Lag (1979:362) om skatteutjämningsbidrag

SFS nr
1979:362
Departement/myndighet
Finansdepartementet
Utfärdad
1979-05-31
Författningen har upphävts genom
SFS 1988:491
Upphävd
1988-07-01

1 § Landstingskommun och kommun kan få skatteutjämningsbidrag enligt
denna lag. Lag (1982:380).

2 § I lagen förstås med

*/kurs/ bidragsår */slut kurs/ det år under vilket skatteutjämnings-
bidrag utgår,

*/kurs/ skatteunderlag */slut kurs/ antalet skattekronor och skatteören
enligt taxeringsnämnds beslut rörande taxeringen till kommunal
inkomstskatt året före bidragsåret,

*/kurs/ skattekraft */slut kurs/ kvoten mellan landstingskommuns eller
kommuns skatteunderlag och antalet i landstingskommunen respektive
kommunen kyrkobokförda invånare vid ingången av året före bidragsåret,

*/kurs/ medelskattekraft */slut kurs/ kvoten mellan skatteunderlaget
för riket och antalet i riket kyrkobokförda invånare vid ingången av
året före bidragsåret.

3 § Skatteutjämningsbidrag utgår om skatteunderlaget understiger det
skatteunderlag som motsvarar den tillförsäkrade skattekraften enligt 7
och 8 §§. Bidraget utgår med ett belopp som motsvarar produkten av det
enligt 4 § beräknade tillskottet av skatteunderlag och skattesatsen för
bidragsåret. Lag (1982:380).

4 § Tillskott av skatteunderlag till landstingskommun och kommun utgör
skillnaden mellan det skatteunderlag som motsvarar den tillförsäkrade
skattekraften enligt 7 och 8 §§ och landstingskommunens respektive
kommunens skatteunderlag.

Tillskott av skatteunderlag avrundas till närmast hela hundratal
skattekronor, varvid 50 skattekronor avrundas uppåt.

5 § För landstingskommun gäller nedan angiven skattekraft i procent av
medelskattekraften som grundgaranti, nämligen

135%: Norrbottens läns landstingskommun

126%: Västerbottens läns landstingskommun

123%: Jämtlands läns landstingskommun

114%: Västernorrlands läns landstingskommun

105%: Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs läns landstingskommuner

102%: Övriga landstingskommuner
Lag (1984:505).

6 § För kommun gäller nedan angiven skattekraft i procent av
medelskattekraften som grundgaranti

Län Grundgaranti: Kommuner
skattekraft i
procent av medel-
skattekraften

Stockholms 105 Samtliga
Uppsala 102 Enköping och Uppsala
105 Håbo, Tierp, Älvkarleby och
Östhammar
Södermanlands 102 Samtliga
Östergötlands 102 Finspång, Linköping, Mjölby,
Motala, Norrköping, Söder-
köping, Vadstena, Åtvidaberg
och Ödeshög
105 Boxholm, Kinda och Valdemars-
vik
108 Ydre
Jönköpings 102 Jönköping, Nässjö, Tranås,
Vetlanda och Värnamo
105 Aneby, Eksjö, Gislaved,
Gnosjö, Sävsjö och Vaggeryd
Kronobergs 102 Alvesta, Ljungby, Växjö och
Älmhult
105 Markaryd
108 Lessebo, Tingsryd och Upp-
vidinge
Kalmar 102 Samtliga utom Högsby
105 Högsby
Gotlands 114 Gotland
Blekinge 102 Samtliga
Kristianstads 102 Samtliga
Malmöhus 102 Samtliga
Hallands 102 Samtliga utom Hylte
105 Hylte
Göteborgs och
Bohus 102 Samtliga utom Öckerö
111 Öckerö
Älvsborgs 102 Samtliga utom Bengtsfors,
Dals-Ed och Färgelanda
105 Bengtsfors, Dals-Ed och Färge-
landa
Skaraborgs 102 Essunga, Falköping, Grästorp,
Götene, Hjo, Lidköping, Marie-
stad, Skara, Skövde, Tibro,
Tidaholm, Töreboda och Vara

Län Grundgaranti: Kommuner
skattekraft i
procent av medel-
skattekraften

105 Gullspång, Habo, Karlsborg och
Mullsjö
Värmlands 102 Hammarö, Karlstad och Kristine-
hamn
105 Arvika, Eda, Filipstad, Fors-
haga, Grums, Hagfors, Kil,
Munkfors, Storfors, Sunne,
Säffle och Årjäng
111 Torsby
Örebro 102 Askesund, Degerfors, Halls-
berg, Karlskoga, Kumla,
Laxå och Örebro
105 Hällefors, Lindesberg,
Ljusnarsberg och Nora
Västmanlands 102 Samtliga utom Norberg och
Skinnskatteberg
105 Norberg
108 Skinnskatteberg
Kopparbergs 102 Borlänge och Falun
105 Avesta, Hedemora, Ludvika,
Smedjebacken och Säter
108 Gagnef, Leksand, Mora, Orsa,
Rättvik och Vansbro
114 Malung
126 Älvdalen
Gävleborgs 102 Gävle och Sandviken
105 Hofors och Ockelbo
108 Bollnäs, Hudiksvall, Nordan-
stig, Ovanåker och Söderhamn
111 Ljusdal
Västernorrlands 108 Härnösand, Sundsvall och Timrå
111 Kramfors och Örnsköldsvik
114 Ånge
117 Sollefteå
Jämtlands 111 Östersund
117 Bräcke
120 Berg, Krokom, Ragunda och Åre
123 Härjedalen och Strömsund
Västerbottens 111 Umeå
114 Nordmaling, Robertsfors och
Skellefteå
117 Bjurholm, Vindeln och Vännäs
123 Malå och Norsjö
126 Dorotea och Åsele
129 Lyckesele, Sorsele, Storuman
och Vilhelmina
Norrbottens 120 Luleå och Piteå
126 Boden, Haparanda, Kalix och
Älvsbyn
129 Gällivare och Kiruna
132 Överkalix
135 Arjeplog, Arvidsjaur,
Jokkmokk, Pajala och Över-
torneå

Lag (1984:505)

7 § Med utgångspunkt i grundgarantin enligt 5 och 6 §§ beräknas årligen
den tillförsäkrade skattekraften. Denna utgörs av grundgarantin med
tillägg eller avdrag för åldersstrukturens inverkan på
landstingskommunernas och kommunernas kostnader. För landstingskommuner
och kommuner som inte ingår i landstingskommun skall hänsyn därvid tas
till skillnader i fråga om kostnader för sjukvård. För kommuner skall
hänsyn tas till skillnader i fråga om kostnader för service till
pensionärer, grundskola, förskolans deltidsgrupper, daghem, fritidshem
och familjedaghem, statskommunala bostadsbidrag samt kommunala
bostadstillägg till folkpension. I fråga om kommun vars folkmängd
senaste tioårsperiod har minskat skall tillägg göras för den
befolkningsminskning som överstiger fem procent.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om beräkningen av den tillförsäkrade skattekraften enligt
första stycket.

8 § Oaktat vad som följer av 7 § skall den tillförsäkrade skattekraften
inte i något fall understiga 99 % av medelskattekraften.

Den tillförsäkrade skattekraften enligt 7 § får inte heller understiga
vad som motsvarar den tillförsäkrade procent av medelskattekraften,
avrundad till närmast hela tal, som gäller för bidragsåret 1979, ökad
med två procentenheter. Lag (1984:505).

9 § Ändras rikets indelning i landstingskommuner eller kommuner,
beräknas tillskott av skatteunderlag på grundval av den indelning som
gäller vid bidragsårets ingång.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om tillämpningen av bestämmelserna i 7 § vid
indelningsändringen. Förordning (1982:973).

10 § För landstingskommun och kommun som har berörts av
indelningsändring bestämmer regeringen dels hur stor procent av
medelskattekraften som skall gälla som grundgaranti för
landstingskommunen eller kommunen, dels den procent av
medelskattekraften som enligt 8 § andra stycket minst skall
tillförsäkras landstingskommunen eller kommunen.

11 § Länsskattemyndigheten fastställer tillskott av skatteunderlag och
tillställer senast den 25 januari bidragsåret landstingskommun och
kommun uppgift om tillskottets storlek.

Till ledning för landstingskommuns och kommuns budgetarbete skall
länsskattemyndigheten senast den 10 september året före bidragsåret
lämna landstingskommun och kommun uppgift om uppskattat tillskott av
skatteunderlag. Lag (1986:1332).

12 § Statistiska centralbyrån fastställer medelskattekraften senast den
31 december året före bidragsåret.

13 § Regeringen får efter ansökan bevilja extra skatteutjämningsbidrag.
Ansökan inges till länsstyrelsen senast den 31 mars året före
bidragsåret.

14 § I fråga om utbetalning av skatteutjämningsbidrag under bidragsåret
tillämpas bestämmelserna i 4 § lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

15 § Finner länsskattemyndighet på grund av anmärkning eller eljest att
beslut som länsskattemyndigheten har meddelat enligt denna lag har
blivit uppenbart oriktigt till följd av skrivfel, räknefel eller annat
sådant förbiseende, skall länsskattemyndigheten meddela beslut om
rättelse. Lag (1986:1332).

16 § Statistiska centralbyråns eller länsskattemyndighets beslut enligt
denna lag överklagas hos regeringen genom besvär. Lag (1986:1332).

17 § De ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av
denna lag meddelas av regeringen eller av myndighet, som regeringen
bestämmer.

Övergångsbestämmelser

1984:505

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984 och tillämpas från och med
bidragsåret 1985.

1988:491

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988 och tillämpas första gången i
fråga om bidragsåret 1989.

Genom lagen upphävs lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag. Den
upphävda lagen tillämpas dock alltjämt i fråga om skatteutjämningsbidrag
för år 1988 och tidigare år.