En kvinna som anlitat ett byggföretag för att utföra renoveringsarbeten i sin lägenhet fick av byggföretaget en ungefärlig prisuppgift på 500 000 kronor. Fakturan landade sedan på 561 169 kronor, och då ingick inte vissa arbeten som enligt kvinnan omfattats av avtalet, bl.a. målning och en bänkskiva i sten. Med kostnaderna för dessa arbeten medräknade ansåg kvinnan att byggföretaget överskridit det ungefärliga priset, eftersom det högsta möjliga priset var 500 000 kronor plus ett tillägg på 15 procent). Byggföretaget nekade till att avtalet omfattat fler arbeten än de av företaget utförda.

Hovrättens bedömning
I målet är ostridigt att det mellan E.S. och Rågstad Bygg träffats ett entreprenadavtal avseende renovering av en lägenhet, att avtalet hade ett slutligt bestämt ungefärligt pris om 500 000 kr, vilket pris inte fatt överskridas med mer än 15 procent eller 75 000 kr, att Rågstad Bygg fakturerat E.S. sammanlagt 561 169 kr och att E.S. haft ytterligare kostnader i samband med renoveringen om 267 698 kr. Rågstad Bygg har inte ifrågasatt att E.S. betalat de aktuella fakturorna. Entreprenadavtalet mellan parterna avsåg löpande räkning, men med ett uppskattat pris som inte fick överskridas. Avtalet liknar därvid, i vart fall ur entreprenörens synvinkel, ett avtal om fast pris, dock med nackdelen för entreprenören att denne inte har någon fördel av att utföra arbetet till ett lägre pris än det avtalade fasta priset. Avgörande för bedömningen är vilka arbeten och vilket material som omfattats av avtalet. Avtalet som sådant ger inte någon bestämd uppgift om vad som ingick. Det anges i avtalet att det omfattar renovering och ombyggnad i överensstämmelse med beskrivning och ritning. Någon beskrivning har emellertid inte fogats till avtalet. Ritningarna ger inte heller någon närmare ledning av vad som ingick i avtalet. Tolkningen av avtalets innehåll får därför ske utifrån omständigheterna vid dess tillkomst och med ledning av de slutsatser som kan dras utifrån parternas agerande efter avtalets ingående. E.S. har begärt att Rågstad Bygg ska ersätta henne för arbete och material som fakturerats henne av andra än Rågstad Bygg och som hon har betalat. Hon har därvid gjort gällande att detta arbete och detta material omfattats av Rågstad Byggs åtagande enligt entreprenadavtalet. Enligt hovrättens bedömning torde det i denna situation, oavsett vad som i övrigt kan gälla i olika entreprenadsituationer, ankomma på E.S. att visa att avtalet har det innehåll hon gjort gällande. När det gäller avtalets omfattning behandlar hovrätten först frågan om målning. Avtalet innefattar som angetts rivning och montering. Det finns varken i avtalet eller i tillhörande ritningar någon uppgift om målning. Den fakturerade kostnaden för måleriarbetena uppgår till knappt 140 000 kr. Det är således fråga om ett i förhållande till hela kostnaden för renoveringen betydande belopp. Därvid ska beaktas att det såvitt framkommit varit fråga om ordinärt målningsarbete utan särskilt fördyrande inslag, möjligen med undantag för en mer än vanligt omfattande rivning av tapeter. Det har inte påståtts i målet att det mellan parterna förts någon diskussion om omfattningen av de i förekommande fall tilltänkta måleriarbetena, såsom vilka rum som skulle målas eller, om det hade varit aktuellt, tapetseras, val av färg, målning av dörrar/lister osv. Det framstår inte som sannolikt att Rågstad Bygg till ett fast högsta pris, utöver övrigt arbete, skulle åta sig ansvar för ett så omfattande och kostsamt måleriarbete utan någon som helst specifikation. Det är också svårt att föreställa sig att E.S. uppfattat att så varit fallet. När det gäller bänkskivan av sten till köket gör hovrätten en liknande bedömning som beträffande målningsarbetet. Enbart kostnaden för stenskivan, huvudsakligen avseende material, uppgick enligt faktura till drygt 40 000 kr. Det framstår inte som rimligt att avtalet inneburit att E.S. haft rätt att fritt – och i praktiken på Rågstad Byggs bekostnad – välja material på detta sätt. Samma resonemang gäller också för övrigt material som E.S. själv anskaffat, även om kostnaderna för detta inte är lika anmärkningsvärda i förhållande till entreprenadkostnaden som är fallet med bänkskivan. När det gäller parternas agerande efter avtalets ingående kan konstateras att E.S, i stället för att som hade varit naturligt omedelbart hänvisa till Rågstad Bygg, betalat de aktuella fakturorna. Begäran att Rågstad Bygg skulle svara för kostnaderna har framställts först påföljande sommar. Trots E.S.s uppgift att hon handlat som hon gjort eftersom hon känt sig pressad, talar dessa omständigheter mot hennes påståenden om avtalets innehåll. Sammanfattningsvis konstaterar hovrätten att E.S.s påståenden om vad som omfattas av parternas avtal, i vissa delar, framför allt beträffande måleriarbetena och bänkskivan till köket, framstår som så osannolika att de inte kan godtas utan stöd av annan utredning. Någon sådan utredning föreligger inte. Det saknas vid detta förhållande skäl att bedöma övriga av E.S. åberopade kostnader på annat sätt. Till detta kommer att E.S. faktiskt betalat de fakturor som hon tillställts och först långt efteråt på något mer konkret sätt gjort gällande att Rågstad Bygg skulle svara för kostnaderna.