Lag (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m.m.;

SFS nr
1980:954
Departement/myndighet
Finansdepartementet S1
Utfärdad
1980-12-11
Författningen har upphävts genom
SFS 1994:103
Upphävd
1994-04-01

1 § Vid beräkningen av nettointäkt av jordbruksfastighet eller rörelse
enligt kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt har skattskyldiga, som haft utgifter för ny-, till- eller
ombyggnad eller för sådan täckdikning som avses i punkt 4 fjärde
stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen på en i
verksamheten använd fastighet, rätt till särskilt investeringsavdrag
enligt bestämmelserna i denna lag. Vad nu har sagts gäller också vid
beräkningen av nettointäkt av annan fastighet om fastighetsägaren haft
utgifter för ny-, till- eller ombyggnad på en fastighet som är avsedd
att användas i en rörelse som bedrivs av annan än fastighetsägaren.

I fråga om handelsbolag beräknas avdraget för bolaget.

Med byggnad förstås vid tillämpningen av denna lag tillgång som vid
inkomsttaxeringen behandlas enligt de regler som gäller för byggnader.

2 § Särskilt investeringsavdrag medges endast för arbete som har
igångsatts under perioden den 1 november 1980–den 31 oktober 1983.

Ett arbete anses igångsatt när det har påbörjats på
arbetsplatsen. Lag (1982:1186).

3 § Särskilt investeringsavdrag utgör 10 procent av den del av
utgifterna för ny-, till- eller ombyggnad och 20 procent av den del av
utgifterna för täckdikning som hänför sig till perioden den 1 november
1980–den 31 mars 1984. Utgifter anses hänförliga till denna period om
de avser material som har fogats in i en byggnad eller annat arbete
som har utförts under perioden.

Investeringsavdrag skall göras för det beskattningsår under vilket ett
arbete har utförts. Om arbetet hänför sig till flera beskattningsår
och investeringsavdrag på grund av arbetet inte redan har gjorts, får
dock hela investeringsavdraget göras vid taxeringen för det sista
beskattningsår som kan komma i fråga.

Särskilt investeringsavdrag medges högst med ett belopp som motsvarar
den vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade inkomsten av
förvärvskällan före särskilt investeringsavdrag och före — i
förekommande fall — avdrag för inkomstbaserad avsättning till
resultatutjämningsfond enligt 41 d § kommunalskattelagen (1928:370),
avdrag för avsättning till allmän investeringsreserv enligt lagen
(1979:610) om allmän investeringsreserv, uppskov enligt lagen
(1979:611) om upphovsmannakonto, uppskov enligt lagen (1982:2) om
uppfinnarkonto samt avdrag för avsättning för egenavgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter. Vad som inte kunnat utnyttjas på
detta sätt får vid senare taxering utnyttjas genom avdrag i
förvärvskällan, dock senast vid den taxering som sker tredje året
efter det år då taxering enligt andra stycket har skett. Ett
förskjutet investeringsavdrag får — i förekommande fall sedan hänsyn
tagits till det på det aktuella beskattningsåret belöpande avdraget —
inte överstiga det belopp som har beräknats enligt första meningen.
Lag (1982:1186).

4 § Särskilt investeringsavdrag medges inte för utgifter till den del
de avser

1) lokaler avsedda för bostadsändamål,

2) bensinstationer, parkeringshus eller parkeringsanläggningar,

3) butiks-, kontors-, bank-, hotell- eller restauranglokaler,

4) samlingslokaler eller nöjeslokaler,

5) sporthallar eller andra idrottsanläggningar.

Avdrag medges endast om det belopp som skall ligga till grund för
beräkningen av avdraget för ett och samma arbete har uppgått till
minst 10 000 kronor.

Särskilt investeringsavdrag beräknas inte för sådan del av utgifterna
för vilken utgått näringsbidrag enligt punkt 2 av anvisningarna till
19 § kommunalskattelagen (1928:370). Särskilt investeringsavdrag
beräknas inte heller för sådan del av utgifterna för vilken vinstfond
enligt lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto eller
investeringsfond enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond
eller motsvarande äldre författning har tagits i anspråk. Lag
(1983:316).

5 § Särskilt investeringsavdrag medges endast om den skattskyldige
framställer ett yrkande om detta hos taxeringsnämnden eller, efter
besvär, hos länsrätten eller, om besvären skall prövas av den
mellankommunala skatterätten, hos denna. Yrkandet skall göras på en
särskild blankett.