Kungörelse (1933:282) med vissa bestämmelser rörande fiskeriförhållandena i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen;

SFS nr
1933:282
Departement/myndighet
Jordbruksdepartementet
Utfärdad
1933-06-02
Författningen har upphävts genom
SFS 1993:787
Upphävd
1994-01-01
Ändring införd
t.o.m. SFS 1991:564

1 § Denna kungörelse avser följande farvatten:

Kattegatt, begränsat mot norr av räta linjer, dragna från Skagens
nordligaste udde till Vinga fyr och vidare därifrån till närmaste
kusten av Hisingen samt mot söder av räta linjer, dragna från Hasenöre
till Gniben och från Gilbjergshoved till Kullens fyr;

Öresund, räknat från linjen Gilbjergshoved–Kullens fyr i norr till en
linje, dragen från Stevns fyr till Falsterbo fyr i söder; samt

av Östersjön: farvattnen längs kusten från Falsterbo fyr till
Simrishamns fyr samt kring Bornholm och ögruppen Kristiansö.

2 § 1 mom. I Kattegatt äro vartdera landets fiskare berättigade att idka
fiske intill ett avstånd av tre distansminuter från det andra landets
kust eller ytterst därutanför liggande holmar och skär, som icke
ständigt av vattnet översköljas.

För så vitt angår bukter äro vartdera landets fiskare berättigade att
idka fiske intill ett avstånd av tre distansminuter från en rät linje,
dragen tvärs över bukten på det mynningen närmast belägna ställe, där
bredden icke är större icke än tio distansminuter. Utanför Laholmsbukten
skall dock nämnda astånd räknas från en rät linje, dragen från Tylö fyr
till Hallands Väderö fyr.

2 mom. I Öresund är fiske allestädes gemensamt för båda ländernas
fiskare, dock med den inskränkning, att innanför ett djup invid stranden
av sju meter det andra landets fiskare icke må driva annat fiske än
sillfiske med garn samt under månaderna juli, augusti, september och
oktober även krokfiske. Såsom drivgarn vid sillfiske må endast närdingar
användas.

Utanför den nämnda sjumetersgränsen är söder om en linje Ellekilde
Hage–Lerberget allt slags fiske med trål och vad förbjudet; dock må
agnnot, som, då den fullt utsträckes, icke håller längre avstånd mellan
armarnas ändar än 7,5 meter, begagnas på Middelgrundet. Norr om nämnda
linje må enligt för vartdera landet gällande bestämmelser fiske idkas
med trål intill vartdera landets territorialgräns och med snurrevad
intill ett avstånd av tre distansminuter från kusterna. Kungörelse
(1973:209).

3 mom. Vid Bornholms och ögruppen Kristiansös kuster samt vid svenska
kusten från Falsterbo fyr till Simrishamns fyr är sillfisket med
drivgarn gemensamt för båda ländernas fiskare från och med den 1 maj
till och med den 31 augusti.

4 mom. Strand- och fiskerättsägare förbehållas de särskilda rättigheter,
som dem jämlikt vartdera landets lagar kunna tillkomma.

3 § Det är båda ländernas fiskare tillåtet att, utan intrång i enskild
rätt och under iakttagande av gällande tullföreskrifter samt andra
dylika bestämmelser, fritt färdas och ankra allestädes i de farvatten,
denna kungörelse avser, dock att i Öresund under tiden från och med den
1 juli till och med den 31 oktober förankrade fiskebåtar skola lätta, om
det kan befaras, att drivgarnsfiskares redskap skall driva på den
förankrade fiskebåten eller dess ankardon.

4 § Vid fiskets bedrivande skola båda ländernas fiskare med det
undantag, som följer av bestämmelsen i 3 §, iakttaga, att, sedan någon
intagit en fiskeplats och behörigen utmärkt sin redskap, han icke må, så
länge han har sin redskap behörigen utmärkt och begagnar densamma till
fiske, utträngas från platsen eller lida intrång i sitt fiske av andra
fiskare.

Sättes eller driver fiskredskap på annan mans behörigen utmärkta
redskap, eller drages vad (not) så, att behörigen utmärkt redskap
skadas, eller uppkommer skada därifrån att någon i fall, som avses i 3
§, underlåter lätta ankar, skall redskapens ägare hava rätt till
ersättning av den, som tillfogat sådan skada, så framt icke skadan
framkallats genom nödläge eller annan orsak, som ej kan tillräknas
denne.

För att redskap skall anses behörigen utmärkt, skola följande regler
vara iakttagna:

1) Bottengarn, ålhommesätt (“ålestader”), räkrusor, strandsätt för lax
och annan dylik redskap, som är fästad vid pålar, skall vid huvudpålen
eller den yttera pålen vara försedd md en mörk flagg eller en mörk korg,
som når mist 1,5 meter över vattnet, samt från solens nedgång till dess
uppgång med en lanterna visande fast violett sken runt horisonten.

2) Ryssjor (hommor), som icke äro fästade vid pålar, skola, när de
sättas spridda, var för sig vara utmärkta med en upprättstående stake
utan topptecken, vilken räcker minst 1,2 meter över vattnet. Utsättas
ryssjorna (hommorna) i rad, kan utmärkningen inskränkas till en sådan
stake för de två yttersta ryssjorna i raden och en boj eller mindre
stake för var och en av de övriga ryssjorna.

Tinor skola vara utmärkta genom en flytande träklabb eller en stake utan
topptecken.

3) För annan faststående redskap, vare sig densamma är bottensatt eller
flyter, skall i vardera ändan av länken anbringas en stake med eller
utan tunna, vars topp räcker minst 1,2 meter över vattnet och är utmärkt
med en flagga, tre decimeter i fyrkant, för den ända av länken, som står
i kompassens östliga halvcirkel (från norr genom ost till syd), samt två
trekantiga, tre decimeter långa flaggor för den ända, som står i
kompassens västliga halvcirkel (från syd genom väst till norr). Mellan
dessa märken skall anbringas en mindre stake utan topptecken eller en
boj för minst var sexhundrade meter. För så vitt angår laxlänkar i
farvattnen omkring Bornholm och ögruppen Kristiansö skall staken vid
vardera ändan av länken räcka minst 2 meter över vattnet. Dessa märken
skola, där sillfiske med drivgarn pågår, vara av sådan beskaffenhet, att
drivgarn kunna gå över dem.

4) Drivvad skall vid vadpåsen eller kalven (kilen) vara försedd med
bojlina samt en svartmålad kagge eller boj utan topptecken.

5) Punkten har upphävts genom kungörelse (1956:365).

6) Drivande eller svajande redskap skall vid den fasta ändan av länken,
som är förankrad vid botten eller fastgjord vid båten, utmärkas med en
boj utan stake samt vid den fria ändan med ej boj med stake, som räcker
minst 1,2 meter över vattnet. Drivande redskap skall, när fisket sker i
Öresund, om natten föra en vit lanterna på denna stake; svajande redskap
skall föra en trekantig flagg.

7) Intet fiskemärke må räcka högre över vattnet än 2,5 meter.

5 § Det i 4 § nämnda skydd för faststående redskap gäller beträffande
omkring Bornholm och ögruppen Kristiansö utsatta laxlinor och laxrevar
endast från och med den 1 oktober till och med den 31 mars.

6 § Föreskrifterna i 4 och 5 §§ hava ej avseende å de vartdera landets
egna fiskare helt förbehållna fiskeområdena.

7 § Angående registrering och märkning av de i Sverige hemmahörande
fartyg, som idka fiske i de fartvatten, denna kungörelse avser, är
särskilt stadgat. Kungörelse (1958:556).

8 § I fråga om den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 2 §
mom. första stycket andra meningen gäller föreskrifterna om ansvar i 35
a § lagen (1950:596) om rätt till fiske. Om någon med uppsåt eller av
oaktsamhet bryter mot 2 § 2 mom. andra stycket skall
ansvarsbestämmelserna i 35 c § samma lag tillämpas.

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 4 §, döms till böter.
Åtal för sådant brott får ej väckas vid svensk domstol, om den
misstänktes fartyg är hemmahörande i Danmark. Förordning (1984:375).

9 § I fråga om fångst, som någon har erhållit genom brott som avses i 8
§ första stycket, samt i fråga om fiskredskap, som använts som
hjälpmedel vid sådant brott, gälla föreskrifterna om förverkande i 36 §
lagen (1950:596) om rätt till fiske. Förordning (1975:179).

10 § Bestämmelserna i (34–38 §§ fiskeristadgan (1954:607)
(fiskeriförordningen (1982:126) gälla i tillämpliga delar i fråga om
brott som avses i 8 § första stycket. Förordning (1975:179).

11 § Tillsyn å efterlevnaden av bestämmelserna i denna kungörelse skall
ske, förutom genom polisen, genom tillsynsmän som förordnats av
länsstyrelsen eller fiskeriverket samt befattningshavare vid
kustbevakningen. Förordning (1991:564).

Ej må tillsynen sträckas in på de områden i Kattegatt som äro
förbehållna danska fisken. Ej heller må eljest i Kattegatt utanför de
områden, som äro förbehållna svenska fiskare, eller i Öresund eller de i
kungörelsen avsedda delarna av Östersjön tillsynspersonalen ingripa mot
danska fiskare på annat sätt än att överträdelse konstateras och behörig
anmälan därom göres. Förordning (1988:471).