Skrivelsen (1883:bih. 39 s.1) angående de å kronoparkerna i Gällivare socken belägna, hemman och nybyggen tillhöriga ängar m.m.

SFS nr
1883:bih. 39 s. 1
Departement/myndighet
Landsbygdsdepartementet
Utfärdad
1883-06-22

Sedan styresmannen för afvittringsverket i Norrbottens läns lappmarker
den 11 Oktober 1882 med vederbörande hållit sammanträde angående
afvittringsgöromålens i Gellivare socken fortsättning, hafven I med
skrifvelse den 22 påföljande December till Oss öfverlemnat afskrift af
det vid berörda sammanträde förda protokoll, innefattande bland annat, i
§ 4, att Gellivare socknemän uttalat önskan, dels att de flera eller
färre å kronoparkerna och kronomarkerna i socknen förekommande, hemman
och nybyggen tillhöriga, spridda ängslägenheter måtte få bibehållas
under nybygge eller hemman, utan att dessa ängslägenhter behöfde genom
särskilda rågångar afskiljas från kronoparkerna eller kronomarkerna,
samt att dessa ängar behöfliga hägnader, hässjor och hölador måtte, på
revirförvaltarens anvisnign, kostnadsfritt få afhemtas från
kringliggande kronoparker, samt jemlikt § 5, att socknemännen enhälligt
förklarat, att de ville afsätta en fjerdedel af skogsanslaget till en
gemensamhet eller häradsallmänning, med framstäld anhållan att erhålla
det möjligen högsta skogsanslaget.

Med afseende på dessa frågor hafven I för egen del anfört,

/k/ att /-k/ otvifvelaktigt vore, att många hemmans och nybyggens
bestånd skulle äfventyras, om innehafvarne genom afvittringen förlorade
sina å kronoparkerna befintliga ströängar, utan hvilka de på den
ståndpunkt, som de med afseende å jordens uppodlande och brukande
intoge, icke kunde anses hafva nödiga medel till bergning, hvarföre ock
då under sådana omständigheter synnerlig vigt, enligt Eder åsigt, icke
borde fästas vid de betänkligheter, som beträffande nämnda
ängslägenheters bibehållande under hemman eller nybyggen förefunnes med
hänsigt till uppkommande mindre formlig skiftesläggning, helst
oformligheterna kunde häfvas genom egoutbyten sedan ifrågavarande bygder
tillräckligt framskridit i odling, I, under åberopande derjemte af EDert
och Skogsstyrelsens underdåniga utlåtanden i ett likartadt, af Oss den
12 Juli 1878 afgjordt ärende rörande Arvidsjaurs socken, i underdånighet
föreslagit, att de flera eller färre inom kronoparks område befintliga
spridda ängslägenheter, hvilka tillhröde ett hemman eller ett nybygge,
måtte, utan att från kronoparken genom uppdragna rågångar afskiljas,
varda, tills dess de kunde mot annan mark utbytas, under hemmanet eller
nybygget bibehållna och under tiden såsom endast ett skifte beräknas,
äfvensom att det virke, som åtginge till behöfliga hägnader, hässjor och
hölador vid dessa ängslägenheter, tills vidare finge, efter anvisning af
revir förvaltaren, kostnadsfritt afhemtas från kronoparken;

/k/ att /-k/ I, som varit i tillfälle att i ett föregående falluttala
Eder för inrättande af häradsallmänningar, såsom varande af synnerlig
nytta för vederbörande kommuner, och numera funnit ett praktiskt bevis
derför genom den försäljning, som, efter förut verkstäld behörig
uttaxering, under hösten år 1882 egt rum i afseende å rätt att inom de
jemlikt Vårt nådiga bref den 17 Mars 1876 bildade häradsallmänningarna i
Pajala socken under de närmaste åtta åren afverka sågtimmerträd, i det
att försäljningssumman säkerligen komme att gifva tillräckligt stor
afkomst icke allenast för betäckande av delegarnes utskylder till stat
och kommun, utan måhända äfven för andra för dem nyttiga ändamål, icke
tvekaden att i underdånighet tillstyrka föreskrift, att af det
skogsanslag, som inom Gellivare socken komme att tilldelas byar, hemman
och nybyggen, en fjerdedel skulle afsättas till allmänning, att
förvaltas efter samma grunder, som genom Vårt nådiga bref den 21 April
1882 blifvit bestämda rörande häradsallmänningarne inom Pajala socken
med tillhörande kapellförsamlingar; samt

/k/ att /-k/ vidkommande Gellivare sockenmäns framställning om
erhållande af högsta möjliga skogsanslag, I ansågen, att några
bestämmelser utöfver dem, som i § 18 af gällande afvittringsstadga för
lappmarkerna blifvit gifna, icke vore behöfliga eller lämpliga, hvadan I
hemstälden, att samma framställning icke måtte föranleda någon åtgärd.

Efter det Landtmäteristyrelsen häröfver inkommit med underdånigt
utlåtande, har Domänstyrelsen uti afgifvet yttrande – med omförmälande
hurusom Skogsstyrelsen uti dess af Eder åberopade utlåtande andragit,
att på den ståndpunkt, hushållningen å de vidsträckta kronoskogarne i
lappmarkerna till följd af dervarande förhållanden befunne och
antagligen under lång tid ännu komme att intaga, ett sådant
jemförelsevis obetydligt intrång, som bibehållande under hemman och
nybyggen af deras å kronoparkerna belägna ängar med sin naturliga
begränsning, samt rätt till afverkning af det för ängsskötseln nödiga
vikre, icke kunde medföra någon afsevärd olägenhet, sedan genom
afvittringsförordnignen kontrollen till förekommande af otillåten
afverkning blifvit skärpt meddelst föreskrift om stämpling af allt virke
i lappmarken, hvilket icke användes till husbehof, – för egen del
anfört, bland annat,

/k/ att /-k/ Domänstyrelsen, som till fullo delade dessaåsigter och icke
förbisåge, att det för kronan skulle vara fördelaktigare, om, på sätt
Landtmäteristyrelsen uti dess utlåtande påvisat och föreslagit,
ifrågavarande ängslägenheter kunde efter en på förhand bestämd tid och
utan vederlag eller odlingsersättning tillfalla kronan, dervid dock
måste erinra, att om, för vinnande af detta mål, ökade skogsanslag åt
hemman och nybyggen måste beredas, hvilket sannolikt blefve en följd af
ett stadgande i sådant syfte, den förlust, som kronan finge vidkännas
genom sålunda afträdd skogsmark, icke kunde uppvägas af vinsten eller
fördelen att efter viss tid erhålla eganderätt till några spridda
ängslägenheter;

/k/ att /-k/ derest ängarnes bibehållande under enskild ego i framtiden
visade sig olägligt för skogshushållningen, kronoparkerna borde kunna
vid behof frigöras från detta intrång, hvarföre önskligt vore, att
innehafvare af hemman eller nybygge vid den egoreglering, som komme att
försiggå vid afvittringen, medgåfves rätt att bibehålla ängslägenheterna
allenast under det villkor, att de skulle mot vederlag i annan mark
afträda dem till kronan, då ängarnes läggande under kronans ego, enligt
Domänstyrelsens pröfning, blefve behöfligt för något skogshushållningens
ändamål.

Vid underdånign föredragning af detta ärende hafve Vi, med afseende å
hvad härvid förekommit, funnit skäligt att, i likhet med hvad förut
medgifvits, den 12 Juli 1878 beträffande Arvidsjaurs socken och den 20
Juni 1879 beträffande Vesterbottens läns lappmark, icke allenast i nåder
förklar, att de flere eller färre inom kronoparks område belägna spridda
ängslägenheter, hvilka tillhöra ett hemman eller ett nybygge inom
Gellivare socken, må, utan att från kronoparken genom uppdragna rågångar
afskiljas, varda, innan de kunna mot annan mark utbytas, tills vidare
under hemmanet eller nybygget bibehållna och under tiden såsom endast
ett skifte beräknas, utan äfven medgifva, att det virke, som åtgår till
behöfliga hägnader, hässjor och hölador vid dessa ängslägenheter, må
tills vidare, efter anvisning af revirförvaltaren, få kostnadsfritt
afhemtas från skogsmarken; hvarjemte Vi, som ansett Gellivare sockenmäns
anhållan att komma i åtnjutande af skogsanslag efter högst medgifna
beräkningsgrund icke böra af Oss till omedelbar pröfning upptagas,
vidare föreskrifvit, att det af Gellivare socknemän fattade, af Eder
biträdda beslut att af det skogsanslag, som vid afvittringen inom
socknen kommer att tilldelas byar, hemman och nybyggen, afsätta en
fjerdedel till allmänning, skall bringas till verkställighet; viljande
Vi, sedan omfånget och beskaffenheten af den skogsmark, som sålunda
kommer att till allmänning afsättas, blifvit kända, på förnyadt förslag
af Eder,bestämma de grunder, efter hvilka allmänningen bör förvaltas.