Lag (1956:618) om allmänna sammankomster

SFS nr
1956:618
Departement/myndighet
Justitiedepartementet L6
Utfärdad
1956-12-14
Författningen har upphävts genom
SFS 1993:1617
Upphävd
1994-04-01
Ändring införd
t.o.m. SFS 1991:596

1 § Denna lag äger tillämpning å allmän sammankomst som hålles för
överläggning, opinionsyttring eller upplysning i allmän eller enskild
angelägenhet, eller som är att hänföra till föreläsning eller föredrag
för undervisning eller meddelande av allmän eller medborgerlig
bild ning eller till religionsövning. Den äger tillämpning även å
allmän teaterföreställning, konsert, biografföreställning eller annan
allmän sammankomst för framförande av konstnärligt verk.

Såsom allmän skall anses sammankomst som anordnas för allmänheten
eller till vilken allmänheten äger tillträde eller som, med hänsyn
till de villkor under vilka tillträde lämnas, är att jämställa med
sammankomst som nyss sagts.

Bestämmelserna skola gälla även om vid sammankomsten förekomma mindre
inslag som avse underhållning eller förströelse av annat slag än
framförande av konstnärligt verk. Lag (1976:1005).

2 § Därest det med hänsyn till krig, krigsfara eller andra sådana
utomordentliga förhållanden eller farsot finnes påkallat, äger
regeringen eller efter regeringens bemyndigande länsstyrelsen
förordna, att allmän sammankomst icke må hållas inom visst län eller
del därav. Lag (1974:580).

3 § Utan tillstånd av polismyndigheten må allmän sammankomst ej hållas
å gata, torg, park eller annan plats, som enligt fastställd stadsplan
eller byggnadsplan utgör allmän plats och som upplåtits för avsett
ändamål, å sådan del av hamnområde som är tillgänglig för allmänheten
eller å allmän väg eller annat område som är upplåtet till eller
eljest nyttjas för allmän samfärdsel.

Tillstånd får vägras endast om det är nödvändigt med hänsyn till
trafik eller allmän ordning.

En allmän sammankomst för framförande av konstnärligt verk får hållas
utan tillstånd enligt första stycket, om den med hänsyn till det
väntade deltagarantalet, den utvalda platsen och tiden för
sammankomsten samt de anordningar som avses förekomma kan antas äga
rum utan fara för trafik eller allmän ordning. Lag (1982:1172).

4 § Vill någon inom stadsplanelagt eller byggnadsplanelagt område
anordna allmän sammankomst å annan plats utomhus än i 3 § sägs, skall
anmälan därom göras till polismyndigheten.

Om det finnes oundgängligen erforderligt för ordningens
upprätthållande, må länsstyrelsen förordna, att vad sålunda
föreskrivits för stadsplanelagt och byggnadsplanelagt område skall
gälla även inom annat område, så ock att anmälningsskyldighet skall
föreligga även beträffande allmänna sammankomster som hållas inomhus,
dock med undantag för sådana som äro att hänföra till religionsövning
eller föreläsning vid läroanstalt eller föreläsning eller föredrag i
folkbildande syfte.

Befrielse från anmälningsskyldighet må av polismyndigheten, i den mån
det kan ske utan fara för ordning och säkerhet, medgivas
sammanslut ning, samfund eller annan anordnare beträffande
sammankomster av visst slag. Lag (1972:785).

5 § Ansökan om tillstånd att anordna allmän sammankomst skall göras
skriftligen i god tid före sammankomsten och om möjligt så tidigt att
ansökningen är polismyndigheten tillhanda senast på sjunde dagen före
sammankomsten.

Ansökningen skall innehålla uppgift om anordnaren, tiden och platsen
för sammankomsten, dennas art och huvudsakliga utformning samt de
åtgärder rörande ordning och säkerhet vid sammankomsten som anordnaren
avser att vidtaga.

Om det behövs, får polismyndigheten förelägga anordnaren att inkomma
med ytterligare uppgifter eller själv ombesörja utredning.
Föreläggandet får inte avse skyldighet att tillhandahålla handling
angående eller redogörelse för innehållet i föredrag, tal eller annan
muntlig framställning som avses förekomma vid sammankomsten. Lag
(1979:971).

6 § Anmälan om allmän sammankomst skall göras skriftligen eller
muntligen och om möjligt så tidigt att den är polismyndigheten
tillhanda senast på femte dagen före sammankomsten.

Anmälningen skall innehålla uppgift om anordnaren, tiden och platsen
för sammankomsten, dennas art och huvudsakliga utformning samt de
åtgärder rörande ordning och säkerhet vid sammankomsten som anordnaren
avser att vidtaga. Om det behövs, får polismyndigheten förelägga
anordnaren att inkomma med närmare upplysningar i nämnda hänseenden.
Lag (1979:971).

7 § Anordnaren skall svara för att god ordning råder vid
sammankomsten.

Polismyndigheten får meddela de föreskrifter som behövs för att
upprätthålla ordning och säkerhet vid sammankomsten. Föreskrifterna
får innefatta skyldighet för anordnaren att anlita personal.
Skyldighet att anlita förordnade ordningsvakter får föreskrivas endast
i fråga om konserter. Föreskrifterna får inte medföra att anordnaren
belastas med onödiga kostnader eller att möjligheten att hålla
sammankomsten onödigtvis försvåras på annat sätt.

Innan polismyndigheten meddelar föreskrifter om ordning och säkerhet,
skall myndigheten samråda med anordnaren, om denne begär det och det
inte är uppenbart obehövligt.

Den som inte följer de föreskrifter som polismyndigheten har meddelat
får avvisas från sammankomsten. Lag (1979:971).

8 § Den som anordnar en allmän sammankomst får inte åläggas att
ersätta polisens kostnader för ordningshållning som föranleds av
sammankomsten. Lag (1979:971).

8 a § Beslut med anledning av ansökan enligt 5 § eller anmälan enligt
6 § skall meddelas skyndsamt. Beslutet skall innehålla de föreskrifter
om ordning och säkerhet som polismyndigheten meddelar för
sammankomsten. Lag (1979:971).

9 § Tillträde till allmän sammankomst må icke förvägras polischefen
i orten, annan som företräder polismyndigheten eller polisman som
beordrats närvara.

Polismyndigheten äger föreskriva, att den som av annan myndighet
därtill utses skall äga närvara vid sammankomsten.

10 § Polismyndigheten äger inställa eller upplösa allmän sammankomst,
om den hålles i strid mot 2 § eller om beslut meddelats att
samman komsten ej må äga rum. Rätt att upplösa sammankomst
föreligger jämväl, om sammankomsten föranleder svårare oordning eller
avsevärd fara för de tillstädesvarande samt andra åtgärder visat sig
otillräckliga för att återställa ordningen eller bereda skydd för de
tillstädesvarande.

Befogenhet att upplösa sammankomst må av polischefen uppdragas åt
polisman som beordras att närvara vid sammankomsten. Där ej särskilda
skäl föranleda undantag, må sådan befogenhet endast anförtros polisman
som innehar befälsställning. Lag (1970:226).

11 § Polismyndigheten äger förbjuda förnyande av allmän sammankomst,
om sammankomsten visat sig föranleda svårare oordning eller avsevärd
fara för de tillstädesvarande och detta ej kan förebyggas genom
ordningsföreskrifter eller andra åtgärder. Lag (1970:226).

12 § Vid allmän sammankomst, som ej utgör led i undervisningen vid högre
läroanstalt, må ej förekomma hypnotiska eller därmed likartade
experiment, med mindre socialstyrelsen funnit det kunna ske utan våda.

Om biografföreställning gäller särskilda föreskrifter utöver
bestämmelserna i denna lag. Lag (1991:596).

13 § Mot beslut som polismyndighet meddelat på grund av denna lag
föres talan hos länsstyrelsen genom besvär.

Talan mot länsstyrelses beslut enligt lagen och mot socialstyrelsens
beslut enligt 12 § föres hos regeringen genom besvär.

Beslut som på grund av denna lag meddelas av länsstyrelse eller
polismyndighet skall utan hinder av anförda besvär lända till
efterrättelse, där ej annorlunda förordnas. Lag (1974:580).

14 § har upphävts genom lag (1964:673).

15 § Till böter dömes

1) den som anordnar allmän sammankomst utan att hava erhållit
tillstånd, där sådant erfordras, eller som anordnar sammankomst i
strid mot förbud enligt 2 §;

2) den som fortsätter allmän sammankomst sedan beslut meddelats om
dess upplösning eller i strid mot förbud enligt 11 § förnyar allmän
sammankomst;

3) den som anordnar allmän sammankomst, varom anmälan skall ske, utan
att anmälan blivit rätteligen gjord eller som, då polismyndigheten
medgivit befrielse från anmälningsskyldighet, icke ställer sig till
efterrättelse för befrielsen stadgat villkor;

4) den som lämnar oriktig uppgift eller underlåter att meddela begärd
uppgift angående förhållande, varom polismyndigheten äger infordra
upplysning;

5) den som icke efterkommer av polismyndigheten för allmän sammankomst
meddelade föreskrifter; samt

6) den som bryter mot bestämmelsen i 12 § första stycket.

Försummelse i fråga om anmälningsskyldighet eller med avseende å
uppgiftsskyldighet beträffande sammankomst som må hållas utan
tillstånd skall dock ej föranleda ansvar, om försummelsen med
hänsyn till omständigheterna kan anses ursäktlig och ej vållat någon
olägenhet, samt ej heller om sammankomsten icke kommit till stånd. Lag
(1971:615).

16 § Har anordnare av allmän sammankomst begått överträdelse som i 15
§ avses, må, efter ty prövas skäligt, förklaras förverkat till kronan
vad som uppburits i avgifter eller eljest i ersättning för bevistande
av sammankomsten. Har vederlaget utgått i annat än penningar och
finnes det ej i behåll, må i stället värdet förklaras förverkat.

Övergångsbestämmelser

1993:1617

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1994.

Vid ikraftträdandet skall följande författningar upphöra att gälla,
nämligen

a) lagen (1956:618) om allmänna sammankomster,

b) allmänna ordningsstadgan (1956:617),

c) förordningen (1874 nr 26 s.11) angående hamnordningar och
andra ordningsföreskrifter för allmänna hamnarne i riket, samt

d) kungörelsen (1950:153) med vissa tillämpningsföreskrifter till
förordningen (1874 nr 26 s. 11) angående hamnordningar och
andra ordningsföreskrifter för allmänna hamnarne i riket.

Vid ikraftträdandet skall också punkt 4 i övergångsbestämmelserna
till förordningen (1990:1510) med länsstyrelseinstruktion upphöra
att gälla.

Vid ikraftträdandet skall taxor och reglementen som har beslutats
med stöd av 23 § ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars
1868 (nr 22) eller med stöd av 25 § allmänna ordningsstadgan
upphöra att gälla.

Den 1 januari 1996 skall lokala ordningsföreskrifter,
hamnordningar och andra ordningsföreskrifter för hamnar som har
utfärdats före ordningslagens ikraftträdande upphöra att gälla.

Föreskrifter som har beslutats med stöd av 10 §
länsstyrelseinstruktionen (1971:460) skall upphöra att gälla den 1
januari 1995.

2. I ett ärende som gäller en ansökan eller anmälan enligt en
författning som avses i punkt 1 andra stycket tillämpas
ordningslagen vid prövning efter ikraftträdandet, om inte något
annat sägs i det följande.

3. Ett godkännande enligt 6 § tredje stycket allmänna
ordningsstadgan gäller till den 1 januari 1995 som ett tillstånd
enligt 3 kap. 6 § tredje stycket ordningslagen.

4. Utan hinder av bestämmelserna om besiktning i 2 kap. 12 och 13
§§ ordningslagen får ett samlingstält eller en tivolianordning
användas för sitt ändamål till dess första besiktning sker. Rätten till
användning utan föregående besiktning upphör dock den 30
september 1994, om inte skriftlig ansökan om besiktning har gjorts
dessförinnan.

5. I fråga om överklagande av ett beslut som har meddelats före
ordningslagens ikraftträdande enligt en författning som avses i
punkt 1 andra–fjärde styckena gäller äldre bestämmelser.

6. Om det i en lag eller i en författning som har beslutats av
regeringen hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en
föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya föreskriften.