Inget skadestånd för felskickat fax

Justitiekanslern Dnr 6505-13-40

En handläggare hos Försäkringskassan faxade den 13 augusti 2012 av misstag handlingar i D.Es ärende om arbetsskadeersättning till tidningen Norrländska Socialdemokraten, i stället för till en vårdcentral i Kiruna. D.E  anmälde händelsen till Riksdagens ombudsmän (JO). I ett yttrande dit den 12 mars 2013 anförde Försäkringskassan följande. Utredning Den 19 juni 2012 kom en ansökan om arbetsskadeersättning från D.E. in till Försäkringskassan och den 21 juni startades ett ärende upp av Försäkringskassans arbetsskadeenhet i Stockholm med anledning av detta. Utredaren behövde komplettera ärendet med ytterligare medicinska handlingar och skickade därför via fax den 13 augusti en begäran om journaler för tiden 2006-2012, ställd till Vårdcentralen Malmen. Som en bilaga till denna begäran fogades sidan två av D.E:s ansökan om arbetsskadeersättning, av vilken framgick att D.E. ansökte om ersättning för tandvård. Av misstag slog utredaren fel riktnummer när begäran skulle faxas, 0920 i stället för rätteligen 0980, och begäran hamnade som en följd av detta felaktigt hos tidningen Norrländska Socialdemokraten (NSD). Utredaren uppmärksammades på detta misstag av en journalist på NSD. Den 17 augusti försökte utredaren få kontakt med D.E. per telefon för att förklara vad som hänt samt be om ursäkt för det inträffade. D.E. gick dock inte att nå per telefon, varför utredaren skickade ett brev till D.E, med en förklaring till vad som hade hänt tillsammans med en ursäkt.

D.E vände sig därefter till Justitiekanslern, JK, med krav på 10 000 kronor i skadestånd för det psykiska och fysiska lidande som Försäkringskassans felaktiga hantering orsakat honom. Han menade bland annat att händelsen skapat uppmärksamhet i tidningar och tv, och eftersom mediakontakter ingick som ett naturligt inslag i D.Es arbete var skadan särskilt stor.  JK konstaterar att utlämnandet av de sekretessbelagda uppgifterna visserligen ger rätt till ersättning för person-, sak- eller förmögenhetsskada enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen, men att det inte framgått att D.E lidit någon skada av denna karaktär.  D.E begäran avser istället ideellt skadestånd. För att sådant ska utgå krävs det enligt 3 kap 2 § 2 att D.E, genom utlämnandet av uppgifterna, har utsatts för ett typiskt sett integritetskränkande brott. JK resonerar kring brott mot tystnadsplikt, men konstaterar att gärningen begåtts av oaktsamhet och finner att den vid en sammantagen bedömning är att betrakta som ringa. Sådana gärningar är inte straffbelagda och kan därför inte ligga till grund för ideellt skadestånd. Varför D.Es anspråk ska avslås.

 

Kommentarer inaktiverade.