Mark- och miljööverdomstolen målnummer P 9683-12

Stockholms stad beslutade om detaljplan för området Mariehäll som möjliggjorde bygge av ett nio våningars punkthus. Både mark- och miljööverdomstolen samt mark- och miljödomstolen är däremot överens om att punkthuset skulle skugga befintlig bostadsbebyggelse i sådan hög grad att detaljplanen inte kan godkännas.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Mark- och miljööverdomstolen har den 15 maj 2013 hållit syn på platsen.
Eftersom ärendet har inletts före den 2 maj 2011 ska den äldre plan- och bygglagen
(ÄPBL) tillämpas i målet.
Av 13 kap. 8 § första stycket ÄPBL följer att en domstol som överprövar ett beslut om
antagande av en detaljplan enligt huvudregeln endast kan fastställa eller upphäva
beslutet i dess helhet. Ändring av planbeslutet kan, förutom när fråga är om ändring av
ringa betydelse, endast göras av domstolen efter kommunens medgivande.
Att planlägga användningen av mark och vatten är en kommunal angelägenhet, och
kommunen har betydande frihet när det gäller detaljplaneringen av hur ett visst område
bör bebyggas (jfr l kap. 2 § ÄPBL). Vid planläggning ska enligt l kap. 5 § ÄPBL både
enskilda och allmänna intressen beaktas. Vid en överprövning av kommunens beslut
att anta en detaljplan bör beslutet upphävas endast om kommunen i sin bedömning
gjort en felaktig avvägning mellan motstående enskilda intressen eller motstående
enskilda och allmänna intressen, eller, i de fall då kommunen förfarit felaktigt vid
handläggningen av planärendet.
Vid utformningen av en detaljplan ska enligt 5 kap. 2 § ÄPBL, skälig hänsyn tas till
befintliga bebyggelse-, äganderätts-, och fastighetsförhållanden som kan inverka på
planens genomförande. Vad Mark- och miljööverdomstolen har att pröva i målet är om
stadsbyggnadsnämnden vid sitt antagande av planen har gjort en rimlig avvägning
mellan allmänna och enskilda intressen och om skälig hänsyn tagits till Björn Js
enskilda intresse såsom boende på Alpvägen.
Det aktuella planområdet ligger inom ett område som i nu gällande översiktsplan
benämns som ytterstad med tät stadsbebyggelse. Vidare anges att det är en del av den
centrala stadens utvidgning och ligger i ett stråk där stadens olika delar ska kopplas
samman bl.a. genom ny bebyggelse. Området ligger dock inte i någon av de s.k.
^^ tyngdpunkterna där det enligt översiktsplanens utvecklingsstrategi kan förväntas en
mer omfattande förtätning. I den vid antagande av aktuell plan gällande
översiktsplanen, ÖP 99, har området angetts som ett stadsutvecklingsområde i “det
halvcentrala bandet”, där det är troligt att exploateringen blir lägre i jämförelse med
innerstadsnära stadsutvecklingsområden.
Avståndet från punkthuset till befintligt bostadshus på Alpvägen 22 är litet. Därtill
kommer att det nya huset, som tillåts vara nio våningar högt, har placerats med sin
längsta fasad, cirka 30 meter lång, mot befintligt hus på Alpvägen 22. Mark- och
miljööverdomstolen konstaterar, i likhet med mark- och miljödomstolen, att den nya
byggnaden kommer att medföra en betydande skuggning på befintlig bebyggelse under
en stor del av året och även ett betydande bortfall av utblickar. Med anledning av
områdets läge i staden kan Björn J inte heller anses ha haft anledning att
förvänta sig att ny bebyggelse skulle innebära dessa olägenheter.
Mark- och miljööverdomstolen finner, vid en avvägning mellan allmänna och enskilda
intressen, att kommunen vid utformningen av detaljplanen i detta fall inte har tagit
skälig hänsyn till befintliga bebyggelseförhållanden. Mark- och miljööverdomstolen
instämmer därmed i vad mark- och miljödomstolen har kommit fram till, nämligen att
planbeslutet såvitt avser byggrätten närmast Alpvägen 22 strider mot l kap. 5 § och 5
kap. 2 § ÄPBL.
Med hänsyn till detta och med stöd av det medgivande från kommunen som numera
finns bör planen upphävas såvitt avser den del av planen som omfattas av kommunens
medgivande. Det föreligger inte hinder att fastställa detaljplanen i övrigt.
Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte
överklagas.