Kungörelse (1969:84) om polisens användning av skjutvapen

SFS nr
1969:84
Departement/myndighet
Justitiedepartementet L4
Utfärdad
1969-03-21
Ändring införd
t.o.m. SFS 2014:1115

1 § Föreligger rätt till nödvärn enligt 24 kap. 1 § brottsbalken,
får
polisman använda skjutvapen för att avvärja svårare våld mot polismannen
själv eller annan eller hot som innebär trängande fara för sådant våld.

2 § Föreligger ett fall som avses i 24 kap. 2 § brottsbalken
eller i 10 § första stycket 2 polislagen (1984:387) och är ett
omedelbart ingripande nödvändigt, får polismannen använda
skjutvapen för att

1. gripa den som på sannolika skäl är misstänkt för

mord, dråp, grov misshandel eller människorov,

våldtäkt, grov våldtäkt, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot
barn, rån eller grovt rån,

mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage,
grovt sabotage, kapning, sjö- eller luftfartssabotage,
flygplatssabotage eller spridande av gift eller smitta,

uppror eller väpnat hot mot laglig ordning,

högförräderi, krigsanstiftan, spioneri, grovt spioneri eller
landsförräderi,

grovt narkotikabrott eller

försök eller straffbar förberedelse till brott som nu har
nämnts;

2. hindra någon från att rymma eller för att gripa någon som
har rymt, om han är häktad, anhållen eller gripen för brott som
anges under 1 eller om han är dömd för ett sådant brott till
fängelse och intagen i anstalt;

3. omhänderta en person, som på grund av allvarlig psykisk
störning eller innehav av vapen som kan befaras bli missbrukat
eller av annan anledning uppenbarligen är farlig för annans liv
eller hälsa. Förordning (2005:92).

3 § Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen får även i andra
fall än som avses i 24 kap. 2 § brottsbalken eller 10 §
polislagen (1984:387) eller i 2 § denna förordning medge en
polisman att använda skjutvapen för att genomföra en viss
tjänsteåtgärd, om det är absolut nödvändigt med hänsyn till
åtgärdens vikt. Förordning (2014:1115).

4 § Annat skjutvapen än pistol får användas endast efter
medgivande av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen.
Jaktvapen får dock användas för att avliva djur.
Förordning (2014:1115).

5 § Myndighetschefen får delegera beslut enligt 3 eller 4 §
till någon annan anställd vid myndigheten som har den
särskilda kompetens, utbildning och erfarenhet som behövs.
Förordning (2014:1115).

6 § En polisman som uppträder i en grupp eller avdelning
under direkt ledning av en förman får använda skjutvapen
endast på order av honom eller henne. Det gäller dock inte om
gruppen, avdelningen eller någon annan utsätts för ett så
allvarligt angrepp eller hot om angrepp att vapen måste
användas omedelbart. Förordning (2014:1115).

7 § Innan polisman använder skjutvapen, skall han särskilt beakta risken
för att utomstående skadas. Skottlossning inom område, där många
människor bor eller vistas, skall i det längsta undvikas.

Innan skott avlossas, skall polismannen ge tydlig varning genom tillrop,
om sådan varning ej är otjänlig. Om skjutvapen måste användas, skall
polismannen, när omständigheterna ej tvingar till annat, först avlossa
varningsskott.

Vid skottlossning mot person skall eftersträvas att endast för
tillfället oskadliggöra honom.

8 § En polisman som har avlossat skott ska skyndsamt
underrätta en förman vid berörd ledningscentral vid
Polismyndigheten, eller motsvarande funktion vid
Säkerhetspolisen, och lämna en rapport om händelsen till
berörd regionpolischef eller avdelningschef respektive
säkerhetspolischefen eller biträdande säkerhetspolischefen.
Någon rapport behöver dock inte lämnas om vapnet har använts
för att avliva ett djur. Förordning (2014:1115).

9 § Med skjutvapen avses i denna kungörelse ej vapen för spridande av
tårgas eller dylikt.

10 § Om polismans bruk av skjutvapen vid deltagande i försvaret under
krig gäller särskilda bestämmelser. Förordning (1980:591).

11 § Polismyndigheten får i samråd med Säkerhetspolisen
meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av denna
kungörelse. Förordning (2014:1115).