månadsarkiv: mars 2012

Nekas patientskadersättning för skada vid ryggoperation

Posted on by

Hovrätten för övre Norrland målnummer T 673-10

En man som genomgått en diskbråcksoperation och som efteråt anfört att han bland annat fått nervskador på grund av operationen nekas patientskadeersättning. Det var otvistigt att skadorna orsakats av operationen men då mannen inte har kunnat göra sannolikt att hans vårdbehov kunde tillgodoses med andra behandlingsmetoder har mannen enligt hovrätten inte rätt till patientskadersättning.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Grunder m.m. för parternas talan
Parterna har åberopat samma grunder för talan som vid tingsrätten. I allt väsentligt har de också utvecklat sin talan på sätt som framgår av tingsrättens dom. Göran J har därutöver argumenterat kring den i hovrätten tillkommande skriftliga bevisningen och anfört sammanfattningsvis att den bevisningen ytterligare bekräftar slutsatsen att hans vårdbehov hade kunnat tillgodoses genom en konservativ behandling. Bevisbörda och beviskrav Göran Js talan prövas utifrån bestämmelsen i 6 § första stycket l patientskadelagen (1996:799), som har följande lydelse: Patientskadeersättning lämnas för personskada på patient om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av 1. undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd under förutsättning att skadan kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt, Det är patienten som har bevisbördan för att påvisa att det finns ett orsakssamband mellan behandlingen och en personskada. Av lagtexten framgår att patienten har en bevislättnad – övervägande sannolikt – när det gäller att visa detta orsakssamband. Patienten har även bevisbördan för att personskadan hade kunnat undvikas. Som en allmän utgångspunkt anges i förarbetena att det förfarande som genomförs ska anses riktigt, och inte ge rätt till patientskadeersättning, om inte patienten förmår “visa att det varit möjligt att undvika skadan […] genom val av ett annat förfarande” (se prop. 1995/96:187 s. 33 och 85). Det framgår emellertid inte av lagtexten om patienten har en bevislättnad även när det gäller frågan om personskadan på detta sätt hade kunnat undvikas. Frågan har inte heller behandlats uttryckligen i patientskadelagens förarbeten. En patient har typiskt sett svårigheter att säkra full bevisning om medicinska förhållanden. Det bör därför vara tillräckligt att patienten gör det övervägande sannolikhet att personskadan hade kunnat undvikas genom val av ett annat tillgängligt förfarande som, enligt en bedömning i efterhand, från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt. Hovrätten prövar målet från denna utgångspunkt. Hovrättens bedömning Det är otvistigt i målet att det föreligger ett orsakssamband mellan operationen den 30 mars 2005 och de nervskador samt den impotens som drabbat Göran J. Det är vidare otvistigt att operationen var medicinskt motiverad och utfördes enligt vedertagen metod. I målet har inte gjorts gällande att skadan hade kunnat undvikas genom ett annat utförande av den valda behandlingstekniken. Som tingsrätten anfört är prövningen i målet således begränsad till om Göran Js vårdbehov hade kunnat tillgodoses på ett mindre riskfyllt sätt genom ett annat tillgängligt förfarande än det som tillämpades. Det kan i sammanhanget konstateras att ingen av parterna närmare har utvecklat vilket behandlingsresultat som skulle krävas för att Göran Js vårdbehov skulle ha ansetts tillgodosett. Göran J har, som framgått, bevisbördan i nu nämnda delar, men beviskravet är sänkt. Av utredningen framgår att Göran J vid tidpunkten för operationen led av spinal stenos, diskbråck och långvarig ryggsmärta. Göran J har påstått att hans vårdbehov vid denna tidpunkt hade kunnat tillgodoses genom fortsatt konservativ behandling bestående av bl.a. medicinering, smärtlindring och annan behandling, såsom kognitiv beteendeterapi och multidisciplinära team. Till att börja med konstaterar hovrätten att LÖF inte ifrågasatt att den av Göran J uppgivna konservativa behandlingen i och för sig utgör en i lagens mening möjlig behandlingsmetod. Det är vidare uppenbart att en konservativ behandling hade varit mindre riskfylld än det kirurgiska ingrepp som genomfördes. Frågan är då om den av Göran J förordade alternativa behandlingsmetoden skulle ha tillgodosett hans vårdbehov vid den aktuella tidpunkten. LÖF har bestritt att så skulle ha varit fallet. HOVRÄTTEN FÖR DOM T 673-10 ÖVRE NORRLAND 2012-02-10 Av Göran Js egna uppgifter framgår att han under en längre tid genomgått olika former av konservativ behandling. Periodvis – t.ex. i samband med behandlingen vid “ryggskolan i Spanien” – upplevde Göran J att han blev besvärsfri. Av utredning i övrigt framgår dock att de förbättringar som Göran J upplevde inte blev bestående. Istället kom hans ryggbesvär att förvärras över tiden. Varken Göran Js egna uppgifter eller utredningen i övrigt ger således stöd för att de konservativa behandlingar som Göran J genomgick före operationen, medförde någon varaktig förbättring av hans ryggbesvär. Göran J har gjort gällande att det funnits andra former av konservativ behandling utöver de som han redan genomgått, t.ex. kognitiv beteendeterapi och remittering till ett multidisciplinärt team. Sådana alternativa behandlingar skulle enligt honom ha tillgodosett hans vårdbehov. De vetenskapliga artiklar och rapporter som Göran Js åberopat till stöd för detta påstående, ger förvisso på ett allmänt plan stöd för slutsatsen att det vid behandling av ryggproblem finns fungerande alternativ till kirurgiska ingrepp. Bevisvärdet i detta mål av dessa artiklar och rapporter måste dock anses högst begränsat eftersom det i målet inte åberopats någon utredning till stöd för att de statistiska slutsatser som presenteras i materialet är applicerbara på Göran J och hans komplexa ryggproblematik. Att en metod statistiskt kan visas ha effekt på en befolkning eller del av en sådan innebär inte nödvändigtvis att effekten därigenom också visas på individnivå. Detta gäller i allt fall om inte särskild bevisning förts i denna del. I förevarande fall ger de sakkunnigläkare som hörts i målet – vilka tagit del av Göran Js medicinska handlingar – en entydig bild av att Göran Js ryggproblem var sådant att det inte fanns någon annan behandlingsmetod än kirurgi som kunde tillgodose vårdbehovet. Det kan noteras att operationen, såvitt framkommit, resulterade i att Göran J blev av med sin ryggvärk. Att sakkunnigläkarna endast baserat sina slutsatser på Göran Js medicinska handlingar medför förvisso att viss försiktighet får iakttas vid bedömningen av deras uppgifter. Det saknas dock helt motbevisning till stöd för att just Göran Js ryggproblematik med framgång hade kunnat behandlas på annat sätt. Göran J har därför inte förmått göra övervägande sannolikt att en fortsatt konservativ behandling hade tillgodosett hans vårdbehov vid tidpunkten för operationen. Tingsrättens domslut ska därför fastställas.

 

Rätten kan pröva ogranskade skall-krav

Posted on by

Kammarrätten i Sundsvall målnummer 2427-11

Det var fel av Trafikverket att förkasta bolagets anbud på grund av att det saknades ett tydligt anbudspris. Anbudet hade ändå inte godkänts eftersom man inte skickat med någon årsredovisning och det är något rätten kan pröva även om inte Trafikverket gjort det.

SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Såväl bolaget som Trafikverket har uppgett att bolagets anbud utgör en reservation i förhållande till punkten 6.13 i avropsavtalet. Bolaget tycks för sin del mena att reservationen består i själva omständigheten att anbudet innefattat ersättning för kostnadsändring avseende löner. Bolaget gör vidare gällande att prissatta reservationer är tillåtna enligt UFB.31 och att bolagets reservation är prissatt genom att den innehåller ett grundpris och ett procentuellt påslag på detta. Trafikverket tycks å sin sida mena att bolagets reservation består i att bolaget krävt en indexklausul även för den del av priset som inte utgör materialkostnad och att denna reservation inte är prissatt. Parternas olika uppfattningar i frågan om reservationen är prissatt eller inte tycks, såvitt kammarrätten kan förstå, grunda sig i olika tolkningar av bolagets anbud. Kammarrätten kan för egen del inte tolka anbudet på annat sätt än att bolagets hänvisning till LME-kursen avser justering av materialkostnaden, medan resterande del (arbetskostnad m.m.) inte är avsedd att regleras genom någon form av indexklausul utan med ett procentuellt påslag på anbudspriset. Kammarrätten konstaterar vidare att upphandlingsföreskrifterna inte innehåller några begränsningar som innebär att reservationer inte far förekomma i vissa avseenden, t.ex. i fråga löner, men att avropsavtalet i punkten 6.13, “Ersättning för kostnadsändring (indexreglering)”, behandlar enbart ingående material. Enligt kammarrättens mening har förfrågningsunderlaget därmed inte varit tillräckligt tydligt beträffande frågan om reservationer avseende arbetskostnader m.m. är tillåtna eller inte. Det kan vidare antas att bolaget, genom de uppgifter som lämnats i anbudet och i den till anbudet fogade bilaga l, försökt att uppfylla kriterierna i förfrågningsunderlaget Mot bakgrund av de otydligheter som förelegat i fråga om tillåtligheten av reservationer kan förfrågningsunderlaget inte anses ha uppfyllt kraven på transparens och förutsebarhet. Bolagets anbud borde därför inte ha uteslutits på denna grund. Ska-kravs uppfyllelse avseende ekonomisk och finansiell ställning Bolagets anbud förkastades med anledning av att ett av de uppställda skakraven inte bedömdes vara uppfyllt. I LOU och LUF finns inte några bestämmelser som kräver att den upphandlande myndigheten före tilldelningsbeslutet prövar om samtliga uppställda ska-krav är uppfyllda. Som bl.a. konstaterats i det av Trafikverket åberopade avgörandet från Kammarrätten i Göteborg (mål nr3105-ll och 3107-11) har den upphandlande myndigheten inte heller i praxis ålagts ett sådant krav. Förvaltningsrätten har mot denna bakgrund varit oförhindrad att pröva frågan om bolaget uppfyllt ska-kravet avseende ekonomisk och finansiell ställning. Det aktuella ska-kravet är enligt kammarrättens mening tydligt utformat. I fråga om uppfyllelsen av ska-kravet gör kammarrätten inte någon annan bedömning än vad förvaltningsrätten gjort, varför det kan konstateras att bolagets anbud inte har uppfyllt samtliga uppställda ska-krav. Förlängning av anbudens giltighetstid Vid en förlängning av anbudens giltighetstid där giltighetstiden gått ut före tidpunkten för tilldelningsbeslutet har, vilket också förvaltningsrätten konstaterat, den upphandlande myndigheten en skyldighet att vända sig till samtliga anbudsgivare. Detta särskilt med anledning av de fall där anbud förkastats felaktigt. Dessa anbudsgivare ska inte fråntas sin möjlighet att fortsatt delta i upphandlingen på grund av att anbudets giltighetstid gått ut. Genom att inte ge samtliga anbudsgivare möjlighet att förlänga sina anbud har den upphandlande myndigheten brutit mot likabehandlingsprincipen. Frågan är dock om bolaget genom detta förfarande har lidit eller kurmat lida skada och om upphandlingen därför ska rättas eller göras om. Det är bolaget som har att tydliggöra på vilket sätt det har lidit skada genom att inte tillfrågas om en förlängning. Vad bolaget anfört i kammarrätten och vad som i övrigt förekommit i målet föranleder inte kammarrätten att göra en annan bedömning än att då bolaget inte har uppfyllt alla ska-krav kan bolaget inte i detta avseende anses ha lidit skada. Brister i utvärderingsmodellen Bolaget har gjort gällande att det även funnits otydligheter i fråga om hur utvärderingen skulle gå till och vilka omständigheter som Trafikverket skulle tillmäta betydelse. Redan på den grunden att bolaget inte uppfyllt det uppställda ska-kravet avseende ekonomisk och finansiell ställning anser dock kammarrätten att bolaget inte visat att det lidit skada till följd av eventuella brister i utvärderingsmodellen. Det saknas därför anledning för kammarrätten att ta ställning till vad bolaget anfört rörande kriterierna “teknisk kravuppfyllnad” och “erfarenheter från liknande tillverkning” samt rörande poängsättning av de olika kriterierna. Sammanfattningsvis finner kammarrätten att grund för ingripande enligt LUF inte föreligger, varför överklagandet ska avslås.

 

Upphandlande myndighet behövde inte beakta rättade uppgifter i anbud

Posted on by

Kammarrätten i Sundsvall målnummer 3234-11

Man kan få rätta en uppenbart felaktig uppgift i ett anbud efter att anbudstiden gått ut. Men om man lämnar uppgift om något annat än vad som efterfrågades går inte det att rätta i efterhand. SKÄLEN FÖR

KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Tillämpliga bestämmelser m.m.
Enligt 9 kap. 8 § första stycket LUF gäller att en upphandlande enhet får tillåta att en anbudssökande eller anbudsgivare rättar en uppenbar felskrivning eller felräkning eller något annat uppenbart fel i anbudsansökan eller anbudet. Av förarbetena (prop. 2006/07:128) framgår att bestämmelsen i 9 kap. 8 § LUF överensstämmer med l kap. 21 § tidigare lag om offentliga upphandlingar och att den saknar motsvarighet i direktiv 2004/17/EG. I litteraturen har bl.a. följande kommentarer redovisats. Eskil Nord har i Karnov angivit att initiativet till rättelse vanligen torde komma från anbudsgivaren eftersom myndigheten “får tillåta” sådan. Falk har i sin kommentar till lagstiftningen angett att 9 kap. 8 § bör tolkas restriktivt. Enligt ordalydelsen i bestämmelsen finns inte något krav att tillåta en leverantör att göra rättelse av ett uppenbart fel. Den upphandlande myndigheten får tillåta rättelser. Margareta Henze m.fl. har i sin kommentar beträffande bestämmelsen l kap. 21 § i äldre LOU (1992:1528) redovisat att om det rör en uppenbar felräkning, felskrivning eller annat uppenbart fel har anbudsgivaren rätt till rättelse. Ledning vid tolkning av första stycket kan fås från 32 § avtalslagen. Upphandlingen Trafikverket har genomfört en ramavtalsupphandling avseende “Leveranser av spårväxlar”. Upphandlingen har genomförts som ett förhandlat förfarande enligt lag (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, LUF enligt de bestämmelser som gäller över tröskelvärdena. Upphandlingen har omfattat fyra olika produktgrupper. Anbudstiden gick ut den 28 februari 2011 och tilldelningsbeslut fattades den 7 juli 201L Vossloh Nordic Switch Systems AB tilldelades kontrakt avseende produktgrupperna 3 och 4 och för produktgrupperna l och 2 tilldelades både Vossloh och V AE GbH (bolaget) kontrakt. Vossloh begärde överprövning avseende produktgrupperna l och 2. Förvaltningsrätten fann i dom den 30 september 2011 att rättelse skulle ske på så sätt att Trafikverket skulle tilldela kontrakt enligt rangordning för det fall flera leverantörer skulle komma att antas. Trafikverket meddelade nytt tilldelningsbeslut den 10 oktober 2011 och tilldelade i enlighet med förvaltningsrättens dom Vossloh ensamt kontrakt avseende produktgrupperna l och 2. Bolaget har nu begärt överprövning av tilldelningsbeslutet den 10 oktober 2011. Förfrågningsunderlaget Utvärderingsmetoden i upphandlingen är att det ekonomisk mest fördelaktiga anbudet ska antas enligt vissa angivna utvärderingskriterier. Ett av dessa utvärderingskriterier avser halten av koldioxidutsläpp vid produktionen. Enligt förfrågningsunderlaget ska anbudet innehålla uppgift om koldioxidutsläpp som CO2/ton stål for offererat masugnsbaserat rälsstål. Uppgiften ska innefatta produktionsstegen kokstillverkning, sintring/pelletsering, masugn och stålverk fram till färdigt stålämne. Varje utvärderingskriterium ger enligt förfrågningsunderlaget 0-5 poäng, där O poäng är anbud som endast uppfyller skall-krav nivån och inget mer och 5 poäng ges som högsta betyg. Vad gäller koldioxidutsläpp anges i förfrågningsunderlaget att O poäng ges för utsläpp på 2,5 ton CO2/ton stål eller mer och att 5 poäng ges för utsläpp på l ,5 ton CO2/ton stål eller mindre. För utsläpp däremellan ges poäng som andel av maximal poäng i förhållande till utsläppets storlek inom intervallet 1,5 -2,5 ton. Poängen omvandlas till ett mervärde. För produktionsområde l anges i förfrågningsunderlaget att ett maximalt mervärde ges om 30 miljoner kronor. För produktionsområde 2 är motsvarande maximala mervärde satt till 17 miljoner kronor. Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. Bolaget angav i sitt anbud uppgiften 60,77 kg CO2/ton stål. Trafikverket ansåg uppgiften vara osannolikt låg och vände sig till bolaget med uppmaning om förtydligande av vilka processteg den lämnade uppgiften innefattade. Efter den tredje förfrågan lämnade bolaget in en rättad uppgift och det visade sig att den tidigare lämnade uppgiften innefattat endast produktionssteget valsning och således inte vad som efterfrågats i skall-kravet. Trafikverket beaktade vid utvärderingen inte bolagets rättade uppgift och tilldelade bolaget O poäng för utvärderingskriteriet koldioxidutsläpp. Detta resulterade i att bolagets anbud utvärderades till det näst mest fördelaktiga anbudet.

Kammarrättens bedömning
Målet gäller om Trafikverket vid anbudsutvärderingen förfarit i strid med LUF genom att inte beakta bolagets rättade uppgift om koldioxidutsläpp. Klaganden har i kammarrätten enbart åberopat grunden att målet rör rättelse av uppenbart fel enligt 9 kap. 8 § första stycket LUF. En upphandlande myndighet får tillåta att en anbudsgivare rättar en uppenbar felskrivning eller felräkning eller något annat uppenbart fel i anbudet. För det fall en anbudsgivare ges en sådan möjlighet torde det enligt kammarrättens bedömning innebära att den upphandlande enheten i normalfallet är skyldig att också beakta den rättade uppgiften vid anbudsutvärderingen. För att ett sådant förfarande inte ska stå i strid med Hkabehandlingsprincipen är det emellertid av avgörande betydelse att rättelse sker på ett sådant sätt att det inte kan misstänkas att en viss anbudsgivare getts möjlighet att tillföra sitt anbud nya uppgifter eller undanröja vad som egentligen utgör en missuppfattning av förfrågningsunderlaget. Det anförda talar med styrka för en restriktiv tolkning av möjligheterna till rättelse. I ordet uppenbar bör därför ligga inte endast att felet vanligen bör vara av sådan karaktär att det för var och en framstår som felaktigt utan även att det är fråga om ett uppenbart förbiseende och inte något mera kvalificerat misstag eller missförstånd av anbudsgivaren. Det bör därför utan större svårigheter kunna förstås vad som rätteligen skulle ha angivits. Kammarrätten kan konstatera att det i målet är utrett och o stridigt mellan parterna att den uppgift som bolaget lämnade i anbudet, och som avvek markant från andra anbudsgivares uppgifter, avsett ett annat koldioxidutsläpp än det som efterfrågades i det aktuella skall-kravet. Det står därmed klart att fråga inte är om ett sådant fel i lämnat anbud som kan rättas med stöd av 9 kap. 8 § första stycket LUF efter att anbudstiden har gått ut. Bolagets överklagande ska därför avslås.

Häleriförseelse att köpa stöldgods på Tradera

Posted on by

Hovrätten för västra Sverige målnummer B 2799-11

Fyra kvinnor har fällts för häleriförseelse efter att ha handlat stulna varor på Tradera. Kvinnorna hade under en och samma månad vunnit mellan 45 och 193 auktioner vardera från säljaren av stöldgodset. Säljarens verksamhet var sådan att kvinnorna hade haft skälig anledning att anta att brott förelåg. De dömdes därför för häleriförseelse. Säljaren hade lagt ut nästan 22 000 annonser under en treårsperiod. Säljaren som var sjukpensionär och som stulit större delen av det hon sålde dömdes till fängelse i två år och sex månader för grov stöld.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Åtalet för grov stöld – Marie P (åtalspunkten 1)
Åklagaren har till stöd för åtalet gjort gällande att det under perioden den 1 mars 2007 till den 31 december 2009 sattes in drygt en och en halv miljon kronor på ett konto som tillhörde Marie P och att dessa pengar i huvudsak avsett betalningar för varor som Marie P stulit under den åtalade perioden och sedan sålt på Tradera. Åklagaren har påstått att värdet på det som Marie P tillgripit motsvarar omkring 3 miljoner kronor, med hänsyn till att stöldgodset sålts för priser klart understigande butikspris. Marie P har vidhållit den inställning till åtalet som hon hade vid tingsrätten. Hon har således erkänt att hon vid ett flertal tillfällen olovligen tillgripit varor från butiker som hon sedan sålt på Tradera. Hon har dock haft invändningar mot åklagarens påstående om omfattningen och värdet av det tillgripna.

Hovrättens bedömning
Intäkter på Marie Ps konto Hovrätten konstaterar inledningsvis att det av den skriftliga bevisningen framgår att strax över en och halv miljon kronor inkommit på ett av Marie Ps bankkonton under den tidsperiod som åklagaren angett. Vid förhöret med Marie P har framkommit att merparten av beloppen som kommit in på det aktuella kontot har avsett betalning för stöldgods som hon sålt på Tradera. Hon har emellertid anfört att en del av beloppen har avsett annat än betalning för stulet gods. Hon har sagt att det har varit fråga om pengar som hon fått låna samt betalningar för begagnade varor som hon inte stulit och för varor som hon köpt på realisation. Till stöd för invändningarna har Marie P pekat på vissa enskilda transaktioner på kontot. Hovrätten godtar invändningarna som sådana. Det totala beloppet hänförligt till dessa är dock enligt hovrättens bedömning relativt begränsat, inte överstigande 100 000 kronor. Marie P har även invänt att intäkter på kontot avsett fraktkostnader för varor som sålts på Tradera och att dessa belopp inte ska ingå vid beräkning av värdet på det som hon stulit. Hovrätten accepterar Marie Ps invändning om att en del av intäkterna för varorna avsett fraktkostnader och att dessa kostnader inte ska ligga henne till last vid en värdering av det gods som hon stulit. Någon uppgift om hur stor andel av intäkterna på kontot som avser fraktkostnader har inte presenterats i målet. Av annonser från Marie P på Tradera framgår dock att fraktkostnaden ofta utgjort en mindre del i förhållande till försäljningspriset för varan. Det har dessutom framkommit att många köpare handlat flera varor som därefter fraktats gemensamt till dem, vilket minskat fraktkostnaden. Med hänsyn till den osäkerhet som råder kring hur stor andel av intäkterna som utgör ersättning för fraktkostnader anser hovrätten att detta ändå måste beaktas i en inte obetydlig mån vid värderingen av de varor som Marie P stulit. Marie P har också gjort gällande att hon ibland fått betalt för varor som hon lagt ut på Tradera men som hon inte innehaft och således inte heller stulit. Hon har berättat att hon vid dessa tillfällen ringt till köparen och sagt att varan kommit bort. Enligt hovrättens mening talar de goda omdömen som Marie P fått på Tradera under hela den åtalade perioden, med undantag för slutet, för att Marie P skött sina åtaganden på Tradera på ett för kunderna bra sätt. Om det inträffat att Marie P inte levererat sålda varor i någon större utsträckning skulle detta enligt hovrätten ha märkts på de omdömen som hon fått. Om Marie P inte levererat sålda varor, har det således i vart fall skett i sådan liten omfattning att det saknar nämnvärd betydelse vid beräkningen. Enligt Marie P har åklagaren inte bevisat när Marie P stulit de varor som hon sedan sålt på Tradera. Hon har angett att det därför kan ifrågasättas om samtliga inbetalningar på hennes konto avsett varor som tillgripits under den åtalade perioden. Det finns enligt Marie P utrymme för att vissa varor stulits före den 1 mars 2007 och hon har gjort gällande att betalningar för dessa varor inte ska ingå vid en beräkning av värdet på det som hon tillgripit. Hovrätten anser dock att det genom Marie Ps egna uppgifter framgått att hon snabbt efter tillgreppen lagt ut varorna till försäljning på Tradera. Hovrätten lämnar därför Marie Ps invändning i denna del utan avseende. Sammanfattningsvis menar hovrätten att huvuddelen av de en och en halv miljoner kronor som kommit in på Marie Ps konto utgör betalning för varor som hon stulit under den åtalade perioden. Värdering av tillgripna varor Hovrätten noterar inledningsvis att Marie P är åtalad för att olovligen med tillägnelseuppsåt ha tillgripit varor till ett visst värde. Den avgörande tidpunkten för värderingen är när tillgreppen skedde. Eftersom tillgreppen har skett i butiker är det varans prislapp som utgör utgångspunkten för bestämmandet av varans värde. Marie P har ifrågasatt det butikspris på varorna som åklagaren presenterat och som grundar sig på uppgifter från de företag som sålt de stulna varorna. Hon har anfört följande. En del varor omfattas av kampanjpriser såsom att tre varor säljs för priset av två. Det framgår inte heller hur identifiering av varorna skett, vilket ger utrymme för att misstag kan ha skett. Dessutom förefaller en del varor som varit begagnade värderats till nypris. Dessa omständigheter innebär att butikspriset på varorna är för högt angivet. Enligt hovrättens mening saknas det i huvudsak anledning att ifrågasätta de uppgifter som lämnats av respektive företag angående butikspriset på deras varor. Det förhållandet att det rent allmänt kan förekomma kampanjpriser hos butiker medför inte att värderingen av varorna ska ske på annat sätt än för varje vara för sig, vilket också är det sätt som de utannonserats på Tradera. Hovrätten utgår således från de butikspriser som åklagarens utredning visar. Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat annonser från Tradera som visar varor som Marie P auktionerat ut till försäljning. Annonserna avser en period om 60 dagar innan Marie P greps. Åklagaren har gjort gällande att varorna har sålts för i snitt cirka 35 % av vad de kostat i butik. Marie P har invänt att försäljningspriset på Tradera för varorna har uppgått till en betydligt större andel av varornas värde vid tillgreppen, vilket framgår av flera annonser jämfört med butikspriset. Enligt hovrättens bedömning visar de åberopade annonserna att varorna nästan uteslutande sålts för ett pris som understigit butikspris. De har i de allra flesta fall sålts för ett pris som legat på omkring en tredjedel av butikspriset, även om det finns undantag. Omfattningen av försäljningen samt det förhållandet att många varor sålts väldigt snabbt efter det att de lagts ut till försäljning, ibland samma minut, talar även för att priset på varorna klart understigit butikspris. Även om hovrätten, i likhet med tingsrätten, anser att det inte går att bestämma ett exakt värde på de varor som Marie P tillgripit, godtar hovrätten i huvudsak åklagarens beräkning. Hovrätten instämmer vidare i de skäl som tingsrätten anfört för varför gärningarna ska bedömas som grova. Sammanfattningsvis anser hovrätten att åtalet enligt åtalspunkten 1 är styrkt och att Marie P ska dömas för grov stöld. Påföljd för Marie P När det gäller frågan om påföljd gör hovrätten följande överväganden. För grov stöld är stadgat fängelse lägst sex månader och högst sex år. Hovrätten anser att det samlade straffvärdet uppgår till fängelse 2 år och 6 månader. Det har varken framkommit några försvårande eller förmildrande omständigheter som ska beaktas särskilt vid straffmätningen. Med hänsyn till det höga straffvärdet är annan påföljd än fängelse utesluten. Fängelsestraffets längd ska bestämmas i enlighet med straffvärdet.

Åtal för häleriförseelse – Catherine A E, Carina A, Jennie J och Eva N (åtalspunkterna 2-5)
Åklagaren har åberopat samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten. Eva N har åberopat ett fotografi på kläder samt utskrifter från Tradera och Lindex Shop Online. Hovrätten instämmer i den bedömning som tingsrätten har gjort i fråga om skuld och påföljd. Tingsrättens dom ska därmed fastställas.