Bötesverkställighetsförordning (1979:197)

SFS nr
1979:197
Departement/myndighet
Justitiedepartementet L5
Utfärdad
1979-04-20
Ändring införd
t.o.m. SFS 2014:1127

Inledande bestämmelser

1 § Förordningens bestämmelser om böter gäller också viten. Vad
som föreskrivs i 1–8, 11, 23, 25 och 26 §§ gäller dessutom sådan
särskild rättsverkan av brott som innefattar betalningsskyldighet.
Bestämmelserna i 17–22 §§ gäller inte sådana böter och viten som
enligt särskilda föreskrifter inte får förvandlas.

Med föreläggande avses sådant föreläggande som utfärdas enligt 48
kap. rättegångsbalken. Förordning (1993:1241).

Förskott

2 § Förskottsbetalning av böter görs till Polismyndigheten. I
mål som Tullverket eller Kustbevakningen handlägger får
förskottsbetalning även göras till respektive myndighet.

Kustbevakningen ska redovisa mottagna medel till
Polismyndigheten. Förordning (2014:1127).

Uppbörd

3 § Verkställighet på grund av föreläggande eller på grund av
dom eller slutligt beslut som meddelats av allmän domstol
ska, med de begränsningar som framgår av andra och tredje
styckena, i första hand ske genom uppbörd. Polismyndigheten
är central uppbördsmyndighet.

Uppbörd får inte ske i fråga om böter och belopp som avser
särskild rättsverkan av brott, om betalningsskyldighet har
ålagts flera med solidariskt betalningsansvar.

Uppbörd får inte ske om kvarstad beslutats till säkerhet för
fullgörande av betalningsskyldigheten.

När en domstol dömer ut ett belopp som kan bli föremål för
uppbörd enligt denna paragraf, ska domstolen samtidigt
upplysa den bötfällde om möjligheten till frivillig
betalning.

Grundas betalning av böter på ett föreläggande av ordningsbot
som har utfärdats beträffande någon som endast tillfälligt
uppehåller sig i Sverige, får betalningen tas emot av en
tjänsteman vid Polismyndigheten, en tulltjänsteman eller en
kustbevakningstjänsteman. Inbetalda medel ska i sådant fall
redovisas till Polismyndigheten eller, då böterna har
betalats till en tulltjänsteman, till Tullverket.
Förordning (2014:1127).

4 § Har böter betalats i förskott, ska Polismyndigheten eller
Tullverket, om verket tagit emot medlen, ta dessa i anspråk
för verkställighet.

När Tullverket tagit emot förskottsmedel ska Polismyndigheten
underrätta verket om utgången i det mål eller ärende som
förskottsbetalningen avser. Förordning (2014:1127).

5 § Om det mottagna bötesbeloppet ska tillfalla någon annan
än staten eller återbetalas, ska Polismyndigheten underrätta
den som är berättigad till beloppet och översända detta.
Förordning (2014:1127).

Indrivning

6 § Polismyndigheten ska begära indrivning av

1. obetalda böter som har ålagts genom allmän domstols
lagakraftvunna dom eller slutliga beslut eller genom godkänt
föreläggande och som varit föremål för uppbörd, och

2. böter som har ålagts genom allmän domstols lagakraftvunna
dom eller slutliga beslut och som undantagits från uppbörd
enligt 3 §.

Bestämmelser om begäran om indrivning m.m. finns i 4–9 §§
indrivningsförordningen (1993:1229). Förordning (2014:1127).

7 § Har upphävts genom förordning (2010:357).

8 § I fråga om andra böter än sådana som anges i 6 § ska den
domstol eller myndighet som dömt ut böterna genast sedan
bötesavgörandet vunnit laga kraft begära indrivning.
Bestämmelser om begäran om indrivning m.m. finns i 4-9 §§
indrivningsförordningen (1993:1229). Förordning (2010:357).

9 § Har upphävts genom förordning (1993:1241).

10 § Har upphävts genom förordning (1993:1241).

11 § Kronofogdemyndigheten får begära biträde av Tullverket för
att driva in böter, när den bötfällde antas vara ombord på
fartyg, som anlöper svensk hamn.

Tullverket skall i övrigt medverka vid verkställighet av
bötesstraff som döms ut enligt lagen (2000:1225) om straff för
smuggling, tullagen (2000:1281) eller tullförordningen
(2000:1306). Förordning (2006:761).

12 § Har upphävts genom förordning (1993:1241).

13 § Har upphävts genom förordning (1993:1241).

14 § Har upphävts genom förordning (1993:1241).

15 § Har upphävts genom förordning (1993:1241).

16 § Har upphävts genom förordning (1993:1241).

Förvandling av böter

17 § Om indrivning av böter har avbrutits utan att böterna har
blivit fullt betalda och om det enligt Kronofogdemyndighetens
bedömning finns anledning att anta att böterna skall
förvandlas, skall Kronofogdemyndigheten skyndsamt sända en
redogörelse för förhållandet till åklagare som är behörig att
föra talan om böternas förvandling. Redogörelsen skall
innehålla upplysningar om den bötfällde och hans förmåga att
betala böterna samt utdrag ur utsöknings- och
indrivningsdatabasen. Redogörelsen upprättas enligt formulär
som fastställs av Kronofogdemyndigheten efter samråd med
Åklagarmyndigheten.

Om böterna betalas helt eller delvis, sedan handlingarna har
sänts till åklagaren men innan rätten har meddelat slutligt
beslut i målet, skall Kronofogdemyndigheten genast underrätta
åklagaren.

Uppgift om att handlingarna har översänts till åklagaren och
vilken dag detta har skett skall föras in i utsöknings- och
indrivningsdatabasen. Utfärdar Kronofogdemyndigheten därefter
nytt utdrag ur utsöknings- och indrivningsdatabasen, skall även
uppgift om detta föras in i databasen. På grund av ett sådant
utdrag får inte någon åtgärd vidtas för böternas förvandling
utan att samtycke lämnas av den åklagare till vilken utdrag
först sänts.

Bestämmelserna i denna paragraf tillämpas inte i fråga om en
bötfälld, som inte har kunnat anträffas eller som vistas
utomlands. Förordning (2006:1199).

18 § Betalas böterna helt sedan beslut om förvandlingsstraff har
meddelats men innan verkställighet av straffet har avslutats,
skall Kronofogdemyndigheten genast lämna underrättelse om detta
till Kriminalvården. Förordning (2006:761).

19 § När sådana handlingar som nämns i 17 § första stycket
har kommit åklagaren till handa, ska åklagaren skyndsamt ta
ställning till om talan om förvandling av böterna ska väckas.
Om det behövs får åklagaren för detta ändamål besluta om
ytterligare utredning och anlita biträde av Polismyndigheten.
I fråga om utredningen gäller det som är föreskrivet om
förundersökning i brottmål, med undantag för bestämmelserna
om hämtning till förhör och om tvångsmedel.

Beslutar åklagaren att inte väcka talan om förvandling av
böterna, ska de handlingar som har kommit in från
Kronofogdemyndigheten återställas med uppgift om skälen för
att sådan talan inte har väckts. Förordning (2014:1127).

20 § Talan om förvandling av böter väcks genom ansökan. Ansökan skall
innehålla uppgift om den domstol eller myndighet som har ådömt böterna,
dagen för bötesbeslutet, brottets beskaffenhet samt de ådömda böterna
och vad som har erlagts av dem. Ansökan skall också innehålla uppgift om
grunden för yrkandet. Vid ansökningen skall fogas de från
Kronofogdemyndigheten inkomna handlingarna samt protokoll över utredning
som åklagaren har verkställt. Förordning (2006:761).

21 § Rättens slutliga beslut i mål om förvandling av böter skall
innehålla sådana uppgifter rörande böterna som enligt 20 § andra
meningen skall upptas i ansökan.

I övrigt skall i fråga om beslutets innehåll gälla vad som i allmänhet
är föreskrivet om ett slutligt beslut. Förordning (1983:358).

22 § När slutligt beslut i mål om förvandling av böter har meddelats
skall tingsrätt senast inom en vecka och hovrätt genast till
Kronofogdemyndigheten sända en avskrift av beslutet och det utdrag av
saköreslängd eller av expedition av bötesbeslutet som hör till målet.
Har en tingsrätt ålagt förvandlingsstraff, skall dock sändas endast
sådant utdrag som nyss har angetts med bevis om utgången av målet.
Dessutom skall, om hovrätt ändrar tingsrättens beslut, avskrift av
hovrättens beslut genast sändast till länsstyrelsen eller den myndighet
som annars har att se till att bötesbeslutet befordras till
verkställighet.

Om expeditioner i mål om förvandling av böter finns dessutom särskilda
föreskrifter. I övrigt skall i fråga om expeditioner i mål om
förvandling av böter i tillämpliga delar iakttas vad som gäller
beträffande brottmål i allmänhet. Förordning (2006:761).

Övriga bestämmelser

23 § Kronofogdemyndigheten skall underrätta åklagaren i den ort där den
bötfällde finns om förordnande enligt 12 § bötesverkställighetslagen
(1979:189). Underrättelsen skall sändas inom tre veckor från det
förordnandet meddelades.

24 § Har upphävts genom förordning (1986:1367).

25 § Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger
100 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.
Ytterligare föreskrifter som gäller vid indrivning av böter finns i
utsökningsförordningen (1981:981) och indrivningsförordningen
(1993:1229). Förordning (1993:1241).

26 § De ytterligare föreskrifter som behövs för
verkställighet av bestämmelserna om uppbörd, indrivning,
redovisning och förvandling av böter får meddelas av
Kronofogdemyndigheten, Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten,
Tullverket, Kustbevakningen och Domstolsverket, var och en
för sitt verksamhetsområde. Förordning (2014:1127).

Övergångsbestämmelser

1987:1092

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om bötesstraff, som ådömts enligt tullagen
(1973:670) eller tullstadgan (1973:671).

1988:215

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1988. Äldre föreskrifter
gäller dock i fråga om domar och slutliga beslut som meddelats före
ikraftträdandet.

2000:1308

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om bötesstraff som
ådömts enligt tullagen (1994:1550) eller tullförordningen
(1994:1558).