/r1/ Lag (1954:774) med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa;

SFS nr
1954:774
Departement/myndighet
Socialdepartementet
Utfärdad
1954-12-17
Ändring införd
t.o.m. SFS1960:182

1 § Den som vid utgången av december 1954 var medlem av erkänd
sjukkassa för erhållande av sjukpenning men som icke är
sjukpenningförsäkrad enligt lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän
sjukförsäkring äger, utan hinder av vad i nämnda lag finnes stadgat
däremot stridande, för tiden intill utgången av juni 1965 i den allmänna
centralsjukkassa han tillhör genom frivilliga avgifter försäkra sig för
sjukpenning enligt vad nedan sägs. Lag (1960:182).

2 § Anmälan för erhållande av försäkring enligt denna lag skall göras
före den 31 juli 1955 eller, såvitt angår den som blivit
sjukpenningförsäkrad enligt lagen om allmän sjukförsäkring men vars
försäkring sedermera upphört, inom två veckor från det beslutet härom
delgivits honom.

Försäkring enligt denna lag gäller från det medlemmens tidigare
sjukpenningförsäkring i erkänd eller allmän sjukkassa upphört men gäller
endast såframt den försäkrade i föreskriven ordning fullgjort sin
skyldighet att erlägga avgift jämväl för försäkringen i den erkända
sjukkassan.

I fråga om rätten till försäkringsförmån anses den nya försäkringen
utgöra fortsättning av den tidigare. Lag (1955:398).

3 § Försäkring enligt denna lag skall avse sjukpenning uppgående till
en, två eller tre kronor för dag, dock högst det av nämnda belopp, som
med 50 öre överstiger den sjukpenning, för vilken medlemmen vid utgången
av år 1954 i erkänd sjukkassa var försäkrad under de första 90
sjukhjälpsdagarna.

Å sjukpenningen skall utgivas barntillägg, därvid bestämmelserna i 24
och 25 §§ lagen om allmän sjukförsäkring skola äga motsvarande
tillämpning.

Sjukpenning må utgivas endast vid sjukdom, som förorsakar förlust av
arbetsförmågan.

För dag, då den försäkrade åtnjuter sjukhusvård, skall sjukpenning, som
överstiger en krona 50 öre, nedsättas till nämnda belopp.

Vid varje sjukdom må sjukpenning utgivas för högst 90 dagar. Lag
(1955:398).

4 § För försäkring enligt denna lag skall erläggas avgift, som för år
räknat skall utgöra tolv gånger den tillförsäkrade sjukpenningens
belopp.

Angående ordningen för inbetalning av avgifter för försäkring enligt
denna lag skall gälla vad riksförsäkringsanstalten därom föreskriver.

5 § Till centralsjukkassa utgår statsbidrag för försäkring enligt denna
lag med tjugu procent av vad kassan på grund av försäkringen utgivit i
sjukpenning och med sjuttiofem procent av kassans utgifter för
barntillägg.

Kostnaderna för försäkringen skola, i den mån de icke täckas av
avgifterna för densamma jämte statsbidrag och andra för
försäkringsverksamheten tillgängliga medel, belasta försäkringen för
grundsjukpenning i kassan. Lag (1955:398).

6 § I övrigt skall vad enligt lagen om allmän sjukförsäkring gäller
rörande frivillig försäkring enligt nämnda lag i tillämpliga delar
lända till efterrättelse beträffande försäkring enligt denna lag; dock
skall i fråga om karenstiden städse gälla vad som föreskrivits i 26 §
lagen om allmän sjukförsäkring.

7 § De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen
av denna lag, meddelas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av
riksförsäkringsanstalten.