- SFS nr
- 1959:590
- Departement/myndighet
- Finansdepartementet S3
- Utfärdad
- 1959-12-18
- Ändring införd
- t.o.m. SFS 1988:433
1 § Regeringen må, efter avtal med annan stat, förordna, att för
samarbete i fråga om tullkontroll å och tullklarering av trafik mellan
Sverige och den andra staten (gränstullsamarbete) 2–13 §§ denna lag
helt eller delvis skola äga tillämpning. Lag (1975:686).
2 § För gränstullsamarbete må, enligt vad regeringen därom förordnar,
upprättas särskild zon inom vilken samarbetet här i riket skall bedrivas
(kontrollzon). Finnes kontrollzon böra upprättas längs rikets gräns mot
den andra staten, skall den vara av samma bredd som motsvarande zon inom
den andra staten, dock högst femton kilometer. Kontrollzon annorstädes
inom riket må omfatta landsvägssträcka, järnvägssträcka med tillhörande
stationsområde, flygplats, farled eller hamnområde. Lag (1975:686).
3 § Inom kontrollzon här i riket tillämpas med avseende å tullkontroll
och tullklarering för den andra statens räkning de i den staten gällande
bestämmelserna om tull samt in- och utförsel jämte de bestämmelser i
övrigt, vilkas efterlevnad dess tullväsen har att övervaka. Tvångsmedel,
som enligt den andra statens lagstiftning tulltjänsteman äger anlita, må
därvid användas inom kontrollzonen, dock endast vid undersökning i
omedelbart samband med smugglingsbrott eller försök därtill, varigenom
lag eller författning i den andra staten överträtts.
4 § Tullpersonal från den andra staten må inom kontrollzon här i riket
utöva tulltjänst, som omfattas av gränstullsamarbete, under iakttagande
av den stats instruktioner och reglementen, för vilken tulltjänsten
bedrives.
5 § Inom kontrollzon i den andra staten tillämpas med avseende å
tullkontroll och tullklarering för svenska statens räkning de i Sverige
gällande bestämmelserna om tull samt in- och utförsel jämte de
bestämmelser i övrigt, vilkas efterlevnad det svenska tullverket har att
övervaka. Tvångsmedel, som enligt svensk lagstiftning tulltjänsteman
äger anlita, må därvid användas inom kontrollzonen, dock endast vid
undersökning i omedelbart samband med smugglingsbrott eller försök
därtill, varigenom svensk lag eller författning överträtts.
6 § Det åligger svensk tullpersonal och personal vid den svenska
kustbevakningen att utöva tulltjänst, som omfattas av
gränstullsamarbete, under iakttagande av den stats instruktioner och
reglementen, för vilken tulltjänsten bedrives. Lag (1988:433).
7 § Åtgärd, som i anledning av gränstullsamarbete för svensk räkning
vidtagits av myndighet eller personal tillhörande den andra statens
tullväsen, skall anses som om den vidtagits av svensk tullmyndighet
eller tullpersonal. Av tullmyndighet i den andra staten anbragt insegel
anses därvid såsom svensk tullmyndighets insegel.
8 § Tulltjänstemän från den andra staten åtnjuter under utövning här i
riket av tulltjänst, som omfattas av gränstullsamarbete, skydd enligt 17
kap. 5 § brottsbalken men skall icke vara underkastad ansvar enligt 20
kap. samma balk.
Har svensk tulltjänsteman eller tjänsteman vid den svenska
kustbevakningen, då han i anledning av gränstullsamarbete haft att utöva
tulltjänst för den andra staten, begått brott som avses i 20 kap. 1–3
§§ brottsbalken eller eljest gjort sig skyldig till tjänsteförseelse,
skall så anses som om han begått brottet eller gjort sig skyldig till
förseelsen under utövning av svensk tulltjänst. Lag (1988:433).
9 § Om svensk tulltjänsteman eller tjänsteman vid den svenska
kustbevakningen under utövning av tulltjänst för annan stat i anledning
av gränstullsamarbete åstadkommer skada för vilken han är ansvarig
enligt svenska skadeståndsregler, skall kronan ersätta skadan, kronan
obetaget att av tjänstemannen söka åter vad sålunda utgivits. Lag
(1988:433).
10 § Egendom som i anledning av smugglingsbrott eller försök därtill
tagits i beslag inom kontrollzon i den andra staten skall, därest
gärningen inneburit sådant brott mot lag eller författning såväl i
Sverige som i den andra staten, som kan föranleda förverkande av
egendomen, överlämnas till tull- eller polismyndighet i sistnämnda stat
om ej särskilda skäl annat föranleda. Har beslaget ägt rum inom
kontrollzon här i riket, må egendomen överlämnas till myndighet i den
andra staten om särskilda skäl därtill äro.
Har egendom med tillämpning av vad i första stycket sägs överlämnats
till myndighet i den andra staten, skall vad i svensk lag eller
författning må vara stadgat om skyldighet att ersätta värdet av sådan
egenom icke äga tillämpning.
11 § Den som i samband med verkställt eller tillämnat gränsöverskridande
gripits på svenskt område inom kontrollzon längs riksgränsen såsom
skäligen misstänkt för brott mot bestämmelse, som avses i 3 §, eller
försök till sådant brott må, om ej särskilda skäl däremot äro,
omedelbart föras till tull- eller polismyndighet i den andra staten,
därest
han är okänd och undandrager sig att uppgiva namn och hemvist eller
anledning förekommer, att hans uppgift därom är osann;
han ej äger hemvist i Sverige eller i den andra staten och det skäligen
kan befaras, att han genom att begiva sig till en tredje stat
undandrager sig lagföring eller straff; eller
det i annat fall skäligen kan befaras, att han undandrager sig lagföring
eller straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt
försvårar sakens utredning.
Åtgärd, som avses i första stycket, må vidtagas mot den som ej äger
hemvist och medborgarskap i den andra staten endast om den andra staten
förbundit sig dels att icke utan medgivande av regeringen utlämna den
misstänkte till tredje stat, dels ock att ej utan sådant medgivande låta
den misstänkte åtalas eller straffas för annat brott som begåtts före
gripandet. Den andra staten må dock i sådan förbindelse förbehålla sig
att låta åtala eller straffa för annat brott, där
fråga är om överträdelse av tullförfattningar; eller
den misstänkte själv inför domstol samtyckt därtill; eller
han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna den andra staten inom
en månad efter rättegång och undergående av straff eller annan påföljd
som må hava ådömts honom för brott, varför han förts till den andra
staten; eller
han åtevänt till den andra staten, sedan han lämnat denna. Lag
(1975:686).
12 § Har någon med tillämpning av bestämmelser i den andra staten,
motsvarande stadgandena i 11 §, förts till svensk myndighet må han,
därest han ej äger hemvist och medborgarskap i Sverige, icke utan
vederbörligt medgivande av myndighet i den andra staten utlämnas till
tredje stat, ej heller utan sådant medgivande åtalas eller straffas för
annat brott som begåtts före gripandet, med mindre
fråga är om överträdelse av tullförfattningar; eller
den misstänkte själv inför domstol samtyckt därtill; eller
han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna Sverige inom en månad
efter rättegång och undergående av straff eller annan påföljd som må
hava ådömts honom för brott, varför han förts till Sverige; eller
han återvänt till Sverige, sedan han lämnat landet.
13 § Vad som enligt 3–5, 10 och 11 §§ gäller inom kontrollzon skall äga
tillämpning jämväl utanför sådan zon, när i anledning av smugglingsbrott
eller försök därtill den misstänkte förföljes utanför zonen i omedelbart
samband med gärningen.
14 § har upphävts genom lag (1975:686).