Förordning (1980:872) med instruktion för allmänna reklamationsnämnden

SFS nr
1980:872
Departement/myndighet
Finansdepartementet
Utfärdad
1980-11-27
Författningen har upphävts genom
SFS 1988:1583
Upphävd
1989-01-01

Inledande bestämmelse

1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall tillämpas på allmänna
reklamationsnämnden. Bestämmelserna i 11 och 12 §§ verksstadgan gäller
dock endast i fråga om administrativa ärenden.

Uppgifter

2 § Nämnden har till uppgift att

1. i den omfattning som anges i denna förordning pröva tvister mellan
konsumenter och näringsidkare rörande varor, tjänster eller andra
nyttigheter samt ge rekommendationer om hur tvisterna bör lösas,

2. på begäran av domstol avge yttrande i tvister mellan konsumenter och
näringsidkare rörande varor, tjänster eller andra nyttigheter som
tillhandahållits för huvudsakligen enskilt bruk,

3. stödja kommunernas reklamationshantering och därvid bl. a. informera
om nämndens praxis och ge råd till konsumentvägledare på lokal nivå,

4. informera konsumenter och näringsidkare om nämndens praxis.
Förordning (1987:969).

3 § En tvist prövas av nämnden om det begärs av en konsument och tvisten
gäller en vara, en tjänst eller en annan nyttighet som näringsidkaren
har tillhandahållit i sin yrkesmässiga verksamhet och som är avsedd
huvudsakligen för konsumentens enskilda bruk.

I fråga om fastigheter och tillbehör till fastigheter samt byggnader och
andra anläggningar som inte utgör tillbehör till fastigheter prövar dock
nämnden endast tvister rörande

1. sådant material eller tillbehör till en byggnad eller en anläggning
som nämnden har beslutat särskilt om,

2. elektriska installationer, VVS-installationer, målningsarbeten och
golvläggning.

Nämnden prövar inte

1. tvister rörande tjänster avseende hälso- och sjukvård,
veterinärmedicinska tjänster, advokatverksamhet, sotningstjänster och
kommunal renhållning samt tvister som kan prövas av statens va-nämnd och
av trafikskadenämnden,

2. tvister rörande vållandefrågor vid trafikolyckor, medicinska och
veterinärmedicinska bedömningar samt bedömningar rörande konstnärligt
värde och samlarvärde,

3. tvister där värdet av vad som yrkas understiger ett visst lägre
belopp som nämnden har beslutat om. Beloppsgränsen får sättas olika för
skilda avdelningar inom nämnden.

Nämnden får besluta också om andra undantag från nämndens prövning, om
särskilda skäl talar för detta.

4 § Nämnden bör samråda med konsumentverket i frågor som berör båda
myndigheterna.

5 § Nämnden företräder staten inom sitt verksamhetsområde, om annat inte
följer av särskilda föreskrifter.

Organisation

6 § Nämnden består av en ordförande, en vice ordförande samt
avdelningsordförande och övriga ledamöter till det antal som regeringen
bestämmer.

För sistnämnda ledamöter skall det finnas en eller flera ersättare.

7 § Ordföranden, vice ordföranden och avdelningsordförandena skall vara
lagkunniga och erfarna i domarvärv. Ledamöterna och ersättarna får inte
vara omyndiga eller i konkurstillstånd.

8 § Nämndens ordförande är chef för nämnden i administrativt hänseende.
Denne skall samordna verksamheten inom nämnden, verka för att nämnden
iakttar en enhetlig praxis i sina avgöranden samt fullgöra de uppgifter
i övrigt som anges i denna förordning.

Vice ordföranden är ställföreträdare för nämndens ordförande och deltar
i ledningen av arbetet i den utsträckning som denne beslutar.

9 § Hos nämnden finns utöver ordföranden och vice ordföranden personal
enligt särskilda föreskrifter eller andra beslut som regeringen meddelar
samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel.

I mån av behov och tillgång på medel får nämnden anlita utomstående för
särskilda uppdrag.

10 § Nämndens prövning av tvister sker på avdelningar inom nämnden. Inom
nämnden skall det finnas avdelningar för sakområdena motor,
hushållsapparater och hemelektronik, fritidsbåtar, försäkringar, päls,
skor, tvätt, textil, resor samt fast egendom. Vidare skall det finnas en
allmän avdelning för andra sakområden.

11 § En avdelning leds vid ett sammanträde av en ordförande, vilken
skall vara nämndens ordförande eller vice ordförande eller någon av
avdelningsordförandena. Vidare består avdelningen av ytterligare
ledamöter som skall vara företrädare för företagarintressen samt
konsumentintressen.

12 § Inom nämnden finns ett kansli vars arbete leds av nämndens
ordförande. Kansliet är uppdelat på två enheter.

Till de arbetsuppgifter som fullgörs vid kansliet hör att

1. bereda och föredra ärenden för avgörande av nämnden,

2. svara för planeringsarbete samt ekonomi- och personaladministrativa
uppgifter,

3. verka för en förlikning mellan parterna i ärenden som har kommit in
till nämnden.

Arbetsuppgifterna i övrigt vid kansliet samt fördelningen av arbetet
mellan de två enheterna fastställs av nämnden i dess arbetsordning eller
genom särskilda beslut. Förordning (1986:628).

12 a § Till nämnden finns ett råd knutet. Rådet har till uppgift att
bistå nämnden med råd i viktigare frågor om verksamhetens omfattning och
inriktning. Rådet består av företrädare för konsumenter, näringsidkare
och kommuner. Nämndens ordförande är dessutom ordförande i rådet.
Förordning (1986:628).

Handläggning rörande tvister

13 § Om en viss tvist faller utanför nämndens kompetensområde enligt 3
§, skall nämnden avvisa talan. I fråga om ärenden som skall avvisas på
grund av att värdet av vad som yrkas understiger ett visst belopp, som
nämnden har beslutat om med stöd av 3 § tredje stycket 3, gäller dock
att nämnden kan ta upp en viss tvist till prövning, om tvisten är av
principiellt intresse eller om andra särskilda skäl föreligger.

14 § Nämnden får avvisa konsumentens talan om

1. tvisten är äldre än sex månader räknat från det att näringsidkaren
helt eller delvis har avböjt konsumentens krav,

2. komplettering som nämnden har begärt av konsumenten inte kommer in
inom förelagd tid,

3. utredningen i ärendet är bristfällig och tillräcklig utredning inte
kan erhållas inom ramen för nämndens arbetsformer,

4. ärendet i övrigt med hänsyn till nämndens arbetsformer eller andra
omständigheter inte lämpar sig för prövning av nämnden.

15 § Upptas konsumentens talan till prövning, skall motparten beredas
tillfälle att yttra sig skriftligen i ärendet, om inte detta är
uppenbart obehövligt. Vill en part muntligen lämna uppgifter i ärendet,
skall tillfälle beredas honom att göra det, om det kan ske med hänsyn
till arbetets behöriga gång. Sådana uppgifter antecknas genom nämndens
försorg i den utsträckning som det behövs.

Ett ärende får inte avgöras utan att part har underrättats om det som
tillförts ärendet genom annan än honom själv och tillfälle beretts honom
att yttra sig över det. Nämnden får dock avgöra ett ärende utan att så
har skett, om åtgärderna är uppenbart obehövliga.

16 § Ett ärende rörande en tvist avgörs av nämnden vid den
nämndavdelning till vilken ärendet hör.

Avgörandet sker vid sammanträde med avdelningen och efter föredragning
av ärendet. Parterna har inte rätt att vara närvarande vid sammanträdet.

17 § En avdelning är beslutför vid avgöranden enligt 16 § när
ordföranden samt minst fyra andra ledamöter är närvarande. Av de
ledamöter som företräder företagarintressen samt konsumentintressen
skall lika många delta för vardera sidan.

18 § Om ett ärende är av enklare beskaffenhet, är dock avdelningen
beslutför med ordförande samt en ledamot som företräder
företagarintressen och en ledamot som företräder konsumentintressen
(liten nämnd). För beslut krävs dock enhällighet.

19 § Ett ärende får efter föredragning avgöras av nämnden genom beslut
av nämndens ordförande eller, efter dennes bestämmande, av vice
ordföranden (förenklad prövning), om ärendet saknar principiellt
intresse och konsumentens talan uppenbarligen inte kan bifallas eller
näringsidkaren inte har ingått i svaromål.

I den utsträckning som är lämplig får nämnden besluta att förenklad
prövning skall ske i fråga om ärenden inom ett visst sakområde, när
tvisteföremålets värde understiger ett särskilt angivet belopp och
ärendet saknar principiellt intresse.

20 § Nämnden kan vid avgörandet av ett ärende biträdas av en särskilt
förordnad sakkunnig.

21 § Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning då ett
ärende handläggs enligt 17 § tillämpas föreskrifterna i 16 kap.
rättegångsbalken om omröstning i tvistemål. Nämnden bestämmer dock själv
i vilken ordning ledamöterna skall säga sin mening. Förordning
(1986:1277).

22 § När det vid ett annat tillfälle än i samband med prövning på en
avdelning eller vid förenklad prövning kommer upp fråga om att nämnden
skall avvisa talan eller avskriva ärendet, får nämndens ordförande
besluta i sådant avseende. Ett sådant beslut får också meddelas av någon
annan tjänsteman i den omfattning som bestäms i nämndens arbetsordning
eller genom särskilda beslut.

Beslut om avvisning eller avskrivning som avses i första stycket fattas
efter föredragning. I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får
dock föreskrivas att ärenden som handläggs enligt första stycket andra
meningen skall avgöras utan föredragning.

23 § Nämndens beslut skall avfattas skriftligen. I beslutet skall anges
de skäl på vilka beslutet grundas, om det inte är uppenbart obehövligt
att upplysa om dessa. Innebär beslutet att nämnden tar upp tvisten till
prövning, skall beslutet innehålla en rekommendation om hur tvisten
enligt nämndens mening bör lösas.

24 § Vid sammanträde med en nämndavdelning förs protokoll. Också vid
slutlig handläggning i övrigt som gäller tvister förs protokoll, om så
erfordras.

I 19 § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om rätt att få en
avvikande mening antecknad. Förordning (1986:1277).

25 § Parterna skall underrättas om innehållet i beslut varigenom nämnden
avgör ärenden, om detta ej är uppenbart obehövligt.

26 § har upphävts genom förordning (1986:1277).

27 § Nämndens ordförande får, om särskilda skäl föreligger, besluta att
ett av nämnden avgjort ärende skall tas upp till förnyad prövning.

Ett sådant beslut får meddelas endast om

1. det synes föreligga en uppenbar felbedömning eller missuppfattning
från nämndens sida av betydelse för nämndens beslut,

2. en part, som inte har ingått i svaromål, kan antas ha haft laga
förfall,

3. en part har gjort sannolikt att en ny omständighet föreligger som
skulle ha lett till en väsentligt annan utgång av saken, eller

4. innebörden av nämndens beslut synes oklar i en fråga som är av
betydelse.

28 § Ett ärende som gäller ett yttrande till en domstol enligt 2 § 2
avgörs av den nämndavdelning till vilken ärendet hör. Avdelningen skall
därvid ha den sammansättning som anges i 17 §.

Annan handläggning

29 § I frågor som nämnden har att ta ställning till och som inte gäller
prövning av en tvist eller ett yttrande till en domstol enligt 2 § 2
beslutar nämndens ordförande efter föredragning.

I den mån sådana frågor inte är av det slag att de bör prövas av
nämndens ordförande, får de avgöras av någon annan tjänsteman i den
omfattning som framgår av nämndens arbetsordning eller särskilda beslut.
Av nämndens ordförande avgörs dock

1. frågor om omfattningen och inriktningen av nämndens verksamhet,

2. frågor om nämndens organisation och arbetsformer,

3. anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk betydelse,

4. frågor om tillsättning av tjänster och, vid tillsättning av tjänster
i rörlig lönegrad, frågor om placering i lönegrad,

5. frågor om skiljande från tjänster eller uppdrag eller om
disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning,

6. viktigare frågor i övrigt.

Vid prövning av en fråga som avses i andra stycket bör nämndens
ordförande samråda med vice ordföranden samt med avdelningsordförande
och övriga ledamöter, när så är lämpligt med hänsyn till frågans art.

30 § När nämndens ordförande är förhindrad att utöva sin tjänst, utövas
den av vice ordföranden. När båda har förhinder fullgörs ordförandens
åligganden av någon annan tjänsteman som nämndens ordförande bestämmer.

I frånvaro av nämndens ordförande får dock inte fattas sådana beslut av
större vikt som kan anstå utan olägenhet. Åtgärder, som rubbar eller
ändrar av ordföranden meddelade föreskrifter eller tillämpade grunder,
får inte heller vidtas utan dennes medgivande. Det anförda gäller dock
inte i fråga om avgörande av en tvist.

31 § Av förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i statlig
tjänst m.m. följer att nämndens befogenhet att besluta kan vara
begränsad i vissa hänseenden.

32 § Nämndens ordförande får utan föredragning meddela beslut som inte
utan olägenhet kan uppskjutas.

33 § I arbetsordningen eller genom särskilda beslut skall bestämmas vem
som får infordra förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärenden
hos nämnden.

Tjänstetillsättning m.m.

34 § Nämndens ordförande förordnas av regeringen för högst sex år.

Tjänsten som vice ordförande tillsätts av regeringen efter anmälan av
ordföranden.

Övriga tjänster tillsätts av nämnden.

35 § Andra ledamöter än nämndens ordförande och vice ordförande samt
ersättare för ledamöter förordnas för högst tre år av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.

Andra ledamöter än ordföranden i det till nämnden knutna rådet förordnas
av regeringen för högst tre år. Förordning (1986:628).

Överklagande

36 § Nämndens beslut i ett ärende rörande en tvist eller ett yttrande
till en domstol enligt 2 § får inte överklagas. Förordning (1986:1277).

Bisysslor

37 § Besked enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen
(1965:601) lämnas av nämnden även i fråga om nämndens vice ordförande.