Frias för falskbud på bostadsrätt

En kvinna som lagt falska bud för att trissa upp priset vid försäljningen av hennes föräldrars lägenhet frias nu av hovrätten. Kvinnan dömdes tidigare för bedrägeri av tingsrätten. Trots att hovrätten anser att de falska buden gjort slutpriset högre än annars, anses de slutliga köparna inte ha lidit någon skada av de vilseledande buden.
När det äldre paret skulle sälja sin lägenhet för att flytta närmare sina barnbarn var de oroliga för att inte få tillräckligt bra pris vid försäljningen av sin lägenhet. När lägenheten bjöds ut till försäljning var det tre olika budgivare som lämnade bud. När köparna efteråt kontrollerade vilka det var som varit med och budat visade det sig att en av budgivarna var dotter till säljarna, men att hon agerat under ett påhittat namn. Paret och dottern åtalades för bedrägeri för de lagda bluffbuden och köparna krävde 200 000 kronor i skadestånd för det överpris de därmed ansåg sig ha betalat.

Det äldre paret och dottern nekade till brott. Dottern hävdade att hon inte hade något att göra med den mobiltelefon som hon kunde kopplas till, och som tillhörde den mystiske budgivaren. Tingsrätten ansåg dock att det var ställt utom rimligt tvivel att dottern lämnat buden men också att det inte fanns någon konkret bevisning mot föräldrarna om att de varit inblandade, även om det var sannolikt att de kände till det hela.

Med hänvisning till NJA 1982 s. 863 ansåg tingsrätten att dotterns agerande gjort att köparna förmåtts betala mer än vad de annars hade behövt och hon dömdes därför till villkorlig dom och dagsböter för bedrägeri. Utredningen visade dock inte på att överpriset hade blivit mer än 60 000 kronor för högt, vilket också blev det skadestånd dottern skulle betala till köparna.

Hovrätten, som inte delar tingsrättens bedömning att NJA 1982 s. 863 är vägledande för bedömningen, har nu emellertid även friat dottern från brott. För en fällande bedrägeridom i målet krävs att förfarandet lett till vinning för säljarna och motsvarande skada för köparna. Hovrätten anser dock inte att utredningen kring marknadsvärdet för lägenheten visar att köparna faktiskt har lidit någon skada av de falska buden som lagts. Visserligen hade det högsta budet blivit lägre utan de falska buden, vilket talade för ett lägre marknadsvärde, men enligt hovrätten beror ett försäljningspris också på en rad slumpmässiga förhållanden där det sannolika priset utgörs av ett stort antal hypotetiska försäljningar. Sammantaget var det enligt hovrätten inte visat att köparna lidit skada av köpet.

Straffas inte för att ha tillrättavisat mobbare

Hovrätten för Västra Sverige målnummer B 3153-13

Pappan tog tag i sonens mobbare och talade högt. Men det finns inget som stöder att han tryckte upp fjärdeklassaren mot en vägg eller skrek åt honom. Såväl tingsrätt som hovrätt friar därför pappan.
Pappan befann sig med sin son på dennes skola för att prata med personalen om sonens skolsituation då sonen under många år blivit mobbad. På skolgården stötte pappan på den jämnåriga pojke som mobbat sonen varvid pappan bestämde sig för att konfrontera pojken. Men vad som sedan exakt hände är oklart då meningarna går isär. Enligt pappan tog han tag i pojkens jacka och talade högt till honom. Pojken och vissa vittnen hävdar att pappan tryckt upp honom mot en vägg och skrikit åt honom. Pappan åtalades senare för ofredande men tingsrätten ansåg inte att utredningen visade att pappan begått något brottsligt utan menade att han tillrättavisat pojken och att detta varit motiverat. Därför ogillades åtalet.

Tingsrättens dom överklagades men hovrätten gör ingen annan bedömning. Enligt hovrätten så har pojken visserligen berättat detaljerat om händelsen och det finns vittnen som stöder hans uppgifter. Men det finns också anledningar att betvivla pojken och vittnenas uppgifter då deras uppgifter skiljer sig åt vad gäller bland annat en cykel och pojkens klädsel. Det gick även flera månader innan polisförhören hölls och då hade händelsen redan diskuterats flera gånger på skolan. Hovrätten anser därför att pappans berättelse ska ligga till grund för bedömningen och mot bakgrund av detta finner hovrätten inte att han ofredat pojken.

Manipulerande daytrader får sänkt straff

Svea hovrätt målnummer 2928-13

Genom att göra små aktieköp till ett högt pris ville aktiehandlaren driva upp aktiekursen vid totalt 16 tillfällen. För det döms hon för otillbörlig marknadspåverkan, däremot sänker hovrätten antalet dagsböter till 60.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Utredningen är densamma i hovrätten som i tingsrätten. Hovrätten gör inte någon annan bedömning än den som tingsrätten har gjort i fråga om skuld, brottsrubricering, påföljdsval och dagsbotens storlek. Hovrätten finner dock att straffvärdet är sådant att det motiverar en sänkning av antalet dagsböter som den villkorliga domen ska förenas med. Hovrätten bestämmer antalet dagsböter till sextio. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

TINGSRÄTTENS DOMSKÄL
Min Li  har bestritt ansvar. Hon har vitsordat att hon i enlighet med bilagan till stämningsansökan köpt och sålt aktier i Wonderful Times Group AB (WTG) vid de av åklagaren angivna 16 tillfällena men detta har inte skett otillbörligt och hennes handel har inte påverkat marknaden. I vart fall har hon inte insett eller bort inse att handeln har varit ägnad att otillbörligen påverka marknadspriset eller andra villkor för handeln med finansiella instrument. Åklagaren har anfört följande. Förundersökning inleddes efter att Aktietorget gjort en anmälan till Finansinspektionen. Min Li  är en van aktiehandlare och har under 2012 handlat med aktier i stort sett dagligen, s.k. daytrading. Hon har en depå hos Avanza. Hon har lagt ut stora säljorder och har inte väntat på att börsen skulle sätta priset utan hon har själv velat påverka priset. Under de angivna dagarna har hon vid 16 tillfällen köpt en (1) aktie i WTG till ett klart högre pris än “sist betalt” pris för att få upp priset i förhållande till hennes stora säljorder. Till exempel har hon den 20 juli 2012 kl. 08.00 lagt ut en säljorder för 13 220 aktier med en limit på 2,34 kr och därefter samma dag kl. 12.51 lagt ut en köporder på en (1) aktie med en limit på 2,03 kr som går till avslut i samma sekund när sist betalt för aktien var 1,81 kr vilket motsvarar en höjning med 12,15 procent. Ett annat exempel är att hon den 23 juli 2012 kl. 08.00 lagt ut en säljorder för 13 222 aktier med en limit på 2,48 kr och därefter samma dag kl. 16.53 lagt ut en köporder på en (1) aktie med en limit på 1,99 kr som går till avslut i samma sekund när sist betalt för aktien var 1,80 kr vilket motsvarar en höjning med 10, 56 procent. På samma sätt har hon agerat på de övriga 14 tillfällena, se bilaga till stämningsansökan. Förfarandet har inneburit ett vilseledande för andra aktörer. Således har hon genom de 16 transaktionerna höjt priset mellan 4,1 procent och 22,5 procent. Min Li  har genom att lyfta kursen kraftigt på detta sätt vid 16 olika tillfällen otillbörligt påverkat marknadspriset. Handeln har inte varit affärsmässig eller logisk. Min Li  har uppgett följande. Hon har en masterexamen inom IT från Linköpings universitet. Hon arbetade inom IT- och finansbranschen som både handlare och mäklare mellan åren 1995 och 2009. Under dessa år arbetade hon med både handel och IT. Hon har sedan 2009 arbetat som så kallad daytrader. Senaste tiden har hon dock försökt köpa aktier för ett mer långsiktigt perspektiv. Hon har alltid läst tidningar och aktiechattar, Avanzas nyhetsmaterial m.m. för att hålla sig uppdaterad om vad som händer på aktiemarknaden. Hon kommer inte ihåg de specifika aktieköpen som åtalet avser. Hon har gjort ett stort antal aktieköp under 2012. När hon handlar jämför hon ofta det aktuella priset med gårdagens pris och om gårdagens pris är lågt då köper hon ofta. Hon kan inte komma ihåg varför hon tidigare bara köpt en aktie. Det är tillåtet att köpa bara en aktie. Hon är en liten aktiehandlare och marknaden är väldigt rörlig. När marknaden förändras så måste hon anpassa sina ordrar till marknadens förändringar och pris. Man kan inte påverka aktiemarkanden genom att köpa en eller tio aktier. – Det går inte att lägga en order som avviker alltför mycket från aktiekursen. Det finns två kontroller. Först går det genom Avanzas kontroller. Köpet kan då komma att makuleras om avvikelsen är för stor. Reglerna för OMX gäller också. Om aktiernas pris är l -5 kr så ligger gränsen för makulering vid 25 procent. Hennes avvikelser uppgår inte till 25 procent. – Hon har aldrig blivit kontaktad eller ifrågasatt under sin tid som daytrader. Avanza har aldrig hört av sig till henne och sagt att de sett någon form av mönster i hennes handlande med aktier. Hon har aldrig tänkt att hennes handlande skulle kunna påverka marknaden då det varit fråga om små volymer. Hon har svårt att tänka sig att hon inte ska ha följt reglerna. Hon har slutat att handla med låga volymer. Hon har per e-mail frågat Avanza hur man kan undvika att handla med små volymer. Avanza svarade då att det är tillåtet att handla med mindre volymer och att det inte går att undvika.

Bedömning
Enligt 8 § första stycket lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument (marknadsmissbrukslagen) döms för otillbörlig marknadspåverkan den som vid handel på värdepappersmarknaden eller annars förfar på ett sätt som han eller hon inser eller borde inse är ägnat att otillbörligen påverka marknadspriset eller andra villkor för handel med finansiella instrument eller på annat sätt vilseleder köpare eller säljare av sådana instrument. Av förarbetena till marknadsmissbrukslagen (prop. 2004/05:142, s. 69) framgår att frågan huruvida ett förfarande är att bedöma som otillbörlig marknadspåverkan ska grundas på en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Inte bara signalerna utan även de ytterligare moment eller syften som förelegat ska beaktas. I målet är det ostridigt att Min Li  genomfört transaktioner och lagt order i den omfattning och på det sätt åklagaren har gjort gällande. Vid handeln har Min Li  själv bestämt såväl sälj- som köpkurs på aktien. Medlemsavtalet för att handla på Aktietorget innehåller handelsregler vilka i allt väsentligt följer Stockholmsbörsens handelsregler “Norex member rules”. Av dessa regler framgår i punkt 4.6.2 bl.a. att “Medlemmen får inte lägga Order eller genomföra Avslut som var för sig eller tillsammans avser att otillbörligt påverka prisbildningen i Handelssystemet, saknar kommersiellt syfte, eller avser att försena eller förhindra tillgång till Handelssystemet för andra medlemmar. Detta innebär exempelvis att det är förbjudet att – - Lägga en order eller automatiskt matcha/ingå ett Avslut med avsikt att påverka kursen för ett Instrument för att ändra värdet på ens eget eller någon annans innehav av ett Instrument vid någon given tidpunkt”. Min Li  har vid 15 tillfällen köpt en (1) aktie och vid ett tillfälle två aktier till ett klart högre pris än senast betalt. Hon har genom sitt förfarande vid de olika tillfällena höjt senast betalt för aktien mellan lägst 4,1 procent och som högst med 22,5 procent. Hon har strax före respektive köp av aktien lagt ut stora sälj ordrar i orderboken till en hög säljkurs i förhållande till sist betalt. Hon har sedan sänkt säljpriset till samma eller lägre nivå än det pris som hon just köpt aktien för. Slutligen har hon annullerat sälj ordern när någon försäljning till det pris hon satt inte har genomförts. Förfarandet har varit systematiskt. Min Li  har inte kunnat lämna någon rimlig förklaring till sitt handlande. Det enda rimliga syftet med transaktionerna har varit att driva upp aktiekursen för att kunna sälja aktierna till ett så högt pris som möjligt. Med hjälp av hennes köp har priset på aktien påverkats vid 16 tillfällen. För att ansvar för det åtalade brottet ska föreligga är det inte nödvändigt att marknaden faktiskt har vilseletts i fråga om priset eller omsättningen. I stället är det tillräckligt att handeln har varit ägnad att vilseleda marknaden, d.v.s. att det typiskt sett har funnits en risk för att marknaden skulle bli vilseledd. Eftersom den övriga marknaden inte har haft kännedom om att Min Li  legat bakom såväl köp- som sälj order har det funnits en påtaglig risk för att hennes handel kunde vilseleda andra köpare och säljare i fråga om pris och omsättning. Handeln har skett i strid mot såväl börsens regler som Aktietorgets villkor och upplysningar. Den kan därmed inte anses förenlig med godtagen marknadspraxis. Det är uppenbart att handeln inte har haft kommersiella skäl och att den således inte kan betraktas som legitim. De objektiva förutsättningarna för att hålla Min Li  ansvarig för brottet otillbörlig marknadspåverkan är således uppfyllda. En förutsättning för att hon ska kunna dömas för brottet är dock att hon har insett eller i vart fall borde ha insett att hon förfarit på ett sätt som varit ägnat att otillbörligen påverka marknadspriset eller andra villkor för handel med finansiella instrument eller på ett sätt som vilseleder köpare eller säljare av sådana instrument. Min Li  har arbetat inom IT- och finansbranschen som både handlare och mäklare mellan åren 1995 och 2009. Under dessa år arbetade hon med både handel och IT och hon har därefter sedan 2009 arbetat som så kallad daytrader. Hon får därför anses ha mycket god kunskap om aktiehandel och villkoren för denna. Hon måste ha tagit del av den information av vilken framgår att denna typ av handel är förbjuden. Hon måste ha varit fullt medveten om hur hennes handlande kunde påverka prissättningen. Min Li  måste alltså ha haft full insikt i att hennes agerande varit ägnat att vilseleda marknadens aktörer samt att det har funnits en påtaglig risk för att hon skulle påverka kursen samt omsättningen av aktien på ett otillbörligt sätt. De ovan redovisade omständigheterna medför att det inte kan råda någon tvekan om att Min Li  kände till att hennes förfarande stod i strid med godtagen marknadspraxis, att hon haft insikt i de övriga förhållanden som konstituerar brottet samt att hon förstått innebörden av sitt handlande. Min Li  har därför handlat uppsåtligen. Min Li  är tidigare är ostraffad och lever under ordnade förhållanden. Påföljden skall bestämmas till villkorlig dom i förening med ett kännbart bötesstraff.

Chefredaktör även ansvarig för gammalt material på dn.se

Högsta domstolen Ö 3507-12

DN:s förra chefredaktör är ansvarig för material som infördes på webbsajten dn.se även innan hon tog över som ansvarig utgivare. Det slår Högsta domstolen fast i ett beslut.

SKÄL
Bakgrund
l. AB Dagens Nyheter (DN) driver databasen www.dn.se. Databasen har grundlagsskydd enligt l kap. 9 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen. DN publicerade den 7 mars 2006 i sin dagstidning en artikel med rubriken “Grundaren till F-bolaget inblandad i tre konkurser” och lade i samband med detta också in artikeln i databasen, ur vilken den sedan tillhandahölls allmänheten. Gunilla  utsågs till utgivare av databasen den l november 2009. Även under hennes tid som utgivare kunde allmänheten ta del av artikeln ur databasen.

2. Anders har väckt talan vid Stockholms tingsrätt och yrkar där att DN och Gunilla  ska förpliktas att betala skadestånd till honom. Som grund för sin talan åberopar han att vissa uppgifter i artikeln utgör yttrandefrihetsbrottet förtal. DN och Gunilla  bestrider Anders s yrkande. Gunilla  yrkar för sin del att hans talan ska avvisas, med hänvisning till bl.a. att artikeln lades in i databasen innan hon utsågs till utgivare, att hon alltså inte har haft att ta ställning till några relevanta utgivarmässiga beslut rörande artikeln och att hon därmed inte kan ha ett yttrandefrihetsrättsligt ansvar för de aktuella uppgifterna. Gunilla framhåller att hon inte har haft rätt att radera den information som fanns införd i databasen och att denna rymmer en oöverskådlig mängd information. Ingen av parterna har avstått från att jury ska pröva huruvida yttrandefrihetsbrott föreligger. Den hänskjutna frågan

3. Tingsrätten har till Högsta domstolen hänskjutit följande fråga. Är Gunilla  i egenskap av ansvarig utgivare för databasen www.dn.se straff- och skadeståndsrättsligt ansvarig för uppgifter som tillhandahållits i databasen under den tid som hon varit ansvarig utgivare för denna trots att uppgifterna införts i databasen före den tiden?

Tillämpligheten av 56 kap. 13 § rättegångsbalken i yttrandefrihetsmål
4. En tingsrätt far enligt 56 kap. 13 § rättegångsbalken med parternas samtycke hänskjuta en viss fråga i målet till prövning av Högsta domstolen när förlikning om saken är tillåten. Målet i tingsrätten är i grunden dispositivt och frågan är om det förhållandet att det är ett yttrandefrihetsmål hindrar en tillämpning av bestämmelsen.

5. Enligt 11 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden (1991 års lag) tillämpas rättegångsbalken i fråga om rättegången i yttrandefrihetsmål om inte något annat följer av yttrandefrihetsgrundlagen eller 1991 års lag.

6. Som utgångspunkt gäller alltså att rättegångsbalken är tillämplig i ett yttrandefrihetsmål. En grundläggande skillnad är dock att en jury ska pröva huruvida ett yttrandefrihetsbrott föreligger om inte båda parterna avstår från en sådan prövning. Vidare finns i yttrandefrihetsgrundlagen och 1991 års lag flera särskilda bestämmelser som reglerar handläggningen av ett yttrande frihetsmål, i huvudsak motiverade av förfarandet med jury. Sålunda ska rätten i ett yttrandefrihetsmål om skadestånd bl.a. under en förberedande behandling utreda om anspråket kan riktas mot svaranden (8 kap. 2 § i 1991 års lag). För behandling av den frågan får huvudförhandling sättas ut; rätten består då av tre lagfarna domare (8 kap. 3 och 4 §§ i 1991 års lag).

7. Av det anförda följer att 56 kap. 13 § rättegångsbalken kan tillämpas i ett yttrandefrihetsmål under förutsättning att en tillämpning är förenlig med yttrandefrihetsgrundlagen och 1991 års lag, framför allt de särskilda bestämmelser som rör juryns medverkan.

8. Den i målet hänskjutna frågan gäller i vad mån Gunilla  enligt 6 kap. l § yttrandefrihetsgrundlagen såsom utgivare är ansvarig för yttrandefrihetsbrott i databasen. Detta är en fråga som rätten ska utreda under den förberedande behandlingen av målet, och en tillämpning av 56 kap. 13 § rättegångsbalken kan inte anses komma i konflikt med den yttrandefrihetsrättsliga regleringen.

Utgivarens ansvar för informationen i en databas

9. Liksom enligt tryckfrihetsförordningen gäller enligt yttrandefrihetsgrundlagen ett s.k. ensamansvar. Det är avsett att främja yttrandefriheten och samtidigt göra det möjligt att snabbt ingripa mot yttrandefrihetsbrott. Principen om ensamansvar innebär att bara en person kan hållas straff- och skadeståndsrättsligt ansvarig för innehållet i en framställning som omfattas av grundlagen. En databas som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen ska därför ha en utgivare, som utses av den som bedriver verksamheten (4 kap. l § och l kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen). Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i databasen ligger på utgivaren (6 kap. l §). Det är endast i vissa särskilda situationer som utgivaren inte ansvarar (se 6 kap. l och 2 §§).

10. Utgivare kan utses för hela databasen eller för delar av den (4 kap. l § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen). Ensamansvaret förutsätter att endast en person ansvarar för en viss del av databasen, exempelvis en artikel som finns lagrad där. Ansvaret gäller då för alla former av tillhandahållanden (se l kap. 9 § första stycket). Har det inte skett någon uppdelning av ansvaret, utan endast en utgivare utsetts, faller ansvaret för allt material i databasen på denne. Det innebär att utgivarens ansvar gäller för det fortlöpande tillhandahållandet av information ur databasen under hans tid som utgivare. Detta illustreras bl.a. av preskriptionsreglerna. Enligt 7 kap. l § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen ska, i fråga om tillhandahållande genom överföring från en databas, åtal för yttrandefrihetsbrott väckas inom sex månader från den tidpunkt när informationen inte längre tillhandahölls. Ansvaret gäller alltså så länge informationen hålls tillgänglig.

11. Gunilla  invänder att hon inte kunde påverka det äldre innehållet i databasen. Enligt 4 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen ska utgivaren ha befogenhet att utöva tillsyn över framställningens offentliggörande och att bestämma över dess innehåll så att ingenting får införas i den mot utgivarens vilja. Bestämmelsen måste förstås så att den också ger utgivaren rätt att ta bort information, även sådan som har lagts in innan utgivaren utsågs. Gunilla  har därför haft befogenhet att ta bort information i databasen.

12. Slutsatsen är att utgivaren av en databas ansvarar enligt 6 kap. l § yttrandefrihetsgrundlagen för yttrandefrihetsbrott i databasen när det gäller information som tillhandahålls allmänheten under den tid som han är utgivare, och att detta gäller även information som hade lagts in i databasen innan utgivaren utsågs. Den hänskjutna frågan ska besvaras i enlighet med detta.

 

JK inleder ingen förundersökning mot Billström

JK inleder ingen förundersökning för hets mot folkgrupp efter migrationsminister Tobias Billströms uttalande om att folk som hjälper illegala invandrare ”inte alls är blonda och blåögda”.

Det var i en intervjun i Dagens Nyheter i mars 2013 som migrationsminister Billström bland annat sa: ”Ibland har vi bilden av att personen som är gömd bor hos en trevlig blond svensk dam i 50-60-årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så. De allra flesta bor hos sin landsmän som inte alls är blonda och blåögda”.

Åtalspreskription hade inträtt för publiceringen i pappersupplagan. Men på hemsidan dn.se fanns artikeln kvar och därmed har preskription inte inträtt.

JK anser att den anmälan som kommit in är riktad mot Billström personligen och inte mot DN. JK gör bedömningen att Billström i det här fallet åtnjuter meddelarfrihet enligt 1 kap. 2 § YGL, och något av de fall som undantagsvis kan göra att en meddelare hålls ansvarig enligt 5 kap. 3 § YGL inte är aktuella i det här fallet. Mot denna bakgrund kan inga rättsliga åtgärder vidtas.

Om anmälan även skulle riktat sig mot ansvarige utgivaren gör JK bedömningen att uttalandet måste anses tillåtet inom ramen för yttrandefrihetsrättsliga regleringen och inte innefatta varken hets mot folkgrupp eller något annat yttrandefrihetsbrott.

Förtalade ersättningstagare inför Försäkringskassan

Svea hovrätt målnummer B 1003-13

Uppgiften om att mamman har förfalskat sonens namnteckning och suttit i fängelse för detta är sann men flera andra påståenden den tilltalade lämnat till Försäkringskassan saknar belägg. Den tilltalade påstod bland annat att mamman i själva verket inte arbetar som sonens personlige assistent utan använder assistentersättningen till djurfoder. Men eftersom det endast rör sig om förtalsbrott av normalgraden ogillas åtalet på grund av åtalspreskription.

GRUNDER
Rose-Marie  har utpekat Viktoria  som brottslig och lämnat uppgifter som varit ägnade att utsätta Viktoria  för andras missaktning genom att vid telefonsamtal den 4 oktober 2006 med en tjänsteman på Försäkringskassan i Uppsala uppge att
a. Viktoria  har förfalskat Roland  namnteckning.
b. Viktoria s bolag har en skatteskuld på 219 000 kr och är ett bluffbolag i vilket det förekommit oegentligheter.
c. Viktoria  inte arbetar som assistent åt sonen Zandy och alla pengar som betalas ut av Försäkringskassan som assistentersättning går till hö och foder till djur.
d. Viktoria  vanvårdar sina djur.
e. Viktoria  har hotat och polisanmält advokaten Göran och lurat personer på pengar.
f. Viktoria  har förfalskat Zandys namnteckning och suttit i fängelse i tre månader för urkundsförfalskning.
g. Viktoria  har skatteskulder.
h. Zandy far illa och får inte den omvårdnad han behöver, han är smutsig och saknar rena och hela kläder. Han får ingen stimulans och är kuvad och rädd samt får ligga i sin säng större delen av dagen

HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Utredningen är densamma i hovrätten som vid tingsrätten och den föranleder inte hovrätten att göra någon annan bedömning än tingsrätten vad gäller frågan om Rose- Marie  ska fallas till ansvar för brott. Det innebär att även hovrätten anser att Rose-Marie , avseende de gärningsmoment som tingsrätten angett under punkterna c, d och h, har uttalat sig på ett sätt som rättsligt kvalificerar hennes handlande som förtal av Viktoria   samt gentemot Jimmy avseende punkten j. Som tingsrätten har funnit ska emellertid detta handlande rubriceras som förtal av normalgraden vilket innebär att åtalet på grund av åtalspreskription ska ogillas. Hovrätten gör inte heller beträffande frågorna om skadestånd och ersättningsskyldighet för rättegångskostnad någon annan bedömning än tingsrätten har gjort. Tingsrättens dom ska därför stå fast.

 

Alkoholimport över referensnivån anses vara för privat bruk

Hovrätten för Västra Sverige målnummer B 2080-13

Ett norskt par som fört in 1 268 liter öl, 174 liter vin och 3 liter starksprit har friats från åtal för smuggling. Mannen angav att han på grund av sömnproblem var storkonsument och drack cirka 75 burkar öl i veckan. Samt att de handlat för ett års konsumtion och till ett julbord. Hovrätten som kom fram till att mängden öl överstiger referensnivån med över 1 000 liter. Men med hänsyn till parets alkoholkonsumtion, ändamålen med införseln och prisskillnaden på alkohol jämfört med Norge bedöms införseln ha varit för privat bruk.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Hovrätten har tagit del av videoinspelningarna av förhören vid tingsrätten med Rawinnipha  och Björn . Skriftlig bevisning har åberopats. De s.k. referensnivåerna innebär att resande för sina och sina familjers bruk eller av varor som är avsedda som gåvor kan föra in, såvitt nu är av intresse, 10 liter sprit, 90 liter vin och 110 liter öl. Mängden här införd sprit har i sig klart understigit gällande nivå för sådan dryck. Annorlunda förhåller det sig framförallt med den införda ölen som innebär att Rawinnipha  och Björn  överskridit referensnivån med drygt l 000 liter. Fråga är då vad det förhållandet har för betydelse. Referensnivåerna får betydelse vad gäller bevisningen i fråga om införseln skett för privat bruk. Vid införsel understigande nivåerna är utgångspunkten att införseln skett för privat bruk. Högsta Domstolen har uttalat att mängden varor är en viktig omständighet vid bedömningen av om införseln i ett konkret fall haft ett kommersiellt syfte eller varit avsedd för privat bruk, men denna omständighet är inte ensam utslagsgivande. Avgörandet ska i stället grundas på en helhetsvärdering av omständigheterna i varje särskilt fall (se rättsfallet NJA 1999 s. 670). Utöver vad som framgår av tingsrättens dom har Rawinnipha  och Björn  uppgett följande. Rawinnipha  har om sin konsumtion uppgett att hon dricker omkring 24 burkar (å 33 cl) per vecka. Björn  har uppgett att han vid tiden för inköpet hade mellan 500 000 och 600 000 kr på sitt bankkonto, bland annat p.g.a. en pågående husbyggnation. Han har vidare uppgett att ölen i Norge är omkring 10 gånger dyrare än i Tyskland, att han själv dricker endast Carlsberg men köper billigare öl om den ska användas till att bjuda på i samband med fester. Den beslagtagna alkoholen har utgjorts av huvudsakligen öl av framförallt märket Carlsberg och i mindre mån av märket Slöts Guld, tre olika typer av boxviner, enstaka femcentiliters flaskor och i övrigt av helflaskor innehållande olika slag av vin och sprit. Alkoholen har således haft en varierad sammansättning där den dyrare ölen av märket Carlsberg mängdmässigt dominerat. Annat har inte visats än att det varit fråga om en införsel vid ett enstaka tillfälle. Med hänsyn till vad som framkommit om framförallt Björn s alkoholkonsumtion och de av parterna påstådda ändamålen med införseln, prisskillnaderna på alkohol i Norge jämfört med Tyskland samt med beaktande av vad Björn  uppgett om sin ekonomi godtar hovrätten Rawinnipha s och Björn s invändning att fråga varit om införsel för privat bruk. Åtalet och förverkandeyrkandet ska således, som tingsrätten funnit, ogillas. Hovrättens ställningstagande innebär att tingsrättens domslut ska fastställas.

 

Man döms för olovlig avlyssning i hemmet av sin fru och barn

Svea hovrätt målnummer 6661-12

Mannen gömde diktafoner på olika håll i bostaden och spelade in fruns och barnens samtal. Mannen hävdar att han inte kände till att avlyssningen var olaglig och att det därför föreligger straffrättsvillfarelse.  Både hovrätten och tingsrätten anser dock att mannen ska dömas för olovlig avlyssning. Vidare döms mannen för olaga hot.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Hovrätten gör inte någon annan bedömning än den tingsrätten har gjort i frågan om Mohammad  har gjort sig skyldig till olaga hot. Hovrätten ansluter sig också till tingsrättens bedömningar i frågan om Mohammad  ska dömas för olovlig avlyssning. Mohammad  ska alltså dömas enligt åtalet. Brotten är att rubricera som tingsrätten gjort. Hovrätten gör inte heller några andra bedömningar än de tingsrätten redovisat i frågorna om vilken påföljd som Mohammad  ska dömas till och hårddisken ska förverkas. Tingsrättens dom i ansvarsdelen ska alltså inte ändras. Mohammad  har, som tingsrätten funnit, genom den olovliga avlyssningen allvarligt kränkt Anneli , Alexander   och Sebastian . Mohammad  är därmed skyldig att betala skadestånd för kränkning. Även om avlyssningen — som skett i hemmet och pågått under lång tid — varit mycket integritetskränkande framstår det av Anneli  yrkade beloppet, i ljuset av vilka ersättningsbelopp som brukar utgå vid annan brottslighet, som något högt. Ersättningen för kränkning till henne bör därför bestämmas till 15 000 kr. Den av Alexander och Sebastian   yrkade ersättningen, 5 000 kr vardera, är skälig och ska fastställas. Det finns inte heller anledning att ändra vad tingsrätten bestämt i övriga skadeståndsfrågor.

TINGSRÄTTENS DOMSKÄL
Olovlig avlyssning (åtalspunkten 2)
Mohammad  har förnekat brott. Han har erkänt att han under den av åklagaren angivna tiden och på den angivna platsen med hjälp av diktafoner har avlyssnat Anneli  samt sönerna Alexander och Sebastian  men har bestritt ansvar på den grunden att han inte känt till gällande bestämmelser avseende avlyssning och att det därför föreligger straffrättsvillfarelse som är uppenbart ursäktlig. Vidare har han anfört att gärningen inte skett i hemlighet eftersom Anneli  har känt till avlyssningen. Han har bestritt skadeståndsskyldighet beträffande samtliga målsäganden och har, utom yrkad ränta, inte kunnat vitsorda något belopp som skäligt i och för sig. Vad gäller det särskilda yrkandet har han medgett att beslaget om datorn hävs och att denna lämnas ut till honom. Han har vidare medgett yrkandet om förverkande avseende diktafoner och usb-minne men bestritt yrkandet såvitt avser hårddisken. Åklagaren har som muntlig bevisning åberopat målsägandeförhör med Anneli  samt vittnesförhör med Hilda. Som skriftlig bevisning har åklagaren åberopat utskrift från ett usb-minne av ett inspelat samtal mellan Anneli  och Alexander  . Annelie , Alexander   och Sebastian   har åberopat samma bevisning som åklagaren. Mohammad  har hörts över åtalet. Till en början har följande ostridiga uppgifter framkommit. Mohammad  och Anneli  träffades år 2000 och gifte sig kort därefter. År 2001 och 2003 föddes sönerna Alexander och Sebastian . Familjen bodde tillsammans i en lägenhet på Hållsätrabacken i Skärholmen fram till mitten av sommaren år 2011. Mohammad  och Anneli  skilde sig 2008, men på grund av svårigheterna att hitta en ny bostad bodde de kvar i lägenheten även efter skilsmässan. Både Mohammad  och Anneli  har beskrivit situationen i hemmet som påfrestande och konfliktfylld. I övrigt har de i denna del hörda personerna uppgett i huvudsak följande. Anneli : Första gången hon förstod att hon hade blivit inspelad var på alla hjärtans dag, den 14 februari 2011. Det kom fram genom att Mohammad  i ett samtal med henne berättade att denne visste vad hon hade gjort den dagen. Saker som denne inte borde ha vetat. Han sa sedan att han hade det inspelat. Därefter började han säga menande saker som antydde att han visste vad hon höll på med när han inte var hemma. I början trodde hon att han ville skrämmas för att få ur henne information. Allt eftersom kom det dock fram fler och fler saker som gjorde att hon till slut förstod att hon var inspelad. Mohammad  sa ofta till henne att han hade massa filer med inspelat material och att han skulle skicka dem till bland annat hennes pappa. På våren, i april, 2011 förstod hon att hon varit avlyssnad ofta. Mohammad  sa aldrig på vilket sätt han spelade in henne, men själv funderade hon på om det var genom datorn som inspelningen hade skett. Hon började därför med att titta på datorn för att se om den var påslagen när hon var ensam hemma. Varannan eller var tredje dag – och varje gång hon skulle ringa vissa samtal – letade hon igenom lägenheten efter utrustning. Eftersom hon inte hittade någonting förstod hon inte att hon var avlyssnad hela tiden utan tänkte att det kanske bara var någon enstaka gång. Hon var dock så pass osäker att hon började gå ut eller ner till cykelrummet om hon skulle ringa vissa samtal. Hon försökte hela tiden leta efter avlyssningsutrusmingen. Mohammad  sa till henne att syftet med avlyssningen var att ta reda på om hon hade en annan man och vad hon gjorde när denne arbetade. Hon har mått fruktansvärt dåligt över det inträffade. Än idag känner hon sig inte säker på att hon inte är avlyssnad. Hon tittar fortfarande igenom exempelvis örngott och barnens leksaker för att se om det ligger någon utrustning i dem. Hon har svårt att sova och har tidigare varit nästan panikslagen på grund av känslan att hon inte har något privatliv. Hon mår dåligt när hon tänker på att det kan finnas filer med inspelat material som inte är i beslag och som Mohammad  kan lägga ut på internet. Under den tid som hon misstänkte att hon var inspelad kändes det som att hon inte hade ett hem, då hon aldrig kunde veta säkert om hon var inspelad eller inte. Hon var sjukskriven från den 13 oktober 2011, när hon och sönerna åkte till kvinnojouren, och fram till april 2012. Hon har samtalskontakt med både en kurator och en diakon samt kontakt med kriscentrum. Hon vet inte hur många gånger Mohammad  har spelat upp inspelningar för Alexander och Sebastian. Alexander har mått fruktansvärt dåligt efter inspelningarna i hemmet. Han har bland annat sagt att “du och jag inte borde prata med katterna, som vi brukar, eftersom pappa kanske lyssnar”. Alexander har gått till BUP sedan han debuterade med migrän och synhallucinationer i juli 2011. På BUP har en psykiatriker sagt att Alexander lider av posttraumatisk stress. Han har även haft sömnsvårigheter, mardrömmar och törs inte sova i eget rum. Han har ätit medicin för sina besvär. När de bodde på kvinnojouren var han orolig för att vara avlyssnad även där och mådde för dåligt för att delta i barngrupperna. På grund av Alexanders oro är han mycket beroende av henne även i vardagliga bestyr. Sebastian har också mått dåligt men han har inte varit lika utsatt som Alexander och han har inte mått på samma sätt. Han har bråkat mycket och har ofta varit på dåligt humör. Han kunde lätt bryta ihop för småsaker. Sådan var han även när hela familjen bodde tillsammans, men hans humör blev värre efter det som hände med inspelningarna. Han fick hjälp att bearbeta det som hänt på kvinnojouren. Mohammad : Han började spela in Anneli  och sönerna någon gång i januari 2011. Han köpte diktafoner och placerade dem först bland videobanden i vardagsrummet och sedan även i köket bland flingpaketen. Innan han gick till arbetet satte han på dem och lyssnade sedan av dem när han kom hem. Han såg på telefonräkningen att Anneli  ringde till nummer som han uppfattade som konstiga och började avlyssna hennes samtal för att ta reda på om hon spred falska anklagelser om honom. Han hörde henne därefter prata om honom med andra personer och upplevde det som att hon försökte framställa honom som galen. Han ville även ta reda på om hon hade något nytt boende på gång eftersom han inte ville att hon skulle flytta varsomhelst. Första gången Anneli  förstod att hon var avlyssnad var i januari eller februari, när han ville stoppa henne från att flytta in i en lägenhet som han tyckte låg i ett dåligt område. Han sa det själv till henne först i februari. När han hade lyssnat på banden lade han in ljudfilerna i sin dator. Den 26 april 2011 hörde han ett samtal mellan Anneli  och Alexander som gjorde honom orolig. När han konfronterade Anneli  med uppgiften uppstod ett gräl mellan dem, som slutade med att både hon och Alexander fick lyssna på inspelningen. Avlyssningen har dock i övrigt varit hemlig för sönerna, även om det är möjligt att de hört något gräl mellan honom och Anneli  som handlade om avlyssningen. Han var övertygad om att det var tillåtet att använda diktafonerna på det sätt han gjort eftersom de såldes öppet i butik. Han har också fått den uppfattningen då han sett i olika medier att journalister använder sig av dolda mikrofoner. Hilda: Hon var med i utredningen av de aktuella brotten och har därför lyssnat igenom CD-skivorna med inspelat material. Hon har uppskattningsvis bedömt att det varit fråga om 75 timmars material. Anledningen till att inspelningen kom till polisens kännedom var att Mohammad  gjorde en anmälan till polisen och som bevisning tog med sig en ljudfil.

Tingsrättens bedömning
Ansvarsfrågan Mohammad  har erkänt att han har avlyssnat Anneli  samt sönerna Alexander och Sebastian   på det sätt åklagaren har påstått. Att avlyssning skett stöds också dels av vad vittnet polismannen Hilda , vars uppgifter tingsrätten inte finner skäl att ifrågasätta, har uppgett och dels av den av åklagaren åberopade skriftliga bevisningen. Mohammad  har dock invänt att han inte ska dömas för brottet eftersom han inte känt till gällande bestämmelser avseende avlyssningen och att det därför föreligger straffrättsvillfarelse som är uppenbart ursäktlig. Härvid gör tingsrätten följande bedömning. Enligt 24 kap. 9 § brottsbalken ska en gärning, som någon begår i villfarelse rörande dess tillåtlighet (straffrättsvillfarelse), inte medföra ansvar för honom om villfarelsen på grund av att fel förekommit vid kungörandet av den straffrättsliga bestämmelsen eller av annan orsak var uppenbart ursäktlig. Enligt en grundläggande princip inom straffrätten innebär okunnighet om att en viss handling är straffbelagd inte ansvarsfrihet. De omständigheter som Mohammad  har anfört i detta avseende, bl.a. att diktafoner säljs fritt i butiker samt att han har sett journalister använda sig av dolda mikrofoner, utgör enligt tingsrättens mening inte skäl att bedöma villfarelsen som uppenbart ursäktlig. Mohammad  kan därför inte gå fri från ansvar på denna grund. Mohammad  har vidare anfört att han ska gå fri från ansvar eftersom Anneli  känt till avlyssningen och att den därmed inte skett i hemlighet. Tingsrätten gör härvid följande bedömning. Mohammad  har själv upp gett att han har gömt diktafonerna dels i en hylla bland videoband i vardagsrummet och dels bland flingpaket i köket. Vad gäller avlyssningen av Anneli  har hon uppgett, vilka uppgifter tingsrätten inte finner skäl att ifrågasätta, att hon den 14 februari 2011, vid ett samtal med Mohammad , fick reda på att hon varit avlyssnad. Efter detta tillfälle har hon misstänkt att hon även fortsättningsvis kunde bli avlyssnad och med anledning av detta – bl. a. när hon skulle ringa till någon – letat igenom lägenheten efter någon avlyssningsutrustning. Hon har inte vid något tillfälle hittat någon diktafon eller någon annan utrustning avsedd för avlyssning. Eftersom Mohammad  inte har berättat för Anneli  vare sig när han skulle avlyssna henne eller på vilket sätt detta skulle ske samt med beaktande av att Anneli , trots letandet efter avlyssningsapparat, inte hittat någon sådan finner tingsrätten att avlyssningen inte kan anses ha skett på annat sätt än i hemlighet. Såvitt avser sönerna Alexander och Sebastian  Mohammad  visar utredningen att dessa har avlyssnats i hemlighet. Mohammad  kan på grund av det sagda inte gå fri från ansvar på den grunden att avlyssningen inte skett i hemlighet. Han ska i stället dömas för olovlig avlyssning i enlighet med åklagarens gärningsbeskrivning. Gärningen är att bedöma på sätt åklagaren gjort gällande. Särskilt yrkande Yrkandet om förverkande avseende usb-minne och diktafoner är medgivet, lagligen grundat och ska bifallas. Även yrkandet om hävning av beslag av dator samt att den ska lämnas ut till Mohammad  är medgivet och ska bifallas. Vad avser hårddisken ger utredningen vid handen att Mohammad  har lagrat de avlyssnade och inspelade samtalen på denna. Därmed har hårddisken använts som hjälpmedel vid brott och ska därför förverkas. Skadeståndsfrågan Vid angiven utgång i ansvarsfrågan är Mohammad  skadeståndsskyldig mot Anneli , Alexander   och Sebastian  . Den kränkning som Anneli  och sönerna Alexander och Sebastian  utsatts för har varit djupt integritetskränkande. För Annelie  har brottet dessutom haft en långvarig påverkan på henne på det sättet att hon inte känt sig trygg i sitt hem, som är en plats där man men fog ska kunna känna sig skyddad. Tingsrätten finner att den av Anneli  yrkade ersättningen för kränkning är skälig. Även de belopp som Alexander och Sebastian   har begärt i fråga om kränkning framstår enligt tingsrättens mening som skäliga. Såvitt avser begäran från Alexander   och Sebastian  beträffande sveda och värk finner tingsrätten att begärda belopp är skäliga och ska dömas ut. Om yrkad ränta råder inte tvist.

Olaga hot (åtalspunkten 1)
Mohammad  har förnekat brott. Han har anfört att uttalandet inte var ägnat att hos Jonas  framkalla allvarlig rädsla samt att hans avsikt inte varit att detta skulle vidarebefordras till Jonas . Åklagaren har som muntlig bevisning åberopat målsägandeförhör med Jonas  samt vittnesförhör med Niklas . Mohammad  har som skriftlig bevisning åberopat rekonstruktioner av teckningar, minnesanteckningar från ett möte med personal på Sätraskolan och anteckningar från BBIC. Mohammad  har hörts över åtalet. Till en början har följande ostridiga uppgifter framkommit. Jonas   kom i kontakt med Mohammad s son Alexander   när denne arbetade på Sätraskolan. Efter en incident på fritidsgården, som Jonas   inte uppfattade som särskilt allvarlig men som Alexander tog illa vid sig av, sökte Mohammad  upp Jonas   på arbetet. Han var upprörd och ansåg att Jonas  hade skrikit åt hans son och att denne mobbade Alexander. För att komma till rätta med situationen tillkallades ett möte mellan Mohammad  och Jonas  tillsammans med ett antal andra ur personalen på skolan. I centrum för diskussionen var bland annat en teckning som Jonas   ritat av Alexander. Mötet utmynnade i att det beslutades att Jonas   skulle be Alexander om ursäkt, vilket också skedde. I övrigt har de hörda i målet uppgett i huvudsak följande. Jonas  : Mot slutet av vårterminen 2011 fick han höra att Mohammad  hade sökt honom igen på grund av att Alexander  hade hittat en ny teckning av honom. Han fick även höra att Mohammad  hade pratat med Niklas . Han minns inte om han ringde upp Niklas  eller om Niklas  ringde honom. Han tror dock att han ringde upp Niklas  eftersom han ville veta vad som sagts. Det han fick höra var att Mohammad  hade varit väldigt upprörd och sagt något om att “om han pekar finger åt min son ska jag bryta fingret av honom” och “varför mobbar han min son?”. När han fick reda på vad Mohammad  hade sagt blev han väldigt rädd och tyckte att det var obehagligt. Det var obehagligt framförallt eftersom han upplevde beskyllningarna som helt ogrundade. Efter händelsen kallades till ett ytterligare möte på skolan. Vid mötet reagerade Mohammad  väldigt starkt på teckningarna eftersom denne tyckte att de var kränkande. Mohammad  ville inte ta emot någon ursäkt. Mohammad  nämnde också att dennes kollegor tyckte att denne skulle spöa Jonas   och att han skulle ses som ett hot eller en fiende till familjen från och med då. Mohammad : Han var upprörd över den första teckningen som hittades och blev väldigt glad över att Jonas   bad Alexander om ursäkt. När Alexander sedan hittade en ny teckning på kontoret blev han åter mycket upprörd. Teckningen föreställde att Alexander skulle avrättas. Det är riktigt att han träffade Niklas  vid det aktuella tillfället. Han sa dock aldrig att han skulle bryta fingret av Jonas   utan det han sa var att ingen skulle peka finger åt hans son och att den som gjorde det skulle han bryta fingret av. Det var närmast ett ordspråk han gav uttryck för. Han hade inte en tanke på att Niklas  skulle framföra det han sagt till Jonas  . Hans avsikt var att Jonas   vid mötet dagen efter skulle få sparken. Niklas : Han arbetade på Sätraskolan tillsammans med Jonas  bl.a. vårterminen 2011. De umgicks privat vid några tillfällen men gör det inte längre. Vid det aktuella tillfället kom Mohammad  till honom en eftermiddag när Jonas   hade gått hem. Mohammad  ville prata med Jonas   angående en viss dispyt de hade haft tidigare. Det handlade om några teckningar och att Jonas   och Alexander hade busat och pekat finger åt varandra. Detta tyckte Mohammad  inte var ok och sa till honom att om Jonas   gör det igen skulle han bryta fingret av denne. Mohammad  var upprörd när denne uttalade hotet. Han tror att Jonas   ringde till honom samma kväll. Han berättade då om händelsen för denne och vad Mohammad  hade sagt. Det kändes som att det var viktigt för Jonas   att få veta det eftersom denne och Mohammad  haft en dispyt tidigare. Han minns inte det exakta ordvalet som Mohammad  använde när denne uttalade hotet. Han sa till Mohammad  att han uppfattade det sagda som ett hot och att han tyckte att Mohammad  skulle gå hem. De diskuterade inte om Jonas   skulle få reda på hotet, men det var tydligt för honom att hotet inte var riktat mot honom själv.

Tingsrättens bedömning Såväl Jonas   som vittnet Niklas  har berättat på ett detaljerat och säkert sätt. Ingen av dem har överdrivit sina berättelser utan båda har gett ett trovärdigt intryck. Det finns inte skäl att tro att någon av dem skulle vilja beskylla Mohammad  för något som denne inte har gjort. Genom vad de har berättat för tingsrätten sammantaget med vad Mohammad  själv har uppgett finner tingsrätten utrett dels att Mohammad  uttalat hot mot Jonas  genom att säga att han skulle bryta ett finger på denne dels att hotet har återberättats för Jonas  av Niklas  samma kväll per telefon. Det har framgått av utredningen att Mohammad  kom att prata med Niklas  vid det aktuella tillfället sedan Mohammad  sökt Jonas  i syfte att konfrontera denne. Anledningen till att träffen med Jonas  inte blev av var att denne hade gått för dagen. Mot bakgrund av vad som framkommit om Mohammad s syfte med besöket på fritidsavdelningen samt med tanke på vad utredningen utvisar om Mohammads sinnestämning vid samtalet med Niklas  finner tingsrätten att Mohammad  har haft anledning att räkna med att Niklas  skulle framföra hotet till Jonas  samt att Mohammad  begått gärningen uppsåtligen.

 

 

Man döms för våldsamt upplopp under en fotbollsmatch

Svea hovrätt målnummer B 11340-12

En 25-årig man döms för våldsamt upplopp i samband med en fotbollsmatch mellan Hammarby och Assyriska på Söderstadion i maj 2012. Av en filmupptagning framgick att mannen stod i främre ledet av en folkmassa och gestikulerade kraftigt med armarna samtidigt som personer runt omkring honom använde våld mot polisen. Hovrätten som instämmer i tingsrättens bedömning dömer mannen till villkorlig dom med 50 timmars samhällstjänst.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Utredningen är densamma som i tingsrätten. Den föranleder inte hovrätten att göra någon annan bedömning än den tingsrätten gjort. Tingsrättens dom ska därför fastställas.

TINGSRÄTTENS BEDÖMNING
Ska Victor H dömas?
Utredningen visar att det har förekommit ett våldsamt upplopp på Söderstadion den aktuella dagen. Frågan är om Victor H har deltagit i upploppet. För att en person ska anses ha deltagit i ett våldsamt upplopp krävs att han har deltagit i den våldsamma folksamlingens förehavanden. Han behöver inte själv ha använt våld utan det räcker att han har visat sig vara sympatisör med att våldet utövades. Han kan ha visat sig vara detta t.ex. genom att uttala hotfulla eller upphetsande rop eller genom att springa med i en folksamling som går till attack (se Berggren m.fl., Brottsbalken. En kommentar, kommentaren till 16 kap. 2 § brottbalken, nätupplagan). Den film som åklagaren har spelat upp visar bl.a. att Victor H har sökt sig till den våldsamma folksamlingens främre led. Han har stått mitt i det främre ledet och gestikulerat kraftigt med armarna samtidigt som personer runt omkring honom har använt våld mot polisen. Den förklaring som han har lämnat – att han endast ville prata med polisen – är inte trovärdig. Victor H ska därför dömas för våldsamt upplopp. Påföljd Victor H har dömts för brott tidigare. Brotten ligger så långt tillbaka i tiden att de saknar betydelse i det här målet. Det brott som Victor H nu ska dömas för har ett straffvärde som motsvarar fängelse i en månad. Brottets art talar för att påföljden ska bestämmas till fängelse. Det saknas dock särskild anledning att tro att Victor H kan komma att begå nya brott och han är lämplig för och har samtyckt till samhällstjänst. Påföljden kan därför stanna vid en villkorlig dom med samhällstjänst, Övrigt Skyldigheten att betala avgift till brottsofferfonden följer av lag. Victor Hs ekonomiska förhållanden är sådana att han ska betala tillbaka försvararkostnaden till staten.

Förtalsmål mot författare ogillas

Svea hovrätt målnummer B 3004-13

En person som figurerar med namn i Matti Larssons och Lasse Wierups uppföljare till boken “Svensk Maffia”, “Svensk Maffia fortsättningen”, når ingen framgång med förtalsmål mot författarna.

BAKGRUND
Den l november 2010 gav Reporto Publishing AB ut den icke periodiska skriften “Svensk Maffia fortsättningen” (Boken). Boken är en uppföljare till skriften “Svensk Maffia” som utgavs 2007. Det uppgivna syftet med Boken är att kartlägga och analysera de kriminella gängens roll och växande betydelse for den organiserade brottslighetens utbredning i Sverige. I ett kapitel i Boken, betitlat “Möllers guldkalv”, lämnas uppgifter om Torgny . Boken är tryckt i ca 120 000 exemplar. Lasse Wierup och Matti Larsson är i egenskap av författare till Boken tryckfrihetsrättsligt ansvariga enligt 8 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen. Vissa passager i det nämnda kapitlet fogas till domen som bilaga 1. Av Torgny  påtalade uppgifter förekommer i Boken dels på sidorna 358 och 359, dels på sidorna 362, 363, 366 och 367. Uppgifterna är markerade i texten med klamrar. Uppgiften på sidorna 358 och 359 ska enligt  bedömas i ett sammanhang och läsas mot bakgrund av hela det textparti som finns inom markerad parentes på sidorna 358 och 359. Uppgifterna på sidorna 362, 363, 366 och 367 ska enligt  bedömas i ett sammanhang och läsas mot bakgrund av hela det textparti som finns inom markerad parentes på sidorna 362 – 367.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Målet har vid tingsrätten handlagts under medverkan av en jury. Denna har funnit att brott inte föreligger. Enligt 12 kap. 2 § andra stycket tryckfrihetsförordningen ska den tilltalade i sådant fall frikännas. Denna bestämmelse gäller även för högre rätt. Torgnys överklagande kan därför inte lagligen bifallas. Vid detta förhållande föreligger det förutsättningar att med tillämpning av 51 kap. 8 § andra stycket rättegångsbalken genast meddela dom i målet.