SFS nr

1981:6

Departement/myndighet

Justitiedepartementet L2

Utfärdad

1981-01-08

Ändring införd

t.o.m. SFS 2005:1049

1 § Om någon som försätts i konkurs här i riket har egendom
även i Danmark, Finland, Island eller Norge, skall konkursen
omfatta denna egendom.

I fråga om sådan egendom skall, om inte annat följer av denna
lag, svensk lag tillämpas i följande hänseenden: den verkan
konkursen medför beträffande gäldenärens rätt att råda över sin
egendom, vad som ingår i konkursboet och återvinning till
konkursboet, gäldenärens rättigheter och skyldigheter under
konkurs, konkursboets förvaltning, borgenärers betalnings- och
förmånsrätt, utdelning, ackord samt avslutande av konkurs. I
konkursboet skall dock inte ingå egendom som enligt lagen i det
land där den finns över huvud inte får tas i anspråk av ägarens
borgenärer.

Särskilda bestämmelser finns i rådets förordning (EG) nr
1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden och lagen
(2005:1047) om internationella förhållanden rörande
försäkringsföretags och kreditinstituts insolvens.
Lag (2005:1049).

2 § Inträffar här i riket en konkurs som omfattar egendom i ett annat
nordiskt land, skall rätten utan dröjsmål låta kungöra konkursbeslutet i
den för offentliga meddelanden avsedda tidningen i det andra landet.

Om ett beslut om offentlig ackordsförhandling utan konkurs meddelas här i
riket och gäldenären har egendom i ett annat nordiskt land, skall
beslutet kungöras i det andra landet i enlighet med vad som sägs i första
stycket. Lag (1987:676).

3 § Uppkommer i en svensk konkurs fråga om återvinning till konkursboet
av ett skepp, ett skeppsbygge eller ett luftfartyg som är registrerat i
ett annat nordiskt land eller av en andel i sådan egendom, tillämpas
lagen i det land där egendomen är registrerad. Detsamma gäller i frågan
huruvida inskrivning i offentligt register har betydelse för giltigheten
gentemot konkursboet av gäldenärens förfogande över egendom av angivet
slag.

4 § Om lös egendom som inte omfattas av 3§ är satt till underpant för
skuld i enlighet med lagen i ett annat nordiskt land och egendomen vid
tiden för konkursbeslutet är kvar i detta land, tillämpas det landets
bestämmelser om verkan mot konkursbo av att inskrivning (tinglysning) av
pantsättningen har skett eller försummats.

5 § Vilken verkan en konkurs skall ha på den rätt som har vunnits genom
utmätning (utlegg) i ett annat nordiskt land och på ett där påbörjat
utmätningsförfarande bedöms enligt det landets lag.

6 § Om egendom som vid tiden för konkursbeslutet fanns i ett annat
nordiskt land är pantsatt eller om den enligt det landets lag får
kvarhållas till säkerhet för fordran, skall det landets lag tillämpas i
fråga om rätten att ta ut fordringen ur egendomen.

7 § Försäljning av konkursboets egendom i ett annat nordiskt land skall
ske enligt det landets lag.

8 § Fråga huruvida särskild förmånsrätt äger rum i egendom som
vid tiden för konkursbeslutet fanns i ett annat nordiskt land samt
fråga om företrädet mellan flera särskilda förmånsrätter i sådan
egendom avgörs enligt det landets lag. Särskild förmånsrätt har
företräde framför allmän förmånsrätt när det gäller angiven
egendom.

Beträffande förmånsrätt i fartyg och fartyg under byggnad gäller
utan hinder av första stycket 3 kap. 21, 51 och 52 §§ sjölagen
(1994:1009). Detsamma gäller beträffande annan verkan i
förhållande till tredje man.

Fråga huruvida förmånsrätt äger rum för skatt eller avgift som
pålagts i ett annat nordiskt land bedöms enligt det landets lag.
Allmän förmånsrätt som sålunda skall gälla omfattar inte annan
egendom än den som vid tiden för konkursbeslutet fanns i det
andra landet. Ur denna egendom får inte med den allmänna
förmånsrätten tas ut mer än vad som återstår sedan från värdet av
egendomen har frånräknats en andel av summan av fordringarna
mot konkursboet och konkursfordringar med annan allmän
förmånsrätt än den som följer med skatt eller avgift. Den andel som
skall frånräknas bestäms så, att den motsvarar förhållandet mellan
egendomen i det andra landet och all den egendom som ingår i
konkursboet. Skall finsk lag tillämpas enligt första meningen i detta
stycke, gäller, utan hinder av första stycket andra meningen, vad
som i finsk lag föreskrivs om företrädet mellan allmän förmånsrätt
för skatt och särskild förmånsrätt för annan fordran.
Lag (1994:1023).

9 § Vid tillämpningen av denna lag anses en konkursgäldenärs fordran
finnas där fordringshandlingen är, om fordringen grundas på ett löpande
skuldebrev eller ett annat fordringsbevis som måste företes vid krav på
betalning. Andra fordringar anses som befintliga här i riket.

I ett nordiskt land registrerat skepp, skeppsbygge eller luftfartyg anses
befintligt i det land där det är registrerat, dock inte vid tillämpning
av 7§.

10 § Bestämmelserna i denna lag om skepp och skeppsbygge eller fartyg och
fartyg under byggnad gäller även egendom som utan att vara fartyg eller
fartyg under byggnad har registrerats i skeppsregister eller i
skeppsbyggnadsregister i något av de nordiska länderna. Bestämmelserna i
denna lag om luftfartyg gäller även reservdelar som har intecknats
gemensamt med luftfartyget.

11 § Denna lag tillämpas inte på frågan om ett konkursbos rätt eller
plikt att tillträda ett av gäldenären slutet avtal som inte var fullgjort
från båda sidor vid tiden för konkursbeslutet.

12 § I fråga om återvinning vid en offentlig ackordsförhandling här i
riket som omfattar egendom i ett annat nordiskt land tillämpas svensk
lag. Beträffande sådan egendom som avses i 3§ tillämpas dock den
paragrafen.

13 § Har i ett beslut om konkurs eller om inledande av offentlig
ackordsförhandling utan konkurs angetts att rätten grundat sin behörighet
på annan omständighet än att gäldenären har eller vid sin död hade sitt
hemvist här i riket, tillämpas inte denna lag.

Bolag, förening eller stiftelse skall anses ha hemvist här i riket, om
styrelsen har sitt säte där. Lag (1987:676).

Övergångsbestämmelser

1987:676

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Beträffande konkurser vari
konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet gäller dock 13 § i sin
äldre lydelse. Vid fullgörandet av en uppgift som enligt äldre lag
ankommer på konkursdomaren består tingsrätten av en lagfaren domare.