Förordning (1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg

SFS nr: 1980:789
Departement/myndighet: Näringsdepartementet
Utfärdad: 1980-10-30
Ändring införd: t.o.m. SFS 2014:1249

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna förordning innehåller föreskrifter som ansluter till lagen
(1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg.
Förordning (1996:528).

2 § Transportstyrelsen får meddela sådana föreskrifter som avses
i 1 kap. 3 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från
fartyg och som avser oljetankfartyg eller andra skadliga ämnen
än olja och skadliga flytande ämnen i bulk.

Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om vad som vid
tillämpningen av denna förordning förstås med hamn och
kemikalietankfartyg.

Transportstyrelsen får också meddela sådana föreskrifter som
avses i 2 kap. 3 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening
från fartyg och som avser förbud mot utsläpp av andra skadliga
ämnen än skadliga flytande ämnen i bulk. Förordning (2008:1127).

2 kap. Förbud mot förorening från fartyg

Utsläpp av olja

Definitioner

1 § Med MARPOL 73/78 avses i detta kapitel 1973 års
internationella konvention till förhindrande av förorening från
fartyg och 1978 års tilläggsprotokoll till denna konvention.
Förordning (2006:1321).

2 § Med olja avses petroleum i varje form, inbegripet råolja,
eldningsolja, sludge, oljeavfall och raffinerade produkter med
undantag för petrokemiska produkter som är skadliga flytande
ämnen enligt 17 §. Som olja anses också oljehaltiga
blandningar.

Som olja anses de ämnen som förtecknas i MARPOL 73/78, Annex I,
Appendix I, dock bara i den mån de omfattas av definitionen i
första stycket. Förordning (2006:1321).

3 § Med specialområde avses när det gäller bestämmelser om
utsläpp av olja Adenvikenområdet, Antarktisområdet,
Gulfområdet, Medelhavsområdet, det nordvästeuropeiska
havsområdet, Omanområdet, Rödahavsområdet, Svartahavsområdet
och Östersjöområdet. Dessa områden avgränsas så att med

Adenvikenområdet förstås den del av Adenviken mellan Röda havet
och Arabiska havet som i väster begränsas av loxodromen mellan
Ras si Ane (12°28′,5N; 043°19′,6E) och Husn Murad (12°40′,4N;
043°30′,2E) och i öster av loxodromen mellan Ras Asir (11°50’N;
051°16′,9E) och Ras Fartak (15°35’N; 052°13′,8E),

Antarktisområdet förstås havsområdet söder om latituden 60 S,

Gulfområdet förstås havsområdet nordväst om loxodromen mellan
Ras al Hadd (22°30’N; 059°48’E) och Ras al Fasteh (25°04’N;
61°25’E),

Medelhavsområdet förstås det egentliga Medelhavet med vikar och
hav, begränsat mot Svarta havet av latituden 41 N och i väst av
Gibraltarsund vid meridianen 05°36’W,

nordvästeuropeiska havsområdet förstås Nordsjön, Irländska
sjön, Keltiska sjön, Engelska kanalen och del av nordöstra
Atlanten omedelbart väster om Irland, begränsat av punkterna

48°27’N på Frankrikes kust

48°27’N; 6°25’W

49°52’N; 7°44’W

50°30’N; 12°W

56°30’N; 12°W

62°N; 3°W

62°N på Norges kust

57°44.8’N på Danmarks och Sveriges kust,

Omanområdet förstås sjöområdet begränsat av punkterna

22°30′,00N; 59°48′,00E

23°47′,27N; 60°35′,73E

22°40′,62N; 62°25′,29E

21°47′,40N; 63°22′,22E

20°30′,37N; 62°52′,41E

19°45′,90N; 62°25′,97E

18°49′,92N; 62°02′,94E

17°44′,36N; 61°05′,53E

16°43′,71N; 60°25′,62E

16°03′,90N; 59°32′,24E

15°15′,20N; 58°58′,52E

14°36′,93N; 58°10′,23E

14°18′,93N; 57°27′,03E

14°11′,53N; 56°53′,75E

13°53′,80N; 56°19′,24E

13°45′,86N; 55°54′,53E

14°27′,38N; 54°51′,42E

14°40′,10N; 54°27′,35E

14°46′,21N; 54°08′,56E

15°20′,74N; 53°38′,33E

15°48′,69N; 53°32′,07E

16°23′,02N; 53°14′,82E

16°39′,06N; 53°06′,52E,

Rödahavsområdet förstås det egentliga Röda havet med Suezviken
och Aqabaviken, begränsat i söder av loxodromer mellan Ras si
Ane (12°8′,5N; 43°19′,6E) och Husn Murad (12°40′,4N;
45°30′,2E),

Svartahavsområdet förstås det egentliga Svarta havet, begränsat
mot Medelhavet genom latituden 41°N,

Östersjöområdet förstås allt vattenområde i den egentliga
Östersjön med Bottniska viken, Finska viken och inloppet till
Östersjön upp till latituden genom Skagen i Skagerrak vid
57°44′,8N. Förordning (2006:1321).

4 § Med rent barlastvatten avses vatten i en tank som, sedan
den senast använts för transport av olja, har rengjorts så att
barlast från den inte ger upphov till

1. synliga spår av olja på vattenytan eller på omgivande
stränder om barlasten släpps ut från ett stillaliggande fartyg
i rent, lugnt vatten i klart väder under dagtid, eller

2. oljeslam eller emulsion under vattenytan eller på omgivande
stränder.

Om barlasten släpps ut genom ett godkänt övervaknings- och
kontrollsystem för oljeutsläpp, som visar att oljeinnehållet i
utflödet inte överstiger 15 ppm, skall dock barlasten betraktas
som ren även om synliga spår av olja upptäcks.

Med rent länsvatten avses vatten med ett oljeinnehåll på 15 ppm
eller mindre. Förordning (2006:1321).

Förbud mot utsläpp av olja

5 § I 2 kap. 2 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening
från fartyg finns bestämmelser om förbud mot utsläpp av olja
från fartyg inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon
samt Östersjöområdet utanför dessa vattenområden.

Utöver vad som sägs i 2 kap. 2 § lagen om åtgärder mot
förorening från fartyg får fartyg inte släppa ut olja inom inre
vatten, territorialhav eller ekonomisk zon som tillhör en annan
medlemsstat i Europeiska unionen.

Fartyg får inte släppa ut olja på det fria havet.

Utöver vad som sägs i 2 kap. 2 § lagen om åtgärder mot
förorening från fartyg eller i andra och tredje styckena får
svenska fartyg inte släppa ut olja inom specialområde.

Vid överträdelse av förbud mot utsläpp av olja inom områden som
avses i andra eller tredje stycket skall
vattenföroreningsavgift enligt 8 kap. lagen (1980:424) om
åtgärder mot förorening från fartyg inte tas ut.
Förordning (2006:1321).

6 § Bestämmelser om utsläpp av olja eller oljehaltig blandning
inom Antarktisområdet finns i lagen (2006:924) om Antarktis.
Förordning (2006:1321).

7 § Olja som inte får släppas ut i havet skall behållas ombord
för att lämnas till mottagningsanordning.
Förordning (2006:1321).

Undantag från förbud mot utsläpp av olja

8 § Förbuden i 2 kap. 2 § första stycket lagen (1980:424) om
åtgärder mot förorening från fartyg och förbuden i 5 § gäller
inte i fråga om fritidsfartyg. Förordning (2006:1321).

9 § Trots förbuden mot utsläpp av olja i 2 kap. 2 § första
stycket lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg
och förbuden i 5 § får utsläpp ske av:

1. rent barlastvatten, eller

2. rent länsvatten, om det släpps ut enligt bestämmelserna i 11
och 13 §§.

Med rent barlastvatten avses även segregerad barlast.
Förordning (2006:1321).

10 § Förbuden mot utsläpp av olja i 2 kap. 2 § första
stycket lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från
fartyg och förbuden i 5 § gäller inte i fråga om

1. utsläpp som är nödvändiga för fartygets säkerhet eller
för att rädda människoliv till sjöss,

2. utsläpp som är en följd av skada på fartyget eller dess
utrustning om

– alla rimliga försiktighetsåtgärder har vidtagits efter
det att skadan inträffat eller utsläppet upptäckts i syfte
att hindra eller så långt som möjligt begränsa utsläppet
enligt vad som föreskrivs i 2 kap. 4 § lagen (1980:424) om
åtgärder mot förorening från fartyg, och

– redaren eller befälhavaren inte handlat grovt vårdslöst
och med insikt om att en skada troligen skulle bli följden
eller handlat med avsikt att orsaka skada, eller

3. utsläpp av ämnen som innehåller olja, när utsläppet
görs av Kustbevakningen eller av kommuner eller av någon
på deras uppdrag i syfte att bekämpa ett annat utsläpp.

Första stycket 2 gäller förutom redaren och fartygets
befälhavare även besättningen. Första stycket 2 gäller
inte inom inre vatten eller territorialhav som tillhör
Sverige eller en annan medlemsstat i Europeiska unionen.
Förordning (2010:1153).

Undantag från förbud mot utsläpp av olja inom specialområden
utom Antarktisområdet

11 § Olja och oljehaltig blandning från maskinrum på ett fartyg
med en bruttodräktighet av minst 400 får släppas ut inom
Sveriges inre vatten, territorialhav och ekonomiska zon samt
inom specialområden utom Antarktisområdet under förutsättning
att:

1. fartyget är under gång,

2. fartyget är försett med och har i drift ett behandlings- och
kontrollsystem för länsvatten samt med automatisk
stoppanordning enligt Transportstyrelsens föreskrifter och
allmänna råd om åtgärder mot förorening från fartyg,

3. utflödet har ett oljeinnehåll som utan utspädning uppgår
till högst 15 ppm,

4. den oljehaltiga blandningen, när det gäller oljetankfartyg,
inte kommer från lastpumprum, och

5. den oljehaltiga blandningen, när det gäller oljetankfartyg,
inte är blandad med oljelastrester. Förordning (2008:1127).

12 § Olja och oljehaltig blandning från maskinrum på ett fartyg
med en bruttodräktighet under 400 får släppas ut inom Sveriges
inre vatten, territorialhav och ekonomiska zon samt
specialområden utom Antarktisområdet under förutsättning att:

1. fartyget är under gång,

2. fartyget är försett med och har i drift ett behandlings- och
kontrollsystem för länsvatten enligt Transportstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd om åtgärder mot förorening från
fartyg,

3. utflödet har ett oljeinnehåll som utan utspädning uppgår
till högst 15 ppm,

4. den oljehaltiga blandningen, när det gäller oljetankfartyg,
inte kommer från lastpumprum, och

5. den oljehaltiga blandningen, när det gäller oljetankfartyg,
inte är blandad med oljelastrester. Förordning (2008:1127).

Undantag från förbud mot utsläpp av olja utanför specialområden

13 § Olja eller oljehaltig blandning från maskinrum på ett
fartyg med en bruttodräktighet av minst 400 får släppas ut
utanför specialområden under förutsättning att:

1. fartyget är under gång,

2. fartyget är försett med och har i drift ett behandlings- och
kontrollsystem enligt Transportstyrelsens föreskrifter och
allmänna råd om åtgärder mot förorening från fartyg,

3. utflödet har ett oljeinnehåll som utan utspädning uppgår
till högst 15 ppm,

4. den oljehaltiga blandningen, när det gäller oljetankfartyg,
inte kommer från lastpumprum, och

5. den oljehaltiga blandningen, när det gäller oljetankfartyg,
inte är blandad med oljelastrester. Förordning (2008:1127).

14 § Olja eller oljehaltig blandning från ett oljetankfartygs
lasttanksutrymmen får släppas ut utanför specialområden under
förutsättning att:

1. fartyget befinner sig mer än 50 nautiska mil från närmaste
land,

2. fartyget är under gång,

3. den momentana oljeutläppshastigheten inte vid något
tillfälle överstiger 30 liter per nautisk mil,

4. den sammanlagda mängden olja i utsläppet uppgår till högst
1/15 000 i fråga om oljetankfartyg levererade senast den 31
december 1979 eller, i fråga om oljetankfartyg levererade efter
den 31 december 1979, 1/ 30 000 av den last i vilken oljan
ingick, och

5. fartyget har i drift ett övervaknings- och kontrollsystem
för oljeutsläpp och ett sloptanksarrangemang enligt
Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om åtgärder
mot förorening från fartyg. Förordning (2008:1127).

Utsläpp av kemikalier

15 § Utsläpp av olja får inte innehålla kemikalier eller andra
ämnen i mängder eller koncentrationer som innebär risker för
den marina miljön. Utsläpp får inte heller innehålla kemikalier
eller andra ämnen som tillsatts i syfte att kringgå de villkor
för utsläpp som anges i detta kapitel. Förordning (2006:1321).

Utsläpp av skadliga flytande ämnen i bulk

Definitioner

16 § Med IBC-koden avses den internationella koden för
konstruktion och utrustning av fartyg som till sjöss
transporterar skadliga flytande kemikalier i bulk, antagen av
den internationella sjöfartsorganisationen, IMO.
Förordning (2006:1321).

17 § Skadliga flytande ämnen indelas i de fyra kategorierna

X: skadliga flytande ämnen som, om de släpps ut i havet vid
tankrengöring eller barlastlänsning, kan antas utgöra en
allvarlig risk för marina resurser eller människors hälsa och
som därför berättigar till förbud mot utsläpp i den marina
miljön,

Y: skadliga flytande ämnen som, om de släpps ut i havet vid
tankrengöring eller barlastlänsning, kan antas utgöra en risk
för marina resurser eller människors hälsa, eller kan medföra
skada på skönhets- och rekreationsvärden eller annat behörigt
utnyttjande av havet och som därför berättigar till en
begränsning av kvaliteten på och mängden av utsläppet i den
marina miljön,

Z: skadliga flytande ämnen som, om de släpps ut i havet vid
tankrengöring eller barlastlänsning, kan antas utgöra en mindre
risk för marina resurser eller människors hälsa och därför
berättigar till mindre stränga begränsningar av kvaliteten på
och mängden av utsläppet i den marina miljön,

andra substanser (AS): ämnen som återfinns i kolumnen för
föroreningskategorier i kapitel 18 i IBC-koden och som vid en
bedömning har befunnits falla utanför kategori X, Y eller Z.

Till skadliga flytande ämnen skall räknas de ämnen som
förtecknats i tabellerna i kapitel 17 och 18 i IBC-koden eller
i till denna kod hänförlig förteckning av ämnen som
klassificerats som kategori X, Y eller Z men ännu inte införts
i koden, dock bara i den mån de omfattas av definitionen i
första stycket. Förordning (2006:1321).

18 § Transportstyrelsen klassificerar provisoriskt ämnen som
skadliga flytande ämnen av kategori X, Y eller Z som inte
klassificerats på det sätt som anges i 17 § andra stycket. En
sådan klassificering skall omfattas av förbuden mot utsläpp av
skadliga flytande ämnen bara i den mån den överensstämmer med
definitionerna enligt 17 § första stycket.
Förordning (2008:1127).

19 § Med rent barlastvatten avses vatten som tagits in i en
tank som sedan den senast använts för transport av en last som
innehåller ett ämne av kategori X, Y eller Z omsorgsfullt har
rengjorts, varefter resterna lämnats i land eller släppts ut
och tanken tömts enligt de förutsättningar Transportstyrelsen
får meddela föreskrifter om. Förordning (2008:1127).

Förbud mot utsläpp av skadliga flytande ämnen

20 § Fartyg får inte släppa ut skadliga flytande ämnen av
kategori X, Y eller Z inom inre vatten, territorialhav eller
ekonomisk zon som tillhör Sverige eller en annan medlemsstat i
Europeiska unionen.

Fartyg får inte släppa ut skadliga flytande ämnen av kategori
X, Y eller Z på det fria havet.

Förbuden i första och andra styckena gäller även när
barlastvatten, tankspolvätska eller andra rester eller
blandningar innehåller dessa ämnen. Förordning (2006:1321).

21 § Bestämmelser om utsläpp av skadliga flytande ämnen i
Antarktisområdet finns i lagen (2006:924) om Antarktis.
Förordning (2006:1321).

Undantag från förbud mot utsläpp av skadliga flytande ämnen

22 § Förbuden i 20 § mot utsläpp av skadliga flytande
ämnen gäller inte i fråga om

1. utsläpp som är nödvändiga för fartygets säkerhet eller
för att rädda människoliv till sjöss,

2. utsläpp som är en följd av en skada på fartyget eller
dess utrustning om

– redaren eller befälhavaren inte handlat grovt vårdslöst
och med insikt om att en skada troligen skulle bli följden
eller handlat med avsikt att orsaka skada, eller

3. utsläpp som görs av Kustbevakningen eller av kommuner
eller av någon på deras uppdrag i syfte att bekämpa ett
annat utsläpp.

Utsläppsnormer

23 § Förbuden i 20 § mot utsläpp av skadliga flytande ämnen
gäller inte om följande utsläppskrav är uppfyllda:

1. den ifrågavarande tanken eller tankarna skall, så långt det
är praktiskt möjligt, tömmas enligt de utsläppsmetoder som
framgår av fartygets lasthanteringsmanual,

2. fartyget skall vara under gång med en fart av minst 7 knop
när det gäller fartyg med eget framdrivningsmaskineri eller
minst 4 knop när det gäller fartyg som saknar eget
framdrivningsmaskineri,

3. utsläppet skall ske under vattenlinjen genom ett eller flera
undervattensutlopp och inte överstiga den högsta hastighet som
undervattensutsläppsöppningen är konstruerad för, och

4. utsläppet skall ske på ett avstånd av minst 12 nautiska mil
från närmaste land där vattendjupet är minst 25 meter.
Förordning (2006:1321).

24 § Kravet i 23 § 3 gäller inte fartyg byggda före den 1
januari 2007 vid utsläpp av ämnen av kategori Z eller av
barlastvatten, tankspolvätska eller andra blandningar som
innehåller sådana ämnen. Förordning (2006:1321).

25 § Transportstyrelsen får föreskriva om eller i enskilda fall
besluta om undantag från kravet i 23 § 4 för utsläpp av ämnen
av kategori Z för svenska fartyg sysselsatta i fart inom
Sveriges inre vatten, territorialhav eller ekonomiska zon.
Transportstyrelsen får också föreskriva om eller i enskilda
fall besluta om undantag för svenska fartyg utanför dessa
vattenområden samt för utländska fartyg på svenskt inre vatten,
territorialhav eller svensk ekonomisk zon under förutsättning
att sådan överenskommelse träffats mellan de berörda
kuststaterna. Förordning (2008:1127).

Utsläpp av rester av ämnen av kategori X

26 § En tank som ett ämne av kategori X har lossats från skall
spolas innan fartyget lämnar lossningshamnen. Tankspolvätskan
skall lämnas till en mottagningsanordning i land.
Transportstyrelsen meddelar föreskrifter om tankspolning och
ilandlämning.

Allt vatten som därefter tillförs tanken får släppas ut i havet
enligt utsläppsnormerna i 23 och 24 §§. Förordning (2008:1127).

Utsläpp av rester av ämnen av kategorierna Y och Z

27 § Utsläpp av lastrester av ämnen av kategori Y eller Z skall
ske i enlighet med bestämmelserna i 23 § samt de rengörings-
och utsläppsmetoder som anges i MARPOL 73/78, Annex II,
appendix IV, addendum A.

Om lossning av ett ämne av kategori Y eller Z inte utförs
enligt lasthanteringsmanualen skall tankspolning ske innan
fartyget lämnar lossningshamnen. Transportstyrelsen meddelar
föreskrifter om tankspolning och ilandlämning.

För ämnen med hög viskositet eller stelnande ämnen av kategori
Y gäller att

1. tankspolning skall ske,

2. tankspolvätskan skall lämnas till en mottagningsanordning
till dess tanken är tom, och

3. allt vatten som därefter tillförs tanken får släppas ut i
havet enligt utsläppsnormerna i 23 och 24 §§.
Förordning (2008:1127).

Ventilation av lastrester

28 § Lastrester som innehåller skadliga ämnen får avlägsnas
genom mekanisk ventilation om det sker i enlighet med
lasthanteringsmanualen. Vatten som förs in i tanken efter en
sådan behandling anses vara rent och omfattas inte av
utsläppskraven i detta kapitel. Förordning (2006:1321).

Driftskrav för intag och tömning av barlastvatten

29 § Efter lossning får lasttankar barlastas. Om så krävs
enligt detta kapitel eller Transportstyrelsens föreskrifter
och allmänna råd om åtgärder mot förorening från fartyg
skall tankarna spolas innan de får barlastas. Tömning av
sådan barlast skall göras i enlighet med 23 och 24 §§.
Förordning (2008:1127).

30 § Om ett fartyg befinner sig minst 12 nautiska mil från
närmaste land och vattendjupet är minst 25 meter får barlast
som tillförs en lasttank släppas ut i havet oavsett
utsläppshastigheten, fartygets hastighet och utsläppsöppningens
placering under de förutsättningar som Transportstyrelsen får
meddela föreskrifter om. Förordning (2008:1127).

31 § Tömning i havet av ren eller segregerad barlast omfattas
inte av kraven för utsläpp av skadliga flytande ämnen.
Förordning (2006:1321).

3 kap. Mottagning av avfall från fartyg

1 § Om det finns särskilda skäl får Transportstyrelsen medge att en
behandlingsanordning enligt 3 kap. 1 § första stycket lagen
(1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg får användas även
om den är belägen på en annan plats än där olja lastas eller
oljetankfartyg repareras. Förordning (2008:1127).

2 § Utöver vad som föreskrivs i 3 kap. 1 § första stycket lagen
(1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg skall det finnas
anordningar för mottagning av oljehaltigt barlast eller
tankspolvatten på sådana platser inom Sveriges territorium där

1. oljetankfartyg lastas med annat än olja,

2. fartyg som får föra vatten i bränsletank vanligen lastas,

3. fartyg som får föra vatten i bränsletank vanligen bunkras,

4. annat fartyg än oljetankfartyg repareras.

Finner Transportstyrelsen att det med hänsyn till verksamhetens art
eller omfattning behövs anordning för behandling av det förorenade
vattnet, meddelar styrelsen föreskrifter om detta.

Ansvarig för att det förorenade vattnet kan tas emot och i
förekommande fall behandlas är i de fall som avses i första stycket 1
avlastaren, 2 hamnens innehavare, 3 den som driver
bunkringsverksamheten och 4 den som driver reparationsverksamheten.
Förordning (2008:1127).

3 § Anordningar för mottagning av barlastvatten eller tankspolvätska som
innehåller lastrester av andra skadliga flytande kemikalier än olja
(bulkkemikalier) skall finnas på de platser inom Sveriges territorium
där

1. dylika kemikalier lossas, om det efter lossningen från fartygens
tankar i dessa finns kvar sådana lastrester av bulkkemikalierna som inte
får släppas ut från fartyg,

2. tankfartyg lastas, om det från tank som skall lastas måste avlägsnas
barlastvatten eller tankspolvätska innehållande lastrester av
bulkkemikalier för att lastning skall kunna ske,

3. tankfartyg som har använts för transport av sådana kemikalier
repareras, om barlastvatten eller tankspolvätska innehållande lastrester
av bulkkemikalier måste avlägsnas från fartyget för att reparation skall
kunna utföras.

Ansvarig för att det finns behövliga mottagningsanordningar är i de fall
som avses i första stycket 1 den som mottager kemikalierna, 2 avlastaren
och 3 den som driver reparationsverksamheten. Förordning (1985:829).

4 § Finner Transportstyrelsen att anordningar för mottagning av
förorenat barlast- och tankspolvatten behövs även på andra
platser än vad som sägs i 3 kap. 1 § första stycket lagen
(1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, samt 3 kap.
2 och 3 §§ denna förordning, får styrelsen meddela föreskrifter
om detta. Transportstyrelsen får då även meddela föreskrifter om
vem som svarar för dessa anordningar. Förordning (2008:1127).

5 § Mottagningsanordningar för annat avfall från fartyg än
förorenat barlast- och tankspolvatten skall finnas i alla
hamnar.

I de hamnar där hamnavgift eller motsvarande generell avgift
tas ut för utnyttjande av hamnen ansvarar den som tar ut
avgiften för att mottagningsanordningar finns tillgängliga och
uppfyller de krav som ställs i denna förordning eller i
föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning. I
övriga hamnar ansvarar fastighetsägaren för
mottagningsanordningarna. Förordning (2000:1151).

6 § I fråga om anordning som avses i 3 kap. 2 § denna förordning
skall 3 kap. 4 § första stycket och 6 § första stycket och andra
stycket första meningen lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening
från fartyg tillämpas.

Någon avgift får inte tas ut av fartygens redare eller ägare för
mottagning av sådan tankspolvätska som skall mottagas enligt 8 §.
Förordning (1996:528).

7 § Den som avser att avlämna barlastvatten eller tankspolvätska, som
innehåller lastrester av bulkkemikalier, till en mottagningsanordning
som avses i 3 § skall lämna uppgifter om ämnen i vattnet eller vätskan
som har betydelse för behandlingen. Närmare föreskrifter om lämnande av
sådana uppgifter meddelas av Transportstyrelsen.
Förordning (2008:1127).

8 § Fartygstank från vilken lossats bulkkemikalier som Transportstyrelsen
bestämmer skall rengöras från lastrester i enlighet med vad styrelsen
föreskriver. Tankspolvätska från rengöringen skall avlämnas till en
mottagningsanordning, som avses i 3 § första stycket 1, innan fartyget
avgår. Den som svarar för anordningen är skyldig att mottaga
tankspolvätskan om fartyget lossats hos honom. Förordning (2008:1127).

9 § Tankfartyg får inte

1. lastas hos den som svarar för att det finns behövlig
mottagningsanordning som avses i 3 § första stycket 2, om denne inte
från tank som skall lastas mottager sådant barlastvatten eller sådan
tankspolvätska innehållande lastrester av bulkkemikalier som måste
avlägsnas för att lastningen skall kunna ske,

2. repareras hos den som svarar för att det finns behövlig
mottagningsanordning som avses i 3 § första stycket 3, om denne inte
mottager sådant barlastvatten eller sådan tankspolvätska innehållande
lastrester av bulkkemikalier som måste avlägsnas från fartyget för att
reparationen skall kunna utföras. Förordning (1983:59).

10 § Utan hinder av 3 kap. 6 § första stycket denna förordning får
innehavare av hamn, i fall som avses i 3 kap. 2 § första stycket 2
förordningen, ta ut avgift av fartygets avlastare för mottagning eller
behandling av förorenat barlast-eller tankspolvatten, om inte avlastaren
gentemot innehavaren har åtagit sig att ombesörja mottagningen eller
behandlingen. Förordning (1983:59).

11 § Föreskrifter enligt 3 kap. 7 § samt 8 § 2 och 3 lagen
(1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg meddelas av
Transportstyrelsen.

Bestämmelser om tillstånds- och anmälningsplikt i fråga om
mottagnings- och behandlingsanordningar finns i 9 kap.
miljöbalken, förordningen (1998:899) om miljöfarlig
verksamhet och hälsoskydd samt miljöprövningsförordningen
(2013:251). Förordning (2013:258).

12 § Innan ett fartyg avgår från en svensk hamn skall det till
en mottagningsanordning avlämna allt sådant avfall som härrör
från eller i övrigt står i samband med fartygets drift och som
det är förbjudet att släppa ut. Transportstyrelsen får meddela
närmare föreskrifter om denna skyldighet. Transportstyrelsen
får även meddela föreskrifter om skyldigheten att avlämna
lastrester. Förordning (2008:1127).

13 § Den som ansvarar för en mottagningsanordning skall efter
samråd med kommunen upprätta en avfallshanteringsplan.
Transportstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om sådana
planer. Förordning (2008:1127).

4 kap. Fartygs konstruktion, m. m.

1 § Föreskrifter om fartygs konstruktion, utrustning och drift
enligt 4 kap. 1 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening
från fartyg meddelas av Transportstyrelsen. Sådana bestämmelser
finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
782/2003 av den 14 april 2003 om förbud mot tennorganiska
föreningar på fartyg. Förordning (2008:1127).

2 § Svenska oljetankfartyg med en bruttodräktighet av minst
150 och andra svenska fartyg med en bruttodräktighet av minst
400 som används i internationell resa skall vara försedda med
internationellt oljeskyddscertifikat enligt 1978 års protokoll
till 1973 års internationella konvention till förhindrande av
förorening från fartyg (MARPOL 73/78). Sådant certifikat får
utfärdas att gälla högst fem år.

Svenska fartyg som avses i regel 2 i bilaga IV till MARPOL
73/78 och som används i internationell resa skall vara försedda
med ett internationellt föroreningsskyddscertifikat för
toalettavfall. Sådant certifikat får utfärdas att gälla högst
fem år.

Svenska kemikalietankfartyg som används i internationell resa
skall vara försedda med ett internationellt
föroreningsskyddscertifikat för transport av skadliga flytande
ämnen i bulk enligt MARPOL 73/78. Sådant certifikat får
utfärdas att gälla högst fem år. Förordning (2003:441).

3 § Föreskrifter om certifikat som avses i 2 § och om kontroll
av certifikat eller motsvarande handlingar meddelas av
Transportstyrelsen. Förordning (2008:1127).

4 § Föreskrifter om andra certifikat och handlingar än som avses i 2 §,
vilka visar att sådana föreskrifter om fartygs konstruktion, utrustning
och drift som meddelats med stöd av 1 § är uppfyllda, meddelas av
Transportstyrelsen. Förordning (2008:1127).

5 § För svenska fartyg utfärdas certifikat som avses i 4 kap. 1 §
lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg och andra
motsvarande handlingar av Transportstyrelsen.

Transportstyrelsen skall förklara ett sådant certifikat som avses i
2 § ogiltigt, om

1. fartyget, dess utrustning eller driftförhållanden har ändrats på
så väsentligt sätt att ändringen kan medföra påtaglig risk för
förorening,

2. föreläggande som avses i 7 kap. 4 § andra stycket lagen om
åtgärder mot förorening från fartyg åsidosätts,

3. fartyget inte undergår föreskriven tillsynsförrättning,

4. fartyget har upphört att vara svenskt. Förordning (2008:1127).

6 § Svenska fartyg som avses i 2 § första stycket får inte användas
till sjöfart, om de saknar internationellt oljeskyddscertifikat.
Detsamma gäller utländska fartyg av samma storlek inom Sveriges
sjöterritorium och ekonomiska zon. Dessa får dock i stället för
certifikat ha en motsvarande handling utfärdad av behörig utländsk
myndighet.

Svenska kemikalietankfartyg som avses i 2 § tredje stycket får inte
användas till sjöfart, om de saknar internationellt
föroreningsskyddscertifikat för transport av skadliga flytande ämnen
i bulk. Detsamma gäller utländska kemikalietankfartyg inom Sveriges
sjöterritorium och ekonomiska zon. Dessa får dock i stället för
certifikat ha en motsvarande handling utfärdad av behörig utländsk
myndighet.

Transportstyrelsen får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag
från förbud som avses i första eller andra stycket, om det på annat
sätt visas att fartyget uppfyller föreskrifterna i MARPOL 73/78 eller
om det i övrigt föreligger särskilda skäl. Förordning (2008:1127).

7 § Transportstyrelsen skall lämna Internationella
sjöfartsorganisationen (IMO) sådana uppgifter om fartygs
konstruktion, utrustning och drift som enligt MARPOL 73/78
eller 2001 års internationella konvention om kontroll av
skadliga påväxthindrande system på fartyg skall lämnas av
administrationen. Förordning (2008:1127).

8 § Föreskrifter enligt 4 kap. 3 § lagen (1980:424) om åtgärder mot
förorening från fartyg meddelas av Transportstyrelsen.
Förordning (2008:1127).

9 § Svenska fartyg får inte användas till sjöfart om de inte i
fråga om konstruktion, utrustning och drift uppfyller
föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 § eller som följer
av förordning (EG) nr 782/2003 om förbud mot tennorganiska
föreningar på fartyg.

Första stycket gäller även utländska fartyg inom Sveriges
sjöterritorium eller ekonomiska zon. Förordning (2003:441).

10 § Bestämmelser om besiktning och certifiering av
påväxthindrande system på fartyg finns i förordning (EG) nr
782/2003 om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg.
Förordning (2003:441).

11 § För fartyg som omfattas av bestämmelserna i förordning
(EG) nr 782/2003 om förbud mot tennorganiska föreningar på
fartyg och i 2001 års internationella konvention om kontroll av
skadliga påväxthindrande system på fartyg utfärdas certifikat
och motsvarande handlingar av Transportstyrelsen.

Transportstyrelsen skall förklara ett sådant certifikat som avses
i första stycket ogiltigt om fartygets påväxthindrande system har
ändrats eller ersatts utan att en besiktning av systemet har
utförts enligt den nämnda förordningen. Förordning (2008:1127).

12 § Föreskrifter som behövs för tillämpningen av förordning
(EG) nr 782/2003 om förbud mot tennorganiska föreningar på
fartyg meddelas av Transportstyrelsen. Förordning (2008:1127).

5 kap. Dagböcker m. m.

1 § På svenskt oljetankfartyg med en bruttodräktighet av minst 150 och
på annat svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 400 skall
befälhavaren föra oljedagbok. På oljetankfartyg som är mindre än nu
sagts skall föras motsvarande anteckningar av mindre omfattning i
enlighet med vad som föreskrivs av Transportstyrelsen.
Förordning (2008:1127).

2 § På svenskt kemikalietankfartyg skall befälhavaren föra lastdagbok.
Förordning (1983:59).

3 § Oljedagboken och lastdagboken skall förvaras på sådant sätt att de
är lätt tillgängliga för granskning. De skall bevaras i minst tre år
efter dagen för den senaste anteckningen. Under denna tid skall de
förvaras på fartyget eller hos den som var fartygets redare eller ägare
vid tiden för den senaste anteckningen. Förordning (1987:53).

4 § Transportstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om sådana
dagböcker och anteckningar som avses i 1 och 2 §§ samt om
kontrollen av dessa.

Transportstyrelsen får även meddela föreskrifter om andra dagböcker
och handlingar som gäller hanteringen av skadliga ämnen ombord
på svenska fartyg samt om kontrollen av dessa.
Förordning (2008:1127).

5 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om kontrollen av
dagböcker och andra handlingar som gäller hanteringen av
skadliga ämnen ombord på utländska fartyg. Förordning (2008:1127).

6 kap. Tillsyn

1 § Tillsyn över efterlevnaden av de bestämmelser som har
meddelats med stöd av 4 kap. 1 § och över efterlevnaden av
förordning (EG) nr 782/2003 om förbud mot tennorganiska
föreningar på fartyg utövas av Transportstyrelsen. I fråga om
fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och används för
annat ändamål än att befordra gods eller passagerare i allmän
trafik utövas dock tillsynen av den myndighet under vars
förvaltning fartyget står.

Sådan tillsyn som enligt första stycket utövas av
Transportstyrelsen utövas även av Kustbevakningen i den
utsträckning som Transportstyrelsen beslutar i samråd med
Kustbevakningen.

Tillsyn utom riket får utövas av sådana utlandsmyndigheter som
har förordnats att utöva tillsyn enligt fartygssäkerhetslagen
(2003:364). Förordning (2008:1127).

2 § Transportstyrelsen får träffa avtal med en sådan organisation
som anges i 1 kap. 5 § fartygssäkerhetslagen (2003:364) om
undersökning av svenska fartyg och utrustning eller utfärdande
av certifikat för svenska fartyg.

Transportstyrelsen skall i styrelsens författningssamling
tillkännage med vilka organisationer som avtal har träffats.
Förordning (2008:1127).

3 § Svenska oljetankfartyg med en bruttodräktighet av minst 150, svenska
kemikalietankfartyg samt andra svenska fartyg med en bruttodräktighet av
minst 400 skall genomgå sådana besiktningar som anges i 4–7 §§.
Förordning (1985:828).

4 § Innan ett fartyg som avses i 3 § sätts i trafik eller innan
ett internationellt oljeskyddscertifikat eller
föroreningsskyddscertifikat för transport av skadliga flytande
ämnen i bulk utfärdas första gången skall fartyget genomgå en
första besiktning.

Besiktningen syftar till att säkerställa att fartygets
konstruktiva delar och dess utrustning, system, anordningar,
arrangemang och material uppfyller de krav som följer av
föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 1 §.
Förordning (2003:441).

5 § Fartyg som avses i 3 § skall genomgå en förnyad besiktning inom 60
månader efter den första besiktningen eller närmast föregående förnyade
besiktning.

Förnyad besiktning har samma syfte som anges i 4 § andra stycket.
Förordning (1983:59).

6 § Fartyg som avses i 3 § skall genomgå mellanbesiktning minst 24
månader och högst 36 månader efter den första besiktningen eller den
senast genomgångna förnyade besiktningen, om Transportstyrelsen inte
beslutar annat.

Mellanbesiktning syftar till att säkerställa att fartygets utrustning
och tillhörande pump- och rörledningssystem uppfyller de föreskrifter
som har meddelats med stöd av 4 kap. 1 §. Förordning (2008:1127).

7 § Fartyg som avses i 3 § skall genomgå årlig besiktning inom 12 eller,
om Transportstyrelsen medger det, 15 månader efter senast genomgången
första besiktning, förnyad besiktning, mellanbesiktning eller årlig
besiktning. Årlig besiktning syftar till att säkerställa att fartyget
och dess utrustning i alla avseenden befinner sig i ett
tillfredsställande skick. Förordning (2008:1127).

8 § Svenska fartyg som avses i regel 2 a) i bilaga IV till MARPOL 73/78
och som används i internationell resa skall genomgå sådana besiktningar
som anges i 9 och 10 §§. Förordning (1983:59).

9 § Innan ett fartyg som avses i 8 § sätts i trafik eller innan
internationellt föroreningsskyddscertifikat för toalettavfall utfärdas
första gången skall fartyget genomgå en första besiktning. Förordning
(1983:59).

10 § Fartyg som avses i 8 § skall genomgå en förnyad besiktning inom 60
månader efter den första besiktningen eller närmast föregående förnyade
besiktning. Förordning (1983:59).

11 § Besiktningarna enligt 9 och 10 §§ syftar till att säkerställa att
den utrustning och de anordningar och arrangemang som skall förhindra
förorening genom toalettavfall från fartyg uppfyller de föreskrifter som
har meddelats med stöd av 4 kap. 1 §. Förordning (1983:59).

12 § Besiktningar enligt detta kapitel skall i den mån det är
möjligt utföras i samband med att fartygen genomgår
tillsynsförrättningar enligt fartygssäkerhetslagen (2003:364).
Förordning (2003:441).

13 § I fråga om annat fartyg än sådant som avses i 3 eller 8 §
skall i samband med en tillsynsförrättning enligt
fartygssäkerhetslagen (2003:364) säkerställas att fartygets
konstruktiva delar och dess utrustning, system, anordningar,
arrangemang och material uppfyller de föreskrifter som har
meddelats med stöd av 4 kap. 1 §. Förordning (2003:441).

14 § Föreskrifter som avses i 6 kap. 4 och 8 §§ lagen
(1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg meddelas av
Transportstyrelsen. Transportstyrelsen får även meddela
föreskrifter om sådana undantag som avses i 6 kap. 3 § tredje
stycket samma lag. Förordning (2008:1127).

15 § Tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna i 3 kap.
lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg och
föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser
utövas av Transportstyrelsen. Detta gäller dock inte i fråga om
sådana mottagnings- och behandlingsanordningar som uteslutande
används av örlogsfartyg.

Transportstyrelsen meddelar föreskrifter om tillsynen.
Förordning (2008:1127).

16 § Transportstyrelsen får till den behöriga myndigheten i en stat
som har anslutit sig till 2001 års internationella konvention
om kontroll av skadliga påväxthindrande system på fartyg
överlämna en begäran om att den myndigheten skall utföra en
besiktning av ett svensk fartyg och utfärda ett intyg enligt
nämnda konvention. Om en sådan begäran överlämnas skall vad som
anges i bilaga 4, regel 3 och 4 i konventionen gälla.
Förordning (2008:1127).

7 kap. Särskilda åtgärder mot föroreningar

1 § Föreskrifter som avses i 7 kap. 1 § lagen (1980:424) om åtgärder
mot förorening från fartyg meddelas av Transportstyrelsen.

Föreskrifter som avses i 7 kap. 2 § lagen (1980:424) om åtgärder mot
förorening från fartyg meddelas av Transportstyrelsen.
Förordning (2008:1127).

2 § Föreskrifter som avses i 7 kap. 3 § lagen (1980:424) om åtgärder
mot förorening från fartyg meddelas av Transportstyrelsen.
Förordning (2008:1127).

3 § Beslut enligt 7 kap. 4 eller 5 § lagen (1980:424) om åtgärder
mot förorening från fartyg får meddelas av Kustbevakningen, om
Transportstyrelsens beslut inte kan avvaktas med hänsyn till att
det behövs snara åtgärder för att förebygga, begränsa eller
bekämpa föroreningar. Förordning (2008:1127).

4 § Vid tillämpningen av 7 kap. 5 § lagen (1980:424) om åtgärder mot
förorening från fartyg skall, i de fall som avses i artikel I punkt 1
i 1969 års internationella konvention om ingripande på det fria havet
vid olyckor som är ägnade att leda till förorening genom olja
(ingreppskonventionen) och i artikel I i 1973 års protokoll om
ingripande på det fria havet vid havsföroreningar genom andra ämnen
än olja (ingreppsprotokollet), artiklarna I punkt 2, II, III och V i
ingreppskonventionen iakttas.

Genom Utrikesdepartementets försorg sker samråd som avses i artikel
III a) i ingreppskonventionen. Detsamma gäller underrättelser enligt
artikel III f) till andra mottagare än fysiska och juridiska
personer. Transportstyrelsen skall lämna underrättelser enligt artikel
III b) i konventionen och sådana underrättelser enligt artikel III f)
som är ställda till fysiska eller juridiska personer. Transportstyrelsen
beslutar om samråd enligt artikel III c) i konventionen.
Förordning (2008:1127).

5 § Ett förbud enligt 7 kap. 6 eller 6 b § lagen (1980:424) om
åtgärder mot förorening från fartyg får meddelas av
Kustbevakningen, om Transportstyrelsens beslut inte kan avvaktas
med hänsyn till att det behövs snara åtgärder.
Förordning (2008:1127).

6 § Ett beslut enligt 7 kap. 4, 5, 6 eller 6 b § lagen
(1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg eller enligt
8 § denna förordning skall genast tillställas befälhavaren och
fartygets redare eller ägare.

En skriftlig underrättelse om omständigheterna kring ett sådant
ingripande mot ett utländskt fartyg skall genast lämnas till
konsuln eller den närmaste diplomatiske representanten för den
stat där fartyget är registrerat.

När ett beslut har meddelats med stöd av 7 kap. 4 § första
stycket 1 eller 4, eller 5 § 1, 2, 5 eller 7 lagen om åtgärder
mot förorening från fartyg skall den beslutande myndigheten
även underrätta berörda hamnar. Förordning (2003:441).

6 a § Transportstyrelsen ska underrätta

1. berörda svenska myndigheter och svenska hamnar om
förbud för ett fartyg att anlöpa hamn enligt 8 eller 8 a §
och om när ett sådant förbud har upphört att gälla,

2. berörda svenska myndigheter, den behöriga myndigheten i
flaggstaten och de behöriga myndigheterna i övriga stater
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) om ett
förbud för ett fartyg att anlöpa hamn enligt 8 eller 8 a §
och om skälen för förbudet,

3. den behöriga myndigheten i den stat där
reparationsvarvet är beläget om sådant villkor som avses i
8 § första stycket 2,

4. den behöriga myndigheten i den stat som har anvisat ett
fartyg till ett reparationsvarv i Sverige eller som har
anvisat ett svenskt fartyg till ett reparationsvarv i en
stat inom EES om de åtgärder som har vidtagits i Sverige,
och

5. den behöriga myndigheten i den stat i vars hamn ett
svenskt fartyg befinner sig om Transportstyrelsen fått
uppgift om att fartygets påväxthindrande system inte
uppfyller vad som krävs enligt den internationella
konventionen om kontroll av skadliga påväxthindrande
system på fartyg. Förordning (2010:1364).

7 § Föreskrifter som avses i 7 kap. 11 § första stycket lagen
(1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg meddelas av
Transportstyrelsen. Förordning (2008:1127).

8 § Transportstyrelsen skall förbjuda ett fartyg att anlöpa svensk
hamn, om

1. fartyget lämnar en hamn i strid med ett förbud som har
meddelats med stöd av 7 kap. 4 eller 5 § lagen (1980:424) om
åtgärder mot förorening från fartyg,

2. fartyget av tillsynsmyndigheten har tillåtits att gå till
ett reparationsvarv men inte uppfyller villkoren för resan
eller fortsätter den utan att anlöpa varvet, eller

3. fartyget inte uppfyller de krav i fråga om påväxthindrande
system som finns i förordning (EG) nr 782/2003 om tennorganiska
föreningar på fartyg.

Vad som sagts i första stycket gäller i samma utsträckning om
motsvarande beslut har fattats av en behörig myndighet i en
annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i
en annan stat som har undertecknat Paris Memorandum of
Understanding on Port State Control (Paris MOU).
Förordning (2008:1127).

8 a § Transportstyrelsen ska förbjuda ett fartyg att
anlöpa svensk hamn om fartyget är upptaget i ett register
som omfattas av den svarta lista som publiceras i den
årliga Paris MOU-rapporten och det under de senaste 36
månaderna har fattats beslut om minst tre förbud för
fartygets resa eller mot användning i reguljär trafik
enligt 6 kap. 6 § fartygssäkerhetslagen (2003:364). Samma
sak gäller om fartyget är upptaget i ett register som
omfattas av den grå lista som publiceras i den årliga
Paris MOU-rapporten och minst tre sådana förbud har
fattats under de senaste 24 månaderna.

Förbudet mot tillträde enligt första stycket ska börja
gälla så snart fartyget lämnar den hamn eller ankarplats
där det hölls kvar för tredje gången och där
tillträdesförbudet utfärdades.

Transportstyrelsen ska också förbjuda ett fartyg att
anlöpa svensk hamn om fartyget har vägrats tillträde till
hamn vid två tillfällen tidigare och det därefter fattas
beslut om förbud för fartygets resa enligt 6 kap. 3 §
fartygssäkerhetslagen. Förordning (2010:1364).

8 b § Ett förbud som har meddelats med stöd av 8 § första
stycket 1 eller 2 ska bestå till dess att redaren,
fartygets ägare eller den som är ansvarig för
fartygstransporten har visat den myndighet som förbjudit
fartygets resa att bristen är avhjälpt.

Ett förbud som har meddelats med stöd av 8 § första
stycket 3 ska bestå till dess att redaren, fartygets ägare
eller den som är ansvarig för fartygstransporten har visat
den myndighet som avses i 6 kap. 1 § att bristen är
avhjälpt.

Ett förbud som har meddelats enligt 8 a § ska bestå till
dess att den myndighet som har utfärdat förbudet häver det
i enlighet med artikel 16.2 och 3 i Europaparlamentets och
rådets direktiv 2009/16/EG om hamnstatskontroll.
Förordning (2010:1364).

9 § Transportstyrelsen får, trots vad som anges i 8 §, tillåta ett
fartyg att anlöpa en anvisad hamn

1. om force majeure eller säkerhetsskäl gör det nödvändigt,

2. för att minska risken för föroreningar, eller

3. för att fartygets brister skall avhjälpas, förutsatt att
lämpliga åtgärder har vidtagits för att garantera ett säkert
anlöp till hamnen. Förordning (2008:1127).

10 § Fartygets ägare eller redare ska ersätta kostnader
som uppstår för en tillsynsmyndighet i samband med
kvarhållande av ett fartyg enligt lagen (1980:424) om
åtgärder mot förorening från fartyg eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen. Förordning (2010:1364).

8 kap. Överklagande m. m.

1 § Beslut enligt 9 kap. 1 § lagen (1980:424) om åtgärder mot
förorening från fartyg ska underställas behörig
befattningshavare hos Transportstyrelsen.
Förordning (2008:1127).

2 § Ett beslut enligt 7 kap. 4 § första stycket, 5 eller 6 §, 6
a § andra stycket eller 6 b § lagen (1980:424) om åtgärder mot
förorening från fartyg eller enligt 7 kap. 8 § denna förordning
som har meddelats inom Transportstyrelsen av någon annan än
sådan befattningshavare som anges i 8 kap. 1 § ska genast
underställas denne. Förordning (2008:1127).

3 § Beslut i frågor om vattenföroreningsavgift meddelas av
kustbevakningens centrala ledning eller av någon av kustbevakningens
regionala ledningar. Förordning (1988:598).

4 § Underställning vid Kustbevakningen av beslut enligt 9 kap. 1 §
lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg görs hos
Kustbevakningens centrala ledning.

Beslut enligt 8 kap. 6 § första stycket eller 7 § första stycket
lagen om åtgärder mot förorening från fartyg, som har meddelats av
någon av Kustbevakningens regionala ledningar, skall genast
underställas Kustbevakningens centrala ledning. Förordning (1996:528)

5 § Beslut enligt 8 kap. 6 § första stycket lagen (1980:424) om
åtgärder mot förorening från fartyg får meddelas av Transportstyrelsen,
om Kustbevakningens beslut inte kan avvaktas med hänsyn till att det
behövs snara åtgärder för att säkra bevisning. Förordning (2008:1127).

6 § Myndighets beslut varigenom någon har påförts
vattenföroreningsavgift skall delges fartygets befälhavare samt, om
det är möjligt, den beslutet avser.

Beslutas förbud eller föreläggande med stöd av 8 kap. 6 § första
stycket eller 7 § första stycket lagen (1980:424) om åtgärder mot
förorening från fartyg, skall myndigheten vidta sådana åtgärder som
anges i 7 kap. 6 §. Förordning (1996:528).

9 kap. Övrigt

1 § Transportstyrelsen får föreskriva eller i enskilda fall medge
undantag från de bestämmelser som anges i 2 kap. 2 § första
stycket, 3 kap. 1 § första stycket eller 3 kap. 5 § lagen
(1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg i annat
hänseende än som anges i denna förordning eller från
bestämmelserna i 3 kap. 2, 3, 5, 12 och 13 §§ eller 5 kap. 1
och 2 §§ förordningen. När undantag meddelas får särskilda
villkor föreskrivas. Förordning (2008:1127).

2 § Lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg är
tillämplig på svenska statsfartyg som inte används i
affärsdrift. Svenska örlogsfartyg undantas dock från
tillämpningen av 4-6 kap. samt 7 kap. 4-11 §§ lagen.

I fråga om örlogsfartyg meddelar Försvarsmakten i stället för
Transportstyrelsen

1. föreskrifter som anges i 2 kap. denna förordning,

2. beslut i frågor som anges i 9 kap. 1 § denna förordning, när
det gäller undantag från bestämmelsen i 2 kap. 2 § första
stycket lagen om åtgärder mot förorening från fartyg.

I fråga om mottagnings- och behandlingsanordningar som
uteslutande används av örlogsfartyg meddelar Försvarsmakten i
stället för Transportstyrelsen

1. beslut i frågor som anges i 3 kap. denna förordning,

2. beslut i frågor som anges i 9 kap. 1 § denna förordning, när
det gäller undantag från bestämmelserna i 3 kap. 1 § första
stycket lagen om åtgärder mot förorening från fartyg eller 3
kap. 2, 3 eller 5 § denna förordning. Förordning (2008:1127).

3 § Innan Transportstyrelsen fattar beslut med stöd av denna
förordning ska den höra

1. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten, i fråga
om

a) föreskrifter som meddelas med stöd av 1 kap. 2 §, 2 kap.,
3 kap. 2 § andra stycket, 7 §, 8 §, 11 § första stycket i
fråga om anordningarnas utformning och drift eller 13 §, 4
kap. 1 eller 8 §,

b) medgivande som lämnas med stöd av 3 kap. 1 §, och

c) föreskrifter om undantag med stöd av 9 kap. 1 §, dock inte
avseende undantag från bestämmelserna i 5 kap. 1 eller 2 §,

2. Kustbevakningen och Polismyndigheten, i fråga om

a) föreskrifter som meddelas med stöd av 5 kap. 4 §, och

b) föreskrifter om undantag med stöd av 9 kap. 1 §, i fråga
om undantag från bestämmelserna i 5 kap. 1 eller 2 §,

3. Kustbevakningen, Naturvårdsverket, Havs- och
vattenmyndigheten och Sjöfartsverket samt, om det behövs med
hänsyn till ärendets beskaffenhet, Försvarsmakten, i fråga om
föreskrifter som meddelas med stöd av 7 kap. 1 §,

4. Försvarsmakten, Kustbevakningen, Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut, Havs- och vattenmyndigheten och
Naturvårdsverket i fråga om föreskrifter enligt 7 kap. 3 § 1
lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg som
meddelas med stöd av 7 kap. 2 §,

5. Kustbevakningen, Naturvårdsverket, Havs- och
vattenmyndigheten och Sjöfartsverket, i fråga om föreskrifter
enligt 7 kap. 3 § 2 lagen om åtgärder mot förorening från
fartyg som meddelas med stöd av 7 kap. 2 §,

6. Kustbevakningen, Naturvårdsverket och Havs- och
vattenmyndigheten, i fråga om

a) beslut om samråd som avses i 7 kap. 4 § andra stycket,

b) föreskrifter som avses i 7 kap. 7 §, och

7. Försvarsmakten i fråga om föreskrifter som meddelas med
stöd av 3 kap. 11–13 §§ eller föreskrifter om undantag som
meddelas med stöd av 9 kap. 1 §, om det behövs med hänsyn
till ärendets beskaffenhet. Förordning (2014:1249).

4 § Beslut som meddelas av Försvarsmakten med stöd av denna
förordning ska meddelas efter samråd med Transportstyrelsen,
Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.
Förordning (2011:654).

5 § När föreskrifter meddelas och undantag medges med stöd av
denna förordning skall i tillämpliga delar iakttas

1. sådana bestämmelser i internationella överenskommelser som
är bindande för Sverige,

2. i den mån regeringen så förordnar, andra bestämmelser i
internationella överenskommelser. Förordning (2000:1151).

6 § Andra föreskrifter som meddelas med stöd av lagen (1980:424)
om åtgärder mot förorening från fartyg eller denna förordning än
sådana som meddelas av Försvarsmakten skall tas in i publikationen
Underrättelser för sjöfarande. Förordning (1996:528).

7 § Underrättelser enligt 11 kap. 15 § lagen (1980:424) om
åtgärder mot förorening från fartyg skall lämnas av
förundersökningsledaren. Förordning (2001:1292).

8 § Om en förundersökning har inletts angående ett brott mot en
bestämmelse om förbud mot utsläpp av olja eller andra skadliga
ämnen och kan det skäligen befaras att brottet har begåtts på
ett utländskt fartyg, skall förundersökningsledaren anmäla
ärendet till Riksåklagaren. Riksåklagaren beslutar om den stat
där fartyget är registrerat skall tillställas utredningen i
syfte att lagföringen i stället skall ske där
(flaggstatsrapport).

Riksåklagaren meddelar närmare föreskrifter om sådan
flaggstatsrapport som avses i denna paragraf.
Förordning (2001:1292).

9 § En flaggstatsrapport enligt 8 § skall sändas till
Justitiedepartementet som vidarebefordrar handlingarna till den
behöriga myndigheten i den stat där fartyget är registrerat.

Om handlingar som skall sändas till en främmande stat behöver
översättas ombesörjs detta av Justitiedepartementet.
Förordning (2001:1292).

10 § Om en förundersökning angående något annat brott enligt
lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg ombord
på ett utländskt fartyg än ett otillåtet utsläpp har lagts ned
skall förundersökningsledaren anmäla ärendet till
Transportstyrelsen. Transportstyrelsen beslutar om den stat där
fartyget är registrerat skall tillställas utredningen i syfte
att lagföring skall ske där (flaggstatsrapport).

Om handlingar som skall skickas till en främmande stat behöver
översättas ombesörjs detta av Transportstyrelsen, som därefter
vidarebefordrar handlingarna till den behöriga myndigheten i
den stat där fartyget är registrerat.

Transportstyrelsen meddelar närmare föreskrifter i fråga om
sådan flaggstatsrapport som avses i denna paragraf.
Förordning (2008:1127).

11 § En flaggstatsrapport enligt 8 eller 10 § skall innehålla
en begäran om att den stat där fartyget är registrerat skall
återrapportera vilka åtgärder som vidtas med anledning av
flaggstatsrapporten. Den skall dessutom innehålla en begäran om
återrapportering efter sex månader även om några åtgärder då
inte har vidtagits. Förordning (2001:1292).

12 § Om det följer av en internationell överenskommelse som
Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt eller annars
är skyldigt att följa, får en flaggstatsrapport eller annan
underrättelse till följd av ett brott enligt lagen (1980:424)
om åtgärder mot förorening från fartyg utan hinder 33 §
personuppgiftslagen (1998:204) sändas till en utländsk
myndighet eller en mellanfolklig organisation.
Förordning (2001:1292).

13 § Rättsliga och andra åtgärder som har vidtagits av en annan
myndighet än Kustbevakningen med anledning av ett förbjudet
utsläpp av olja eller andra skadliga ämnen från ett fartyg inom
svenskt sjöterritorium eller svensk ekonomisk zon skall anmälas
till Kustbevakningen. Förordning (2001:1292).

14 § En flaggstatsrapport som överlämnas till Sverige från en
annan stat med anledning av ett brott begånget på ett svenskt
fartyg skall sändas via Justitiedepartementet till
Riksåklagaren, som prövar vilka vidare åtgärder som skall
vidtas. Justitiedepartementet underrättar även
Transportstyrelsen om flaggstatsrapporten.

Åklagaren skall underrätta Transportstyrelsen om åtal väcks
och översända en kopia av domen eller beslutet när målet
slutligt har avgjorts. Förordning (2008:1217).

15 § Transportstyrelsen är behörig myndighet att pröva sådana
frågor och fullgöra sådana uppgifter som åligger en medlemsstat
enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
417/2002 av den 18 februari 2002 om ett påskyndat införande av
krav på dubbelskrov eller likvärdig konstruktion för
oljetankfartyg med enkelskrov och om upphävande av rådets
förordning (EG) nr 2978/941. Förordning (2008:1127).

16 § Kustbevakningen utses till kontaktpunkt att fullgöra
sådant utbyte av information som åligger en medlemsstat enligt
artikel 9 i rådets rambeslut 2005/667/RIF av den 12 juli 2005
om förstärkning av det straffrättsliga regelverket för
bekämpande av föroreningar orsakade av fartyg.
Förordning (2006:1321).

Övergångsbestämmelser

1983:59

Denna förordning träder i kraft,

1. såvitt avser 3 kap. 6 § första stycket och 10 § samt 7 kap. 1 §
första stycket, den 1 mars 1983,

2. såvitt avser 7 kap. 4 §, den 30 mars 1983,

3. såvitt avser 4 kap. med undantag för 2 § andra stycket, 5 kap. 1 §, 6
kap. 1–7 och 12–14 §§ samt 9 kap. 5 §, den 2 oktober 1983,

4. såvitt avser 4 kap. 2 § andra stycket och 6 kap. 8–11 §§, den dag då
bilaga IV till MARPOL 73/78 träder i kraft, och

5. i övrigt den 1 januari 1986.

I fråga om avgift för mottagning eller behandling av oljehaltigt
barlast- eller tankspolvatten och mottagning eller annan hantering av
avfall, som anges i 3 kap. 3 § lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg och som avlämnats före den 1 mars 1983,
gäller dock de förutvarande 3 kap. 5 och 6 §§.

För sådana fartyg som, enligt vad sjöfartsverket föreskriver, är
existerande fartyg träder bestämmelserna i 4 kap. 2 § första stycket och
6 kap. 3–7 §§ i kraft den 2 oktober 1984.

Fartyg som avses i 6 kap. 3 § och som inte skall förses med
internationellt oljeskyddscertifikat skall genomgå första besiktning vid
tidpunkt motsvarande den som gäller för fartyg som skall förses med
sådant certifikat. Förordning (1984:270).

1985:828

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1986. Följande
föreskrifter träder dock i kraft den 6 april 1987:

1. föreskrifterna i 4 kap. 2 § tredje stycket och 6 kap. 3 och 4 §§,
såvitt avser svenska kemikalietankfartyg som används enbart i
internationell resa utanför Östersjöområdet, och

2. föreskrifterna i 4 kap. 6 § andra stycket, såvitt avser svenska
kemikalietankfartyg som används enbart i internationell resa utanför
Östersjöområdet samt utländska kemikalietankfartyg.

I fråga om tidpunkten för ikraftträdandet av 4 kap. 2 § andra stycket
gäller vad som föreskrivs i förordningen (1983:59) om ändring i
förordningen (1980:789) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.
Förordning (1987:52).

2008:1127

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2009.
Föreskrifter som har meddelats av Sjöfartsverket anses vid
tillämpningen av förordningen vara meddelade av
Transportstyrelsen.