Bokföringsförordning (1979:1212)

SFS nr
1979:1212
Departement/myndighet
Finansdepartementet BA5
Utfärdad
1979-12-13
Författningen har upphävts genom
SFS 2000:606
Upphävd
2001-01-01
Ändring införd
t.o.m. SFS 1998:432

Inledande bestämmelser

1 § I denna förordning finns bestämmelser i anslutning till 45 §
lagen (1996:1059) om statsbudgeten. Förordning (1996:1194).

1 a § Myndigheter som lyder omedelbart under regeringen är
bokföringsskyldiga enligt denna förordning. Förordning (1996:1194).

2 § Bokföringsskyldigheten skall med iakttagande av de
särskilda bestämmelser för statlig verksamhet som regeringen
eller Ekonomistyrningsverket meddelar fullgöras på ett sätt som
stämmer överens med god redovisningssed.

Bokföringsskyldigheten enligt denna förordning innefattar att

1. kronologiskt och systematiskt löpande bokföra inträffade
ekonomiska händelser och i samband härmed se till att
verifikationer finns till alla bokföringsposter,

2. vid räkenskapsårets utgång avsluta bokföringen med
årsbokslut,

3. upprätthålla god intern kontroll, genomföra inventeringar i
erforderlig utsträckning samt avstämma samtliga kassarörelser
löpande,

4. upprätta en beskrivning över tillämpat redovisningssystem,

5. arkivlägga verifikationer, bokföringsböcker och annat
räkenskapsmaterial. Förordning (1998:432).

3 § Utöver vad som i övrigt följer av föreskrifterna i denna
förordning skall bokföringen vara så ordnad att

1. redovisningen mot statsbudgetens inkomsttitlar och
utgiftsanslag sker i enlighet med de bestämmelser som generellt
reglerar sådan redovisning,

2. den tillgodoser de specifika krav på redovisningen som anges
i regleringsbrev och övriga bestämmelser,

3. den tillgodoser av Ekonomistyrningsverket specificerade krav
på dels finansstatistisk information, dels information för
upprättande av årsredovisning för staten. Förordning (1998:432).

Löpande bokföring

4 § I bokföringen skall som ekonomiska händelser löpande noteras alla
inbetalningar, utbetalningar och beslut om omföringar samt alla uppkomna
fordringar och skulder.

Inför ett bokslut skall bokföringen dessutom tillföras de fordrings- och
skuldposter som behövs för att bestämma de intäkter och kostnader som
rätteligen hör till räkenskapsåret. Förordning (1991:1026).

5 § De ekonomiska händelserna skall bokföras i kronologisk ordning, post
för post efter verifikationsnummer eller andra identifieringstecken som
åsatts verifikationerna (grundbokföring). Verifikationer, som avser
likartade ekonomiska händelser, får bokföras i sammandrag i en post, om
det utan svårighet kan klarläggas vilka ekonomiska händelser som ingår i
en sådan post.

Kontanta in- och utbetalningar skall bokföras senast följande arbetsdag.
Övriga ekonomiska händelser skall bokföras så snart det kan ske. I fråga
om fordringar och skulder gäller att de skall bokföras så snart det kan
ske sedan fakturor eller andra handlingar, som innebär anspråk på
betalning eller något annat vederlag, utfärdats eller mottagits eller
sådana handlingar borde ha funnits enligt god affärssed.

Om endast ett begränsat antal fakturor eller andra handlingar, som
tillkännager anspråk på vederlag, förekommer i verksamheten och
fordringarna eller skulderna enligt dessa handlingar inte uppgår till
väsentliga belopp, kan bokföring av sådana fordringar och skulder dröja
till dess att betalning sker. Vid räkenskapsårets utgång skall dock
samtliga då obetalda fordringar och skulder bokföras. Verifikationer för
obetalda fordringar och skulder skall ordnas och förvaras för sig så att
betryggande överblick fortlöpande finns över dem. Förordning
(1991:1026).

6 § De ekonomiska händelserna skall bokföras i systematisk ordning så
att bokföringen gör det möjligt att överblicka verksamhetens ekonomiska
utveckling (huvudbokföring).

Konton som i huvudbokföringen förs i sammandrag skall ytterligare
specificeras i sidoordnad redovisning i den mån det behövs för att ge
tillfredsställande överblick och kontroll.

Huvudbokföringen skall hållas aktuell och avstämmas efter vad som med
hänsyn till verksamhetens art överensstämmer med god redovisningssed.

7 § Bokföringen skall för varje ekonomisk händelse grundas på en
handling som härrör från händelsen eller särskilt upprättas med
uppgifter om denna (verifikation). Har myndigheten tagit emot en
handling om den ekonomiska händelsen, skall denna handling användas som
verifikation. Om det är påkallat med hänsyn till arten av den mottagna
handlingen får bokföringen i stället grundas på en särskilt upprättad
hänvisningsverifikation.

En verifikation skall på varaktigt sätt innehålla uppgifter om när den
upprättats, när den ekonomiska händelsen inträffat, vad denna avser,
vilket belopp den gäller, vilken motpart den berör samt i förekommande
fall vilka handlingar som legat till grund för händelsen och var
originalhandling förvaras.

För likartade ekonomiska händelser får en gemensam verifikation användas
om den innehåller eller hänvisar till uppgifter enligt andra stycket i
fråga om händelser som verifikationen omfattar.

Verifikationerna skall på varaktigt sätt vara försedda med
verifikationsnummer eller andra identifieringstecken och i övrigt
erforderliga uppgifter så att sambandet mellan verifikation och bokförd
post utan svårighet kan fastställas. Verifikationer skall både före och
efter bokföring förvaras ordnade på betryggande och överskådligt sätt.
Om rättelse sker i en verifikation skall det anges när rättelsen skett
och vem som företagit den.

8 § Bokföringen skall ske på varaktigt sätt i ett ordnat och betryggande
system av böcker, kort, listor eller andra hjälpmedel. Vad som bokförts
får ej utplånas eller göras oläsligt.

Vid rättelse av felförd post skall anges när rättelsen skett och vem som
företagit den. Om rättelse sker genom en särskild rättelsepost skall en
särskild verifikation om rättelsen upprättas. Denna skall innehålla en
hänvisning till det fel som avses. Samtidigt skall genom anteckning på
den tidigare verifikationen eller på annat sätt säkerställas att man vid
granskning av den tidigare bokförda posten utan svårighet kan få
kännedom om rättelsen. Förordning (1991:1026).

9 § Verifikationer, bokföringsböcker och annat räkenskapsmaterial kan
utgöras av

1. material i vanlig läsbar form,

2. film eller annat material med registreringar i mikroskrift som kan
läsas med förstoringshjälpmedel,

3. hålkort, hålremsa, magnetband eller annat material med registreringar
som genom omedelbar utskrift kan tas fram i form som avses i 1 eller 2.

Material som avses i första stycket 3 får ej användas för
sammanfattningar av huvudbokföringen eller samtidigt för både
verifikationerna och grundbokföringen.

Material som avses i första stycket 2 och 3 får användas endast om det
kan anses säkerställt att registreringarna är varaktiga, att
registrerade uppgifter är lätt åtkomliga samt att materialet bevaras på
betryggande sätt. Förordning (1991:1026).

10 § Räkenskapsåret skall omfatta perioden den 1 januari-den 31
december. Förordning (1996:1194).

Årsbokslut

11 § För varje räkenskapsår skall den löpande bokföringen avslutas med
ett årsbokslut. Detta består av en resultaträkning och en
balansräkning.

Årsbokslutet skall avfattas i vanlig läsbar form. Det skall
färdigställas senast två månader efter räkenskapsårets slut.

Myndighetens chef skall underteckna årsbokslutet.
Förordning (1996:1194).

12 § Resultaträkningen skall i sammandrag redovisa samtliga intäkter och
kostnader under räkenskapsåret. Den skall lämna en tillfredsställande
redovisning av hur verksamheten har förändrat myndighetskapitalet under
räkenskapsåret. Förordning (1991:1026).

13 § Balansräkningen skall i sammandrag redovisa myndighetens samtliga
tillgångar och skulder samt kapital. Tillgångarna uppdelas i
omsättningstillgångar och anläggningstillgångar.

Varje sammandragen post i balansräkningen skall specificeras i en
bilaga, om postens sammansättning inte framgår av bokföringen.

Myndigheten skall i anslutning till balansräkningen specificera de
belopp som har avräknats mot statsbudgetens utgiftsanslag och
inkomsttitlar samt uttag från och insättningar på statsverkets
checkräkning i riksbanken. Förordning (1991:1026).

14 § I årsbokslutet skall ytterligare, anpassat efter verksamhetens art,
lämnas uppgifter och upplysningar om

1. grunderna för värdering av tillgångar och skulder med angivande av
sådana ändringar i värderingsgrunderna som avsevärt påverkat
redovisningen av myndighetens kapital,

2. grunderna för avskrivning av olika grupper av anläggningstillgångar
med angivande av betydelsefulla ändringar i dessa grunder,

3. andra förhållanden av väsentlig betydelse för att bedöma den
ekonomiska information som tagits in i årsbokslutet,

4. uppskrivningar av anläggningstillgångar som skett under
räkenskapsåret med angivande av uppskrivningsbeloppen och deras
användning,

5. kapitalmedelsförlust under räkenskapsåret som har föranlett
nedskrivning av statskapitalet. Förordning (1991:1026).

15 § Med anläggningstillgång förstås en tillgång som är avsedd för
stadigvarande bruk eller innehav. Med omsättningstillgång förstås annan
tillgång.

Med en tillgångs anskaffningsvärde förstås utgiften för dess förvärv
eller tillverkning. Med återanskaffningsvärde avses en motsvarande
utgift om anskaffning skulle ske vid räkenskapsårets utgång
(balansdagen).

16 § Omsättningstillgångar tas upp till anskaffningsvärdet eller till
det verkliga värdet om detta är lägre.

Med det verkliga värdet av en omsättningstillgång avses
försäljningsvärdet efter avdrag för beräknad försäljningskostnad. Om
tillgångens beskaffenhet eller andra omständigheter ger anledning
härtill får det verkliga värdet dock bestämmas till
återanskaffningsvärdet eller till annat värde som är förenligt med god
redovisningssed.

Omsättningstillgångar får tas upp över anskaffningsvärdet om särskilda
omständigheter föreligger och det kan anses förenligt med god
redovisningssed. Förordning (1991:1026).

17 § Anläggningstillgångar tas vid förvärvstillfället upp till
anskaffningsvärdet.

På en anläggningstillgång, som fortlöpande minskar i värde på grund
av ålder eller nyttjande eller annan därmed jämförlig orsak, skall
årligen avskrivning ske med det belopp som svarar mot lämplig
avskrivningsplan. Avskrivningstiderna skall anpassas till
tillgångarnas ekonomiska livslängd.

Har värdet på en anläggningstillgång varaktigt gått ned skall
nedskrivning ske med det engångsbelopp som kan anses erforderligt
enligt god redovisningssed.

Anläggningstillgångar, som äger ett bestående värde som väsentligt
överstiger det belopp med vilket de är uppförda i närmast föregående
balansräkning, får tas upp till högst detta värde.

Vid värdering av aktier och andelar i intresse- och dotterföretag
skall kapitalandelsmetoden tillämpas.

Det belopp varmed uppskrivning sker skall användas till uppskrivning
av statskapital eller föras till annan specificerad post på
balansräkningens passivsida. Förordning (1996:1194).

18 § Fordringar, som är osäkra, tas upp till de belopp varmed de
beräknas inflyta. En värdelös fordran får inte tas upp som tillgång.

En fordran som är anläggningstillgång får tas upp till sitt beräknade
värde även om fordringen tagits upp till lägre belopp eller utelämnats i
närmast föregående balansräkning därför att den varit osäker eller utan
värde.

19 § Utgifter för forsknings- och utvecklingsarbete och liknande får tas
upp som anläggningstillgång om de beräknas bli av betydande värde för
verksamheten under kommande år. En sådan tillgång skall årligen
avskrivas med skäligt belopp, dock minst en femtedel, om ej på grund av
särskilda omständigheter avskrivning med en mindre del får anses
överensstämma med god redovisningssed.

Övriga bestämmelser

20 § Den bokföringsskyldige ansvarar för att

1. organisation och rutiner utformas så att en tillförlitlig redovisning
främjas och förvaltade tillgångar skyddas,

2. kontantkassor och värdepapper samt förråd, varulager, maskiner,
inventarier och övriga tillgångar inventeras i den omfattning som bedöms
erforderligt, oavsett om staten äger tillgångarna eller myndigheten
disponerar dem på någon annan grund,

3. kontoutdrag eller andra underlag avseende samtliga kassarörelser
löpande stäms av mot bokföringen. Förordning (1984:536).

21 § En beskrivning skall upprättas över tillämpat redovisningssystem.
Av denna skall framgå redovisningens organisation och uppbyggnad,
använda hjälpmedel och deras funktion samt bokföringens konton och deras
användning (kontoplan).

Om automatisk databehandling används i redovisningssystemet skall
beskrivning enligt första stycket kompletteras med systemdokumentation
och behandlingshistorik i den mån det behövs för att man utan svårighet
i efterhand skall kunna följa och kontrollera de enskilda posternas
behandling och företagna bearbetningar inom systemet.Förordning
(1991:1026).

22 § I fråga om arkivvården av räkenskapsmaterial gäller arkivlagen
(1990:782). Förordning (1991:1026).

23 § Ekonomistyrningsverket får meddela de föreskrifter som
behövs för tillämpningen av denna förordning.
Förordning (1998:432).

Övergångsbestämmelser

1979:1212

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1980 och skall
tillämpas i fråga om räkenskapsår som börjar tidigast nämnda dag.

1984:536

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1984.

1991:1026

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991.

2. För myndigheter som har upprättat årsbokslut enligt 13 § i dess
lydelse före den nya förordningens ikraftträdande gäller att de
innan de skall lämna årsredovisning enligt förordningen (1993:134)
om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning får
upprätta årsbokslut enligt äldre bestämmelser.

3. Riksrevisionsverket får medge att en myndighet som upprättar
årsbokslut enligt 13 § i dess lydelse före den nya förordningens
ikraftträdande får tillämpa äldre bestämmelser längst till och med
räkenskapsåret 1993/94.

4. En myndighet som tillämpar föreskrifterna i denna förordning
men som ännu inte skall lämna en årsredovisning enligt
förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och
anslagsframställning skall till årsbokslutet också foga
anslagsredovisning och en finansieringsanalys.

5. När denna förordning tillämpas första gången behövs inga
fullständiga tillgångsredovisningar. Myndigheten skall i
räkenskaperna i stället ta upp dels de tillgångar vars värde är
betydande, när det gäller att få en tillfredsställande bild av de
tillgångar som förvaltas, dels de tillgångar som inte har en kort
återstående ekonomisk livslängd. Förordning (1993:433).

1996:1194

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1997.

2. Bestämmelserna i 11 § andra stycket och 17 § femte stycket
tillämpas dock från och med räkenskapsåret 1995/96.