Lag (1976:206) om felparkeringsavgift

SFS nr
1976:206
Departement/myndighet
Näringsdepartementet
Utfärdad
1976-04-22
Ändring införd
t.o.m. SFS 2014:719

1 § Regeringen får förordna att denna lag skall tillämpas i
fråga om överträdelser av föreskrifter som rör parkering eller
stannande av

1. fordon som är upptagna i vägtrafikregistret eller
motsvarande utländska register,

2. fordon som är upptagna i det militära fordonsregistret,
eller

3. fordon som brukas med stöd av saluvagnslicens,

om överträdelsen inte är belagd med straff. Lag (2001:564).

2 § Överträder någon föreskrift som avses i 1 § är han skyldig att
erlägga avgift (felparkeringsavgift).

3 § Regeringen får ange det högsta och det lägsta belopp som
felparkeringsavgifter får fastställas till. Beloppen får därvid
varieras med hänsyn till skilda slag av parkeringsöverträdelser. Att
beloppet höjs i vissa fall framgår av 6 § andra stycket.

Avgiftens belopp fastställs av regeringen eller den myndighet eller
kommun som regeringen bestämmer. Lag (1985:19).

4 § Fordonets ägare ansvarar för att felparkeringsavgiften betalas.
Ägaren ansvarar dock inte om omständigheterna gör det sannolikt att
fordonet frånhänts honom genom brott.

Med fordonets ägare avses

1. den som när överträdelsen skedde var antecknad som fordonets ägare
i något av de register som avses i 1 § 1 eller 2 eller den som senare
har antecknats där som ägare av fordonet vid tiden för överträdelsen,

2. i fråga om fordon som brukas med stöd av licens som anges i 1 § 3,
den som vid samma tid innehade licensen. Lag (1988:1180).

5 § Har fordon stannats eller parkerats i strid mot föreskrifter som
avses i 1 §, får parkeringsanmärkning meddelas av en polisman eller av
en sådan parkeringsvakt som avses i lagen (1987:24) om kommunal
parkeringsövervakning. En sådan anmärkning skall innehålla en
uppmaning att inom en viss tid betala den fastställda avgiften.

Anmärkningen överlämnas till fordonets förare eller ägare eller fästes
på fordonet.

En ny parkeringsanmärkning får meddelas för varje påbörjat
kalenderdygn som överträdelsen pågår. Minst sex timmar måste dock
förflyta från det att en parkeringsanmärkning meddelats till dess att
en ny får meddelas. Högst fem parkeringsanmärkningar får meddelas för
samma överträdelse.

Att en polisman under vissa omständigheter får låta bli att meddela en
parkeringsanmärkning framgår av polislagen (1984:387). Även en
parkeringsvakt får låta bli att meddela en parkeringsanmärkning,
nämligen om överträdelsen med hänsyn till omständigheterna i fallet
framstår som obetydlig. Lag (1987:25).

6 § Betalas inte en felparkeringsavgift inom föreskriven tid, skall
fordonets ägare erinras om betalningsansvaret och uppmanas att inom
viss tid betala avgiften.

Betalas inte avgiften efter uppmaning, skall ett åläggande utfärdas
för fordonets ägare att inom viss tid betala en förhöjd avgift. Det
belopp med vilket avgiften skall höjas fastställs av regeringen. Följs
inte åläggandet, skall avgiften indrivas. Regeringen får föreskriva om
ytterligare avgiftsförhöjning i samband med indrivning. Lag
(1981:142).

7 § Avgift skall erläggas inom föreskriven tid även om talan föres om
undanröjande av betalningsskyldigheten.

8 § Meddelas en parkeringsanmärkning och anser fordonets
förare eller ägare att detta inte borde ha skett, får han
eller hon ansöka om rättelse hos Polismyndigheten. Bifalls
ansökan, ska myndigheten undanröja betalningsansvaret.

Bifalls inte ansökan om rättelse eller kan frågan inte
lämpligen prövas i denna ordning, ska den som har begärt
rättelse upplysas om möjligheten att bestrida
betalningsansvar på det sätt som anges i 9 §.

Mot beslut med anledning av begäran om rättelse får talan
inte föras. Lag (2014:719).

9 § Ägaren av ett fordon, för vilket parkeringsanmärkning har
meddelats, får hos Polismyndigheten skriftligen anmäla att
han eller hon bestrider betalningsansvar. I anmälan ska han
eller hon ange de omständigheter som bestridandet grundas på
och den bevisning som åberopas.

Har bestridande anmälts, verkställer Polismyndigheten den
utredning som behövs. Sedan utredningen har avslutats,
meddelar Polismyndigheten beslut med anledning av
bestridandet. Finner myndigheten att parkeringsanmärkning
inte borde ha meddelats eller att den som bestritt
betalningsansvar av någon annan anledning inte är
betalningsansvarig, ska myndigheten undanröja
betalningsansvaret.

Anmäls bestridande senare än sex månader efter det att
avgiften har betalats eller Kronofogdemyndigheten vidtagit
åtgärd för indrivning av avgiften, ska anmälan avvisas.
Lag (2014:719).

10 § Ett beslut enligt 9 § som innebär att betalningsansvaret
undanröjts får inte överklagas.

Andra beslut enligt 9 § överklagas skriftligen till den
tingsrätt inom vars domkrets överträdelsen har ägt rum.
Överklagandet ska ges in till Polismyndigheten. Det ska ha
kommit in dit senast tre veckor från det att klaganden fick
del av beslutet. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om
domstolsärenden, om inte annat anges i denna lag.

Omständigheter eller bevis som inte angetts vid
Polismyndigheten får i tingsrätten eller hovrätten åberopas
endast om parten gör sannolikt, att han eller hon haft giltig
ursäkt för sin underlåtenhet att ange omständigheten eller
beviset vid Polismyndigheten, eller om det av annan särskild
anledning bör tillåtas att omständigheten eller beviset
åberopas. Lag (2014:719).

10 a § Hovrättens beslut får inte överklagas av en enskild
part. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om
det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges
enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken.
Lag (2005:697).

11 § Har upphävts genom lag (1996:257).

12 § Har upphävts genom lag (1996:257).

13 § Åläggande enligt 6 § andra stycket får inte utfärdas
senare än ett år efter den dag då överträdelsen skedde.

Om en felparkeringsavgift inte betalas efter ett sådant
åläggande som avses i 6 § andra stycket skall
Transportstyrelsen begära indrivning av avgiften. Regeringen
får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver begäras
för ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får
verkställighet enligt utsökningsbalken ske oavsett om
åläggandet har fått laga kraft. Lag (2008:1361).

14 § Väckes åtal eller utfärdas strafföreläggande för gärning som icke
omfattas av förordnande enligt denna lag och ingår i gärningen
förfarande som kan föranleda parkeringsanmärkning, skall sådan
anmärkning ej meddelas.

15 § Felparkeringsavgift återbetalas om

1. betalningsansvaret har undanröjts genom beslut som har vunnit laga
kraft,

2. avgift tidigare har erlagts för samma överträdelse,

3. parkeringsanmärkningen inte har prövats av domstol och det är
uppenbart att anmärkningen inte borde ha meddelats, eller

4. avgiften redan har erlagts, när åtal väckes eller strafföreläggande
utfärdats i fall som avses i 14 §. Lag (1988:1180).

16 § När en parkeringsanmärkning har meddelats i en kommun som själv
svarar för övervakningen enligt lagen (1987:24) om kommunal
parkeringsövervakning, tillfaller felparkeringsavgiften kommunen.

Vid utbetalning till en kommun av betalda felparkeringsavgifter skall
statens kostnader dras av med ett belopp som fastställs av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer. Om avgiften har höjts
enligt 6 § andra stycket, skall dessutom tre fjärdedelar av det belopp
som svarar mot höjningen tillfalla staten.

I andra fall än som avses i första stycket tillfaller avgiften staten.
Lag (1988:1180).

Övergångsbestämmelser

1988:1180

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

I fråga om parkeringsanmärkningar som har meddelats före
ikraftträdandet gäller inte 10 a §. Beträffande sådana
parkeringsanmärkningar skall 9, 10 och 16 §§ i deras äldre lydelse
tillämpas även efter ikraftträdandet.

1989:358

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser tillämpas
dock i fråga om avgöranden av hovrätt som meddelats före
ikraftträdandet.

1992:633

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller
dock fortfarande i fråga om restavgift.

2005:697

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre
bestämmelser gäller i fråga om krav på prövningstillstånd vid
överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.