SFS nr

1960:167

Departement/myndighet

Näringsdepartementet

Utfärdad

1960-05-05

Författningen har upphävts genom

SFS 2002:574

Upphävd

2003-05-01

Ändring införd

t.o.m. SFS 1992:1470

1 § Tillverkare av utrustning eller delar till motordrivet fordon eller
släpfordon (fordonsdetaljer) äger på därom hos Vägverket gjord ansökan
erhålla typgodkännande av sådan i tillverkningen ingående fordonsdetalj,
som överensstämmer med föreskrifterna i reglemente, vilket av Sverige
antagits såsom bilaga till omförmälda överenskommelse.
Förordning (1992:1470).

2 § Meddelas typgodkännande, skall Vägverket tillika meddela sökanden
tillstånd att å sådan av honom tillverkad fordonsdetalj, som
överensstämmer med den godkända typen, anbringa märke, som anvisas i
reglementet.

Meddelas sådant tillstånd åt någon, som ej är boende inom riket, skall
såsom villkor för tillståndets giltighet gälla, att han här i riket har
ett hos Vägverket anmält ombud med fullmakt att svara i allt som
gäller tillståndet. Erinran härom skall göras i tillståndet.

Tillståndet må av Vägverket återkallas, då anledning därtill förekommer.
Förordning (1992:1470).

3 § Fordonsdetalj, som med tillstånd enligt 2 § försetts med där
anvisat märke, skall i avseende å sin typ anses överensstämma med vad
i fordonskungörelsen (1972:595) eller med stöd därav är föreskrivet
om detaljens beskaffenhet.

Vad nu sagts skall ock gälla beträffande fordonsdetalj, vilken enligt
därå anbragt märke typgodkänts i främmande stat enligt reglemente,
som av Sverige antagits såsom bilaga till överenskommelsen i
förhållande till den främmande staten, dock endast såframt detaljen
är tillverkad inom område tillhörande stat, som avses i artikel 3
av överenskommelsen. Förordning (1987:54).

4 § På Vägverket ankommer att meddela de ytterligare föreskrifter,
som erfordras för tillämpning av denna kungörelse. Förordning (1992:1470).

5 § Reglemente, som avses i 1 §, skall hållas tillgängligt hos
Vägverket. Förordning (1992:1470).

6 § Använder någon märke, som i 2 § sägs, utan vederbörligt tillstånd
eller eljest i strid med vad i denna kungörelse eller med stöd av
densamma föreskrivits, dömes den felande till böter, om ej gärningen
eljest är i lag belagd med strängare straff. Kungörelse (1967:680).