Lag (1979:610) om allmän investeringsreserv

SFS nr
1979:610
Departement/myndighet
Finansdepartementet
Utfärdad
1979-05-31
Författningen har upphävts genom
SFS 1990:685
Upphävd
1990-07-01

1 § Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet och nettointäkt
av rörelse enligt kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt har fysisk person rätt till avdrag enligt denna lag
för belopp som i räkenskaperna har avsatts till allmän
investeringsreserv. Avdrag medges endast under förutsättning att den
skattskyldige vid utgången av det beskattningsår som avsättningen avser
är bosatt här i riket.

I fråga om handelsbolag beräknas avdraget för bolaget. Avdrag medges
endast under förutsättning att andelarna i bolaget vid utgången av
beskattningsåret ägs av här i riket bosatta fysiska personer.

Avlider skattskyldig, som vid tiden för dödsfallet var bosatt här i
riket, skall dödsboet för det beskattningsår då dödsfallet inträffade
likställas med här i riket bosatt fysisk person.

Delägare i dödsbo, som i beskattningshänseende behandlas som
handelsbolag, har inte rätt till avdrag för avsättning som görs på
grundval av dödsboets inkomst.

2 § Avdrag får för viss förvärvskälla och för ett och samma
beskattningsår inte överstiga hälften av den vid taxeringen till statlig
inkomstskatt beräknade nettointäkten av förvärvskällan före avsättningen
och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter. Avdrag medges med helt tusental kronor, dock inte för
avsättning som understiger 10 000 kronor. Lag (1981:1153).

3 § Avdrag medges inte med högre belopp än som har betalats in på
särskilt konto i bank (allmänt investeringskonto). För att medföra rätt
till avdrag skall inbetalning ha gjorts senast den dag, då den
skattskyldige enligt 2 kap. 28, 32 eller 33 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha avlämnat allmän
självdeklaration för det beskattningsår som avsättningen avser eller, om
avsättningen görs av handelsbolag, senast den 31 mars det år då taxering
i första instans sker för beskattningsåret i fråga.

Med bank avses i denna lag riksbanken, affärsbank, sparbank och
föreningsbank. Lag (1990:377).

4 § Avdrag medges inte, om den skattskyldige

a) vid utgången av det beskattningsår som avsättningen avser har medel
insatta på upphovsmannakonto enligt lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto eller på uppfinnarkonto enligt lagen (1982:2) om
uppfinnarkonto och uppskov för insättningen har erhållits, eller

b) för det beskattningsår och den förvärvskälla som avsättningen avser
yrkar uppskov med taxering enligt skogskontolagen (1954:142). Lag
(1982:3).

5 § På medel som har inbetalats på allmänt investeringskonto utgår ränta
efter räntesats som bestäms av den bank hos vilken insättningen har
gjorts. Förfallen ränta, som inte betalas ut på förfallodagen, förs över
till annat konto.

6 § Uttag av medel från allmänt investeringskonto får göras efter
utgången av november månad det år då den mot insättningen svarande
avsättningen har prövats vid taxeringen i första instans. Uttag får avse
beloppet i dess helhet eller del av detta, dock att deluttag inte får
understiga 10 000 kronor. Har insättning till kontot gjorts vid två
eller flera tillfällen, skall tidigare gjord insättning anses utbetald
före senare gjord insättning.

Sedan sju år har förflutit från utgången av det år då visst belopp
enligt 3 § senast skall ha betalats in, skall banken betala ut
kvarstående del av beloppet.

Har skattskyldig fått ut medel från allmänt investeringskonto enligt
första eller andra stycket, skall den mot utbetalningen svarande delen
av den allmänna investeringsreserven återföras till beskattning enligt
11 § om den inte har tagits i anspråk under tid och på sätt som där
anges.

7 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens
industriverk kan besluta att allmän investeringsreserv får tas i anspråk
för ändamål som avses i 8 § första stycket. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, statens industriverk kan vidare besluta att
belopp som framdeles avsätts till allmän investeringsreserv får tas i
anspråk. Beslut som nu sagts får avse endast den tid och skall förses
med de villkor i övrigt som läget på arbetsmarknaden eller andra
förhållanden påkallar. Beslut kan gälla samtliga skattskyldiga eller
skattskyldiga som bedriver viss typ av näringsverksamhet eller också
viss eller vissa skattskyldiga.

Utan beslut enligt första stycket får allmän investeringsreserv inte tas
i anspråk i annat fall än då

a) den skattskyldige har redovisat intäkt av yrkesmässigt fiske i
förvärvskällan under det eller de beskattningsår då den avsättning
gjordes som svarar mot ianspråktaget belopp, eller

b) ianspråktagandet görs sedan minst två år har förflutit efter utgången
av det år då inbetalning som svarar mot ianspråktaget belopp senast
skall ha gjorts enligt 3 §.

Med yrkesmässigt fiske avses i denna lag fiske bedrivet av den, som har
licens enligt förordningen (1978:517) om licens för yrkesfiske eller som
är medlem i fiskelag som har sådan licens. Lag (1983:669).

8 § Allmän investeringsreserv får tas i anspråk för följande ändamål,
nämligen för

a) kostnader för reparations- och andra underhållsarbeten på en här i
riket belägen byggnad, som inte utgör omsättningstillgång i rörelse
eller är avsedd att användas som bostad, och för avskrivning av ny-,
till- eller ombyggnad av en sådan byggnad,

b) avskrivning av inventarier som, om de inte utgör transportmedel i
internationell trafik, är avsedda att användas här i riket, samt
ombyggnad av fartyg eller luftfartyg och kostnader för reparation av
fartyg eller luftfartyg,

c) kostnader för främjande av skogsbruk eller för reparations- och andra
underhållsarbeten på en här i riket belägen markanläggning, som inte
utgör omsättningstillgång i rörelse, och för avskrivning av den del av
en sådan markanläggnings anskaffningsvärde som får dras av genom årliga
värdeminskningsavdrag,

d) kostnader för undersökningsarbete, förberedande arbete eller
tillredningsarbete i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet här
i riket,

e) kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och
utvecklingsarbete samt kostnader för utbildning av arbetstagare hos den
skattskyldige,

f) kostnader för att främja avsättningen utomlands av varor som här i
riket tillverkas.

Belopp, som har avsatts till allmän investeringsreserv, får tas i
anspråk endast för arbete som utförs, inventarier som levereras och i
övrigt kostnader som hänför sig till tid efter bokslutsdagen.

Ianspråktagande av allmän investeringsreserv för ändamål som anges i
första stycket e) får göras endast av skattskyldig som bedriver
industriell tillverkning. Ianspråktagande enligt första stycket d)–f)
får göras endast efter särskilt medgivande av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, statens industriverk.

Ianspråktagande av allmän investeringsreserv får inte avse begagnade
inventarier och föremål avsedda för utsmyckning av kontorslokaler. I
fråga om inventarier som den skattskyldige har förvärvat från
näringsidkare med vilken han är förbunden i väsentlig ekonomisk
intressegemenskap får allmän investeringsreserv tas i anspråk endast om
inventarierna har tillverkats under beskattningsåret.

I fråga om anskaffning av personbil som avses i vägtrafikkungörelsen
(1972:603) får allmän investeringsreserv tas i anspråk endast om bilen
är avsedd för yrkesmässig trafik eller uthyrningsrörelse.

I fråga om anskaffning av båt som avses i 2 § sjölagen (1891:35 s. 1)
får allmän investeringsreserv tas i anspråk endast om båten är avsedd
för yrkesmässigt bedrivet fiske.

Med byggnader, inventarier och markanläggningar förstås vid tillämpning
av första stycket tillgångar som vid inkomsttaxeringen behandlas enligt
de bestämmelser som gäller för byggnader, maskiner och andra för
stadigvarande bruk avsedda inventarier respektive markanläggningar.

Som inventarier anses inte tillgångar som avses i punkt 6 av
anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928:370). Lag (1985:473).

9 § Allmän investeringsreserv får tas ianspråk endast för avskrivning
eller kostnad i den förvärvskälla till vilken avsättningen hänför sig.
Regeringen kan dock, om särskilda skäl föreligger, medge att allmän
investeringsreserv, som har avsatts i viss förvärvskälla, får tas i
anspråk för investering eller kostnad i annan förvärvskälla.

10 § Har allmän investeringsreserv eller del av sådan reserv tagits i
anspråk enligt 7-9 §§ och har ianspråktagandet skett under sådan tid att
återföring inte skall ske enligt 11 §, utgör det ianspråktagna beloppet
inte skattepliktig intäkt. Å andra sidan får sådana utgifter, för vilka
investeringsreserven har tagits i anspråk, vid taxeringen inte dras av
som driftkostnad. Har investeringsreserven tagits i anspråk för
anskaffning av anläggningstillgång, skall vid beräkning av
värdeminskningsavdrag såsom anskaffningsvärde för tillgången räknas
endast den del av kostnaden som inte har täckts av ianspråktaget belopp.

11 § Allmän investeringsreserv eller vederbörlig del av
investeringsreserven skall återföras till beskattning om

a) medel under beskattningsåret har tagits ut från allmänt
investeringskonto enligt 6 § första stycket och den mot medlen svarande
delen av investeringsreserven inte har tagits i anspråk enligt 7-9 §§
under det beskattningsår då uttaget gjordes eller under tidigare
beskattningsår,

b) banken under beskattningsåret har betalat ut eller skolat betala ut
medel från allmänt investeringskonto enligt 6 § andra stycket och den
mot medlen svarande delen av investeringsreserven inte har tagits i
anspråk enligt 7-9 §§ under tidigare beskattningsår,

c) investeringsreserven under beskattningsåret har tagits i anspråk i
strid med 7-9 §§,

d) hela eller den huvudsakliga delen av den förvärvskälla, vari
avsättningen till investeringsreserv har gjorts, under beskattningsåret
har överlåtits eller verksamheten har upphört,

e) avtal under beskattningsåret har träffats om överlåtelse eller
pantsättning av medel på allmänt investeringskonto,

f) skattskyldig, som har gjort avsättning till investeringsreserv, eller
delägare i handelsbolag, som har gjort sådan avsättning, vid utgången av
beskattningsåret är bosatt utom riket, eller

g) andel i handelsbolag, som har gjort avsättning till
investeringsreserv, har överlåtits till juridisk person.

Med överlåtelse som avses i första stycket d) och e) likställs bodelning
mellan makar.

Återföringen till beskattning skall göras i den förvärvskälla vari
avsättningen har gjorts.

12 § Avlider skattskyldig, som har gjort avsättning till allmän
investeringsreserv, eller har dödsbo gjort sådan avsättning med stöd av
1 § tredje stycket, gäller 6-11 och 14 §§ för dödsboet. Därvid skall med
överlåtelse som avses i 11 § första stycket d) och e) likställas
bodelning eller arvskifte som omfattar hela eller del av den
förvärvskälla vari avsättningen har gjorts. Med överlåtelse enligt g)
skall likställas arvskifte som omfattar andel i handelsbolag som har
gjort avsättning.

Investerinsreserv skall, om reserven inte har tagits i anspråk enligt
7-9 §§, återföras till beskattning i den förvärvskälla vari avsättningen
har gjorts senast vid den taxering som sker närmast efter det fjärde
kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade.

13 § Har allmän investeringsreserv eller del av sådan reserv återförts
till beskattning enligt 11 § eller 12 § andra stycket, skall som
skattepliktig intäkt i den förvärvskälla, vari avsättningen har gjorts,
tas upp ett särskilt tillägg som svarar mot trettio procent av det
återförda beloppet.

Tillägg enligt första stycket görs dock inte på belopp som återförs
enligt 11 § första stycket a), om det återförda beloppet är hänförligt
till förvärvskälla, vari den skattskyldige det beskattningsår då
avsättningen gjordes har redovisat intäkt av yrkesmässigt fiske, och om
hans intäkt av yrkesmässigt fiske under det beskattningsår då återföring
sker understiger hans intäkt av yrkesmässigt fiske under något av de två
föregående beskattningsåren.

Dödsbo påförs tillägg enligt första stycket endast under förutsättning
att återföringen antingen avser avsättning som dödsboet har gjort med
stöd av 1 § tredje stycket eller föranleds av omständighet som har
inträffat före dödsfallet.

Riksskatteverket kan, om synnerliga skäl föreligger, medge befrielse
helt eller delvis från särskilt tillägg. Mot riksskatteverkets beslut i
sådan fråga får talan inte föras.

14 § Skattskyldig som vid beskattningsårets utgång har allmän
investeringsreserv eller som under beskattningsåret har avvecklat sin
allmänna investeringsreserv skall vid självdeklarationen lämna uppgifter
om reservens storlek, användning och avveckling. Uppgifterna skall
lämnas i två exemplar på blankett enligt formulär som fastställs av
riksskatteverket. Till deklarationen skall fogas besked från banken
rörande insättning på allmänt investeringskonto.

Har den skattskyldige under beskattningsåret haft intäkt av
jordbruksfastighet eller rörelse från mer än en förvärvskälla, skall
uppgifter som avses i första stycket lämnas särskilt för varje
förvärvskälla vari avsättning har gjorts.

15 § Hos skattemyndigheten skall föras register över allmänna
investeringsreserver. Lag (1990:377).

16 § Regeringen kan förordna att affärsbank, sparbank eller
föreningsbank, som inte följer bestämmelserna i denna lag eller
föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen, inte vidare skall få
ta emot medel på allmänt investeringskonto.

17 § Besvär över statens industriverk beslut enligt denna lag förs hos
regeringen. Lag (1983:669).

Övergångsbestämmelser

1990:377

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den
1 januari 1991.

1990:685

Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1979:610) om allmän
investeringsreserv skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990.
Lagen tillämpas alltjämt vid 1990 och tidigare års taxeringar. För
beskattningsår som avslutats före den 30 april 1990 tillämpas lagen även
vid 1991 års taxering.

I fråga om avsättningar som skett enligt den upphävda lagen skall denna
tillämpas även vid senare års taxeringar. Ianspråktagande av
investeringsreserv skall från och med 1992 års taxering ske i
inkomstslaget näringsverksamhet. Lag (1990:1455).