Efterlysningskungörelse (1969:293)

SFS nr
1969:293
Departement/myndighet
Justitiedepartementet L4
Utfärdad
1969-05-23
Ändring införd
t.o.m. SFS 2014:1116

1 § Efterlysning enligt denna kungörelse kan ske, om upplysning
saknas
var någon som eftersökes av myndighet uppehåller sig och efterlysningen
kan antagas underlätta eftersökningen.

Om efterlysning för brott och om efterlysning i vissa andra fall finns
bestämmelser utöver vad som föreskrives i denna kungörelse.

2 § Efterlysningar verkställs genom att uppgifter förs in i
ett register över efterlysta personer som Polismyndigheten
för med hjälp av automatiserad behandling
(efterlysningsregistret).

I lagen (2000:344) om Schengens informationssystem finns
också bestämmelser om efterlysning. Förordning (2014:1116).

3 § Har upphävts genom förordning (2014:1116).

4 § Har upphävts genom förordning (1979:420).

5 § Innan efterlysning sker skall de åtgärder ha vidtagits för att
anträffa den eftersökte, som omständigheterna föranleder.

6 § Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, åklagare eller
Kriminalvården beslutar om efterlysning. Andra myndigheter
kan göra framställning om efterlysning till
Polismyndigheten.

Polismyndigheten beslutar om efterlysning på begäran av en
utländsk myndighet.

Av ett beslut om efterlysning ska det framgå om den efterlyste
ska omhändertas vid anträffandet. Förordning (2014:1116).

7 § En framställning om efterlysning eller om att ett beslut
om efterlysning ska verkställas görs till Polismyndigheten.

Framställningen ska innehålla uppgifter om den som
efterlysningen avser, om anledningen till efterlysningen och
om den åtgärd som ska vidtas när han eller hon anträffas. De
handlingar som behövs för Polismyndighetens handläggning av
ärendet ska bifogas framställningen. Förordning (2014:1116).

8 § Har upphävts genom förordning (1982:227).

9 § När den efterlyste har anträffats eller efterlysningen av
något annat skäl inte längre behövs ska den genast
återkallas. Återkallelse sker genom att Polismyndigheten tar
bort uppgifterna ur efterlysningsregistret.

En myndighet eller åklagare som har beslutat om, eller
begärt, en efterlysning enligt denna förordning ska genast
underrätta Polismyndigheten när den efterlyste har anträffats
eller efterlysningen av något annat skäl inte längre behövs.
Förordning (2014:1116).

10 § Har upphävts genom förordning (1982:227).

11 § Har upphävts genom förordning (1982:227).

12 § En efterlysning som inte avser en försvunnen person
eller en person som ska omhändertas vid anträffandet gäller
högst ett år, om inte ett nytt beslut om efterlysning har
meddelats dessförinnan. Polismyndigheten ska ta bort
efterlysningar som av det skälet har upphört att gälla ur
efterlysningsregistret. Förordning (2014:1116).

13 § Polismyndigheten beslutar efter framställning om
efterlysning i utlandet. Förordning (2014:1116).

13 a § För passhinderundersökning får efterlysningsregistret
även innehålla uppgifter om personer som

1. är underkastade övervakning enligt 24 kap. 4 §
rättegångsbalken, reseförbud eller anmälningsskyldighet
enligt 25 kap. 1 § samma balk,

2. är ålagda att lämna ifrån sig sitt pass enligt 2 kap. 12 §
eller 6 kap. 6 § konkurslagen (1987:672), eller

3. det har meddelats förbud att utfärda pass för enligt
bestämmelserna i 1 eller 2. Förordning (2014:1116).

14 § Polismyndigheten får meddela närmare föreskrifter för
tillämpningen av denna kungörelse. Förordning (2014:1116).