Kammarrätten i Stockholm målnummer 908-13

Kvinnan anses vara bolagets företagsledare och eftersom hon inte gjort sannolikt att hon bara i ringa omfattning använt företagets två bilar beskattas hon vid taxeringsåren 2009 och 2010 för bilförmån.

SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Vad Helena B anfört i kammarrätten och vad som i övrigt förekommit i målen föranleder inte kammarrätten att göra en annan bedömning än den förvaltningsrätten gjort. Överklagandet ska därför avslås.

SKÄLEN FÖR FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
Utgångspunkter för förvaltningsrättens prövning Bilförmån, enligt 11 kap. l § och 61 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, föreligger då en skattskyldig i mer än ringa omfattning för privat bruk använder en bil som hör till en näringsverksamhet och som denne disponerar över. Med ringa omfattning avses att bilen endast har utnyttjats vid ett fåtal tillfällen per år (prop. 1993/94:90 s. 93 f). Av RÅ 2001 ref. 22 I och II följer att vid bilförmån har Skatteverket bevisbördan för att dispositionsrätt till en bil föreligger. Har Skatteverket gjort sannolikt att det föreligger dispositionsrätt presumeras att bilen använts för privat körning i mer än ringa omfattning, om inte den skattskyldige kan göra sannolikt att bilen använts i ringa omfattning eller inte alls. Ett bevismedel som ligger nära till hands är en noggrant förd körjournal, men även andra omständigheter kan tas i beaktande t.ex. om det förelegat hinder mot användning av bilen, vilken typ av bil det är fråga om, bilens utrustning och sättet för dess användning. Vidare kan förekomsten av privatägda motorfordon inom familjen påverka bedömningen. Som företagsledare i ett fåmansföretag avses den eller de fysiska personer som genom eget eller närståendes innehav av andelar och sin ställning i företaget har ett väsentligt inflytande i företaget. En företagsledare i ett fåmansföretag får genom sitt innehav och sin ställning i företaget anses ha dispositionsrätt över företagets bil.

Förvaltningsrättens bedömning
Den första frågan förvaltningsrätten har att ta ställning till är om Helena B, i egenskap av företagsledare, under de aktuella perioderna har haft dispositionsrätt till två bilar, med registreringsnummer TZX 500 respektive XKB 419, vilka hör till Dekoniva AB. Helena B har sammanfattningsvis anfört att hon inte är att anse som företagsledare då hon inte utövat sådan bestämanderätt eller sådant inflytande i bolaget som tillkommer en företagsledare eller haft något med bolagets drift att göra. Endast ett påstående härom är dock inte tillräckligt. Enligt de uppgifter som bolaget anmält till Bolagsverket ska bolaget bl.a. bedriva redovisning samt personaluthyrning inom sjukvård och samhällstjänst. Helena B arbetar enligt egen utsago som sjuksköterska. Härutöver framgår av handlingarna i målet att hon har ägt samtliga andelar och varit ensam styrelseledamot i bolaget. Hon har även haft firmateckningsrätt och har undertecknat årsredovisningar, skattedeklarationer och inkomstdeklarationer. Vid en samlad bedömning finner förvaltningsrätten att det inte framkommit annat än att Helena B har ställning som företagsledare i bolaget samt att hon härigenom haft dispositionsrätt till de i målet aktuella bilarna. Härefter har förvaltningsrätten att ta ställning till om Helena B gjort sannolikt att hon inte har använt bilarna privat eller endast i ringa omfattning. Förvaltningsrätten konstaterar att det i Helena Bs hushåll visserligen finns privata bilar. Detta utgör dock i sig inget bevis för att bolagets bilar, som dessutom är av exklusivare modell, inte nyttjats i skattepliktig omfattning. Beträffande TZX 500 har hon anfört att hennes numer avlidne make använt bilen privat. Detta kan dock, enligt förvaltningsrättens mening, inte i sig utgöra en sådan omständighet som medför att hon inte kan anses ha disponerat över bilen (jfr Kammarrätten i Stockholms dom i mål 7836-37- 2000). Beträffande XKB 419 har hon ingivit en körjournal till stöd för de av henne anförda omständigheterna. Av utredningen framgår dock att bilen använts vid fler tillfällen än vad som framgår av körjournalen. Enligt förvaltningsrättens mening medför bristerna i körjournalen att den inte kan läggas till grund för bedömningen. Vid en sammantagen bedömning finner förvaltningsrätten att Helena B inte gjort sannolikt att bolagets bilar inte brukats privat eller enbart i ringa omfattning. Det har inte framkommit någon anledning att ifrågasätta de av Skatteverket framräknade bilförmånsvärdena. Det har inte heller framkommit sådana synnerliga skäl som avses i 61 kap. 18 och 19 §§ IL att justera värdena. Överklagandet ska därmed avslås.