I begreppet ”i ett för allt” ingår moms

Svea hovrätt T 10756-12

Det är möjligt att Peab och Norrtälje kommun hade olika uppfattning om hur vida momsen ingick i beloppet i förlikningsavtalet eller inte. Hovrätten anser dock att avtalet är entydigt, ”i ett för allt” innebär att momsen ingår.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL
På de skäl som tingsrätten angett anser även hovrätten att förlikningsavtalets ordalydelse är klar och entydig. Det är därför inte aktuellt att tolka avtalet med tillämpning av oklarhetsregeln eller den in-dubioregel som Peab har hänvisat till. Det belopp som Kommunen enligt avtalets ordalydelse ska betala till Peab får alltså anses innefatta mervärdesskatt. Frågan är därmed om Peab och Kommunen, trots avtalets klara ordalydelse, har avsett att Kommunen ska betala mervärdesskatt på förlikningsbeloppet eller om Kommunen har misstänkt eller haft anledning att misstänka att Peab utgått ifrån detta. Även när det gäller dessa frågor ansluter sig hovrätten till de bedömningar som tingsrätten har gjort. Tingsrättens dom ska således inte ändras. Vid denna utgång ska Peab ersätta Kommunens rättegångskostnader i hovrätten. Den begärda ersättningen får anses skälig.

TINGSRÄTTENS DOMSKÄL
Inledningsvis konstaterar tingsrätten att parterna den 27 september 2010 genom Lars  och Tommie  har ingått ett skriftligt förlikningsavtal med den ordalydelse som framgår av domsbilaga 1. att båda parter varit delaktiga vid formuleringen av avtalet genom att justera i och göra tillägg till det avtalsförslag som kommunen inledningsvis lagt fram samt att det varken vid mötet den 10 september 2010 eller vid avtalsslutet den 27 september 2010 nämndes något om mervärdeskatt. Bolaget har anfört att förlikningsavtalet ska förstås på så sätt att det avtalade beloppet angivits exklusive mervärdeskatt, dvs. att mervärdeskatt ska utgå på det avtalade beloppet på 15,5 miljoner kr. Kommunen å sin sida har invänt att det avtalade beloppet har inkluderat mervärdeskatt, dvs. att mervärdeskatt ingår i det avtalade beloppet på 15,5 miljoner kr. Parterna är alltså oeniga om hur förlikningsavtalet i detta avseende ska förstås. Tingsrätten har därför att genom tolkning fastställa avtalets närmare innebörd. En given utgångspunkt vid tolkning av avtal, särskilt om avtalet dokumenterats skriftligt, är avtalets ordalydelse. Ett avtals ordalydelse presumeras ge uttryck för parternas gemensamma vilja och det krävs mycket för att en part ska anses ha visat att båda parter åsyftat något annat än det som följer av ordalydelsen (se Adlercreutz, Avtalsrätt II, 5 uppl., Lund 2001, s. 49 f.). Förlikningsavtalets ordalydelse får anses klar och entydig. Det anges att det avtalade beloppet om 15,5 miljoner kr ska utges “i ett för allt” och att “i och med denna uppgörelse är samtliga tvistefrågor slutligt reglerade mellan parterna inom entreprenaden”. De nu redovisade lokutionerna är vanligt förekommande i förlikningsavtal. Uttrycket “i ett för allt” används regelmässigt i fall då parterna genom att utväxla överenskomna prestationer reglerar allt parterna emellan, dvs. att parternas samtliga mellanhavanden i angivet avseende slutregleras. I förevarande fall har detta skett genom betalning. Om parterna vill att någon del av en prestation inte ska omfattas av det “i ett för allt” avtalade är det brukligt att detta uttryckligen anges i avtalstexten. Om så inte skett antas alltså alla krav mellan parterna inom ramen för tvisten ingå i den avtalade prestationen. Det nu sagda gäller oavsett om båda parter i avtalet är mervärdesskattepliktiga eller på någon annan grund har rätt att göra avdrag för mervärdesskatt. Av det sagda följer vidare att tingsrätten inte delar bolagets uppfattning att någon “in dubio-regel” av det slag som bolaget åberopat i målet ska läggas till grund för tolkningen. Förlikningsbeloppet är alltså enligt avtalets ordalydelse angivet inklusive mervärdesskatt. Vad som föregått ett avtalsslut i form av exempelvis avtalsförhandlingar, parternas inbördes ställning, sedvana och handelsbruk är emellertid också omständigheter som kan påverka hur ett avtal ska tolkas (se a.a. s. 52 och s. 60 ff.). I förevarande fall har parterna redovisat delvis olika uppfattningar i fråga om vad som faktiskt har föregått avtalsslutet och om de delbelopp respektive bud som angivits under avtalsförhandlingarna varit exklusive eller inklusive mervärdesskatt. Vidare har delvis olika uppgifter förts fram i fråga om vilka bud som lämnades den 10 september 2010 och i vilken ordning detta skedde. Den skriftliga bevisning som bolaget åberopat talar med viss styrka för att de delbelopp som redovisades av bolaget vid mötet den 10 september och som låg till grund för parternas då förda förlikningsdiskussioner var angivna exklusive mervärdesskatt. Någon säker slutsats om huruvida även kommunens då lämnade bud var exklusive mervärdeskatt kan emellertid inte dras av utredningen. Under alla förhållanden kan det inte anses visat att parternas förlikningsbud den 27 september eller det då avtalade förlikningsbeloppet måste eller ska anses ha angetts exklusive mervärdesskatt. Sålunda har de i målet hörda personerna lämnat uppgifter som i allt väsentligt överensstämmer med det som sakframställningsvis har påståtts från respektive parts sida och den samlade muntliga bevisningen har varken sedd för sig eller tillsammans med den skriftliga bevisningen en sådan styrka att bolagets redovisade uppfattning i den tvistiga mervärdesskattefrågan måste eller med hänsyn till omständigheterna borde ha varit känd för kommunen. Det kan mot denna bakgrund konstateras att det kan ha varit så att parterna vid avtalsslutet den 27 september 2010 hade olika uppfattning i fråga om mervärdesskatt ingick i den avtalade förlikningslikviden eller inte. Vid detta förhållande måste avtalets ordalydelse ges företräde vid tolkningen. Då bolagets redovisade uppfattning om hur avtalet ska tolkas strider mot dess ordalydelse har det ankommit bolaget att klargöra sin uppfattning för kommunen, vilket bolaget ostridigt inte gjort. Bolaget har varken visat att kommunen varit i ond tro i fråga om att parterna hade olika uppfattningar om huruvida mervärdesskatten ingick i den avtalade förlikningslikviden eller att kommunen på något sätt agerat dolöst eller culpöst på sätt som bolaget har gjort gällande. Det anförda leder till slutsatsen att kommunen i rätt tid erlagt avtalat förlikningsbelopp till bolaget. Käromålet ska därför ogillas. Vid denna utgång i målet ska bolaget ersätta kommunens rättegångskostnader, som får anses skäliga.

 

Förtalade ersättningstagare inför Försäkringskassan

Svea hovrätt målnummer B 1003-13

Uppgiften om att mamman har förfalskat sonens namnteckning och suttit i fängelse för detta är sann men flera andra påståenden den tilltalade lämnat till Försäkringskassan saknar belägg. Den tilltalade påstod bland annat att mamman i själva verket inte arbetar som sonens personlige assistent utan använder assistentersättningen till djurfoder. Men eftersom det endast rör sig om förtalsbrott av normalgraden ogillas åtalet på grund av åtalspreskription.

GRUNDER
Rose-Marie  har utpekat Viktoria  som brottslig och lämnat uppgifter som varit ägnade att utsätta Viktoria  för andras missaktning genom att vid telefonsamtal den 4 oktober 2006 med en tjänsteman på Försäkringskassan i Uppsala uppge att
a. Viktoria  har förfalskat Roland  namnteckning.
b. Viktoria s bolag har en skatteskuld på 219 000 kr och är ett bluffbolag i vilket det förekommit oegentligheter.
c. Viktoria  inte arbetar som assistent åt sonen Zandy och alla pengar som betalas ut av Försäkringskassan som assistentersättning går till hö och foder till djur.
d. Viktoria  vanvårdar sina djur.
e. Viktoria  har hotat och polisanmält advokaten Göran och lurat personer på pengar.
f. Viktoria  har förfalskat Zandys namnteckning och suttit i fängelse i tre månader för urkundsförfalskning.
g. Viktoria  har skatteskulder.
h. Zandy far illa och får inte den omvårdnad han behöver, han är smutsig och saknar rena och hela kläder. Han får ingen stimulans och är kuvad och rädd samt får ligga i sin säng större delen av dagen

HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Utredningen är densamma i hovrätten som vid tingsrätten och den föranleder inte hovrätten att göra någon annan bedömning än tingsrätten vad gäller frågan om Rose- Marie  ska fallas till ansvar för brott. Det innebär att även hovrätten anser att Rose-Marie , avseende de gärningsmoment som tingsrätten angett under punkterna c, d och h, har uttalat sig på ett sätt som rättsligt kvalificerar hennes handlande som förtal av Viktoria   samt gentemot Jimmy avseende punkten j. Som tingsrätten har funnit ska emellertid detta handlande rubriceras som förtal av normalgraden vilket innebär att åtalet på grund av åtalspreskription ska ogillas. Hovrätten gör inte heller beträffande frågorna om skadestånd och ersättningsskyldighet för rättegångskostnad någon annan bedömning än tingsrätten har gjort. Tingsrättens dom ska därför stå fast.

 

Alkoholimport över referensnivån anses vara för privat bruk

Hovrätten för Västra Sverige målnummer B 2080-13

Ett norskt par som fört in 1 268 liter öl, 174 liter vin och 3 liter starksprit har friats från åtal för smuggling. Mannen angav att han på grund av sömnproblem var storkonsument och drack cirka 75 burkar öl i veckan. Samt att de handlat för ett års konsumtion och till ett julbord. Hovrätten som kom fram till att mängden öl överstiger referensnivån med över 1 000 liter. Men med hänsyn till parets alkoholkonsumtion, ändamålen med införseln och prisskillnaden på alkohol jämfört med Norge bedöms införseln ha varit för privat bruk.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Hovrätten har tagit del av videoinspelningarna av förhören vid tingsrätten med Rawinnipha  och Björn . Skriftlig bevisning har åberopats. De s.k. referensnivåerna innebär att resande för sina och sina familjers bruk eller av varor som är avsedda som gåvor kan föra in, såvitt nu är av intresse, 10 liter sprit, 90 liter vin och 110 liter öl. Mängden här införd sprit har i sig klart understigit gällande nivå för sådan dryck. Annorlunda förhåller det sig framförallt med den införda ölen som innebär att Rawinnipha  och Björn  överskridit referensnivån med drygt l 000 liter. Fråga är då vad det förhållandet har för betydelse. Referensnivåerna får betydelse vad gäller bevisningen i fråga om införseln skett för privat bruk. Vid införsel understigande nivåerna är utgångspunkten att införseln skett för privat bruk. Högsta Domstolen har uttalat att mängden varor är en viktig omständighet vid bedömningen av om införseln i ett konkret fall haft ett kommersiellt syfte eller varit avsedd för privat bruk, men denna omständighet är inte ensam utslagsgivande. Avgörandet ska i stället grundas på en helhetsvärdering av omständigheterna i varje särskilt fall (se rättsfallet NJA 1999 s. 670). Utöver vad som framgår av tingsrättens dom har Rawinnipha  och Björn  uppgett följande. Rawinnipha  har om sin konsumtion uppgett att hon dricker omkring 24 burkar (å 33 cl) per vecka. Björn  har uppgett att han vid tiden för inköpet hade mellan 500 000 och 600 000 kr på sitt bankkonto, bland annat p.g.a. en pågående husbyggnation. Han har vidare uppgett att ölen i Norge är omkring 10 gånger dyrare än i Tyskland, att han själv dricker endast Carlsberg men köper billigare öl om den ska användas till att bjuda på i samband med fester. Den beslagtagna alkoholen har utgjorts av huvudsakligen öl av framförallt märket Carlsberg och i mindre mån av märket Slöts Guld, tre olika typer av boxviner, enstaka femcentiliters flaskor och i övrigt av helflaskor innehållande olika slag av vin och sprit. Alkoholen har således haft en varierad sammansättning där den dyrare ölen av märket Carlsberg mängdmässigt dominerat. Annat har inte visats än att det varit fråga om en införsel vid ett enstaka tillfälle. Med hänsyn till vad som framkommit om framförallt Björn s alkoholkonsumtion och de av parterna påstådda ändamålen med införseln, prisskillnaderna på alkohol i Norge jämfört med Tyskland samt med beaktande av vad Björn  uppgett om sin ekonomi godtar hovrätten Rawinnipha s och Björn s invändning att fråga varit om införsel för privat bruk. Åtalet och förverkandeyrkandet ska således, som tingsrätten funnit, ogillas. Hovrättens ställningstagande innebär att tingsrättens domslut ska fastställas.

 

Man döms för olovlig avlyssning i hemmet av sin fru och barn

Svea hovrätt målnummer 6661-12

Mannen gömde diktafoner på olika håll i bostaden och spelade in fruns och barnens samtal. Mannen hävdar att han inte kände till att avlyssningen var olaglig och att det därför föreligger straffrättsvillfarelse.  Både hovrätten och tingsrätten anser dock att mannen ska dömas för olovlig avlyssning. Vidare döms mannen för olaga hot.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Hovrätten gör inte någon annan bedömning än den tingsrätten har gjort i frågan om Mohammad  har gjort sig skyldig till olaga hot. Hovrätten ansluter sig också till tingsrättens bedömningar i frågan om Mohammad  ska dömas för olovlig avlyssning. Mohammad  ska alltså dömas enligt åtalet. Brotten är att rubricera som tingsrätten gjort. Hovrätten gör inte heller några andra bedömningar än de tingsrätten redovisat i frågorna om vilken påföljd som Mohammad  ska dömas till och hårddisken ska förverkas. Tingsrättens dom i ansvarsdelen ska alltså inte ändras. Mohammad  har, som tingsrätten funnit, genom den olovliga avlyssningen allvarligt kränkt Anneli , Alexander   och Sebastian . Mohammad  är därmed skyldig att betala skadestånd för kränkning. Även om avlyssningen — som skett i hemmet och pågått under lång tid — varit mycket integritetskränkande framstår det av Anneli  yrkade beloppet, i ljuset av vilka ersättningsbelopp som brukar utgå vid annan brottslighet, som något högt. Ersättningen för kränkning till henne bör därför bestämmas till 15 000 kr. Den av Alexander och Sebastian   yrkade ersättningen, 5 000 kr vardera, är skälig och ska fastställas. Det finns inte heller anledning att ändra vad tingsrätten bestämt i övriga skadeståndsfrågor.

TINGSRÄTTENS DOMSKÄL
Olovlig avlyssning (åtalspunkten 2)
Mohammad  har förnekat brott. Han har erkänt att han under den av åklagaren angivna tiden och på den angivna platsen med hjälp av diktafoner har avlyssnat Anneli  samt sönerna Alexander och Sebastian  men har bestritt ansvar på den grunden att han inte känt till gällande bestämmelser avseende avlyssning och att det därför föreligger straffrättsvillfarelse som är uppenbart ursäktlig. Vidare har han anfört att gärningen inte skett i hemlighet eftersom Anneli  har känt till avlyssningen. Han har bestritt skadeståndsskyldighet beträffande samtliga målsäganden och har, utom yrkad ränta, inte kunnat vitsorda något belopp som skäligt i och för sig. Vad gäller det särskilda yrkandet har han medgett att beslaget om datorn hävs och att denna lämnas ut till honom. Han har vidare medgett yrkandet om förverkande avseende diktafoner och usb-minne men bestritt yrkandet såvitt avser hårddisken. Åklagaren har som muntlig bevisning åberopat målsägandeförhör med Anneli  samt vittnesförhör med Hilda. Som skriftlig bevisning har åklagaren åberopat utskrift från ett usb-minne av ett inspelat samtal mellan Anneli  och Alexander  . Annelie , Alexander   och Sebastian   har åberopat samma bevisning som åklagaren. Mohammad  har hörts över åtalet. Till en början har följande ostridiga uppgifter framkommit. Mohammad  och Anneli  träffades år 2000 och gifte sig kort därefter. År 2001 och 2003 föddes sönerna Alexander och Sebastian . Familjen bodde tillsammans i en lägenhet på Hållsätrabacken i Skärholmen fram till mitten av sommaren år 2011. Mohammad  och Anneli  skilde sig 2008, men på grund av svårigheterna att hitta en ny bostad bodde de kvar i lägenheten även efter skilsmässan. Både Mohammad  och Anneli  har beskrivit situationen i hemmet som påfrestande och konfliktfylld. I övrigt har de i denna del hörda personerna uppgett i huvudsak följande. Anneli : Första gången hon förstod att hon hade blivit inspelad var på alla hjärtans dag, den 14 februari 2011. Det kom fram genom att Mohammad  i ett samtal med henne berättade att denne visste vad hon hade gjort den dagen. Saker som denne inte borde ha vetat. Han sa sedan att han hade det inspelat. Därefter började han säga menande saker som antydde att han visste vad hon höll på med när han inte var hemma. I början trodde hon att han ville skrämmas för att få ur henne information. Allt eftersom kom det dock fram fler och fler saker som gjorde att hon till slut förstod att hon var inspelad. Mohammad  sa ofta till henne att han hade massa filer med inspelat material och att han skulle skicka dem till bland annat hennes pappa. På våren, i april, 2011 förstod hon att hon varit avlyssnad ofta. Mohammad  sa aldrig på vilket sätt han spelade in henne, men själv funderade hon på om det var genom datorn som inspelningen hade skett. Hon började därför med att titta på datorn för att se om den var påslagen när hon var ensam hemma. Varannan eller var tredje dag – och varje gång hon skulle ringa vissa samtal – letade hon igenom lägenheten efter utrustning. Eftersom hon inte hittade någonting förstod hon inte att hon var avlyssnad hela tiden utan tänkte att det kanske bara var någon enstaka gång. Hon var dock så pass osäker att hon började gå ut eller ner till cykelrummet om hon skulle ringa vissa samtal. Hon försökte hela tiden leta efter avlyssningsutrusmingen. Mohammad  sa till henne att syftet med avlyssningen var att ta reda på om hon hade en annan man och vad hon gjorde när denne arbetade. Hon har mått fruktansvärt dåligt över det inträffade. Än idag känner hon sig inte säker på att hon inte är avlyssnad. Hon tittar fortfarande igenom exempelvis örngott och barnens leksaker för att se om det ligger någon utrustning i dem. Hon har svårt att sova och har tidigare varit nästan panikslagen på grund av känslan att hon inte har något privatliv. Hon mår dåligt när hon tänker på att det kan finnas filer med inspelat material som inte är i beslag och som Mohammad  kan lägga ut på internet. Under den tid som hon misstänkte att hon var inspelad kändes det som att hon inte hade ett hem, då hon aldrig kunde veta säkert om hon var inspelad eller inte. Hon var sjukskriven från den 13 oktober 2011, när hon och sönerna åkte till kvinnojouren, och fram till april 2012. Hon har samtalskontakt med både en kurator och en diakon samt kontakt med kriscentrum. Hon vet inte hur många gånger Mohammad  har spelat upp inspelningar för Alexander och Sebastian. Alexander har mått fruktansvärt dåligt efter inspelningarna i hemmet. Han har bland annat sagt att “du och jag inte borde prata med katterna, som vi brukar, eftersom pappa kanske lyssnar”. Alexander har gått till BUP sedan han debuterade med migrän och synhallucinationer i juli 2011. På BUP har en psykiatriker sagt att Alexander lider av posttraumatisk stress. Han har även haft sömnsvårigheter, mardrömmar och törs inte sova i eget rum. Han har ätit medicin för sina besvär. När de bodde på kvinnojouren var han orolig för att vara avlyssnad även där och mådde för dåligt för att delta i barngrupperna. På grund av Alexanders oro är han mycket beroende av henne även i vardagliga bestyr. Sebastian har också mått dåligt men han har inte varit lika utsatt som Alexander och han har inte mått på samma sätt. Han har bråkat mycket och har ofta varit på dåligt humör. Han kunde lätt bryta ihop för småsaker. Sådan var han även när hela familjen bodde tillsammans, men hans humör blev värre efter det som hände med inspelningarna. Han fick hjälp att bearbeta det som hänt på kvinnojouren. Mohammad : Han började spela in Anneli  och sönerna någon gång i januari 2011. Han köpte diktafoner och placerade dem först bland videobanden i vardagsrummet och sedan även i köket bland flingpaketen. Innan han gick till arbetet satte han på dem och lyssnade sedan av dem när han kom hem. Han såg på telefonräkningen att Anneli  ringde till nummer som han uppfattade som konstiga och började avlyssna hennes samtal för att ta reda på om hon spred falska anklagelser om honom. Han hörde henne därefter prata om honom med andra personer och upplevde det som att hon försökte framställa honom som galen. Han ville även ta reda på om hon hade något nytt boende på gång eftersom han inte ville att hon skulle flytta varsomhelst. Första gången Anneli  förstod att hon var avlyssnad var i januari eller februari, när han ville stoppa henne från att flytta in i en lägenhet som han tyckte låg i ett dåligt område. Han sa det själv till henne först i februari. När han hade lyssnat på banden lade han in ljudfilerna i sin dator. Den 26 april 2011 hörde han ett samtal mellan Anneli  och Alexander som gjorde honom orolig. När han konfronterade Anneli  med uppgiften uppstod ett gräl mellan dem, som slutade med att både hon och Alexander fick lyssna på inspelningen. Avlyssningen har dock i övrigt varit hemlig för sönerna, även om det är möjligt att de hört något gräl mellan honom och Anneli  som handlade om avlyssningen. Han var övertygad om att det var tillåtet att använda diktafonerna på det sätt han gjort eftersom de såldes öppet i butik. Han har också fått den uppfattningen då han sett i olika medier att journalister använder sig av dolda mikrofoner. Hilda: Hon var med i utredningen av de aktuella brotten och har därför lyssnat igenom CD-skivorna med inspelat material. Hon har uppskattningsvis bedömt att det varit fråga om 75 timmars material. Anledningen till att inspelningen kom till polisens kännedom var att Mohammad  gjorde en anmälan till polisen och som bevisning tog med sig en ljudfil.

Tingsrättens bedömning
Ansvarsfrågan Mohammad  har erkänt att han har avlyssnat Anneli  samt sönerna Alexander och Sebastian   på det sätt åklagaren har påstått. Att avlyssning skett stöds också dels av vad vittnet polismannen Hilda , vars uppgifter tingsrätten inte finner skäl att ifrågasätta, har uppgett och dels av den av åklagaren åberopade skriftliga bevisningen. Mohammad  har dock invänt att han inte ska dömas för brottet eftersom han inte känt till gällande bestämmelser avseende avlyssningen och att det därför föreligger straffrättsvillfarelse som är uppenbart ursäktlig. Härvid gör tingsrätten följande bedömning. Enligt 24 kap. 9 § brottsbalken ska en gärning, som någon begår i villfarelse rörande dess tillåtlighet (straffrättsvillfarelse), inte medföra ansvar för honom om villfarelsen på grund av att fel förekommit vid kungörandet av den straffrättsliga bestämmelsen eller av annan orsak var uppenbart ursäktlig. Enligt en grundläggande princip inom straffrätten innebär okunnighet om att en viss handling är straffbelagd inte ansvarsfrihet. De omständigheter som Mohammad  har anfört i detta avseende, bl.a. att diktafoner säljs fritt i butiker samt att han har sett journalister använda sig av dolda mikrofoner, utgör enligt tingsrättens mening inte skäl att bedöma villfarelsen som uppenbart ursäktlig. Mohammad  kan därför inte gå fri från ansvar på denna grund. Mohammad  har vidare anfört att han ska gå fri från ansvar eftersom Anneli  känt till avlyssningen och att den därmed inte skett i hemlighet. Tingsrätten gör härvid följande bedömning. Mohammad  har själv upp gett att han har gömt diktafonerna dels i en hylla bland videoband i vardagsrummet och dels bland flingpaket i köket. Vad gäller avlyssningen av Anneli  har hon uppgett, vilka uppgifter tingsrätten inte finner skäl att ifrågasätta, att hon den 14 februari 2011, vid ett samtal med Mohammad , fick reda på att hon varit avlyssnad. Efter detta tillfälle har hon misstänkt att hon även fortsättningsvis kunde bli avlyssnad och med anledning av detta – bl. a. när hon skulle ringa till någon – letat igenom lägenheten efter någon avlyssningsutrustning. Hon har inte vid något tillfälle hittat någon diktafon eller någon annan utrustning avsedd för avlyssning. Eftersom Mohammad  inte har berättat för Anneli  vare sig när han skulle avlyssna henne eller på vilket sätt detta skulle ske samt med beaktande av att Anneli , trots letandet efter avlyssningsapparat, inte hittat någon sådan finner tingsrätten att avlyssningen inte kan anses ha skett på annat sätt än i hemlighet. Såvitt avser sönerna Alexander och Sebastian  Mohammad  visar utredningen att dessa har avlyssnats i hemlighet. Mohammad  kan på grund av det sagda inte gå fri från ansvar på den grunden att avlyssningen inte skett i hemlighet. Han ska i stället dömas för olovlig avlyssning i enlighet med åklagarens gärningsbeskrivning. Gärningen är att bedöma på sätt åklagaren gjort gällande. Särskilt yrkande Yrkandet om förverkande avseende usb-minne och diktafoner är medgivet, lagligen grundat och ska bifallas. Även yrkandet om hävning av beslag av dator samt att den ska lämnas ut till Mohammad  är medgivet och ska bifallas. Vad avser hårddisken ger utredningen vid handen att Mohammad  har lagrat de avlyssnade och inspelade samtalen på denna. Därmed har hårddisken använts som hjälpmedel vid brott och ska därför förverkas. Skadeståndsfrågan Vid angiven utgång i ansvarsfrågan är Mohammad  skadeståndsskyldig mot Anneli , Alexander   och Sebastian  . Den kränkning som Anneli  och sönerna Alexander och Sebastian  utsatts för har varit djupt integritetskränkande. För Annelie  har brottet dessutom haft en långvarig påverkan på henne på det sättet att hon inte känt sig trygg i sitt hem, som är en plats där man men fog ska kunna känna sig skyddad. Tingsrätten finner att den av Anneli  yrkade ersättningen för kränkning är skälig. Även de belopp som Alexander och Sebastian   har begärt i fråga om kränkning framstår enligt tingsrättens mening som skäliga. Såvitt avser begäran från Alexander   och Sebastian  beträffande sveda och värk finner tingsrätten att begärda belopp är skäliga och ska dömas ut. Om yrkad ränta råder inte tvist.

Olaga hot (åtalspunkten 1)
Mohammad  har förnekat brott. Han har anfört att uttalandet inte var ägnat att hos Jonas  framkalla allvarlig rädsla samt att hans avsikt inte varit att detta skulle vidarebefordras till Jonas . Åklagaren har som muntlig bevisning åberopat målsägandeförhör med Jonas  samt vittnesförhör med Niklas . Mohammad  har som skriftlig bevisning åberopat rekonstruktioner av teckningar, minnesanteckningar från ett möte med personal på Sätraskolan och anteckningar från BBIC. Mohammad  har hörts över åtalet. Till en början har följande ostridiga uppgifter framkommit. Jonas   kom i kontakt med Mohammad s son Alexander   när denne arbetade på Sätraskolan. Efter en incident på fritidsgården, som Jonas   inte uppfattade som särskilt allvarlig men som Alexander tog illa vid sig av, sökte Mohammad  upp Jonas   på arbetet. Han var upprörd och ansåg att Jonas  hade skrikit åt hans son och att denne mobbade Alexander. För att komma till rätta med situationen tillkallades ett möte mellan Mohammad  och Jonas  tillsammans med ett antal andra ur personalen på skolan. I centrum för diskussionen var bland annat en teckning som Jonas   ritat av Alexander. Mötet utmynnade i att det beslutades att Jonas   skulle be Alexander om ursäkt, vilket också skedde. I övrigt har de hörda i målet uppgett i huvudsak följande. Jonas  : Mot slutet av vårterminen 2011 fick han höra att Mohammad  hade sökt honom igen på grund av att Alexander  hade hittat en ny teckning av honom. Han fick även höra att Mohammad  hade pratat med Niklas . Han minns inte om han ringde upp Niklas  eller om Niklas  ringde honom. Han tror dock att han ringde upp Niklas  eftersom han ville veta vad som sagts. Det han fick höra var att Mohammad  hade varit väldigt upprörd och sagt något om att “om han pekar finger åt min son ska jag bryta fingret av honom” och “varför mobbar han min son?”. När han fick reda på vad Mohammad  hade sagt blev han väldigt rädd och tyckte att det var obehagligt. Det var obehagligt framförallt eftersom han upplevde beskyllningarna som helt ogrundade. Efter händelsen kallades till ett ytterligare möte på skolan. Vid mötet reagerade Mohammad  väldigt starkt på teckningarna eftersom denne tyckte att de var kränkande. Mohammad  ville inte ta emot någon ursäkt. Mohammad  nämnde också att dennes kollegor tyckte att denne skulle spöa Jonas   och att han skulle ses som ett hot eller en fiende till familjen från och med då. Mohammad : Han var upprörd över den första teckningen som hittades och blev väldigt glad över att Jonas   bad Alexander om ursäkt. När Alexander sedan hittade en ny teckning på kontoret blev han åter mycket upprörd. Teckningen föreställde att Alexander skulle avrättas. Det är riktigt att han träffade Niklas  vid det aktuella tillfället. Han sa dock aldrig att han skulle bryta fingret av Jonas   utan det han sa var att ingen skulle peka finger åt hans son och att den som gjorde det skulle han bryta fingret av. Det var närmast ett ordspråk han gav uttryck för. Han hade inte en tanke på att Niklas  skulle framföra det han sagt till Jonas  . Hans avsikt var att Jonas   vid mötet dagen efter skulle få sparken. Niklas : Han arbetade på Sätraskolan tillsammans med Jonas  bl.a. vårterminen 2011. De umgicks privat vid några tillfällen men gör det inte längre. Vid det aktuella tillfället kom Mohammad  till honom en eftermiddag när Jonas   hade gått hem. Mohammad  ville prata med Jonas   angående en viss dispyt de hade haft tidigare. Det handlade om några teckningar och att Jonas   och Alexander hade busat och pekat finger åt varandra. Detta tyckte Mohammad  inte var ok och sa till honom att om Jonas   gör det igen skulle han bryta fingret av denne. Mohammad  var upprörd när denne uttalade hotet. Han tror att Jonas   ringde till honom samma kväll. Han berättade då om händelsen för denne och vad Mohammad  hade sagt. Det kändes som att det var viktigt för Jonas   att få veta det eftersom denne och Mohammad  haft en dispyt tidigare. Han minns inte det exakta ordvalet som Mohammad  använde när denne uttalade hotet. Han sa till Mohammad  att han uppfattade det sagda som ett hot och att han tyckte att Mohammad  skulle gå hem. De diskuterade inte om Jonas   skulle få reda på hotet, men det var tydligt för honom att hotet inte var riktat mot honom själv.

Tingsrättens bedömning Såväl Jonas   som vittnet Niklas  har berättat på ett detaljerat och säkert sätt. Ingen av dem har överdrivit sina berättelser utan båda har gett ett trovärdigt intryck. Det finns inte skäl att tro att någon av dem skulle vilja beskylla Mohammad  för något som denne inte har gjort. Genom vad de har berättat för tingsrätten sammantaget med vad Mohammad  själv har uppgett finner tingsrätten utrett dels att Mohammad  uttalat hot mot Jonas  genom att säga att han skulle bryta ett finger på denne dels att hotet har återberättats för Jonas  av Niklas  samma kväll per telefon. Det har framgått av utredningen att Mohammad  kom att prata med Niklas  vid det aktuella tillfället sedan Mohammad  sökt Jonas  i syfte att konfrontera denne. Anledningen till att träffen med Jonas  inte blev av var att denne hade gått för dagen. Mot bakgrund av vad som framkommit om Mohammad s syfte med besöket på fritidsavdelningen samt med tanke på vad utredningen utvisar om Mohammads sinnestämning vid samtalet med Niklas  finner tingsrätten att Mohammad  har haft anledning att räkna med att Niklas  skulle framföra hotet till Jonas  samt att Mohammad  begått gärningen uppsåtligen.

 

 

Man döms för våldsamt upplopp under en fotbollsmatch

Svea hovrätt målnummer B 11340-12

En 25-årig man döms för våldsamt upplopp i samband med en fotbollsmatch mellan Hammarby och Assyriska på Söderstadion i maj 2012. Av en filmupptagning framgick att mannen stod i främre ledet av en folkmassa och gestikulerade kraftigt med armarna samtidigt som personer runt omkring honom använde våld mot polisen. Hovrätten som instämmer i tingsrättens bedömning dömer mannen till villkorlig dom med 50 timmars samhällstjänst.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Utredningen är densamma som i tingsrätten. Den föranleder inte hovrätten att göra någon annan bedömning än den tingsrätten gjort. Tingsrättens dom ska därför fastställas.

TINGSRÄTTENS BEDÖMNING
Ska Victor H dömas?
Utredningen visar att det har förekommit ett våldsamt upplopp på Söderstadion den aktuella dagen. Frågan är om Victor H har deltagit i upploppet. För att en person ska anses ha deltagit i ett våldsamt upplopp krävs att han har deltagit i den våldsamma folksamlingens förehavanden. Han behöver inte själv ha använt våld utan det räcker att han har visat sig vara sympatisör med att våldet utövades. Han kan ha visat sig vara detta t.ex. genom att uttala hotfulla eller upphetsande rop eller genom att springa med i en folksamling som går till attack (se Berggren m.fl., Brottsbalken. En kommentar, kommentaren till 16 kap. 2 § brottbalken, nätupplagan). Den film som åklagaren har spelat upp visar bl.a. att Victor H har sökt sig till den våldsamma folksamlingens främre led. Han har stått mitt i det främre ledet och gestikulerat kraftigt med armarna samtidigt som personer runt omkring honom har använt våld mot polisen. Den förklaring som han har lämnat – att han endast ville prata med polisen – är inte trovärdig. Victor H ska därför dömas för våldsamt upplopp. Påföljd Victor H har dömts för brott tidigare. Brotten ligger så långt tillbaka i tiden att de saknar betydelse i det här målet. Det brott som Victor H nu ska dömas för har ett straffvärde som motsvarar fängelse i en månad. Brottets art talar för att påföljden ska bestämmas till fängelse. Det saknas dock särskild anledning att tro att Victor H kan komma att begå nya brott och han är lämplig för och har samtyckt till samhällstjänst. Påföljden kan därför stanna vid en villkorlig dom med samhällstjänst, Övrigt Skyldigheten att betala avgift till brottsofferfonden följer av lag. Victor Hs ekonomiska förhållanden är sådana att han ska betala tillbaka försvararkostnaden till staten.

Upphandlingen stred inte mot likabehandling, förutsebarhet och transparens

Kammarrätten i Jönköping Målnummer 1245-13

Efter en upphandling av hyrläkare ansökte en av anbudsgivarna om överprövning och hävdade att landstinget använt sig av utvärderingskriterierna leveransförmåga och kontinuitet på ett sådant sätt som var oförenligt med kraven på likabehandling, förutsebarhet och transparens. kammarrätten ansåg dock att förfrågningsunderlaget, och annan information som funnits, varit tillräckligt tydlig för att anbudsgivarna skulle kunna utforma sina anbud. Poängsättningen av anbuden anses inte heller ha skett på något felaktigt sätt.

SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
I förvaltningsrättens dom redogörs för vissa relevanta delar av det aktuella förfrågningsunderlaget med det tillägg som publicerades den 22 oktober 2012. Utöver dessa är även följande av intresse, I förfrågningsunderlagets administrativa föreskrifter ges under rubriken ” l. l .2. l Beskrivning av verksamheten” en översiktlig beskrivning av de aktuella sjukhusen såvitt avser bl.a. antal enheter, vårdplatser, antal anställda etc. I kravspecifikationen ges under rubriken “2.3. Krav avseende efterfrågad tjänst” och underrubriken “2.3.1. Omfattning och volymer” information om att omfattningen av bemanning med inhyrda läkare för januari-maj 2012 återfinns i bilaga till förfrågningsunderlaget. Av en utvärderingsmodell som bifogats tilldelningsmeddelandet som sändes till anbudsgivama den 18 januari 2013, benämnd “Bedömning av utvärderingskriterier” redovisas vad gäller utvärderingskriterierna leveranssäkerhet respektive kontinuitet – utöver vad som framgår av förfrågningsunderlaget tillsammans med svaret på en publik fråga den 22 oktober 2012 – exempel på “konkreta bedömningspunkter” beträffande de olika bedömningsgrunderna för poängnivåema 100 procent (Mycket bra, högt mervärde), 80 procent (Bra mervärde) respektive 60 procent (Godkänd), Således anges som exempel på konkreta bedömningspunkter för uppnåendet av värdet 100 procent (Mycket bra, högt mervärde) i utvärderingskriteriet leveranssäkerhet: Bemanningspool- Uppbyggd för och anpassad till LT/Vårdenhet och dennes angivna behov; Bemanningssystem -Uppgifter finns t.ex. om läkares preferenser och möjlighet att arbeta (eller inte) på vissa platser; Konkret förfrågan – har gjorts om intresset för att arbeta i JLL; Uppdatering – kontinuerlig efter LT:s behov.

Kammarrätten gör följande bedömning.
Kammarrätten finner att förfrågningsunderlaget tillsammans med det tillägg som publicerades den 22 oktober 2012 får anses ha gett anbudsgivarna en tillräckligt klar bild av vad landstinget skulle komma att lägga vikt vid, vid bedömningen av kvalitetskriterierna leveransförmåga och kontinuitet. Anbudsgivama får därmed anses ha fått tillräcklig information för att kunna utforma sina anbud med utgångspunkten att dessa ska beskriva hur man har för avsikt att säkerställa god leverenssäkerhet respektive kontinuitet i det aktuella uppdraget. I den utvärderingsmodell som bifogades meddelandet om tilldelning har landstinget redogjort för sin bedömning av anbudens överensstämmelse med kvalitetskriterierna genom att exemplifiera med “konkreta bedömningspunkter”. Det framgår inte annat än att dessa “konkreta bedömningspunkter” utgör exempel på vad landstinget tagit fasta på i de utvärderade anbuden vid poängsättningen av dessa. Mot bakgrund av hur utvärderingskriterierna var utformade, innebärande bl.a. att anbudsgivama skulle ge förslag på hur man skulle säkerställa leveransförmågan respektive kontinuiteten i uppdraget utifrån landstingets behov, kan det enligt kammarrättens mening inte finnas något hinder mot att upphandlande myndigheten hanterar utvärderingen på detta sätt. Vad Dedicare AB anfört angående poängsättningen av Dedicare AB:s anbud i förhållande till ett par av de vinnande leverantörernas anbud ger inte heller stöd för att utvärderingen har skett på ett sätt som träder LOU eller någon av de grundläggande principerna förnär. Sammanfattningsvis finner kammarrätten, i likhet med förvaltningsrätten, att Dedicare AB inte anfört något som medför att landstinget ska anses ha brutit mot LOU eller någon av de grundläggande principerna på området. Överklagandet ska därmed avslås.

SKÄLEN FÖR FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
Gällande regler
l kap. 9 § LOU anges att upphandlande myndigheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Vidare anges att vid upphandlingar ska principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet iakttas. Enligt 16 kap. 4 § LOU får en allmän förvaltningsdomstol efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada överpröva en upphandling. Enligt 16 kap. 6 § LOU ska om den upphandlande myndigheten har brutit mot de grundläggande principerna i l kap. 9 § LOU eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts. I förarbetena (prop. 1992/93:88 s. 52) till LOU anges blå. följande. En upphandlande enhet måste noga ange vilka omständigheter den avser att beakta i de fall den väljer att anta det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Genom hänvisningen till det “ekonomiskt” mest fördelaktiga anbudet uppkommer ett behov av att enheten gör klart för sig redan från början hur olika omständigheter som servicegrad etc. kan värderas i ekonomiska termer. Förvaltningsrättens bedömning Bolaget har gjort gällande att landstinget har utformat och bedömt utvärderingskriterierna leveransförmåga och kontinuitet på ett sätt som är oförenligt med kraven på likabehandling, förutsebarhet och transparens. Ovan har redogjorts för hur förfrågningsunderlaget varit formulerat bl.a. när det gäller de två kvalitetskriterierna leveransförmåga och kontinuitet, samt för det svar som landstinget lämnat pä en publik fråga angående betygsättningen av de två kvalitetskriterierna. Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att även förfrågningsunderlag och utvärderingsmodeller som inte är optimalt utformade far godtas under förutsättning att de principer som bär upp LOU och gemenskapsrätten inte träds för när. I det uppställda kravet på affärsmässighet får anses ligga att ett förfrågningsunderlag ska vara så klart och tydligt utformat att en leverantör på grundval av detta kan avgöra vad den upphandlande myndigheten tillmäter betydelse vid upphandlingen och att en utvärderingsmodell ska vara så utformad att den är ägnad att leda till ett rättvisande resultat, dvs. att det anbud som är ekonomiskt mest fördelaktigt antas. Detta följer också av gemenskapsrättens krav på iikabehandling, förutsebarhet och transparens (jfr RÅ 2002 ref 50). I aktuellt förfrågningsunderlag samt i svar på publik fråga har angetts de utvärderingskriterier som landstinget kommer att ta hänsyn till och hur poängsättningen kommer att ske. Genom den beskrivning som finns i förförfrågningsunderlaget av de två kvalitetskriterierna och det förtydligande som skett beträffande poängsättningen genom nämnda svar måste anbudsgivarna enligt förvaltningsrättens bedömning anses ha fått en tillräckligt god bild av vad landstinget kommer att lägga vikt vid vid bedömningen av de två kvalitetskriterierna. Kraven på likabehandling, transparens och förutsebarhet kan därmed inte anses ha åsidosatts när det gäller utformningen av kriterierna och hur dessa skulle bedömas. Bolaget har inte anfört någon omständighet till stöd för att själva bedömningen av kriterierna inte har skett enligt vad som sagts i förfrågningsunderlag och förtydligande svar. * Förvaltningsrätten finner därmed att bolaget inte har anfört något som gör att landstinget vid den aktuella upphandlingen kan anses ha brutit mot någon av de grundläggande principer som ska efterlevas vid upphandling eller i övrigt mot LOU. Ansökan ska därför avslås. Upplysningsvis kan nämnas att förvaltningsrätten i två andra domar denna dag avslagit ansökningar om överprövning från två andra leverantörer beträffande nu aktuell upphandling (mål nr 424-13 och 411-13).

 

Vägras avdrag för kostnader för bensin och porto

Kammarrätten i Jönköping målnummer 1544-13

En Man yrkade avdrag i sin deklaration för bensin och porto men skatteverket vägrade att godta dessa då kostnaderna ansågs vara privata. Mannen överklagade beslutet och hävdade att kostnaderna hade uppstått till följd av tidigare sambos bedrägerier. Hans överklagande ogillades dock i både förvaltningsrätten och kammarrätten. SKÄLEN FÖR

KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Kammarrätten, som finner muntlig förhandling obehövlig, instämmer i den bedömning som förvaltningsrätten har gjort. Överklagandet ska därför avslås. SKÄLEN FÖR

FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
Enligt 9 kap. 2 § Inkomstskattelagen (IL) får inte den skattskyldiges levnadskostnader och liknande utgifter dras av.

Förvaltningsrättens bedömning Förvaltningsrätten finner att de kostnader Berndt  yrkar avdrag för är att hänföra till privata levnadskostnader för vilka avdrag inte kan medges. Vad Berndt  anfört föranleder ingen annan bedömning. Överklagandet ska därför avslås.