Företagare får rätt till a-kassa

När kvinnan, som slutat sitt arbete på 85 % av heltid som förskollärare, ansökte om arbetslöshetsersättning från Lärarnas arbetslöshetskassa fick hon avslag på sin ansökan med motiveringen att hon var företagare. Hon var på olika sätt delaktig i flera olika bolag och fick även en mindre lön och bilförmån, med totalt 6 000 kr per månad. Hon bedömdes ha väsentlig inflytande i verksamheten och hade som företagare inte rätt till ersättning enligt a-kassan.

Kvinnan överklagade a-kassans beslut till förvaltningsrätten och hävdade att hon trots ersättningen inte utförde arbete i bolagen. Hon borde i alla fall få ersättning enligt 17/10-regeln då hon arbetat mer än 17 timmar i veckan före arbetslösheten och inte var verksam mer än 10 timmar i veckan i bolagen.

I förvaltningsrätten uppstod något av ett moment 22 för kvinnan. Hon bedömdes utföra arbete och ha ett väsentligt inflytande i bolagen varför hon som företagare inte hade rätt till a-kassa. Men hon kunde heller inte få ersättning enligt 17/10-regeln eftersom hon själv hävdade att hon inte utfört något arbete i företagen, vilket var en förutsättning för att få ersättning enligt regeln.

Kammarrätten har nu upphävt förvaltningsrättens dom. Kammarrätten instämmer i bedömningen att hon vid sidan av sin anställning varit företagare och att hon mot bakgrund av den ersättning hon får bör ha utfört någon form av prestation i bolagen. Men då ersättningen från bolagen endast varit 6 000 kr per månad och hon arbetat 85 % av heltid som förskollärare kan hon enligt kammarrätten knappast ha arbetat mer än tio timmar i veckan. Trots att hon själv påstår att hon inte arbetat i näringsverksamheten gör kammarrätten således ändå antagandet att så är fallet, vilket gör att hon inte kan nekas a-kassa med hänvisning till att hon är företagare.

Deltidsarbetande mamma får sänkt SGI

Kammarrätten i Göteborg mål 2670-14

Försäkringskassan beslutade att sänka en kvinnas sjukpenninggrundande inkomst (SIG), från april 2012 med hänvisning till att hon under en tid tagit ut fjärdedels föräldrapenning men arbetat 80 procent av heltid. Hennes SGI var därför inte skyddad under perioden varför den sänktes till hennes faktiska inkomst.
Kvinnan överklagade och anförde bland annat att hon fått bristfällig och motsägelsefull information av Försäkringskassan och att hon bara tagit ut 20 procents föräldrapenning under den aktuella perioden. Förvaltningsrätten konstaterade att arbetstiderna enligt kollektivavtal varierade på hennes arbetsplats och att en heltidstjänst under vintern innebar arbetstid på 40 timmar och 50 minuter i veckan medan det under våren och sommaren innebar 37 timmar och 30 minuter. Det betydde att kvinnan, från april, arbetat 80 procent av heltid och inte kunnat beviljas eller ta ut en fjärdedels föräldrapenning. Domstolen fann därför att Försäkringskassan haft rätt i sitt beslut att sänka hennes SGI. Kvinnan överklagade men kammarätten gjorde samma bedömning.

Musiker hade inte rätt till a-kassa

En musiker i ett rockband har efter en dom i kammarrätten blivit återbetalningsskyldig för över 50 000 kronor avseende utbetald a-kassa. Bandet drevs som ett aktiebolag och musikern ägde 25 procent av aktierna. Kammarrätten uttalar att hans ägarandel i bolaget ger honom ett relativt stort inflytande eftersom de övriga delägarna också ägde varsin fjärdedel. Visserligen hade han inte någon formell ställning som styrelseledamot eller VD och han hade heller inte rätt att teckna firman, men han hade nära anhöriga i styrelsen och sammantaget ansåg kammarrätten att han var att betrakta som en företagare som inte hade haft rätt till ersättning från a-kassan.

Uppsagd VD har inte rätt till a-kassa

Mannen sålde sitt bolag i maj 2013 och sades upp från VD-posten samma dag vid ett styrelsemöte. När han sedan ansökte om arbetslöshetsersättning sa dock Småföretagarnas arbetslöshetskassa nej med motiveringen att mannen inte avregistrerats från VD-posten i Bolagsverkets register förrän i oktober 2013 och med anledning av detta varit att anse som företagare under den aktuella tiden.

Mannen överklagade och anförde att det var ett misstag av en redovisningskonsult som låg bakom att avregistreringen dröjt och åberopade ett intyg från denne som stöd. Förvaltningsrätten höll med om att det var ett misstag som gjort att mannen inte snabbare avregistrerats som VD och att han inte varit extern VD för bolaget efter överlåtelsen. Mot den bakgrunden var inte mannen att anse som företagare och målet återförvisades därför till a-kassan.

Småföretagarnas arbetslöshetskassa överklagade och anförde bland annat att förvaltningsrätten inte tänkt på de skyldigheter mannen haft enligt aktiebolagslagen ända fram till dess han avregistrerades som VD. Kammarrätten håller med kassan om att mannen haft både skyldigheter och befogenheter enligt ABL ända fram till beslutet om entledigande verkställdes. Och även om det var ett misstag som gjorde att han stod kvar som VD i Bolagsverkets register så innebär det inte att hans ansvar upphörde. Kammarrätten finner därför att kassans ursprungliga beslut att inte bevilja mannen arbetslöshetsersättning var korrekt.

Bo utan el i båt inte nödsituation

Kvinnan hade sommaren 2012 sålt en fastighet med en vinst på 800 000 kr och köpt den båt mannen och hon bodde i. Hon var sjukskriven men inskriven hos arbetsförmedlingen, han var arbetsför men hade inte arbetat de senaste tre åren. När pengarna sedan tog slut och de inte kunde betala räkningarna stängde elbolaget av elen. Nödsituation bedömde förvaltningsrätten och beviljade paret visst bistånd till elräkningarna. Kammarrätten anser däremot att paret med hänsyn till att de faktiskt haft en större summa borde ha hushållat bättre med pengarna och bifaller kommunens överklagande om att avslå biståndet.

Stor aktiepost inte hinder för a-kassa

Kammarrätten i Stockholm målnummer 3505-13

En före detta VD som fortfarande äger 30 procent av aktierna i ett företag anses ha upphört definitivt med sin verksamhet då han helt förlorat sitt inflytande över företaget. Mannen var utan arbete och hade försökt sälja sin aktiepost men inte lyckats. Aktieinnehavet skall därför inte vara ett hinder för att bevilja honom a-kassa.

SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Bestämmelserna i 34-34c §§ ALF reglerar när en person ska bedömas som företagare. En person som har varit företagare och som ansöker om arbetslöshetsersättning bedöms enligt bestämmelserna i 35-36 §§ ALF. I de fall en person arbetat i ett företag och dessutom ägt del av eller hela företaget och sedan ansöker om arbetslöshetsersättning är således de senare bestämmelserna tillämpliga. Enligt 35 a § ALF ska en företagare anses som arbetslös när företagarens näringsverksamhet vid en samlad bedömning har upphört definitivt.

Kammarrättens bedömning
Det är ostridigt att Jörgen  arbetat som VD, ekonomi- och personalchef samt haft firmateckningsrätt i företaget. Det är även ostridigt att företaget fortfarande bedriver verksamhet. Jörgen  var att betrakta som företagare enligt 34 § ALF till och med augusti 2012, då han upphörde att vara personligt verksam i företaget. Frågan i målet är om Jörgen  enligt 35 a § ALF därefter kan anses ha upphört med näringsverksamheten definitivt då han fortfarande ägde 30 procent av aktierna i In3 Holding AB. Den som vill få arbetslöshetsersättning måste kunna visa sin rätt till denna ersättning. I målet har uppgetts att det inte finns aktieägaravtal i bolaget. Av handlingarna framgår att Jörgen  helt utestängdes från företaget i augusti 2012 och att han från den tidpunkten inte längre ingår i företagets styrelse eller är verkställande direktör. Han har fråntagits firmateckningsrätt i företaget. Efter förhandlingar med företaget erhöll han sex månaders uppsägningslön. Jörgen  har vidare uppgett att han äger 30 procent av aktierna och att en annan person äger resterande del av aktierna. Enda orsaken till att han inte sålt aktierna är att han har en pågående tvist med majoritetsägaren och att denne vägrat betala marknadsvärdet för aktierna. Omständigheterna har inte ifrågasatts av kassan. Vanligtvis bör ett 30-procentigt aktieinnehav innebära att ägaren har ett väsentligt inflytande över verksamheten och att han således inte upphört definitivt med den aktuella näringsverksamheten. En individuell bedömning måste dock alltid göras. Kassan har, som konstaterats ovan, inte ifrågasatt att Jörgen  helt utestängdes från företaget i augusti 2012. Med beaktande härav, och med hänsyn till vad Jörgen  uppgett om svårigheterna att sälja sitt aktieinnehav, anser Kammarrätten att Jörgen  får anses ha visat att han definitivt upphört med den aktuella näringsverksamheten vid tidpunkten för uppsägningstidens utgång. Det ankommer på Unionens Arbetslöshetskassa att utreda huruvida Jörgen  uppfyller övriga förutsättningar för att få arbetslöshetsersättning.

 

Jourtid utesluter inte a-kassa

Kammarrätten i Stockholm målnummer 1642-12

En person som haft arbetslöshetsersättning har inte behövt redovisa jourtid på kassakorten eftersom den tiden och villkoren för den inte har varit sådana att den hindrat honom från att stå till arbetsmarknadens förfogande. Beslutet om återbetalning av ersättning och uteslutning från a-kassan var därmed fel.

YRKANDEN M.M.
Benny Å yrkar i första hand att kammarrätten slår fast att han inte ska anses återbetalningsskyldig och att han inte heller ska uteslutas ur arbetslöshetskassan. I andra hand yrkar han att återkravet sätts ned i och med att beredskap under två dygn inte ska motsvara 48 arbetade timmar utan ett lägre timtal. I tredje hand yrkar han att det återkrävda beloppet ska efterges. Till stöd för sin talan anför Benny Å bl.a. följande. Under hans period med timanställning har även ingått s.k. snöjour. Trots den benämningen har det inte varit fråga om egentlig jour, utan om beredskapstid. Beredskapstiden har inte hindrat honom från att stå till arbetsmarknadens förfogande. Den huvudsakliga frågan i målet är om han har varit arbetslös och därmed berättigad till arbetslöshetsersättning. Begreppet arbetslöshet är inte definierat i lag men villkoren för rätt till ersättning anges i 9 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF). Villkoren brukar sammanfattas med att sökanden ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Han har haft en behovsanställning och stått till arbetsmarknadens förfogande under den tid han inte kallats in för att arbeta. Han har endast arbetat under vissa perioder och har kunnat tacka nej till erbjudet arbete. Detta styrks bl.a. av uppgifter i arbetsgivarintyg och av intyget från arbetsgivaren i vilket anges att avtalet när som helst kunde sägas upp om han skulle få erbjudande om annat arbete. Till styrkande av vad snöjour har inneburit i praktiken åberopar han två intyg utfärdade av personalchefen hos HSB. Han hänvisar även till kollektivavtalet, som han har omfattats av. Sammantaget har han varit arbetslös och stått till arbetsmarknadens förfogande. Han har därför inte lämnat någon oriktig uppgift och bör inte vara återbetalningsskyldig. I det fall kammarrätten skulle anse att beredskapstid alltid utgör arbetad tid är det i vart fall orimligt att betrakta en jourhelg som 48 arbetade timmar och dra in ersättning för en hel vecka oavsett antalet arbetade dagar i övrigt. Om kammarrätten anser att han är återbetalningsskyldig föreligger särskilda skäl för befrielse från återbetalningsskyldigheten. Det måste anses föreligga särskilda skäl för att helt efterge det återkrävda beloppet. För det fall kammarrätten finner att även beredskapstid är att anse som arbetad tid gör han gällande att han inte har lämnat uppgifterna medvetet eller grovt oaktsamt och att grund för uteslutning därför inte föreligger.

GS Arbetslöshetskassa vidhåller vad den har anfört i förvaltningsrätten och tillägger bl.a. följande. De helger som Benny Å har haft beredskap har han erhållit ersättning från arbetsgivaren oavsett om arbete utförts eller inte. Detta utgör inte någon skillnad mot den som har jour. I båda fallen får den sökande ersättning motsvarande inkomst av tjänst och i båda fallen står den sökande till arbetsgivarens förfogande. Tid med beredskap skulle i det fall det var aktuellt medräknas i ett arbetsvillkor och därmed bör omvänt gälla vid deklaration av kassakort. Det framgår inte någonstans i aktuella handlingar att Benny Å kan tacka nej till erbjudet arbete. Kassan kan inte tolka uppgifterna från arbetsgivaren på annat sätt än att Benny Å i de flesta fall under beredskap måste anta arbete om arbetsgivaren begär det. Oavsett om han kan tacka nej till arbete eller inte så kvarstår det faktum att han erhåller ersättning motsvarande inkomst av tjänst för två dygn per vecka. Då detta motsvarar 48 timmar finns ingen arbetslös tid kvar att ersätta denna vecka. Även om inkomsten är låg anser kassan att detta är förvärvsarbete.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) har i yttrande i målet uppgett bl.a. följande. Enligt förarbetsuttalande ska all tid med inkomst av förvärvsarbete i princip räknas som arbetad tid vid beräkning av arbetsvillkoret. Detta gäller oavsett om den försäkrade faktiskt har utfört arbete eller inte under den tid som ersättning har utgått. Tid för vilken väntetidsersättning utgår räknas som arbetad tid inom arbetslöshetsförsäkringen. Detta även om ersättningen som arbetsgivaren betalar för sådan tid i regel är lägre än den ersättning för tid då faktiskt arbete utförs. Benny Å har stått till arbetsgivarens förfogande och fått ersättning för detta, även om beloppet var lägre än det som skulle ha utgått om arbete utförts. Det är IAF:s uppfattning att tid med beredskap ska räknas som arbetad tid mot bakgrund av uttalandena i förarbetena samt… rättspraxis. — Det har i målet inte framkommit några uppgifter om Benny Ås personliga eller ekonomiska förhållanden som skulle kunna utgöra sådana särskilda skäl att helt eller delvis efterge återbetalningskravet enligt 68 d § ALF. — Benny Å har vid upprepade tillfällen underlåtit att deklarera beredskapstid på sina kassakort. Det finns inga uppgifter i handlingarna att han vid något tillfälle tagit kontakt med arbetslöshetskassan och ställt frågan hur han skulle deklarera beredskapstiden. Mot denna bakgrund är det I AF: s uppfattning att Benny Å åtminstone av grov oaktsamhet orsakat att felaktig arbetslöshetsersättning utbetalats till honom. Några särskilda skäl att istället frånkänna honom rätt till ersättning har inte framkommit i målet.

SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Frågan i målet är om Benny Å är skyldig att betala tillbaka den arbetslöshetsersättning som han har fått och om han ska uteslutas ur arbetslöshetskassan. Benny Å har haft en tidsbegränsad timanställning hos HSB Nordvästra Götaland som inneburit snöskottning på tilldelat område inklusive s.k. snöjour. Snöjouren har avsett lördagar, söndagar och helgdagar och Benny Å har fått ersättning med 250 kr per dygn för att hålla sig tillgänglig för arbetsgivaren per telefon. Han har fått den ersättningen oavsett om han behövt rycka ut eller inte. Om han har behövt rycka ut har han fått ytterligare ersättning för det utförda arbetet. GS Arbetslöshetskassa och IAF anser att eftersom Benny Å har fått betalt av arbetsgivaren för tiden med snöjour borde han ha redovisat den tiden som arbetad tid på kassakorten. Arbetslöshetskassan och IAF baserar den uppfattningen på förarbetena till äldre motsvarighet till 12 § ALF, av vilka framgår att i princip all tid med inkomst av förvärvsarbete ska räknas som arbetad tid för uppfyllande av arbetsvillkoret (prop. 1973:56 s. 231). Vad som ska bedömas är dock inte om arbetsvillkoret i 12 § ALF är uppfyllt utan i första hand om rätt till ersättning vid arbetslöshet har förelegat enligt 9 § ALF. I den sistnämnda paragrafen anges bl.a. att rätt till ersättning har sökande som är arbetsföra och oförhindrade att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan samt är beredda att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken de inte anmält hinder som kan godtas av arbetslöshetskassan. I förarbetena (a. prop. s. 69 och 178) anges bl.a. följande rörande rätten till ersättning. Som villkor för ersättningsrätt ska gälla att den arbetslöse är oförhindrad att förvärvsarbeta. Detta innebär att det inte får föreligga någon omständighet som hindrar den arbetslöse att överhuvudtaget utföra tillgängligt och lämpligt förvärvsarbete under tid för vilken han gör anspråk på kontant stöd under arbetslöshet. Villkoret innefattar samtidigt alla omständigheter som kan utgöra hinder för att utföra tillgängligt förvärvsarbete. Det kan därmed sägas innebära att arbetssökande ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Frågan blir därmed om Benny Å under tiden med s.k. snöjour kan anses ha stått till arbetsmarknadens förfogande på så sätt att han har rätt till ersättning enligt 9 § ALF. Enligt GS Arbetslöshetskassa framgår det inte av utredningen att Benny Å har kunnat tacka nej till erbjudet arbete under tid med snöjour. I epost den 23 april 2012 har personalchefen vid HSB Nordvästra Götaland uppgett att man generellt inte förväntas säga ja till erbjudet arbete alla gånger under en hel vinter. I en skrivelse den 12 mars 2013 har personalchefen uppgett att arbetstagare inte är skyldiga att tacka ja till erbjudet arbete vid behovsanställningar och att detta har gällt även under helger med beredskap, s.k. snöjour. Han har i skrivelsen vidare uppgett att även om detta inte varit dokumenterat historiskt så är han övertygad om att den nämnda andemeningen gällde även vid tillfällen under 2009/2010. Enligt kammarrätten finns det inte anledning att ifrågasätta personalchefens uppgifter. Även beredskapsersättningens ringa storlek om 250 kr per dygn talar för att skyldighet att tacka ja till erbjudet arbete inte har förelegat. Mot denna bakgrund bedömer kammarrätten att Benny Å inte har varit skyldig att rycka ut och snöröja. Sammanfattningsvis anser kammarrätten att det inte är visat att snöjouren och den ersättning som Benny Å har fått för den har hindrat honom från att stå till arbetsmarknadens förfogande. Benny Å har därför varken varit skyldig att redovisa tiden med snöjour på kassakorten eller fått ersättning som han inte har haft rätt till. Eftersom Benny Å alltså inte har lämnat oriktig uppgift föreligger varken återbetalningsskyldighet enligt 68 § ALF eller grund för att utesluta honom ur arbetslöshetskassan enligt 37 § lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor. På grund av det anförda ska överklagandet bifallas på så sätt att underinstansernas avgöranden ska upphävas i nu aktuella delar.

 

Säga upp leverantörsavtal är inte samma sak som att vara arbetslös

Kammarrätten i Stockholm målnummer 6486-12

Verksamheten höll i och för sig på att avvecklas men att vidta åtgärder som att säga upp leverantörsavtal är inte samma sak som att vara arbetslös. Kammarrätten instämmer därför i att den före detta vd:n inte har rätt till a-kassa förrän samma dag som ansökan om likvidation lämnades till Bolagsverket.

SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Av 35 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (AFL) framgår att en företagare som upphör att bedriva näringsverksamhet ska anses vara arbetslös så snart det inte vidtas några åtgärder i näringsverksamheten. Av 35 a § AFL framgår att om en företagare inte är att anse som arbetslös enligt 35 § ska företagaren anses som arbetslös när näringsverksamheten vid en samlad bedömning har upphört definitivt. Genom 36 § AFL har regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer givits möjlighet att meddela föreskrifter om när en företagare ska anses som arbetslös i andra fall än som sägs i 35 och 35 a §§. Enligt 5 b § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring ska en företagare, som har upphört att bedriva näringsverksamhet enligt 35 § ALF och som därefter vidtar en awecklingsåtgärd i den upphörda näringsverksamheten, som inte varit möjlig att vidta innan företagaren upphörde att bedriva verksamheten, anses som arbetslös vid bedömningen av personens rätt till arbetslöshetsersättning. Enligt samma paragraf får Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) meddela föreskrifter om vad som ska anses vara awecklingsåtgärder. I 6 kap. l § IAF:s föreskrifter (IAFFS 2011:4) om ändring i inspektionens föreskrifter (IAFFS 2009:1) om arbetslöshetsförsäkring, anges bl.a. följande. En sådan awecklingsåtgärd som avses i 5 b § förordningen om arbetslöshetsförsäkring är en enstaka åtgärd som endast kräver en begränsad arbetsinsats och som inte kan anses som en fortsättning på den tidigare bedrivna näringsverksamheten. Exempel på avvecklingsåtgärder är enligt bestämmelsen avregistrering hos Bolagsverket, åtgärd med anledning av likvidation och uppsägning av hyresavtal. Frågan i målet är om Anna H kan anses ha blivit arbetslös i AFL:s mening före den 17 augusti 2011. En företagare ska anses vara arbetslös så snart det inte vidtas några åtgärder i näringsverksamheten. Därefter kan en företagare under vissa förutsättningar vidta en enstaka avvecklingsåtgärd och ändå anses vara arbetslös. (35 § AFL och 5 b § förordningen om arbetslöshetsförsäkringen.) Vid bedömningen av vad som utgör en enstaka avvecklingsåtgärd har såväl åtgärdens karaktär som den arbetsinsats som åtgärden kräver betydelse. En förutsättning är att åtgärden inte hindrar den sökande från att stå till arbetsmarknadens förfogande. I detta ligger en begränsning av de åtgärder och det arbete som kan tillåtas. (Se bet. 2009/10:AU13 s. 15.) Vidare följer av 5 b § förordningen om arbetslöshetsförsäkring och IAF:s föreskrifter att det ska röra sig om en enstaka åtgärd som inte hade varit möjlig att vidta innan företagaren upphörde att bedriva näringsverksamheten. Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. Anna H var en av fyra delägare, styrelsens ordförande och verksam i PM Östermalm & Vasastaden AB (bolaget). Vid bolagsstämma den 25 maj 2011 beslutades att verksamheten i bolaget skulle avvecklas. Den 27 maj 2011 ägde den sista intäktsbringande försäljningen rum. Den 5 juli 2011 överläts hyreskontraktet till bolagets verksamhetslokal med tillträdesdag för den nya hyresgästen den l september samma år. Denna överlåtelse gav upphov till flyttstädning. Vid bolagsstämma den 15 augusti 2011 beslutades att bolaget skulle träda i likvidation fr.o.m. den 4 september samma år. Den 17 augusti 2011 inkom ansökan om likvidation till Bolagsverket. Anna H har ansökt om arbetslöshetsersättning fr.o.m. den 11 juli 2011. Såvitt framgår av en skrivelse från henne till arbetslöshetskassan fick hon i början av juli 2011 en ny anställning med tillträde den l september 2011. Av skrivelsen framgår vidare att Anna H under mitten och slutet av juli 2011 vidtog åtgärder för att säga upp avtal med bolagets f samtliga leverantörer. Dessa åtgärder innefattade kontroll av avtal, framräknande av eventuellt skadestånd och kontakt med de olika leverantörerna. Det får antas att flyttstädning utförts efter den 11 juli 2011. Som framgått höll bolaget bolagsstämma den 15 augusti. Kammarrätten gör följande bedömning. Det antal åtgärder som har vidtagits i näringsverksamheten efter den 11 juli 2011 och den arbetsinsats som dessa åtgärder torde ha krävt medför enligt kammarrättens mening att det inte är fråga om en sådan enstaka avvecklingsåtgärd som avses i förordningen om arbetslöshetsförsäkring och I AF: s föreskrifter. Av detta följer att Anna H inte var att anse som arbetslös enligt 35 § AFL under den aktuella perioden. Hennes arbetslöshet får därför anses ha inträtt först när näringsverksamheten vid en samlad bedömning upphört definitivt. Vid en sådan bedömning kan det inte anses visat att Anna H var arbetslös före den 17 augusti 2011. Överklagandet ska därför avslås.

Tid med sjuklön är överhoppningsbar

KAMMARRATTEN I GÖTEBORG Mål nr 2489-12

Uppenbarligen kunde inte kvinnan arbeta när hennes arbetsgivare betalade ut sjuklön enligt kollektivavtal. Månaderna med sjuklön är därför överhoppningsbara vid beräkningen av ramtid för arbetslöshetsersättning.

SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Av utredningen i målet framgår att C.C. for tiden oktoberdecember 2009 har fatt sjuklön utbetalad av sin arbetsgivare i enlighet med då gällande kollektivavtal och att Försäkringskassan fattat beslut att inte betala ut sjukpenning för denna tid. Arbetslöshetskassan har fastställt ramtiden till den l december 2008-den 30 juni 2010 och har med anledning av utbetalningarna från arbetsgivaren ändrat beräkningen av C.C. normalarbetstid och dagpenning. Tiden med sjuklön enligt kollektivavtalet har av arbetslöshetskassan därmed räknats som tid med förvärvsarbete vid fråga om tillgodoräkningsbar tid för uppfyllande av arbetsvillkoret. Förvaltningsrätten har emellertid ansett att perioden utgör tid då C.C. varit förhindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom och att den därmed blir Överhoppningsbar. Genom förvaltningsrättens dom har ramtiden förskjutits bakåt i tiden till den l september 2008- den 30 juni 2010, Enligt den överklagade domen utgör det den ramtid som ska ligga till grund för beräkning av normalarbetstid och dagpenning, under förutsättning att resultatet blir till C.C. fördel.

Fråga i målet är då om den tid då C.C. har fått sjuklön utbetalad enligt kollektivavtal är att anse som överhoppningsbar tid eller som tid med inkomst av förvärvsarbete. Beräkningen av ramtiden och beräkningen av arbetslöshetsersättningens storlek är olika prövningar. Med ramtid avses, enligt 15 a § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, ALF, de tolv månader som närmast föregått den månad när den sökande anmält sig som arbetslös hos den offentliga arbetsförmedlingen. Av 16 § samma lag följer att när ramtid ska bestämmas räknas inte den tid då den sökande varit förhindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom. Vid prövning av arbetsvillkoret räknas all tid med inkomster från förvärvsarbete. Det gäller även om den sökande inte har utfört något arbete, t.ex. om arbetstagaren varit ledig med helt eller delvis bibehållen lön av någon annan anledning än sjukdom (jfr 13 § ALF). Till förvärvsinkomster räknas bl.a. lön, uppsägningslön, avgångsvederlag och andra ersättningar som utbetalas av arbetsgivaren på grund av anställningsförhållandet, prop. 1996/97:107 s. 93 f.

Kammarrättens bedömning
Så vitt framgår av utredningen i målet är sjuklön enligt kollektivavtalet avsedd att kompensera inkomstbortfall under den tid då arbetstagaren på grund av sjukdom har avstått från att arbeta (jfr RÅ 2010 ref. 37). C.C. har enligt avtal med arbetsgivaren fått sjuklön utbetalad under perioden den 26 oktober-31 december 2009. Av utredningen framgår vidare att anställningen därefter har upphört och att C.C. i samband därmed fatt ett avgångsvederlag. Annat har inte framkommit än att det är en förutsättning för att sjuklön ska betalas ut att den anställde inte kan arbeta på grund av sjukdom och att detta styrks av läkare. Arbetsgivaren har därmed gjort en annan bedömning av C.C. arbetsförmåga än Försäkringskassan. Kammarrätten noterar i detta sammanhang att arbetslöshetskassan inte har ifrågasatt att C.C har varit sjuk och därför varit förhindrad att arbeta under den aktuella perioden. Mot denna bakgrund delar kammarrätten förvaltningsrättens bedömning att perioden oktober-december 2009 då sjuklön utgått enligt kollektivavtal är att anse som tid med styrkt sjukdom vid bestämmande av ramtiden. Kammarrätten anser därmed i likhet med förvaltningsrätten att den perioden är överhoppningsbar om detta, som förvaltningsrätten anmärkt, är till fördel för C.C. vid beräkning av normalarbetstid och dagpenning. Arbetslöshetskassans överklagande ska således avslås.

Matte tvingas sluta rasta prisad hund okopplad

Polismyndighetens föreläggande vilket nu har fastställts av högsta förvaltningsdomstolen innebär att hunden Nike som är en svensk utställningschampion och är av rasen Grand Danois, alltid ska vara kopplad när den vistas utomhus inom detaljplanelagt område. Vidare skall kopplet vara fast och högst två meter långt. Kopplet ska vara så utformat att ägaren eller den person som har tillsyn över hunden på ett snabbt, enkelt och effektivt sätt kan hindra att hunden orsakar skador eller avsevärda olägenheter för andra djur eller människor. Föreläggandet riktas mot såväl ägaren som andra personer som rastar eller på annat sätt har hand om hunden. Orsaken till föreläggandet var att i anmälningar till Polisen anges att hunden Nike vid ett tillfälle kring kl. 09.00 den 20 februari 2012 i Näsbydal, har attackerat en annan hund (en Lagotto). Vidare anges i mars 2012 att hunden löper lös dagligen, att boende är rädda för den och att den har attackerat andra hundar. Hundägaren har i sin överklagan bemött anmälningarna med att, Nike är en mycket klok tik med ett gott omdöme. Hon har aldrig tidigare vare sig bitit någon hund eller människa eller på annat sätt betett sig aggressivt. Vid händelsen i februari 2012 var Nike i slutet av en löpperiod då hon kan vara “bitchig” mot hanhundar. Nike skulle inte bita ihjäl den andra hunden utan reagerade på vad hon uppfattade som en kränkning av hennes revir. I huset där de bor betraktar Nike våningsplan 14 och entréplanet som sitt revir och där reagerar hon med att skälla om någon tränger in i reviret. Vid händelsen på entréplanet for Nike iväg så att kopplet åkte ur hennes hand på ett sätt som hon var oförberedd på. Det var en olyckshändelse som hon djupt beklagar och som inte kunde ha förhindrats av ett koppeltvång, eftersom hunden ju var kopplad. Hon har i efterhand sett att Nikes bett i halsskinnet har förorsakat fyra bitmärken efter huggtänderna på den andra hunden. Betten har sytts och dränerats. Hon har försökt att kommunicera med anmälarna, men har bemötts på ett avogt sätt. Hon anser att föreläggandet är överdrivet och att det räcker med en varning. Polismyndighetens motivering vilken förvaltningsrätten, kammarrätten och högsta förvaltningsdomstolen instämmer i, var att det genom utredningen i ärendet är klarlagt att hunden Nike trots att den har varit kopplad vid händelsen den 20 februari 2012 har hållits av hundägaren på ett sådant sätt att den ändå har kunnat attackera och bita en annan hund. Skadorna på den andra hunden har inte varit bagatellartade, utan har krävt veterinärvård. Bostadsrättsföreningens förvaltare har berättat att föreningen tidigare har förmanat  hundägaren att hålla hunden kopplad. Utredningen i ärendet ger alltså stöd för att hundägaren har brustit i tillsynen över hunden. Hon har vidare uttryckt sig ha begränsad förståelse för att en del andra människor i bostadsområdet kan känna rädsla och otrygghet inför hunden i vissa situationer. Polismyndigheten anser att det behövs ett föreläggande om en inte alltför obetydlig åtgärd för att skärpa in vikten av att hundägaren eller den som annars har hand om hunden Nike förbättrar tillsynen över hunden för att förebygga framtida skador och olägenheter. Som hundägaren säger så var hunden kopplad vid händelsen i februari 2012. Eftersom ett koppel således ändå inte kunde hindra att den andra hunden attackerades på ett sätt som gav skador har polismyndigheten övervägt en ännu mer ingripande åtgärd än koppeltvång. Tillämpliga lagbestämmelser Enligt 1 § lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter (tillsynslagen), ska hundar hållas under tillsyn på ett sådant sätt som med hänsyn till dess natur och övriga omständigheter behövs för att förebygga att de orsakar skador eller avsevärda olägenheter. I lagens 8 § första stycket står det att polismyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att förebygga skador eller avsevärda olägenheter. Om inte mindre ingripanden är tillräckliga får polismyndigheten omhänderta hunden (11 §). Mot bakgrund av att hundägare skall hålla tillsyn över hunden på ett sådant sätt att inga andra djur eller människor skadas eller vållas olägenheter har det varit påkallat med ingripande. På grund av att det redan framkommit att det inträffat minst en allvarlig händelse. Det är inte nödvändigt att en allvarlig händelse ska ha inträffat för att det skall vara påkallat med ett föreläggande, utan det kan göras i förebyggande syfte. .