Förordning (1982:801) om tillämpning av ett avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om ömsesidigt bistånd i tullfrågor

SFS nr
1982:801
Departement/myndighet
Utrikesdepartementet
Utfärdad
1982-08-12
Ändring införd
t.o.m. SFS 1999:495

Det avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om
ömsesidigt bistånd i tullfrågor som har undertecknats den 11 september
1981 skall gälla här i riket från och med den 26 augusti 1982.

Avtalet bifogas denna förordning i svensk text som bilaga.

Tullverket skall för svensk del fullgöra de uppgifter som
anges i artikel 13 i avtalet. Förordning (1999:495).

Övergångsbestämmelser

1989:778

Denna förordning träder i kraft den 15 oktober 1989 men
tillämpas från och med den 3 augusti 1989.

Bilaga

Avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om
ömsesidigt bistånd i tullfrågor

Regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge som önskar
ingå ett avtal om samarbete mellan tullmyndigheterna för att säkerställa
en riktig tillämpning av tullagstiftningen och för att bekämpa
överträdelser av densamma har, med hänvisning till rekommendationen den
5 december 1953 från tullsamarbetsrådet i Bryssel om ömsesidigt
administrativt bistånd, till stadgan den 2 april 1975 för samarbete
mellan de nordiska centrala tulladministrationerna (tullstyrelserna) och
till samarbetsöverenskommelsen den 23 mars 1962 mellan Danmark, Finland,
Island, Norge och Sverige, enats om följande:

Artikel 1

Definitioner

1. Med “stat” förstås i detta avtal en av de fördragsslutande staterna.

2. Med “tullagstiftning” förstås i detta avtal bestämmelser i lag eller
annan författning om tull, skatt och andra avgifter, bidrag eller
förbud, inskränkningar och kontrollåtgärder såvitt avser införsel,
utförsel eller transitering av varor — härunder inbegripet sundhets-
och säkerhetsbestämmelser — och betalningsmedel.

3. Med “tullmyndighet” förstås i detta avtal staternas centrala
tulladministrationer och, efter särskilt bemyndigande, deras
underlydande myndigheter.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Staterna är ense om att lämna varandra ömsesidigt bistånd genom
tullmyndigheterna i överensstämmelse med bestämmelserna i detta avtal

a) för att säkerställa en riktig tillämpning av deras tullagstiftning;

b) för att förhindra, utreda och beivra överträdelser av
tullagstiftningen;

c) i ärenden angående indrivning av fordringar och delgivning i samband
med tillämpning av tullagstiftningen.

2. Bistånd inom ramen för detta avtal lämnas enligt den anmodade statens
rätt och inom ramen för tullmyndighetens behörighet och resurser.

Artikel 3

Uppsikt över personer och transportmedel

Tullmyndigheterna håller självmant eller på begäran särskild uppsikt
över bland annat

1. personer som är kända eller misstänkta för att begå överträdelse av
annan stats tullagstiftning och

2. transportmedel som misstänks bli brukade vid överträdelse av annan
stats tullagstiftning.

Artikel 4

Meddelande av upplysningar

Tullmyndigheterna lämnar varandra

1. självmant eller på begäran alla tillgänliga upplysningar om

a) verksamhet som misstänks leda till överträdelse av annan stats
tullagstiftning;

b) personer som är kända eller misstänkta för att begå överträdelse av
annan stats tullagstiftning;

c) transportmedel som misstänks bli brukade vid överträdelse av annan
stats tullagstiftning;

d) nya hjälpmedel eller metoder för att begå överträdelse av
tullagstiftningen;

e) varor som är kända för att vara föremål för olovlig trafik;

f) andra förhållanden som är av intresse i samband med överträdelse av
tullagstiftningen,

2. på begäran alla tillgängliga upplysningar om varuförseln som finns i
tulldeklarationer, intyg, ursprungscertifikat, fakturor och andra
handlingar eller i motsvarande databehandlat material,

3. på begäran alla tillgängliga handlingar som utfärdats i samband med
tullbehandling av varor i annan stat, då en tullmyndighet behöver dem
för att exempelvis få bekräftat

a) att varor för vilka åtnjuts förmån vid utförsel till annan stat
uppfyller villkoren härför;

b) att varor, som förts in till en stat, blivit lagligen utförda från
annan stat;

c) att varor, som förts ut från en stat, blivit lagligen införda till
annan stat.

Artikel 5

Utredning

1. Tullmyndighet, som anmodas lämna bistånd, gör den utredning som
behövs för att efterkomma framställningen. Resultatet härav meddelas den
tullmyndighet, som begärt bistånd.

2. Tullmyndigheterna kan i enskilda fall avtala att tjänstemän, som
handlägger ärende som berör två eller flera stater, skall kunna närvara
vid utredning och annan behandling av ärendet på annan stats territorium
såvida det inte strider mot denna stats nationella lagstiftning.

Artikel 6

Biståndsframställnings form och innehåll

1. Begäran om bistånd görs skriftligen. De handlingar, som behövs för
att framställningen skall kunna efterkommas, inklusive eventuella
föreskrifter eller beslut av behöriga myndigheter, som ligger till grund
för handlingarna, kan bifogas antingen i original eller bestyrkt kopia
eller avskrift.

2. I brådskande fall kan framställning göras muntligt eller per telefon
och, om så behövs bekräftas skriftligen.

Artikel 7

Bruk av upplysningar och handlingar

1. Upplysningar och handlingar, som inhämtats enligt bestämmelserna i
detta avtal, kan användas som bevis i enlighet med avtalets syfte och
inom ramen för dess tillämpningsområde.

2. Önskar någon använda upplysningarna eller handlingarna till andra
ändamål än vartill de inhämtats, måste uttryckligt samtycke inhämtas
från den tullmyndighet som lämnat dem.

3. Upplysningarna, handlingarna m.m. skall i övrigt behandlas som
hemliga i den stat som mottagit dem.

Artikel 8

Undantag från skyldigheten att lämna bistånd

1. Om efterkommandet av en framställning att lämna bistånd antas vara
ägnat att skada den anmodade statens suveränitet, säkerhet, allmänna
rättsprinciper (ordre public) eller andra väsentliga intressen kan denna
stats tullmyndighet helt eller delvis vägra bistånd eller göra det
beroende av att bestämda villkor eller föreskrifter uppfylles.

2. Efterkommes inte en framställning om bistånd skall den anmodande
staten utan dröjsmål underrättas om beslutet och skälet till detta.

Artikel 9

Delgivningar

1. Delgivning enligt detta avtal skall ske i den ordning som för
liknande delgivning tillämpas enligt lagstiftning eller administrativ
praxis i den stat hos vilken delgivning begärts. Begäran om delgivning
av handling skall innehålla kort uppgift om handlingens innehåll.

2. Om den stat som begär delgivningen så önskar, kan delgivning ske i
särskild form, i den mån det begärda förfarandet står i överensstämmelse
med lagstiftningen i den stat i vilken delgivningen skall ske.

3. Såsom bevis om delgivningen skall gälla antingen ett daterat och
bestyrkt erkännande av den, med vilken delgivningen skett, eller ett
intyg av vederbörande myndighet i den stat, hos vilken delgivningen
begärts, utvisande formen och tiden för delgivningen.

Artikel 10

Indrivning

1. Tullmyndighet skall på anmodan bistå med indrivning av annan stats
fordringar, som uppstått vid tillämpning av tullagstiftningen.

2. Framställning om bistånd med indrivning av en fordran får göras
endast om fordringen inte kan indrivas i den anmodande staten utan
väsentliga svårigheter. Fordringen skall vidare överstiga ett visst
fastställt minimibelopp.

3. Till anmodan om indrivning skall fogas handling av vilken grunden för
fordringen framgår samt intyg från behörig myndighet om att beslutet är
exigibelt.

4. Fordran som är exigibel i den anmodande staten skall erkännas som
exigibel i den anmodade staten. Bistånd för indrivnig skall verkställas
med iakttagande av de preskriptionsregler som gäller för indrivning av
fordran på motsvarande slag enligt lagstiftningen i den anmodade staten.

5. I framställningen skall lämnas upplysning om tidpunkten när rätten
att driva in fordringen helt eller delvis upphör enligt den anmodande
statens lagstiftning.

6. Indrivning skall ske i den anmodade statens valuta efter den
officiella valutakursen den dag framställningen mottagits.

7. Indrivning av annan stats fordran skall verkställas på samma sätt som
indrivning av motsvarande fordran i den anmodade staten.

8. Om invändningar görs mot indrivning enligt detta avtal, avgörs
ärendet av behöriga myndigheter i den anmodade staten i enlighet med
denna stats rätt.

9. För fordringar som skall indrivas enligt detta avtal gäller ej sådan
särskild förmånsrätt, som kan gälla motsvarande fordringar i den
anmodade staten.

10. I ärenden om indrivning av fordringar enligt detta avtal får
rättegångsförfarande inte inledas vid annan domstol än
förvaltningsdomstol ej heller konkurs begäras i den stat, hos vilken
indrivning begärts, med mindre behöriga myndigheter i berörda stater
blivit eniga därom.

11. Upphör eller ändras fordran, skall den anmodade myndigheten snarast
möjligt underrättas.

Artikel 11

Betalningsanstånd, inställande av indrivning och överföring av influtet
belopp

1. Tullmyndigheten i den anmodade staten fattar beslut om medgivande av
avbetalning och betalningsanstånd.

2. Om en fordran inte går att driva in, återsändes framställningen med
anteckning om föreliggande omständigheter samt tillgänglig dokumentation
till tullmyndigheten i den anmodande staten.

3. Belopp som drivits in skall överföras till tullmyndigheten i den
anmodande staten. Undantag från denna regel görs för avgifter och
kostnader, som utgår enligt den anmodade statens lagstiftning.

Artikel 12

Kostnader

Med undantag för vad som utgått i ersättning till sakkunniga svarar den
anmodande staten icke för utgifter som uppstår vid handläggning av
framställning enligt detta avtal.

Artikel 13

Avtalets genomförande

Tullmyndigheterna vidtar erforderliga åtgärder och fastställer närmare
riktlinjer för genomförande och tillämpning av avtalet.

Artikel 14

Giltighetsområde

Detta avtal skall icke tillämpas för Danmarks vidkommande på Grönland,
för Norges vidkommande på Svalbard, Jan Mayen och norska utomeuropeiska
besittningar.

Artikel 15

Ratifikation, ikraftträdande och uppsägning

1. Detta avtal skall ratificeras och ratifikationshandlingarna deponeras
i det norska utrikesdepartementet. Bestyrkta avskrifter skall av det
norska utrikesdepartementet tillställas de övriga staternas regeringar.

2. Avtalet träder i kraft tre månader efter den dag då samtliga staters
ratifikationshandlingar deponerats.

3. Önskar någon av staterna uppsäga avtalet, skall skriftligt meddelande
härom tillställas den norska regeringen som har att omedelbart
underrätta övriga stater härom och om dagen då meddelandet mottogs.

Uppsägningen gäller endast för den stat som verkställt densamma och får
verkan sex månader efter utgången av den dag då den norska regeringen
mottagit meddelande om uppsägningen.

Till bekräftelse härav har undertecknade befullmäktigade ombud
undertecknat denna överenskommelse i Oslo den 11 september 1981.

Utfärdat i Oslo i ett exemplar på svenska, danska, finska, isländska och
norska språken, varvid på svenska språket utfärdades två texter, en för
Sverige och en för Finland, vilka samtliga texter äger lika vitsord.

För Sveriges regering:
Finn Börjeson

För Danmarks regering:
T. Oldenburg

För Finlands regering:
Lars Lindeman

För Islands regering:
Pall Asg. Tryggvason

För Norges regering:
Knut Frydenlund

Förordning (1989:778).