Gruvlag (1974:342)

SFS nr
1974:342
Departement/myndighet
Industridepartementet
Utfärdad
1974-05-31
Författningen har upphävts genom
SFS 1991:45
Upphävd
1992-07-01

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 § Var och en äger under de förutsättningar och i den ordning som anges
i denna lag erhålla rätt att undersöka och bearbeta på egen eller annans
grund benägen mineralfyndighet (inmutningsrätt).

2 § En mineralfyndighet är inmutningsbar om den innehåller

1. guld, silver, platina, kvicksilver, koppar, bly, zink, järn, mangan,
krom, kobolt, nickel, titan, vanadin, molybden, volfram, tenn, vismut,
antimon eller arsenik, dock inte sjö- eller myrmalm, eller

2. svavelkis, magnetkis, grafit, apatit eller magnesit.

Fyndigheten är dock inte inmutningsbar, om det mineraliska ämnet ingår i
alunskiffer. Lag (1982:485).

3 § Inmutningsrätt erhålles efter ansökan hos bergmästaren, som utfärdar
bevis om inmutningsrätten (mutsedel).

4 § Den som erhållit inmutningsrätt (inmutaren) får inom det område som
anges i mutsedeln (inmutat område) utföra undersökningsarbete i fråga om
inmutningsbart mineral.

5 § Vill inmutaren bearbeta fundigheten och kan han visa, att
inmutningsbart och för teknisk bearbetning lämpat mineral finnes inom
det inmutade området i sådan myckenhet att fyndigheten sannolikt kan
göras till föremål för gruvdrift, har han rätt att för ändamålet få sig
anvisat arbetsområde (utmål).

Utmål anvisas vid särskild förrättning (utmålsförrättning) efter ansökan
hos bergmästaren.

6 § Har flera kommit in med ansökningar om inmutningsrätt eller utmål,
vilka helt eller delvis avser samma område, äger den företräde som först
kom in med sin ansökan.

I fall då ansökningar om inmutningsrätt kommit in samma dag har
sökandena lika rätt i fråga om det gemensamma området. Dock gäller i
fråga om område som icke förut varit inmutat eller belagt med utmål att
den har företräde som kan visa att han, innan ansökningarna kom in,
först upptäckt inmutningsbar mineralfyndighet inom området.

Den som ansöker om utmål har företräde framför den som samma dag kommit
in med ansökan om inmutningsrätt.

Har flera samma dag kommit in med ansökningar om utmål, äger den
företräde som först kom in med ansökan om inmutningsrätt. Ansökan som
avser utvidgning av utmål ger dock företräde framför ansökan om nytt
utmål.

7 § I utmål som lägges för annan än staten har staten rätt till andel
med hälften (kronoandel).

8 § har upphävts genom lag (1991:1892).

9 § Över inmutade områden och utmål föres register av bergmästaren
(gruvregister).

10 § Denna lag äger icke tillämpning inom allmänt vattenområde i havet.

2 kap. Inmutning

Områdets storlek och form

1 § Område som inmutas får icke vara större än att det kan antagas, att
inmutaren har möjlighet att undersöka det i sin helhet på ett
ändamålsenligt sätt, och skall i övrigt ha för ändamålet lämplig form.
Området skall vara bestämt till läge och gränser så, att det lätt och
säkert kan återfinnas på marken.

Gränserna räknas på djupet lodräta, om det kan ske utan intrång på äldre
utmål.

Hinder mot inmutning

2 § Inmutningsrätt får inte beviljas inom områden som redan är inmutade
eller utmålslagda.

Söks inmutningsrätt inom ett område som under det senast förflutna året
före ansökningens ingivande eller någon del av detta har varit inmutat
eller utmålslagt, får inmutningsrätt beviljas endast efter medgivande
från myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1982:485).

3 § Inmutningsrätt får ej utan medgivande av regeringen beviljas inom

1. område som genom beslut av riksdagen förklarats utgöra statsgruvefält
eller om vars förklarande för statsgruvefält statlig myndighet gjort
framställning hos regeringen, såvida icke inmutning sökes för statens
räkning,

2. område som avsatts till nationalpark eller om vars förklarande för
nationalpark statlig myndighet gjort framställning hos regeringen,

3. befästningsområde och, i den utsträckning regeringen bestämmer,
område utanför detta,

4. kyrkogård eller annan begravningsplats,

5. område varpå sökts eller meddelats koncession enligt lagen (1974:890)
om vissa mineralfyndigheter eller enligt lagen (1985:620) om vissa
torvfyndigheter.

Utan hinder av vad som föreskrives i första stycket får i fall som anges
under 5 inmutningsrätt beviljas, om medgivande lämnats av den som sökt
eller erhållit koncessionen. Lag (1985:623).

4 § Inmutningsrätt får ej utan medgivande av länsstyrelsen beviljas inom

1. område på mindre avstånd än trettio meter från allmän väg eller sådan
vägs sträckning enligt fastställd arbetsplan eller från sådan järnväg
eller kanal som är upplåten för allmän trafik eller från allmän
flygplats,

2. område på mindre avstånd än etthundra meter från byggnad, som är
avsedd att stadigvarande användas till bostad och som ej är belägen på
inmutat eller utmålslagt område, eller från tomtplats eller trädgård vid
sådan byggnad,

3. område som upptages av kyrka, annan samlingslokal,
undervisningsanstalt, hotell eller pensionat eller av vårdanstalt,
elevhem eller därmed jämförlig inrättning, om anläggningen är avsedd för
mer än femtio personer,

4. område som upptages av elektrisk kraftstation eller industriell
anläggning,

5. område med detaljplan.

Utan hinder av vad som föreskrives i första stycket får inmutningsrätt
beviljas, om medgivande lämnats, i fall som anges under 2 av ägaren till
byggnaden, tomtplatsen eller trädgården och den som har nyttjanderätt
därtill samt i fall som anges under 3 och 4 av ägare och
nyttjanderättshavare. Lag (1987:156).

5 § Kan i annat fall än som avses i 3 och 4 §§ gruvdrift inom visst
område antagas komma att hindra eller avsevärt försvåra sådan pågående
eller planerad användning av marken som är av väsentlig betydelse från
allmän synpunkt, kan regeringen förordna att inmutningsrätt icke får
beviljas inom området utan medgivande av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer. Lag (1974:892).

Inmutningsavgift

6 § Inmutaren skall betala avgift till staten enligt grunder som
regeringen bestämmer (inmutningsavgift). Lag (1974:892).

Inmutningsansökan och dess handläggning

7 § Ansökan om inmutningsrätt göres hos bergmästaren i det distrikt där
det för inmutning avsedda området eller större delen därav ligger.

8 § Ansökningen skall vara skriftlig och innehålla

1. uppgift om mineralfyndighetens art och beskrivning av det område som
avses med ansökningen,

2. uppgift om fastighet som beröres av ansökningen samt namn och adress
på fastighetsägaren och de övriga sakägare sökanden känner till.

Om bergmästaren finner det behövligt, skall sökanden ge in plan för
undersökningsarbetets bedrivande och utredning om sina möjligheter att
fullfölja planen.

Fordras medgivande till inmutningen av myndighet eller rättsägare enligt
vad som sägs i 2–5 §§, skall vid ansökningen fogas handling som visar
att medgivande erhållits av myndigheten eller rättsägaren eller begärts
hos myndigheten.

Sökanden skall erlägga, förutom föreskriven ansökningsavgift, förskott
till inmutningsavgiften beräknat enligt grunder som regeringen
bestämmer. Lag (1991:1892).

9 § Uppfyller ansökningen icke föreskrifterna i 8 § första stycket eller
är den i övrigt ofullständig eller har sökanden icke bifogat handling
som anges i 8 § tredje stycket eller erlagt avgift eller förskott enligt
8 § fjärde stycket, skall bergmästaren, om ej rättelse vinnes på annat
sätt, förelägga sökanden att inom viss tid avhjälpa bristen. Detsamma
gäller om sökanden i fall som sägs i 8 § andra stycket icke givit in
plan eller utredning som där avses.

Efterkommes icke föreläggande att avhjälpa brist i fråga om ansökningens
innehåll och är bristen så väsentlig att ansökningen icke kan ligga till
grund för prövning av ärendet, skall ansökningen avvisas. Om annat
föreläggande som förut nämnts ej efterkommes, skall ansökningen
likaledes avvisas.

Fråga om avvisning skall skyndsamt utredas och avgöras.

10 § Med inmutningsärendets avgörande skall anstå i avvaktan på slutlig
prövning av sådan ansökan om inmutningsrätt eller utmål som berör samma
område och som ger företrädesrätt enligt 1 kap. 6 §.

I fall som avses i 1 kap. 6 § andra stycket skall var och en av
sökandena föreläggas att, om han vill göra gällande företrädesrätt som
där sägs, inom viss tid väcka talan mot övriga sökande vid allmän
domstol. Iakttages icke tiden, är rätten till talan förlorad. I avvaktan
på att tiden går ut eller, om talan väckes, tvisten blir slutligt
avgjord, skall med inmutningsärendets avgörande anstå.

11 § Har sökanden i fall som avses i 8 § tredje stycket begärt
myndighets medgivande till inmutningen, skall myndighetens beslut
avvaktas innan inmutningsärendet avgöres.

12 § Bergmästaren får avgöra inmutningsärendet utan att annan än
sökanden erhållit tillfälle att yttra sig.

13 § Skall ej enligt 9–11 §§ avvisning ske eller med ärendets avgörande
anstå, företages ärendet snarast till prövning. Därvid skall
bergmästaren, i den mån ej hinder möter enligt vad som sagts förut i
denna lag, bevilja inmutningsrätt med iakttagande av bestämmelserna i 1
§ samt utfärda mutsedel och fastställa inmutningsavgiften.

14 § Bergmästaren skall genast sända mutsedeln till inmutaren samt delge
fastighetsägaren och övriga kända sakägare avskrift av densamma.

Inom två månader från det mutsedeln utfärdats skall bergmästaren
dessutom införa meddelande om mutsedeln och dess innehåll i Post- och
Inrikes Tidningar och ortstidning. Lag (1977:708).

3 kap. Undersökningsarbete

1 § Minst två veckor innan undersökningsarbete påbörjas inom inmutat
område skall underrättelse härom genom inmutarens försorg delges såväl
ägare till den mark där arbetet skall bedrivas som innehavare av
nyttjanderätt eller servitut avseende marken.

Innan arbetet påbörjas skall inmutaren ställa säkerhet för ersättning
enligt 8 §, om icke den som är berättigad till ersättning medger annat.

2 § Undersökningsarbete får bestå endast i sådana åtgärder som behövs
för att visa att inmutningsbar mineralfyndighet förekommer inom det
inmutade området och för att vinna närmare kännedom om fyndighetens
storlek, beskaffenhet och brytvärdhet.

Inom inmutat område får inmutaren ej utan medgivande av markens ägare
och innehavare av nyttjanderätt eller servitut avseende marken uppföra
annan byggnad än sådan som är oundgängligen nödvändig för
undersökningsarbetet. I den mån det behövs får han bygga väg inom
området eller begagna befintlig väg till och inom området. Efter
tillstånd av bergmästaren får han också bygga nödvändig väg till
området.

Åtgärd skall utföras så, att minsta skada och intrång vållas.

3 § Inmutaren får använda inmutningsbart mineral som brytes under
arbetet endast i den mån det behövs för undersökning av dess
beskaffenhet och lämplighet för teknisk bearbetning. Produkt som
inmutaren därvid utvinner får han tillgodogöra sig. På samma sätt får
inmutaren utnyttja förut brutet inmutningsbart mineral, i den mån ej
annat följer av 7 kap. 2 § andra stycket.

Ej inmutningsbart mineraliskt ämne får brytas endast i den mån det
behövs för undersökningsarbetets ändamålsenliga bedrivande. Av det
brutna får inmutaren använda vad som behövs för undersökningsarbetet på
fyndigheten.

4 § Bergmästaren får meddela särskilda föreskrifter för att förebygga
att inmutaren överskrider sin rätt enligt 2 § första stycket eller 3 §.
Sådana föreskrifter länder omedelbart till efterrättelse.

5 § Undersökningstiden är tre år från dagen för mutsedelns utfärdande.
Efter ansökan hos bergmästaren har inmutaren rätt att få tiden för
längd med sammanlagt högst tre år. Förlängning får dock inte medges, om
något ändamålsenligt arbete inte har utförts och inte heller kan antas
bli utfört.

Inmutaren har därefter rätt att efter ansökan hos bergmästaren få
undersökningstiden ytterligare förlängd med sammanlagt högst fyra år, om
synnerliga skäl föreligger.

Vid prövning av frågan om förlängning enligt första eller andra stycket
skall inmutningshinder som anges i 2 kap. 2–5 §§ beaktas, om hindret
förelåg redan då inmutningsrätten beviljades. Lag (1982:485).

6 § Ansökan om förlängning göres skriftligen. Den skall för att kunna
upptagas till prövning ha kommit in före utgången av den löpande
undersökningstiden.

I fråga om ansökan om förlängning och dess handläggning äger i övrigt 2
kap. 8 och 9 samt 11–13 §§ motsvarande tillämpning.

Beslut om förlängning skall genast sändas till inmutaren samt delges
fastighetsägaren och övriga kända sakägare.

7 § Är vid undersökningstidens utgång ansökan om utmål eller om
förlängning av undersökningstiden beroende på prövning, får
undersökningsarbetet fortgå till dess ansökningen slutligt prövats.
Avvisas eller avslås ansökningen om förlängning av undersökningstiden
men söker inmutaren utmål inom den i 4 kap. 7 § angivna tiden, får
undersökningsarbetet fortgå till dess ansökningen om utmål slutligt
prövats.

8 § Föranleder undersökningsarbetet skada eller intrång, skall
ersättning härför utgå. Vid tvist om sådan ersättning väckes talan vid
den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav
ligger. Har tvisten när utmålsförrättning hålles icke hänskjutits till
avgörande av skiljemän eller domstol, prövas frågan vid förrättningen.

4 kap. Utmål

Utmålets storlek och form

1 § Utmålet skall ha den storlek som med hänsyn till fyndighetens
sträckning, gruvdriftens behov och övriga omständigheter är lämplig och
skall i övrigt ha för ändamålet lämplig form. Det skall omfatta minst
ett på det inmutade området beläget ställe, där inmutningsbar fyndighet
påvisats. Utmålet skall vara bestämt till läge och gränser så, att det
lätt och säkert kan återfinnas på marken.

Gränserna räknas på djupet lodräta, om det kan ske utan intrång på äldre
utmål.

Hinder mot utmålsläggning

2 § I fråga om utläggande av utmål inom det inmutade området gäller
hinder som anges i 2 kap. 2–5 §§, om hindret förelåg redan då
inmutningsrätten beviljades.

Vid utläggande av utmål utanför det inmutade området gäller hinder som
anges i 2 kap. 2 § första stycket samt 3–5 §§, om hindret uppstod innan
ansökningen om utmål kom in. Utmålet får dock omfatta annat inmutat
område, om innehavaren av inmutnigsrätten medger det.

Mark för gruvdriften

3 § Inmutaren har rätt att få sig anvisad mark för gruvdriften och
därmed sammanhängande verksamhet, såsom för uppförande av byggnad eller
annan anläggning eller för väg, transportbana eller ledning eller för
uppläggande av malm samt varp och andra avfallsprodukter. Inom utmålet
anvisas den mark som inmutaren begär i den mån det ej är uppenbart att
den icke behövs för ändamålet. Utanför utmålet anvisas den mark som är
nödvändig. Om visst område inom eller utom utmålet hotas av ras eller
sättningar vid gruvdriften, kan även det området anvisas.

Ersättning

4 § Ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet är
berättigade att av inmutaren få intrångsersättning och ersättning för
annan skada till följd av att mark tages i anspråk enligt 3 §. Även
skada eller intrång i övrigt på grund av utmålsläggningen skall
ersättas.

Vid ersättningens bestämmande gäller 4 kap. samt 5 kap. 23 §, 24 § och
27 § första stycket första punkten expropriationslagen (1972:719) i
tillämpliga delar. Vad som sägs i 4 kap. 3 § nämnda lag skall härvid
tillämpas i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio
år före det ansökningen om utmål kom in.

Tvist om ersättningen prövas vid utmålsförrättningen.

5 § I fråga om ersättning för skada eller intrång, som uppstår efter
utmålsförrättningen och som icke kunnat förutses vid förrättningen, är
denna lag ej tillämplig.

Ansökan om utmål

6 § ansökan om utmål göres hos bergmästaren i det distrikt där
inmutningsrätten beviljats.

7 § Ansökningen skall ha kommit in före utgången av undersökningstiden
eller den förlängning därav som kan ha medgivits. Har ansökan om
förlängning av undersökningstiden som gjorts inom nämnda tid avvisats
eller avslagits, får dock utmål sökas inom fyra veckor från den dag då
ansökningen slutligt prövades.

Ansöker inmutare ej om utmål inom tid som sägs i första stycket,
förlorar han inmutningsrätten.

8 § Ansökan om utmål skall vara skriftlig och innehålla

1. beskrivning av det område som inmutaren önskar få sig anvisat som
utmål och den mark inom och utom utmålet som han önskar taga i anspråk,

2. uppgift om fastighet som beröres av ansökningen samt namn och adress
på fastighetsägaren och övriga sakägare,

3. den utredning inmutaren vill åberopa för att visa att de i 1 kap. 5 §
angivna förutsättningarna för erhållande av utmål är uppfyllda,

4. uppgift huruvida tvist som enligt 3 kap. 8 § skall prövas vid
förrättningen föreligger.

Fordras medgivande till utmålsläggningen av myndighet eller rättsägare,
skall vid ansökningen fogas handling utvisande att medgivande erhållits
av myndigheten eller rättsägaren eller begärts hos myndigheten.

Inmutaren skall erlägga förskott till kostnad som avses i 30 §, om
bergmästaren begär det. Lag (1974:892).

9 § Vad som föreskrives i 2 kap. 9 § om föreläggande och avvisning samt
i 2 kap. 10 och 11 §§ om att avgörandet av inmutningsärende skall anstå
i vissa fall äger motsvarande tillämpning i fråga om ansökan om utmål.

Utmålssförrättning

10 § Skall ej enligt vad som följer av 9 § avvisning ske eller med
ärendets avgörande anstå, företages ärendet så snart det kan ske till
prövning vid utmålsförrättning.

11 § Utmålsförrättning hålles av bergmästaren. Förekommer fråga om
ersättning enligt 3 kap. 8 § eller enligt 4 § i detta kapitel, skall
även två gode män deltaga i prövningen av utmålsärendet. Detsamma gäller
när bergmästaren i annat fall finner att det behövs eller när sakägare
begär det och oskäligt dröjsmål icke föranledes därav.

12 § Bergmästaren utser gode männen bland dem som i orten är valda till
gode män vid fastighetsbildningsförrättning. Till tjänstgöring bör
företrädesvis kallas gode män med behövlig ortskännedom och sakkunskap.

Är god man av jäv hindrad att tjänstgöra eller uteblir han och kan annan
god man ej utan tidsutdräkt infinna sig, får bergmästaren kalla någon
som är valbar till god man vid fastighetsbildningsförrättning.

Den som kallats att tjänstgöra som god man är underkastad ämbetsansvar i
fråga om tjänstgöringen.

13 § Vad som föreskrives i 4 kap. 12 § rättegångsbalken om hinder för
dem som är varandra närstående att samtidigt tjänstgöra som domare äger
motsvarande tillämpning beträffande förrättningsmän.

14 § Mot förrättningsman gäller samma jäv som mot domare.

15 § Vill sakägare anföra jäv mot förrättningsman, skall han framställa
invändning därom första gången han för talan i ärendet sedan han fick
kännedom om att förrättningsmannen tjänstgör och att jävsanledning
föreligger. Underlåter han det, är hans rätt att anföra jäv förfallen.

Sedan fråga om jäv mot förrättningsman uppkommit, får han endast vidtaga
åtgärd som ej utan synnerlig olägenhet kan uppskjutas och som ej
innefattar avgörande av en för förrättningen betydelsefull fråga. Sådan
åtgärd får vidtagas av bergmästaren, även om han förklarats jävig.

Den omständigheten att förrättningsman finnes vara jävig påverkar icke
giltigheten av beslut eller åtgärd som tillkommit innan frågan om jäv
uppkom.

16 § Vid förrättningen skall hållas sammanträde med säkägarna. Om viss
fråga icke kan avgöras utan ytterligare utredning eller om det av annat
skäl är oundgängligen nödvändigt, får mer än ett sammanträde hållas.

17 § Till sammanträde skall kända sakägare kallas. Kallelsen skall
delges dem i god tid före sammanträdet. Har vid sammanträde
tillkännagivits tid och plats för nytt sammanträde, behöver den icke
kallas som i föreskriven ordning kallats till det sammanträde vid vilket
tillkännagivandet skedde.

Bergmästaren skall minst fyra veckor i förväg införa kungörelse om tid
och plats för sammanträdet i Post- och Inrikes Tidningar och
ortstidning. Uppskjutes sammanträdet eller skall nytt sammanträde
hållas, behöver ny kungörelse ej utfärdas.

Kallelse och kungörelse skall innehålla redogörelse för ansökningens
innehåll, uppgift om den person till vilken avskrift av
ansökningshandlingarna sändes enligt 19 § samt erinran om innehållet i
20 §. Lag (1977:708).

18 § Vistas ägare av fastighet eller ställföreträdare för denne
stadigvarande utom riket och kan delgivning som avses i 17 § första
stycket icke ske här i riket med känt ombud, får handlingen lämnas till
den som förvaltar eller brukar fastigheten.

Den till vilken handlingen lämnats är skyldig att snarast sända
handlingen vidare till den sökte, om det kan ske. Han skall erinras
därom när handlingen lämnas till honom. Är den söktes upphållsort känd,
skall bergmästaren därjämte med posten sända honom meddelande om
delgivningen.

Delgivningen anses ha skett, när handlingen lämnats enligt första
stycket.

19 § Bergmästaren skall i samband med att kungörelse utfärdas sända
styrkt avskrift av ansökningshandlingarna till lämplig person på platsen
för att av denne hållas tillgänglig för sakägarna.

20 § Ägare av fastighet som beröres av ansökningen skall uppge sakägare
i fråga om fastigheten som är kända för honom. Underlåter han det utan
giltigt skäl och uppstår skada för sakägare till följd av
underlåtenheten, skall han ersätta skadan.

21 § Uteblir inmutaren utan att ha anmält laga förfall från första
sammanträde till vilket han kallats i föreskriven ordning, skall
sammanträdet inställas. Nytt sammanträde skall utsättas, om inmutaren
inom tre veckor och senast inom tid som i 7 § är föreskriven för ansökan
om utmål gör framställning därom. Sker det ej, avskrives ärendet.

Har sakägare ej i föreskriven ordning kallats till sammanträde, skall
sammanträdet uppskjutas, såvida icke sakägaren ändå infunnit sig eller
medger att förrättningen likväl slutföres.

22 § För utredning av fråga vars bedömande kräver särskild fackkunskap
får förrättningsmännen anlita biträde av sakkunnig. Den som står i
sådant förhållande till saken eller till sakägare att hans
tillförlitlighet kan anses förringad får ej anlitas som sakkunnig.

23 § Har förrättningsmännen olika mening, gäller såsom deras beslut vad
två av dem säger. Har varje förrättningsman sin mening, gäller
bergmästarens mening. I fråga om pengar eller annat som utgör viss mängd
skall dock den mening gälla som avser den näst största mängden.

24 § I beslut skall anges de skäl på vilka avgörandet grundas, om det
icke är uppenbart obehövligt att upplysa om dem.

25 § Bergmästaren skall föra protokoll över vad som förekommer vid
förrättningen.

26 § Visar inmutaren vid förrättningen att de i 1 kap. 5 § angivna
förutsättningarna för erhållande av utmål är uppfyllda, skall i den mån
ej hinder möter enligt vad som sagts förut i denna lag utmål anvisas med
iakttagande av bestämmelserna i 1 § i detta kapitel.

27 § Gränserna för utmålet och för mark som anvisas enligt 3 § skall
utstakas och utmärkas i behövlig omfattning. Över utmålet och marken
skall upprättas karta i den mån det ej är obehövligt.

28 § Överenskommelse om ersättning som avses i 3 kap. 8 § eller i 4 § i
detta kapitel skall, om parterna begär det, fastställas vid
förrättningen.

29 § I samband med utmålsläggning fastställes försvarsavgift enligt 6
kap. 8 §.

30 § Till bergmästare och gode män utgår ersättning för inställelse vid
förrättningen enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Ersättning till sakkunnig bestämmes av förrättningsmännen. Till
myndighet eller anställd i allmän tjänst utgår ersättning endast när
särskild föreskrift är meddelad.

Inmutaren skall betala ersättning som avses i första och andra styckena
liksom annan kostnad för förrättningen. Lag (1974:892).

31 § Inmutaren skall bära sina egna kostnader på grund av förrättningen
och ersätta sakägare de kostnader som denne fått vidkännas för att
bevaka sin rätt vid förrättningen, i den mån ej annat följer vid en
motsvarande tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken. Beslut
i frågan meddelas vid förrättningen.

32 § Sedan alla till förrättningen hörande frågor avgjorts, skall
förrättningen förklaras avslutad (avslutningsbeslut). Beslutet meddelas
vid sammanträde.

I avslutningsbeslutet skall anges vad som är att iakttaga vid talan mot
beslut vid förrättningen.

Mark som anvisats enligt 3 § får genast tillträdas, om ej annorlunda
förordnats.

Betalning av ersättning

33 § Vid förrättningen fastställd ersättning skall betalas inom tre
månader från det avslutningsbeslutet meddelades. På ersättningen utgår
ränta från dagen för avslutningsbeslutet. Har förordnande enligt 32 §
tredje stycket meddelats, skall dock räntan på ersättning som avser
anvisad mark beräknas från den dag då marken tidigast får tillträdas.

Ränta som avses i första stycket beräknas enligt 5 § räntelagen
(1975:635) för tiden till dess betalning skall ske och enligt 6 §
räntelagen för tiden därefter. Lag (1975:663).

34 § Svarar mark som anvisats enligt 3 § för beviljad eller sökt
inteckning, skall ersättning enligt 4 §, som ej avser personlig skada,
jämte ränta betalas genom nedsättning hos länsstyrelsen i det län där
marken ligger. Hör marken till olika län, skall ersättningen nedsättas
hos den länsstyrelsen som bestämmes vid förrättningen.

Om borgenär som har panträtt i fastighet lider förlust därigenom att
ersättning blivit för lågt beräknad som ersättningen till följd av
överenskommelse mellan den ersättningsskyldige och den
ersättningsberättigade eller av annan anledning icke blivit prövad vid
förrättningen, har borgenären rätt att av den ersättningskyldige få
gottgörelse för förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen. Talan
om sådan gottgörelse skall väckas vid den fastighetsdomstol inom vars
område fastigheten ligger.

35 § Vid nedsättning skall den ersättningsskyldige till länsstyrelsen ge
in utdrag av protokollet över utmålsförrättningen och gravationsbevis i
fråga om fastighet som beröres. Sker det ej, skall länsstyrelsen
anskaffa handlingarna på den ersättningsskyldiges bekostnad.

36 § Försummar den ersättningsskyldige att inom föreskriven tid betala
eller nedsätta ersättning, skall länsstyrelsen på begäran av den
ersättningsberättigade låta uttaga beloppet jämte ränta. Länsstyrelsen
kan också efter bergmästarens hörande förordna att gruvarbetet skall
inställas till dess ersättningen erlagts eller uttagits.

I fråga om uttagande av ersättning jämte ränta tillämpas bestämmelserna
i utsökningsbalken om verkställighet av lagakraftägande dom. Lag
(1981:863).

37 § Medel som har nedsatts eller uttagits enligt detta kapitel skall av
länsstyrelsen utan dröjsmål sättas in i bank mot ränta.

38 § Nedsatta eller uttagna medel skall jämte upplupen ränta betalas ut
av länsstyrelsen till den som är berättigad till medlen. Därvid äger
bestämmelserna i 6 kap. 18 § andra och tredje styckena samt 19 §
expropriationslagen (1972:719) motsvarande tillämpning.

Den ersättningsskyldige skall svara för kostnaderna vid fördelningen av
nedsatta medel, i den mån ej annat följer vid en motsvarande tillämpning
av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken. Fråga om ersättning för sådan
kostnad prövas av den fastighetsdomstol inom vars område marken eller
större delen därav ligger.

Ändring av utmål m.m.

39 § Bestämmelserna i detta kapitel äger motsvarande tillämpning, om
innehavare av utmål önskar

1. utvidga eller minska utmålet eller få dess gränser reglerade eller på
nytt utstakade,

2. taga i anspråk mark enligt 3 §,

3. avstå anvisad mark till ägaren.

Vid utvidgning eller minskning av utmål tillämpas ej 1 § första stycket
andra punkten.

40 § Utmål som gränsar till varandra får läggas samman till ett utmål
för gemensam gruvdrift. Utmål får även delas i två eller flera utmål.

Förordnande om sammanläggning eller delning av utmål meddelas av
Sveriges geologiska undersökning efter ansökan av berörda
utmålsinnehavare. Undersökningen skall därvid lämna de föreskrifter som
behövs för genomförande av dess beslut. Lag (1982:485).

5 kap. Kronoandel

1 § Staten får kronoandel som sägs i 1 kap. 7 § om icke staten senast
vid utmålsförrättningen anmäler att den avstår därifrån.

Anmälan som icke sker vid förrättningssammanträde skall göras
skriftligen hos bergmästaren. Denne skall genast sända meddelande till
inmutaren om sådan anmälan.

2 § Har staten ej avstått från kronoandelen enligt 1 §, skall staten
ersätta inmutaren hälften av dennes utgifter för ersättning enligt 4
kap. 4 § samt för utmålsförrättning och fördelning av ersättningsmedel.
Om inmutaren tillhörig mark anvisats enligt 4 kap. 3 §, skall staten i
förhållande till sin andel ersätta inmutaren härför enligt de grunder
som anges i 4 kap. 4 §.

Talan om ersättning enligt första stycket väckes vid den
fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav
ligger.

3 § Kronoandel får helt eller till viss del överlåtas eller upplåtas.

4 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får besluta i
fråga om avstående från kronoandel eller om överlåtelse eller upplåtelse
av kronoandel. Lag (1974:892).

6 kap. Rätt att använda utmål

Brytning m.m.

1 § Den som innehar utmål får där såsom gruvinnehavare bryta
inmutningsbart mineral och tillgodogöra sig detta.

Från tidigare gruvbrytning härrörande inmutningsbart mineral, som ej
uppfordrats eller som finnes på anvisad mark inom utmålet, tillfaller
gruvinnehavaren i den mån ej annat följer av 7 kap. 2 § andra stycket.

Inmutningsbart mineral som brutits under undersökningstiden och ej
använts enligt 3 kap. 3 § tillfaller gruvinnehavaren.

Gruvinnehavaren får inom utmålet bryta ej inmutningsbart mineraliskt
ämne i den mån det behövs för att gruvarbetet skall kunna bedrivas på
ett ändamålsenligt sätt.

Av ej inmutningsbart mineraliskt ämne som brutits före eller efter
utmålsläggningen får gruvinnehavaren använda vad som behövs vid
gruvarbetet och dessutom tillgodogöra sig allt som icke förrän vid
anriktning eller därmed likställt förfarande kan avskiljas från
inmutningsbart mineral. Han får även i övrigt tillgodogöra sig ej
inmutningsbart mineraliskt ämne, om markägaren ej inom sex månader efter
tillsägelse avhämtar det och ersätter därpå nedlagda kostnader. Talan om
sådan ersättning väckes vid den fastighetsdomstol inom vars område
marken eller större delen därav ligger. Väckes talan, räknas tiden för
avhämtandet från det ersättningsbeloppet slutligt bestämts.

Vad som föreskrives i denna paragraf medför ej rätt att utan koncession
bearbeta fyndighet av mineraliskt ämne som omfattas av lagen (1974:890)
om vissa mineralfyndigheter och som kan ekonomiskt tillgodogöras.
Material som innehåller sådant ämne får dock tagas ut ur fyndighet för
analys eller anrikningsförsök. Lag (1974:892).

3 § Gruvinnehavaren får använda utmålet i dagen endast till den del mark
inom utmålet anvistas enligt 4 kap. 3 §. Mark som inom eller utom
utmålet anvisats enligt nämnda paragraf får ej användas för annat än där
avsett ändamål.

Under jord får utmålet användas endast för gruvdriften och därmed
sammanhängande verksamhet.

Gruvinnehavaren skall hålla behövligt stängsel på mark som inom eller
utom utmålet anvisats enligt 4 kap. 3 §. Om icke bergmästaren medger
annat, skall stängslet utföras i varaktigt material.

4 § Gruvarbetet får icke bedrivas på sådant sätt att gruvans framtida
bestånd äventyras eller att tillgodogörandet av kvarlämnad tillgång på
mineral som omfattas av denna lag omöjliggöres eller i väsentlig mån
försvåras eller så, att uppenbar misshushållning med sådant mineral på
annat sätt äger rum.

Utfraktsvägar och orter som leder till gruvans obrutna delar skall
hållas öppna. För igenläggning av sådan utfraktsväg eller ort kräves
tillstånd av bergmästaren, även om rätten till utmålet icke längre
består. Lag (1982:485).

5 § Bergmästaren får förelägga gruvinnehavaren att inom viss tid vidtaga
åtgärd som behövs för att förekomma fara för gruvans bestånd eller
annans egendom, trygga tillträdet till gruvans obrutna delar eller
hindra uppenbar misshushållning med mineral som omfattas av denna lag.
Efterkommes icke föreläggandet, kan bergmästaren låta utföra sådan
åtgärd på gruvinnehavarens bekostnad eller förordna att gruvarbetet
skall inställas till dess åtgärden vidtagits. Bergmästaren får i nämnda
syfte också meddela gruvinnehavaren andra föreskrifter i fråga om
gruvarbetets bedrivande.

Bedrives gruvarbetet på sådant sätt att uppenbar fara uppstår för
gruvans bestånd eller annans egendom, får bergmästaren förbjuda arbetets
fortsatta bedrivande.

Föreskrifter och förbud som avses i denna paragraf länder omedelbart
till efterrättelse. Lag (1982:485).

6 § Över gruva som är under arbete skall genom gruvinnehavarens försorg
upprättas gruvkarta. På kartan skall redovisas borrhål inom utmålet av
bestående värde. I fråga om utmål där gruvdrift ej pågår skall sådana
borrhål inläggas på borrhålskarta.

Gruvkarta och borrhålskarta skall förvaras hos gruvinnehavaren och
fortlöpande kompletteras av denne. Utdrag av kartorna skall sändas in
till myndighet som regeringen bestämmer.

Iakttager gruvinnehavaren icke vad som föreskrives i första och andra
styckena, kan bergmästaren förelägga honom att inom viss tid antingen
fullgöra sina åligganden eller lämna förskott för arbetets utförande
genom bergmästarens försorg. Föreläggande kan förenas med vite om högst
femtusen kronor. Lag (1974:892).

7 § Gruva får ej utan bergmästarens tillstånd läggas ned förrän alla
gruvarbeten blivit inmätta och inlagda på karta.

Försvarsavgift

8 § Gruvinnehavaren skall betala en årlig avgift till staten enligt
grunder som regeringen bestämmer (försvarsavgift).

Avgiften utgår från och med året efter det år under vilket
utmålsförrättningen avslutades och erlägges till bergmästaren årsvis i
förskott före utgången av december. Lag (1974:892).

9 § Erlägges icke försvarsavgiften inom tid som anges i 8 § andra
stycket, skall bergmästaren förelägga gruvinnehavaren att inom viss tid,
högst tre månader, erlägga ett belopp motsvarande dubbla beloppet av vad
som icke betalats. Om föreläggandet ej efterkommes, skall bergmästaren
förklara rätten till utmålet förverkad. Rätten upphör i så fall vid
utgången av den tid inom vilken föreläggande skulle ha fullgjorts.

Beslut om förverkande skall delges gruvinnehavaren och, om det kan ske,
fastighetsägaren.

Giltighetstid

10 § Rätten till utmålet består till utgången av tjugofemte året efter
det år under vilket utmålsförrättningen avslutades. Lägges utmål samman
enligt 4 kap. 40 §, gäller rätten till det sammanlagda utmålet under den
längsta tid som återstår för något av utmålen.

Gruvinnehavaren har rätt till förlängning av giltighetstiden för utmålet
med tjugo år i sänder, om han under löpande giltighetstid inom utmålet
eller inom utmålsfält vari utmålet ingår bedrivit regelbunden
gruvbrytning. Detsamma gäller, om han under löpande giltighetstid utfört
undersökningsarbete av större omfattning inom utmålet eller inom
utmålsfältet på område, som var utmålslagt när arbetet utfördes, eller
där utfört omfattande tillredningsarbeten eller anläggningar för
upptagande av gruvdrift. Med utmålsfält förstås sådana intill varandra
gränsande utmål, i vilka samme ägare innehar andel med minst hälften
eller av annan orsak har ett bestämmande inflytande.

I annat fall än som avses i andra stycket prövas frågan om förlängning
med hänsyn särskilt till det allmännas intresse av att främja ett
ändamålsenligt utnyttjande av landets mineraltillgångar.

11 § Fråga om förlängning enligt 10 § andra eller tredje stycket prövas
av Sveriges geologiska undersökning efter ansökan av gruvinnehavaren
eller, om utmålet tillhör två eller flera, någon av dem.

Ansökan göres skriftligen. Den skall för att kunna upptagas till
prövning ha kommit in senast ett år före utgången av den löpande
giltighetstiden.

Har ansökan om förlängning ej slutligt prövats vid giltighetstidens
utgång, utsträckes tiden till dess så skett. Lag (1982:485).

12 § Gruvinnehavaren eller, om utmålet tillhör två eller flera, någon av
dem äger efter ansökan hos Sveriges geologiska undersökning erhålla
förhandsbesked, om planerat arbete har sådan omfattning att det
berättigar till förlängning enligt 10 § andra stycket. Lag (1982:485).

13 § Anmäler gruvinnehavaren till bergmästaren att han icke längre vill
behålla rätten till utmålet, upphör denna vid nästföljande årsskifte.

7 kap. Verkan av att rätten till utmål upphör

1 § Upphör rätten till utmål enligt 6 kap. 9, 10 eller 13 §, gäller
förutom vad som för visst fall föreskrives i 10 kap. 6 § andra stycket
bestämmelserna nedan i detta kapitel.

2 § Gruvinnehavaren förlorar rätten till brutet inmutningsbart mineral
som ej uppfordrats.

Inmutningsbart mineral som uppfordrats får ligga kvar för
gruvinnehavarens räkning under högst två år efter det att rätten till
utmålet upphörde. Gruvinnehavaren förlorar rätten till det som icke
tagits bort inom denna tid.

Mineral till vilket gruvinnehavaren förlorat sin rätt enligt denna
paragraf tillfaller fastighetsägaren.

3 § Gruvinnehavaren förlorar rätten till byggnad som gjorts för gruvans
styrka och bestånd samt till stängsel som gruvinnehavaren varit skyldig
att hålla. Sådan anläggning skall lämnas kvar på platsen och tillfaller
vid ny utmålsläggning den nye gruvinnehavaren.

Annan anläggning än som anges i första stycket får finnas kvar under
högst två år efter det att rätten till utmålet upphörde. Det som icke
tagits bort inom denna tid tillfaller fastighetsägaren.

4 § Gruvinnehavaren förlorar rätten till mark som anvisats inom eller
utom utmålet.

8 kap. Samäganderätt i utmål

1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller utmål i vilket finnes
kronoandel eller som eljest tillhör två eller flera gemensamt.

Vad som föreskrives i 4–10 §§ tillämpas i den mån ej delägarna kommer
överens om annat.

2 § Delägarna skall årligen utse en gruvföreståndare. Denne skall vara
svensk medborgare och bosatt i riket.

Val av gruvföreståndare skall anmälas hos bergmästaren. Sker icke sådan
anmälan eller har person som ej är behörig utsetts, ansvarar varje
delägare som om han var gruvföreståndare.

3 § Gruvföreståndaren ansvarar för att bestämmelserna i 6 kap. 1–7 §§
iakttages. Han får från delägarna fordra in de tillskott som behövs för
detta och för erläggande av försvarsavgift.

4 § Minst en gång om året skall hållas stämma med delägarna. På stämman
väljes gruvföreståndare samt behandlas frågor om gruvrörelsens
bedrivande och andra gemensamma angelägenheter.

Stämma skall utlysas av gruvföreståndaren, när denne finner det lämpligt
eller när delägare som äger minst en fjärdedel i gruvan skriftligen
begär det. Finnes icke gruvföreståndare, kan var och en av delägarna
utlysa stämma.

Delägarna kallas till stämma genom rekommenderade brev. Saknas kännedom
om namn och adress på någon av delägarna, skall kallelsen införas i
Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning. Kallelse skall ske i god
tid före stämma. Lag (1977:708).

5 § På stämman föres ordet av den som delägarna utser.

Delägare har rösträtt efter sin andel i utmålet. Förekommer skilda
meningar, gäller som stämmans beslut den mening som fått högsta
röstetal. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning och skall i annan
fråga, om ej annat följer av 6 §, den mening gälla som ordföranden
biträder. Lån får ej tagas, om ej alla delägarna samtycker till det.

6 § Vill delägare utföra arbete för undersökning eller brytning i större
omfattning än annan delägare och innehar han minst hälften i utmålet,
skall det större arbetet utföras. Detsamma gäller när fråga är, om
arbete för undersökning eller brytning skall påbörjas.

Den som begärt arbetet svarar för den därav föranledda kostnaden och
tillgodoräknas den ytterligare malm som utvinnes.

7 § Delägare som utfört undersökningsarbete inom utmålet skall på
begäran tillhandahålla annan delägare resultatet av undersökningen.

8 § Delägare som icke deltagit i visst arbete får ansluta sig till detta
efter tillkännagivande på stämma eller skriftlig anmälan hos
gruvföreståndaren. I sådant fall skall han i förhållande till sin andel
i utmålet ersätta av arbetet påkallade kostnader av följande slag,
nämligen

1. kostnader för byggnader och andra anläggningar, maskiner, redskap,
inventarier och förråd, som är nödvändiga eller nyttiga för fortsatt
undersökning eller brytning, efter det värde egendomen har vid
delägarens anslutning till arbetet,

2. ersättning enligt 4 kap. 4 § samt kostnader för utmålsförrättning och
fördelning av ersättningsmedel,

3. kostnader för sådana efter utmålsförrättningen utförda undersöknings-
och tillredningsarbeten som är nödvändiga eller nyttiga för fortsatt
undersökning eller brytning.

Har delägare tillhörig mark tagits i anspråk för arbetet, skall delägare
som ansluter sig utge ersättning i förhållande till sin andel enligt de
grunder som anges i 4 kap. 4 §.

9 § Vid tvist rörande fråga som avses i 6 § andra stycket eller som
angår ersättning enligt 8 § väckes talan vid den fastighetsdomstol inom
vars område utmålet eller större delen därav ligger.

10 § Betalar delägare icke senast två månader efter anmodan därom vad på
honom belöper av tillskott enligt 3 § eller av nödvändiga kostnader för
undersökningsarbete eller brytning, är hans andel i utmålet med vad
därtill hör förverkad till övriga delägare.

9 kap. Övergång av rätt till utmål m.m.

1 § Avtal varigenom inmutningsrätt eller rätt till utmål överlåtes skall
upprättas skriftligen. Handlingen skall upptaga parterna, vad som
överlåtes samt förklaring, att överlåtelse sker till förvärvaren.

Avtal som icke uppfyller föreskrifterna i första stycket är ogiltigt.

2 § Den som förvärvat inmutningsrätt eller rätt till utmål skall
skriftligen anmäla förvärvet hos bergmästaren.

3 § Anmälan som avses i 2 § skall göras inom tre månader efter det att
den handling på vilken förvärvet grundas (fångeshandlingen) upprättades.

Den som gör anmälan skall bifoga fångeshandlingen och de övriga
handlingar som behövs för att styrka förvärvet.

I fråga om anmälan av förvärv i anledning av dödsfall eller genom
bodelning, förvärv som beror av villkor, myndighets tillstånd eller
annan sådan omständighet samt förvärv beträffande vilket talan väckts om
återgång eller hävande äger bestämmelserna om lagfartsansökan i 20 kap.
1 § andra stycket, 2 § andra stycket samt 5 § andra punkten jordabalken
motsvarande tillämpning.

4 § Bergmästaren skall förklara anmälan utan verkan, om

1. fångeshandlingen inte har företetts, eller

2. förvärvet har skett genom en sådan gåva mellan makar som inte har
registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken.

I annat fall skall han snarast anteckna anmälningen i gruvregistret. Lag
(1991:1892).

5 § Avtal som avses i 1 § gäller ej mot överlåtarens borgenärer, förrän
anmälan om förvärvet gjorts på sätt som sagts förut i detta kapitel.

6 § Bestämmelserna i 1–5 §§ äger motsvarande tillämpning i fråga om
upplåtelse och övergång av nyttjanderätt till utmål.

10 kap. Inlösen av rätt till utmål

1 § Utmål med vad därtill hör får helt eller till viss andel tagas i
anspråk genom inlösen,

1. om det skulle innebära betydande teknisk och ekonomisk fördel att
utnyttja utmålet gemensamt med ett eller flera andra utmål och sådant
utnyttjande är av väsentligt intresse från allmän synpunkt, eller

2. om det är av synnerlig vikt från allmän synpunkt att fyndighet som
hör till utmålet undersökes eller bearbetas eller, i fall då sådan
fyndighet är föremål för bearbetning, att den utnyttjas på annat sätt
eller i större omfattning samt härigenom vinnes betydande teknisk och
ekonomisk fördel.

I fråga om inlösen gäller expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga
delar, i den mån ej annat följer av 2–10 §§.

2 § Tillstånd till inlösen enligt 1 § första stycket 1 får ges endast
den som innehar annat av utmålen till minst hälften.

Vill flera lösa enligt 1 § första stycket 1 eller 2, skall företräde ges
åt den som har de bästa förutsättningarna att idka gruvdrift på platsen.

3 § Ersättningen för utmål som löses kan bestämmas att helt eller delvis
utgå som en årlig avgäld, om fyndighetens storlek och beskaffenhet ej
kan bedömas med tillräcklig säkerhet. På yrkande av den
ersättningsberättigade skall så ske, om det ej är uppenbart att
utredningen ger tillräckligt underlag för att bestämma
engångsersättning.

4 § Avgäld erlägges i form av fast avgift och produktionsavgift.
Produktionsavgiften beräknas med hänsyn till mängden eller värdet av de
mineral som varje år brytes och uppfordras inom utmålet. Från
produktionsavgiften för visst år skall avräknas ett belopp som motsvarar
den fasta avgiften för året.

Grunderna för avgälden fastställes för tjugo år i sänder. Part kan under
det näst sista året av varje tjugoårsperiod påkalla omprövning av
grunderna för avgälden. Har icke talan därom väckts inom angiven tid,
skall avgälden under följande period utgå efter oförändrade grunder.

5 § Den ersättningsskyldige skall hos länsstyrelsen ställa säkerhet för
avgälden.

Vid övergång av rätten till utmålet svarar förvärvaren för avgälden.
Förre innehavaren är fri, när förvärvaren ställt säkerhet som avses i
första stycket.

6 § Vinnes sådan kännedom om fyndigheten att dess storlek och
beskaffenhet kan bedömas med tillräcklig säkerhet, skall på talan av
part avgälden upphöra och det inlösta utmålets återstående värde
bestämmas. Detsamma gäller när regelbunden gruvdrift pågått under
sammanlagt minst tio år, såvida det ej är uppenbart att sådan kännedom
fortfarande saknas. Det belopp vartill värdet bestämmes skall betalas på
en gång. Om skäl föreligger, kan dock förordnas att beloppet skall
erläggas genom årliga avbetalningar under viss tid, högst tjugo år. I
samband med avbetalning skall erläggas ränta på utestående
kapitalbelopp.

Upphör rätten till utmålet enligt 6 kap. 9, 10 eller 13 §, skall
avgälden omedelbart upphöra och utmålets återstående värde bestämmas.
Det belopp vartill värdet bestämmes skall betalas på en gång.

7 § Mål om inlösen eller ersättning enligt detta kapitel upptages av den
fastighetsdomstol inom vars område utmålet eller större delen därav
ligger. Gäller saken flera utmål som är belägna inom olika
fastighetsdomstolars områden och bör utmålen vid bestämmande av
ersättningen lämpligen behandlas som en enhet, upptages målet av den av
fastighetsdomstolarna som regeringen eller, efter regeringens
förordnande, annan myndighet bestämmer. Lag (1974:892).

8 § I mål om inlösen är den lösande icke skyldig att svara för kostnad
som motparten i målet nedlagt på undersökning av fyndigheten i vidare
mån än arbetet uppenbarligen är till nytta för den lösande.

I mål om beloppet av avgäld som enligt fastställda grunder skall utgå
för visst år tillämpas allmänna regler om rättegångskostnad.

I mål om ny prövning av grunderna för avgäld enligt 4 § andra stycket
och mål enligt 6 § får om särskilda omständigheter föranleder det
förordnas, att den ersättningsberättigade själv skall vidkännas sina
rättegångskostnader vid fastighetsdomstolen.

9 § Har i mål om inlösen bestämts att ersättning skall utgå med såväl
engångsbelopp som avgäld, skall vid tillämpning av bestämmelserna i
expropriationslagen (1972:719) om expropriationsersättningens erläggande
och expropriationens fullbordande engångsbeloppet anses som slutlig
ersättning.

Om ersättningen icke till någon del bestämts att utgå som ett
engångsbelopp, skall den lösande anmäla detta till länsstyrelsen sedan
samtliga frågor i saken slutligt avgjorts. I fråga om sådan anmälan äger
6 kap. 9 § första stycket andra punkten expropriationslagen motsvarande
tillämpning.

Inlösen anses icke fullbordad förrän säkerhet som anges i 5 § blivit
ställd.

10 § Vill någon för inlösen av utmål undersöka utmålet genom mätning,
grävning, borrning, sprängning eller annan liknande åtgärd, får Sveriges
geologiska undersökning föreskriva att tillträde till utmålet för sådan
undersökning skall lämnas under viss tid.

Undersökningen skall utföras så att minsta skada och intrång vållas.
Byggnad får icke uppföras och väg icke byggas i vidare mån än som
oundgängligen kräves för undersökningen. Resultatet av undersökningen
skall tillhandahållas gruvinnehavaren.

Föranleder undersökningen skada eller intrång, skall ersättning härför
utgå. Talan om ersättning väckes vid den fastighetsdomstol inom vars
område utmålet eller större delen därav ligger. Lag (1982:485).

11 kap. Tillsyn, handräckning, ansvar m.m.

1 § Bergmästarna utövar tillsyn över efterlevnaden av vad som i denna
lag föreskrivs om undersökningsarbete och gruvdrift. Lag (1982:485).

2 § Påbörjas undersökningsarbete i strid med 3 kap. 1 § andra stycket
eller utförs anläggning i strid med 3 kap. 2 § andra stycket, får
kronofogdemyndigheten efter ansökan av den som äger eller innehar marken
meddela särskild handräckning för att arbetet skall inställas eller att
anläggningen skall tagas bort på inmutarens bekostnad.

Åsidosätts förbud som bergmästaren meddelat enligt 6 kap. 5 § andra
stycket, får kronofogdemyndigheten på ansökan av bergmästaren meddela
särskild handräckning för att åstadkomma rättelse.

I fråga om sådan handräckning som avses i första eller andra stycket
finns bestämmelser i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och
handräckning. Lag (1991:866).

3 § Om den som enligt 2 kap. 2–5 §, 3 kap. 5 § tredje stycket eller 4
kap. 2 § fått myndighets medgivande till inmutning, till förlängning av
undersökningstid eller utmålsläggning icke uppfyller villkor som
förbundits med medgivandet, kan länsstyrelsen vid vite ålägga honom att
fullgöra sina skyldigheter.

4 § Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bearbetar inmutningsbar mineralfyndighet utan att ha erhållit
inmutningsrätt,

2. påbörjar undersökningsarbete i strid med 3 kap. 1 § eller föreskrift
som meddelats enligt 4 § samma kap.,

3. utan tillstånd enligt 6 kap. 4 § andra stycket lägger igen
utfraktsväg eller ort som leder till gruvas obrutna delar,

4. ej iakttager föreskrift som meddelats enligt 6 kap. 5 § första
stycket sista punkten,

5. utan tillstånd enligt 6 kap. 7 § lägger ned gruva innan alla
gruvarbeten blivit inmätta och inlagda på karta,

6. ej gör anmälan till bergmästaren på sätt och inom tid som föreskrives
i 9 kap.

Om brott som avses i första stycket 2 förnärmar enbart enskilds rätt,
får åklagare väcka åtal endast om målsägande anger brottet till åtal.

5 § har upphävts genom lag (1980:221).

12 kap. Fullföljd av talan m.m.

1 § Den som är missnöjd med beslut vid utmålsförrättning i fråga om
ersättning enligt 3 kap. 8 § eller enligt 4 kap. 4 eller 31 § får väcka
talan vid den fastighetsdomstol inom vars område den mark varom är fråga
eller större delen därav ligger. Talan skall väckas inom tre månader
från det avslutningsbeslutet meddelades.

Mot annat beslut vid utmålsförrättning föres talan hos Sverige
geologiska undersökning genom besvär. Lag (1982:485).

2 § Mot bergmästarens beslut enligt denna lag i annan fråga än som avses
i 1 § föres talan hos Sveriges geologiska undersökning genom besvär. Lag
(1982:485).

3 § Mot beslut av Sveriges geologiska undersökning i fråga som avses i 2
kap. 2 § andra stycket, 3 kap. 5 § tredje stycket, 4 kap. 2 § första
stycket, 6 kap. 3 § tredje stycket, 4 § andra stycket, 7 § och 10 §
tredje stycket samt 10 kap. 10 § föres talan hos regeringen genom
besvär.

I annat fall än som avses i första stycket skall talan mot beslut av
Sveriges geologiska undersökning i fråga som undersökningen enligt denna
lag har att pröva föras hos kammarrätten genom besvär. Lag (1982:485).

4 § Talan mot länsstyrelsens beslut i fråga som avses i 2 kap. 4 §, 3
kap. 5 § tredje stycket, 4 kap. 2 § och 13 kap. 3 § föres hos regeringen
genom besvär. I fråga som avses i 11 kap. 3 § föres talan mot
länsstyrelsens beslut hos kammarrätten genom besvär. Lag (1974:892).

5 § För att tillvarataga allmänna intressen, får länsstyrelsen föra
talan mot beslut enligt denna lag.

6 § I fråga om skyldigheten att svara för kostnad i mål som avses i 1 §
första stycket gäller, med tillämpning i övrigt av 18 kap.
rättegångsbalken, att gruvinnehavaren, om ej annat föranledes av 18 kap.
6 och 8 §§ samma balk, alltid skall vidkännas sina egna kostnader samt
kostnad som åsamkas motpart vid fastighetsdomstolen genom att han där
väckt talan och i högre rätt genom att han där fullföljt talan.

13 kap. Särskilda bestämmelser

1 § Med särskild rätt till fastighet förstås i denna lag nyttjanderätt,
servitut och rätt till elektrisk kraft samt liknande rätt.

Bestämmelserna i denna lag om sakägare gäller ej innehavare av fordran
för vilken fastigheten svarar.

2 § Föreläggande enligt 2 kap. 9 eller 10 § eller 6 kap. 5 eller 9 §
skall innehålla erinran om påföljden av att föreläggandet ej
efterkommes.

Föreläggande som avses i första stycket samt föreläggande enligt 6 kap.
6 § och 11 kap. 3 § skall delges. Delgivning av föreläggande enligt 6
kap. 9 § får icke ske med tillämpning av 5, 12 eller 15 §
delgivningslagen (1970:428).

3 § Har säkerhet som skall ställas enligt denna lag icke godkänts av den
till vars förmån den ställes, prövas säkerheten av länsstyrelsen.

Borgen får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensman svarar som
för egen skuld och, om två eller flera tecknat borgen, de svarar
solidariskt.

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver icke ställa
säkerhet.

14 kap. Övergångsbestämmelser

1 § Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974, då gruvlagen (1938:314)
skall upphöra att gälla.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som
ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall i stället den nya
bestämmelsen tillämpas.

2 § Bestämmelsen i 2 kap. 3 § första stycket 1 nya lagen äger
tillämpning även på område som enligt 5 § 1) äldre lagen förklarats
utgöra statsgruvefält.

Intill den 1 januari 1975 sker förklaring som avses i nämnda bestämmelse
genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen.

3 § har upphävts genom lag (1987:156).

4 § Vad som enligt den nya lagen gäller om ägare av fastighet skall
tillämpas även på den som innehar fastighet under ständig
besittningsrätt eller med fideikommissrätt. Detsamma gäller den som i
enlighet med beslut vid allmän avvittring innehar ströäng.

Bestämmelserna i denna lag om fordran för vilken panträtt har upplåtits
i fastighet äger motsvarande tillämpning på sådan fordran på ogulden
köpeskilling som åtnjuter företrädesrätt enligt 5 § lagen (1970:995) om
införande av nya jordabalken. Vad som sagts nu gäller även i fråga om
rätt till avkomst eller förmån som avses i 8 § lagen om införande av nya
jordabalken, om rättigheten ej är att anse som särskild rätt till
fastighet.

5 § Vad som föreskrives i den nya lagen angående tillämpning av 4 kap. 3
§ expropriationslagen (1972:719) gäller ej i fråga om värdeökning som
ägt rum före utgången av juni 1971.

6 § Genom den nya lagen inskränkes ej den rätt som tillkommer innehavare
av äldre utmål att inom utmålets hittillsvarande gränser eller på grund
av donlägesrätt tillgodogöra sig de mineral rättigheten avser. Ej heller
medför lagen i fråga om äldre utmål inskränkning i rätt till
jordägareandel eller i rätt för jordägare till avgäld eller för staten
till kronoandel.

I fråga om utmål, i vilket staten vid den nya lagens ikraftträdande är
berättigad till kronoandel men ännu ej inträtt som delägare, tillämpas
fortfarande 47–50 §§ äldre lagen. Har staten icke senast vid utgången
av år 1983 anmält sig till begagnande av kronoandelen, är rätten därtill
förlorad.

7 § I övrigt tillämpas beträffande äldre utmål den nya lagen med
iakttagande av följande särskilda bestämmelser:

1. Vid reglering eller ny utstakning av gränserna för utmålet skall utan
hinder av vad som föreskrives i 4 kap. 1 § nya lagen gränserna på djupet
räknas på det sätt som tillämpades vid utmålets tillkomst. Detsamma
gäller vid sammanläggning eller delning av utmål.

2. I fråga om rätt till ersättning för skada eller intrång som före
ikraftträdandet av den nya lagen uppstått på grund av utmålsläggningen
gäller den äldre lagen.

3. Har bergmästeren vid den nya lagens ikraftträdande att pröva fråga om
förverkande av gruvrätt enligt 56 § äldre lagen, gäller fortfarande 56 §
första och andra styckena nämnda lag.

4. För utmål som utlagts för sjö- eller myrmalmstäkt eller för
bearbetning av varp skall försvarsavgift enligt 6 kap. 8 § nya lagen
utgå första gången för år 1975. Avgifterna för åren 1975 och 1976 skall
erläggas före utgången av år 1976. Erlägges ej avgifterna inom denna
tid, upphör rätten till utmålet vid utgången av år 1976.

5. Vid tillämpning av 6 kap. 10 § nya lagen skall så anses som om
utmålsförrättningen avslutades den dag lagen trädde i kraft.

6. Bestämmelserna i 8 kap. 7 § och 8 § första stycket 3 nya lagen äger
ej tillämpning i fråga om undersökningsarbete som utförts före
ikraftträdandet.

7. I fråga om övergång av rätten till utmålet före den nya lagens
ikraftträdande gäller fortfarande 65–67 §§ äldre lagen.

8 § På inmutningsrätt som gäller vid den nya lagens ikraftträdande
tillämpas den nya lagen med iakttagande av följande särskilda
bestämmerlser:

1. Vid prövning av fråga om förlängning av undersökningstiden skall så
anses som om den nya lagen gällde när inmutningsrätten beviljades.

2. Vid förlängning som beviljas på grund av ansökan som kommit in före
ikraftträdandet utgår ej inmutningsavgift.

3. Bestämmelserna i 17 och 18 §§ äldre lagen tillämpas i fråga om
undersökningsarbete som utföres under undersökningstiden eller den
förlängning därav som medgivits före ikraftträdandet.

4. Ansökan om anvisande av utmål på grund av inmutningsrätten prövas
enligt den äldre lagen, om ansökningen gjorts före ikraftträdandet.
Göres ansökningen efter ikraftträdandet, sker prövningen såvitt angår
hinder mot utmålsläggningen enligt den äldre lagen och i övrigt enligt
den nya lagen, dock utan den begränsning som anges i 1 kap. 10 §.

5. I fråga om utmål som lägges på grund av inmutningsrätten gäller
bestämmelserna om avgäld till jordägaren i 53 § första stycket och andra
stycket första punkten äldre lagen, om ansökningen om utmål gjorts före
ikraftträdandet. Avser inmutningen allmänt vattenområde i havet, är
bestämmelserna i 6 kap. 10 § andra och tredje styckena nya lagen ej
tillämpliga på utmålet.

6. I fråga om övergång av inmutningsrätten före den nya lagens
ikraftträdande gäller fortfarande 65–67 §§ äldre lagen.

9 § Ansökan om inmutningsrätt som gjorts före den nya lagens
ikraftträdande prövas enligt den äldre lagen. Beträffande inmutningsrätt
som beviljas på grund av sådan ansökan tillämpas den nya lagen med
iakttagande i tillämpliga delar av vad som föreskrives i 8 § 4 och 5 för
där avsedda fall.

10 § ansökan om utvidgning eller annan ändring av utmål som gjorts före
den nya lagens ikraftträdande prövas enligt den äldre lagen.

Medges efter ansökan som gjorts före ikraftträdandet utvidgning av
utmål, som lagts före den 1 januari 1940 eller på grund av inmutning som
sökts dessförinnan, gäller äldre bestämmelser om jordägareandel
beträffande den nya delen av utmålet. Om utvidgningen medges efter
ansökan som göres efter ikraftträdandet, är i stället staten berättigad
till kronoandel i den nya delen. Härvid gäller bestämmelserna i 5 kap.
nya lagen.

Medges efter ansökan som gjorts före ikraftträdandet utvidgning av annat
äldre utmål än som avses i andra stycket, är bestämmelserna om avgäld
till jordägaren i 53 § första stycket och andra stycket första punkten
äldre lagen tillämpliga beträffande den nya delen av utmålet.

11 § Handläggningen av mål eller ärende som anhängiggjorts före den nya
lagens ikraftträdande men ej slutligt avgjorts dessförinnan sker i den
ordning som gäller enligt den äldre lagen.

1987:809

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har en gåva mellan makar eller blivande makar skett genom
äktenskapsförord som har registrerats, skall 9 kap. 4 § tillämpas i dess
äldre lydelse.

1991:45

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992, då gruvlagen (1974:342),
lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter och lagen (1949:658) om
inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m. skall upphöra att gälla.

Om det i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som
har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya
föreskriften.

Om inte annat framgår av 3–6, skall den nya lagen tillämpas även på
rättigheter enligt äldre lag. Därvid skall bestämmelserna om
undersökningstillstånd i den nya lagen tillämpas på äldre rättigheter
till undersökning och bestämmelserna om bearbetningskoncession i den nya
lagen tillämpas på äldre rättigheter till bearbetning.

2. Vad som enligt den nya lagen gäller om ägare av fastighet skall
tillämpas även på den som innehar fastighet med ständig besittningsrätt
eller som fideikommiss. Detsamma gäller den som enligt beslut vid allmän
avvittring innehar ströäng.

Bestämmelserna i denna lag om fordran för vilken panträtt har upplåtits
i fastighet skall tillämpas på rätt till avkomst eller förmån som avses
i 8 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken, om rättigheten
inte är att anse som särskild rätt till fastighet.

I mål och ärenden som har anhängiggjorts innan den nya lagen träder i
kraft skall äldre bestämmelser tillämpas.

3. 14 kap. 3 § gäller inte inmutning och undersökningskoncession som
upphör före den 1 juli 1993.

Om ersättning som har beslutats enligt äldre lag inte har betalats ut
när denna lag träder i kraft, tillämpas 4 kap. 33–38 §§ gruvlagen
(1974:342) i stället för 10 kap. nya lagen.

Lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m. skall
alltjämt tillämpas på inmutningar och utmål.

4. Beträffande inmutningar gäller den nya lagen med följande
begränsningar.

a. Inmutaren får inom det område som anges i mutsedeln utföra
undersökning endast av sådana mineral som var inmutningsbara enligt
gruvlagen (1974:342), när den upphörde att gälla. Medgivande enligt 2
kap. 3–5 §§ gruvlagen skall anses som medgivande till
undersökningsarbete enligt 3 kap. 6 och 7 §§ och 17 kap. 3 § nya lagen.
b. I fråga om undersökningstid och förlängning av denna tillämpas 3 kap.
5 § första och andra styckena samt 6 och 7 §§ gruvlagen i stället för 2
kap. 5–8 §§ nya lagen.

c. Bestämmelserna i 6 kap. nya lagen skall inte tillämpas på
inmutningar. I fråga om övergång av rätt till inmutning tillämpas i
stället 9 kap. gruvlagen.

d. När en inmutning upphör att gälla skall inte bestämmelserna i 2 kap.
9 § nya lagen om karenstid tillämpas på mark som har omfattats av
inmutningen. I stället skall gälla att ansökningar om
undersökningstillstånd för sådan mark, vilka ges in inom ett år från det
att inmutningen upphörde att gälla, får beviljas endast efter medgivande
av den myndighet som regeringen föreskriver.

5. Beträffande utmål som har beviljats enligt gruvlagen (1974:342) eller
motsvarande äldre lagstiftning gäller den nya lagen med följande
begränsningar.

a. Beträffande utmål som har tillkommit enligt äldre lagstiftning
tillämpas 14 kap. 6 § första stycket och 7 § gruvlagen så länge utmålet
består.

b. Utmålshavaren får under den tid utmålet består utföra undersökning
och bearbetning av sådana mineral som var inmutningsbara enligt
gruvlagen, när den upphörde att gälla. Mark som har anvisats enligt
äldre lag skall anses som anvisad enligt den nya lagen. Om ny mark
behöver anvisas, tillämpas den nya lagen. Medgivande att erhålla utmål
utan hinder av 2 kap. 3–5 §§ gruvlagen skall vid tillämpning av 5 kap.
10 § nya lagen anses som medgivande enligt 3 kap. 6 och 7 §§ och 17 kap.
3 § nya lagen.

c. Bestämmelserna om försvarsavgift enligt 6 kap. 8 och 9 §§ gruvlagen
gäller så länge utmålet består.

d. I fråga om giltighetstiden för utmål tillämpas 6 kap. 10 § första
stycket gruvlagen. Bestämmelserna i 6 kap. nya lagen skall inte
tillämpas på utmål. I fråga om frånträdande tillämpas 6 kap. 13 §
gruvlagen och i fråga om övergång av rätt till utmål 9 kap. gruvlagen.
Bestämmelserna om inlösen av rätt till utmål i 10 kap. gruvlagen skall
fortfarande tillämpas.

e. I fråga om utmål tillämpas bestämmelserna i 8 kap. gruvlagen om
samäganderätt i utmål i stället för dem i 12 kap. nya lagen om gemensam
förvaltning av koncessionsrätt.

f. Om en utmålshavare senast ett år före utgången av utmålets
giltighetstid ansöker om bearbetningskoncession inom utmålet för sådana
mineral som var inmutningsbara enligt gruvlagen när den upphörde att
gälla, skall prövningen ske med iakttagande av följande.

Om regelbunden bearbetning eller tillredningsarbete eller
anläggningsarbete för upptagande av bearbetning pågår, skall ansökningen
bifallas utan prövning enligt 4 kap. 2 § och utan att koncessionen
förenas med villkor enligt 4 kap. 5 och 6 §§. Om undersökningsarbete av
större omfattning pågår skall ansökningen prövas utan tillämpning av 4
kap. 2 § första stycket 1–3.

g. När utmålet upphör tillämpas 7 kap. 3 § andra stycket gruvlagen i
stället för 13 kap. 4–6 §§ nya lagen beträffande anläggningar som har
påbörjats före ikraftträdandet. I fråga om rätt till nytt
undersökningstillstånd för mark som har omfattats av utmålet skall inte
2 kap. 9 § nya lagen tillämpas. I stället skall gälla att ansökningar om
sådant tillstånd, som ges in inom ett år från det att utmålet upphörde,
får beviljas endast efter medgivande av den myndighet som regeringen
bestämmer.

6. Beträffande koncessioner och motsvarande tillstånd, som har beviljats
enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter eller motsvarande
äldre lagstiftning, gäller den nya lagen med följande begränsningar.

a. Beträffande tillstånd som har tillkommit enligt äldre lagstiftning
tillämpas punkt 5 i övergångsbestämmelserna till lagen om vissa
mineralfyndigheter så länge tillståndet består.

b. Innehavaren får under den tid koncessionen eller tillståndet består
utföra undersökning eller bearbetning enligt de villkor som har angetts
i beslutet. Mark som har anvisats enligt äldre lag skall anses anvisad
enligt den nya lagen. Om ny mark behöver anvisas tillämpas den nya
lagen. Medgivande enligt 17–19 §§ lagen om vissa mineralfyndigheter
skall anses som motsvarande medgivande enligt 3 kap. 6 och 7 §§ och 17
kap. 3 § nya lagen.

c. Den nya lagens bestämmelser om kronoandel i 1 kap. 6 §,
undersökningstillstånds giltighetstid i 2 kap. 5–8 §§, ändring av
tillstånd eller koncession i 6 kap. 4 § och gemensam förvaltning av
koncessionsrätt i 12 kap. skall inte tillämpas på koncessioner eller
motsvarande tillstånd som avses här. I stället gäller de villkor som har
meddelats för koncessionen eller tillståndet.

d. När en koncession eller ett motsvarande tillstånd upphör tillämpas 36
§ lagen om vissa mineralfyndigheter i stället för 13 kap. 4 och 5 §§ nya
lagen beträffande anläggningar som har påbörjats före ikraftträdandet.

e. För tillstånd till förberedande undersökning enligt 15 § lagen om
vissa mineralfyndigheter som gäller vid ikraftträdandet tillämpas den
lagen så länge tillståndet består.

7. Den som vid utgången av juni 1992 bedriver undersökning eller
bearbetning för vilken tillstånd eller koncession därefter behövs till
följd av denna lag får, under förutsättning att ansökan om tillstånd
eller koncession görs före den 1 juli 1993, fortsätta verksamhet för
samma ändamål utan tillstånd eller koncession till dess ansökningen
slutligt har prövats. Vid prövning av en sådan ansökan om
bearbetningskoncession skall följande iakttas.

a. Vid prövning av ansökningen skall 4 kap. 3 § första stycket tillämpas
som om sökanden hade undersökningstillstånd inom området för de mineral
som ansökningen avser.

b. Ansökningen skall prövas utan tillämpning av 4 kap. 2 § nya lagen. Om
ansökningen avser något av de koncessionsmineral som anges i 1 kap. 1 §
tredje punkten skall dock 4 kap. 2 § första stycket 1 tillämpas.
Koncessionstiden skall bestämmas till tio år. Om sökanden begär det
skall dock kortare tid bestämmas.

c. Koncession får förenas med villkor enligt 4 kap. 5 och 6 §§.

8. Före den 1 juli 1993 får koncession för koncessionsmineral som inte
omfattas av gruvlagen eller den gamla minerallagen inte meddelas annan
än markägaren utan dennes medgivande. Detta gäller dock bara fyndigheter
där bearbetning inte har påbörjats då den nya lagen träder i kraft.

1991:866

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan
väckts före ikraftträdandet.