Förordning (1982:647) om skeppsmätning

SFS nr
1982:647
Departement/myndighet
Kommunikationsdepartementet
Utfärdad
1982-06-17
Författningen har upphävts genom
SFS 1994:1162
Upphävd
1994-07-18

Allmänt

1 § Genom skeppsmätning fastställs ett fartygs bruttodräktighet och
nettodräktighet. I fråga om svenska fartyg fastställs genom
skeppsmätning även skrovets största längd och största bredd.

Med bruttodräktighet avses ett jämförelsetal baserat på ett fartygs
totala inneslutna volym och med nettodräktighet avses ett jämförelsetal
baserat bland annat på dess nyttiga volym, fastställt enligt reglerna i
bilaga 1 till 1969 års internationella skeppsmätningskonvention. För
fartyg vars längd enligt definitionen i Artikel 2 av
skeppsmätningskonventionen understiger 24 meter skall dock
nettodräktigheten utgöra 30 procent av bruttodräktigheten. Närmare
föreskrifter om mätning och dräktighetsberäkning meddelas av
sjöfartsverket.

2 § Skeppsmätningsverksamheten övervakas av sjöfartsverket.

Följande skeppsmätningskontor svarar för mätningarna.

———————————————————————
Ansvarig Distrikt
———————————————————————

Skeppsmätningskontoret Mätning inom Skellefteå, Sunds-
i Stockholm valls och Stockholms sjöfartin-
spektionsdistrikt

Skeppsmätningskontoret Mätning inom Kalmar och Malmö
i Malmö sjöfartsinspektionsdistrikt

Skeppsmätningskontoret Mätning inom Göteborgs och
i Göteborg Karlstads sjöfartsinspektions-
distrikt
———————————————————————

Mätningsplikt

3 § Ett svenskt skepp som inte har undantagits från registreringsplikt
enligt 11 § första stycket sjölagen (1891:35 s. 1) skall mätas.

Ett utländskt fartyg som beträffande storleken motsvarar ett svenskt
skepp och för vilket avgifter i Sverige skall betalas efter dräktigheten
skall mätas. Detta gäller dock inte om fartyget är försett med ett
mätbrev utfärdat efter mätning i enlighet med reglerna i bilaga 1 till
1969 års skeppsmätningskonvention eller fartygets mätbrev på grund av
överenskommelse med fartygets hemland skall gälla här i riket.

4 § Är det tveksamt om ett fartyg är ett skepp får sjöfartsverket pröva
om det skall vara mätningspliktigt. För denna prövning skall fartygets
ägare eller befälhavaren lämna verket de uppgifter som behövs om
fartyget.

5 § Efter framställning av vederbörande statsmyndighet i ett annat land
får sjöfartsverket besluta om mätning här i riket av ett fartyg, som hör
hemma i det främmande landet eller som vid ett svenskt varv byggs för en
ägare i det främmande landet.

6 § Om ägaren till ett fartyg eller befälhavaren vill låta fartyget
mätas i något fall när mätningsplikt inte föreligger, är han berättigad
till det.

7 § Sjöfartsverket får på begäran av ägaren till ett svenskt fartyg
medge att fartyget mäts i utlandet av en svensk skeppsmätare. Verket får
också hos vederbörande statsmyndighet i ett annat land hemställa att ett
svenskt fartyg eller ett fartyg, som i det främmande landet byggs för en
svensk ägare, mäts genom denna myndighets försorg.

8 § Om det är nödvändigt för beräkning av avgifter eller för något annat
allmänt ändamål får sjöfartsverket besluta om mätning även av skepp som
har undantagits från registreringsplikt enligt 11 § första stycket
sjölagen (1891:35 s. 1). Detsamma gäller båtar vars bruttodräktighet
uppgår till 20 eller mera.

Anmälan till mätning

9 § Mätningen av ett mätningspliktigt fartyg som byggs vid ett svenskt
eller utländskt varv skall påbörjas, när byggnadsarbetet har kommit så
långt att rummet under övre däck kan mätas och i vart fall innan
fartyget har försetts med maskineri, isolering eller någon annan
anordning som kan hindra en invändig mätning. Varvsägaren eller
beställaren skall därför så snart byggnadsarbetet har påbörjats anmäla
fartyget till mätning hos det skeppsmätningskontor inom vars distrikt
varvet är beläget.

10 § Ett mätningspliktigt fartyg som ankommer till riket från utrikes
ort skall, om sjöfartsverket inte för ett särskilt fall bestämmer något
annat, mätas i den svenska hamn som fartyget först anlöper. Ägaren eller
befälhavaren skall därför i god tid, dock senast vid fartygets ankomst
till hamnen, anmäla fartyget till mätning hos vederbörande
skeppsmätningskontor.

11 § Skall ett fartyg i något annat fall än som avses i 9 och 10 §§
mätas här i riket, skall ägaren eller befälhavaren ofördröjligen anmäla
fartyget till mätning hos vederbörande skeppsmätningskontor.

12 § Anmälan till mätning skall göras skriftligen på en blankett som
fastställs av sjöfartsverket. I samband med anmälan skall om möjligt
till skeppsmätningskontoret ges in ritningar, som visar fartygets
allmänna konstruktion, spantruta och linjeritning samt midskepps och
långskeppssektion. I övrigt skall ges in de ytterligare ritningar och
andra handlingar som kontoret finner nödvändiga.

Mätningsförrättning

13 § Vid mätningsförrättningen skall fartygets ägare eller befälhavare
eller, där det är fråga om ett fartyg under byggnad, varvsägaren se till
att skeppsmätaren får det biträde som behövs för att förrättningen skall
kunna utföras.

Om linjeritning och spantruta saknas för ett fartyg och det bedöms
nödvändigt att fastställa fartygets skrovform genom utvändig mätning,
får sjöfartsverket besluta att fartyget skall torrsättas för detta
ändamål.

Mätbevis

14 § Sedan mätningen har avslutats skall skeppsmätaren utfärda ett
mätbevis på en blankett som fastställs av sjöfartsverket. Beviset skall
innehålla alla de uppgifter som behövs för att mätbrev och fartygsbevis
skall kunna utfärdas. Det skall tillsammans med ritningar och andra
handlingar som har givits in ofördröjligen sändas till sjöfartsverkets
centralförvaltning för granskning.

Utfärdande av mätbrev

15 § På grundval av mätbeviset skall sjöfartsverket efter granskning och
eventuella rättelser eller kompletteringar fastställa fartygets
bruttodräktighet och nettodräktighet samt utfärda mätbrev för fartyget.
Om det krävs för att säkerställa riktiga uppgifter om namn, hemort och
registerbeteckning i mätbrevet, får detta inte utfärdas förrän skeppet
har registrerats i skeppsregistret.

Är fartyget utländskt och mätt i enlighet med 3 § andra stycket utfärdar
sjöfartsverket ett dräktighetsbevis.

Fartygsbevis

16 § När mätningen av ett svenskt fartyg är avslutad skall
sjöfartsverket utfärda och tillställa sjöfartsregistret ett fartygsbevis
enligt ett formulär som domstolsverket fastställer efter samråd med
sjöfartsverket. Vid ommätning eller annan ändring av uppgifter som har
lämnats i ett tidigare fartygsbevis behöver ett nytt fartygsbevis bara
innehålla de ändrade uppgifterna.

Utlämnande av mätbrev

17 § Sedan mätbrevet eller dräktighetsbeviset har utfärdats skall det
snarast tillställas distriktstullkammaren, gränstullkammaren eller
tullkammaren för den ort där fartyget eller dess ägare finns för att mot
vederbörlig avgift lämnas ut till fartygets ägare eller befälhavare.
Sjöfartsverket får, när det anses lämpligt, besluta om andra
tillvägagångssätt för att lämna ut mätbrev.

18 § Har någon avgift inte betalats och har mätbrevet eller
dräktighetsbeviset inte hämtats inom en månad från den dag då
mätbrevet respektive dräktighetsbeviset kom till den tullanstalt
som anges i 17 §, skall denna skriftligen påminna den som skall lösa
ut handlingen om hans skyldighet. Har mätbrevet eller
dräktighetsbeviset trots påminnelse inte lösts inom två månader
från den dag då handlingen kom till tullanstalten, skall tullanstalten
begära indrivning av obetalda avgifter och dröjsmålsavgifter.
Indrivning behöver dock inte begäras för en fordran som
understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmän
synpunkt.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m. m. och i indrivningsförordningen (1993:1229).
Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
Överklagande av beslut inverkar inte på skyldigheten att betala
avgiften. Förordning (1993:1244).

19 § Har ett mätbrev utfärdats för ett utländskt fartyg på framställning
av en statsmyndighet i utlandet, skall sjöfartsverket utan dröjsmål till
myndigheten sända en bestyrkt avskrift av mätbrevet och av det mätbevis
som hör till mätbrevet.

Mätbrevets utformning

20 § Mätbrevet skall innehålla de uppgifter som sjöfartsverket bestämmer
och utfärdas på en blankett som fastställs av verket. Det skall skrivas
på svenska och förses med översättning till engelska i den utsträckning
sjöfartsverket anser det nödvändigt. Fartyg vars längd enligt
definitionen i Artikel 2 av 1969 års internationella
skeppsmätningskonvention är minst 24 meter, och som går på
internationell resa, skall vara försett med ett internationellt mätbrev
vars utformning skall överensstämma med annex II till nämnda konvention.

21 § Dräktighetsbevis för ett utländskt fartyg som mätts i enlighet med
3 § andra stycket får utfärdas för högst tre år. Om fartyget inte har
bytt nationalitet eller förändrats så att dess brutto- eller
nettodräktighet påverkas får sjöfartsverket förlänga giltighetstiden för
högst tre år i sänder.

22 § På mätbrevet eller dräktighetsbeviset får någon anteckning inte
göras av fartygets ägare eller befälhavare eller av någon annan enskild
person.

Lastrum

23 § Slutna rum, avsedda för last som skall lossas från fartyget, skall
vara varaktigt märkta med bokstäverna CC på väl synlig plats.
Bokstäverna skall ha en höjd av minst 100 millimeter.

24 § För ett oljetankfartyg som har tankar avsedda enbart för segregerad
barlast, vilka uppfyller kraven i regel 13 i annex I till 1973 års
internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg,
får på ägarens begäran uppgift om den sammanlagda dräktigheten av sådana
tankar införas i mätbrevet.

Tankarnas dräktighet skall beräknas enligt reglerna för bestämmande av
bruttodräktighet i bilaga 1 till 1969 års internationella
skeppsmätningskonvention.

Ommätning

25 § Om ett fartyg har förändrats beträffande arrangemang, konstruktion,
kapacitet, användning av utrymmen, totala antalet passagerare som
fartyget får medföra enligt passagerarfartygscertifikat, fastställt
fribord eller tillåtet djupgående, så att förändringen kan medföra en
ökning av brutto- eller nettodräktigheten, eller, om fartyget är
svenskt, har förändrats beträffande skrovets största längd eller största
bredd, skall för fartyget utfärdat mätbrev eller dräktighetsbevis
upphöra att gälla. Ägaren till fartyget eller befälhavaren skall
omedelbart återställa mätbrevet eller dräktighetsbeviset till
sjöfartsverket. Anmälan till ommätning skall samtidigt göras till
vederbörande skeppsmätningskontor. Om sådan anmälan gäller i tillämpliga
delar 12 §.

26 § Om ett utländskt fartyg har övergått till en svensk ägare, skall
det, i den utsträckning som det anses nödvändigt, mätas och förses med
ett nytt mätbrev inom en tid av tre månader från den dag då fartyget
registrerades i Sverige. Ägaren eller befälhavaren skall genast anmäla
fartyget till mätning hos vederbörande skeppsmätningskontor. Om sådan
anmälan gäller i tillämpliga delar 12 §.

27 § Ett fartygs ägare eller befälhavare har rätt att när som helst
efter ansökan och anmälan till mätning enligt 12 § få fartyget ommätt,
dock med iakttagande av vad som sägs i 28 §.

Beträffande sådana fartyg som avses i 25 § får sjöfartsverket när som
helst bestämma att de skall mätas om.

28 § Om ett fartyg har förändrats beträffande kapaciteter, tillåtet
antal passagerare eller största tillåtna djupgående så att detta leder
till en minskning av fartygets nettodräktighet, får ett nytt
internationellt mätbrev inte utfärdas för fartyget förrän tolv månader
efter den dag då gällande mätbrev utfärdats, såvida inte fartyget
övergått från utländsk till svensk ägare, eller fartyget undergått en
väsentlig ombyggnad. Intill dess skall det tidigare utfärdade mätbrevet
fortsätta att gälla.

29 § När ett fartyg mäts om skall 14-21 §§ gälla i tillämpliga delar i
fråga om utfärdande och granskning av mätbevis, fastställande av brutto-
och nettodräktighet, utfärdande av fartygsbevis samt utfärdande och
utlämnande av mätbrev.

30 § Innan en tullanstalt lämnar ut ett mätbrev eller dräktighetsbevis
som har utfärdats efter ommätning, skall det äldre mätbrevet eller
dräktighetsbeviset, om det finns i behåll, krävas tillbaka och sändas
till sjöfartsverket. Om fartyget är svenskt skall tullanstalten vidare
se till att tontalsmärken som kan vara inhuggna på fartyget är
utplånade.

Om byte av mätbrev måste ske i utländsk hamn får sjöfartsverket medge
att ett nytt mätbrev lämnas till ägaren utan att det äldre mätbrevet
samtidigt återlämnas. Ägaren skall omedelbart efter utbytet sända det
äldre mätbrevet till sjöfartsverket.

Anteckning i mätbrev

31 § Om ett svenskt fartyg har förändrats i något annat hänseende än som
sägs i 25-28 §§ och avser förändringen något förhållande om vilket
mätbrevet innehåller en uppgift, skall ägaren eller befälhavaren
ofördröjligen anmäla förändringen hos sjöfartsverket, en skeppsmätare,
en tullanstalt eller en svensk utlandsmyndighet. Därvid skall mätbrevet
visas upp för anteckning om förändringen. Avser ändringen ett
förhållande som är antecknat i skeppsregistret, skeppsbyggnadsregistret
eller båtregistret skall sjöfartsregistret underrättas.

Om ett utländskt fartyg, för vilket dräktighetsbevis har utfärdats
enligt 21 §, har förändrats på det sätt som anges i första stycket, får
förändringen antecknas i beviset av en sådan myndighet som anges i
sistnämnda stycke, om fartygets ägare eller befälhavaren ansöker om det
och förändringen styrks.

Om anteckningen verkställs av en skeppsmätare, en svensk
utlandsmyndighet eller en tullanstalt, skall sjöfartsverket skyndsamt
underrättas.

Om ägaren begär det får, i stället för anteckning enligt första eller
andra stycket, sjöfartsverket utfärda ett nytt mätbrev eller
dräktighetsbevis med de ändrade uppgifterna införda. Det äldre mätbrevet
eller dräktighetsbeviset skall tillställas sjöfartsverket innan det nya
mätbrevet respektive dräktighetsbeviset lämnas ut, om inte
sjöfartsverket har medgivit något annat.

Förkommet mätbrev

32 § Om det kan antas att ett mätbrev som har utfärdats av en svensk
myndighet för ett svenskt fartyg har förstörts eller kommit bort, skall
ägaren eller befälhavaren anmäla förhållandet hos sjöfartsverket. Om
verket finner att sannolika skäl talar för att mätbrevet inte längre
finns, skall verket, om det inte i övrigt finns några hinder mot det,
utfärda ett nyttmätbrev. Sjöfartsverket får förelägga fartygets ägare
eller befälhavare att lägga fram den utredning som behövs i saken.

Vad som nu har sagts gäller också om ägaren av eller befälhavaren på ett
utländskt fartyg hos sjöfartsverket anmäler att ett för fartyget ännu
gällande mätbrev eller dräktighetsbevis, som har utfärdats av en svensk
myndighet, har förstörts eller kommit bort.

Skadat mätbrev

33 § Om ett mätbrev eller dräktighetsbevis som har utfärdats av en
svensk myndighet har skadats eller förslitits så att handlingen inte
vidare är lämplig att använda, får sjöfartsverket utfärda ett nytt
mätbrev respektive dräktighetsbevis. Innan det nya mätbrevet eller
dräktighetsbeviset lämnas ut skall det äldre mätbrevet respektive
dräktighetsbeviset tillställas sjöfartsverket, om inte verket har
medgivit något annat.

Avregistrering m.m.

34 § Om ett svenskt fartyg övergår till utländsk ägare, upphör fartygets
mätbrev att gälla tre månader efter den dag då fartyget avregistrerats i
Sverige, om fartyget registreras i en stat vars regering anslutit sig
till 1969 års internationella skeppsmätningskonvention. I annat fall
upphör mätbrevet att gälla omedelbart vid(avregistreringen. Dock gäller
mätbrevet för fartygets första avgång från svensk hamn om fartyget finns
här i riket vid nationalitetsändringen. Mätbrevet skall så snart det
upphört att gälla sändas till sjöfartsverket. Detsamma gäller om
fartyget förstörs.

Registreras fartyget i en stat vars regering anslutit sig till 1969 års
internationella skeppsmätningskonvention skall sjöfartsverket utan
dröjsmål till skeppsmätningsmyndigheten i vederbörande stat översända
avskrift av det mätbrev som gällde för fartyget vid tidpunkten för
nationalitetsändringen och avskrift av de beräkningar som legat till
grund för detta mätbrev.

Avgifter

35 § Sjöfartsverket fastställer avgifter för mätning och andra
förrättningar enligt denna förordning.

36 § Avgiften för mätning av ett fartyg skall med det undantag som anges
i tredje stycket betalas av fartygets ägare.

Har en skeppsmätare i enlighet med 7 § första meningen företagit en resa
för att mäta ett svenskt fartyg utom riket, skall fartygets ägare på
begäran av sjöfartsverket betala den resekostnads- och
traktamentsersättning som skeppsmätaren och hans biträde är berättigade
till.

För ommätning som sjöfartsverket har beslutat får avgift tas ut endast
om det vid mätningen har framkommit att fartyget har förändrats på ett
sätt som bort föranleda ommätning.

Kontroll av mätbrev ombord

37 § Tjänsteman vid sjöfartsverket, tullverket eller kustbevakningen får
när som helst ta del av ett fartygs mätbrev. Om mätbrevet gäller här i
riket och om så kan ske utan väsentligt hinder för fartyget får de även
ombord på detta undersöka

a) om fartygets karakteristiska kännemärken svarar mot uppgifterna i
mätbrevet,

b) om fartyget har förändrats på ett sätt som påverkar brutto- eller
nettodräktigheten.

Om det vid undersökningen kommer fram att uppgifterna i mätbrevet inte
stämmer överens med de verkliga förhållandena, skall saken anmälas hos
sjöfartsverket. Förordning (1988:481).

38 § När sjöfartsverket har mottagit en sådan anmälan som anges i 37 §
skall verket utan dröjsmål

a) besluta att fartyget skall mätas om, om fartyget är svenskt eller hör
hemma i ett land vars regering inte anslutit sig till 1969 års
internationella skeppsmätningskonvention och det av anmälan framgår att
fartyget har förändrats så att brutto- eller nettodräktigheten borde
vara större än vad som framgår av mätbrevet,

b) underrätta regeringen i fartygets hemland, om fartyget hör hemma i
ett land vars regering anslutit sig till 1969 års internationella
skeppsmätningskonvention.

39 § Om sjöfartsverket från vederbörande statsmyndighet i ett annat land
får underrättelse om att ett svenskt fartyg vid undersökning i det
främmande landet har varit försett med ett mätbrev vars uppgifter inte
stämmer överens med de verkliga förhållandena, skall verket genast på
lämpligt sätt vidta rättelse. Så snart rättelsen har skett, skall besked
om förhållandet lämnas till nämnda statsmyndighet.

Ansvarsbestämmelser

40 § Den som underlåter att göra anmälan enligt 9-11, 25 eller 26 § döms
till böter. Förordning (1982:913).

41 § Den som underlåter att fullgöra skyldighet enligt 13 § eller att
fullgöra anmälningsskyldighet enligt 31 § första stycket döms till
penningböter. Till samma straff döms den som bryter mot föreskriften i
22 § eller som i sådant fall som avses i 37 § vägrar att visa upp
fartygets mätbrev. Förordning (1991:1371).

42 § Mål om ansvar för brott mot denna förordning tas upp av en
tingsrätt som är behörig enligt 19 kap. rättegångsbalken eller 336 och
338 §§ sjölagen (1891:35 s. 1).

Besvär

43 § Sjöfartsverkets beslut i särskilda fall enligt denna förordning får
överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Andra beslut av sjöfartsverket enligt förordningen får överklagas hos
regeringen genom besvär.

Mätning enligt andra regler

44 § Om mätning av svenska fartyg för fart genom Suezkanalen eller
Panamakanalen finns särskilda bestämmelser.

45 § Sjöfartsverket får efter särskild mätning utfärda bihang, appendix,
till fartygets mätbrev med angivande av dräktigheter beräknade efter
andra regler än dem som anges i denna förordning.

Övergångsbestämmelser

1992:1076

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande i fråga om avgift enligt 17 § som förfallit till
betalning före ikraftträdandet.

1994:1162

1. Denna förordning träder i kraft, i fråga om 3 § första stycket, 8
och 38 §§ den dag som regeringen bestämmer, och i övrigt den 18
juli 1994. (I kraft den 1 oktober 1994, 1994:1278).

2. Genom förordningen upphävs förordningen (1982:647) om
skeppsmätning. Förordning (1994:1278).

3. Om det i en förordning eller annan författning som har beslutats
av regeringen förekommer dräktighetstal beräknade enligt äldre
föreskrifter skall dessa tal anses motsvara dräktighetstal beräknade
enligt den nya förordningen.

4. Om ett svenskt fartyg, försett med ett mätbrev enligt de
bestämmelser som gällde före den 18 juli 1982, är oförändrat med
avseende på sådant som kan påverka dess bruttodräktighet vid
tidpunkten för en mätning enligt den nya förordningen, får i
fartygets mätbrev under anmärkningar göras en anteckning om den
äldre bruttodräktigheten.

Motsvarande gäller för fartyg kölsträckta den 18 juli 1982 eller
senare, men före den 18 juli 1994, för vilka bruttodräktigheten
beräknats även enligt de regler som gällde före den 18 juli 1982.

5. Beslut enligt 40 § första meningen som meddelats före den 1
oktober 1994 överklagas hos kammarrätten.