En avanmälan från Arbetsförmedlingen kan omprövas. Det har faktiska ekonomiska följder och även om det är a-kassorna som fattar beslut om rätt till ersättning finner kammarrätten att avanmälan utgör ett överklagbart beslut.
Kategoriarkiv: Förvaltningsrätt
Olagligt att inte godta kontantbetalning i vården
Efter laglighetsprövning enligt kommunallagen har kammarrätt kommit fram till att ett Landstings beslut att bara acceptera kontant betalning vid två lasarett men inte vid någon av de 32 vårdcentralerna, har stridit mot lag och ska upphävas.
Slipper betala TV-avgift för gammal dator
Förvaltningsrätten i Luleå 28778-13
En man slipper betala TV-avgift för sin dator. Detta för att hans dator är för gammal och dålig. Datorn är 13 år gammal och har en 700 Mhz processor med windows 98. Den är inte kompatibel med dagens webbläsare. Han kan i princip bara betala räkningar på den och inte titta på videoklipp överhuvudtaget. Enligt förvaltningsrätten spelar det ingen roll om datorn saknar mjukvara eller om internetuppkopplingen är för dålig för att se TV, den är ändå i lagens mening en TV mottagare. Däremot ifrågasätter förvaltningsrätten om lagstiftarens syfte verkligen varit att så här gamla datorer ska räknas. Detta om datorn saknar hårdvara och prestanda som gör att den aldrig har klarat av att ta emot TV sändningar. Förvaltningsrätten anser att det skulle vara att gå för långt att kräva att innehavaren måste uppgradera datorn helt och hållet för att innehavaren faktisk ska kunna använda datorn som TV mottagare. Därmed slipper mannen betala TV avgift för sin gamla dator. Två nämndemän hade avvikande åsikt och ansåg att mannen skulle betala TV avgift för sin gamla dator.
Oenighet om parkering på grusplan
Mål nummer ÖÄ 3360-12
Bakgrund
A.R. parkerade sitt fordon vid en grusad yta vid Junebäcksvallens omklädningsrum. Platsen har han använt vid tidigare besök vid idrottsplatsen sedan mitten av 1960-talet.
Efter att ha fått en parkeringsanmärkning har han överklagat och anfört att han inte har kunnat hitta någon skylt om parkeringsförbud på platsen. Om lokala parkeringsbestämmelser ska gälla på platsen så ska det vara ordentligt skyltad eller så ska platsen avskärmas med någon form av hinder. Han besökte den aktuella platsen den 14 oktober 2012 och kunde då konstatera att platsen hade försetts med hinder i form av stora stenar vilka omöjliggör parkering.
Tingsrätten upphävde parkeringsanmärkningen men sedan polismyndigheten överklagat tingsrättens dom ändrar nu hovrätten domen från tingsrätten och ålägger betalningsansvar för parkeringsanmärkningen. En av hovrättsråden är dock av skiljaktig mening.
Hovrättens skäl
Det är ostridigt i målet att A.R.har haft sin bil uppställd på platsen och vid den tidpunkt som anges i parkeringsanmärkningen. Skyltar avseende förbjuden eller tillåten parkering har inte funnits utplacerade, inte heller – såvitt framkommit i målet – någon form av avskärmning. Som skäl för parkeringsanmärkningen har angetts att bilen parkerats i terräng. Frågan är om parkering varit förbjuden på platsen. Av 3 kap. 48 § trafikförordningen (1998:1276) följer att fordon inom tättbebyggt område inte får stannas eller parkeras på allmän plats som är terräng. Enligt 2 § förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner definieras terräng som ett område som inte är väg. Med väg avses enligt samma bestämmelse 1) en sådan väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt används för trafik med motorfordon, 2) en led som är anordnad för cykeltrafik, och 3) en gång- eller ridbana invid en väg enligt 1 eller 2. Polismyndigheten har gjort gällande att den plats där A.R.parkerat inte kan likställas med väg och att den inte heller anordnats för motorfordonstrafik och att den därmed ska anses utgöra terräng samt att andra som parkerat på platsen har fått parkeringsanmärkning. Myndigheten har tillagt att den omständigheten att det inte finns någon skyltning som visar att platsen inte är avsedd för parkering, inte motsatsvis kan föranleda bedömningen att platsen kan användas för parkering. Myndigheten har vidare framhållit att allmän plats inom tättbebyggt område som är terräng inte utmärks med skylt om parkeringsförbud.
Utredningen visar att den aktuella platsen utgörs av en grusad yta i anslutning till Björngatan i Jönköping, i närheten av Junebäcksvallens omklädningsrum. Den kan enligt hovrättens mening inte likställas med väg och har heller inte anordnats för motorfordonstrafik. Den ska följaktligen anses utgöra terräng. A.R.har parkerat på platsen vilken är belägen inom tättbebyggt område. Parkeringen har med den bedömning hovrätten gjort inte varit tillåten (jfr Svea hovrätts beslut 2007-12-12, mål nr ÖÄ 5085-07). A.R.ska därför åläggas betalningsansvar för parkeringsanmärkningen.
Skiljaktig mening från en av hovrättsråden
Enligt min mening kan en grusplan i anslutning till en gata, där det inte finns någon avskärmning mellan gatan och grusplanen, inte anses som annat än en plats som allmänt används för trafik med motorfordon, dvs. en väg i trafikförordningens mening. Uppenbarligen har platsen också använts för trafik med motorfordon till och från omklädningsrummet (jfr rättsfallet NJA 2009 s. 266). En sådan grusplan kan inte – utifrån vanligt språkbruk – uppfattas som terräng. Det fanns inga förbudsskyltar på platsen. A.R.har därför enligt min uppfattning inte gjort sig skyldig till överträdelse av parkeringsbestämmelserna. Jag anser således att tingsrättens beslut ska fastställas.