Förordning (1979:56) om tillämpning av en konvention den 5 maj 1978 mellan Sverige och Grekland rörande social trygghet

SFS nr
1979:56
Departement/myndighet
Socialdepartementet
Utfärdad
1979-02-08
Ändring införd
t.o.m. SFS 1993:1670

1 § Sverige och Grekland undertecknade den 5 maj 1978 dels
en konvention rörande social trygghet och dels en
överenskommelse om tillämpningen av konventionen.

Den 14 september 1984 undertecknade de båda länderna en
tilläggsöverenskommelse till konventionen innebärande dels att
artikel 24 i konventionen skall upphöra att gälla, dels att
artiklarna 1, 2, 6, 8, 15–18, 20–23 samt 29 i konventionen skall
erhålla ändrad lydelse och dels att den grekiska texten av
konventionen i övrigt och av tillämpningsöverenskommelsen
skall erhålla ändrad avfattning.

Till följd härav skall konventionen och överenskommelsen om
tillämpningen av konventionen gälla här i riket fr. o. m. den 1
november 1985 i den lydelse som framgår av bilagorna 1 och 2.
Förordning (1985:774).

2 § Enligt tilläggsöverenskommelsen skall artikel 41 i konventionen
tillämpas på de rättigheter som uppkommer på grund av
tilläggsöverenskommelsen. Förordning (1985:774).

3 § Vid tillämpning av artiklarna 10, 12, 33 och 34 i konventionen
är Riksförsäkringsverket behörig svensk myndighet.
Förordning (1993:1670).

4 § har upphävts genom förordning (1993:1670).

Bilaga 1

Konvention mellan Konungariket Sverige och Republiken Grekland om
social trygghet

Konungariket Sverige och Republiken Grekland, som önskar reglera de
båda staternas ömsesidiga förbindelser på den sociala trygghetens
område, har överenskommit att sluta följande konvention:

AVDELNING I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

1. I denna konvention skall

1) med “Grekland” förstås Republiken Grekland och med “Sverige”
Konungariket Sverige;

2) med “lagstiftning” förstås gällande lagar, förordningar och
administrativa föreskrifter som anges i artikel 2;

3) med “behörig myndighet” förstås

med avseende på Greklands socialförsäkringsministern eller, såvitt
avser arbetslöshetsförsäkring och familjebidrag, arbetsministern

med avseende på Sverige regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer;

4) med “försäkringsorgan” förstås det organ eller den myndighet som
svarar för tillämpningen av den i artikel 2 angivna lagstiftningen
(eller del därav);

5) med “behörigt försäkringsorgan” förstås det försäkringsorgan som
är behörigt enligt den tillämpliga lagstiftningen;

6) med “förbindelseorgan” förstås ett organ för förbindelse och
information mellan de båda fördragsslutande staternas försäkringsorgan
för underlättande av konventionens tillämpning samt för information
till berörda personer beträffande rättigheter och skyldigheter enligt
konventionen;

7) med “familjemedlem” förstås en familjemedlem enligt den
lagstiftning som gäller i det föredragsslutande land där den
inrättning som svarar för förmånen har sitt säte;

8) med “försäkringsperioder” förstås avgiftsperioder, anställnings
perioder eller andra perioder som i den lagstiftning enligt vilken
de fullgjorts betraktas som försäkringsperioder eller därmed
jämställda perioder, däribland kalanderår för vilka pensionspoäng har
tillgodoräknats inom den svenska försäkringen för tilläggspension på
grund av anställning eller annan förvärvsverksamhet under det ifråga
varande året eller en del därav;

9) med “kontantförmån”, “pension”, “livränta” eller “ersättning”
förstås en kontantförmån, pension, livränta eller ersättning enligt
den tillämpliga lagstiftningen, inberäknat alla däri ingående delar
som utgår av allmänna medel och alla höjningar och tillägg.

2. Andra uttryck som används i denna konvention har den betydelse som
tillkommer dem enligt den tillämpliga lagstiftningen.

Artikel 2

1. Denna konvention skall tillämpas

A. beträffande Grekland, på

a) den allmänna lagstiftningen om social trygghet för arbetstagare
och därmed likställda vid ålderdom, dödsfall, invaliditet, sjukdom,
moderskap, olycksfall i arbete och arbetssjukdomar,

b) lagstiftningen om de särskilda systemen för social trygghet för
vissa kategorier av arbetstagare och därmed likställda och till
självständigt förvärvsverksamma eller fria yrkesutövare och
lantbrukare (odlare) samt, såvitt gäller tillämpning av artikel 5 i
denna konvention, de särskilda trygghetssystemen för sjömän och
statligt anställda,

c) lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring för arbetstagare,

d) lagstiftningen om familjebidrag till arbetstagare och om
demografiska barnbidrag.

B. beträffande Sverige, på lagstiftningen om

a) sjukförsäkring med föräldraförsäkring;

b) folkpensionering;

c) försäkring för tilläggspension;

d) allmänna barnbidrag;

e) arbetsskadeförsäkring;

f) arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd.

2. Där ej annat följer av bestämmelsen i fjärde stycket, skall
konventionen jämväl tillämpas på lagstiftning som kodifierar, ändrar
eller kompletterar den lagstiftning som anges i första stycket.

3. Konventionen skall tillämpas på lagstiftning om ett nytt system
eller en ny gren av social trygghet utöver den som angetts i första
stycket endast om särskild överenskommelse härom träffas.

4. Konventionen skall icke tillämpas på lagstiftning som utvidgat
tillämpningsområdet för den i första stycket nämnda lagstiftningen
till nya persongrupper, om behörig myndighet i den berörda staten inom
tre månader efter den nya lagens offentliggörande meddelar den andra
statens behöriga myndighet, att en sådan utvidgning av konventionen
icke är avsedd.

5. De behöriga myndigheterna i de fördragsslutande länderna kan
överenskomma att konventionen i dess helhet skall tillämpas också på
det särskilda grekiska trygghetssystemet för sjömän.

Artikel 3

Denna konvention gäller, i den mån ej annat däri föreskrives, för de
fördragsslutande staternas medborgare, för personer som är eller varit
omfattade av lagstiftningen i någon av staterna samt för personer som
härleder sina rättigheter från sådana personer.

Artikel 4

I den mån ej annat föreskrives i denna konvention likställes vid
tillämpningen av en fördragsslutande stats lagstiftning med denna
stats medborgare följande inom statens territorium bosatta personer:

a) medborgare i den andra fördragsslutande staten,

b) flyktingar och statslösa som avses i konventionen den 28 juli 1951
om flyktingars rättsliga ställning och protokollet den 31 januari 1967
till nämnda konvention respektive konventionen den 28 september 1954
om statslösa personers rättsliga ställning,

c) andra personer med avseende på rättigheter som de härleder från
en medborgare i fördragsslutande stat eller från en i denna artikel
avsedd flykting eller statslös person.

Artikel 5

1. Pensioner och andra kontantförmåner med undantag av förmåner vid
arbetslöshet får, i den mån ej annat föreskrives i denna konvention,
icke minskas, ändras, innehållas eller återkallas på grund av att
förmånstagaren är bosatt inom den andra statens territorium.

2. Förmåner som en av de fördragsslutande staterna har att utge,
skall, i den mån ej annat föreskrives i denna konvention utbetalas
till medborgare i den andra staten som är bosatta i en tredje stat
under samma villkor och i samma omfattning som till den första statens
medborgare som är bosatta i den tredje staten.

Artikel 6

1. År för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats inom den svenska
försäkringen för tilläggspension skall tas i beräkning när det
behöriga grekiska försäkringsorganet fastställer rätt till fortsätt
ningsförsäkring i form av frivillig försäkring i Grekland.

2. En fördragsslutande stats lagbestämmelser om minskning eller
indragning av förmåner, som utgår enligt tillämplig lagstiftning i
artikel 2, när de sammanträffar med annan förmån eller förvärvsinkomst
tillämpas även om den andra förmånen förvärvats enligt lagstiftning
i den andra staten eller om inkomsten tjänats in inom den andra
statens territorium.

3. Vid prövning av fråga om indragning av förmån som avses i andra
stycket skall det behöriga grekiska försäkringsorganet beakta annan
förmån eller förvärvsinkomst endast till den del som motsvarar
förhållandet mellan den grekiska delförmånen enligt artikel 21, första
stycket punkt c) och det teoretiska belopp som nämns i samma stycke
punkt b).

AVDELNING II

Bestämmelser om tillämplig lagstiftning

Artikel 7

I den mån ej annat föreskrives i artiklarna 8 och 9 skall de personer
som omfattas av konventionen vara underkastade

1. svensk lagstiftning om de är bosatta i Sverige eller, med avseende
på arbetsskadeförsäkring för arbetstagare, om de är sysselsatta i
Sverige,

2. grekisk lagstiftning om de är sysselsatta i Grekland.

Artikel 8

1. Utsänds en arbetstagare, som sysselsätts i en fördragsslutande
stat, av sin arbetsgivare till den andra fördragsslutande statens
territorium för att där utföra arbete för denne arbetsgivare, skall
han fortfarande omfattas av den förstnämnda statens lagstiftning till
utgången av den tjugofjärde kalendermånaden efter utsändandet, som om
arbetstagaren fortfarande sysselsattes inom den statens territorium.

2. Vid järnvägs- eller vägtrafikföretag eller flyglinjer anställd
resande personal med arbete i båda fördragsslutande staterna skall
omfattas av lagstiftningen i den stat, där företaget har sitt säte.
Är den anställde bosatt i den andra staten, skall dock lagstiftningen
i den staten tillämpas.

3. Ett fartygs besättning och andra ej blott tillfälligt på ett fartyg
sysselsatta personer skall omfattas av lagstiftningen i den stat vars
flagga fartyget för, om annat ej föreskrives i artikel 2 A (b). Har
arbetstagare anställts för lastning, lossning, reparationsarbete eller
vakttjänst ombord på ett fartyg under dess uppehåll i hamn, skall han
omfattas av lagstiftningen i den stat, där hamnen är belägen.

4. En arbetstagare som enligt bestämmelserna i denna artikel skall
omfattas av lagstiftningen i en fördragsslutande stat skall, liksom
de medlemmar av hans familj som åtföljer honom, därvid betraktas som
bosatt i denna fördragsslutande stat.

Artikel 9

1. För diplomatiska företrädare och karriärkonsuler samt för den
administrativa och tekniska personalen hos beskickning och hos
konsulat, som förestås av karriärkonsul, liksom även för medlemmar av
beskickningens respektive konsulatets tjänstepersonal och för personer
som uteslutande är anställda i privat tjänst i hushållet hos
diplomatiska företrädare, karriärkonsuler och medlemmar av konsulat,
som förestås av karriärkonsul, skall, i den mån denna personkrets
omfattas av Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser respektive
Wienkonventionen om konsulära förbindelser, bestämmelserna i dessa
konventioner vara tillämpliga.

2. För andra statligt anställda än som avses i första stycket äger
vid utsändning till den andra statens territorium bestämmelserna i
artikel 8 första stycket tillämpning.

Artikel 10

1. På gemensam framställning av arbetsgivare och arbetstagare eller
på framställning av självständigt förvärvsverksam person kan de
behöriga myndigheterna i de båda fördragsslutande staterna
överenskomma om undantag från bestämmelserna i artiklarna 7-9 för
vissa personer eller persongrupper. De behöriga myndigheterna kan
också utan att sådan framställning föreligger överenskomma om sådant
undantag efter hörande av berörda personer.

2. Bestämmelserna i artikel 8 fjärde stycket äger motsvarande
tillämpning i fall som avses i denna artikel.

AVDELNING III

Särskilda bestämmelser

Kapitel 1. Sjukdom, moderskap och barns födelse

Artikel 11

Har någon fullgjort försäkringsperioder enligt båda de
fördragsslutande staternas lagstiftningar, skall dessa perioder för
förvärv av rätt till en förmån sammanräknas i den mån de icke
sammanfaller.

Artikel 12

1. Är någon bosatt i en fördragsslutande stat och enligt
lagstiftningen i denna stat berättigad till sjukvårdsförmåner,
erhåller han under tillfällig vistelse i den andra fördragsslutande
staten sjukvårdsförmåner om han på grund av sitt tillstånd är i
omedelbart behov av sådana förmåner.

2. Förmåner tillhandahålles i enlighet med den lagstiftning som
tillämpas av försäkringsorgan på förmånstagarens tillfälliga
vistelseort och enligt bestämmelser i en administrativ
överenskommelse.

3. De behöriga myndigheterna i de fördragsslutande staterna skall
fastställa de avgifter som patienten skall erlägga på grundval av
gällande officiella taxor eller genomsnittskostnader.

Artikel 13

1. Familjemedlemmar till i Sverige försäkrade personer erhåller under
bosättning på grekiskt territorium sjukvårdsförmåner från det behöriga
försäkringsorganet för familjemedlemmarnas bosättningsort. Förmåner
tillhandahålles mot en årlig avgift som fastställes av behörig grekisk
myndighet.

2. Förmåner tillhandahålles i enlighet med den grekiska lagstiftningen
och de villkor som den behöriga myndigheten bestämmer.

Artikel 14

1. Person, som uppbär pension enligt båda fördragsslutande staternas
lagstiftning, har rätt till sjukvårdsförmåner enligt lagstiftningen
i den stat där han är bosatt. Förmånerna utgår på bekostnad av behörig
myndighet i den stat där pensionstagaren är bosatt.

2. Den som är bosatt i Grekland och som erhåller pension enbart enligt
svensk lagstiftning, liksom familjemedlemmar som åtföljer honom, har
rätt till sjukvårdsförmåner från det behöriga försäkringsorganet på
bosättningsorten. Förmåner tillhandahålles mot en årlig avgift som
fastställes av behörig grekisk myndighet.

3. Förmåner tillhandahålles i enlighet med den grekiska lagstiftningen
och de villkor som den behöriga myndigheten bestämmer.

Kapitel 2. Ålderdom, invaliditet och efterlevande

Tillämpning av svensk lagstiftning

Artikel 15

Grekiska medborgare såväl som de personer som anges i artikel 4 b)
och c), som icke uppfyller de villkor som enligt den svenska
lagstiftningen gäller för dem i fråga om rätt till folkpension, skall,
vare sig de är bosatta i Sverige eller annorstädes, ha rätt till
folkpension enligt de regler som gäller för utomlands bosatta svenska
medborgare.

Artikel 16

Handikappersättning som inte utgår som tillägg till folkpension,
vårdbidrag för handikappade barn, pensionstillskott och
inkomstprövade förmåner utges till personer som avses i artikel 15,
förutsatt att de är bosatta i Sverige, varvid beräkningsreglerna i
nämnda artikel gäller i tillämpliga delar.

Artikel 17

Om en medborgare i en av de fördragsslutande staterna eller en person
som anges i artikel 4 b) eller c) inte har erforderliga svenska
försäkringsperioder för att uppfylla villkoren för rätt till
folkpension enligt de bestämmelser som gäller för svenska medborgare
bosatta utanför Sverige, skall försäkringsperioder fullgjorda enligt
den grekiska lagstiftningen medräknas i den mån de inte sammanfaller
med svenska försäkringsperioder. Därvid skall 300 försäkringsdagar
fullgjorda enligt ett grekiskt försäkringssystem likställas med ett
år för vilket beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst.

Artikel 18

1. Övergångsbestämmelserna i den svenska lagstiftningen om beräkning
av folkpension för personer födda 1929 eller tidigare berörs icke av
denna konvention.

2. Bestämmelserna i svensk lagstiftning om rätt till folkpension för
svenska medborgare som är bosatta utom Sverige berörs icke av artikel
5 i denna konvention.

Artikel 19

För utgivande av tilläggspension gäller följande:

1. Den som ej är svensk medborgare tillgodoräknas pensionspoäng endast
på grund av förvärvsarbete under bosättning i Sverige eller på grund
av anställning ombord på svenskt fartyg.

2. Har någon fullgjort försäkringsperioder inom både den svenska
försäkringen för tilläggspension och grekisk pensionsförsäkring, skall
dessa för förvärv av rätt till tilläggspension i erforderlig
omfattning sammanräknas i den mån de ej sammanfaller. Härvid
likställes trehundra inom grekisk pensionsförsäkring fullgjorda
försäkringsdagar med ett kalanderår, för vilket pensionspoäng
tillgodoräknats.

3. För beräkning av storleken av tilläggspension beaktas endast
försäkringsperioder enligt den svenska lagstiftningen.

4. Den svenska lagstiftningens övergångsbestämmelser om beräkning av
tilläggspension för personer som är födda före år 1924 berörs ej av
denna konvention.

Tillämpning av grekisk lagstiftning

Artikel 20

Invalidpensioner

1. Har någon fullgjort försäkringsperioder enligt båda de
fördragsslutande staternas lagstiftningar, skall perioderna för
förvärv av rätt till förmåner enligt den grekiska lagstiftningen
sammanräknas i den mån de ej sammanfaller.

2. Om rätt till förmån förvärvats enligt bestämmelserna i första
stycket av denna artikel, beräknar det behöriga grekiska
försäkringsorganet det teoretiska belopp som skulle ha beviljats, om
alla försäkringsperioder som fullgjorts enligt de båda
fördragsslutande staternas lagstiftningar hade fullgjorts i Grekland,
varvid om förmånens belopp ej beror av försäkringsperiodens längd
detta belopp anses som teoretiskt belopp.

3. Därefter beräknar försäkringsorganet på grundval av det enligt
bestämmelserna i andra stycket av denna artikel framräknade beloppet
den delförmån, som försäkringsorganet skall utge, efter förhållandet
mellan längden av de försäkringsperioder, som skall beaktas enligt
dess lagstiftning, och den sammanlagda längden av de försäkrings
perioder, som skall beaktas enligt båda de fördragsslutande staternas
lagstiftningar.

4. Föreligger enligt den grekiska lagstiftningen rätt till
invalidpension även utan beaktande av första stycket av denna artikel,
utger det behöriga grekiska försäkringsorganet pension med hänsyn
tagen utelsutande till försäkringsperioder, som skall beaktas enligt
den lagstiftning som försäkringsorganet har att tillämpa, så länge
motsvarande rätt till förmån inom den svenska försäkringen för
tilläggspension ej föreligger.

5. En enligt fjärde stycket av denna artikel fastställd pension
omräknas när rätt till en motsvarande förmån enligt den svenska
lagstiftningen uppkommer. Omräkning sker med verkan från och med den
dag, då förmånen enligt den svenska lagstiftningen skall börja utgå.
Den omständigheten att tidigare beslut vunnit laga kraft utgör ej
hinder för omräkningen.

6. Har någon enligt den grekiska lagstiftningen även utan beaktande
av första stycket av denna artikel rätt till en förmån, och skulle
denna vara större än summan av den enligt tredje stycket framräknade
grekiska förmånen och den svenska tilläggspensionen, utger det
grekiska försäkringsorganet som delförmån sin på nämnda sätt beräknade
förmån, förhöjd med skillnaden mellan denna summa och den förmån som
skulle utgå om hänsyn togs uteslutande till den lagstiftning som
försäkringsorganet har att tillämpa.

Artikel 21

Ålders- och efterlevandepensioner

1. Försäkringsperioder fullgjorda enligt svensk lagstiftning skall
läggas samman med försäkringsperioder fullgjorda enligt grekisk
lagstiftning i den mån så erfordras för förvärv av rätt till ålders-
och efterlevandepensioner enligt grekisk lagstiftning.

2. Om försäkringsperioder fullgjorda enligt svensk lagstiftning
beaktas för förvärv av rätt enligt föregående stycke, skall den förmån
som utges enligt grekisk lagstiftning bestämmas enligt följande:

a) Försäkringsorganet beräknar först beloppet av en pension som skulle
ha beviljats den berörda personen, om de försäkringsperioder som
fullgjorts enligt svensk lagstiftning och som beaktats enligt
föregående stycke hade fullgjorts enligt dess egen lagstiftning.

b) På grundval av det belopp som beräknats enligt mom. a) beräknar
försäkringsorganet därefter den delförmån som det har att utge efter
förhållandet mellan längden av de försäkringsperioder som fullgjorts
enligt dess egen lagstiftning och den sammanlagda längden av de
försäkringsperioder som beaktats.

3. Sysselsättningstid i gruvarbete i Sverige skall läggas samman med
försäkringsperioder fullgjorda enligt grekisk lagstiftning vid
tillämpning av grekiska bestämmelser om pensioner till personer med
arbete i underjordiska järnmalmsgruvor och brunkolsgruvor såväl som
bestämmelser om tungt arbete och hälsofarligt arbete.

Artikel 22

Gemensamma bestämmelser avseende alla slag av pension

1. Uppgår den sammanlagda längden av de försäkringsperioder som enligt
grekisk lagstiftning skall beaktas för beräkning av förmånen inte till
tolv månader, utges ingen förmån enligt denna lagstiftning såvida inte
enligt den grekiska lagstiftningen rätt till pension föreligger utan
tillämpning av artikel 20.

2. För de behöriga grekiska försäkringsorganens tillämpning av
artiklarna 20 och 21 skall gälla följande regler.

a) För fastställande av försäkringsgren och behörigt försäkringsorgan
beaktas endast grekiska försäkringsperioder.

b) Som enligt den svenska lagstiftningen fullgjorda
försäkringsperioder anses försäkringsperioder inom den svenska
försäkringen för tilläggspension samt bosättningsår före 1960, för
vilka för personen i fråga beräknats till statlig inkomstskatt taxerad
inkomst.

c) Vid tillämpning av artikel 20 andra stycket beaktas svenska
försäkringsperioder även om de inte anses som försäkringsperioder
enligt grekisk lagstiftning.

d) För beräkning av pensionens belopp beaktas endast
försäkringsperioder enligt den grekiska lagstiftningen.

Bestämmelser gemensamma för båda de fördragsslutande staterna

Artikel 23

Om en fördragsslutande stat har ingått en konvention om social
trygghet med en tredje stat, som innehåller regler om sammanläggning
av försäkringsperioder, skall staten, om så erfordras, för förvärv
av rätt till pension beakta även försäkringsperioder som fullgjorts
enligt den tredje statens lagstiftning.

Artikel 24
(Utgår)

Kapitel 3. Förmåner vid arbetsskada

Artikel 25

1. Rätten till förmåner vid olycksfall i arbetet bestämmes av den
lagstiftning som gällde för den försäkrade vid tidpunkten för olyckan
enligt bestämmelserna i artiklarna 7-10.

2. Ersättning för nytt olycksfall i arbetet skall fastställas av
behörigt organ med beaktande av den nedsättning i arbetsförmågan som
förorsakats av det nya olycksfallet och enligt den lagstiftning som
nämnda organ har att tillämpa.

3. Om enligt lagstiftningen i den ena av de fördragsslutande staterna,
för bedömningen av invaliditetsgraden tas hänsyn till tidigare
inträffade olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar, tar det
behöriga försäkringsorganet i samma syfte hänsyn till tidigare
arbetsskador som är att hänföra till arbete i den andra fördrags
slutande staten, på samma sätt som om lagstiftningen i den förstnämnda
staten hade varit tillämplig.

Artikel 26

1. Förmåner vid arbetssjukdom bestämmes enligt lagstiftningen i den
fördragsslutande stat, vars lagstiftning varit tillämplig då den
försäkrade arbetat i verksamhet som medfört risk för arbetssjukdomen,
även om sjukdomen konstaterats först i den andra staten.

2. Skulle den försäkrade ha arbetat i sådan verksamhet i båda
staterna, tillämpas lagstiftningen i den stat där han senast haft
sådant arbete.

3. Om arbetssjukdom föranlett beviljande av förmån enligt en
fördragsslutande stats lagstiftning, skall även ersättning för
försämring av sjukdomen, som inträffar inom den andra fördragsslutande
statens territorium, utgå enligt förstnämnda stats lagstiftning. Detta
gäller dock ej om försämringen är att hänföra till arbete inom den
andra statens territorium i verksamhet, vari fara för sjukdomen
föreligger.

Kapitel 4. Förmåner vid arbetslöshet

Artikel 27

1. Har någon varit omfattad av båda de fördragsslutande staternas
lagstiftningar, sammanräknas för förvärv av rätt till ersättning vid
arbetslöshet försäkrings- eller sysselsättningsperioder som skall
beaktas enligt båda lagstiftningarna, i den mån de ej sammanfaller.

2. För tillämpning av första stycket krävs att sökanden under de
senaste tolv månaderna före framställningen utfört förvärvsarbete
sammanlagt minst fyra veckor i den fördragsslutande stat, enligt vars
lagstiftning han gör framställning om ersättning. Har en anställning
utan arbetstagarens förvållande upphört tidigare än efter fyra veckor,
skall första stycket likväl tillämpas om anställningen var avsedd att
vara längre tid.

Artikel 28

Från ersättningstid, vartill någon är berättigad enligt lagstiftningen
i en fördragsslutande stat på grund av bestämmelserna i artikel 27,
avdrages tid, för vilken ett organ i den andra fördragsslutande staten
inom de senaste tolv månaderna före framställningen om ersättning
utgivit ersättning till den arbetslöse.

Kapitel 5. Familjeförmåner

Artikel 29

1. Allmänt barnbidrag utges enligt svensk lagstiftning för i Sverige
bosatt barn som är grekisk medborgare på samma villkor som för barn
med svensk medborgarskap.

2. Familjebidrag och demografiska barnbidrag enligt grekisk
lagstiftning utges för barn som är bosatt i Grekland och är svensk
medborgare under samma förutsättningar och på samma villkor som gäller
för barn som är grekiska medborgare.

Artikel 30

I den mån rätten till familjeförmåner enligt bestämmelserna i grekisk
lagstiftning förutsätter uppfyllandet av vissa sysselsättnings- eller
försäkringsperioder beaktas även i Sverige fullgjorda sådana
perioder.

Övriga bestämmelser

Artikel 31

De högsta förvaltningsmyndigheterna kan komma överens om
tillämpningsbestämmelser till denna konvention. De skall vidare tillse
att erforderliga förbindelseorgan utses i vardera staten för att
underlätta tillämpningen av konventionen.

Artikel 32

1. Vid tillämpningen av denna konvention skall myndigheter och organ
i de båda staterna lämna varandra bistånd i samma utsträckning som
vid tillämpningen av den egna statens lagstiftning. Bistånd som här
avses lämnas utan vederlag.

2. Myndigheters och organs skriftväxling liksom enskilda personers
framställningar kan avfattas på grekiska, svenska, franska eller
engelska.

3. De diplomatiska och konsulära representationer får begära
upplysningar direkt hos myndigheter och organ i den andra
staten för att kunna tillvarataga egna medborgares intressen.

Artikel 33

De högsta förvaltningsmyndigheterna i de båda staterna skall snarast
möjligt underrätta varandra om alla ändringar i den lagstiftning, som
anges i artikel 2.

Artikel 34

De högsta förvalningsmyndigheterna i de båda staterna skall hålla
varandra underrättade om de åtgärder, som vidtas inom den egna staten
för tillämpningen av konventionen.

Artikel 35

I den ena staten medgiven befrielse från stämpel- och andra avgifter
på handlingar och bevis, som skall företes för myndigheter och organ
i nämnda stat, skall gälla även för handlingar och bevis, som vid
tillämpningen av denna konvention skall företes för myndigheter och
organ i den andra staten. Handlingar och bevis, som skall företes i
ärenden enligt denna konvention, behöver ej legaliseras genom
diplomatisk eller konsulär myndighet.

Artikel 36

1. Ansökningar, besvär och andra handlingar, som enligt den ena
statens lagstiftning inom en viss tid skall ingivas till behörig
myndighet eller behörigt organ, skall anses ha inkommit i rätt tid,
om de inom fastställd tid ingivits till motsvarande myndighet eller
organ i den andra staten.

2. Ansökan om förmån, som ingives enligt den ena statens lagstiftning,
skall bedömas som ansökan om motsvarande förmån enligt den andra
statens lagstiftning. I ålderspensionsfall gäller detta dock ej om
sökanden anger att ansökan avser pensionsförmåner endast enligt den
förstnämnda statens lagstiftning.

Artikel 37

1. Utbetalning enligt denna konvention får med befriande verkan göras
i den egna statens valuta.

2. Om valutarestriktioner införes i någon av de fördragsslutande
staterna, skall regeringarna omedelbart i samförstånd vidtaga åtgärder
för att säkerställa överföringar mellan de båda staterna av behövliga
belopp enligt denna konvention.

Artikel 38

1. Har ett försäkringsorgan i en stat utgivit ett förskott kan belopp
som belöper på samma period som förskottet enligt lagstiftningen i
den andra staten innehållas. Har försäkringsorgan i en stat utgivit
förmån med för högt belopp för en period, för vilken försäkringsorgan
i den andra staten skall utgiva ett motsvarande ersättningsbelopp,
kan det för mycket utbetalda beloppet likaledes innehållas.

2. Förskottet eller det för mycket utbetalade beloppet avräknas på
ersättning som avser motsvarande tid och utbetalas i efterskott. När
sådan efterskottsbetalning inte förekommer eller icke förslår för
avräkningen kan avräkningen ske helt eller för det återstående
beloppet på löpande förmånsbetalningar, dock på det sätt och med de
begränsningar som följer av lagstiftningen i den stat där avräkningen
skall göras.

Artikel 39

1. Tvist, som uppkommer vid tillämpningen av denna konvention, skall
lösas i samförstånd av de högsta förvaltningsmyndigheterna i de
fördragsslutande staterna.

2. Om uppgörelse ej kommer till stånd, skall tvisten avgöras genom
skiljedomsförfarande, som regleras genom överenskommelse mellan de
högsta förvaltningsmyndigheterna i den båda staterna. Skiljedomen
skall grundas på denna konventions anda och mening.

Artikel 40

Med “högsta förvaltningsmyndighet” avses i denna konvention

i Grekland den minister, under vilken de i artikel 2 A angivna
socialförsäkringsgrenarna sorterar,

i Sverige regeringen eller den myndighet regeringen förordnar.

Artikel 41

1. Denna konvention äger tillämpning även på försäkringsfall som
inträffat före dess ikraftträdande. Konventionen grundar likväl ingen
rätt till utbetalning av förmåner för tid före dess ikraftträdande.
För fastställande av rätt till förmåner beaktas dock försäkrings-
eller bosättningsperioder som fullgjorts före konventionens
ikraftträdande.

2. Förmån som på grund av någons nationalitet icke beviljats eller
som på grund av hans bosättning inom den andra statens territorium
indragits skall på därom gjord ansökan beviljas eller åter utbetalas
från och med den dag då konventionen träder i kraft.

3. På därom gjord ansökan skall förmån som beviljats före denna
konventions ikraftträdande omräknas, varvid konventionens bestämmelser
skall tillämpas. Sådan förmån kan också omräknas utan ansökan.
Omräkning som nu sagts får ej medföra minskning av utgående förmån.

4. Bestämmelser i de bägge staternas lagstiftning som avser
preskription och upphörande av rätten till förmåner skall icke
tillämpas på rättigheter enligt bestämmelserna i första-tredje
styckena av denna artikel under förutsättning att den försäkrade
inkommer med ansökan om förmån inom två år från konventionens
ikraftträdande. Inges ansökan efter nämnda tid, utgår förmåner från
tidpunkten för ingivande av ansökan, såvida inte förmånligare
bestämmelser gäller enligt lagstiftningen i det fördragsslutande land
som har att utge förmånen och i den utsträckning som rätten till
förmån icke preskriberats eller upphört.

Artikel 42

1. Denna konvention kan uppsägas av vardera av de bägge staterna.
Uppsägningen skall meddelas senast tre månader före utgången av det
löpande kalenderåret, varvid konventionen upphör att gälla vid
kalenderårets slut.

2. Uppsäges konventionen skall dess bestämmelser äga fortsatt
giltighet på redan förvärvad förmån, utan hinder av vad som kan ha
stadgats i de båda ländernas lagstiftning rörande begränsningarna i
rätten till förmån vid bosättning eller medborgarskap i annat land.
Den rätt till blivande förmåner, som kan ha förvärvats på grund av
konventionens bestämmelser, skall regleras genom särskild
överenskommelse.

Artikel 43

Denna konvention skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten skall
utväxlas i Stockholm.

Konventionen skall träda i kraft första dagen i den andra månaden
efter den då ratifikationsinstrumenten utväxlats.

Till bevis härom har de båda fördragsslutande staternas
befullmäktigade ombud undertecknat denna konvention.
Förordning (1985:774).

Bilaga 2

Överenskommelse om tillämpningen av konventionen mellan Sverige och
Grekland om social trygghet

Med stöd av artikel 31 i den konvention om social trygghet som den 5
maj 1978 har slutits mellan Sverige och Grekland har de båda staternas
högsta förvaltningsmyndigheter kommit överens om följande tillämp
ningsbestämmelser till konventionen.

AVDELNING I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

1. Förbindelseorgan enligt artikel 1 i konventionen är

i Sverige

arbetsmarknadsstyrelsen beträffande arbetslöshetsförsäkring och
kontant arbetsmarknadstöd,

riksförsäkringsverket beträffande övriga förmåner,

i Grekland

organisationen för arbetsförmedlingen, O.A.E.D., beträffande arbets
löshetsförrsäkring och familjebidrag,

institutet för lantbruksförsäkringen, O.G.A., beträffande försäkring
för lantbrukare,

socialförsäkringsinstitutet, I.K.A., beträffande övriga förmåner.

2. Förbindelseorganen har de uppgifter som anges i denna överens
kommelse. I och för tillämpning av konventionen kan de träda i
omedelbar förbindelse såväl med varandra som med berörda personer
eller deras ombud. De skall bistå varandra vid tillämpningen av
konventionen.

AVDELNING II

Tillämpning av bestämmelserna om tillämplig lagstiftning

Artikel 2

Utsändning för arbete i det andra landet

I fall som avses i artikel 8 i konventionen skall den fortsatta
tillämpningen av den utsändande statens lagstiftning styrkas genom
intyg. Intyget utfärdas

i Sverige av riksförsäkringsverket,

i Grekland av vederbörande förbindelseorgan enligt artikel 1.

AVDELNING III

Tillämpning av bestämmelserna om olika förmåner

Kapitel 1. Sjukdom och moderskap

Artikel 3

Sammanläggning av kvalifikationsperioder

För tillämpning av konventionens artikel 11 genom en fördragsslutande
stats försäkringsorgan skall den person varom fråga är förete intyg
för organet om de kvalifikationsperioder som skall beaktas enligt den
andra statens lagstiftning. På den försäkrades begäran skall sådant
intyg utfärdas.

i Sverige av riksförsäkringsverket,

i Grekland av behörigt förbindelseorgan enligt artikel 1.

Artikel 4

Bestämmelser om sjukvårdsförmåner

1. I fall som avses i artikel 12 i konventionen skall för det
försäkringsorgan som anges i artikelns andra stycke företes ett intyg
från behörigt organ på bosättningsorten som visar rätten till
förmåner. Försäkringsbesked utfärdat av behörigt försäkringsorgan
gäller som sådant intyg. Beträffande Grekland tillhandahålles
sjukvårdsförmåner av I.K.A. mot betalning av avgift som fastställes
enligt tredje stycket i nämnda artikel. I annat fall tillhandahålles
förmånerna av de statliga sjukhusen.

2. I fall som avses i artikel 13 i konventionen skall i Grekland
bosatta familjemedlemmar skriva in sig hos I.K.A. De skall därvid
förete intyg, utfärdat av behörigt försäkringsorgan, som visar att
den person, från vilken de härleder sina rättigheter, är berättigad
till sjukvårdsförmåner i Sverige. Ett sådant intyg gäller tills I.K.A.
har mottagit meddelande om dess återkallelse.

3. I fall som avses i artikel 14 i konventionen skall en i Grekland
bosatt pensionär skriva in sig hos I.K.A. och därvid förete intyg
utfärdat av behörigt försäkringsorgan om att han uppbär pension från
Sverige. Pensionären eller hans familjemedlemmar skall till I.K.A.
anmäla varje ändring i sina förhållanden som kan påverka deras rätt
till sjukvårdsförmåner, särskilt om varje innehållande eller
återkallelse av pensionen och om ändring av adress. Även det behöriga
försäkringsorganet skall anmäla sådana ändringar till I.K.A.

Kapitel 2. Ålderdom, invaliditet och dödsfall (pensioner)

Artikel 5

Handläggning av pensionsansökningar

1. De behöriga försäkringsorganen skall omedelbart underrätta varandra
om ansökan om sådan pension på vilken konventionens avdelning III
kapitel 2 jämfört med dess artikel 36 andra stycket är tillämplig.

2. De behöriga försäkringsorganen skall vidare underrätta varandra
om förhållanden som har betydelse vid bestämmande av pension och
därvid också bifoga medicinska handlingar av betydelse.

3. De behöriga försäkringsorganen skall underrätta varandra om beslut
som fattas under handläggningen av ett pensionsärende.

Artikel 6

Utbetalning av pensioner

Pension skall betalas ut direkt till förmånstagaren.

Artikel 7

Statistik

De behöriga försäkringsorganen skall sända sina respektive
förbindelseorgan årliga statistiska uppgifter om utbetalningar som
har skett i den andra fördragsslutande staten. Förbindelseorganen
skall utväxla dessa uppgifter.

Kapitel 3. Olycksfall i arbete och arbetssjukdomar

Artikel 8

Utbetalning av livräntor, statistik

Artiklarna 6 och 7 skall även gälla livräntor.

Kapitel 4. Arbetslöshet

Artikel 9

Förfarandet

Ansöker någon med åberopande av artiklarna 27 och 28 i konventionen
om kontantförmåner vid arbetslöshet i en av de fördragsslutande
staterna, skall uppgifter vid behov inhämtas från den andra statens
förbindelseorgan.

AVDELNING IV

Slutbestämmelser

Artikel 10

Medicinsk och administrativ kontroll

1. På begäran av en fördragsslutande stats behöriga organ genom dess
förbindelseorgan skall den andra statens organ bistå vid den
medicinska och administrativa kontrollen av personer som bor i den
staten.

2. Organens utgifter för denna kontroll skall frånsett
administrationskostnader ersättas av det behöriga organet.

Artikel 11

Blanketter

Formulär till intyg och andra underrättelser som avser denna överens
kommelse skall fastställas av förbindelseorganen.

Artikel 12

Skriftväxlingsspråk

1. Förbindelseorganen skall skriftväxla på engelska eller franska.

2. Förbindelseorganen skall vid behov bistå varandra med att översätta
ansökningar och andra handlingar som har skrivits på deras officiella
språk till engelska eller franska.

Artikel 13

Ikraftträdande

Denna överenskommelse träder i kraft samtidigt med konventionen.

Till bevis härom har de båda fördragsslutande staternas
befullmäktigade ombud undertecknat denna överenskommelse.
Förordning (1985:774).