Säga upp leverantörsavtal är inte samma sak som att vara arbetslös

Kammarrätten i Stockholm målnummer 6486-12

Verksamheten höll i och för sig på att avvecklas men att vidta åtgärder som att säga upp leverantörsavtal är inte samma sak som att vara arbetslös. Kammarrätten instämmer därför i att den före detta vd:n inte har rätt till a-kassa förrän samma dag som ansökan om likvidation lämnades till Bolagsverket.

SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Av 35 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (AFL) framgår att en företagare som upphör att bedriva näringsverksamhet ska anses vara arbetslös så snart det inte vidtas några åtgärder i näringsverksamheten. Av 35 a § AFL framgår att om en företagare inte är att anse som arbetslös enligt 35 § ska företagaren anses som arbetslös när näringsverksamheten vid en samlad bedömning har upphört definitivt. Genom 36 § AFL har regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer givits möjlighet att meddela föreskrifter om när en företagare ska anses som arbetslös i andra fall än som sägs i 35 och 35 a §§. Enligt 5 b § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring ska en företagare, som har upphört att bedriva näringsverksamhet enligt 35 § ALF och som därefter vidtar en awecklingsåtgärd i den upphörda näringsverksamheten, som inte varit möjlig att vidta innan företagaren upphörde att bedriva verksamheten, anses som arbetslös vid bedömningen av personens rätt till arbetslöshetsersättning. Enligt samma paragraf får Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) meddela föreskrifter om vad som ska anses vara awecklingsåtgärder. I 6 kap. l § IAF:s föreskrifter (IAFFS 2011:4) om ändring i inspektionens föreskrifter (IAFFS 2009:1) om arbetslöshetsförsäkring, anges bl.a. följande. En sådan awecklingsåtgärd som avses i 5 b § förordningen om arbetslöshetsförsäkring är en enstaka åtgärd som endast kräver en begränsad arbetsinsats och som inte kan anses som en fortsättning på den tidigare bedrivna näringsverksamheten. Exempel på avvecklingsåtgärder är enligt bestämmelsen avregistrering hos Bolagsverket, åtgärd med anledning av likvidation och uppsägning av hyresavtal. Frågan i målet är om Anna H kan anses ha blivit arbetslös i AFL:s mening före den 17 augusti 2011. En företagare ska anses vara arbetslös så snart det inte vidtas några åtgärder i näringsverksamheten. Därefter kan en företagare under vissa förutsättningar vidta en enstaka avvecklingsåtgärd och ändå anses vara arbetslös. (35 § AFL och 5 b § förordningen om arbetslöshetsförsäkringen.) Vid bedömningen av vad som utgör en enstaka avvecklingsåtgärd har såväl åtgärdens karaktär som den arbetsinsats som åtgärden kräver betydelse. En förutsättning är att åtgärden inte hindrar den sökande från att stå till arbetsmarknadens förfogande. I detta ligger en begränsning av de åtgärder och det arbete som kan tillåtas. (Se bet. 2009/10:AU13 s. 15.) Vidare följer av 5 b § förordningen om arbetslöshetsförsäkring och IAF:s föreskrifter att det ska röra sig om en enstaka åtgärd som inte hade varit möjlig att vidta innan företagaren upphörde att bedriva näringsverksamheten. Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. Anna H var en av fyra delägare, styrelsens ordförande och verksam i PM Östermalm & Vasastaden AB (bolaget). Vid bolagsstämma den 25 maj 2011 beslutades att verksamheten i bolaget skulle avvecklas. Den 27 maj 2011 ägde den sista intäktsbringande försäljningen rum. Den 5 juli 2011 överläts hyreskontraktet till bolagets verksamhetslokal med tillträdesdag för den nya hyresgästen den l september samma år. Denna överlåtelse gav upphov till flyttstädning. Vid bolagsstämma den 15 augusti 2011 beslutades att bolaget skulle träda i likvidation fr.o.m. den 4 september samma år. Den 17 augusti 2011 inkom ansökan om likvidation till Bolagsverket. Anna H har ansökt om arbetslöshetsersättning fr.o.m. den 11 juli 2011. Såvitt framgår av en skrivelse från henne till arbetslöshetskassan fick hon i början av juli 2011 en ny anställning med tillträde den l september 2011. Av skrivelsen framgår vidare att Anna H under mitten och slutet av juli 2011 vidtog åtgärder för att säga upp avtal med bolagets f samtliga leverantörer. Dessa åtgärder innefattade kontroll av avtal, framräknande av eventuellt skadestånd och kontakt med de olika leverantörerna. Det får antas att flyttstädning utförts efter den 11 juli 2011. Som framgått höll bolaget bolagsstämma den 15 augusti. Kammarrätten gör följande bedömning. Det antal åtgärder som har vidtagits i näringsverksamheten efter den 11 juli 2011 och den arbetsinsats som dessa åtgärder torde ha krävt medför enligt kammarrättens mening att det inte är fråga om en sådan enstaka avvecklingsåtgärd som avses i förordningen om arbetslöshetsförsäkring och I AF: s föreskrifter. Av detta följer att Anna H inte var att anse som arbetslös enligt 35 § AFL under den aktuella perioden. Hennes arbetslöshet får därför anses ha inträtt först när näringsverksamheten vid en samlad bedömning upphört definitivt. Vid en sådan bedömning kan det inte anses visat att Anna H var arbetslös före den 17 augusti 2011. Överklagandet ska därför avslås.

Missnöjd kund förlorar mot Com Hem

HOVRÄTTEN FÖR VÄSTRA SVERIGE Målnummer FT 1380-13

Oavsett om mannen slängde på luren eller inte så avslutade han samtalen med kundtjänst. Det är inget godtagbart sätt att ge Com Hem möjlighet att avhjälpa felen med tv och internet. Företaget får därför av både tingsrätten och hovrätten rätt till ersättning för levererade tjänster.

DOMSKÄL
Com Hem AB och Ulf P har åberopat skriftlig bevisning. Ulf P har åberopat vittnesförhör med Kristoffer P samt förhör under sanningsförsäkran med sig själv. Ulf P har i förhöret bekräftat de uppgifter han lämnat sakframställningsvis. Kristoffer P har berättat att han är son till Ulf P och att han bodde hos denne både på heltid och deltid under perioden 1997-2009. Det fungerade dåligt med internetuppkopplingen när han spelade dataspel. Han skulle bedöma att det fungerade GÖTEBORGS TINGSRÄTT DOM FT 1131-12 ungefär till femtio procent. Även TVn och den fasta telefonin fungerade dåligt. Detta var under 2007 och 2008.

I målet är ostridigt att Ulf P ingått avtal med Com Hem AB avseende bredband, TV och telefoni och att för avtalen gäller Com Hem AB s allmänna villkor. Det är också ostridigt att de i målet omstämda fakturorna kvarstår obetalda. Av fakturorna framgår att de avser abonnemangsavgift för perioderna mars, maj och juni 2008 samt en kostnad för resterande bindningstid. Tvist råder inte heller om beloppens storlek i sig eller att Com Hem AB i och för sig ägt rätt att ta ut en avgift för återstående bidningstid när avtalet sagts upp. Fråga i målet är om Ulf P erhållit betalningskraven innan preskription av fordran ägt rum och om han, till följd av fel i den levererade tjänsten, har haft rätt att innehålla betalningen eller om Com Hem AB saknar rätt att ta ut avgifterna eftersom parternas avtal upphört. Tingsrätten börjar med att ta ställning till när parternas avtal upphörde. Ulf P har påstått att han sade upp avtalet muntligen i januari 2008. Något som styrker detta påstående har inte presenterats i målet. Ostridigt är dock att avtalet för TV sades upp muntligen i februari 2008. Av det av Ulf P åberopade materialet framgår att han i telefonsamtal den 21 februari 2008 till Com Hem ABs kundtjänst uppgett att han ville säga upp alla abonnemang. Detta kan enligt tingsrättens mening inte tolkas på annat sätt än som en uppsägning. Av p A 10 i de allmänna villkoren framgår att det för abonnemangen gällde att de upphör att gälla vid utgången av den tredje kalendermånaden som följer efter den månad uppsägningen görs. Avtalen har således, till följd av Ulf Ps uppsägning, upphört att gälla den 31 maj 2008. Han ska därför inte betala någon abonnemangkostnad för tiden efter den 31 maj 2008. Yrkandet som avser abonnemangskostnad för juni 2008, dvs det yrkande som omfattas av faktura 4974211502, ska på grund härav ogillas. GÖTEBORGS TINGSRÄTT DOM FT 1131-12 När det sedan gäller frågan om preskription av fordringarna skett konstateras inledningsvis att det för den här typen av fordringar gäller en preskriptionsfrist om tre år. Det är Com Hem AB som har att styrka att preskriptionsavbrytande åtgärder vidtagits. Av 5 § preskriptionlagen (1981:130) framgår att preskription avbryts bland annat genom att gäldenären får ett skriftligt krav eller en skriftlig påminnelse om fordringen från borgenären. Vidare avbryts preskription genom att borgenären väcker talan mot gäldenären. Tiden räknas från den dag ansökan kommer in till domstol eller Kronofogdemyndighet. De i målet aktuella fakturorna har skickats till Borgaregatan 11 i Göteborg, vilket varit den fakturaadress som Ulf P uppgivit och som också varit den adress Ulf P då var folkbokförd på och som han, enligt vad hans son uppgett i förhör, också bodde på fram till 2009. Det får därmed anses visat att Ulf P erhållit fakturorna i vart fall under 2008. Av den av Com Hem AB åberopade skriftliga bevisningen framgår att inkassokrav och påminnelser skickats till Ulf Ps folkbokföringsadress i mars 2008 och den 21 oktober 2008. Det får enligt tingsrätten anses visat att Ulf P erhållit del av kravet i slutet av oktober 2008. Därefter har en påminnelse skickats till Ulf Ps vid den tidpunkten gällande folkbokföringsadressen i november 2010. Något bevis om att Ulf P erhållit påminnelsen har emellertid inte åberopats. Ansökan om betalningsföreläggande kom emellertid in till Kronofogdemyndigheten den 10 oktober 2011 vilket innebär att preskriptionsavbrott skett inom tre år. Com Hem AB s fordran är således inte preskriberad. Nästa fråga att ta ställning till är om Ulf P till följd av fel i den levererade tjänsten ska vara befriad från att betala för tjänsten. Mot bakgrund av vad Ulf P och Kristoffer P uppgett får det anses visat att Ulf P bredband inte fungerade som det skulle. Någon utredning om vad felet berodde på har inte förebringats. Mot Com Hem ABs bestridande är det därmed inte visat att felet berott på omständigheter hänförliga till dem. Även om parterna är oense om huruvida Ulf GÖTEBORGS TINGSRÄTT DOM FT 1131-12 P lagt på luren eller inte har det framkommit att han, genom att avsluta samtalen, inte medverkade till att felet utreddes och till att Com Hem fick möjlighet att avhjälpa felet. Skäl till prisavdrag under uppsägningstiden har därmed inte framkommit. Käromålet ska sammanfattningsvis därför bifallas avseende övriga fakturor. Vid denna utgång är Ulf P skyldig att ersätta Com Hem AB för rättegångskostnader med yrkat belopp.

Tid med sjuklön är överhoppningsbar

KAMMARRATTEN I GÖTEBORG Mål nr 2489-12

Uppenbarligen kunde inte kvinnan arbeta när hennes arbetsgivare betalade ut sjuklön enligt kollektivavtal. Månaderna med sjuklön är därför överhoppningsbara vid beräkningen av ramtid för arbetslöshetsersättning.

SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Av utredningen i målet framgår att C.C. for tiden oktoberdecember 2009 har fatt sjuklön utbetalad av sin arbetsgivare i enlighet med då gällande kollektivavtal och att Försäkringskassan fattat beslut att inte betala ut sjukpenning för denna tid. Arbetslöshetskassan har fastställt ramtiden till den l december 2008-den 30 juni 2010 och har med anledning av utbetalningarna från arbetsgivaren ändrat beräkningen av C.C. normalarbetstid och dagpenning. Tiden med sjuklön enligt kollektivavtalet har av arbetslöshetskassan därmed räknats som tid med förvärvsarbete vid fråga om tillgodoräkningsbar tid för uppfyllande av arbetsvillkoret. Förvaltningsrätten har emellertid ansett att perioden utgör tid då C.C. varit förhindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom och att den därmed blir Överhoppningsbar. Genom förvaltningsrättens dom har ramtiden förskjutits bakåt i tiden till den l september 2008- den 30 juni 2010, Enligt den överklagade domen utgör det den ramtid som ska ligga till grund för beräkning av normalarbetstid och dagpenning, under förutsättning att resultatet blir till C.C. fördel.

Fråga i målet är då om den tid då C.C. har fått sjuklön utbetalad enligt kollektivavtal är att anse som överhoppningsbar tid eller som tid med inkomst av förvärvsarbete. Beräkningen av ramtiden och beräkningen av arbetslöshetsersättningens storlek är olika prövningar. Med ramtid avses, enligt 15 a § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, ALF, de tolv månader som närmast föregått den månad när den sökande anmält sig som arbetslös hos den offentliga arbetsförmedlingen. Av 16 § samma lag följer att när ramtid ska bestämmas räknas inte den tid då den sökande varit förhindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom. Vid prövning av arbetsvillkoret räknas all tid med inkomster från förvärvsarbete. Det gäller även om den sökande inte har utfört något arbete, t.ex. om arbetstagaren varit ledig med helt eller delvis bibehållen lön av någon annan anledning än sjukdom (jfr 13 § ALF). Till förvärvsinkomster räknas bl.a. lön, uppsägningslön, avgångsvederlag och andra ersättningar som utbetalas av arbetsgivaren på grund av anställningsförhållandet, prop. 1996/97:107 s. 93 f.

Kammarrättens bedömning
Så vitt framgår av utredningen i målet är sjuklön enligt kollektivavtalet avsedd att kompensera inkomstbortfall under den tid då arbetstagaren på grund av sjukdom har avstått från att arbeta (jfr RÅ 2010 ref. 37). C.C. har enligt avtal med arbetsgivaren fått sjuklön utbetalad under perioden den 26 oktober-31 december 2009. Av utredningen framgår vidare att anställningen därefter har upphört och att C.C. i samband därmed fatt ett avgångsvederlag. Annat har inte framkommit än att det är en förutsättning för att sjuklön ska betalas ut att den anställde inte kan arbeta på grund av sjukdom och att detta styrks av läkare. Arbetsgivaren har därmed gjort en annan bedömning av C.C. arbetsförmåga än Försäkringskassan. Kammarrätten noterar i detta sammanhang att arbetslöshetskassan inte har ifrågasatt att C.C har varit sjuk och därför varit förhindrad att arbeta under den aktuella perioden. Mot denna bakgrund delar kammarrätten förvaltningsrättens bedömning att perioden oktober-december 2009 då sjuklön utgått enligt kollektivavtal är att anse som tid med styrkt sjukdom vid bestämmande av ramtiden. Kammarrätten anser därmed i likhet med förvaltningsrätten att den perioden är överhoppningsbar om detta, som förvaltningsrätten anmärkt, är till fördel för C.C. vid beräkning av normalarbetstid och dagpenning. Arbetslöshetskassans överklagande ska således avslås.

Uppretad fotbollspelare döms för misshandel

Hovrätten över Skåne och Blekinge mål nr B 947-12

Två spelare brakade ihop i en närkamp om bollen. Efteråt utdelade den ena spelaren två slag mot motspelaren. Det första omfattas av nödvärn men för det andra döms han till samhällstjänst.

Hovrättens domskäl
A.S. uppgift att han inte slagit H.F. motsägs inte bara av H. F.s uppgifter utan även av vad A.C. och M.B. berättat om sina iakttagelser på platsen. M.B., som deltog i fotbollsmatchen som målvakt i H.F.s lag, har berättat att han såg att A.S. slog H.F. i ansiktet två gånger. Vad gäller det första slaget har han bl. a. uppgett att detta utdelades efter att A.S. och H.F. bl.a. hade puttat på varandra och att slaget, som var med öppen hand, träffade på kinden. Om det andra slaget har M.B. berättat att A. S. utdelade det när H.F. var på väg bort från A.S. Han har också berättat att det andra slaget var ett knytnävsslag, att det träffade H.F. på tinningen och att H.F. i princip föll till marken av slaget. M.B. har uppgett att han därefter såg att H.F. hade ett jack i örat och att det blödde och var svullet. Också A.C. har berättat om att A.S. slog H.F. när denne var vänd bort från A.S. Hovrätten anser inte att det finns anledning att ifrågasätta tilltron till, eller tillförlitligheten av, M.B.s eller A.C.s uppgifter vilka stöder H.F.s berättelse. Genom H.F.s och M.B.s uppgifter är det utrett att A.S. slagit H.F. i ansiktet två gånger. Vad gäller det första slaget delar hovrätten tingsrättens bedömning att det inte kan anses utrett att A.S. då utdelat något straffbart slag mot H.F.. Redan H.F.s egna uppgifter talar nämligen starkt för att A.S. då hade nödvärnsrätt. Vad gäller det andra slaget har det av H.F.s, M.B.s och A.C. uppgifter framkommit att H.F. var på väg från A.S. när det slaget utdelades. I det läget har det alltså inte funnits någon nödvärnsrätt för A.S. Av H.F.s, M.B.s och A.C.s uppgifter samt genom den skriftliga bevisningen är det utrett att slaget ledde till de följder som anges i gärning sbeskrivningen. A.S. ska alltså dömas för att ha utdelat ett slag i ansiktet på H.F.. Straffvärdet för gärningen motsvarar en månads fängelse. Slaget har utdelats när H. F. varit på väg bort från A.S. och när tumultet hade lagt sig. Det finns därför inte skäl att sänka straffvärdet med hänvisning till provokation. Misshandel är ett sådant brott som normalt ska leda till att påföljden bestäms till fängelse. Det saknas emellertid anledning att befara att A.S. ska återfalla i brott. A.S. har också samtyckt till att utföra samhällstjänst och får anses lämpad för detta. Det finns därmed förutsättningar att undvika ett fängelsestraff och i stället döma A.S. till villkorlig dom i förening med samhällstjänst. Med beaktande av brottets straffvärde ska antalet timmar samhällstjänst bestämmas till 50. Genom gärningen har A.S. utsatt H.F. för en så allvarlig kränkning att H.F. har rätt till kränkningsersättning. Yrkat belopp är skäligt. H. F. har inte visat att han därutöver har rätt till ersättning för sveda och värk med ett högre belopp än det som vitsordats. Eftersom A.S. döms för ett brott med fängelse i straffskalan ska han enligt lag betala en avgift till Brottsofferfonden. A.S. ska, med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden, till staten återbetala en viss del av försvararkostnaden vid hovrätten.