- SFS nr
- 1968:45
- Departement/myndighet
- Miljö- och energidepartementet
- Utfärdad
- 1968-03-08
- Författningen har upphävts genom
- SFS 2010:950
- Ändring införd
- t.o.m. SFS 2014:917
Inledande bestämmelser
1 § I denna lag förstås med
atombränsle: klyvbart material, bestående av uran eller plutonium i form
av metall eller i legering eller i kemisk förening, och annat klyvbart
material som regeringen anger;
radioaktiv produkt: annat radioaktivt material än atombränsle samt
radioaktivt avfall, om materialet eller avfallet bildats vid
framställning eller användning av atombränsle eller blivit radioaktivt
genom bestrålning i samband med sådan framställning eller användning;
atomsubstans: dels atombränsle med undantag av naturligt uran och
utarmat uran, dels radioaktiv produkt med undantag av radioisotoper, som
användes för eller gjorts färdiga att användas för industriellt,
kommersiellt, jordbrukstekniskt, medicinskt eller vetenskapligt ändamål
eller för undervisningsändamål;
atomreaktor: anordning som innehåller atombränsle under sådana
förhållanden att klyvning av atomkärnor i en självunderhållande
kedjereaktion kan uppkomma i anordningen utan tillskott av neutroner
från annan källa;
atomanläggning: atomreaktor med undantag av atomreaktor som infogats i
fartyg eller annat transportmedel och där användes eller är avsedd att
användas som kraftkälla; fabrik för framställning eller behandling av
atomsubstans; fabrik för separation av isotoper i atombränsle; fabrik
för bearbetning av bestrålat atombränsle; anläggning för förvaring av
atomsubstans, om anläggningen ej är avsedd endast för tillfällig
uppläggning under transport av substansen; annan anläggning, som
regeringen bestämmer, i vilken finnes atombränsle eller radioaktiv
produkt;
anläggningsstat: för varje atomanläggning den konventionsstat inom vars
område anläggningen ligger eller, om anläggningen icke ligger inom någon
stats område, den konventionsstat som driver eller har godkänt
anläggningen;
innehavare av atomanläggning: i fråga om anläggning i Sverige den som
med tillstånd enligt atomenergilagen (1956:306) eller i övrigt driver
eller innehar anläggningen och i fråga om anläggning utom riket den som
enligt lagen i anläggningsstaten är att anse som anläggningens
innehavare;
atomskada: dels skada som orsakas av radioaktiva egenskaper hos
atombränsle eller radioaktiv produkt eller av radioaktiva egenskaper i
förening med giftiga, explosiva eller andra farliga egenskaper hos
bränslet eller produkten, dels skada som orsakas av joniserande
strålning från annan strålningskälla i en atomanläggning än atombränsle
eller radioaktiv produkt;
atomolycka: sådan händelse eller serie händelser med samma ursprung som
orsakar atomskada;
Pariskonventionen: den i Paris den 29 juli 1960 avslutade konventionen
om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt det i
Paris den 28 januari 1964 avslutade tilläggsprotokollet eller nämnda
konvention i dess lydelse enligt detta protokoll och det i Paris den 16
november 1982 avslutade ändringsprotokollet;
tilläggskonventionen: den i Bryssel den 31 januari 1963 avslutade
tilläggskonventionen till Pariskonventionen i den lydelse som nämnda
tilläggskonvention har fått genom det i Paris den 28 januari 1964
avslutade tilläggsprotokollet och det, likaledes i Paris, den 16
november 1982 avslutade ändringsprotokollet;
konventionsstat: stat som tillträtt Pariskonventionen.
Regeringen kan förordna, att från lagens tillämpning skall undantagas
atomanläggning, atombränsle eller radioaktiv produkt, om den risk som är
förbunden med anläggningen, bränslet eller produkten är ringa. Lag
(1982:1275).
2 § Ligger två eller flera atomanläggningar som har samma innehavare i
närheten av varandra, skall den av anläggningarna som har uppförts först
och den eller de som befinner sig inom en radie av 1 000 meter från den
först uppförda anläggningen vid tillämpningen av denna lag tillsammans
behandlas som en atomanläggning. Om i ett sådant fall en anläggning som,
utan att vara atomanläggning, innehåller radioaktivt material ligger
inom nämnda radie, skall den anläggningen och atomanläggningarna
tillsammans betraktas som en anläggning, om de har samma innehavare. Vad
som nu har sagts gäller bara beträffande anläggningar i Sverige. Lag
(1982:1275).
3 § Utom såvitt avser 14 § tredje stycket och 14 a § äger denna lag ej
tillämpning på atomskada i följd av atomolycka som inträffat i annan
stat än konventionsstat.
I fråga om ansvarighet för innehavare av atomanläggning i Sverige äger
lagen tillämpning på atomskada som uppkommit i annan stat än
konventionsstat endast om atomolyckan inträffat i Sverige. I fråga om
ansvarighet för innehavare av atomanläggning utom riket gäller
beträffande ansvarighetens utsträckning i rummet vad som föreskrives i
anläggningsstatens lag.
Regeringen kan beträffande stat som ej är konventionsstat förordna, att
ersättning för atomskada som uppkommer i den staten icke skall utgå i
Sverige i vidare mån än ersättning i samma stat skulle utgå för
atomskada som uppkommer här. Sådant förordnande får dock ej tillämpas i
den mån tillämpningen skulle vara oförenlig med Sveriges förpliktelser
enligt internationellt fördrag.
Angående rätt i vissa fall för den som utgivit ersättning för atomskada
att utan hinder av bestämmelserna i denna paragraf kräva ersättningen
åter från innehavare av atomanläggning meddelas bestämmelser i 15 §. Lag
(1982:1275).
4 § Regeringen kan, med iakttagande av Sveriges förpliktelser enligt
Pariskonventionen, förordna att stat som ej är konventionsstat skall vid
lagens tillämpning likställas med konventionsstat. Lag (1982: 1275).
Skadestånd
5 § Atomskada i följd av atomolycka i atomanläggning ersättes av
anläggningens innehavare. Denne är dock ej utan uttryckligt åtagande
genom skriftligt avtal ansvarig i anledning av atomolycka till vars
skadeverkningar icke medverkat annat atombränsle eller annan radioaktiv
produkt än sådan atomsubstans som upplagts tillfälligt i anläggningen
under transport till eller från atomanläggning i konventionsstat.
6 § Atomskada till följd av atomolycka under transport av atomsubstans
från atomanläggning i Sverige eller i annan konventionsstat ersättes av
anläggningens innehavare, om annat icke följer av andra eller tredje
stycket.
Sker transporten till atomanläggning i Sverige eller annan
konventionsstat, övergår ansvarigheten för atomskada i följd av
atomolycka under transporten på den mottagande anläggningsinnehavaren
vid den tidpunkt som blivit bestämd genom skriftligt avtal mellan denne
och avsändaren. Har sådant avtal ej träffats, övergår ansvarigheten när
atomsubstansen övertages av den mottagande anläggningsinnehavaren.
Sker transporten till atomreaktor, som infogats i fartyg eller annat
transportmedel och är avsedd att där användas som kraftkälla, upphör
anläggningsinnehavarens ansvarighet när atomsubstansen övertages av den
som med vederbörligt tillstånd driver eller innehar transportmedlets
reaktor.
7 § Sändes atomsubstans från annan stat än konventionsstat till
atomanläggning i Sverige eller i annan konventionsstat med skriftligt
samtycke av anläggningens innehavare, svarar denne för atomskada i följd
av atomolycka under transporten, om annat icke följer av andra stycket.
Vid transport av atomsubstans från atomreaktor, som infogats i fartyg
eller annat transportmedel och är avsedd att där användas som
kraftkälla, till atomanläggning i Sverige eller i annan konventionsstat,
åvilar ansvarigheten anläggningens innehavare från det atomsubstansen
övertages av denne.
Atomskada i följd av atomolycka som inträffar i Sverige under annan
transport av atomsubstans än sådan som sker från eller till
atomanläggning i Sverige eller i annan konventionsstat ersättes av den
som innehar tillstånd till transporten enligt atomenergilagen. De
bestämmelser i denna lag som avser innehavare av atomanläggning i
Sverige gäller i sådant fall innehavaren av tillståndet.
8 § Bestämmelserna i 6 och 7 §§ om ansvarighet för atomskada i följd av
atomolycka under transport av atomsubstans tillämpas även beträffande
atomolycka som inträffar under tillfällig uppläggning av atomsubstansen
under transporten utom i fall då uppläggningen skett i atomanläggning
och dennas innehavare är ansvarig på grund av avtal som avses i 5 §.
9 § Har atomskada i annat fall än som avses i 5-8 §§ orsakats av
atomsubstans, vilken kom från atomanläggning i Sverige eller i annan
konventionsstat eller vilken före atomolyckan varit under transport som
avses i 7 §, åvilar ansvarigheten för skadan den anläggningsinnehavare
som vid tiden för olyckan hade substansen i sin besittning.
Var substansen då icke i någon anläggningsinnehavares besittning, åvilar
ansvarigheten den anläggningsinnehavare som senast haft substansen i sin
besittning. Har en anläggningsinnehavare genom skriftligt avtal
övertagit ansvarigheten för sådan atomskada, åvilar ansvarigheten honom.
Om atomsubstansen före olyckan varit under transport och icke efter
transporten varit i någon anläggningsinnehavares besittning, åvilar
ansvarigheten den anläggningsinnehavare som när transporten upphörde var
ansvarig enligt 6 eller 7 § för atomskada i följd av atomolycka under
transporten. Lag (1982:1275).
10 § På ansökan av fraktförare, vilken utför sådan transport av
atomsubstans som avses i 6 eller 7 §, kan regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer förordna, att fraktföraren i stället för innehavare
av atomanläggning i Sverige skall vara ansvarig för atomskada i följd av
atomolycka under eller i anslutning till transporten. Sådant förordnande
får meddelas endast om anläggningens innehavare samtyckt därtill och
fraktföraren visat att försäkring tecknats enligt 22-26 §§ eller att
säkerhet ställs enligt 27 §. Har förordnande meddelats, gäller de
bestämmelser i denna lag som avser innehavare av atomanläggning i
stället för fraktföraren i fråga om atomolycka under eller i anslutning
till transporten.
Har enligt lagen i annan konventionsstat motsvarande förordnande
meddelats i fråga om skada för vilken innehavare av atomanläggning i den
staten skulle vara ansvarig, har förordnandet vid tillämpningen av denna
lag samma verkan som förordnande enligt första stycket. Lag (1982:1275).
11 § Ersättning enligt denna lag utgår även om atomanläggningens
innehavare ej är vållande till skadan.
Innehavare av atomanläggning i Sverige är dock ej ansvarig enligt denna
lag i anledning av atomolycka, som är en direkt följd av krigshandling
eller liknande handling under väpnad konflikt, inbördeskrig eller uppror
eller som orsakats av allvarlig naturkatastrof av osedvanlig art. För
innehavare av atomanläggning i annan konventionsstat föreligger i sådant
fall ansvarighet endast om anläggningsstatens lag föreskriver det.
Angående ansvarighet, i fall som avses i andra stycket, enligt andra
skadeståndsregler än som innefattas i denna lag meddelas bestämmelser i
14 § andra stycket.
12 § Innehavare av atomanläggning svarar ej enligt denna lag för
1. skada på atomanläggningen eller på annan atomanläggning i dess
omedelbara närhet, däri inbegripet annan atomanläggning under
uppförande,
2. skada på egendom som vid tiden för atomolyckan fanns inom
anläggningsområdet och användes eller var avsedd att användas i
förbindelse med en atomanläggning inom området.
Är innehavare av atomanläggning i annan konventionsstat ansvarig i
anledning av atomolycka som inträffat under transport av atomsubstans,
avgöres enligt anläggningsstatens lag, om ersättning skall utgå för
skada på transportmedlet.
Angående ansvarighet för skada som avses i första eller andra stycket
enligt andra skadeståndsregler än som innefattas i denna lag meddelas
bestämmelser i 14 § andra stycket. Lag (1982:1275).
13 § Om ej annat föreskrives i denna lag, bestämmes ersättning, som
utgår enligt lagen, med tillämpning av allmänna skadeståndsregler.
Jämkning av skadestånd i anledning av medvållande på den skadelidandes
sida får äga rum endast om medverkan till skadan skett uppsåtligen eller
genom grov vårdslöshet.
14 § Anspråk på ersättning för atomskada, som omfattas av
ersättningsbestämmelserna i denna lag eller motsvarande lagstiftning i
annan konventionsstat, får ej göras gällande mot annan än innehavaren av
atomanläggningen eller den som meddelat försäkring mot hans ansvarighet,
om annat icke följer av 14 a § eller 16 § andra punkten.
Anspråk på ersättning för atomskada, för vilken anläggningsinnehavaren
enligt 11 eller 12 § eller motsvarande bestämmelse i annan
konventionsstats lag icke är ansvarig, får göras gällande endast mot
fysisk person som orsakat skadan uppsåtligen. För sådan skada på
transportmedel som avses i 12 § andra stycket är dock
anläggningsinnehavaren ansvarig enligt allmänna skadeståndsregler.
Ansvarighet för atomskada, som icke omfattas av
ersättningsbestämmelserna i denna lag eller motsvarande bestämmelser i
annan konventionsstats lag och som uppkommit i följd av atomolycka under
transport med fartyg av atomsubstans eller i övrigt i följd av
begagnande av fartyg, får ej göras gällande här i riket, om den som
innehar eller driver atomanläggning är ansvarig för skadan enligt lagen
i stat som är bunden av den i Wien den 21 maj 1963 avslutade
konventionen om ansvarighet för atomskada eller enligt sådan i annan
främmande stat gällande lagstiftning om ansvarighet för atomskada som i
alla hänseenden är lika förmånlig för skadelidande som Paris- eller
Wienkonventionen. Utom såvitt gäller ansvarighet för fysisk person som
vållat skadan uppsåtligen skall i nu angivna fall detsamma gälla i fråga
om atomskada som avses i 11 § eller 12 § första stycket eller som
uppkommit på det transporterande fartyget, även om den som innehar eller
driver anläggningen på grund av de särskilda bestämmelserna härom i
Wienkonventionen eller mot dessa konventionsbestämmelser svarande
föreskrifter i tillämplig nationell lagstiftning icke är ansvarig för
skadan.
Angående ersättning av statsmedel meddelas bestämmelser i 28–35 §§. Lag
(1974:249).
14 a § Bestämmelserna i 14 § tillämpas ej i den mån sådan tillämpning
skulle vara oförenlig med Sveriges förpliktelser enligt internationellt
fördrag. Lag (1974:249).
15 § Den som nödgats utge ersättning för atomskada på grund
av rådets förordning (EG) nr 2027/97 av den 9 oktober 1997 om
lufttrafikföretags skadeståndsansvar avseende lufttransport
av passagerare och deras bagage, räddningstjänstlagen
(1986:1102), luftfartslagen (2010:500) eller internationellt
fördrag eller lagstiftning i främmande stat inträder i den
skadelidandes rätt mot den anläggningsinnehavare som svarar
för skadan enligt denna lag. Avser ersättningen skada som
omfattas av ett med stöd av 3 § tredje stycket meddelat
förordnande, har den ersättningsskyldige rätt att kräva
tillbaka ersättningen av den anläggningsinnehavare som skulle
ha svarat för skadan, om förordnandet inte meddelats.
Har någon som har sitt huvudkontor i Sverige eller i annan
konventionsstat eller någon som är anställd hos sådan person
nödgats utge ersättning för atomskada, för vilken den
skadelidande på grund av bestämmelserna i 3 § inte är
berättigad till ersättning enligt denna lag, har han eller
hon rätt att kräva tillbaka skadeståndet av den
anläggningsinnehavare som med bortseende från nämnda
bestämmelser skulle ha svarat för skadan. Därvid äger första
stycket första punkten motsvarande tillämpning. Har skadan
uppkommit under transport av atomsubstans till mottagare i
annan stat än konventionsstat, gäller dock den avsändande
anläggningsinnehavarens ansvarighet inte längre än till dess
substansen lossats från det transportmedel varmed det anlände
till den staten. Har skadan uppkommit under transport av
atomsubstans från avsändare i sådan stat, inträder den
mottagande anläggningsinnehavarens ansvarighet inte förrän
substansen lastats på det transportmedel varmed det sändes
från den främmande staten.
Återkravsrätt enligt första eller andra stycket tillkommer
inte den som själv svarar för skadan enligt 20 §.
Lag (2010:507).
16 § Har någon på en gång lidit atomskada, vilken medför rätt till
ersättning enligt denna lag, och annan skada, tillämpas lagens
bestämmelser om ansvarighet för atomskada på samtliga skador, om och i
den mån det råder sådant samband mellan dem att de icke kan
tillförlitligen särskiljas. Detta medför dock ej inskränkning i den
ansvarighet som enligt andra skadeståndsregler åvilar annan än den
enligt denna lag ansvarige anläggningsinnehavaren för skada i följd av
sådan joniserande strålning som icke omfattas av denna lag.
17 § För innehavare av en atomanläggning i Sverige är ansvaret
enligt denna lag begränsat till ett belopp motsvarande 300
miljoner särskilda dragningsrätter för varje olycka. Såvitt
gäller en anläggning för enbart framställning, behandling eller
förvaring av obestrålat uran är ansvaret dock begränsat till
ett belopp motsvarande 10 miljoner särskilda dragningsrätter
för varje olycka. Detsamma gäller i fråga om atomolyckor som
uppkommer under transport av sådant uran. För innehavaren av en
atomanläggning utanför Sverige bestäms ansvarsbeloppet enligt
anläggningsstatens lag. I fråga om en atomolycka som inträffar
under transport av atomsubstans avser anläggningshavarens
ansvar enligt denna lag för andra skador än skador på
transportmedlet inte i något fall ett lägre sammanlagt belopp
än motsvarande 10 miljoner särskilda dragningsrätter.
Med uttrycket “särskilda dragningsrätter” avses de av
Internationella valutafonden använda särskilda
dragningsrätterna. Omräkning från särskilda dragningsrätter
till svenska kronor görs efter kursen den dag då atomolyckan
inträffade. Vid omräkningen till kronor skall kronans värde
beräknas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella
valutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhet och sina
transaktioner.
De belopp som anges i första stycket innefattar inte ränta
eller ersättning för rättegångskostnader. Lag (2001:93).
18 § Är två eller flera anläggningsinnehavare ansvariga för samma skada,
svarar de solidariskt för skadeståndet med begränsning för var och en av
dem till belopp som gäller för honom enligt 17 § första stycket. Har
skadan uppkommit under transport av flera partier atomsubstans på ett
och samma transportmedel eller under tillfällig uppläggning i en och
samma atomanläggning av flera partier atomsubstans under transport, är
dock anläggningsinnehavarnas sammanlagda ansvarighet begränsad till det
högsta belopp som gäller för någon av dem.
Mellan anläggningssinnehavarna inbördes fördelas ansvarigheten efter vad
som är skäligt med hänsyn till varje anläggnings andel i skadans
uppkomst och övriga omständigheter.
19 § Om ansvarighetsbelopp som gäller enligt 17 § första stycket eller
18 § första stycket ej förslår till gottgörelse åt dem som är
berättigade till ersättning, nedsättes deras ersättningar och därpå
belöpande ränta med samma kvotdel.
Kan det efter inträffat skadefall befaras att nedsättning enligt första
stycket fordras, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
förordna, att ersättning tills vidare skall utgå med endast viss
kvotdel. Lag (1982:1275).
20 § Ersättning som innehavare av atomanläggning utgivit enligt denna
lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat äger han
kräva åter av fysisk person som orsakat skadan uppsåtligen eller av den
som genom skriftligt avtal med anläggningsinnehavaren uttryckligen
åtagit sig att svara för skadan. I övrigt äger innehavare av
atomanläggning icke av annan kräva åter vad han utgivit enligt denna lag
eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat i vidare mån än
som följer av 16 § andra punkten eller 18 § andra stycket.
21 § Den som med stöd av 5, 6, 7, 8, 9 eller 15 § vill rikta
ersättningsanspråk mot innehavare av atomanläggning eller mot den som
meddelat försäkring mot hans ansvarighet skall vid äventyr av talans
förlust anmäla sitt anspråk hos innehavaren inom tre år från den dag då
han fick eller med iakttagande av skälig aktsamhet bort få kännedom om
att han lidit skada som medför rätt till ersättning enligt denna lag och
om den för skadan ansvarige eller, i fall som avses i 15 § första eller
andra stycket, från den dag då ersättningsanspråk riktades mot honom.
Talan om ersättning skall väckas mot anläggningens innehavare eller
dennes försäkringsgivare inom tio år från den dag då atomolyckan
inträffade. Har skadan orsakats av atomsubstans som olovligen
tillgripits, förlorats eller övergivits utan att åter ha tillvaratagits,
får dock talan icke väckas efter det att tjugo år förflutit från dagen
för tillgreppet, förlusten eller övergivandet. I fall, då det är
nödvändigt för att uppfylla Pariskonventionens bestämmelser, föreskriver
regeringen att den som lidit skada skall vara bevarad vid sin rätt till
ersättning, trots att talan icke väckts vid svensk domstol inom här
föreskriven tid. Regeringen anger därvid vad den skadelidande har att
iakttaga för att rätten skall bestå.
Angående ersättning av staten i vissa fall, då anläggningsinnehavares
ansvarighet upphört, meddelas bestämmelser i 32 §. Lag (1982:1275).
Försäkring
22 § Innehavare av atomanläggning i Sverige skall taga och vidmakthålla
försäkring för att täcka sin ansvarighet för atomskada enligt denna lag
motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat intill det
ansvarighetsbelopp som gäller för honom enligt 17 § första stycket.
Försäkringen skall godkännas av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer.
Försäkringen får tagas antingen
a) så att försäkringsbeloppet täcker ansvarigheten för varje inträffande
atomolycka; eller
b) så att försäkringen vid varje tidpunkt gäller för anläggningen med
avtalat försäkringsbelopp efter avdrag för ersättning som
försäkringsgivaren har att utge på grund av försäkringen.
Ansvarighet för skada under transport får täckas av särskild försäkring.
Lag (1982:1275).
23 § I fall som anges i 22 § andra stycket a) skall försäkringsbeloppet
motsvara minst det ansvarighetsbelopp som gäller för anläggningens
innehavare enligt 17 § första stycket. I fall som anges i 22 § andra
stycket b) skall försäkringsbeloppet motsvara minst etthundratjugo
procent av nämnda ansvarighetsbelopp. I försäkringsbeloppet inräknas
icke ränta eller ersättning för rättegångskostnad.
Har försäkringen tagits på det sätt som anges i 22 § andra stycket b)
och inträffar försäkringsfall som kan antagas ensamt eller i förening
med tidigare försäkringsfall medföra nedskrivning av försäkringsbeloppet
under det ansvarighetsbelopp som gäller för anläggningens innehavare,
åligger det denna att snarast taga tilläggsförsäkring som åter bringar
försäkringen upp till minst etthundratjugo procent av sistnämnda belopp.
24 § Försäkringen skall för den som är berättigad till ersättning
medföra rätt att få ut ersättningen direkt av försäkringsgivaren. Om
denne ej gjort annat förbehåll, gäller försäkringen också för
innehavaren av atomanläggningen mot hans ansvarighet enligt denna lag
eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat.
25 § Har försäkringsavtal efter uppsägning eller på annan grund upphört,
är försäkringsgivaren likväl ansvarig mot den skadelidande för
ersättning i anledning av atomolycka som inträffar inom två månader från
den dag skriftlig anmälan om tiden för avtalets upphörande inkom till
myndighet som regeringen bestämmer. Gäller försäkringen skada som
uppkommer under transport av atomsubstans och har sådan transport
påbörjats före utgången av nämnda tid, upphör dock försäkringsgivarens
ansvarighet mot den skadelidande icke förrän transporten avslutats.
Första stycket tillämpas icke beträffande atomolycka som inträffar efter
det att ny försäkring trätt i kraft.
I vidare mån än som följer av första eller andra stycket kan
försäkringsgivaren icke till befrielse från ansvarighet mot den
skadelidande åberopa omständighet som beror av annan än denne. Lag
(1982:1275).
26 § Bestämmelserna i 24 och 25 §§ tillämpas i fall, då talan om
ersättning enligt denna lag får väckas i Sverige, även om utländsk lag
är tillämplig på förhållandet mellan försäkringsgivaren och innehavaren
av atomanläggningen eller denna ligger utom riket.
27 § Försäkringsplikt enligt 22 § åvilar icke staten.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan från
försäkringsplikten befria innehavare av atomanläggning som ställer
betryggande säkerhet för sina förpliktelser enligt denna lag och
motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat samt visar att han på
tillfredsställande sätt sörjt för reglering av uppkommande skador.
Vad som föreskrives i denna lag om försäkring äger motsvarande
tillämpning i fråga om säkerhet som avses i andra stycket eller
motsvarande bestämmelse i annan konventionsstats lag. Lag (1982:1275).
Ersättning av statsmedel
28 § Visar den som enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i
annan konventionsstat är berättigad till ersättning av innehavare av
atomanläggning i Sverige, att han icke kunnat få ut ersättningen av
anläggningsinnehavarens försäkringsgivare, utges ersättningen av staten.
Ersättning enligt första stycket utgår icke med högre belopp än som
svarar mot det för anläggningsinnehavaren enligt 17 § första stycket
gällande ansvarighetsbeloppet.
29 § Åvilar ansvarighet för atomskada innehavare av här i riket eller i
annan stat som tillträtt tilläggskonventionen belägen atomanläggning,
vilken användes för fredliga ändamål och vid tiden för atomolyckan fanns
upptagen på den i artikel 13 i tilläggskonventionen nämnda listan, och
är svensk domstol enligt 36 § behörig att pröva ersättningsanspråk mot
anläggningsinnehavaren, skall, om det ansvarighetsbelopp som gäller
enligt 17 § första stycket eller 18 § första stycket icke förslår till
full ersättning eller om ersättning tills vidare utgår endast med viss
kvotdel på grund av förordnande enligt 19 § andra stycket, gottgörelse
av statsmedel beredas för atomskada som uppkommit
a) i Sverige eller annan stat som tillträtt tilläggskonventionen;
b) på eller över det fria havet ombord på fartyg eller luftfartyg som är
registrerat i Sverige eller i annan stat som tillträtt
tilläggskonventionen; eller
c) på eller över det fria havet, i annat fall, om skadan tillfogats stat
som tillträtt tilläggskonventionen eller medborgare i sådan stat, varvid
dock ersättning för skada på fartyg eller luftfartyg utgår endast om
detta vid tiden för atomolyckan var registrerat i stat som tillträtt
tilläggskonventionen.
Vid tillämpning av första stycket likställes med medborgare i stat som
tillträtt tilläggskonventionen bolag, förening eller annat samfund,
stiftelse eller annan sådan inrättning, vilken är hemmahörande eller
eljest etablerad i sådan stat. Som medborgare i annan stat som tillträtt
tilläggskonventionen än Sverige räknas även den som enligt lagen i sådan
stat är att anse som stadigvarande brott i den staten och i fråga om
rätt till ersättning enligt tilläggskonventionen jämställes med
medborgare i samma stat.
30 § Ersättning av statsmedel enligt 29 § bestämmes enligt de grunder
som anges i 11 § första stycket, 12 och 13 §§ samt 17 § andra stycket.
Bestämmelserna i 15 § första stycket första punkten och tredje stycket
om rätt till återkrav mot innehavare av atomanläggning äger motsvarande
tillämpning beträffande rätt att av staten kräva åter vad som utgivits i
anledning av atomskada för vilken ersättning av statsmedel utgår enligt
29 §. Lag (1982:1275).
31 § Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall
betalas till följd av en atomolycka, dels enligt 5-21 §§ samt
29 och 30 §§ av innehavare av atomanläggning och staten, dels
enligt sådant avtal som avses i artikel 15 i
tilläggskonventionen, är begränsat till ett belopp motsvarande
425 miljoner särskilda dragningsrätter. I beloppet inräknas
inte ränta eller ersättning för rättegångskostnader.
Med uttrycket “särskilda dragningsrätter” avses de av
Internationella valutafonden använda särskilda
dragningsrätterna. Förs talan om ersättning, skall omräkning
från särskilda dragningsrätter till svenska kronor göras efter
kursen den dag då olyckan inträffade, om det inte för en viss
olycka fastställs en annan dag genom överenskommelse mellan de
stater som tillträtt tilläggskonventionen. Vid omräkning till
svenska kronor skall kronans värde beräknas i enlighet med den
beräkningsmetod som Internationella valutafonden tillämpar för
sin verksamhet och sina transaktioner.
Om det belopp som med tillämpning av första och andra styckena
står till förfogande för ersättning av statsmedel enligt 29 och
30 §§ inte räcker för att ersätta skadorna, sätts
ersättningarna och räntan på ersättningarna ned med samma
kvotdel. Bestämmelsen i 19 § andra stycket tillämpas också i
fråga om dessa ersättningar. Lag (2001:93).
31 a § Är en innehavare av en atomanläggning här i landet
ansvarig för en atomskada och räcker det sammanlagda beloppet
av de ersättningar som skall betalas enligt 17 § första stycket
och 18 § första stycket samt av statsmedel enligt 29-31 §§
eller annars enligt tilläggskonventionen inte till full
ersättning för uppkommen skada, betalas ytterligare ersättning
för skada som har uppkommit
a) här i landet,
b) i Danmark, Finland eller Norge,
c) annars ombord på ett fartyg eller ett luftfartyg som är
registrerat i Sverige, Danmark, Finland eller Norge, eller
d) på annat ställe, om skadan har tillfogats svensk medborgare
eller svensk juridisk person.
Ersättning enligt första stycket betalas också för skada i
annan stat som har tillträtt tilläggskonventionen i samma mån
som ersättning i denna stat skulle betalas för atomskada som
uppkommer i Sverige.
Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall betalas
till följd av en atomolycka, dels enligt 5-21 §§ och 29-31 §§
av innehavare av atomanläggning och staten, dels enligt ett
sådant avtal som avses i artikel 15 i tillläggskonventionen,
dels av staten enligt första och andra styckena, är begränsat
till sex miljarder kronor. I beloppet inräknas inte ränta eller
ersättning för rättegångskostnader.
I fråga om ersättning enligt första och andra styckena har 30 §
motsvarande tillämpning.
Om det belopp som med tillämpning av tredje stycket står till
förfogande för gottgörelse av statsmedel icke förslår till
ersättning för skadorna, nedsätts ersättningarna och därpå
belöpande ränta med samma kvotdel. Bestämmelsen i 19 § andra
stycket äger motsvarande tillämpning. Lag (2001:353).
32 § Har atomskada, som uppkommit i Sverige i följd av atomolycka för
vars skadeverkningar innehavare av atomanläggning i Sverige är ansvarig,
yppats först efter det att anläggningsinnehavarens ansvarighet upphört
enligt 21 § andra stycket eller motsvarande bestämmelse i annan
konventionsstats lag men inom trettio år från dagen för olyckan, utges
ersättning av staten. Också för skada som yppats innan ansvarigheten
sålunda upphört utges ersättning av staten, om den skadelidande
visserligen underlåtit att inom föreskriven tid väcka talan eller
företaga annan preskriptionsavbrytande åtgärd men haft godtagbar ursäkt
för sin underlåtenhet.
Har skadestånd nedsatts enligt 19 § första stycket och, i förekommande
fall, 31 § tredje stycket och 31 a § femte stycket eller enligt
motsvarande bestämmelser i annan konventionsstats lag, nedsättes
ersättningen av statsmedel enligt denna paragraf i samma mån.
Ersättningsskyldigheten bestämmes i övrigt som om anläggningens
innehavare svarat för skadan. Anspråk på ersättning skall vid äventyr av
talans förlust anmälas inom tid som anges i 21 § första stycket hos
myndighet som regeringen bestämmer.
Regeringen kan förordna, att ersättning enligt denna paragraf skall utgå
även för skada som uppkommit utom Sverige. Lag (1982:1275).
33 § Om det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 17 § första stycket
eller 18 § första stycket eller motsvarande bestämmelse i annan
konventionsstats lag och ersättning av statsmedel som utges enligt
29–31 §§ eller i övrigt enligt tilläggskonventionen samt enligt 31 a §
icke förslår till full ersättning för uppkommen skada, beredes
gottgörelse av statsmedel enligt grunder som fastställes i särskild lag.
Sådan gottgörelse lämnas i här avsedda fall även i tillägg till
ersättning som utges enligt 32 § för här i riket uppkommen skada, om
sådan ersättning nedsatts enligt 32 § andra stycket första punkten.
Gottgörelse som nu nämnts lämnas även i fall då på grund av förordnande
enligt 19 § andra stycket, 31 § tredje stycket andra punkten eller 31 a
§ femte stycket andra punkten ersättning tills vidare utgår endast med
viss kvotdel. Lag (1982:1275).
34 § Ersättning enligt 28, 29, 31 a eller 33 § utgår ej i anledning av
atomolycka som avses i 11 § andra stycket. Lag (1982:1275).
35 § Belopp som utgivits enligt 28 § får staten kräva åter endast av
atomanläggningens innehavare, dennes försäkringsgivare och den mot
vilken anläggningens innehavare har återkravsrätt enligt 20 §.
För belopp som utgivits enligt 29, 31 a eller 33 § med anledning av att
förordnande meddelats enligt 19 § andra stycket inträder staten i den
rätt till ersättning av anläggningsinnehavaren som kan tillkomma den
skadelidande. I övrigt kan belopp, som staten utgivit enligt 29–31 och
31 a §§ eller som eljest utgivits enligt tilläggskonventionens
bestämmelser i anledning av atomolycka, för vars skadeverkningar
innehavare av atomanläggning i Sverige är ansvarig enligt annan
konventionsstats lag, eller som staten utgivit enligt 33 §, krävas åter
endast från fysisk person som orsakat skadan uppsåtligen. Motsvarande
gäller i fråga om ersättning som staten utgivit enligt 32 §. Lag
(1982:1275).
Laga domstol m.m.
36 § Talan med stöd av 5, 6, 7, 8, 9 eller 15 § mot innehavare av
atomanläggning eller dennes försäkringsgivare får väckas i Sverige, om
a) atomolyckan helt eller delvis inträffat i Sverige; eller
b) atomanläggningen är belägen här och atomolyckan i sin helhet
inträffat utom konventionsstaternas områden eller platsen för olyckan
ej kan bestämmas med säkerhet.
I fall då det är nödvändigt för att efterkomma bestämmelserna i artikel
13 (c) (ii) i Pariskonventionen förordnar regeringen om inskränkning av
den behörighet som tillkommer svensk domstol enligt första stycket. Lag
(1982:1275).
37 § Talan i mål, som enligt 36 § får upptagas i Sverige, och talan mot
staten enligt 28, 29, 31 a, 32 eller 33 § väckes vid rätten i den ort
där atomolyckan inträffade. Är två eller flera domstolar behöriga,
väckes talan vid någon av dem.
Finnes ej behörig domstol enligt första stycket, väckes talan vid
Stockholms tingsrätt. Lag (1982:1275).
38 § /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/
Har dom i mål om ersättning för atomskada meddelats i annan
konventionsstat och är domstolarna i den staten enligt Pariskonventionen
behöriga att pröva tvist som domen gäller, skall domen, när den vunnit
laga kraft och kan verkställas i den stat den meddelats, på ansökan
verkställas i Sverige utan att ny prövning sker av den sak som avgjorts
genom domen. Detta medför ej skyldighet att verkställa utländsk dom, om
det ansvarighetsbelopp som gäller för atomanläggningens innehavare
därigenom skulle överskridas.
Ansökan om verkställighet göres hos Svea hovrätt. Vid ansökningen skall
fogas
1. domen i huvudskrift eller i avskrift som bestyrkts av myndighet;
2. förklaring av behörig myndighet i den stat där domen meddelats, att
domen avser ersättning enligt Pariskonventionen samt att den vunnit laga
kraft och kan verkställas i nämnda stat.
Nu nämnda handlingar skall vara försedda med bevis om utfärdarens
behörighet. Beviset skall vara utställt av svensk beskickning eller
konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen
meddelats. Är handling i ärendet avfattad på annat främmande språk än
danska eller norska, skall handlingen åtföljas av översättning till
svenska. Översättningen skall vara bestyrkt av diplomatisk eller
konsulär tjänsteman eller av svensk notarius publicus.
Ansökan om verkställighet får ej bifallas utan att motparten haft
tillfälle att yttra sig över ansökningen.
Bifalles ansökningen, verkställes domen på samma sätt som svensk
domstols laga kraft ägande dom, om ej högsta domstolen efter talan mot
hovrättens beslut förordnar annat.
38 § /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/
Om en dom i ett mål om ersättning för en atomskada har
meddelats i en annan konventionsstat och om domstolarna i den
staten enligt Pariskonventionen är behöriga att pröva den
tvist som domen gäller, ska domen, när den har fått laga
kraft och kan verkställas i den stat där den meddelats, efter
en ansökan verkställas i Sverige utan att en ny prövning sker
av den sak som avgjorts genom domen. Det finns dock inte
någon skyldighet att verkställa en utländsk dom, om det
ansvarighetsbelopp som gäller för atomanläggningens
innehavare därigenom skulle överskridas.
En ansökan om verkställighet görs till den tingsrätt som
regeringen föreskriver. Sökanden ska tillsammans med ansökan
ge in
1. domen i original eller i kopia som bestyrkts av en
myndighet, och
2. en förklaring av en behörig myndighet i den stat där domen
meddelats, att domen avser ersättning enligt
Pariskonventionen samt att den har fått laga kraft och kan
verkställas i den staten.
Handlingarna ska vara försedda med bevis om utfärdarens
behörighet. Beviset ska vara utställt av en svensk
beskickning eller konsul eller av chefen för
justitieförvaltningen i den stat där domen meddelats. Om en
handling i ärendet inte är skriven på svenska, danska eller
norska, ska en översättning till svenska ges in tillsammans
med handlingen. Översättningen ska vara bestyrkt av en
diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av en svensk
notarius publicus.
Om en ansökan om verkställighet bifalls, verkställs domen på
samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft.
Vid handläggning i domstol av ett ärende om verkställighet
tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Lag (2014:917).
Övriga bestämmelser
39 § När atomsubstans sändes från atomanläggning i Sverige till
mottagare utom riket eller till sådan atomanläggning från avsändare utom
riket och transporten sker under sådana omständigheter, att
anläggningens innehavare enligt 6 eller 7 § svarar för uppkommande
skada, skall denne till fraktföraren lämna ett certifikat, som är
utställt av försäkringsgivaren och innehåller uppgift om vem som är
anläggningens innehavare och om dennes adress, om den atomsubstans och
den transport som försäkringen avser samt om försäkringens belopp, art
och varaktighet. Certifikatet skall vara försett med intyg av myndighet
som regeringen bestämmer, att den däri nämnde anläggningsinnehavaren är
innehavare av atomanläggning i Pariskonventionens mening. Den som
utställt certifikatet svarar för att uppgifterna om anläggningens
innehavare och hans adress samt om försäkringens eller säkerhetens
belopp, art och varaktighet är riktiga.
Formulär till certifikat som avses i första stycket fastställes av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1982:1275).
40 § Den som försummar försäkringsplikten enligt denna lag eller ej
iakttager sådant villkor om ställande av säkerhet som föreskrivits med
stöd av 27 § andra stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex
månader.
41 § Har upphävts genom lag (1982:1275).
Övergångsbestämmelser
2014:917
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Äldre föreskrifter gäller för handläggningen i Svea hovrätt
och Högsta domstolen av ärenden som har inletts i hovrätten
före ikraftträdandet.