Rättshjälpsförordning (1979:938)

SFS nr
1979:938
Departement/myndighet
Justitiedepartementet L4
Utfärdad
1979-11-22
Författningen har upphävts genom
SFS 1997:404
Upphävd
1997-12-01
Ändring införd
t.o.m. SFS 1996:1445

Inledande bestämmelser

1 § har upphävts genom förordning (1990:1000).

2 § har upphävts genom förordning (1990:1000).

3 § har upphävts genom förordning (1990:1000).

4 § Vid tillämpningen av rättshjälpslagen (1972:429) och av denna förordning
anses som biträdande jurist på en enskild advokatbyrå den som har avlagt de
kunskapsprov som har föreskrivits för behörighet till domarämbetet och som
har antecknats i ett register hos Sveriges advokatsamfund som anställd som
biträde på byrån.

5 § Med domstol förstås i denna förordning allmän domstol, allmän
förvaltningsdomstol och Arbetsdomstolen. Vad som sägs i förordningen
om domstol skall gälla även arrendenämnderna och hyresnämnderna.
Förordning (1995:977).

Rådgivning

6 § När rådgivning lämnas, skall den rättssökande erhålla ett bevis om
detta. På beviset skall anges den rättsliga angelägenheten och
rådgivningstiden. Vidare skall den erlagda rådgivningsavgiften kvitteras
på beviset.

7 § En framställning om ersättning av allmänna medel för vad som har satts
ned av rådgivningsavgiften eller för utlägg i samband med rådgivning görs
hos rättshjälpsmyndigheten. I framställningen skall anges den rättssökandes
namn, den rättsliga angelägenheten och rådgivningstiden samt, om
framställningen avser ersättning för nedsatt rådgivningsavgift, anledningen
till nedsättningen.

Framställningen skall göras senast den 1 februari året efter det då
rådgivningen lämnades. Förordning (1990:1000).

8 § har upphävts genom förordning (1990:1000).

Allmän rättshjälp

Tillämpningsområdet

9 § Allmän rättshjälp får inte beviljas i ärenden om förrättande av
bouppteckning enligt 20 kap. ärvdabalken, inskrivningsärenden enligt
jordabalken, registerärenden enligt sjölagen (1994:1009) eller lagen
(1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m., ärenden
om fastighetsdeklaration eller mål eller ärenden angående fastighetstaxering.
Förordning (1995:167).

Allmän rättshjälp efter beslut av en advokat eller av en biträdande jurist
på en advokatbyrå

10 § En ansökan om allmän rättshjälp skall innehålla uppgifter om den
rättsliga angelägenhet som ansökningen avser och, om det är möjligt, det
värde som saken rör. Av ansökningen skall framgå om allmän rättshjälp
tidigare har sökts samt om rådgivning har lämnats i angelägenheten och om
rådgivningsavgiften därvid har satts ned. Ansökningen skall, om det inte
är obehövligt, innehålla uppgift om den sjukpenninggrundande inkomst som
senast har fastställts för den rättssökande av allmän försäkringskassa
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Utöver vad som följer av första stycket skall uppgifter också lämnas om
den rättssökandes förhållanden enligt ett formulär som domstolsverket
fastställer.

Uppgifterna om de ekonomiska förhållandena och om huruvida allmän
rättshjälp tidigare har sökts skall lämnas på heder och samvete.
Förordning (1983:155).

11 § Beslut av en advokat eller av en biträdande jurist på en advokatbyrå
om allmän rättshjälp skall tecknas på ansökningen. Den rättssökande skall
erhålla ett skriftligt besked om beslutet. Beskedet skall innehålla
uppgifter om

1. den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser,

2. dagen då ansökningen bifölls,

3. den grundavgift som har bestämts,

4. den procentsats efter vilken den rättssökande skall betala
tilläggsavgift,

5. högsta beloppet för tilläggsavgiften. Förordning (1993:12).

12 § Har en advokat eller en biträdande jurist på en advokatbyrå beviljat
allmän rättshjälp och anhängiggörs angelägenheten vid en domstol, skall
rättshjälpsansökningen med beslutet om rättshjälp genast ges in till
domstolen.

Om angelägenheten anhängiggörs vid en annan myndighet eller vid en
skiljenämnd, skall den rättssökande genast tillställa myndigheten eller
skiljenämnden det besked som avses i 11 § i original eller kopia. En
anteckning om beskedets innehåll skall göras i dagboken eller i akten
eller på annat lämpligt ställe.

Har en advokat eller en biträdande jurist på en advokatbyrå beviljat
allmän rättshjälp och fordras ett beslut av rättshjälpsmyndigheten i en
fråga som rör rättshjälpen, skall i samband med att framställning görs
hos myndigheten rättshjälpsansökningen med beslutet om rättshjälp
samtidigt tillställas myndigheten. Förordning (1990:1000).

Allmän rättshjälp efter beslut av domstol eller av rättshjälpsmyndigheten

13 § En ansökan om allmän rättshjälp skall innehålla uppgifter om den
rättsliga angelägenhet som ansökningen avser och, om det är möjligt, det
värde som saken rör. Avser ansökningen en rättslig angelägenhet som skall
prövas eller på annat sätt behandlas utom riket, skall detta anges. Av
ansökningen skall framgå om allmän rättshjälp tidigare har sökts samt om
rådgivning har lämnats i angelägenheten och om rådgivningsavgiften därvid
har satts ned. Ansökningen skall om det inte är obehövligt innehålla
uppgift om den sjukpenninggrundande inkomst som senast har fastställts
för den rättssökande av allmän försäkringskassa enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring.

Vill den rättssökande att ett biträde skall förordnas för honom, skall
han uppge detta i ansökningen. Kan den rättsliga angelägenheten antas vara
av sådan art att särskilda skäl för biträdesförordnande krävs enligt 20 §
andra stycket rättshjälpslagen (1972:429), skall även anges de skäl som
åberopas till stöd för begäran om biträdesförordnandet.

Om den rättsliga angelägenheten avser en fastighet eller byggnad, skall
sökanden i ansökningen ange huruvida han har eller har haft en
rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som täcker
angelägenheten i fråga. Saknar den rättssökande sådant skydd och skulle
angelägenheten ha omfattats av en normal rättsskyddsförsäkring, skall
sökanden ange varför han saknar rättsskydd. Den rättssökande skall vidare
ange de kostnader han har haft i angelägenheten.

Om den rättsliga angelägenheten avser skadestånd, skall sökanden uppge om
det är fråga om trafikskadeersättning enligt trafikskadelagen (1975:1410)
eller om skadeståndet kan komma att betalas från en föreliggande
ansvarsförsäkring.

Utöver vad som följer av första–fjärde styckena skall uppgifter också
lämnas om den rättssökandes förhållanden enligt ett formulär som
domstolsverket fastställer.

Om ett dödsbo är sökande, skall i stället genom bouppteckning eller på annat
sätt en tillförlitlig utredning lämnas om boets ekonomiska ställning.
Ansökningen skall innehålla de uppgifter om dödsbodelägarnas ekonomiska
villkor som är av betydelse för prövningen.

Uppgifterna om de ekonomiska förhållandena, om kostnaderna i en angelägenhet
som avser fastighet eller byggnad och om huruvida allmän rättshjälp tidigare
har sökts skall lämnas på heder och samvete. Den rättssökande skall också på
heder och samvete intyga att i ansökningen har lämnats alla de uppgifter som,
såvitt sökanden vet, är av betydelse för bedömningen av ansökningen och att
de lämnade uppgifterna är riktiga. Förordning (1989:362).

14 § Har en ansökan om allmän rättshjälp bifallits, skall den rättssökande
få ett skriftligt besked om detta. Om beskedets innehåll gäller vad som
föreskrivs i 11 §.

Har ett biträde eller en bodelningsförrättare förordnats, skall det anges i
beskedet. Har varken biträde eller bodelningsförrättare förordnats, skall
det framgå av beskedet hur och inom vilken tid grundavgiften skall betalas
till staten och upplysning lämnas om påföljden vid utebliven betalning.

Biträdet och bodelningsförrättaren skall få ett skriftligt besked om
förordnandet. Förordning (1993:12).

15 § Har allmän rättshjälp beviljats av en myndighet och handläggs eller
anhängiggörs den rättsliga angelägenheten utan att det är fråga om
fullföljd mot myndighetens avgörande vid en annan myndighet eller vid en
skiljenämnd, skall den rättssökande genast tillställa den sistnämnda
myndigheten eller skiljenämnden det besked som avses i 14 § första stycket
i original eller kopia. En anteckning om beskedets innehåll skall göras i
dagboken eller i akten eller på annat lämpligt ställe.
Förordning (1990:1000).

16 § Har en make beviljats allmän rättshjälp i ett ärende om bodelning med
anledning av äktenskapsskillnad, skall domstolen, innan
bodelningsförrättare förordnas, vid behov underrätta den som har
föreslagits till bodelningsförrättare om rättshjälpen. Detsamma gäller
när en sambo har beviljats allmän rättshjälp i ett ärende om bodelning
som skall förrättas av annan anledning än att den ena sambon har avlidit.

Beviljas allmän rättshjälp efter det att rätten förordnat en
bodelningsförrättare, skall rättshjälpsmyndigheten underrätta denne om
rättshjälpen. Förordning (1990:1000).

Gemensamma bestämmelser för allmän rättshjälp

17 § Om allmän rättshjälp har beviljats av rättshjälpsmyndigheten, skall
domstol underrätta myndigheten när den rättsliga angelägenheten
anhängiggörs vid domstolen. När rättshjälpsmyndigheten har mottagit
underrättelsen, skall myndigheten genast underrätta domstolen om de
kostnader i ärendet som myndigheten har fastställt. Om en domstol eller
rättshjälpsmyndigheten behöver ytterligare handlingar som underlag för
ett beslut som gäller rättshjälpen, ankommer det på domstolen eller
myndigheten att rekvirera dessa. Förordning (1990:1000).

18 § Om någon kostnad för rättshjälpen har uppkommit i ett mål eller ett
ärende vid en domstol eller en annan myndighet sedan allmän rättshjälp har
beviljats, skall en anteckning om kostnaden med angivande av dagen då
kostnaden uppkom göras i dagboken eller på beskedet om rättshjälp.

19 § Om ett biträde har satt en advokat eller en biträdande jurist på en
advokatbyrå i sitt ställe (substitution), skall denne av biträdet erhålla
ett skriftligt besked om detta.

20 § Ett biträde, en bodelningsförrättare eller en medlare enligt 42 kap.
17 § rättegångsbalken skall i sin kostnadsräkning i skilda poster ta upp
den ersättning som begärs för arbete, tidsspillan och utlägg. Om den som
begär ersättning är skyldig att redovisa mervärdesskatt, skall de olika
posterna anges med skatten inräknad. Ingår i den begärda ersättningen
utlägg för vilka det inte föreligger skyldighet att redovisa
mervärdesskatt, skall dessa utlägg anges särskilt. I kostnadsräkningen
skall också anges hur stor del av den totala ersättningen som utgör
mervärdesskatt.

Om ersättningen inte skall bestämmas enligt taxa eller om den begärda
ersättningen avviker från fastställd taxa, skall kostnadsräkningen innehålla
en arbetsredogörelse. Denna skall vara så utförlig att ersättningsanspråkets
skälighet kan bedömas. Om den som begär ersättning vill åberopa några
särskilda omständigheter, såsom att uppdraget varit särskilt svårt eller
krävande, skall dessa redovisas. Av kostnadsräkningen skall även framgå den
tid som har lagts ned på uppdraget och när arbetet påbörjades. I
kostnadsräkningen skall också anges sådana omständigheter som kan vara av
betydelse för tillämpningen av 31 a § rättshjälpslagen (1972:429).

Har en advokat eller en biträdande jurist på en advokatbyrå beviljat allmän
rättshjälp, skall det framgå av biträdets kostnadsräkning om andra
rättshjälpskostnader än biträdesersättning har uppkommit i ärendet innan det
anhängiggjorts vid någon myndighet. Ett sådant besked som avses i 19 § skall
fogas till kostnadsräkningen. En bodelningsförrättare skall bifoga en kopia
av rättens förordnande.

Avser rättshjälpen ett ärende vid en annan myndighet än domstol eller ett
förfarande inför skiljenämnd, skall kostnadsräkningen ges in till
myndigheten eller skiljenämnden. Denna skall utan dröjsmål sända räkningen
till rättshjälpsmyndigheten med ett eget yttrande. Förordning (1990:1000).

21 § Rättshjälpsmyndigheten och domstolarna skall enligt de föreskrifter
som domstolsverket utfärdar lämna uppgifter om sina beslut rörande allmän
rättshjälp. Förordning (1990:1000).

22 § Domstolsverket fastställer årligen grundbeloppet för beräkning
av grundavgiften och beslutar närmare föreskrifter i de hänseenden
som avses i 6 § fjärde stycket och 11 § andra stycket
rättshjälpslagen (1972:429).

Domstolsverket fastställer de taxor som avses i 22 § första stycket
rättshjälpslagen och 21 kap. 10 § rättegångsbalken på grundval av en
timkostnadsnorm som beslutas av regeringen. Domstolsverket
fastställer också hur ersättning för tidsspillan skall beräknas.
Förordning (1995:977).

23 § Som en utredning av mindre omfattning enligt 25 § första stycket
rättshjälpslagen (1972:429) skall anses en utredning vars kostnader,
mervärdesskatten oräknad, inte beräknas överstiga ett belopp motsvarande
hälften av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
som gällde året innan rättshjälp begärdes.

En begäran om tillstånd till en sådan utredning som avses i 25 § första
stycket första meningen rättshjälpslagen skall innehålla uppgifter om vem
som skall utföra utredningen, de beräknade kostnaderna, vad som skall
visas med utredningen samt övriga omständigheter som är av betydelse för
tillståndsfrågan.

Ersättningen till den som har medverkat vid utredningen skall bestämmas
till ett skäligt belopp. I fråga om ersättning för inställelse tillämpas
bestämmelserna om beräkning av ersättning av allmänna medel till vittnen.

Den som begär ersättning för en utredning är skyldig att lämna de uppgifter
som behövs för att ersättningen skall kunna bestämmas. Den tid som har
lagts ned på uppdraget skall alltid anges. Förordning (1990:1000).

24 § Om det beslutas att rättshjälpen skall upphöra och om den rättsliga
angelägenheten är anhängig vid en annan myndighet än den som har beslutat
om upphörandet, skall den andra myndigheten underrättas om beslutet.
Motsvarande gäller då angelägenheten är föremål för prövning av en
skiljenämnd.

Den rättssökande, biträde, bodelningsförrättare och medlare skall
underrättas om beslutet. Förordning (1987:1032).

25 § Har en annan myndighet än domstol i ett mål eller i ett ärende
meddelat ett beslut om rättshjälpskostnad enligt 9 § rättshjälpslagen
(1972:429), skall när målet eller ärendet är slutligt handlagt uppgift om
kostnaden lämnas till rättshjälpsmyndigheten. I underrättelsen skall anges
om talan har fullföljts mot myndighetens avgörande i huvudsaken eller mot
beslutet om rättshjälpskostnad. Avser underrättelsen ett beslut i anledning
av fullföljd talan mot ett beslut om rättshjälpskostnad, skall den
innehålla uppgift om det överklagade beslutet. Förordning (1990:1000).

26 § Om det i ett mål eller i ett ärende kan bli fråga om nedsättning av
återbetalningsskyldighet enligt 31 b § rättshjälpslagen (1972:429), skall
den make eller sambo som inte har allmän rättshjälp lämna domstolen eller
rättshjälpsmyndigheten de upplysningar som behövs för att pröva
återbetalningsskyldigheten. Förordning (1990:1000).

27 § En avräkning enligt 30 § rättshjälpslagen (1972:429) med den
rättssökande skall innehålla uppgift om den slutligt fastställda
grundavgiften och i förekommande fall tilläggsavgiften. Belopp som den
rättssökande skall betala till staten eller erhålla från staten skall
anges i avräkningen. Även anledningen skall anges. Förordning (1993:12).

28 § En avräkning enligt 30 § rättshjälpslagen (1972:429) med biträde
eller bodelningsförrättare skall innehålla uppgifter om

1. den fastställda ersättningen till biträdet eller bodelningsförrättaren,

2. den grundavgift och i förekommande fall tilläggsavgift som skall
avräknas mot biträdets ersättning,

3. förskott på ersättningen,

4. det belopp som biträdet eller bodelningsförrättaren skall erhålla från
staten eller betala till staten. Förordning (1993:12).

29 § I en avräkning enligt 30 § rättshjälpslagen (1972:429) med den
rättssökande skall det anmärkas att en ny avräkning kan komma att ske om
det skulle visa sig att det finns ytterligare kostnader som inte har
beaktats vid avräkningen. Förordning (1990:1000).

Rättshjälp åt misstänkt i brottmål

30 § I fråga om en offentlig försvarares kostnadsräkning och om skyldighet
för allmänna domstolar att lämna uppgifter till domstolsverket skall 20 §
första och andra styckena och 21 § tillämpas. Förordning (1982:21).

30 a § Om en offentlig försvarare har meddelat rådgivning i saken åt den
misstänkte, skall försvararen ange rådgivningsavgiftens storlek när han
yrkar ersättning för försvaret. Förordning (1983:923).

31 § En ansökan om sådan rättshjälp som avses i 36 § rättshjälpslagen
(1972:429) skall innehålla uppgifter om det mål som ansökningen rör och
om de kostnader som den sökande avser att få ersatta genom rättshjälpen.
I ansökningen skall vidare lämnas uppgifter om den sökandes förhållanden
enligt ett formulär som domstolsverket fastställer. En skriftlig ansökan
skall vara egenhändigt undertecknad av den sökande.

Om rätten har bifallit ansökningen, skall den sökande erhålla ett
skriftligt besked om detta. I beskedet skall anges domstolen, målets
nummer och sakens beskaffenhet. I övrigt skall 18 § tillämpas.

Rättshjälp genom offentligt biträde

32 § Görs en ansökan om förordnande av offentligt biträde och handläggs
målet eller ärendet av en annan myndighet än den på vilken det ankommer
att meddela förordnandet, skall den handläggande myndighetens yttrande
över ansökningen inhämtas, om det inte är uppenbart obehövligt.

33 § En anmälan enligt 43 § rättshjälpslagen (1972:429) om behov av
offentligt biträde skall innehålla uppgifter om de omständigheter som är
av betydelse för bedömningen av biträdesfrågan.

34 § Om rättshjälp genom offentligt biträde har beviljats, skall den
som beviljats rättshjälpen och biträdet erhålla ett skriftligt besked
om detta. Har en annan myndighet än den som handlägger målet eller
ärendet meddelat beslutet, skall även den handläggande myndigheten
erhålla ett sådant besked.

35 § Har ett offentligt biträde satt en advokat eller en biträdande
jurist på en advokatbyrå i sitt ställe (substitution), skall denne av
biträdet erhålla ett skriftligt besked om detta.

36 § I fråga om ett offentligt biträdes kostnadsräkning skall 20 § första,
andra och tredje styckena tillämpas. Kostnadsräkningen skall ges in till
den myndighet som handlägger målet eller ärendet. Ankommer prövningen av
ersättningsanspråket inte på den handläggande myndigheten utan på
rättshjälpsmyndigheten eller en länsrätt, skall den handläggande
myndigheten utan dröjsmål sända kostnadsräkningen till
rättshjälpsmyndigheten eller rätten med ett eget yttrande.

Rättshjälpsmyndigheten, domstolar och andra myndigheter som beslutat i
fråga om rättshjälp genom offentligt biträde skall enligt de föreskrifter
som domstolsverket utfärdar lämna uppgifter till verket om sina beslut om
rättshjälp. Förordning (1990:1000).

37 § I fråga om tillstånd till en sådan utredning som avses i 45 § andra
stycket rättshjälpslagen (1972:429) och ersättning till den som medverkat
vid utredningen tillämpas 23 § andra-fjärde styckena.
Förordning (1990:1000).

Utbetalning av ersättningar m.m.

38 § Rättshjälpsmyndigheten ombesörjer att sådan ersättning av allmänna
medel enligt bestämmelserna om allmän rättshjälp som inte skall betalas
omedelbart tillställs den berättigade. Detsamma gäller i fråga om det
belopp som tillkommer den rättssökande enligt 32 § första stycket
rättshjälpslagen (1972:429). I övrigt ankommer det på den myndighet som
bestämmer ersättning av allmänna medel att ombesörja att ersättningen
tillställs den berättigade. Förordning (1990:1000).

39 § Den som har rätt till ersättning av allmänna medel för en inställelse
är även berättigad till förskott på ersättningen. En upplysning om detta
skall ges i kallelsen. I denna skall också anges de grunder efter vilka
förskottet skall beräknas och vad den kallade måste göra, om han vill få
förskott.

Ett biträde eller en bodelningsförrättare som har frånträtt sitt uppdrag
i förtid har rätt till förskott på sin ersättning med skäligt belopp.
Även i annat fall har biträdet eller bodelningsförrättaren rätt till
sådant förskott, om det finns skäl för det med hänsyn till det arbete
som har lagts ned i ärendet och till den tid som återstår innan
ersättningen kan fastställas. Förskott får betalas även till annan,
om det med hänsyn till omständigheterna är skäligt att förskott lämnas.

I ärenden enligt utlänningslagen (1989:529) vid statens invandrarverk,
hos utlänningsnämnden och hos regeringen har ett offentligt biträde
rätt till förskott med skäligt belopp, om det finns anledning till det
med hänsyn till den tid som återstår innan ersättningen kan fastställas.

En framställning om förskott görs hos den myndighet som bestämmer
ersättningen. Ett vittne eller en sådan sakkunnig vid allmän domstol
som inte har utsetts av rätten får dock i stället begära förskott hos
tingsrätten eller polismyndigheten i den ort där han vistas eller hos
kronofogdemyndigheten i regionen. Därvid tillämpas bestämmelserna i 2 §
andra stycket kungörelsen (1973:261) om utbetalning av vissa
ersättningar i mål eller ärende vid domstol m.m.

Förskott skall betalas kontant. Förskott på reseersättning får dock
lämnas i form av färdbiljett. Förordning (1996:1445).

40 § Ersättningar av allmänna medel till vittnen och, om det finns
särskilda skäl, även till andra skall betalas omedelbart.

Om ersättningen inte betalas omedelbart, skall myndigheten, om det
gäller ersättning enligt bestämmelserna om allmän rättshjälp, inom en
vecka underrätta rättshjälpsmyndigheten om ersättningsbeslutet. Om
ersättningen skall betalas enligt bestämmelserna om rättshjälp åt
misstänkt i brottmål eller om rättshjälp genom offentligt biträde,
skall myndigheten inom samma tid sända ett besked om ersättningsbeslutet
till den redovisningscentral som betjänar myndigheten eller, om
myndigheten inte betjänas av någon redovisningscentral, på annat sätt
vidta åtgärder för utbetalningen.

Kommunala myndigheter och andra statliga myndigheter än domstolarna
tillgodoförs efter framställning till rättshjälpsmyndigheten medel som
har betalats enligt första eller andra stycket. Förordning (1990:1000).

41 § har upphävts genom förordning (1990:1000).

42 § När ett beslut har meddelats i anledning av klagan över en myndighets
beslut om ersättning eller förskott av allmänna medel, skall underrättelse
om det nya beslutet utan dröjsmål sändas till den myndighet där målet eller
ärendet är eller senast har varit anhängigt. Om beslutet meddelats enligt
bestämmelserna om allmän rättshjäp skall en underrättelse också sändas till
rättshjälpsmyndigheten. Förordning (1990:1000).

42 a § Den gräns som avses i 31 b § andra stycket rättshjälpslagen
(1972:429), 31 kap. 1 § femte stycket rättegångsbalken och 23 § tredje
stycket lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara
m. m. skall vara 250 kronor. Förordning (1992:976).

43 § Om en domstol eller rättshjälpsmyndigheten med stöd av 31 § eller
31 a–c §§ rättshjälpslagen (1972:429) har beslutat att en part eller en
annan person skall ge ut ersättning till staten, skall den
betalningsskyldige så snart beslutet har vunnit laga kraft anmanas att
inom en viss tid betala ersättningen.

Om ett beslut om återbetalningsskyldighet har meddelats av en annan
myndighet än som har angetts i första stycket eller av en skiljenämnd,
skall en underrättelse om beslutet sändas till rättshjälpsmyndigheten.
Sedan rättshjälpsmyndigheten i anledning av underrättelsen beslutat om
det belopp som återbetalningsskyldigheten skall omfatta samt om
fördelningen av ersättningen mellan staten och den rättssökande enligt
31 § andra eller tredje styckena rättshjälpslagen, skall första stycket
tillämpas. Förordning (1990:1000).

44 § Underlåter någon som har uppburit ett förskott av allmänna medel
att fullgöra den uppgift som förskottet avser, skall
den myndighet som skulle ha bestämt ersättningen till
förskottstagaren pröva om förskottet skall återbetalas. När ett
beslut om återbetalning har vunnit laga kraft skall det sändas över
till Rättshjälpsmyndigheten, som skall vidta de åtgärder som
behövs för att få tillbaka förskottet.

Har den som uppburit förskott för kostnader enligt 9 b §
rättshjälpslagen (1972:429) därefter fått dessa helt eller delvis
ersatta genom någon försäkring eller av domstol eller annan
myndighet i den främmande staten, och kan detta belopp inte
avräknas mot den ersättning som slutligt bestäms, skall
Rättshjälpsmyndigheten pröva om motsvarande del av förskottet
skall återbetalas samt vidta de åtgärder som behövs för att få
tillbaka förskottet. Förordning (1994:1115).

45 § Närmare föreskrifter om förfarandet för att erhålla verkställighet
av beslut om betalning till staten enligt bestämmelserna i
rättshjälpslagen (1972:429) och enligt denna förordning om rättshjälp
åt misstänkt i brottmål och rättshjälp genom offentligt biträde beslutas
av Domstolsverket efter samråd med Riksskatteverket. Förordning
(1990:1000).

Särskilda bestämmelser

46 § I sådana ärenden hos regeringen som avses i 43 § andra stycket
andra meningen rättshjälpslagen (1972:429) skall prövningen göras av
expeditionschefen i det departement till vilket ärendet hör. Detsamma
gäller i fråga om sådana yttranden som avses i 20, 32 och 36 §§. Hos
Utrikesdepartementet skall dock yttrandet avges av rättschefen i
departementet. I ärenden om nåd i brottmål, i ärenden om upphävande
av domstols dom eller beslut om utvisning på grund av brott och i
ärenden enligt lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap får
yttrandet avges av huvudmannen för den enhet som svarar för ärendets
beredning. Regeringen kan uppdra även åt särskilda tjänstemän i
departementen att pröva frågor och avge yttranden som har angetts nu.
Förordning (1995:377).

47 § Domstolsverket bemyndigas med stöd av 49 a och 49 b §§
rättshjälpslagen (1972:429) att överklaga beslut om rättshjälp samt
påkalla beslut om att allmän rättshjälp skall upphöra.

Att Justitiekanslern får överta uppgiften att överklaga beslut om
rättshjälp och påkalla beslut om att allmän rättshjälp skall upphöra
enligt 34 § rättshjälpslagen framgår av 2 § förordningen (1975:1345)
med instruktion för Justitiekanslern. Förordning (1993:12).

Övergångsbestämmelser

1987:1032

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Föreskrifterna i 13 § andra stycket gäller fortfarande i sin äldre
lydelse i fråga om angelägenheter som handläggs enligt lagen (1974:8)
om rättegången i tvistemål om mindre värden.

3. I fall där skiftesman har förordnats enligt giftermålsbalken, gäller
16, 20 och 24 §§ i sin äldre lydelse.

1988:292

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1988. Äldre föreskrifter
tillämpas fortfarande i fall där rättshjälp har sökts före ikraftträdandet.

1989:558

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1989. I ärende enligt
utlänningslagen (1980:376) tillämpas fortfarande äldre bestämmelser.

1990:1000

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1991. Föreskrifterna i 20 §
första stycket gäller fortfarande i sin äldre lydelse i fråga om ersättning
för arbete som utförts före den 1 januari 1991.

1990:1075

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1991. Taxor som har fastställts
före ikraftträdandet och som skall börja tillämpas den 1 januari 1991 eller
senare skall för att vara giltiga underställas regeringen för godkännande.

1993:12

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1993. Bestämmelserna i 11, 14, 27
och 28 §§ i deras äldre lydelse gäller fortfarande i fall då rättshjälp sökts
före ikraftträdandet.

1997:404

Den upphävda förordning gäller dock fortfarande om rättshjälp
beviljats med stöd av rättshjälpslagen (1972:429).