Lag (1972:435) om överlastavgift

SFS nr
1972:435
Departement/myndighet
Näringsdepartementet
Utfärdad
1972-06-07
Ändring införd
t.o.m. SFS 2014:1409

1 § Överlastavgift tas ut enligt denna lag om

1. en lastbil, som inte är en EG-mobilkran,

2. en buss,

3. en tung terrängvagn, som är konstruerad för en högsta
hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, eller

4. en släpvagn, som dras av en bil, en tung terrängvagn, som
är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30
kilometer i timmen, eller av ett motorredskap klass I

framförs på väg med högre axeltryck, boggitryck,
trippelaxeltryck eller bruttovikt än som är tillåtet för
fordonet, fordonståget eller vägen.

Med väg avses allmän väg, gata eller annan allmän plats.

Högsta för fordonet tillåtna axeltryck, boggitryck och
trippelaxeltryck bestäms med ledning av uppgiften i det
senaste registreringsbeviset om den garanterade
axelbelastningen.

Denna lag gäller inte i fråga om ett fordon som är
registrerat i militära fordonsregistret, används hos
Försvarsmakten enligt skriftligt avtal med denna eller är
taget i anspråk med nyttjanderätt enligt förfogandelagen
(1978:262). Lag (2009:1349).

1 a § Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma
betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.
Lag (2001:560).

2 § Har högsta tillåtna axeltryck, boggitryck eller trippelaxeltryck
överskridits, avrundas överlasten för varje axel, boggi eller
trippelaxel till närmast lägre, hela hundratal kilogram. Vidare
dras för varje axel av 1 000 kilogram.

För återstående överlast (avgiftspliktig överlast) tas
överlastavgift ut med ett grundbelopp om 2 000 kr samt därutöver med
ett belopp beräknat för varje axel, boggi eller trippelaxel på
följande sätt.

Del av överlasten Överlastavgift

100 2 000 kg 400 kr per 100 kg
2 100 4 000 kg 600 kr per 100 kg
4 100 6 000 kg 800 kr per 100 kg
6 100 kg och däröver 1 000 kr per 100 kg

Lag (1994:1420).

3 § Har högsta tillåtna bruttovikt överskridits i fråga om ett
fordon som inte ingår i ett fordonståg, fördelas överlasten lika på
fordonets axlar. Överlasten för varje axel avrundas därefter till
närmast lägre, hela hundratal kilogram och minskas sedan med 500
kilogram. Grundbelopp tas ut enligt 2 § andra stycket. Därefter
beräknas överlastavgift för varje axel med tillämpning av tabellen i
2 § andra stycket.

Bestämmelserna i första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga
om fordon, som ingår i fordonståg, när den för tåget tillåtna
bruttovikten ej överskridits. Lag (1994:1420).

4 § Har högsta tillåtna bruttovikt överskridits i fråga om ett
fordonståg, fördelas överlasten lika på tågets axlar och beräknas
avgiftspliktig överlast och överlastavgift för varje axel enligt 3 §.
Har högsta tillåtna bruttovikt överskridits även i fråga om ett eller
flera i tåget ingående fordon, beräknas dock avgiftspliktig överlast och
överlastavgift för varje fordon för sig, om det sammanlagda beloppet av
överlastavgift därvid blir högre. Lag (1990:14).

5 § Överlastavgift utgår för varje färd med avgiftspliktig överlast med
det belopp som beräknas för visst fordon eller fordonståg enligt 2, 3
eller 4 § eller, när både högsta tillåtna axeltryck, boggitryck eller
trippelaxeltryck och högsta tillåtna bruttovikt överskridits vid samma
färd, med det högsta av de belopp som beräknas för fordonet eller
fordonståget enligt angivna bestämmelser.

Har överlastavgift påförts någon för färd med visst fordon och skall
sådan avgift påföras honom för färd som företagits med samma fordon inom
ett år efter den tidigare färden, utgår avgiften med 50 procent högre
belopp än som följer av första stycket. Lag (1990:14).

6 § Har polisman påträffat fordon som framföres med avgiftspliktig
överlast och fortsättes färden med fordonet utan rättelse, utgår
överlastavgift särskilt för den fortsatta färden, om polismannen
förbjudit denna.

7 § Överlastavgift påförs för motordrivet fordon, ägaren, och
för släpvagn, ägaren av det fordon som släpvagnen dras av.

I fråga om motordrivet fordon som innehas på grund av kreditköp
med förbehåll om återtaganderätt eller som innehas med
nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år anses innehavaren
som ägare. Innehas fordon i annat fall med nyttjanderätt, anses
innehavaren som ägare, om han har befogenhet att bestämma om
förare eller anlitar annan förare än ägaren har utsett.

Om ett motordrivet fordon är registrerat i vägtrafikregistret
och den som äger fordonet inte har fyllt 18 år, skall den
förmyndare som har registrerats i vägtrafikregistret anses som
ägare. Detsamma gäller om fordonet innehas under sådana
omständigheter som anges i andra stycket av någon som inte har
fyllt 18 år.

Om någon använder annans fordon utan lov, påförs användaren
överlastavgiften. Lag (2006:559).

8 § Överlastavgift påförs av Transportstyrelsen.

Överlastavgift får sättas ned eller efterges om det finns
särskilda skäl. Detta får ske såväl i samband med prövning av
ärendet om påföring av överlastavgift som efter särskild
ansökan hos Transportstyrelsen. Lag (2009:1349).

8 a § Om den som enligt 7 § ska påföras överlastavgift inte
har hemvist i Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge,
ska en polisman eller bilinspektör vid kontrollen av fordonet
eller fordonståget besluta om förskott för
överlastavgiften.

Förskottet ska beräknas enligt bestämmelserna i 2–5 §§.

Förskottet ska betalas till Polismyndigheten.
Lag (2014:1409).

8 b § Om det förskott som anges i 8 a § inte betalas
omedelbart i samband med kontrollen, ska polismannen eller
bilinspektören besluta att fordonet eller fordonståget inte
får fortsätta färden. En polisman eller bilinspektör får
avstå från att fatta ett sådant beslut, om det finns
synnerliga skäl.

Ett beslut enligt första stycket gäller tills förskottet
betalats eller, om överlastavgift har påförts utan att
förskottet har betalats, denna avgift har betalats.
Lag (2014:1409).

8 c § Har beslut om förskott för överlastavgift fattats, får
överlastavgiften inte påföras med ett högre belopp än
förskottet. Lag (2004:1083).

8 d § En polismans eller bilinspektörs beslut om förskott för
överlastavgift eller om att fordonet eller fordonståget inte
får fortsätta färden, ska skyndsamt underställas
Transportstyrelsens prövning. Transportstyrelsen ska
omedelbart pröva om beslutet ska bestå.

Om ett beslut enligt 8 b § gäller, ska Polismyndigheten och
Transportstyrelsen handlägga ärendet om överlastavgift utan
dröjsmål. Transportstyrelsen får vid sin handläggning

1. helt eller delvis sätta ned ett förskott som har bestämts
för avgiften,

2. upphäva beslutet, om det finns synnerliga skäl. Detsamma
gäller även efter det att Transportstyrelsen har beslutat i
ärendet om överlastavgift. Lag (2014:1409).

8 e § Påförs inte någon överlastavgift eller nedsätts eller
efterges avgiften, skall det överskjutande beloppet
återbetalas. Lag (2004:1083).

9 § Bestämmelserna i 2 kap. 2 § första stycket, 5 kap. 17 §
och 8 kap. 2–4 §§ vägtrafikskattelagen (2006:227) ska också
gälla överlastavgift. Det som i 5 kap. 17 §
vägtrafikskattelagen sägs om Skatteverket gäller då
Transportstyrelsen. Lag (2009:1349).

10 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om hur betalning av
överlastavgift skall ske. Lag (2006:230).

11 § Transportstyrelsens beslut enligt denna lag får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om inte annat sägs
i femte stycket. Skrivelsen med överklagandet ska ha kommit
in till Transportstyrelsen inom tre veckor från den dag då
klaganden fick del av beslutet.

Om någon har överklagat ett beslut, får även någon annan som
haft rätt att överklaga beslutet ge in ett överklagande,
trots att tiden för överklagande gått ut. Ett sådant
överklagande ska ges in inom två veckor från utgången av den
tid inom vilken det första överklagandet skulle ha gjorts.

Återkallas eller förfaller det första överklagandet av någon
annan anledning, förfaller också det senare.

Ett beslut som rör ett motordrivet fordon som är registrerat
här i landet, eller en släpvagn som dras av ett sådant
fordon, överklagas hos den förvaltningsrätt inom vars
domkrets ägaren till det motordrivna fordonet har sin adress
enligt vägtrafikregistret. I fråga om andra fordon överklagas
beslutet till den förvaltningsrätt inom vars domkrets
beslutet meddelades.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Transportstyrelsens beslut enligt 8 d § får inte överklagas.

En polismans eller bilinspektörs beslut enligt 8 a och 8 b §§
får inte överklagas. Lag (2014:1409).

Övergångsbestämmelser

1978:451

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fordon som innehas med
nyttjanderätt enligt upplåtelse som har skett före ikraftträdandet.
Regeringen får meddela de ytterligare övergångsbestämmelser som behövs.

1990:14

Denna lag träder i kraft den 1 april 1990. Bestämmelserna i 1 § om tung
terrängvagn och om släpvagn, som dras av tung terrängvagn, traktor eller
motorredskap, träder dock i kraft först den 1 januari 1991.

Har den avgiftsgrundande färden ägt rum före ikraftträdandet gäller 1–5
§§ i den äldre lydelsen.

1990:1196

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

Har den avgiftsgrundande färden ägt rum före ikraftträdandet gäller 1–5
§§ i den äldre lydelsen. Lag (1992:1733).

1992:631

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller
dock fortfarande i fråga om överlastavgift som förfallit till betalning
före ikraftträdandet.

1994:1420

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Har den
avgiftsgrundande färden ägt rum före ikraftträdandet tillämpas äldre
betämmelser.

1995:28

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats
före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

2002:402

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden
före ikraftträdandet.

2006:230

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2006. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden
före ikraftträdandet.

2006:559

1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2006.

2. Har den avgiftsgrundande färden ägt rum före
ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser.

2009:1349

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010. Vid tillämpning
av 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska
Transportstyrelsen vara den enskildes motpart.