Fråga om en uppsägning av en arbetstagare som haft nedsatt arbetsförmåga har stått i strid med den särskilda turordningsregeln

Domskäl

Tvisten

Tvisten gäller om bolagets uppsägning av B.J. har stått i strid med den särskilda turordningsregeln i 23 § anställningsskyddslagen.

Förbundet har gjort gällande att B.J. hade på grund av nedsatt arbetsförmåga beretts särskild sysselsättning hos bolaget. Enligt förbundet skulle han därför, med stöd av den tvingande regeln i 23 § anställningsskyddslagen, ha fått företräde till fortsatt arbete hos bolaget i stället för att, som skett, sägas upp på grund av arbetsbrist i enlighet med den upprättade avtalsturlistan.

Arbetsgivarparterna har bestritt att B.J. omfattas av turordningsregeln i 23 § anställningsskyddslagen. Enligt arbetsgivarparterna hade B.J. nedsatt arbetsförmåga, men inte någon sådan särskild sysselsättning som avses i bestämmelsen och i alla händelser hade han inte kunnat beredas fortsatt arbete utan allvarliga olägenheter.

Arbetsdomstolen ska alltså ta ställning i huvudsak till två tvistefrågor. Den första gäller om B.J. har beretts särskild sysselsättning hos bolaget i den mening som avses i 23 § anställningsskyddslagen. Om domstolen kommer fram till att det varit på det sättet ska domstolen ta ställning till om B.J. har kunnat få företräde till fortsatt arbete utan allvarliga olägenheter. Parterna är ense om att bedömningen av dessa frågor är avgörande för utgången.

Utredningen

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. På förbundets begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med B.J. samt vittnesförhör med klubbordföranden M.A., arbetsförmedlaren L.G. och färgskötaren K.S. På arbetsgivarparternas begäran har hållits vittnesförhör med personalchefen V.F., tryckerichefen M.S. och produktionsledaren L.S. Arbetsgivarparterna har åberopat viss skriftlig bevisning.

Har B.J. beretts särskild sysselsättning hos bolaget?

I 23 § anställningsskyddslagen anges att arbetstagare som har nedsatt arbetsförmåga och som på grund därav har beretts särskild sysselsättning hos arbetsgivaren ska få företräde till fortsatt arbete oberoende av turordningen, om det kan ske utan allvarliga olägenheter. Bestämmelsen är tvingande.

I förarbetena (prop. 1973:129 s. 262) anges som exempel på fall då bestämmelsen blir tillämplig den situationen, att en fysiskt handikappad arbetstagare efter överläggningar i anpassningsgruppen har kunnat få en särskild arbetsplats efter ombyggnad med statliga medel. Vidare sägs att även arbetstagare som fått sin anställning genom Arbetsförmedlingen efter arbetsvårdsutredning eller som har beretts s.k. halvskyddad sysselsättning bör omfattas av den särskilda skyddsregeln. Detsamma sägs gälla arbetstagare som i annat fall, på arbetsgivarens initiativ eller utan att formellt omfattas av särskilda arbetsmarknadsåtgärder, har tilldelats en för honom särskilt anpassad eller skyddad arbetsplats. Däremot sägs bestämmelsen inte vara avsedd att komplettera turordningsreglerna med ett mera allmänt beaktande av arbetstagarens större eller mindre arbetsförmåga, svårighet att få ny anställning osv.

Arbetsdomstolen har tidigare uttalat (AD 2003 nr 83 med där gjord hänvisning) att även om de ovan angivna förarbetsuttalandena inte fullt ut är tillämpliga på dagens förhållanden torde man ändå av dem kunna dra den slutsatsen att vad lagstiftaren i första hand synes ha tänkt på är konkreta åtgärder i syfte att inrätta arbetsplatser för arbetstagare som har någon form av varaktig nedsättning i arbetsförmågan. Det framgår med andra ord av dessa förarbetsuttalanden, som domstolen uttryckte saken, att syftet varit att undvika att lagens vanliga turordningsregler medför att sådana speciella insatser som har gjorts för att anordna särskilt anpassade eller skyddade arbetsplatser för arbetstagare som är beroende av sådana åtgärder för att kunna ha en anställning och utföra arbete, blir omintetgjorda vid driftsinskränkningar. Det torde vidare stå klart att varje åtgärd i form av omplacering, omorganisation eller omfördelning av arbetsuppgifter som en arbetsgivare numera kan vara skyldig att vidta inom ramen för sitt rehabiliteringsansvar inte kan medföra att arbetstagaren därmed ska anses ha beretts särskild sysselsättning i lagregelns mening.

Det är ostridigt att B.J. vid uppsägningen hade en s.k. trygghetsanställning och att bolaget fick ekonomiskt stöd för anställningen i form av lönebidrag och anordnarbidrag för merkostnader. Trygghetsanställningar regleras i förordningen (2000:630) om särskilda insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga. Av förordningen framgår att trygghetsanställning är en anställning hos en annan arbetsgivare än en som ingår i Samhallskoncernen, som Arbetsförmedlingen anvisar en person med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga vars behov inte kan tillgodoses genom andra insatser.

Det är vidare ostridigt att B.J. till följd av ett psykiskt funktionshinder har en sådan nedsättning av arbetsförmågan som avses i 23 § anställningsskyddslagen. Frågan om han på grund härav har beretts särskild sysselsättning får bedömas mot bakgrund av följande omständigheter som framgår av utredningen och som i stora delar är ostridiga.

B.J. anställdes år 1976 som tryckeribiträde. Han har inte gått vidare till något annat mer kvalificerat arbete. Under år 2010 beslöt bolaget att ta bort biträdesarbetena. B.J. bedömdes inte, ens efter utbildningsinsatser, kunna klara av att arbeta i någon annan befattning hos bolaget, t.ex. som tryckare eller maskinskötare. Fråga uppkom om bolaget skulle kunna få ekonomiskt stöd för att ändå behålla bl.a. B.J. i arbete. Genom Arbetsförmedlingens försorg gjordes en arbetspsykologisk utredning som resulterade i att B.J. bedömdes ha ett psykiskt funktionshinder som påverkade hans arbetsförmåga och berättigade honom till extra stöd från Arbetsförmedlingen. Bolaget beslöt att för bl.a. B.J. inrätta en funktion som benämndes internservice och som tillfördes vissa enklare arbetsuppgifter från övriga anställda. Arbetet leddes av färgskötaren K.S. och byggde på att han skulle förse B.J. med lämpliga sysslor. I oktober 2010 sades B.J. upp från anställningen som biträde på grund av arbetsbrist för att i stället kunna återanställas i den interna servicegruppen. Detta sedan Arbetsförmedlingen hade beslutat att bevilja bidrag för anställningen. B.J. har hjälpt K.S. med enklare uppgifter under K.S:s handledning. En uppgift som B.J. sedermera fick var att sortera in s.k. stämpelexemplar, dvs. exemplar av trycksaker som skulle sparas, i dokumentsamlare.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Det framgår av utredningen att B.J., efter den omorganisation som medförde att biträdesarbetena togs bort, till följd av sin nedsatta arbetsförmåga inte hade förmåga att fullgöra en ordinär anställning hos bolaget. Enligt Arbetsdomstolens mening står det klart att arbetet vid internservice var särskilt tillkommet för att kunna bereda B.J. och ett par andra anställda med lång anställningstid fortsatt arbete hos bolaget trots att de inte kunde fullgöra arbete inom någon ordinär anställning hos bolaget. Det har också framkommit att lönebidraget varit en förutsättning för att bolaget skulle över huvud taget bereda B.J. fortsatt arbete hos bolaget. Arbetsdomstolen finner mot bakgrund av dessa förhållanden att B.J. har beretts sådan särskild sysselsättning hos bolaget som avses i 23 § anställningsskyddslagen.

Hade det medfört allvarliga olägenheter om B.J. hade fått företräde till fortsatt arbete?

Som framgår av bestämmelsen i 23 § anställningsskyddslagen om rätt till företräde till fortsatt arbete hos arbetsgivaren oberoende av turordningen gäller detta inte om det skulle medföra allvarliga olägenheter. I 1974 års anställningsskyddslag användes för detta undantag från bestämmelsen uttryckssättet särskilda skäl. Undantaget kommenterades inte i förarbetena i vidare mån än att det konstaterades att hänsyn måste bl.a. kunna tas till vilka möjligheter arbetsgivaren har att efter en driftsinskränkning tillhandahålla skyddad sysselsättning och dylikt (prop. 1973:129 s. 161 och s. 263). I den nuvarande bestämmelsen gjordes, som framgått, bl.a. ett annat val av uttryckssätt. Någon saklig ändring åsyftas dock inte (se prop. 1981/82:71 s. 136). Den särskilda regeln innebär alltså, som anförts ovan, att den arbetstagare som på grund av funktionshinder fått en särskild placering genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte ska behöva mista sin anställning på grund av arbetsbrist som följd av att andra har bättre ställning i turordningen. Det finns däremot inget stöd för att bestämmelsen är avsedd att därutöver ge något särskilt skydd för anställningen (se AD 1983 nr 94).

Följande är ostridigt eller framgår av utredningen.

Bolagets verksamhet har under ett antal år gått med förlust. Det har medfört behov av nedskärningar. I november 2011 beslutade bolaget om nedläggning av den s.k. interna serviceenheten. Vid de förhandlingar som hölls om nedläggningen konstaterades att den skulle beröra medarbetarna där, dvs. bl.a. B.J., och att en arbetsbristsituation skulle uppstå samt att omplaceringsutredning skulle påbörjas. I december aviserades ytterligare nedskärningar. Under januari 2012 hölls medbestämmandeförhandlingar angående omorganisation och arbetsbrist. Förhandlingarna avslutades den 31 januari med att parterna enades om en avtalsturlista som innebar att 42 anställda skulle sägas upp på grund av arbetsbrist, däribland B.J. Det arbete som B.J. utförde var av mycket blygsam omfattning. Det förhållandet att B.J. inte längre arbetar hos bolaget har inte medfört att färgskötaren eller andra anställda fått en ökad arbetsbörda som inte ryms inom deras ordinarie arbetstid. Bolagets egna kostnader för B.J:s anställning uppgick till ungefär 11 000 kr per månad. Annat har inte framkommit än att det ekonomiska stöd som betalats för hans anställning uppgått till högsta möjliga belopp.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Av vad som anförts under föregående avsnitt står det klart att B.J. inte hade arbetsförmåga nog för att fullgöra en ordinär anställning inom bolaget. Om han fick företräde till fortsatt anställning skulle det därför rent faktiskt komma att medföra att bolaget tvingades ha kvar åtminstone delar av den särskilda organisationen med internservice trots att bolaget beslutat att avveckla den. Som framgått av det som anförts ovan kan regeln i 23 § anställningsskyddslagen inte anses grunda någon sådan långtgående rätt som alltså skulle innebära att bolaget måste upprätthålla en funktion som man inte anser sig ha behov av. Arbetsdomstolen kommer därför sammanfattningsvis till slutsatsen att det skulle medföra en allvarlig olägenhet för bolaget om B.J. fick företräde till fortsatt anställning.

Sammanfattning och rättegångskostnader

Arbetsdomstolen har kommit fram till att B.J. visserligen får anses ha haft en sådan särskild sysselsättning som avses i 23 § anställningsskyddslagen men att det skulle medföra allvarliga olägenheter för bolaget om han fick företräde till fortsatt anställning. Vid den bedömningen saknas den grundläggande förutsättningen för att bifalla förbundets talan. Käromålet ska alltså avslås.

Vid den bedömningen ska förbundet som förlorande part ersätta arbetsgivarparterna för deras rättegångskostnader. Arbetsdomstolen finner att det yrkade beloppet är skäligt.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avslår GS Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch talan.

2. Arbetsdomstolen förpliktar GS Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch att ersätta Grafiska Företagens Förbund och Sörmlands Grafiska AB för rättegångskostnader med 233 300 kr, varav 231 000 kr är ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom

 

Inget fel vid leverans av båtmotorer

Svea hovrätt målnummer T 11201-12

Vid en tvist om köp av båtmotorer mellan två företag har bolaget som köpt motorerna inte lyckats visa att säljföretaget begått avtalsbrott genom fel eller dröjsmål med leverans.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Hovrätten finner inte skäl att göra några andra överväganden i dessa avseenden. A4 har, för det fall att den talan som förs av BK Marin, Jan-Erik  och Kristian  till någon del bifalls, yrkat att ett belopp om 4 500 kr ska dras av från det belopp som döms ut, eftersom A4 satt ned sitt yrkande med detta belopp sedan detta kvittats. BK Marin, Jan-Erik  och Kristian  har bestritt att kvittning skett på korrekt sätt. Den påstådda kvittningen har skett genom att A4 ensidigt har satt ned en fordran som BK Marin, Jan-Erik  och Kristian  har bestritt. Någon fullgörelse har därför inte skett genom A4:s förfarande. Den omständigheten att A4 valt att sätta ned sitt yrkande föranleder ingen annan bedömning.

TINGSRÄTTENS DOMSKÄL
Utgångspunkter för prövningen
Målet gäller köp av två båtmotorer där A4 är säljare och BK är köpare. Parterna tvistar om det förekommit avtalsbrott från säljarens eller köparens sida och vilka påföljder detta i så fall ska få. BK, Kristian  och Jan-Erik  har gjort gällande att A4 varit i dröjsmål och att det förekommit fel som inte avhjälpts inom skälig tid samt att de därför har rätt till prisavdrag och skadestånd. Detta har bestritts av A4 som invänt att BK varit i dröjsmål med betalningen och att A4 därför haft stoppningsrätt samt att reklamation har skett för sent, vilket har bestritts. Därutöver råder tvist om storlek på prisavdrag och skadestånd samt om ränta avtalats. Den inledande frågan i målet är om det förekommit avtalsbrott från säljarens sida och om A4 således har varit i dröjsmål eller om det föreligger ett fel. För att pröva denna fråga måste tingsrätten först ta ställning till vad som framkommit om avtalsinnehållet. Avtalsinnehållet Parterna är överens om stora delar av innehållet i avtalet. De är således överens om köpeskillingen och om att köpet avsåg två dieselmotorer av märket 330 Hammerhead, inklusive drev och sköldar. Parterna är däremot inte överens om när motorerna beställdes, ytterligare detaljer i beställningen och vilken leveranstidpunkt som var avtalad. Det är den avtalspart som gör gällande fel och dröjsmål som har bevisbördan för att den andre avtalsparten avvikit från det som överenskommits mellan parterna. Om det exempelvis görs gällande avtalsbrott från säljarens sida går eventuella oklarheter i avtalsinnehållet ut över köparen. I detta fall innebär det att BK, Jan-Erik  och Kristian  har bevisbördan för de villkor i avtalet som man gör gällande att A4 avvikit från. Detta gäller i första hand leveranstidpunkten. Detta villkor hänger nära samman med tidpunkten för beställningen och frågan om beställningen avsåg motorer med drev med l :50-utväxling eller l:65-utväxling. BK, Jan-Erik  och Kristian  har gjort gällande att beställningen gjordes i november/december 2006 genom att Kristian  hade kontakt med Toni och att det då bestämdes att leverans skulle ske i mars 2007, eftersom kunden JRAgruppen behövde motorerna då. Enligt BK, Jan-Erik  och Kristian  avsåg beställningen hela tiden motorer med drev med l:50-utväxling. A4 har medgett att det under slutet av 2006 förekom diskussioner med BK om köp av två motorer som skulle levereras till JRA-gruppen. A4 har dock förnekat att det vid denna tidpunkt gjordes någon beställning och anfört att beställningen skedde först den 6 mars 2007. Enligt A4 ändrades därefter beställningen på BK:s begäran från motorer med drev med l :50-utväxling till motorer med drev med l :65-utväxling. Tingsrätten konstaterar att det inte finns någon skriftlig bevisning som ger tydligt stöd åt köparens uppfattning om när beställningen gjordes, vad den exakt omfattade och vilken leveranstidpunkt som gällde. Även om det inte finns något formkrav för avtal av detta slag, innebär avsaknaden av skriftlig dokumentation vid det påstådda avtalstillfället att det kan uppkomma svårigheter att senare avgöra vad som avtalats. Bevisningen till stöd för köparens (BK, Jan-Erik  och Kristian ) uppfattning består därför väsentligen av Kristian s muntliga uppgifter. Han har således berättat att han hade kontakt med Toni på A4 i slutet av november 2006 och då gjorde en beställning av de aktuella motorerna, diskuterade priset samt gjorde klart att motorerna behövde levereras i mars 2007 för att kunden, JRA-gruppen, skulle kunna ha båten klar i början av maj. Enligt Kristian  var det orimligt att beställa motorerna först i mars 2007. Kristian s uppgifter får stöd av vittnet Jonnie Rangses uppgifter. Han har berättat om kontakterna med Kristian  under hösten 2006 och om de krav han ställde att motorerna skulle levereras så att de var klara innan säsongen. Han var dock inte i kontakt med A4 under denna tid och kan således inte bekräfta KristianS uppgifter om att det skedde en uttrycklig beställning från A4 i november/december 2006. Inte heller kan uppgifterna från Jan-Erik  tillmätas någon egentlig betydelse för avtalsinnehållet, eftersom denne aldrig var direkt inblandad i diskussioner med A4. Därutöver finns det några ytterligare omständigheter som ger stöd åt uppfattningen att beställningen skedde i november/december 2006 och att avtalad leveranstidpunkt var mars 2007. Detta utgår från rimligheten i att beställningen skedde före årsskiftet eftersom parterna varit överens om att det ofta är viktigt att båtmotorer levereras i god tid före båtsäsongen samt att det kunde vara upp till tre månaders leverenstid för drev. Därtill kommer den allmänna brådskan under mars 2007 med att få fram drev, om utgångspunkten var att det kunde ta upp till tre månader att få fram dem. Detta talar för att båda parterna var medvetna om att slutkunden inte ville ha de kompletta motorerna i juni 2007 utan långt tidigare, vilket i sin tur talar för en tidigare beställningstidpunkt än mars 2007. Vidare finns det vissa formuleringar i den åberopade mailväxlingen, mellan Tongi  och Andreas  på Marinediesel, som ger bilden av att en beställning hade missats, vilket talar för att A4 dessförinnan fått en beställning av BK. Mot dessa uppgifter står den bevisning som A4 åberopat. Tongi  har bestämt förnekat att det gjordes någon beställning vid de kontakter om en trolig leverans han hade med Kristian  under slutet av 2006. Den skriftliga bevisningen från A4:s sida om beställningen är i första hand den mailväxling som förekommit mellan Kristian  och Tongi  den 6 och 7 mars 2007.1 denna anges kort vilka motorer som avses och en diskussion förs om priser. Mailväxlingen kan uppfattas som ett anbud och en accept men innehåller inga uppgifter om leveransdatum och andra avtalsvillkor av betydelse i en så stor affär som den nu aktuella. Den orderbekräftelse som anger att beställning av motorer med drev med l :65-utväxling gjordes den 25 mars 2007 kan inte ges någon avgörande betydelse. BK, Kristian  och Jan-Erik  har bestritt att de fått orderbekräftelsen, som är daterad “11-12-13″ och Tongi  har inte bekräftat när den skickades. Innehållet i den åberopade mailväxlingen mellan Tongi  och Thomas  på Marinediesel ger visst stöd åt A4:s uppfattning att BK ändrade beställningen från motorer med drev med l :50-utväxling till motorer med drev med l:65-utväxling. Jan-Erik  och Kristian  har dock förnekat att de gjort någon sådan ändring av beställningen. Thomas har i sitt vittnesmål inte kunnat redovisa några närmare minnesbilder från kontakterna utan har hänvisat till mailen. Han har dock berättat att han varit i kontakt med Jan-Erik  men minns inte om vad. Tingsrätten anser att utredningen ger stöd för att BK haft för avsikt att beställa motorerna som JRA-gruppen skulle ha redan under slutet av 2006 och att, i vart fall, Kristian  även uppfattat att de gjorde en sådan beställning av A4 och avtalade om att leverans skulle ske i mars 2007. Men för att ett köpeavtal ska styrkas krävs det också att köparen gör klart för säljaren att en beställning sker och vad som avtalas. I sammanhanget ska det också beaktas att affären uppenbarligen var av stor betydelse för BK, vilket borde ha föranlett bolaget att säkerställa att det gjordes tydligt mellan parterna vad som överenskommits. Detta har inte BK gjort. Inte heller är omständigheterna tillräckliga för att A4 ska anses bunden av sin passivitet. Tingsrättens slutsats är därmed att det finns oklarheter i det avtalsinnehåll som BK, Jan-Erik  och Kristian  gör gällande när det gäller tidpunkt för beställning och leveranstidpunkt. Tingsrätten kan därmed inte utgå från att leverans av motorerna skulle ske i mars 2007. Även om det också finns oklarheter i det avtalsinnehåll som A4 gör gällande, om att beställningen gjordes den 6 mars 2007, men utan överenskommen leveranstidpunkt, har tingsrätten i stället vid den fortsatta prövningen att utgå från denna version. Avtalsbrott? Det kan konstateras att motorerna och sköldarna levererats relativt snart efter beställningen, men bedömningen av fel och dröjsmål måste, som tingsrätten ser det, göras utifrån hela beställningen avseende kompletta motorer, dvs. inklusive drev. Att dreven har levererats först i juni 2007 kan dock, mot bakgrund av parternas gemensamma uppfattning om rimlig leverenstid för drev, inte anses oskäligt sent när någon leveranstidpunkt inte avtalats. Vid denna bedömning har tingsrätten inte anledning att gå ytterligare in på frågan om vilken utväxling på dreven som avtalats. Det förekommer stora osäkerheter om avtalsinnehållet i denna del, men denna fråga får ingen avgörande betydelse för bedömningen. Utifrån dessa bedömningar finns det inte stöd för att säljaren A4 begått ett avtalsbrott genom fel eller dröjsmål i leverans. Då faller frågorna om prisavdrag och skadestånd från BK, Jan-Erik  och Kristian . Detta innebär att tingsrätten inte behöver pröva frågorna om stoppningsrätt eller om reklamation skett i rätt tid. Sammantaget innebär detta att A4:s huvudkäromål, såsom vitsordat, ska bifallas och att genkäromålet ska ogillas. Utfört arbete Huvudfrågan är om BK utfört arbeten på de två motorerna för A4:s räkning. De inblandade personerna har haft olika uppfattningar om hur samarbetet mellan A4 och BK bedrevs när det gäller arbeten och kunder som förekom i relationerna mellan A4 och BK. Tingsrättens slutsats är att det i vart fall inte framkommit att A4 alltid skulle betala så snart som bolaget varit inblandat i något arbete som BK utförde. I stället måste en prövning göras av omständigheterna i det enskilda fallet. Både Kristian  och Jan-Erik  har berättat att BK utförde de aktuella arbetena på beställning av A4. De har beskrivit hur kontakterna med bl.a. Tongi gick till. Deras uppgifter stöds beträffande motorn på den andra båten, en Searay, av vittnet Lennart uppgifter. Mot dessa uppgifter står vad Tongi  berättat, om att BK Marin hade att kräva den enskilde kunden om det framkom att det inte rörde sig om ett garantiarbete, vilket det inte rörde sig om i dessa fall, och att A4 inte har beställt arbetena av BK. Det finns vissa oklarheter rörande de två aktuella fakturorna. Den första, 395, har den 25 april 2007 som fakturadatum, trots att arbetet ska ha utförts under sommaren 2007. Den andra, 379, har utfärdats först våren 2008 trots att arbetet ska ha utförts redan under sommaren 2007. Den sistnämnda omständigheten har dock förklarats av Kristian  med att BK inte hade översikt över de ekonomiska mellanhavandena med A4 förrän vid denna tidpunkt. Utifrån detta utgår tingsrätten från att den första fakturan är feldaterad och rätteligen utfärdades den 25 april 2008. Utredningen ger stöd för att det var A4 som anlitade BK för att utföra de två arbetena. Oklarheterna rörande fakturorna kan inte ändra denna bedömning. Utgångspunkten är då att det är A4 som ska betala för arbetena. A4:s uppfattning i denna del kan inte godtas. Denna skulle innebära att BK skulle utföra arbeten utan att det stod klart för bolaget vem som skulle betala för detta. Därmed anser tingsrätten att det är A4 som ska stå risken om det skulle framkomma att det inte rörde sig om ett garantiarbete. BK ska inte stå denna risk utan har rätt till ersättning för de utförda arbetena. Beräkningen av de yrkade beloppen, 18 750 kr och 22 500 kr, har redovisats i de två fakturorna. Det har inte framkommit några omständigheter som ger anledning att ifrågasätta att beloppen överensstämmer med av BK nedlagt arbete. A4 ska därför förpliktas betala de yrkade beloppen till BK, Kristian Thtiring och Jan-Erik . Ränta ska utgå på respektive kapitalbelopp. Det finns inte tillräckliga omständigheter till stöd för att en särskild förfallodag och räntesats avtalats mellan parterna. Enligt 4 § räntelagen ska i stället ränta utgå enligt 6 § räntelagen från 30 dagar efter respektive fakturadatum. Förvaring Det står klart att ett s.k. Longblock som tillhörde A4 har funnits i BK:s lokaler under viss tid. Frågan är om A4 och BK ingått ett avtal om förvaring och framför allt, om BK angett för A4 att ersättning skulle utkrävas om avhämtning inte skedde. Utredningen om vad som förekommit mellan BK och A4 i denna del består väsentligen av Kristian s och Tongi s uppgifter. Här står ord mot ord om vad som överenskommits och uttalats mellan parterna. Oklarheterna i dessa delar går ut över den som kräver ersättning. Detta medför att yrkandet i denna del ska ogillas.

 

Manipulerande daytrader får sänkt straff

Svea hovrätt målnummer 2928-13

Genom att göra små aktieköp till ett högt pris ville aktiehandlaren driva upp aktiekursen vid totalt 16 tillfällen. För det döms hon för otillbörlig marknadspåverkan, däremot sänker hovrätten antalet dagsböter till 60.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Utredningen är densamma i hovrätten som i tingsrätten. Hovrätten gör inte någon annan bedömning än den som tingsrätten har gjort i fråga om skuld, brottsrubricering, påföljdsval och dagsbotens storlek. Hovrätten finner dock att straffvärdet är sådant att det motiverar en sänkning av antalet dagsböter som den villkorliga domen ska förenas med. Hovrätten bestämmer antalet dagsböter till sextio. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

TINGSRÄTTENS DOMSKÄL
Min Li  har bestritt ansvar. Hon har vitsordat att hon i enlighet med bilagan till stämningsansökan köpt och sålt aktier i Wonderful Times Group AB (WTG) vid de av åklagaren angivna 16 tillfällena men detta har inte skett otillbörligt och hennes handel har inte påverkat marknaden. I vart fall har hon inte insett eller bort inse att handeln har varit ägnad att otillbörligen påverka marknadspriset eller andra villkor för handeln med finansiella instrument. Åklagaren har anfört följande. Förundersökning inleddes efter att Aktietorget gjort en anmälan till Finansinspektionen. Min Li  är en van aktiehandlare och har under 2012 handlat med aktier i stort sett dagligen, s.k. daytrading. Hon har en depå hos Avanza. Hon har lagt ut stora säljorder och har inte väntat på att börsen skulle sätta priset utan hon har själv velat påverka priset. Under de angivna dagarna har hon vid 16 tillfällen köpt en (1) aktie i WTG till ett klart högre pris än “sist betalt” pris för att få upp priset i förhållande till hennes stora säljorder. Till exempel har hon den 20 juli 2012 kl. 08.00 lagt ut en säljorder för 13 220 aktier med en limit på 2,34 kr och därefter samma dag kl. 12.51 lagt ut en köporder på en (1) aktie med en limit på 2,03 kr som går till avslut i samma sekund när sist betalt för aktien var 1,81 kr vilket motsvarar en höjning med 12,15 procent. Ett annat exempel är att hon den 23 juli 2012 kl. 08.00 lagt ut en säljorder för 13 222 aktier med en limit på 2,48 kr och därefter samma dag kl. 16.53 lagt ut en köporder på en (1) aktie med en limit på 1,99 kr som går till avslut i samma sekund när sist betalt för aktien var 1,80 kr vilket motsvarar en höjning med 10, 56 procent. På samma sätt har hon agerat på de övriga 14 tillfällena, se bilaga till stämningsansökan. Förfarandet har inneburit ett vilseledande för andra aktörer. Således har hon genom de 16 transaktionerna höjt priset mellan 4,1 procent och 22,5 procent. Min Li  har genom att lyfta kursen kraftigt på detta sätt vid 16 olika tillfällen otillbörligt påverkat marknadspriset. Handeln har inte varit affärsmässig eller logisk. Min Li  har uppgett följande. Hon har en masterexamen inom IT från Linköpings universitet. Hon arbetade inom IT- och finansbranschen som både handlare och mäklare mellan åren 1995 och 2009. Under dessa år arbetade hon med både handel och IT. Hon har sedan 2009 arbetat som så kallad daytrader. Senaste tiden har hon dock försökt köpa aktier för ett mer långsiktigt perspektiv. Hon har alltid läst tidningar och aktiechattar, Avanzas nyhetsmaterial m.m. för att hålla sig uppdaterad om vad som händer på aktiemarknaden. Hon kommer inte ihåg de specifika aktieköpen som åtalet avser. Hon har gjort ett stort antal aktieköp under 2012. När hon handlar jämför hon ofta det aktuella priset med gårdagens pris och om gårdagens pris är lågt då köper hon ofta. Hon kan inte komma ihåg varför hon tidigare bara köpt en aktie. Det är tillåtet att köpa bara en aktie. Hon är en liten aktiehandlare och marknaden är väldigt rörlig. När marknaden förändras så måste hon anpassa sina ordrar till marknadens förändringar och pris. Man kan inte påverka aktiemarkanden genom att köpa en eller tio aktier. – Det går inte att lägga en order som avviker alltför mycket från aktiekursen. Det finns två kontroller. Först går det genom Avanzas kontroller. Köpet kan då komma att makuleras om avvikelsen är för stor. Reglerna för OMX gäller också. Om aktiernas pris är l -5 kr så ligger gränsen för makulering vid 25 procent. Hennes avvikelser uppgår inte till 25 procent. – Hon har aldrig blivit kontaktad eller ifrågasatt under sin tid som daytrader. Avanza har aldrig hört av sig till henne och sagt att de sett någon form av mönster i hennes handlande med aktier. Hon har aldrig tänkt att hennes handlande skulle kunna påverka marknaden då det varit fråga om små volymer. Hon har svårt att tänka sig att hon inte ska ha följt reglerna. Hon har slutat att handla med låga volymer. Hon har per e-mail frågat Avanza hur man kan undvika att handla med små volymer. Avanza svarade då att det är tillåtet att handla med mindre volymer och att det inte går att undvika.

Bedömning
Enligt 8 § första stycket lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument (marknadsmissbrukslagen) döms för otillbörlig marknadspåverkan den som vid handel på värdepappersmarknaden eller annars förfar på ett sätt som han eller hon inser eller borde inse är ägnat att otillbörligen påverka marknadspriset eller andra villkor för handel med finansiella instrument eller på annat sätt vilseleder köpare eller säljare av sådana instrument. Av förarbetena till marknadsmissbrukslagen (prop. 2004/05:142, s. 69) framgår att frågan huruvida ett förfarande är att bedöma som otillbörlig marknadspåverkan ska grundas på en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Inte bara signalerna utan även de ytterligare moment eller syften som förelegat ska beaktas. I målet är det ostridigt att Min Li  genomfört transaktioner och lagt order i den omfattning och på det sätt åklagaren har gjort gällande. Vid handeln har Min Li  själv bestämt såväl sälj- som köpkurs på aktien. Medlemsavtalet för att handla på Aktietorget innehåller handelsregler vilka i allt väsentligt följer Stockholmsbörsens handelsregler “Norex member rules”. Av dessa regler framgår i punkt 4.6.2 bl.a. att “Medlemmen får inte lägga Order eller genomföra Avslut som var för sig eller tillsammans avser att otillbörligt påverka prisbildningen i Handelssystemet, saknar kommersiellt syfte, eller avser att försena eller förhindra tillgång till Handelssystemet för andra medlemmar. Detta innebär exempelvis att det är förbjudet att – - Lägga en order eller automatiskt matcha/ingå ett Avslut med avsikt att påverka kursen för ett Instrument för att ändra värdet på ens eget eller någon annans innehav av ett Instrument vid någon given tidpunkt”. Min Li  har vid 15 tillfällen köpt en (1) aktie och vid ett tillfälle två aktier till ett klart högre pris än senast betalt. Hon har genom sitt förfarande vid de olika tillfällena höjt senast betalt för aktien mellan lägst 4,1 procent och som högst med 22,5 procent. Hon har strax före respektive köp av aktien lagt ut stora sälj ordrar i orderboken till en hög säljkurs i förhållande till sist betalt. Hon har sedan sänkt säljpriset till samma eller lägre nivå än det pris som hon just köpt aktien för. Slutligen har hon annullerat sälj ordern när någon försäljning till det pris hon satt inte har genomförts. Förfarandet har varit systematiskt. Min Li  har inte kunnat lämna någon rimlig förklaring till sitt handlande. Det enda rimliga syftet med transaktionerna har varit att driva upp aktiekursen för att kunna sälja aktierna till ett så högt pris som möjligt. Med hjälp av hennes köp har priset på aktien påverkats vid 16 tillfällen. För att ansvar för det åtalade brottet ska föreligga är det inte nödvändigt att marknaden faktiskt har vilseletts i fråga om priset eller omsättningen. I stället är det tillräckligt att handeln har varit ägnad att vilseleda marknaden, d.v.s. att det typiskt sett har funnits en risk för att marknaden skulle bli vilseledd. Eftersom den övriga marknaden inte har haft kännedom om att Min Li  legat bakom såväl köp- som sälj order har det funnits en påtaglig risk för att hennes handel kunde vilseleda andra köpare och säljare i fråga om pris och omsättning. Handeln har skett i strid mot såväl börsens regler som Aktietorgets villkor och upplysningar. Den kan därmed inte anses förenlig med godtagen marknadspraxis. Det är uppenbart att handeln inte har haft kommersiella skäl och att den således inte kan betraktas som legitim. De objektiva förutsättningarna för att hålla Min Li  ansvarig för brottet otillbörlig marknadspåverkan är således uppfyllda. En förutsättning för att hon ska kunna dömas för brottet är dock att hon har insett eller i vart fall borde ha insett att hon förfarit på ett sätt som varit ägnat att otillbörligen påverka marknadspriset eller andra villkor för handel med finansiella instrument eller på ett sätt som vilseleder köpare eller säljare av sådana instrument. Min Li  har arbetat inom IT- och finansbranschen som både handlare och mäklare mellan åren 1995 och 2009. Under dessa år arbetade hon med både handel och IT och hon har därefter sedan 2009 arbetat som så kallad daytrader. Hon får därför anses ha mycket god kunskap om aktiehandel och villkoren för denna. Hon måste ha tagit del av den information av vilken framgår att denna typ av handel är förbjuden. Hon måste ha varit fullt medveten om hur hennes handlande kunde påverka prissättningen. Min Li  måste alltså ha haft full insikt i att hennes agerande varit ägnat att vilseleda marknadens aktörer samt att det har funnits en påtaglig risk för att hon skulle påverka kursen samt omsättningen av aktien på ett otillbörligt sätt. De ovan redovisade omständigheterna medför att det inte kan råda någon tvekan om att Min Li  kände till att hennes förfarande stod i strid med godtagen marknadspraxis, att hon haft insikt i de övriga förhållanden som konstituerar brottet samt att hon förstått innebörden av sitt handlande. Min Li  har därför handlat uppsåtligen. Min Li  är tidigare är ostraffad och lever under ordnade förhållanden. Påföljden skall bestämmas till villkorlig dom i förening med ett kännbart bötesstraff.