Lag (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

SFS nr
1963:193
Departement/myndighet
Justitiedepartementet BIRS
Utfärdad
1963-05-22
Ändring införd
t.o.m. SFS 2014:636

Om verkställighet av böter m.m.

1 § I Danmark, Finland, Island eller Norge meddelad dom,
varigenom dömts till böter eller förverkande av egendom eller
i brottmål utdömts ersättning för rättegångskostnad, får på
begäran verkställas här i riket.

Vad som nu sagts ska också gälla beslut, som i någon av nämnda
stater till tryggande av anspråk på böter, förverkande av
egendom, skadestånd eller ersättning för rättegångskostnad
meddelats angående kvarstad, skingringsförbud eller beslag av
egendom tillhörande för brott misstänkt.

I lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av
bötesstraff inom Europeiska unionen finns bestämmelser om
verkställighet av bötesstraff i vissa fall.

I lagen (2011:423) om erkännande och verkställighet av beslut
om förverkande inom Europeiska unionen finns bestämmelser om
verkställighet av beslut om förverkande i vissa fall.
Lag (2011:426).

2 § Verkställighet sker enligt svensk lag; dock må beslut om
förvandling av böter ej meddelas.

3 § Åt myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge må överlämnas
att verkställa här i riket meddelad dom eller beslut som avses i 1 §.

4 § Vad som i denna lag sägs om böter ska även gälla utdömda
viten, som

1. har förelagts part eller annan till fullgörande av en
skyldighet i en rättegång,

2. i Sverige har förelagts av Konsumentombudsmannen,
Konkurrensverket, Stockholms tingsrätt i mål enligt
marknadsföringslagen (2008:486) eller Marknadsdomstolen,

3. i Finland har dömts ut av Marknadsdomstolen eller, efter
överklagande av ett avgörande av denna domstol, av Högsta
domstolen.

Vad som sägs i första stycket gäller även tvangsgebyr som i
Norge har förelagts av Forbrukerombudet och som har godkänts av
näringsidkaren eller har dömts ut av domstol. Lag (2008:489).

4 a § Bestämmelser om användning av beslag och kvarstad på
begäran av myndigheter i Danmark, Finland, Island och Norge
finns i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i
brottmål. Lag (2000:568).

Om verkställighet av frihetsstraff

5 § I Danmark, Finland, Island eller Norge meddelad dom, varigenom
dömts i Danmark till faengsel eller haefte, i Finland till tukthus
eller fängelse, i Island till fangelsi eller vardhald och i Norge till
fengsel eller hefte, må på begäran verkställas här i riket, om den
dömde när verkställighet skall ske är svensk medborgare eller har
hemvist i Sverige. Uppehåller han sig här i riket, må även eljest
domen verkställas här, om det med hänsyn till omständigheterna finnes
lämpligast.

5 a § Om den dömde genom att fly till Sverige försöker att helt
eller delvis undandra sig verkställighet av ett frihetsstraff
och fallet kan föranleda en framställning om överförande av
verkställighet, får den dömde, på begäran av behörig myndighet
i Danmark, Finland, Island eller Norge, häktas om det finns
risk för att han eller hon avviker eller på något annat sätt
undandrar sig verkställigheten av påföljden. Beslut om häktning
kan meddelas även efter det att framställningen om överförande
av verkställighet har gjorts eller beviljats.

Beträffande häktning och anhållande gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om brottmål. Det som där sägs om offentlig
försvarare ska tilllämpas beträffande offentligt biträde i den
mån annat inte följer av 36 §. Av bestämmelserna i 24 kap.
rättegångsbalken tillämpas endast 1 § tredje stycket, 4 §
första och andra styckena, 5 § första stycket, 6 § första och
tredje styckena, 7 § första stycket, 8 § andra och tredje
styckena, 9-17 §§, 20 § första stycket 2, 21 a §, 22 § första
stycket och 24 §.

En ny förhandling om häktning ska, om den dömde begär det,
hållas senast två dagar efter det att en sådan begäran har
kommit in till rätten. En förhandling behöver dock inte hållas
tidigare än efter två veckor från det att beslut i
häktningsfrågan senast meddelats. Lag (2008:68).

5 b § Om det finns skäl att anhålla eller häkta den dömde
enligt 5 a § men syftet därmed kan uppnås genom reseförbud
eller anmälningsskyldighet, får sådant tvångsmedel beslutas.
För det gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om
brottmål. Vad som där sägs om offentlig försvarare skall
tillämpas beträffande offentligt biträde i den mån annat inte
följer av 36 §. Av bestämmelserna i 25 kap. rättegångsbalken
tillämpas endast 1 § tredje stycket, 2-5 §§, 7 § första och
andra styckena och 9 §. Lag (2000:459).

5 c § Beslut om tvångsmedel gäller till dess att ärendet om
överförande av verkställighet har avgjorts eller, om
framställningen bifalls, till dess att påföljden har börjat
verkställas i Sverige, om beslutet inte hävs dessförinnan.

Åklagaren eller rätten skall häva ett beslut om anhållande,
häktning, reseförbud eller anmälningsskyldighet, om inte en
framställning om överförande av verkställighet görs inom fyrtio
dagar från det att den dömde anhölls eller häktades eller
beslut om reseförbud eller anmälningsskyldighet meddelades.

Åklagaren eller rätten skall också häva ett beslut om
anhållande eller häktning senast när det finns skäl att anta
att den sammanlagda tid som den dömde har varit berövad
friheten här i landet med stöd av 5 a § och i den andra staten
uppgår till den tid som den dömde skulle ha varit berövad
friheten för det fall verkställighet av påföljden hade skett i
den andra staten.

Den tid som den dömde har varit berövad friheten enligt 5 a §
skall enligt bestämmelserna i 19 a § lagen (1974:202) om
beräkning av strafftid avräknas från det straff som skall
verkställas. Lag (2000:459).

6 § Bifalles framställning om verkställighet här i riket, skall i
beslutet därom det ådömda straffet omvandlas till fängelse på lika
lång tid. Lag (1964:548).

7 § Det till fängelse omvandlade straffet är verkställbart såsom hade
straffet ådömts här i riket genom dom, som vunnit laga kraft.

Har straffet börjat verkställas i den stat, där domen meddelats, skall
strafftiden räknas från verkställighetens början i den staten.

Förvandlingsstraff för böter må ej verkställas, om betalning för
böterna erlägges. Om böterna delvis gäldas, skall förvandlingsstraffet
i motsvarande mån nedsättas; nedsättningen må dock ej avse del av dag.
Lag (l964:548).

8 § En i Sverige meddelad dom, genom vilken någon dömts till
fängelse, får verkställas i Danmark, Finland, Island eller
Norge, om den dömde när verkställighet ska äga rum är
medborgare eller har hemvist i den andra staten. Uppehåller
han eller hon sig i någon av nämnda stater, får domen även
verkställas där, om det med hänsyn till omständigheterna
bedöms lämpligast.

Bifalls en framställning om verkställighet av domen i den
andra staten, ska Kriminalvården vid behov ombesörja att den
dömde överförs till den staten. Kriminalvården får då begära
hjälp av Polismyndigheten.

Påträffas den dömde i Sverige före frigivningen, får
Polismyndigheten på begäran av en myndighet i den andra
staten eller med anledning av en där utfärdad efterlysning
ombesörja att han eller hon överförs till den staten för
verkställighet av straffet.

Ska den dömde enligt vad som nu har sagts överföras från
Sverige till den andra staten, anses den tid, under vilken
han eller hon för ändamålet har varit omhändertagen av svensk
myndighet, som strafftid. Lag (2014:636).

9 § Om någon, som i Sverige har dömts till fängelse, ska
överföras till Danmark, Finland, Island eller Norge för
verkställighet av domen, ska som villkor uppställas att han
eller hon dels inte får åtalas eller straffas för något annat
brott som begåtts före överförandet, dels inte får
vidareöverlämnas eller vidareutlämnas till en stat utanför
Norden. Det gäller dock inte om den dömde har samtyckt till
åtgärden eller haft möjlighet att lämna den mottagande
nordiska staten men inte gjort detta inom 45 dagar efter sitt
slutliga frigivande eller har återvänt dit efter att ha lämnat
landet.

På framställning av den mottagande nordiska staten kan avsteg
från villkoret beviljas. Om framställningen gäller åtal eller
straff för något annat brott som begåtts före överförandet,
ska 5 kap. 7 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige
enligt en nordisk arresteringsorder tillämpas. Prövningen ska
även omfatta om ett överlämnande för gärningen hade kunnat
beviljas enligt 2 kap. 5 § 1–3 samma lag. Om framställningen
gäller vidareöverlämnande eller vidareutlämning till en stat
utanför Norden, ska 6 kap. 8 § lagen (2003:1156) om
överlämnande från Sverige enligt en europeisk
arresteringsorder eller 24 § lagen (1957:668) om utlämning för
brott tillämpas. Behörig tingsrätt vid prövning enligt
arresteringsorderlagen är Stockholms tingsrätt.

Första och andra styckena gäller inte om den dömde enligt vad
därom är föreskrivet ska utvisas från Sverige och därvid får
befordras till den andra staten. Lag (2011:1167).

Om övervakning av villkorligt dömd m.m.

10 § Övervakning av den, som i Danmark, Finland, Island eller Norge
blivit villkorligt dömd med föreskrift om övervakning, må på begäran
anordnas här i riket. Lag (1964:548).

11 § Kriminalvården skall ha hand om övervakningen och förordna
övervakare för den dömde. Lag (2005:968).

12 § Vad för den dömde är bestämt angående prövotid och
övervakningstid i den stat där domen meddelats skall gälla såsom om
domen givits här i riket. Föreskrifter angående den dömdes åligganden,
som meddelats i anslutning till domen, skola, om ej
övervakningsnämnden förordnar annat, äga tillämpning. I övrigt skall
vad i svensk lag är stadgat om skyddstillsyn äga motsvarande
tillämpning.

Meddelas i Danmark, Finland, Island eller Norge beslut om ändrade
bestämmelser med avseende å domen eller om förverkande av anståndet,
skall beslutet äga giltighet här i riket. Lag (1979:683).

13 § Uppkommer här i riket fråga om åtgärd med avseende å den som
villkorligt dömts i Danmark, Finland, Island eller Norge och som
ställts under övervakning här, men finnes frågan lämpligen böra prövas
i den stat, där domen meddelats, må domstol eller övervakningsnämnd,
som handlägger ärendet, hänskjuta frågan till behörig myndighet i
nämnda stat. Lag (1964:548).

14 § Om någon, som villkorligt dömts i Danmark, Finland, Island eller
Norge, här i riket övertygas om annat brott som begåtts under
prövotiden eller före dess början, må rätten, ändå att övervakning i
anledning av den tidigare domen ej anordnats här, undanröja den ådömda
påföljden och för brotten döma till gemensam påföljd. Därvid skall den
tidigare domen anses som dom å skyddstillsyn. Lag (1964:548).

15 § Övervakning av den, som här i riket dömts till skyddstillsyn, må
överflyttas till Danmark, Finland, Island eller Norge.

Beslutas i den andra staten ändrade bestämmelser med avseende å
skyddstillsynen, skall beslutet äga giltighet här i riket.

Ändå att övervakningen överflyttats, må åtgärd i fråga om
skyddstillsynen beslutas här i riket, såframt den dömde här övertygas
om annat brott eller behörig myndighet i Danmark, Finland, Island
eller Norge till svensk myndighet hänskjuter ärende om sådan åtgärd.
Sålunda hänskjutet ärende upptages av den övervakningsnämnd inom vars
verksamhetsområde övervakningen bedrevs vid tiden för överflyttningen.
Lag (1983:245).

16 § Har i Danmark, Finland, Island eller Norge beslutats undanröjande
av villkorlig dom eller skyddstillsyn, som ådömts här i riket, skall
beslutet äga giltighet här. Lag (1964:548).

Om övervakning av villkorligt frigiven m.m.

17 § Övervakning av den, som villkorligt frigivits efter avtjänande i
Danmark av faengsel, i Finland av tukthus eller fängelse, i Island av
fangelsi eller i Norge av fengsel, må på begäran anordnas här i riket.
Lag (1964:548).

18 § Kriminalvården skall ha hand om övervakningen och förordna
övervakare för den frigivne. Lag (2005:968).

19 § Vad för den frigivne är bestämt angående prövotid och
övervakningstid i den stat där frigivningen skett skall gälla såsom om
frigivningen ägt rum här i riket. Föreskrifter angående den frigivnes
åligganden, som meddelats i anslutning till den villkorliga
frigivningen, skola, om ej övervakningsnämnden förordnar annat, äga
tillämpning. I övrigt skall, om ej annat föreskrives nedan, tillämpas
vad i svensk lag i allmänhet är stadgat om villkorlig frigivning; dock
må prövotiden ej förlängas.

Förklaras här i riket den villkorligt medgivna friheten helt eller
delvis förverkad, skall verkställighet här ske av vad som förverkats,
omvandlat till fängelse på lika lång tid.

Beslutas i Danmark, Finland, Island eller Norge ändrade bestämmelser
med avseende å den villkorliga frigivningen eller förverkande av den
villkorligt medgivna friheten, skall beslutet äga giltighet här i
riket. Lag (1979:683).

20 § Uppkommer här i riket fråga om åtgärd med avseende å villkorlig
frigivning, som beslutats i Danmark, Finland, Island eller Norge och
beträffande vilken övervakning anordnats här, men finnes frågan
lämpligen böra prövas i den stat, där frigivningen skett, må
övervakningsnämnden eller, när den dömde övertygats om annat brott,
domstolen hänskjuta frågan till behörig myndighet i nämnda stat. Lag
(1964:548).

21 § Om någon, som villkorligt frigivits efter avtjänande i Danmark av
faengsel, i Finland av tukthus eller fängelse, i Island av fangelsi
eller i Norge av fengsel, här i riket övertygas om
annat brott som han begått under prövotiden, må rätten, ändå att
övervakning i anledning av den villkorliga frigivningen ej anordnats
här, med tillämpning av vad i svensk lag är stadgat om villkorlig
frigivning förklara den villkorligt medgivna friheten helt eller
delvis förverkad. Därvid skola bestämmelserna i 19 § andra stycket
äga tillämpning. Lag (1979:683).

22 § Övervakning av den, som här i riket villkorligt frigivits efter
avtjänande av fängelse, må överflyttas till Danmark, Finland, Island
eller Norge.

Beslutas i den andra staten ändrade bestämmelser med avseende å den
villkorliga frigivningen, skall beslutet äga giltighet här i riket.

Ändå att övervakningen överflyttats, må åtgärd i fråga om den
villkorliga frigivningen beslutas här i riket, såframt den frigivne
här övertygas om annat brott eller behörig myndighet i Danmark,
Finland, Island eller Norge till svensk myndighet hänskjuter ärende om
sådan åtgärd. Sålunda hänskjutet ärende upptages av den
övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde övervakningen bedrevs
vid tiden för överflyttningen. Lag (1983:245).

23 § Har i Danmark, Finland, Island eller Norge beslutats förverkande
av villkorligt medgiven frihet, varom förordnats här i riket, skall
beslutet äga giltighet här.

Gemensamma bestämmelser

24 § Framställning om verkställighet enligt 1 eller 5 § eller om
anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 § göres av vederbörande
myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Framställningen må ej bifallas, med mindre domen är verkställbar i den
stat där den meddelats. Lag (1971:573).

25 § Framställning om verkställighet enligt 1 eller 5 § eller
om anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 § prövas av
Kriminalvården.

Framställning med stöd av denna lag om verkställighet eller om
anordnande av övervakning i Danmark, Finland, Island eller Norge
göres av Kriminalvården i fall som avses i 3 och 8 §§ samt av
övervakningsnämnden i fall som avses i 15 och 22 §§.
Lag (2005:968).

26 § Kriminalvårdens beslut enligt denna lag överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Kriminalvårdens och domstols
beslut gäller omedelbart om inte annat förordnas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2005:638).

26 a § Ett beslut får inte överklagas enligt 26 § innan
beslutet har omprövats av Kriminalvården. En sådan omprövning
får begäras av den som beslutet angår om det har gått honom
eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har
omprövats skall anses som en begäran om omprövning.

Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras
till den dömdes nackdel. Lag (2005:968).

26 b § En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha
kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då
den dömde fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall
den dömde ange vilket beslut som avses och vilken ändring i
beslutet som han eller hon begär. Lag (2005:968).

26 c § Kriminalvården prövar om skrivelsen med begäran om
omprövning har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen har kommit
in för sent skall den avvisas, om inte förseningen beror på att
myndigheten lämnat den dömde felaktig underrättelse om hur man
begär omprövning. Lag (2005:968).

26 d § Kriminalvårdens beslut enligt 26 § överklagas till den
förvaltningsrätt inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt,
det häkte eller det frivårdskontor är beläget där den dömde var
inskriven när det första beslutet i ärendet fattades.

Beslut som gäller en person som inte är inskriven vid en
kriminalvårdsanstalt, ett häkte eller ett frivårdskontor i
landet överklagas till den förvaltningsrätt som regeringen
bestämmer. Lag (2009:779).

27 § Övervakningsnämndens beslut om framställning enligt 15 §
första stycket eller 22 § eller om förklaring som avses i 19 §
andra stycket får överklagas till tingsrätten i den ort där
övervakningsnämnden är belägen. Detsamma gäller
övervakningsnämndens beslut med stöd av 19 § första stycket om
omhändertagande enligt 26 kap. 22 § brottsbalken. Överklagandet
ska ges in till övervakningsnämnden. Klagotiden räknas från den
dag då den dömde fick del av beslutet. Vid överklagande gäller
lagen (1996:242) om domstolsärenden. Övervakningsnämnden ska
dock inte vara part i domstolen.

Övervakningsnämndens beslut som avses i denna paragraf gäller
omedelbart, om inte annat beslutas. Lag (2010:614).

28 § Bifalls en framställning om verkställighet enligt 5 § och
har det för den dömdes överförande hit uppställts villkor, ska
de villkoren gälla här. Lag (2011:1167).

29 § Har framställning om verkställighet av straff enligt 1 eller 5 §
eller om anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 § bifallits
eller har undanröjande beslutats enligt 14 § eller förverkande enligt
21 §, må ej här i riket väckas åtal för gärning som avses i den i den
andra staten meddelade domen. Med avseende å bestämmelser i svensk lag
om sammanträffande av brott och om förändring av påföljd skall så
anses som hade domen meddelats här i riket. Vad som föreskrivs i 19 §
bötesverkställighetslagen (1979:189) skall dock inte tillämpas. Lag
(1983:356).

30 § har upphävts genom lag (1964:548).

31 § Uppkommer, sedan framställning enligt 1 eller 5 § bifallits,
fråga om hinder mot verkställighet här i riket på grund av
preskription, skall denna fråga prövas enligt lagen i den stat, där
domen meddelats.

Vad i svensk lag är stadgat om nåd i brottmål skall, såvitt avser
verkställighet här i riket, äga motsvarande tillämpning beträffande
dansk, finsk, isländsk och norsk dom, som avses i denna lag.

Vid verkställighet här i riket av dansk, finsk, isländsk eller norsk
dom, som avses i denna lag, skall vad av nåd bestämts i den stat, där
domen meddelats, lända till efterrättelse.

32 § Den som för verkställighet av frihetsstraff överföres från
Danmark, Finland, Island eller Norge till annan av dessa stater må
utan särskilt tillstånd föras genom Sverige.

33 § Regeringen äger förordna att befogenhet som enligt denna lag
tillkommer Kriminalvården må utövas av annan myndighet.

Föranleder verkställighet enligt 1 § talan inför domstol här i
riket, skall i fråga om behörighet att ta emot stämning samt att
tala och svara gälla samma regler som om det är fråga om en
svenska statens fordran. Lag (2005:968).

34 § Lika med dom anses i denna lag beslut eller föreläggande, som
efter lagstiftningen i den stat där det meddelats äger samma verkan
som dom.

35 § Kostnader för verkställighet enligt 1 §, som icke bliva täckta
genom företagen verkställighetsåtgärd, så ock kostnader för
verkställighet och åtgärder i övrigt enligt denna lag stanna å
statsverket.

36 § I mål och ärenden angående verkställighet utomlands av
frihetsberövande påföljd skall offentligt biträde förordnas för den
som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde
saknas.

Första stycket gäller även i mål och ärenden som avses i 5 a och
5 b §§. (Lag (2000:459).

Övergångsbestämmelser

1985:221

Denna lag träder i kraft i förhållande till Finland fyra veckor från
den dag då lagen enligt uppgift på den utkomit från trycket i Svensk
författningssamling samt i förhållande till Danmark, Island och Norge
den dag regeringen bestämmer. I fråga om vite som har förelagts före
ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

1994:437

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994. Beslut som meddelats
av Kriminalvårdsstyrelsen före ikraftträdandet överklagas enligt
äldre bestämmelser.

2005:968

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande dels i fråga om
Kriminalvårdsstyrelsens prövning av annan
kriminalvårdsmyndighets beslut som har fattats före
ikraftträdandet, dels i fråga om överklagande av
Kriminalvårdsstyrelsens beslut som har fattats före
ikraftträdandet. Vad som i de äldre föreskrifterna sägs om
Kriminalvårdsstyrelsen skall efter ikraftträdandet i stället
gälla Kriminalvården.

2008:489

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
verkställighet av vite som enligt 4 § första stycket 2
förelagts enligt marknadsföringslagen (1995:450).

2010:614

Denna lag träder i kraft den 1 april 2011. Ärenden som kommit in
till hovrätten före ikraftträdandet men ännu inte avgjorts
handläggs enligt äldre bestämmelser.

2011:1167
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Äldre bestämmelser gäller för ärenden om överförande som
har inletts före ikraftträdandet.