Stresskänslig nekas sjukpenning

Kammarrätten i Göteborg målnummer 8911-11

Eftersom hon har fibromyalgi, depression och ångest och stora svårigheter att hantera stress, anser läkaren att kvinnan inte kan ta något på arbetsmarknaden förekommande arbete. Enligt kammarrätten visar dock den sammantagna besvärsbilden inte på ett tydligt sätt hur de medicinska besvären faktiskt begränsar kvinnans arbetsförmåga i ett lämpligt fysiskt lättare arbete utan inslag av stress och med möjlighet till egenstyrning av arbetstakt. Kammarrätten anser att den reguljära arbetsmarknaden rymmer sådana arbeten varför kammarrätten nekar kvinnan sjukpenning för den sökta perioden.

SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Frågan i målet är om Carina O är berättigad till sjukpenning under perioden den 19 april – 31 augusti 2010. Carina O uppbär halv stadigvarande sjukersättning och var vid tiden för aktuell sjukanmälan arbetslös. Hennes restarbetsförmåga ska därför bedömas i förhållande till varje typ av förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden. Sjukpenning utges endast om den försäkrade har en sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med minst en fjärdedel. Vid bedömningen av om sjukdom föreligger ska bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden (3 kap. 7 § AFL). Vid prövning av rätten till sjukpenning ska en strikt medicinsk bedömning göras. Rätten till sjukpenning kräver således att arbetsoförmågan ytterst ska kunna föras tillbaka på sjukdom. Besvär som i första hand inte är medicinskt betingade bör hanteras med andra åtgärder än sjukskrivning. Genom exempelvis en angiven diagnos kan det framstå som troligt att en nedsatt arbets förmåga föreligger. Utöver diagnos och sjukdomsbeskrivning måste emellertid den åtföljande funktions- och aktivitetsbegränsningen i arbetet klart framgå av den medicinska dokumentationen. Även om det är Försäkringskassans uppgift att bedöma om arbetsförmågan är nedsatt av medicinska skäl så kan en arbetsförmågeutredning från Arbetsförmedlingen vara till god ledning vid bedömningen av den försäkrades arbetsförmåga (jfr t.ex. Högsta förvaltningsdomstolens dom den 18 april 2012 i mål nr 3174-11). Carina O deltog i mitten av maj 2009 i en försäkringsmedicinsk utredning vid Manpower Hälsopartner Försäkringsmedicin. Denna utredning påvisade en nedsättning av arbetsförmågan på medicinsk grund till följd av fibromyalgi, trötthet och sömnstörning. Hennes arbetsförmåga bedömdes stadigvarande nedsatt i alla på den reguljära arbetsmarknaden förekommande arbeten och med 75 procent i skyddade arbeten och lönebidragsarbeten. Därutöver anges i utredningen bl.a. följande. De psykiska inslagen i besvärsbilden bedöms sammantaget medföra en lätt till måttlig påverkan på psykiska funktioner och färdigheter. Den kliniska bilden överensstämmer främst med diagnoserna fibromyalgi och trötthet. Funktionsnedsättning på medicinsk grund relaterad till arbete ses främst i form av stor nedsättning av stresstolerans, stor smärtupplevelse och stor påverkan/nedsättning av tilltron till framtida arbetsförmåga. Aktivitetsnedsättning på medicinsk grund relaterad till arbete ses främst i form av stor nedsättning av förmåga att hantera stress och att lyfta och bära. I Manpowers utredning anges inte närmare på vilket sätt Carina Os arbetsförmåga är nedsatt i ett med hänsyn till hennes besvär lämpligt arbete, t.ex. ett administrativt fysiskt lättare arbete. I utredningen, som genomfördes nästan ett år innan i målet aktuellt sjukfall inleddes, kan också utläsas arbetshinder av andra skäl än strikt medicinska sådana. Inte heller kan i underlag från Arbetsförmedlingen utläsas någon närmare beskrivning av på vilket sätt Carina Os arbetsförmåga är nedsatt i ett för henne lämpligt fysiskt lättare arbete utan inslag av stress. I medicinskt underlag den l juni 2010 anger leg. läkaren Lisa Sprengel att Carina Os arbetsförmåga är helt nedsatt under perioden den l april – 30 juni 2010. Som status och objektiva undersökningsfynd anges gott allmäntillstånd, nedstämd, koncentrationssvårigheter, oro samt spänd i musklerna, epikondyler och höftparti. Som aktivitetsbegränsning anges att Carina O inte kan utföra kroppsansträngande arbete utan att bli försämrad och att hon inte kan koncentrera sig någon längre stund på grund av oro, ångest och sömnsvårigheter. I medicinska underlag jämte journalanteckning och intyg som utfärdats av leg. läkaren Gudrun Sundgren den 30 juni 2010 anges Carina Os arbetsförmåga vara helt nedsatt under perioden den l april – 31 augusti 2010. Som aktivitetsbegränsning anges att Carina O på grund av myalgin inte kan utföra något fysiskt ansträngande arbete, framför allt inte repetitiva moment. Hennes depression och ångestbesvär gör att hon har svårt att träffa folk. Yrseln kan ge ökad spänning och yrsel i ond cirkel. Alla former av stress påverkar både minne, yrsel och muskelsmärtor. Allt detta sammantaget gör att hon inte kan ta något på arbetsmarknaden förekommande arbete. De intygsskrivande läkarna har i medicinska underlag som utfärdats i anslutning till i målet aktuell period beskrivit Carina Os sammantagna besvärsbild, men har inte på ett tydligt sätt angett hur de medicinska besvären faktiskt begränsar hennes arbetsförmåga i ett lämpligt fysiskt lättare arbete utan inslag av stress och med möjlighet till egenstyrning av arbetstakt. Enligt kammarrättens mening får den reguljära arbetsmarknaden anses rymma sådana arbeten. Mot nu angiven bakgrund och med beaktande av de aktivitetsbegränsningar som redovisas i de medicinska underlagen kan Carina Os arbetsförmåga inte anses ha varit nedsatt med minst en fjärdedel under i målet aktuell period. Vid sådant förhållande har hon inte rätt till sjukpenning fr.o.m. den 19 april 2010 och Försäkringskassans överklagande ska bifallas.

 

Pendlingsproblem påverkar inte bedömningen av arbetsförmåga vid sjukersättning

Kammarrätten i Jönköping målnummer 2287-11

Kammarrätten nekar en kvinna rätt till hel sjukpenning med anledning av att inga andra faktorer än nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom längre ska kunna påverka rätten till sjukersättning. Att kvinnan på grund av sin problematik har svåra problem att pendla till annan ort för lämpligt anpassat jobb saknar därför betydelse.

SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Tillämpliga lagrum är 7 kap. 1-3 §§ AFL. AFL har upphävts men är enligt
l kap. 3 § lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken
tillämplig i målet. Reglerna om sjukförsäkring motsvarande dem i AFL
finns numera i 33 kap. socialförsäkringsbalken.
Mona J är sedan tidigare beviljad halv sjukersättning. Frågan i
målet är om Mona Js arbetsförmåga fr.o.m. januari 2010 är
stadigvarande nedsatt på grund av sjukdom med minst tre fjärdedelar och att hon därför är berättigad till sjukersättning utöver beviljad halv sådan förmån. Arbetsförmågan ska bedömas i förhållande till förvärvsarbeten på hela arbetsmarknaden, inklusive skyddat arbete eller arbete med lönebidrag. I det särskilda läkarutlåtande av specialistläkaren Rolf A den 31 augusti 2009 bedöms Mona Js arbetsförmåga till följd av
aktivitetsbegränsningama varaktigt nedsatt med 100 procent i förhållande
till på arbetsmarknaden vanligt förekommande arbeten. Vidare anförs att en synnerligen välanpassad arbetssituation, som den hon hade tidigare,
skulle man möjligen kunna tillvarata en restarbetsformåga om 50 procent
med förutsättning att denna tänkta idealarbetsplats fanns tillgänglig på
hemorten. Av motiven till reglerna om sjukersättning i AFL framgår att det tidigare kravet på att arbetet ska vara normalt förekommande på arbetsmarknaden har tagits bort och att andra faktorer än nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom inte ska kunna påverka rätten till sjukersättning. Vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning ska därför inte längre den försäkrades ålder, bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande omständigheter beaktas (prop. 2007/08:136 sid. 88 och sid. 103). Bosättningsförhållanden kan således inte beaktas vid bedömningen av Mona Js arbetsförmåga. Vid en sammantagen bedömning av utredningen i målet finner
kammarrätten att Mona J inte har gjort sannolikt att hennes
arbetsförmåga har varit stadigvarande nedsatt med minst tre fjärdedelar
fr.o.m. januari 2010 i förhållande till förvärvsarbeten på hela
arbetsmarknaden, Mona J har således inte rätt till sjukersättning
utöver tidigare beviljad sjukersättning. Försäkringskassans överklagande
ska därför bifallas.

DHR saknar klagorätt i ärende om tillgänglighet i allmän lokal

Kammarrätten i Göteborg målnummer 7921-11

De Handikappades Riksförbund (DHR) saknade klagorätt i ett ärende där Göteborgs kommun beslutat att inte vidta åtgärder till följd av en anmälan från DHR om brist på tillgänglighet till affärslokal för personer med nedsatt rörelseförmåga.

SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Kammarrätten anser att det finns skäl att meddela prövningstillstånd och tar upp målet till omedelbart avgörande.
Plan- och bygglagen från 1987 upphörde att gälla den 2 maj 2011 då en ny plan- och bygglagen (2010:900) trädde i kraft. Av övergångsbestämmelserna följer att äldre föreskrifter ska gälla for mål och ärenden som påbörjats före ikraftträdandet. I förevarande fall har Byggnadsnämnden i Göteborgs kommun haft att ta ställning till en anmälan från DHR om ingripande mot uppgiven brist i tillgängligheten till affärslokal för personer med nedsatt rörelseförmåga.
Byggnadsnämnden beslöt att inte vidta någon åtgärd i anledning av anmälan. Såväl Länsstyrelsen i Västra Götalands län som Förvaltningsrätten i Göteborg tillerkände DHR talerätt och avslog organisationens överklagande. Den som uppträder som anmälare i ett ärende och begär att en myndighet ska ingripa mot påtalade förhållanden är vanligen inte enbart av denna anledning klagoberättigad. Skulle anmälarens bl.a. ekonomiska situation klart påverkas av att myndigheten inte ingriper på önskat sätt kan klagorätt föreligga, men endast under förutsättning att rättsordningen på något sätt erkänt den klagandes intresse i saken. Det är emellertid då andra faktorer än den omständigheten att klaganden gjort en anmälan som grundar talerätt (SOU 2010:29 s, 646 f.) Den omständigheten att DHR yrkat att byggnadsnämnden ska ingripa mot uppgivna tillgänglighetshinder ger inte organisationen klagorätt. Inte heller framgår av utredningen i målet att DHR så direkt berörs av beslutet att klagorätt av sådan anledning föreligger. Det förhållandet att byggnadsnämndens beslut i viss mån berör de allmänna intressen som DHR har att tillvarata är inte i sig tillräckligt for att ge organisationen klagorätt. Länsstyrelsen respektive förvaltningsrätten borde därför inte ha tagit upp DHR:s överklagande till prövning, DHR:s överklagande ska därför avvisas och länsstyrelsens beslut samt förvaltningsrättens dom upphävas.

Hovrätten gjorde fel i att inte expediera per e-post

Högsta domstolen målnummer Ö 4080-11

Högsta domstolen bifaller en mans ansökan om återställande av försutten tid sedan hovrätten endast expedierade sitt beslut att inte meddela prövningstillstånd med vanlig post och inte per e-post som mannen begärt.

BESLUT
Nick P har ansökt om återställande av försutten tid för överklagande av hovrättens beslut. Evija T har motsatt sig att den försuttna tiden återställs. Nick P överklagade Solna tingsrätts dom i ett mål om fordran. Hovrätten beslutade den 8 juli 2011 att inte meddela prövningstillstånd. Enligt en anteckning på hovrättens dagboksblad expedierades beslutet till Nick P samma dag. Enligt lag och hovrättens fullfölj dshänvisning skulle Nick P ha överklagat hovrättens beslut inom fyra veckor, eller senast den 5 augusti 2011. Nick P överklagade hovrättens beslut genom en inlaga som kom in till hovrätten den 30 augusti 2011. Hovrätten avvisade hans överklagande, eftersom det hade kommit in för sent. Högsta domstolen har genom ett beslut denna dag fastställt hovrättens awisningsbeslut. Nick P hade i ett e-postmeddelande till hovrätten skrivit att han inte hade tillgång till sin post och att han önskade få beslut i målet per e-post. I yttrande till Högsta domstolen har hovrätten anfört att beslutet troligen har expedierats med post till Nick Ps folkbokfbringsadress och att det förhållandet att expediering, efter vad som framgår av akten, inte har skett även per e-post, trots att Nick P uttryckligen begärt det, beror på ett förbiseende från hovrättens sida. Av 9 § förordningen (2003:234) om tiden för tillhandahållande av domar och beslut, m.m. framgår att en handling som ska tillhandahållas bör skickas per post, om inte något annat har begärts. Enligt 10 § får en handling skickas med telefax eller elektronisk post eller på annat sätt tillhandahållas i elektronisk form, om det är lämpligt. Eftersom det inte framgår att hovrätten har expedierat beslutet även per e-post, som Nick P begärt, har han haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att i rätt tid överklaga hovrättens beslut. Nick Ps ansökan om återställande av försutten tid ska därför bifallas och hans överklagande överlämnas till avdelning för behandling av frågan om prövningstillstånd.