Lag (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

SFS nr: 1971:289
Departement/myndighet: Justitiedepartementet DOM
Utfärdad: 1971-06-04
Ändring införd: t.o.m. SFS 2015:182

1 § Högsta förvaltningsdomstolen är enligt regeringsformen högsta
allmänna förvaltningsdomstol. Den har sitt säte i Stockholm.

Kammarrätterna är allmänna förvaltningsdomstolar närmast
under Högsta förvaltningsdomstolen.

Kammarrätterna är Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i
Göteborg, Kammarrätten i Sundsvall och Kammarrätten i
Jönköping.

Förvaltningsrätterna är allmänna förvaltningsdomstolar
närmast under kammarrätterna. Regeringen meddelar
föreskrifter om förvaltningsrätternas domkretsar.
Lag (2010:1398).

Högsta förvaltningsdomstolen

2 § Högsta förvaltningsdomstolen prövar

1. överklaganden av en kammarrätts beslut enligt
förvaltningsprocesslagen (1971:291),

2. överklaganden av andra beslut i förvaltningsärenden som
enligt lag ska göras till domstolen, och

3. ansökningar om resning och återställande av försutten tid
i andra fall än som anges i 8 §.

Högsta förvaltningsdomstolen prövar som första domstol om ett
justitieråd i Högsta domstolen ska skiljas eller avstängas
från sin anställning eller vara skyldig att genomgå
läkarundersökning. Lag (2015:182).

3 § Högsta förvaltningsdomstolen består av fjorton justitieråd
eller det högre antal som behövs. Minst två tredjedelar av
antalet justitieråd ska vara lagfarna. Justitieråden får inte
inneha eller utöva något annat ämbete.

Ett av justitieråden ska vara domstolens ordförande.

När ett justitieråd på grund av sjukdom eller därmed jämförlig
omständighet inte kan tjänstgöra i Högsta
förvaltningsdomstolen, får den som avgått med ålderspension
från sin anställning som justitieråd förordnas att tillfälligt
tjänstgöra som ersättare. Vad som i lag eller annan författning
föreskrivs om justitieråd ska även tillämpas på ersättare.

Om justitieråds tjänstgöring i Lagrådet är särskilt
föreskrivet. Lag (2010:1398).

4 § Högsta förvaltningsdomstolen får vara indelad i
avdelningar. Om Högsta förvaltningsdomstolen är indelad i
avdelningar, är Högsta förvaltningsdomstolens ordförande även
ordförande på en avdelning. Ett av de övriga justitieråden är
ordförande på annan avdelning. Lag (2010:1398).

4 a § Rätten ska, om inte annat följer av andra och tredje
styckena eller 4 b § andra stycket, bestå av minst fem
ledamöter vid prövning av själva saken i

1. mål där prövningstillstånd har beviljats av
Högsta förvaltningsdomstolen,

2. mål där Högsta förvaltningsdomstolen är första
domstolsinstans,

3. mål som avses i 35 § tredje stycket
förvaltningsprocesslagen (1971:291), och

4. mål om resning eller återställande av försutten tid, om
prövningen inte är enkel.

I mål som avses i första stycket är rätten domför med fyra
ledamöter om tre av dessa är ense om slutet.

I mål om rättsprövning enligt lagen (2006:304) om
rättsprövning av vissa regeringsbeslut får rätten bestå av
tre eller fyra ledamöter om det är fråga om att avvisa en för
sent inkommen ansökan eller om prövningen annars är enkel.

När Högsta förvaltningsdomstolen avger ett sådant yttrande som
avses i 2 § lagen (1974:579) om handläggningen av nådeärenden
ska rätten bestå av minst tre ledamöter. Lag (2010:1398).

4 b § I andra fall än sådana som avses i 4 a § beslutar
Högsta förvaltningsdomstolen för varje mål eller ärende hur
många ledamöter som ska ingå i rätten.

Det som sägs i första stycket gäller även vid prövning av

1. frågor om beviljande av prövningstillstånd i kammarrätt,
och

2. överklagade beslut enligt vilka ett överklagande har
avvisats som för sent inkommet. Lag (2010:1398).

4 c § Fler än sju ledamöter får inte ingå i rätten, om inte
annat följer av 5 §. Lag (2009:345).

5 § Om det vid överläggning till dom eller beslut framkommer
att den mening som råder i rätten avviker från en
rättsgrundsats eller lagtolkning, som förut varit antagen av
Högsta förvaltningsdomstolen, får rätten besluta att målet
eller, om det är lämpligt, en viss fråga i målet ska avgöras av
Högsta förvaltningsdomstolen i dess helhet. Ett sådant beslut
får också meddelas om det i annat fall är av särskild betydelse
för rättstillämpningen att målet eller en viss fråga avgörs av
Högsta förvaltningsdomstolen i dess helhet.

Om det i olika domar eller beslut av Högsta
förvaltningsdomstolen har kommit till uttryck mot varandra
stridande åsikter i fråga om en viss rättsgrundsats eller
lagtolkning, gäller första stycket första meningen endast om
rätten finner att den rådande meningen avviker från den dom
eller det beslut som meddelades senast.

När ett mål eller en fråga avgörs av Högsta
förvaltningsdomstolen i dess helhet ska alla justitieråd som
inte har förhinder delta i avgörandet. Lag (2010:1398).

5 a § Om rätten består av fler än två ledamöter och en av
dessa får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är
rätten ändå domför. Lag (2009:345).

6 § När Högsta förvaltningsdomstolen behandlar en ansökan om
resning i ett mål eller ärende som har avgjorts av
Högsta förvaltningsdomstolen, får inte någon ledamot som
deltagit i det tidigare avgörandet ingå i rätten, om ett
tillräckligt antal ledamöter ändå finns tillgängligt inom
domstolen. Lag (2010:1398).

7 § För beredning och föredragning av mål i Högsta
förvaltningsdomstolen finns hos domstolen särskilda tjänstemän.
Lag (2010:1398).

Kammarrätterna

8 § En kammarrätt prövar

1. överklaganden som enligt lag eller annan författning ska
göras till domstolen,

2. mål om ersättning för kostnader enligt
skatteförfarandelagen (2011:1244) i den utsträckning som är
föreskrivet i den lagen,

3. sådana ansökningar om resning i mål eller ärenden som
enligt 11 kap. 13 § regeringsformen ska prövas av
förvaltningsdomstol, om målet eller ärendet slutligt avgjorts
av en förvaltningsrätt eller förvaltningsmyndighet, och

4. ansökningar om återställande av försutten tid för
överklagande eller därmed jämförbar åtgärd till en
förvaltningsrätt, kammarrätt eller förvaltningsmyndighet.

Regeringen meddelar föreskrifter om kammarrätternas
domkretsar. Lag (2013:85).

8 a § Förekommer det vid mer än en kammarrätt flera mål som har
nära samband med varandra, får målen handläggas vid en av
kammarrätterna, om det kan göras utan avsevärd olägenhet för
någon part.

En kammarrätt får, om det finns särskilda skäl och det kan
göras utan avsevärd olägenhet för någon part, lämna över ett
mål till en annan kammarrätt som handlägger sådana mål.

Närmare föreskrifter om överlämnande av mål mellan kammarrätter
meddelas av regeringen. Lag (1998:373).

9 § Innefattar besvär även fråga, som det ankommer på regeringen att
avgöra, och finner kammarrätten frågorna ej böra avgöras var för sig,
skall kammarrätten med eget utlåtande överlämna målet till regeringens
prövning.

10 § I varje kammarrätt ska det finnas en kammarrättspresident,
en eller flera kammarrättslagmän samt kammarrättsråd av vilka
en eller flera ska vara vice ordförande. De ska vara lagfarna.
Lag (2010:1398).

11 § En kammarrätt får vara indelad i avdelningar. Chef för
en avdelning är presidenten eller en lagman.

Bestämmelser om särskild sammansättning av kammarrätten vid
behandling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152), lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation
och lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas
offentligt. Bestämmelser om särskild sammansättning vid
behandling av mål om laglighetsprövning enligt 10 kap.
kommunallagen (1991:900) finns i 13 a §. Lag (2013:85).

12 § En kammarrätt är domför med tre lagfarna ledamöter. Fler
än fyra lagfarna ledamöter får inte ingå i rätten.

När det är särskilt föreskrivet att nämndemän ska ingå i
rätten, är en kammarrätt domför med tre lagfarna ledamöter
och två nämndemän. Fler än fyra lagfarna ledamöter och tre
nämndemän får inte ingå i rätten.

Om en av de lagfarna ledamöterna eller en av nämndemännen får
förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå
domför.

En kammarrätt är domför utan nämndemän

1. vid prövning av överklagande av beslut som inte innebär
att målet avgörs,

2. vid förordnande om saken i avvaktan på målets avgörande
och vid annan åtgärd som avser endast målets beredande, och

3. vid beslut genom vilket domstolen skiljer sig från målet
utan att detta har prövats i sak.

Handläggs ett mål som avses i andra stycket gemensamt med ett
annat mål, får nämndemän delta vid handläggningen även av det
senare målet.

Bestämmelser om domförhet vid behandling av vissa mål finns i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152), lagen (2003:389) om
elektronisk kommunikation och lagen (2010:1882) om
åldersgränser för film som ska visas offentligt. Bestämmelser
om domförhet vid behandling av mål om laglighetsprövning
enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900) finns i 13 a §.

Vid behandling av frågor om prövningstillstånd är
kammarrätten domför med två lagfarna ledamöter, om de är ense
om slutet. Detsamma gäller vid behandling av andra frågor i
mål där prövningstillstånd krävs för prövning av ett
överklagande, om frågorna behandlas före eller i samband med
frågan om prövningstillstånd. Vid behandling av en fråga om
avvisning av ett överklagande på grund av att det har kommit
in för sent är kammarrätten domför med två lagfarna
ledamöter, om de är ense om slutet.

Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är
kammarrätten domför med en lagfaren ledamot.

Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål får utföras
av en lagfaren ledamot i kammarrätten eller, om åtgärderna
inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna
ledamöter, av en annan anställd i kammarrätten som har
tillräcklig kunskap och erfarenhet. Regeringen meddelar
närmare föreskrifter om detta. Lag (2013:85).

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall
fastställa hur många nämndemän som skall finnas i kammarrättens
domkrets för tjänstgöring i kammarrätten. Regeringen eller myndigheten
skall vidare för varje län inom domkretsen fastställa det antal
nämndemän som skall utses. Kammarrätten fördelar tjänstgöringen mellan
nämndemännen efter samråd med dem. Lag (1983:372).

13 a § En kammarrätt ska vid behandling av mål om
laglighetsprövning enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900)
bestå av tre lagfarna ledamöter och två sådana särskilda
ledamöter som anges i 13 b §.

Om en av de särskilda ledamöterna får förhinder sedan
handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför om tre av
de kvarvarande ledamöterna är ense om slutet.

En kammarrätt är domför utan de särskilda ledamöterna i
sådana fall som anges i 12 § fjärde stycket samt vid prövning
av mål som är av enkel beskaffenhet. Lag (2013:85).

13 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer förordnar för viss tid särskilda ledamöter för
varje kammarrätt. De särskilda ledamöterna ska ha god
kännedom om kommunal verksamhet.

Om det medan en särskild ledamot deltar i behandlingen av ett
mål inträffar en omständighet som medför att förordnandet
upphör att gälla, ska förordnandet ändå gälla i det pågående
målet.

Kammarrätten fördelar tjänstgöringen mellan de särskilda
ledamöterna efter samråd med dem. Lag (2013:85).

Förvaltningsrätterna

14 § Om det i lag eller annan författning föreskrivs att
talan ska väckas vid eller beslut överklagas till allmän
förvaltningsdomstol, ska det göras vid en förvaltningsrätt.

Ett beslut ska överklagas till den förvaltningsrätt inom vars
domkrets ärendet först prövats, om det inte för ett visst
slag av mål föreskrivs annat i lag eller förordning.

Förekommer det vid mer än en förvaltningsrätt flera mål som
har nära samband med varandra, får målen handläggas vid en av
förvaltningsrätterna om det kan göras utan avsevärd olägenhet
för någon part.

En förvaltningsrätt får, om det finns särskilda skäl och det
kan göras utan avsevärd olägenhet för någon part, lämna över
ett mål till en annan förvaltningsrätt som handlägger sådana
mål.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om överlämnande av
mål mellan förvaltningsrätter. Lag (2009:773).

14 a § Innefattar ett överklagande även en fråga som det
ankommer på regeringen att avgöra ska förvaltningsrätten
överlämna målet till kammarrätten för handläggning enligt
9 §. Lag (2009:773).

15 § I en förvaltningsrätt ska det finnas en lagman.

Om regeringen inte bestämmer något annat ska det i en
förvaltningsrätt även finnas en eller flera rådmän. I de
förvaltningsrätter som regeringen bestämmer ska det också
finnas en eller flera chefsrådmän.

Lagmän, chefsrådmän och rådmän ska vara lagfarna.
Lag (2013:85).

16 § En förvaltningsrätt får vara indelad i avdelningar. Chef
för en avdelning är lagmannen eller en chefsrådman.

Om särskild sammansättning av förvaltningsrätt vid behandling
av mål om fastighetstaxering finns bestämmelser i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Lag (2009:773).

17 § En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare och
tre nämndemän, om inte annat följer av 17 a eller 18 §. Om en
av nämndemännen får förhinder sedan handläggningen har
påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två
nämndemän.

Om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning
eller svårighetsgrad, får antalet lagfarna domare utökas med
en utöver vad som följer av första stycket. Detsamma gäller i
fråga om antalet nämndemän. Om någon eller några av
ledamöterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats
gäller första stycket andra meningen i fråga om domförhet.

Om domförhet vid behandling av mål om fastighetstaxering och
av vissa mål om elektronisk kommunikation finns, förutom i
18 §, bestämmelser i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
respektive lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska
fastställa hur många nämndemän som ska finnas inom varje
förvaltningsrätts domkrets för tjänstgöring i domstolen.
Förvaltningsrätten fördelar tjänstgöringen mellan
nämndemännen efter samråd med dem. Lag (2009:773).

17 a § Förvaltningsrätten ska vid behandling av mål enligt 10
kap. kommunallagen (1991:900) bestå av en lagfaren ledamot
och två sådana särskilda ledamöter som anges i 17 b §.

Förvaltningsrätten är dock domför utan de särskilda
ledamöterna i sådana fall som anges i 18 § första och andra
stycket samt fjärde stycket 1. Lag (2009:773).

17 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer förordnar för viss tid särskilda ledamöter för
varje förvaltningsrätt. De särskilda ledamöterna ska ha god
kännedom om kommunal verksamhet.

Förvaltningsrätten fördelar tjänstgöringen mellan de
särskilda ledamöterna efter samråd med dem. Lag (2013:85).

18 § En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare
ensam

1. vid åtgärd som avser endast måls beredande,

2. vid förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av en
annan förvaltningsrätt,

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning,
felskrivning eller annat uppenbart förbiseende och

4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av
mål.

Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet
prövas av fullsutten rätt, är en förvaltningsrätt domför med
en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar
prövning av målet i sak.

Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte
är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får
utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap
och erfarenhet och som är anställd vid förvaltningsrätten
eller vid en tingsrätt på samma ort som förvaltningsrätten.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om detta.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak
av

1. mål av enkel beskaffenhet,

2. mål om bevissäkring och betalningssäkring enligt
skatteförfarandelagen (2011:1244), om besiktning enligt
fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om uppgifts eller
handlings undantagande från kontroll enligt
skatteförfarandelagen eller annan skatteförfattning,

3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om
vård i enskildhet enligt 15 b § samma lag, mål om avskildhet
enligt 15 c § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud
enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande
enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall, mål om vård i enskildhet eller avskildhet enligt 34 §
samma lag, mål om vård i enskildhet enligt 14 § lagen
(1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, mål om
avskildhet enligt 17 § samma lag, mål om tillfällig isolering
enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168), mål enligt 12 §
första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 3–5 och 9 när det
gäller de fall då vården inte har förenats med särskild
utskrivningsprövning eller 6 lagen (1991:1129) om
rättspsykiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt
utlänningslagen (2005:716), mål enligt lagen (1974:202) om
beräkning av strafftid m.m., mål enligt fängelselagen
(2010:610) samt mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av
straff m.m.,

4. mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål rörande
preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller
avgifter enligt skatteförfattningarna,

5. mål enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling,
lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten,
energi, transporter och posttjänster eller lagen (2011:1029)
om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,

6. mål som avser en fråga av betydelse för
inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas
i målet uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet
enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken,

7. mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt och

8. mål enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem och lagen
(2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för
elektronisk identifiering. Lag (2013:312).

Vissa bestämmelser om kammarrätt och förvaltningsrätt

19 § Nämndemän utses genom val. Val förrättas av
landstingsfullmäktige. I Gotlands län förrättas val av
kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Valet ska vara proportionellt, om det begärs av minst så
många väljande som motsvarar det tal man får om samtliga
väljandes antal delas med det antal personer valet avser ökat
med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns
bestämmelser i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt.

Regeringen får för ett visst län besluta att nämndemän i
kammarrätt ska väljas bland dem som för samma
tjänstgöringstid har utsetts till nämndemän i hovrätt. En
nämndeman i hovrätt får även i annat fall, om han eller hon
är behörig, tjänstgöra som nämndeman i den kammarrätt inom
vars domkrets han eller hon är folkbokförd.

Vid val av nämndemän ska eftersträvas att nämndemannakåren
får en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön,
etnisk bakgrund och yrke. Om det finns flera alternativa sätt
att uppnå en allsidig sammansättning, bör de personer väljas
som inte tidigare tjänstgjort som nämndemän eller som
tjänstgjort kortast tid. Lag (2014:905).

20 § Valbar till nämndeman är varje svensk medborgare som
är folkbokförd i det län eller den del av länet som hör till
kammarrättens eller förvaltningsrättens domkrets och som inte
är underårig, är i konkurstillstånd eller har förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Den som är anställd vid en domstol, Skatteverket, en
länsstyrelse, Försäkringskassan, Migrationsverket eller
Transportstyrelsen får inte vara nämndeman. Detsamma gäller
en lagfaren domare, åklagare, polisman och advokat eller
någon annan som har till yrke att föra andras talan inför
domstol samt en ledamot av en skattenämnd.

Ingen får samtidigt vara nämndeman i en kammarrätt och i en
förvaltningsrätt.

Till nämndeman får endast den utses som med hänsyn till
omdömesförmåga, självständighet, laglydnad och övriga
omständigheter är lämplig för uppdraget.

Den som har fyllt sextio år eller uppger något giltigt hinder
är inte skyldig att ta emot uppdrag som nämndeman. Den som
har avgått som nämndeman är inte skyldig att ta emot nytt
uppdrag förrän efter fyra år.

Domstolen ska kontrollera behörigheten och, i fråga om
laglydnad, lämpligheten hos den som har utsetts till
nämndeman. Lag (2014:905).

20 a § En nämndeman har rätt till ledighet från anställning i
den utsträckning som behövs för att han eller hon skall kunna
utföra sitt uppdrag. Lag (2006:851).

21 § En nämndeman utses för fyra år. Den som har fyllt
sextio år får avgå som nämndeman. Domstolen får entlediga en
nämndeman som visar giltigt hinder.

Domstolen ska entlediga en nämndeman som genom att begå brott
eller på annat sätt har visat sig olämplig för uppdraget.

Om en nämndeman inte längre är valbar eller behörig upphör
nämndemannens uppdrag. Fullmäktige får dock besluta att en
nämndeman som till följd av ändrad folkbokföring inte längre
är valbar får ha kvar sitt uppdrag under resten av
tjänstgöringstiden.

Om en nämndemans uppdrag upphör under tjänstgöringstiden
utses en ny nämndeman för den tid som återstår. Ändras
antalet nämndemän inom domkretsen får en nytillträdande
nämndeman utses för kortare tid än som följer av första
stycket. Lag (2014:905).

22 § Domstolen får stänga av en nämndeman från tjänstgöringen
om han eller hon

1. är föremål för ett ärende om entledigande,

2. är föremål för förundersökning eller står under åtal för ett
brott som vid fällande dom kan antas leda till entledigande,
eller

3. i övrigt uppvisar ett beteende eller ett tillstånd som
bedöms skada allmänhetens förtroende för rättskipningen.

Ett beslut om avstängning enligt första stycket 3 skall gälla
för viss tid, dock högst sex månader. Lag (2006:851).

23 § Beslut om entledigande och avstängning av nämndemän får
överklagas till en särskild statlig nämnd. Nämndens beslut får
inte överklagas.

Regeringen meddelar föreskrifter om nämnden. Lag (2006:851).

24 § En nämndeman som entledigats eller avgått är, om han eller
hon alltjämt är valbar, skyldig att fullgöra uppdraget till
dess domstolen fått besked om att annan blivit vald samt att
även därefter tjänstgöra vid fortsatt behandling av mål i vars
handläggning han eller hon tidigare har deltagit. Detta gäller
dock inte den som entledigats enligt 21 § andra stycket eller
som avgått sedan ett ärende om sådant entledigande eller om
avstängning har inletts. Lag (2006:851).

25 § har upphävts genom lag (1986:1285).

Gemensamma bestämmelser

26 § I fråga om omröstning i allmän förvaltningsdomstol gäller
bestämmelserna i 16 och 29 kap. rättegångsbalken om omröstning
i tillämpliga delar. Lag (1997:392).

27 § Allmän förvaltningsdomstol sammanträder på den ort där den har sitt
säte eller där avdelning av domstolen är förlagd. När det föreligger
särskilda skäl får domstolen sammanträda på annan ort.

28 § Ledamöter och föredragande i allmän förvaltningsdomstol
ska vara svenska medborgare. Den som är underårig eller i
konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken får inte utöva befattning som ledamot eller
föredragande. I fråga om nämndemän i kammarrätterna och
förvaltningsrätterna gäller 20 och 21 §§.

Ledamöter och föredragande i allmän förvaltningsdomstol ska
ha avlagt domared.

De som står i sådant förhållande till varandra som anges i 4
kap. 12 § rättegångsbalken får inte samtidigt tjänstgöra som
ledamöter i allmän förvaltningsdomstol. Lag (2009:773).

28 a § I lagen (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare
finns bestämmelser om utnämning av sådana domare som avses i 3,
4, 10 och 15 §§. Lag (2010:1398).

29 § Har upphävts genom lag (2013:85).

30 § Vid allmän förvaltningsdomstol finns kansli.

Övergångsbestämmelser

1984:135

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Äldre bestämmelser i fråga om
mellankommunala skatterätten skall dock alltjämt gälla i mål där den
handläggning i vilken nämndemän skall delta har påbörjats före
ikraftträdandet samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning
till handläggningen.

1986:1285

Denna lag träder i kraft, i fråga om 20 § den 1 januari 1987, och i
övrigt den 1 juli 1988.

1988:617

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Löpande tjänstgöringstider
för nämndemän i fall som avses i 21 § första stycket upphör vid utgången
av år 1988. Nyval av nämndemän för tiden från och med år 1989 skall
med tillämpning av de nya bestämmelserna äga rum under år 1988. Valen
förrättas av de landsting och kommunfullmäktige som nyvalts under detta år.

1988:1481

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i mål enligt lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i
vissa fall.

1989:300

Denna lag träder i kraft, såvitt gäller ändrad beteckning på
smittskyddslagen, den 1 juli 1989 och i övrigt den dag regeringen
bestämmer.

1990:362

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den
1 januari 1991.

1990:451

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. I fråga om nämndemän som valts
före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

1991:208

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Den som vid ikraftträdandet har förordnande som försäkringsrätts-
assessor utan att vara lagfaren får, utan hinder av bestämmelserna i
10 och 12 §§, tjänstgöra som ledamot i mål som prövas av kammarrätt
med tillämpning av 20 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

1991:539

1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 20 § första stycket den 1 juli
1991 i övrigt den dag regeringen bestämmer.

1992:1529

Denna lag träder i kraft i fråga om 14 § första stycket punkten 2
beträffande lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m. m. den 1
januari 1993 och beträffande lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade samt lagen (1993:388) om införande av lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade den
1 januari 1994, och i övrigt den 1 juli 1993. Lag (1993:759).

1994:208

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om mål enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

1994:1623

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2. Den nya lydelsen av 20 § skall dock tillämpas första gången efter
valet år 1998.

3. Val enligt den nya lydelsen av 21 § skall äga rum första gången
år 1998.

4. Löpande tjänstgöringstid för de nämndemän som har valts enligt
äldre bestämmelser skall vara fyra i stället för tre år.

1994:1914

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Hänvisningen i 18 §
fjärde stycket 5 till 35 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
tillämpas första gången i mål avseende fastighetstaxering år 1996.

1995:21

Denna lag träder i kraft, i fråga om 2 § första stycket 1 och 20 §
den 1 juli 1995 och i övrigt den 1 april 1995. Beslut som har
meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
Ansökningar som avses i 8 § 4 och 5 som före utgången av mars 1995
kommit in till Regeringsrätten men ännu inte avgjorts handläggs
enligt äldre bestämmelser. Regeringsrätten får dock överlämna ett
sådant ärende till kammarrätten.

1997:392

1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1997. Genom lagen
upphävs lagen (1996:1634) om ändring i lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar.

2. Om handläggningen har påbörjats före ikraftträdandet gäller
17 § i sin äldre lydelse.

1997:516

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål enligt uppbördslagen (1953:272),
bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen,
lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
och mervärdesskattelagen (1994:200).

2007:1094

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om mål som
avser upphandlingar på vilka lagen (1992:1528) om offentlig
upphandling är tillämplig.

2009:773

1. Denna lag träder i kraft den 15 februari 2010.

2. Om ett mål eller ärende ska handläggas av länsrätt enligt
bestämmelser i någon upphävd lag ska målet eller ärendet
efter ikraftträdandet handläggas av förvaltningsrätt.

2010:1398

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

2. Vid tillämpning av 3 § ska med justitieråd som avgått med
ålderspension jämställas regeringsråd som avgått med
ålderspension.

2011:1303

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål enligt lagen
(1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och
avgifter, lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i
ärenden och mål om skatt, m.m. samt lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.

3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål om handlings
undantagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan
granskning och om befrielse från skyldighet att lämna
upplysningar, visa upp handling eller lämna kontrolluppgift
enligt de skatteförfattningar som avses i 18 § fjärde stycket 2
i dess äldre lydelse.

2013:85

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.

2. Äldre föreskrifter i 8 § första stycket 5 gäller för mål
som har inletts före ikraftträdandet.

2014:905

1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2014.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för en nämndeman
vars tjänstgöringsperiod upphör senast den 31 december
2014.

3. För en nämndeman som utses 2014 upphör
tjänstgöringsperioden senast den 31 december 2015.

4. Val av nämndemän ska genomföras 2015 för en
tjänstgöringsperiod som börjar den 1 januari 2016.