SFS nr

1971:291

Departement/myndighet

Justitiedepartementet DOM

Utfärdad

1971-06-04

Ändring införd

t.o.m. SFS 2013:459

---

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller rättskipning i Högsta förvaltningsdomstolen,
kammarrätt och förvaltningsrätt. Lag (2010:1400).

2 § Har i lag eller i författning som beslutats av regeringen meddelats
bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen. Lag
(1980:275).

Måls anhängiggörande m.m.

3 § En ansökan, ett överklagande, en anmälan, en
underställning och varje annan åtgärd som inleder ett mål ska
vara skriftlig.

En ansökan eller ett överklagande från en enskild ska
innehålla uppgift om hans eller hennes

1. personnummer eller organisationsnummer,

2. postadress och adress till arbetsplats samt i förekommande
fall annan adress där han eller hon kan anträffas för
delgivning genom stämningsman,

3. telefonnummer till bostaden och arbetsplatsen samt
mobiltelefonnummer, med undantag för nummer som avser ett
hemligt telefonabonnemang som behöver uppges endast om rätten
begär det,

4. e-postadress, och

5. förhållanden i övrigt av betydelse för delgivning med
honom eller henne.

Om den enskildes talan förs av en ställföreträdare, ska
motsvarande uppgifter lämnas även om ställföreträdaren. Har
den enskilde ett ombud, ska ombudets namn, postadress,
e-postadress, telefonnummer till arbetsplatsen och
mobiltelefonnummer anges.

En ansökan eller ett överklagande från en enskild ska
dessutom innehålla uppgifter om enskild motpart, om det finns
en sådan, i de hänseenden som anges i andra och tredje
styckena. Uppgift om motpartens eller hans eller hennes
ställföreträdares arbetsplats, telefonnummer, e-postadress
och ombud behöver lämnas endast om uppgiften utan särskild
utredning är tillgänglig för den enskilde. Saknar motparten
känd adress, ska uppgift lämnas om den utredning som gjorts
för att fastställa detta.

Uppgifter som avses i andra-fjärde styckena ska gälla
förhållandena när uppgifterna lämnas till rätten. Ändras
något av dessa förhållanden eller är en uppgift ofullständig
eller felaktig, ska det utan dröjsmål anmälas till rätten.
Lag (2013:86).

4 § I en ansökan eller ett överklagande eller en därmed jämförlig
handling skall anges vad som yrkas samt de omständigheter som
åberopas till stöd för yrkandet. I överklagandet anges dessutom det
beslut som överklagas. Om prövningstillstånd krävs, skall även
anges de omständigheter som åberopas till stöd för att ett sådant
tillstånd skall meddelas.

Sökande eller klagande bör vidare uppge bevis som han vill åberopa
och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Lag (1994:436).

5 § Om en ansökan eller ett överklagande innehåller en sådan
brist att handlingen inte kan läggas till grund för prövning
i sak, ska rätten förelägga sökanden eller klaganden att inom
viss tid avhjälpa bristen vid påföljd att hans eller hennes
talan annars avvisas. Detsamma gäller om ansökan eller
överklagandet inte uppfyller föreskrifterna i 3 §, om bristen
inte är av ringa betydelse för frågan om delgivning.
Lag (2013:86).

6 § Ett mål tas inte upp till prövning, om en ansökan, ett
överklagande eller en annan åtgärd som inleder ett mål inte
har skett inom föreskriven tid. Lag (2013:86).

6 a § Ett överklagande ska ges in till den myndighet som har
meddelat det beslut som överklagas. Om ett överklagande
kommer in till den domstol som ska pröva överklagandet i
stället för till den myndighet som har meddelat beslutet, ska
domstolen sända överklagandet till myndigheten och samtidigt
lämna uppgift om vilken dag överklagandet kom in till
domstolen.

Överklagandet ska ha kommit in inom tre veckor från den dag
klaganden fick del av beslutet.

Om klaganden är en enskild och ett beslut av en
förvaltningsrätt eller kammarrätt har meddelats vid en
muntlig förhandling, eller det vid en sådan förhandling har
angetts när beslutet kommer att meddelas, ska dock
överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den dag
domstolens beslut meddelades.

Om klaganden är en part som företräder det allmänna, ska
överklagandet alltid ha kommit in inom tre veckor från den
dag förvaltningsrättens eller kammarrättens beslut
meddelades. Lag (2013:86).

6 b § Den myndighet som har meddelat det beslut som
överklagas prövar om överklagandet har kommit in i rätt tid.
Om överklagandet har kommit in för sent, ska det avvisas.

Överklagandet ska dock inte avvisas om förseningen beror på
att myndigheten har lämnat klaganden en felaktig
underrättelse om hur man överklagar. Överklagandet ska inte
heller avvisas om det inom överklagandetiden har kommit in
till den domstol som ska pröva överklagandet.

Om överklagandet inte avvisas enligt denna paragraf, ska den
myndighet som har meddelat beslutet överlämna det och övriga
handlingar i ärendet till den domstol som ska pröva
överklagandet. Detta gäller dock inte om överklagandet har
förfallit enligt 28 § förvaltningslagen (1986:223).
Lag (2013:86).

7 § Om en förvaltningsrätt eller kammarrätt i samband med att
ett mål inleds finner att den saknar behörighet att handlägga
målet men att en annan motsvarande domstol skulle vara
behörig, ska handlingarna i målet lämnas över till den
domstolen, om det inte finns något skäl mot det. Handlingarna
ska anses ha kommit in till den senare domstolen samma dag
som de kom in till den domstol som först tog emot
handlingarna. Den domstol som handlingarna har lämnats över
till ska underrätta parterna om överlämnandet. Lag (2013:86).

7 a § Om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut
skall den myndighet som först beslutade i saken vara den enskildes
motpart sedan handlingarna i ärendet överlämnats till domstolen.

Första stycket gäller inte i fråga om beslut som överklagas direkt
hos kammarrätt. Lag (1995:1692).

Måls handläggning

8 § Rätten ska se till att målet blir så utrett som dess
beskaffenhet kräver.

Genom frågor och påpekanden ska rätten verka för att parterna
avhjälper otydligheter och ofullständigheter i sina
framställningar.

Rätten ska se till att inget onödigt förs in i målet.
Överflödig utredning får avvisas. Lag (2013:86).

9 § Förfarandet är skriftligt.

I handläggningen får ingå muntlig förhandling beträffande viss
fråga, när det kan antas vara till fördel för utredningen eller
främja ett snabbt avgörande av målet.

I kammarrätt och förvaltningsrätt skall muntlig förhandling
hållas, om enskild som för talan i målet begär det samt
förhandlingen ej är obehövlig och ej heller särskilda skäl
talar mot det. Lag (2009:783).

10 § En ansökan, ett överklagande eller en annan handling som
inleder ett mål och det som hör till handlingen ska skickas
till motparten. Han eller hon ska föreläggas att svara inom
viss tid vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras.

Underrättelse enligt första stycket behövs inte,

1. om det inte finns anledning anta att talan kommer att
bifallas helt eller delvis,

2. om underrättelse annars är uppenbart onödig,

3. om motparten är en förvaltningsmyndighet och en
underrättelse är onödig eller

4. om det kan befaras att underrättelse skulle avsevärt
försvåra genomförandet av beslut i målet. Lag (2013:86).

11 § Den part som har förelagts att svara ska göra det
skriftligen, om inte rätten beslutar att svaret får lämnas
muntligen.

Parten ska i svaret ange om han eller hon medger eller
bestrider yrkandena i målet eller, om målet har inletts genom
en anmälan eller en underställning, den åtgärd som målet
gäller. Om parten bestrider yrkandena eller åtgärden, ska han
eller hon ange skälen för bestridandet och de bevis som
åberopas.

Svaret ska innehålla uppgift om vilket mål det avser.
Lag (2013:86).

12 § Rätten skall ge sökande eller klagande tillfälle att ta del av svar
och det som hör till svaret och att inom viss tid yttra sig skriftligen
över detta, om det ej är obehövligt. Rätten får förelägga honom att
yttra sig över svaret vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras.

13 § Om det behövs, skall rätten inhämta yttrande från
förvaltningsmyndighet som tidigare beslutat i saken.

14 § Till en muntlig förhandling ska sökanden eller klaganden
och den som har att svara i målet kallas. En enskild får
föreläggas att inställa sig personligen vid vite eller vid
påföljd att hans eller hennes utevaro inte utgör hinder för
målets vidare handläggning och avgörande. En
förvaltningsmyndighet eller annan part, som enligt föreskrift i
lag företräder det allmänna, får föreläggas att inställa sig
vid påföljd att partens utevaro inte utgör hinder för målets
vidare handläggning och avgörande.

Sökanden eller klaganden och den som har att svara i målet får
delta i en muntlig förhandling genom ljudöverföring eller ljud-
och bildöverföring under samma förutsättningar som gäller
enligt 5 kap. 10 § rättegångsbalken. Lag (2008:652).

15 § Enskild part, som inställt sig till muntlig förhandling, får
tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och
uppehälle, om rätten finner att han skäligen bör ersättas för sin
inställelse. Rätten får bevilja förskott på ersättningen. Närmare
bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av regeringen. Lag
(l980:275).

16 § I fråga om offentlighet och ordning vid muntlig
förhandling gäller 5 kap. 1–5, 9 och 12 §§ rättegångsbalken i
tillämpliga delar. Utöver vad som följer av 5 kap. 1 §
rättegångsbalken får rätten förordna att en förhandling ska
hållas inom stängda dörrar, om det kan antas att det vid
förhandlingen kommer att läggas fram uppgift, för vilken hos
domstolen gäller sekretess som avses i offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:409).

17 § Vid en muntlig förhandling ska följande antecknas:

1. yrkanden,

2. medgivanden,

3. bestridanden,

4. invändningar,

5. vitsordanden,

6. i korthet de omständigheter som parterna åberopar och
bemötandena av dessa omständigheter, samt

7. den utredning som läggs fram vid förhandlingen.
Lag (2013:86).

18 § Innan mål avgöres, skall part ha fått kännedom om det som tillförts
målet genom annan än honom själv och haft tillfälle att yttra sig över
det, om det ej föreligger sådana skäl däremot som anges i 10 § andra
stycket.

19 § I fråga om underrättelseskyldighet enligt 10 § första
stycket, 12 eller 18 § gäller de begränsningar som följer av
10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Lag (2009:409).

Vissa bevismedel

20 § Skriftlig handling, som åberopas till bevis, skall tillställas
rätten utan dröjsmål. I fråga om sådant bevis gäller i övrigt 38 kap.
1–5 och 7–9 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar. Ersättning till
annan än part för tillhandahållande av skriftlig handling utgår dock
alltid av allmänna medel. Lag (1980:104).

21 § Åberopas till bevis föremål, som lämpligen kan ges in till rätten,
skall föremålet utan dröjsmål överlämnas dit. I fråga om sådant bevis
gäller 39 kap. 5 § rättegångsbalken i tillämpliga delar. Ersättning till
annan än part för tillhandahållande av föremål utgår dock alltid av
allmänna medel.

22 § Åberopar part skriftlig handling eller föremål till bevis, får
rätten förelägga honom att inom viss tid tillställa rätten handlingen
eller föremålet vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras.

23 § Rätten får besluta om syn på stället för besiktning av
fastighet eller plats eller av föremål som inte lämpligen kan
ges in till rätten. Vid sådan syn får yrkeshemlighet röjas
endast om det finns synnerlig anledning till det.

I fråga om syn på stället gäller bestämmelserna om muntlig
förhandling samt 5 kap. 11 § rättegångsbalken i tillämpliga
delar. Lag (2008:647).

24 § Rätten får inhämta yttrande över fråga, som kräver särskild
sakkunskap, från myndighet, tjänsteman eller den, som eljest har att gå
till handa med yttrande i ämnet, eller anlita annan sakkunnig i frågan.

I fråga om sakkunnig gäller 40 kap. 2–7 och 12 §§ rättegångsbalken i
tillämpliga delar.

Ersättning för utlåtande av myndighet, tjänsteman eller den som eljest
har att gå till handa med yttrande utgår endast om det är särskilt
föreskrivet. Annan sakkunnig är berättigad till ersättning av allmänna
medel för sitt uppdrag. Rätten får bevilja förskott på sådan ersättning.

25 § Rätten får förordna om förhör med vittne eller sakkunnig.
Sådant förhör äger rum vid muntlig förhandling. Förhöret får
hållas under ed. Om förhör gäller 36 kap. 1-18 och 20-23 §§
samt 40 kap. 9-11, 14, 16 och 20 §§ rättegångsbalken i
tillämpliga delar.

Vittne och sakkunnig får delta i en muntlig förhandling genom
ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring under samma
förutsättningar som gäller enligt 5 kap. 10 § rättegångsbalken.
Lag (2008:652).

26 § Vittne eller sakkunnig har rätt till ersättning av allmänna medel
för kostnad för sin inställelse. Rätten får bevilja förskott på
ersättning för kostnad för resa och uppehälle. Närmare bestämmelser om
ersättning och förskott meddelas av regeringen.

Har vittnet eller den sakkunnige inkallats på begäran av enskild part
och visar det sig att parten saknade godtagbart skäl för sin begäran,
får rätten ålägga honom att återbetala ersättningen till statsverket.
Lag (1980:275).

27 § Finner förvaltningsrätt att förhör med vittne eller
sakkunnig lämpligen bör hållas av annan förvaltningsrätt, får
rätten efter samråd med denna besluta härom.

I fråga om bevisupptagning enligt första stycket gäller 35 kap.
10 och 11 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.
Lag (2009:783).

Beslut

28 § Den domstol som ska pröva ett överklagande får besluta
att det överklagade beslutet, om det annars skulle gälla
omedelbart, tills vidare inte ska gälla och även i övrigt
besluta rörande saken. Lag (2013:86).

29 § Rättens avgörande får ej gå utöver vad som yrkats i målet. Om det
föreligger särskilda skäl, får dock rätten även utan yrkande besluta
till det bättre för enskild, när det kan ske utan men för motstående
enskilt intresse.

30 § Rättens avgörande av mål skall grundas på vad handlingarna
innehåller och vad i övrigt förekommit i målet.

Av beslutet skall framgå de skäl som bestämt utgången.

31 § Ett beslut genom vilket rätten avgör målet ska skickas
till parterna. Om det finns en skiljaktig mening ska den
bifogas.

Ett beslut som får överklagas ska innehålla upplysning om hur
det ska ske. Om det krävs prövningstillstånd i högre rätt,
ska beslutet innehålla upplysning om det och om de grunder
som ett sådant tillstånd meddelas på. Lag (2013:86).

32 § Om domstolen finner att en dom eller ett beslut
innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av domstolens
eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande
förbiseende, får domstolen besluta om rättelse.

Har domstolen av förbiseende underlåtit att fatta ett beslut
som skulle ha meddelats i samband med ett avgörande, får
domstolen komplettera sitt avgörande inom sex månader från det
att avgörandet vann laga kraft. En komplettering senare än två
veckor efter det att avgörandet meddelades får dock ske endast
om en part begär det och ingen annan part motsätter sig
kompletteringen.

Innan beslut om rättelse eller komplettering fattas, skall
parterna även i annat fall än som avses i andra stycket andra
meningen ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte är
obehövligt. Beslutet skall om möjligt antecknas på varje
exemplar av den dom eller det beslut som rättas eller
kompletteras. Lag (2001:27).

Överklagande

33 § Förvaltningsrättens beslut överklagas till kammarrätten.
Kammarrättens beslut överklagas till Högsta
förvaltningsdomstolen.

Ett beslut får överklagas av den som det angår, om det gått
honom eller henne emot.

Kammarrättens beslut att meddela prövningstillstånd får inte
överklagas.

Om ett överklagande eller en begäran om omprövning har
avvisats på grund av att överklagandet eller begäran har
kommit in för sent och rätten efter överklagande har prövat
avvisningsbeslutet eller vägrat prövningstillstånd i fråga om
ett sådant överklagande, får rättens beslut inte
överklagas. Lag (2013:86).

34 § Mot beslut, som ej innebär att målet avgöres, får talan
föras endast i samband med talan mot beslut i själva målet.
Talan får dock föras särskilt när rätten

1. ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller
invändning om att hinder föreligger för talans prövning,

2. avvisat ombud eller biträde,

3. förordnat rörande saken i avvaktan på målets avgörande,

4. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom
inställelse inför rätten och underlåtenhet att iakttaga
föreläggandet kan medföra särskild påföljd för honom,

5. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att
iakttaga föreläggande eller ådömt straff för förseelse i
förfarandet eller ålagt vittne eller sakkunnig att ersätta
kostnad som vållats genom försummelse eller tredska,

6. förordnat angående undersökning eller omhändertagande av
person eller egendom eller om annan liknande åtgärd,

7. förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet,

8. utlåtit sig i annat fall än som avses i 7 i fråga som
gäller rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1996:1619) eller i
fråga om offentligt biträde enligt lagen (1996:1620) om
offentligt biträde eller

9. beslutat i fråga om förlängning av tidsfrist enligt 46 kap.
14 § andra stycket skatteförfarandelagen (2011:1244).

Mot beslut, varigenom mål återförvisas till lägre instans, får
talan föras endast om beslutet innefattar avgörande av fråga,
som inverkar på målets utgång. Lag (2011:1304).

Prövningstillstånd i kammarrätt

34 a § För de mål där det är särskilt föreskrivet krävs
prövningstillstånd för att kammarrätten ska pröva ett
överklagande av ett beslut som förvaltningsrätten har
meddelat i målet. Detsamma gäller förvaltningsrättens beslut
i en fråga som har ett direkt samband med ett sådant mål.
Något sådant tillstånd krävs dock inte när talan förs av
Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern.

Prövningstillstånd ska meddelas om

1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut
som förvaltningsrätten har kommit till,

2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma
riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit
till,

3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att
överklagandet prövas av högre rätt, eller

4. det annars finns synnerliga skäl att pröva
överklagandet.

Prövningstillstånd får begränsas till att
gälla en viss del av ett beslut, om utgången i den delen inte
kan påverka andra delar av det överklagade beslutet.

Om prövningstillstånd inte meddelas, står förvaltningsrättens
beslut fast. En upplysning om detta ska tas in i
kammarrättens beslut. Lag (2013:86).

Särskilda regler om överklagande hos Högsta
förvaltningsdomstolen

35 § Ett överklagande av kammarrättens beslut i ett mål som
har inletts i kammarrätten genom överklagande, underställning
eller ansökan prövas av Högsta förvaltningsdomstolen endast
om prövningstillstånd har meddelats.

Om prövningstillstånd inte meddelas, står kammarrättens
beslut fast. En upplysning om detta ska tas in i Högsta
förvaltningsdomstolens beslut.

Första stycket gäller inte

1. talan som Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern för
i mål om disciplinansvar eller om återkallelse eller
begränsning av behörighet att utöva yrke inom hälso- och
sjukvården, tandvården, detaljhandeln med läkemedel eller
djurens hälso- och sjukvård, eller

2. talan som Justitiekanslern för i mål enligt
kreditupplysningslagen (1973:1173) eller inkassolagen
(1974:182). Lag (2013:459).

36 § Prövningstillstånd meddelas,

1. om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att
överklagandet prövas av Högsta förvaltningsdomstolen eller

2. om det finns synnerliga skäl till en sådan prövning, såsom
att det finns grund för resning eller att målets utgång i
kammarrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller
grovt misstag.

Om prövningstillstånd meddelas i ett av två eller flera
likartade mål, får prövningstillstånd meddelas även i övriga
mål. Lag (2013:86).

36 a § Prövningstillstånd får begränsas till att gälla en
viss fråga i målet, vars prövning är av vikt för ledning av
rättstillämpningen (prejudikatfråga) eller en viss del av
målet.

I avvaktan på att prövning sker i enlighet med ett
prövningstillstånd som har begränsats enligt första stycket
får Högsta förvaltningsdomstolen förklara frågan om
meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt helt
eller delvis vilande.

I den utsträckning som prövningstillstånd inte meddelas och
frågan om prövningstillstånd inte heller förklaras vilande,
ska det överklagade beslutet stå fast. En upplysning om detta
ska tas in i Högsta förvaltningsdomstolens beslut.
Lag (2013:86).

36 b § Om Högsta förvaltningsdomstolen med tillämpning av
36 a § har prövat en prejudikatfråga får domstolen, om
ytterligare prövning krävs, helt eller delvis grunda sitt
avgörande av målet i övrigt på kammarrättens bedömning eller,
med undanröjande av lägre rätts eller myndighets avgörande,
besluta om återförvisning av målet för fortsatt behandling.
Lag (2013:86).

37 § I mål, vari prövningstillstånd kräves, får omständighet
eller bevis, som klaganden åberopar först i Högsta
förvaltningsdomstolen, beaktas endast om det föreligger särskilda
skäl.

Föreskrifter om hinder mot att beakta eller anföra nya
omständigheter i vissa mål finns i 10 kap. 10 § kommunallagen
(1991:900). Lag (2010:1400).

37 a § har upphävts genom lag (1995:22).

Resning och återställande av försutten tid

37 b § Resning får beviljas i mål eller ärende om det på grund av
något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på
nytt. Lag (1995:22).

37 c § Om tiden för överklagande eller en därmed jämförbar åtgärd
har försuttits på grund av omständighet som utgör giltig ursäkt, får
tiden återställas. Lag (1995:22).

Straff

38 § Den som vid muntlig förhandling stör förhandlingen eller
fotograferar i rättssalen eller bryter mot föreskrift eller förbud,
som har meddelats med stöd av 16 §, jämfört med 5 kap. 9 §
rättegångsbalken, döms till penningböter. Till samma straff döms den
som muntligen inför rätten eller i skrivelse till rätten uttalar sig
otillbörligt. Lag (1991:298).

39 § Den som utan giltigt skäl röjer vad som enligt rättens förordnande
ej får uppenbaras dömes till böter. Lag (1980:104).

40 § har upphävts genom lag (1987:748).

Övriga bestämmelser

41 § I fråga om jäv mot den som handlägger mål enligt denna lag gäller
bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare.

42 § Rätten skall självmant upptaga fråga om ansvar för förseelse under
förfarandet och om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna
lag.

43 § Sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del
av det som tillförts målet med de begränsningar som följer av
10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Lag (2009:409).

44 § En handling anses ha kommit in till domstolen den dag
handlingen eller en avi om betald postförsändelse som
innehåller handlingen anlänt till domstolen eller nått en
behörig tjänsteman. Om domstolen underrättas särskilt om att
ett meddelande till domstolen anlänt till ett
telebefordringsföretag, anses meddelandet ha kommit in redan
när underrättelsen nått en behörig tjänsteman.

Om det kan antas att handlingen eller en avi om denna en viss
dag har lämnats hos domstolens kansli eller avskilts för
domstolen på ett postkontor, anses den ha kommit in den dagen
om den nått en behörig tjänsteman närmast följande
arbetsdag.

En handling ska bekräftas av avsändaren om rätten anser att
det behövs. Lag (2013:86).

45 § Är någon som kallats till muntlig förhandling hindrad att inställa
sig, skall han omedelbart anmäla det till rätten.

46 § I fråga om laga förfall äger 32 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken
motsvarande tillämpning.

47 § Ska rätten underrätta någon om innehållet i en handling
eller om något annat, får det ske genom delgivning. Delgivning
ska användas, om det är särskilt föreskrivet eller om det med
hänsyn till syftet med bestämmelsen om underrättelse framgår
att delgivning bör ske, men bör i övrigt tillgripas bara om det
är påkallat med hänsyn till omständigheterna.

Bestämmelserna i 24 § delgivningslagen (2010:1932) hindrar inte
att kammarrätt delger en part handlingar genom förenklad
delgivning, om parten under handläggningen i förvaltningsrätten
har informerats om att sådan delgivning kan komma att användas
i kammarrätten om förvaltningsrättens avgörande överklagas dit.

Första stycket gäller även för Högsta förvaltningsdomstolen om
informationen har lämnats i förvaltningsrätten eller i
kammarrätten. Lag (2010:1940).

48 § Den som för talan i mål får som ombud eller biträde
anlita någon som är lämplig för uppdraget.

Om den som är ombud eller biträde visar oskicklighet eller
oförstånd eller annars är olämplig får rätten avvisa honom
eller henne som ombud eller biträde i målet. Rätten får också
förklara honom eller henne obehörig att vara ombud eller
biträde vid rätten antingen för viss tid eller tills
vidare.

Om den som avvisas eller förklaras obehörig enligt
andra stycket är advokat, ska åtgärden anmälas till
advokatsamfundets styrelse. Lag (2013:86).

49 § Ett ombud ska ha fullmakt.

Om rätten anser att ombudets behörighet behöver styrkas, ska
ombudet eller huvudmannen föreläggas att visa upp en
skriftlig fullmakt. En sådan fullmakt ska innehålla ombudets
namn. Om ombudet får sätta någon annan i sitt ställe, ska
detta framgå av fullmakten.

Om ansökan eller överklagandet har getts in av ombudet, ska
det i föreläggandet anges att talan tas upp till prövning
endast om detta följs. Har ombudet vidtagit någon annan
åtgärd, ska det i föreläggandet anges att åtgärden beaktas
endast om detta följs. Lag (2013:86).

50 § Behärskar part, vittne eller annan som skall höras inför rätten ej
svenska språket eller är han allvarligt hörsel- eller talskadad, skall
rätten vid behov anlita tolk. Rätten får även i annat fall vid behov
anlita tolk.

Första stycket skall tillämpas även i fråga om överföring från
punktskrift till vanlig skrift eller omvänt.

Som tolk får ej anlitas den vars tillförlitlighet kan anses förringad på
grund av hans ställning till någon som för talan i målet eller på grund
av annan därmed jämförlig omständighet. Lag (1990:452).

51 § Den som anlitas som tolk vid muntlig förhandling skall inför rätten
avlägga ed, att han efter bästa förstånd skall fullgöra sitt uppdrag.
Finnes anledning antaga att han skall erhålla ytterligare sådana uppdrag
av rätten, får han avlägga ed som avser även framtida uppdrag. Lag
(1975:1298).

52 § Den som fullgör uppdrag som tolk annorledes än i tjänsten har rätt
till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget
krävt.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxa som
skall tillämpas vid bestämmande av ersättning till tolk vid muntlig
översättning.

Kostnad för tolk betalas av allmänna medel. Lag (1979:290).

53 § Vad i denna lag sägs om enskild part gäller i tillämpliga delar
även den som är ställföreträdare för parten.

Övergångsbestämmelser

1986:224

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

1986:1322

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988. I fråga om besvär över beslut
som meddelats före ikraftträdandet gäller den äldre lydelsen av 33 §.

1991:211

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre
bestämmelser gäller dock fortfarande i mål som handläggs av
försäkringsdomstol efter ikraftträdandet.

1993:575

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om mål som avgjorts av kammarrätt före
ikraftträdandet.

1994:436

Denna lag träder i kraft, i fråga om 35 § den 1 juli 1994 och i övrigt
den 1 oktober 1994. Äldre lydelse av 35 § gäller fortfarande i fråga
om mål som avgjorts av kammarrätt före den 1 juli 1994.

1995:22

Denna lag träder i kraft, såvitt gäller 35, 37 b och 37 c §§ samt
rubriken närmast före 37 b § den 1 april 1995 och i övrigt den 1 juli
1995. Beslut som har meddelats före den 1 april 1995 överklagas
enligt äldre bestämmelser.

1995:1692

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996. För beslut som har
meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Detsamma
gäller även om beslutet har överprövats av en annan
förvaltningsmyndighet efter ikraftträdandet.

1998:374

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998. Bestämmelsen i
förutvarande 7 § första stycket skall tillämpas i fråga om
beslut som har meddelats före ikraftträdandet. 33 § fjärde
stycket gäller inte om det överklagade avvisningsbeslutet har
meddelats före ikraftträdandet.

1998:736

Denna lag träder i kraft den 24 oktober 1998. Om datalagen
(1973:289) även efter denna tidpunkt skall tillämpas på viss
behandling av person-uppgifter, gäller dock 35 § i dess äldre
lydelse för sådan behandling.

1999:98

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999. Om lagen (1987:1231)
om automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. även
efter denna tidpunkt skall tillämpas på viss behandling av
personuppgifter, gäller dock 35 § i dess äldre lydelse för
sådan behandling.

2010:1940

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2011.

2. Äldre bestämmelser gäller om ett beslut om delgivning enligt
15–17 §§ delgivningslagen (1970:428) har fattats före den 1
april 2011 eller om en handling har skickats eller lämnats före
denna tidpunkt.

2011:1304

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för beslut i fråga om
förlängning av tidsfrist enligt lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

2013:86

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.

2. Äldre föreskrifter gäller för beslut som har meddelats
före ikraftträdandet.

3. De nya bestämmelserna i 34 a § tredje stycket samt 36 a
och 36 b §§ gäller inte i fråga om beslut som en
förvaltningsrätt respektive kammarrätt har meddelat före
ikraftträdandet.