Det står inte den upphandlande myndigheten helt fritt att bedöma vad som är likvärdigt. Bedömningen måste fortfarande vara förenlig med de grundläggande principerna om likabehandling och transparens.

Förvaltningsrätten i Göteborg 2017-02-10 Mål nr 11739-16, 11756-16, 11757-16.

SÖKANDE
Dahl Sverige Aktiebolag, 556287-0229

Ombud:
Mikael Rendahl och Martin Göransson
Prosent AB

MOTPARTER
1. Trollhättans kommun
461 83 Trollhättan

2. Trollhättans Tomt Aktiebolag, 556008-8535
Box 953
461 29 Trollhättan

3. Vänersborgs kommun
462 85 Vänersborg

Ombud för 1-3: Paul Åkerlund
Trollhättans Stad
461 83 Trollhättan

SAKEN
Överprövning av upphandling enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, förkortad LOU

FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
Förvaltningsrätten bifaller ansökan och beslutar att Trollhättans kommuns, Trollhättans Tomt Aktiebolags och Vänersborgs kommuns upphandling VS & VA-material 2016-2018, dnr KS 2016/00519, inte får avslutas förrän rättelse har gjorts genom ny anbudsutvärdering avseende delområdet VA-material.

BAKGRUND
Trollhättans kommun, Trollhättans Tomt Aktiebolag och Vänersborgs kommun (nedan de upphandlande myndigheterna) genomför en upphandling VS & VA-material 2016-2018, dnr KS 2016/00519.
Upphandlingen är uppdelad i två delar, VS-material och-VA-material.
Av tilldelningsbeslut av den 26 oktober 2016 framgår att Ahlsell Sverige AB (nedan Ahlsell) har vunnit upphandlingen.

YRKANDEN M.M.
Dahl Sverige Aktiebolags talan:
Dahl Sverige Aktiebolag (nedan Dahl) ansöker om överprövning såvitt avser delområdet VA-material och yrkar att förvaltningsrätten ska förordna att upphandlingen inte får avslutas förrän rättelse har skett på sådant sätt att en ny utvärdering görs, där anbudet från Ahlsell inte får beaktas. Dahl anför i huvudsak följande.

Tidpunkt och sätt att visa att produkterna är likvärdiga
De upphandlande myndigheterna har hänvisat till specifika produkter genom angivande av s.k. RSK-nummer i prisformuläret. Förkortningen står för Rörbranschens standard katalog, som är en gemensam produktkatalog som VVS-branschen har tagit fram för att underlätta inköp av VA- och VVS-material. Genom att ange RSK-nummer framgår det vilken typ av produkt som efterfrågas och vilka material, tekniska egenskaper och funktioner produkten ska ha. Hänvisningen till RSK-nummer innebär att de upphandlande myndigheterna har angivit prestanda- och funktionskrav med hänvisning till en standard enligt 6 kap. 2- 3§§ LOU. Av 6 kap. 5 § samma lag framgår att anbudsgivaren redan i anbudet ska visa att en offererad produkt är likvärdig — någon annan tidpunkt har inte heller angivits i förfrågningsunderlaget. Ett lämpligt sätt att visa likvärdighet kan enligt artikel 23.4 i direktiv 2004/18/EG vara att tillhandahålla teknisk dokumentation från tillverkaren eller en provningsrapport från ett erkänt organ.

Bedömning av likvärdighet utifrån uppgifterna i Ahsells anbud
Det framgår av myndigheternas begäran om förtydligande och Ahlsells komplettering att Ahlsell inte har visat i anbudet att de alternativa produkter som bolaget har offererat är likvärdiga efterfrågade produkter. Ahlsell har endast hänvisat till andra RSK-nummer i sitt anbud för att visa att produkterna är likvärdiga, vilket inte är tillräckligt (se Kammarrätten i Sundsvalls dom den 28 januari 2013 i mål nr 2263-12). Om Ahlsell ska anses ha visat att produkterna är likvärdiga har det skett först efter anbudstidens utgång och sedan offererade produkter har bytts ut och uppgifter i anbudet har rättats.

Förutsättningar för rättelse, förtydligande eller komplettering
Det kan inledningsvis noteras att Ahlsell, genom att ange ett nytt artikelnummer på position 131, har offererat en annan artikel än den som angavs i anbudet. Varken denna brist eller övriga påtalade brister har kunnat läkas genom en rättelse eftersom möjligheten till rättelse förutsätter att de upphandlande myndigheterna skulle ha kunnat inse att uppgifterna varit felaktiga och förstått vad som avsetts.
Beträffande möjligheten till förtydliganden och kompletteringar kan konstateras att det endast är fråga om att konkretisera redan lämnade uppgifter (jfr Falk, Lag om offentlig upphandling- en kommentar s. 269 f.). Det finns ingen möjlighet att låta en anbudsgivare komplettera eller förändra sitt anbud i syfte att uppfylla de skall-krav som har angivits i förfrågningsunderlaget. Det är inte tillåtet att låta en anbudsgivare komplettera sitt anbud med produktinfollnation efter anbudstidens utgång (se Kammarrätten i Sundsvalls dom den 7 december 2011 i mål nr 2147-11). Det bör dessutom noteras att förfrågningsunderlaget saknar föreskrifter om att underlag i form av produktblad eller dylikt kan eller ska ges in på anmodan. Det rör sig sammanfattningsvis om en regelrätt förändring av Ahlsells anbud, vilket innebär att anbudsgivarna inte har behandlats på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt. Med hänsyn till att Dahl har givit in ett fullständigt och korrekt anbud som har kunnat utvärderas skulle bolaget ha antagits som leverantör om inte Ahlsell hade fått komplettera sitt anbud. Det går följaktligen inte att hävda att kompletteringen inte skulle medföra risk för särbehandling eller konkurrensbegränsning.

Bedömning av likvärdighet efter förändringarna i Ahlsells anbud
För det fall förvaltningsrätten finner att Ahlsells komplettering är förenlig med LOU har bolaget i vart fall offererat produkter som inte är likvärdiga efterfrågade produkter. Det kan noteras att de upphandlande myndigheternas tolkningsfrihet att avgöra vad som är likvärdigt inte får medföra en fri prövningsrätt där det ges utrymme för godtyckliga bedömningar. Ställda produktkrav ska därvid upprätthållas vid utvärderingen.
På position 76 i prisformuläret har de upphandlande myndigheterna efterfrågat en produkt med RSK-nummer 7037041. Vid en sökning i RSK¬databasen framgår att en sådan produkt ska ha en slit-/dämpring. På den positionen har Ahlsell i stället offererat en produkt med RSK-nummer 7037116. Vid kontroll i RSK-databasen framgår att produkten saknar slit-/dämpring. En slit-/dämpring är en fastsatt packning som inte går att ta bort med handkraft. Packningen förhindrar att gjutytorna i locket och ramen slår emot varandra, vilket ger en tystare gatumiljö. Den medför även mindre slitage på lock och ram, vilket ökar livslängden. Slutligen minskar packningen risken för att lock och ram fryser fast. Ahlsells produkt saknar helt packning och kan därför inte anses likvärdig. För det fall Dahl hade känt till att produkter utan sådan packning skulle godtas hade bolaget kunnat offerera en billigare produkt än den efterfrågade. Det kan vidare noteras att Ahlsell på ett flertal positioner har offererat alternativa produkter med mindre förpackning eller mängd, vilket står i strid med skall-kraven och medför att anbuden inte blir jämförbara. Detta gäller exempelvis position 190 där de upphandlande myndigheterna har efterfrågat 500 gram och Ahlsell har offererat 400 gram. Avvikelsen är av väsentlig betydelse och produkten kan därmed inte anses vara likvärdig.

Skada
Dahl har rangordnats som nummer två. För det fall Ahlsells anbud förkastas kommer Dahl att antas som leverantör. Dahl lider följaktligen skada eller riskerar i vart fall att lida skada. Det finns därför förutsättningar för ett ingripande enligt LOU.

De upphandlande myndigheternas talan:
De upphandlande myndigheterna anser att ansökan ska avslås och anför i huvudsak följande.

Förutsättningar för rättelse, förtydligande eller komplettering
1 samband med begäran om förtydligande har Ahlsell upptäckt att bolaget har angivit ett felaktigt artikelnummer. Det har saknats grund att ifrågasätta Ahlsells uppgift om felskrivning och referensgruppen har därför tillåtit rättelsen. Den aktuella rättelsen har gjorts utan risk för särbehandling eller konkurrensbegränsning. Det har inte heller i övrigt bytts ut eller tillkommit några artiklar. Det kan noteras att Ahlsells alternativa erbjudande om ersättningsartiklar har lämnats utan avseende eftersom det skulle ha inneburit en otillåten komplettering som hade medfört en risk för särbehandling eller konkurrensbegränsning. Ahlsell har sammanfattningsvis inte givit in någon komplettering, utan endast en begäran om rättelse och ett förtydligande. Det är förenligt med LOU och syftet med ett förtydligande att bifoga en produktbilaga.

Bedömning av likvärdighet
I den aktuella upphandlingen har de upphandlande myndigheterna efterfrågat en varukorg och till stor del hänvisat till Dahls artikelnummer och beskrivning. Detta skulle kunna stå i strid med.likabehandlingsprincipen om andra anbudsgivare inte tillåts offerera likvärdiga artiklar och ges möjlighet att påvisa att de är likvärdiga. Frågan om en artikel kan anses vara likvärdig efterfrågad artikel med dess funktionalitet ligger i första hand hos de upphandlande myndigheterna eftersom de står för förfrågningsunderlagets utformning utifrån de behov och önskemål som finns på myndigheterna. Att kräva att en offererad artikel ska vara av ett specifikt märke eller exakt som en referensartikel vore att agera i strid med LOU. Detta skulle utestänga leverantörer och därmed försämra konkurrensen i en upphandling. Inkomna anbud i denna upphandling har prövats av en utsedd referensgrupp som har tagit ställning till om offererade artiklar ska anses vara likvärdiga. Samtliga anbudsgivare har fått möjlighet att förtydliga sina offererade artiklar. Bedömningen har därefter baserats på anbuden och egen erfarenhet.

Skada
Dahl har inte lidit eller riskerat att lida skada då bolaget inte har konkretiserat på vilket sätt det vinnande anbudets artiklar inte skulle anses vara likvärdiga och därför inte skulle ha utvärderats. Det har stått Dahl fritt att offerera likvärdiga artiklar och bolaget har haft samma förutsättningar som alla andra anbudsgivare att påverka sitt varukorgsvärde och vinna upphandlingen. En förutsättning för detta har dock varit att Dahl har haft samtliga efterfrågade artiklar och lägst pris, vilket inte har varit fallet.

SKÄLEN FÖR FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
Tillämpliga bestämmelser m.m.
Lag (2007:1091) om offentlig upphandling har upphävts och ersatts av lag (2016:1145) om offentlig upphandling. Enligt övergångsbestämmelserna gäller den upphävda lagen dock för sådan upphandling som påbörjats före ikraftträdandet.
Upphandlande myndigheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Vid upphandlingar ska vidare principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet iakttas (1 kap. 9 § LOU).
En upphandlande myndighet får tillåta att en anbudssökande eller anbudsgivare rättar en uppenbar felskrivning eller felräkning eller något annat uppenbart fel i anbudsansökan eller anbudet. Myndigheten får begära att en anbudsansökan eller ett anbud förtydligas eller kompletteras om det kan ske utan risk för särbehandling eller konkurrensbegränsning. Myndigheten får också begära att en leverantör förtydligar eller kompletterar handlingar som getts in och som avses i 10 och 11 kap. (9 kap. 8 § LOU).
Om den upphandlande myndigheten har brutit mot de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § LOU eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts (16 kap. 6 § första stycket LOU).

Förvaltningsrättens bedömning
Förvaltningsrättens prövning utgör en kontroll av om det finns skäl att ingripa mot upphandlingen på grund av att den upphandlande myndigheten har brutit mot de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § LOU eller någon annan bestämmelse i samma lag.
Av punkten 4.1. i förfrågningsunderlaget framgår att anbudspris ska lämnas i det bifogade anbuds/utvärderingsunderlaget (varukorgen).
1 formuläret har de upphandlande myndigheterna angivit namn och artikelnummer på ett stort antal produkter. De upphandlande myndigheterna har genom hänvisningar till RSK-nummer uppställt ett antal krav på de efterfrågade produkternas egenskaper.
Av punkten 1.14 i förfrågningsunderlaget framgår att likvärdiga produkter kan offergiras.
Dahl har bl.a. anfört att den produkt som Ahlsell har offererat på position 76 saknar slit-/dämpring och redogjort för hur detta påverkar produktens funktion. Dahl har även gjort gällande att det resulterar i en dyrare produkt. De upphandlande myndigheterna har i huvudsak gjort gällande att frågan om en artikel kan anses vara likvärdig efterfrågad artikel med dess funktionalitet i första hand ligger hos de upphandlande myndigheterna och att det inte är möjligt att kräva att en offererad artikel ska vara precis som en referensartikel.
Uppfattningen att det är den upphandlande myndigheten som i första hand har att bedöma om leverantören har visat att produkterna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven i de tekniska specifikationerna vinner stöd av uttalanden i förarbetena (se prop. 2006/07:128 s. 346). Detta innebär dock inte att det står den upphandlande myndigheten helt fritt att bedöma vad som är likvärdigt — bedömningen måste fortfarande vara förenlig med de grundläggande principerna i LOU.
Förvaltningsrätten noterar att de upphandlande myndigheterna varken har invänt mot Dahls beskrivning av på vilket sätt skillnaden mellan de offererade produkterna är väsentlig eller närmare har utvecklat varför den offererade produkten ändå ska anses vara likvärdig. Dahl får mot denna bakgrund ha anses visat att den offererade produkten inte är likvärdig.
Dahl har vidare anfört att Ahlsell bl.a. har offererat en mindre mängd glidmedel på position 190 än vad som har efterfrågats.
Det har enligt förvaltingsrättens mening inte framkommit något som visar på vilket sätt 400 ml glidmedel av ett visst märke kan anses vara likvärdigt med 500 ml glidmedel av ett annat märke. Dahl får därför anses ha visat att de upphandlande myndigheterna inte har haft fog för bedömningen att den offererade produkten kan godtas.
Förvaltningsrätten gör sammanfattningsvis bedömningen att Dahl har visat att Ahlsell — oavsett svaret på begäran oni förtydligande — har offererat vissa produkter som inte har kunnat godtas. Förvaltningsrätten anser därför att det inte finns skäl att närmare pröva i vilken utsträckning de upphandlande myndigheterna har kunnat beakta vad Ahlsell har angivit efter anbudstidens utgång.
Det är uppenbart att Dahl har lidit — eller i vart riskerat att lida — skada på grund av de upphandlande myndigheternas agerande. Ansökan om överprövning ska därför bifallas på sådant sätt att upphandlingen inte får avslutas förrän rättelse har gjorts genom en ny anbudsutvärdering avseende delområdet VA-material.

Tingsrätten ogillar Skolinspektionens skadeståndstalan mot en kommun där en lärare släpat ut en sjätteklassare ur klassrummet efter att eleven inte slutat fila med linjalen på skolbänken, trots upprepade tillsägelser. Med hänsyn till elevens stökiga förflutna menar domstolen att läraren inte haft något annat val än att få ut eleven ur klassrummet. Det handledsgrepp läraren använt var också proportionerligt enligt tingsrätten.

En spansk medborgare har i EU-domstolen fått rätt mot sökmotorföretaget Google som tvingas ta bort eller “glömma” sökträffar på internet med uppgifter om obetalda socialförsäkringsavgifter och en tillhörande exekutiv auktion.

Ladda ner domen här

Högsta domstolen målnummer Ö 2967-13

Efter att en grupp sparare ändrat sin fastställelsetalan till en fullgörelsetalan gentemot Acta Kapitalförvaltning om bristande garantier och vårdslös rådgivning i efterdyningarna av Lehman Brothers-kraschen, och såväl tingsrätt som hovrätt avvisat Actas yrkanden, ska Högsta domstolen nu pröva frågan om grovt rättegångsfel.

Kronofogden Målnummer 21-54343-13, 21-68368-13, 21-54341-13

Inläsningstjänst samt dess moderbolag ILT Group som förvärvade Inläsningstjänst år 2012, har i tre mål förpliktats att radera bokföring och affärssystem som tillhör andra företag. Kronofogden finner att Invändningarna från Inläsningstjänst och ILT Group inte är av relevant slag och är i övrigt sådana att de kan lämnas utan avseende.

KRONOFOGDEMYNDIGHETENS AVGÖRANDE
1. Kronofogdemyndigheten förpliktigar svarandena att ta bort bokföringsfiler, affärssystem inklusive backuper och kopior från svarandenas dataserver, se bilaga 1.
2. Kronofogdemyndigheten avslår svarandenas yrkanden om att sökanden ska åläggas att utge ersättning för kostnader i målet med 375 kr till vardera av svarandena.

YRKANDEN M.M.
Sökanden har ansökt om särskild handräckning och yrkat att Kronofogdemyndigheten ska förpliktiga Inläsningstjänst Utbildning & Media i Stockholm AB och ILT Group AB (svarandena) att ta bort sökandens bokföringsfiler, affärssystem inklusive backuper och kopior från svarandenas dataserver, se bilaga 1. Svarandena har bestritt sökandens ansökan i sin helhet och yrkat ersättning för sina kostnader i målet med vardera 375 kr.

GRUNDER M.M.
Sökanden har som grund för sin ansökan anfört i huvudsak följande Sökanden och svarandena har tidigare ingått i ett koncernförhållande som upphörde i samband med försäljning av svarandebolagen. Sökanden tillsåg att bokföringsfilerna raderades i samband med försäljningen. Svarandena har därefter återskapat alternativt olovligen berett sig tillgång till sökandens bokföringsfiler och affärssystem, och har, trots uppmaning därom inte raderat dessa. Till sin ansökan har sökanden fogat kopior av:
1. Brev från sökandens ombud per den 3 december 2012 med uppmaning för svarandena att radera de i målet aktuella materialet och filerna.
2. Kopia av e-postmeddelande mellan svarandena per den 17 november 2012 avseende att svarandena innehar materialet.
3. Brev från svaranden, ILT Group AB:s ombud per den 21 december 2012 avseende att materialet hela tiden funnits i svarandenas besittning samt att de nekar till att radering av filerna ska ske då de inte obehörigen nyttjat materialet. Svarandena har i sina bestridanden anfört sammanfattningsvis följande Genom avtal den 24 januari 2012 förvärvade ILT Group AB från sökanden samtliga aktier i Inläsningstjänst Utbildning & Media i Stockholm AB. Förvärvet skedde efter viss omstrukturering som medförde att Inläsningstjänst Utbildning & Media i Stockholm AB tillfördes ett helägt dotterbolag, Speakingbooks Europe AB. Detta föregicks av att Speakingbooks dessförinnan av säljaren tillförts viss verksamhet.

Svarandena uppger att de inte berett sig tillträde till några datafiler eller affärssystem som tillhör sökanden. Skulle de berett sig tillträde har detta inte skett olovligen. Svarandena har inga skyldigheter att radera de i målet angivna filerna eller affärssystemen.

Sökanden har i svarsskrivelse över svarandenas bestridanden anfört sammanfattningsvis följande Sökanden vidhåller att svarandena återskapat alternativt olovligen berett sig tillgång till de i målet aktuella bokföringsfilerna och affärssystem som svarandena tillsammans besitter och förfogar över. Av handlingarna i målet framgår att tillträde till materialet faktiskt skett och att filerna innehas av svarandena. Svarandena har inte angivit skäl till varför de skulle ha rätt att röja sökandens företagshemligheter och sökanden bestrider rätt för svarandena att bereda sig tillgång till dessa. Sökanden har åberopat skriftligt intyg från Peter L, tidigare redovisningskonsult för samtliga av de i målet aktuella parterna avseende utförande av löpande bokföringstjänster och affärssystem på av parterna gemensam server som administrerats av svarandena.

SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET
Enligt 4 § första stycket första punkten lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning (BFL), får en ansökan om särskild handräckning avse åläggande för svaranden att vidta rättelse när sökandens besittning egenmäktigt rubbats eller annan olovlig åtgärd har vidtagits beträffande fast eller lös egendom eller utövningen av sökandens rätt till viss egendom på annat sätt olovligen hindras. Enligt 39 § BFL åligger det sökanden att styrka de omständigheter han åberopar till grund för sitt yrkande. Enligt förarbetena innebär detta i princip full bevisning (prop. 1989/90:85 s. 128). Sökandens framställning ska dock läggas till grund för prövningen i den mån den lämnats utan invändning av svaranden och det inte är uppenbart att den är oriktig. Av förarbetena till ovan nämnda lag (prop. 1989/90:85 s. 69) framgår följande: Det förhållandet att sökanden ska visa att förutsättningarna för särskild handräckning föreligger ställer ganska stora krav på styrkan av hans bevisning när svaranden har bestritt ansökan och åberopat relevant grund för bestridandet. Inkommer svaranden med bestridande är i regel det förhållandet att invändningen framställts tillräckligt för att ansökan inte ska bifallas. En förutsättning för detta är dock att invändningen är av relevant slag och inte heller i övrigt är sådan att den kan lämnas utan avseende. Den summariska processformen särskild handräckning är sålunda främst avsedd för de klara fallen. Vid prövning av en ansökan om särskild handräckning ska vidare beaktas att fråga är Om ett summariskt förfarande. Avsikten med förfarandet är i princip inte att parternas bakomliggande materiella rätt ska prövas inom ramen för detta.

Kronofogdemyndigheten gör följande bedömning
Kronofogdemyndigheten, som tagit del av all utredning i målet, finner följande.
Målet är ostridigt att sökanden och svarandena tidigare har ingått i en koncern. Det är även ostridigt att sökanden tidigare vidtagit åtgärder för att radera sökandens datafiler. Sökanden har i ansökan bifogat kopia ur e-postmeddelande med kommunikation mellan svarandena daterat den 17 november 2012. Av e-postmeddelandet framgår att svarandena innehar datafiler som “innehöll sökandens bokföring och lagertransaktioner”. Sökanden har i ansökan även bifogat brev, daterat den 21 december 2012, från svarandenas ombud där det bl.a. framgår att materialet hela tiden funnits i svarandenas besittning. Svarandena har i sitt bestridande anfört att de inte berett sig tillgång till de i målet aktuella bokföringsfilerna och affärssystemen. Skulle de berett sig tillgång så har det i vart fall inte skett olovligen. Svarandena har ingen skyldighet att radera några filer eller affärssystem. Som nämnts ovan räcker i regel att, svaranden inkommer med ett bestridande för att ansökan om särskild handräckning ska avslås, under förutsättning att invändningen är av relevant slag och i övrigt är sådan att den kan lämnas utan avseende. Svarandena har inte bemött sökandens påstående om att det i målet aktuella materialet, tillhör sökanden och innehas av svarandena. Invändningarna är inte av relevant slag och är i övrigt sådana att de kan lämnas utan avseende. Sökandens framställning av omständigheterna ska därför i enlighet med 39 § BFL läggas till grund för bedömningen då det inte är uppenbart att den är oriktig. Det är därmed visat att svarandena innehar de i målet aktuella materialet utan rätt därtill. Svarandenas innehavande av sökandens i målet aktuella material samt svarandenas underlåtelse till radering medför att annan olovlig åtgärd har vidtagits beträffande lös egendom enligt Kronofogdemyndighetens bedömning. Vad som i övrigt har anförts föranleder inte någon annan bedömning av saken.

Mot bakgrund av det ovan anförda finner Kronofogdemyndigheten att sökanden har styrkt sin rätt till särskild handräckning. Ansökan ska därför bifallas.

Kostnader
Svaranden Av 47 § BFL framgår att Kronofogdemyndigheten, om utslag inte meddelas, kan ålägga sökanden att ersätta svaranden för kostnader i målet.  Av 50 § BFL framgår att någon ersättning utöver vad som framgår av 46¬48 §§, samma lag, inte får fastställas i målet hos Kronofogdemyndigheten. Det finns således inte någon laglig grund för att ålägga sökanden att, när utslag meddelats, ersätta svaranden för dennes kostnader i målet. Svarandenas yrkande om att sökanden måtte förpliktigas att till svarandena utge vardera 375 kr, ska därför avslås.

Hovrätten för västra Sverige målnummer FT 5151-12

Texten på p-böterna var i och för sig åtminstone delvis oläsliga men det framgår klart och tydligt vad det gäller. Påminnelsen som skickats ut innehåller dessutom ytterligare information. En bot med oläslig text måste därför också betalas.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Hovrätten anser att en huvudförhandling i målet är uppenbart obehövlig (50 kap. 13 § rättegångsbalken). Det finns inte skäl att hålla omförhör med Jarri R. Beträffande sakfrågan instämmer hovrätten i tingsrättens bedömningar. Tingsrättens dom ska därför fastställas.

Tingsrättens bedömning
I målet är ostridigt Johannes A är registrerad ägare till den aktuella bilen . Av utredningen i målet, och då främst de fotografier samt kontrollavgiftsfakturorna Parkeringsbolaget åberopat, vilka ska tillmätas ett starkt bevisvärde (se NJA 2001 s. 889), är det vidare visat att fordonet stått uppställt på den aktuella platsen de aktuella tiderna utan att giltig parkeringsbiljett placerats väl synlig framtill i fordonet. Det är ostridigt att Johannes A tillställts påminnelser om obetalade kontrollavgifter. Den fråga tingsrätten har att bedöma är om kontrollavgiftsfakturorna varit korrekt utställda. Av 8 § lag (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering följer att om en markägare vill ta ut en kontrollavgift ska han utställa en betalningsuppmaning som överlämnas till fordonets förare eller ägare eller fästs på fordonet. I målet är ostridigt att de två kontrollavgiftsfakturorna fästs på fordonet. Johannes A har dock gjort gällande att texten som ifyllts av parkeringsvakten på de båda kontrollavgifts- fakturorna varit oläslig. Parkeringsbolaget har motsatt sig detta och, får som det förstås, invänt att kontrollavgiftsfakturorna kan ha manipulerats i efterhand eller utsatts för väderlek så att texten blekts. Vid syn av de båda utfärdade kontrollavgiftsfakturorna i original konstaterar tingsrätten att texten på fakturan med nummer 300120 som utfärdats den 26 maj 2011 är läsbar, om än något utsuddad, medan fakturan med nummer 299943 som utfärdats den 30 maj 2011 till stora delar saknar text. Mot bakgrund av Jarri Rs uppgifter att han alltid går till väga på samma sätt vid utfärdandet av kontrollavgiftsfakturor och att han aldrig skulle fästa en oläslig faktura på ett fordon samt utdraget från SMHI finner tingsrätten inte det uteslutet att kontrollavgiftsfakturan kan ha utsatts för sådana väderförhållanden att texten kan ha blekts sedan det fästs på fordonet. Även om kontrollavgiftsfakturan hade saknat delar av texten vid utfärdandet konstaterar dock tingsrätten att det av den förtryckta texten på kontrollavgiftsfakturan framgår att den avser kontrollavgift som utfärdats av Mölndals Parkerings AB samt att kontrollavgiften är 400 kr. Av påminnselsen som skickats till Johannes A framgår datum och tid för kontroll samt vilket fordon som avses. Enligt kommentaren till 8 § lag (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering är påminnelsen att anses som en reservfaktura till fordonets ägare. Syftet med påminnelsen är således att säkerställa att betalningskravet når fordonets ägare. Mot bakgrund härav och med hänsyn till innehållet i påminnelsen och den förtryckta texten på kontrollavgiftsfakturan anser tingsrätten att syftet med lagen har tillgodosetts genom att påminnelsen har skickats. En kontrollavgiftsfaktura ska självklart vara tydligt ifylld men det faktum att den inte är det kan inte frånta ägaren av ett fordon betalningsansvar vid olovlig parkering. Fråga är härvid om det i enighet med 10 § lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering ska anses ha varit uppenbart oskäligt att ta ut kontrollavgift avseende den 26 maj 2011. Paragrafen har getts en restriktiv utformning och enligt uttalande av departementschefen i förarbetena till lagen torde det krävas mer än att försumligenheten var ursäktlig för att kontrollavgift inte skulle tas ut och att det istället borde krävas att försummelsen berott på en oförutsebar omständighet av mer än bagatellartad natur, exempelvis egen eller en nära anhörigs sjukdom, se prop. 1983/84:104. I Svea hovrätts dom i mål RH 2012:10 var det visserligen inte fråga om någon akut sjukdom utan en person som fått ett telefonsamtal från en nära anhörig som var allvarligt sjuk och behövde akut hjälp med att gå på toaletten. Svea hovrätt uttalade då att lagmotiven inte ger stöd för att undantagsregeln ska tolkas så restriktivt att det krävs att det föreligger fara för liv eller hälsa, dvs. vad som i andra sammanhang betecknas som en nödsituation och bedömde att sjukdomen medförde ett påtagligt hjälpbehov som vid det aktuella tillfället inte kunde förutses vilket innebar att det varit uppenbart oskäligt att ta ut kontrollavgift. Avgörandet får således anses medföra en viss utvidgning av vilka situationer som kan anses utgöra en oförutsebar omständighet av mer än bagatellartad natur. Det måste dock fortfarande vara fråga om en oförutsebar omständighet av mer än bagatellartad natur. Även om tingsrätten finner Johannes As beslut att stanna kvar på sjukhuset förståeligt, anser tingsrätten, med beaktande av omständigheterna i målet och då främst tidsaspekten mellan barnets födelse och utfärdandet av kontrollavgiften, inte att Johannes A har visat att förelegat en sådan situation som medför att det vore uppenbart oskäligt att ta ut kontrollavgift. Käromålet ska därför bifallas i sin helhet. Parkeringsbolaget har, utöver ersättning ansökningsavgift vid tingsrätten, yrkat ersättning för inställelse till den muntliga förberedelsen. Yrkad ersättning får anses skälig. Vid ovan angiven utgång i målet ska Johannes A ersätta Parkeringsbolaget för bolagets rättegångskostnader.

Förvaltningsrätten i Luleå målnummer 656-13

En dator är att betrakta som avsedd för att använda som tv-mottagare, trots att datorn köpts i ett annat syfte och det vid köpet även saknades installerad mjukvara för att kunna titta på tv.

SKÄLEN FÖR FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
Enligt 2 § lagen om radio- och TV-avgift är en TV-mottagare en sådan teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av TV-program, även om utrustningen också kan användas för annat ändamål. I enlighet med 2 a § samma lag ska den som innehar en TV-mottagare betala radio- och TV-avgift till RIKAB. Enligt 9 § samma lag ska RIKAB fatta beslut om radio- och TV-avgift när de till följd av anmälan eller på annat sätt får reda på att någon innehar en TV-mottagare, om avgiftsskyldighet följer med innehavet. Enligt 11 § samma lag ska radio- och TV-avgift betalas till dess att den avgiftsskyldige har anmält att hans eller hennes avgiftspliktiga innehav har upphört och anmälan har kommit in till RIKAB. I 3 kap. 1 st. 17 och 18 radio- och TV-lagen (2010:696) anges att ett TVprogram är ett program som huvudsakligen består av rörliga bilder med eller utan ljud och att en TV-sändning är en sändning av eller att sända TVprogram med hjälp av elektroniska kommunikationsnät där sändningen tillhandahålls av en leverantör av medietjänster, är riktad till allmänheten och är avsedd att tas emot med tekniska hjälpmedel. Avgiftsskyldigheten är således kopplad till innehavet av en TV-mottagare. Vad som är en TV-mottagare i lagens mening framgick ursprungligen av förarbetena till lagen om TV-avgift (prop. 1988/89:18). En TV-mottagare kunde enligt förarbetena tekniskt närmast beskrivas som en anordning för mottagning av sådana etersändningar (“radiosändningar”) och trådsändningar som förmedlar rörliga bilder. Redan enligt den definitionen fanns enligt förarbetena apparater som kunde utgöra TV-mottagare, fastän de i dagligt tal kallas något annat. En sådan apparat angavs exempelvis vara videobandspelaren. Det poängterades också i dessa äldre förarbeten att det pågår en utveckling mot olika varianter av TV-apparater. I januari 2007 infördes en definition av begreppet TV-mottagare i lagtexten. I förarbetena (prop. 2005/06:112) angavs därvid att avgiftsskyldigheten även framöver bör vara utformad så att det är innehavaren av en TVmottagare som är avgiftsskyldig. På grund av den tekniska utvecklingen och ändrade beteendemönster hos TV-tittarna ansågs dock begreppet TVmottagare och dess tekniska beskrivning böra ges en vidare innebörd. Detta ansågs nödvändigt för att de som rent faktiskt tar del av TV-utbudet oavsett distributionssätt även fortsättningsvis ska betala avgift. Det ansågs inte meningsfullt att vare sig i lagen eller i förarbetena definiera utrustningen genom en teknisk beskrivning eftersom tekniken för mottagning av TV är under ständig utveckling och en lagstiftning som bygger på en närmare beskrivning av tekniken för mottagning av TV därför riskerar att ganska snart bli inaktuell. En TV-mottagare bör därför endast definieras som sådan teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av TV-program, även om utrustningen också kan användas för annat ändamål. Begreppet “avsedd” innebär enligt dessa förarbeten att det är tillräckligt att ett av användningsområdena är att ta emot utsändning eller vidaresändning av TV-program. Med utsändning eller vidaresändning avses enligt samma förarbeten en sändning som är avsedd att tas emot av allmänheten och som samtidigt och utan särskild begäran är tillgänglig för vem som helst som vill ta emot den (rundradiosändning). TV-tjänsten beställ-TV (video on demand) omfattas således inte av definitionen. En sådan tjänst är inte riktad t i l l allmänheten eftersom den sändande inte utan särskild begäran från mottagaren riktar sändningen till vederbörande. Utsändning av IP-TV kan ske bland annat genom s.k. IP-multicastteknik eller IP-broadcast. Dessa tekniker för utsändning eller vidaresändning får jämställas med rundradiosändning (“broadcasting”) i lagens mening. Med TV-program avses ett samlat schemalagt programutbud i form av hela programtjänster, t.ex. hela SVT1 :s eller hela Kanal 5:s utbud. Eftersom utrustningen ska vara avsedd för att kunna ta emot TV-program spelar det inte någon roll för avgiftsskyldigheten om innehavaren av TV-mottagaren för tillfället inte kan se på TV-program på grund av att utrustningen är tillfälligt trasig, eller för att det saknas antenn eller för att innehavaren av mottagaren inte har köpt en digital-TV-box som anslutits till TV-mottagaren. Dåliga mottagningsförhållanden medför inte heller avgiftsfrihet.

Förvaltningsrättens bedömning
Som framgår ovan är definitionen av en TV-mottagare tänkt att vara teknikneutral och avsedd att följa utvecklingen. Varken innehavarens subjektiva avsikt med införskaffandet av utrustningen, om denna verkligen används för att se TV-program eller om det till och med saknas någon viss del t i l l utrustningen som behövs för att kunna ta del av TV-programmen, har betydelse för avgiftsskyldigheten. I stället har avsikten varit att de som kan ta del av ett schemalagt TV-utbud, oavsett distributionssätt, även fortsättningsvis ska betala TV-avgift. Sättet att distribuera TV-program har förändrats över tid och flera TVbolag sänder numera hela sitt programutbud via internet. En stor del av allmänheten väljer också att inte införskaffa en traditionell TV-apparat utan tar istället del av hela det samlade schemalagda programutbudet via internet genom annan teknisk utrastning. Även om denna utrustning främst används till andra ändamål är ett av dess användningsområden således även att ta emot TV-program. En dator är därför enligt förvaltningsrättens mening en sådan teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av TVprogram. Den är därmed att anse som en TV-mottagare såvitt avser frågan om radio och TV-avgift. Eftersom Nicklas Nygren genom sitt innehav av en dator innehar en TVmottagare är han skyldig att betala radio- och TV-avgift. Vad han i övrigt anfört föranleder ingen annan bedömning. RIKAB har således haft fog för sitt beslut och överklagandet kan därför inte bifallas.