Bötesverkställighetslag (1979:189)

SFS nr
1979:189
Departement/myndighet
Justitiedepartementet L5
Utfärdad
1979-04-20
Ändring införd
t.o.m. SFS 2006:695

Allmänna bestämmelser

1 § Bötesstraff verkställs genom uppbörd eller indrivning. Regeringen
bestämmer, i vad mån uppbörd skall ske.

Lagens bestämmelser om böter gäller också vite. Bestämmelserna i
1–13 §§ gäller dessutom sådan särskild rättsverkan av brott som
innefattar betalningsskyldighet. Vad som sägs i lagen om dom gäller
även beslut. Lag (1983:352).

2 § Uppbörd av böter sker så snart dom, strafföreläggande eller
föreläggande av ordningsbot har meddelats. Indrivning får däremot ej
ske förrän domen har vunnit laga kraft eller föreläggandet har
godkänts.

Utan hinder av att dom eller föreläggande ej har meddelats får den
misstänkte betala förskott på böter som kan komma att åläggas honom.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om sådan förskottsbetalning.

3 § Om verkställighet utomlands av här i landet ålagt bötesstraff
finns särskilda bestämmelser.

Uppbörd

4 § Uppbörd sker genom att den bötfällde frivilligt erlägger betalning
till myndighet som regeringen bestämmer. Influtet belopp avräknas på de
böter som får antas vara avsedda med betalningen.

Som uppbörd anses även att medel, som har betalats som förskott på
böter, tas i anspråk för betalning av dessa.

5 § Uppkommer överskott vid uppbörd, får det avräknas på andra
böter som den bötfällde är skyldig att betala. I den mån
avräkning ej sker, skall överskott återbetalas.

Endast överskott som uppgår till minst femtio kronor skall
återbetalas. Beloppet skall avrundas till närmaste lägre hela
krontal. Lag (2001:356).

Indrivning

6 § Om uppbörd inte skall ske eller om uppbörd inte har lett till full
betalning, skall böterna lämnas för indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning
av statliga fordringar m.m. Lag (1993:902).

7 § har upphävts genom lag (1993:902).

8 § har upphävts genom lag (1985:148).

9 § har upphävts genom lag (1993:902).

10 § har upphävts genom lag (1993:902).

11 § har upphävts genom lag (1993:902).

12 § Skulle indrivning av böter vara till synnerligt men för den
bötfällde eller någon som är beroende av honom för sin försörjning,
kan kronofogdemyndigheten förordna att vidare verkställighet ej skall
äga rum. Sådant förordnande får ej meddelas, om det är påkallat från
allmän synpunkt att indrivningen fortgår.

13 § Åklagaren i den ort där den bötfällde finns får överklaga
ett förordnande av Kronofogdemyndigheten enligt 12 § till
tingsrätten i samma ort. Överklagandet skall ha kommit in till
Kronofogdemyndigheten inom tre veckor från den dag då åklagaren
fick del av beslutet. Vid överklagande gäller i övrigt lagen
(1996:242) om domstolsärenden. Vid handläggningen av ärendet
består tingsrätten av en lagfaren domare. Om det finns
särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får
tingsrätten dock bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän.

Kronofogdemyndighetens beslut att inte meddela förordnande
enligt 12 § får inte överklagas. Den bötfällde får dock begära
prövning av beslutet i samband med klagan över utmätning.
Lag (2006:695).

14 § Har beslut om förvandlingsstraff för obetalda böter meddelats, får
dessa böter ej indrivas. Intill dess förvandlingsstraffet har till fullo
verkställts eller bortfallit får dock betalning för böterna tas emot, om
den avser hela det bötesbelopp som är obetalt. Lag (1983:352).

Förvandling av böter

15 § Böter som inte har kunnat drivas in, skall på talan av
åklagare förvandlas till fängelse, om det är uppenbart att den
bötfällde av tredska har underlåtit att betala böterna eller om
förvandling annars av särskilda skäl är påkallad från allmän
synpunkt.

Är den bötfällde, när förvandling skall ske, skyldig att betala även
andra böter än sådana som avses i första stycket, skall också dessa
böter förvandlas.

Förvandlingsstraffet skall bestämmas till fängelse i lägst fjorton
dagar och högst tre månader. Lag (1993:902).

16 § Mål om förvandling av böter tas upp av tingsrätten i den ort där
den bötfällde finns eller av den tingsrätt som har handlagt det mål, i
vilket bötesstraffet eller, om det är fråga om flera sådana straff,
något av dem har ådömts. Har bötesstraffet eller vid flera straff något
av dem bestämts genom strafföreläggande eller genom föreläggande av
ordningsbot, kan målet tas upp även av den tingsrätt hos vilken åtal
skulle ha kunnat väckas. Lag (1983:352).

17 § I mål om bötesförvandling skall tingsrätten vid avgörande av saken
bestå av en lagfaren domare och nämndemän. Åklagaren och den bötfällde
skall kallas till förhandling inför rätten. Om den bötfällde inte
inställer sig, får målet ändå avgöras, såvida tillfredsställande
utredning finns i saken.

Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

Ett beslut varigenom rätten har lämnat en ansökan om förvandling utan
bifall utgör inte hinder för att en sådan ansökan tas upp på nytt
beträffande samma böter, om nya förhållanden ger anledning till det.

I övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad som är föreskrivet
beträffande mål om allmänt åtal. Lag (1983:380).

18 § Om den bötfällde sedan förvandling av böterna har beslutats
betalar hela bötesbeloppet, bortfaller förvandlingsstraffet till
den del det inte har verkställts. Beslut om detta meddelas av
Kriminalvården. Lag (2005:976).

19 § Har någon ålagts förvandlingsstraff för böter och uppkommer
därefter fråga om förvandling av andra böter, som har ålagts innan det
förstnämnda straffet har blivit till fullo verkställt, skall vid det nya
straffet bestämmande i möjlig mån iakttas att straffen tillsammans inte
överstiger vad som skulle ha ålagts om böterna hade förvandlats
samtidigt. Rätten får i ett sådant fall förordna att det tidigare ådömda
förvandlingsstraffet skall avse även de andra böterna eller bestämma det
nya straffet till kortare tid än som anges i 15 § tredje stycket.

Avser ett beslut om förvandling böter som har ålagts innan ett tidigare
förvandlingsstraff har börjat verkställas och framgår det inte av
beslutet att det tidigare förvandlingsstraffet har beaktats, skall
rätten, sedan besluten har vunnit laga kraft, efter anmälan av åklagare
ompröva det beslut som har meddelats senast. Därvid tillämpas första
stycket. Lag (1983:352).

20 § Om verkställighet av förvandlingsstraff föreskrivs särskilt. Lag
(1983:352).

21 § Ålagt förvandlingsstraff bortfaller, om beslutet inte har börjat
verkställas inom tre år från det beslutet vann laga kraft. Lag
(1983:352).

22 § Förvandling av böter får ej ske av

1. böter, som har ådömts för brott som enligt domen begåtts under
påverkan av en allvarlig psykisk störning,

2. vite som har utdömts för underlåtenhet att fullgöra dom eller beslut
rörande saken i mål som har handlagts enligt lagen (1974:371) om
rättegången i arbetstvister.

Om hinder i andra fall mot förvandling av böter eller viten finns
särskilda bestämmelser. Lag (1991:1140).

23 § Ett beslut av hovrätten i ett mål om bötesförvandling får
inte överklagas av enskild part. Hovrätten får dock tillåta att
beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en prövning om
tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1
rättegångsbalken. Lag (1993:518).

Övergångsbestämmelser

1988:947

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om böter som har ådömts före ikraftträdandet.

1989:359

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser tillämpas
dock i fråga om hovrätts beslut som meddelats före ikraftträdandet.

1991:1140

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

2. I fråga om böter som har ådömts för brott som begåtts före
ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser fortfarande.