Region Skåne genomförde en offentlig upphandling avseende produkter för mätning av blodsocker.
Ett bolag som deltog i upphandlingen men som inte erhöll något kontrakt överklagade tilldelningsbeslutet till förvaltningsrätten. Kammarrätten avgjorde slutligen målet och bolaget fick rätt.
Med anledning av kammarrättens dom som visade att Region Skåne brutit mot lagen om offentlig upphandling yrkade bolaget vid tingsrätten skadestånd om 11,5 miljoner för förlorad vinst (det så kallade positiva kontraktsintresset). Vidare yrkade bolaget ersättning för sina kostnader i förvaltningsdomstolarna.
Tingsrätten förpliktade Region Skåne att betala 5,2 miljoner i skadestånd för det positiva kontraktsintresset. Bolaget fick däremot ingen ersättning för deras kostnader vid överprövningen av upphandlingen i förvaltningsdomstolarna.
Domen överklagades till hovrätten.
Även hovrätten ansåg att bolaget hade rätt till skadestånd. Hovrätten ansåg dock att skadan motsvarande det uteblivna positiva kontraktsintresset uppgick till endast 1,5 miljoner. Hovrätten gjorde en utförlig analys av hur bolagets intäkter skulle ha varit om bolaget hade tilldelas kontrakt. Analysen byggde bland annat på statistik över sålda produkter inom området samt hur stor marknadsandel som bolaget hade i andra områden där bolaget hade liknande kontrakt. Hovrättens utredning förefaller som rimlig.
I hovrätten hade Region Skåne dessutom valt att godta att upphandlingen varit felaktig, varför processen där mer handlat om hur vida bolaget verkligen skulle ha tilldelats kontrakt vid en riktigt genomförd upphandling. Med hänsyn till det och utgången i målet ansåg hovrätten att vardera parten skulle bära sina egna rättegångskostnader.
Även om Region Skåne i och för sig nådde viss framgång i hovrätten i jämförelse med i tingsrätten har Region Skåne dömts att betala ett betydande skadestånd, även om bolaget hade yrkat 10 gånger så mycket mer än vad som dömdes ut bör enligt min mening Region Skåne stå för bolagets rättegångskostnader. Eftersom tyngdpunkten var om bolaget hade rätt i frågan om hur vida Region Skåne var skadeståndsskyldigt, samt att beräkning av den här typen av skadestånd enbart grundas på en uppskattning.
När det gällde frågan om bolaget haft kostnader för att driva överprövningen i förvaltningsdomstolarna uttalar hovrätten att, sådana rättegångskostnader inte kan beaktas vid beräkningen av den uteblivna vinsten och inte heller är ersättningsgill enligt bestämmelserna om skadestånd vid offentlig upphandling. Möjligheten att få ersättning av motparten för rättegångskostnader i förvaltningsdomstolarna får i första hand prövas inom ramen för den prövningen. Hovrätten noterar att några anspråk på ersättning för rättegångskostnader inte framställts i de sammanhangen och att bolagets yrkande om skadestånd avseende kostnader för juridiskt biträde inte kan vinna bifall.
Hovrättens uttalande överrenstämer med hur domstolarna brukar tolka lagen som säger att:
Om en upphandlande myndighet inte har följt bestämmelserna i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling ska myndigheten enligt 16 kap. 20 § samma lag ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör.
Skadestånd kan utgå dels för utebliven vinst (det positiva kontraktsintresset), dels för kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen (det negativa kontraktsintresset).
Ersättning utgår således enbart för att delta i upphandlingen och inte för att tillvarata bolagets rättigheter. Det samma gäller för det fall ett bolag överklagar en upphandling och förlorar så behöver inte bolaget ersätta myndigheten för dess kostnader.