Lag (1983:203) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Japan

SFS nr
1983:203
Departement/myndighet
Finansdepartementet S3
Utfärdad
1983-04-07
Ändring införd
t.o.m. SFS 2014:374

1 § Det avtal för att undvika dubbelbeskattning och förhindra
skatteflykt beträffande skatter på inkomst som Sverige och
Japan undertecknade den 21 januari 1983, i den lydelse detta
har genom de protokoll om ändring i avtalet som
undertecknades den 19 februari 1999 respektive den 5 december
2013, ska gälla som lag här i landet. Avtalet i den genom
protokollen ändrade lydelsen är intaget som bilaga till denna
lag. Lag (2014:374).

2 § Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast i den mån de
medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle
föreligga.

3 § Har upphävts genom lag (2011:1313).

4 § Artikel 8 tillämpas beträffande inkomst som förvärvas av
Scandinavian Airlines System (SAS) genom användningen av
luftfartyg, men endast i fråga om så stor del av denna
inkomst som är hänförlig till den svenske delägaren.

Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst av arbete
utfört ombord på luftfartyg som används i internationell
trafik av Scandinavian Airlines System (SAS) tillämpas
bestämmelserna i artikel 15.1 och 15.2 på sådan inkomst.
Lag (2014:374).

Övergångsbestämmelser

1999:891

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Denna lag skall tillämpas

a) när det gäller källskatter: på belopp som betalas eller
krediteras den 1 januari kalenderåret närmast efter det år då
lagen träder i kraft eller senare,

b) när det gäller annan skatt på inkomst: på beskattningsår som
börjar den 1 januari kalenderåret närmast efter det år då lagen
träder i kraft eller senare.

3. Genom lagen upphävs förordningen (1983:769) om
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Japan.

Den upphävda förordningen skall dock fortfarande tillämpas

a) när det gäller källskatter: på belopp som betalas eller
krediteras före den 1 januari kalenderåret närmast efter det år
då lagen träder i kraft,

b) när det gäller annan skatt på inkomst: på beskattningsår som
börjar före den 1 januari kalenderåret närmast efter det år då
lagen träder i kraft.

2014:374

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Denna lag tillämpas i fråga om

a) källskatter, på belopp som betalas eller tillgodoförs den
1 januari det år som följer närmast efter den dag då lagen
träder i kraft eller senare,

b) andra skatter på inkomst, på skatt som tas ut för
beskattningsår som börjar den 1 januari det år som följer
närmast efter den dag då lagen träder i kraft eller senare,

c) skiljeförfarande enligt artikel 24 punkterna 5–7 i
avtalet, från och med dagen för ikraftträdande av denna lag
för

– ärenden som kommit in före den dag då lagen träder ikraft;
ett sådant ärende kan dock inte blir föremål för
skiljeförfarande tidigare än tre år efter ikraftträdandet,
och

– ärenden som kommer in efter ikraftträdandet av denna lag,
och

d) informationsutbyte enligt artikel 25 i avtalet och bistånd
med indrivning enligt artikel 25A i avtalet, på begäran som
framställs dagen för ikraftträdandet av lagen eller senare
oavsett till vilket år beskattningsanspråket är att
hänföra.

Bilaga

Convention between Sweden and Japan for the Avoidance of
Double Taxation and the Prevention of Fiscal Evasion with
Respect to Taxes on Income

The Government of Sweden and the Government of Japan,

Desiring to conclude a new Convention for the avoidance of
double taxation and the prevention of fiscal evasion with
respect to taxes on income,

Have agreed as follows:

Article 1

Personal scope

This Convention shall apply to persons who are residents of
one or both of the Contracting States.

Article 2

Taxes covered

1. The taxes which are the subject of this Convention are:

(a) In Japan:

(i) the income tax;

(ii) the corporation tax;

(iii) the special income tax for reconstruction;

(iv) the special corporation tax for reconstruction; and

(v) the local inhabitant taxes

(hereinafter referred to as “Japanese tax”);

(b) In Sweden:

(i) the national income tax;

(ii) the withholding tax on dividends;

(iii) the income tax on non-residents;

(iv) the income tax on non-resident artistes and athletes;
and

(v) the municipal income tax

(hereinafter referred to as “Swedish tax”).

2. This Convention shall also apply to any identical or
substantially similar taxes, whether national or local, which
are imposed after the date of signature of this Convention in
addition to, or in place of, those referred to in paragraph
1. The competent authorities of the Contracting States shall
notify each other of any substantial changes which have been
made in their respective taxation laws within a reasonable
period of time after such changes.

Article 3

General definitions

1. For the purposes of this Convention, unless the context
otherwise requires:

(a) the term “Japan”, when used in a geographical sense,
means all the territory of Japan, including its territorial
sea, in which the laws relating to Japanese tax are in force,
and all the area beyond its territorial sea, including the
seabed and subsoil thereof, over which Japan has jurisdiction
in accordance with international law and in which the laws
relating to Japanese tax are in force;

(b) the term “Sweden” means the Kingdom of Sweden and
includes any area outside the territorial sea of Sweden
within which in accordance with international law and the
laws of Sweden the rights of Sweden with respect to the
exploration and exploitation of the natural resources on the
sea-bed or in its subsoil may be exercised;

(c) the terms “a Contracting State” and “the other
Contracting State” mean Japan or Sweden, as the context
requires;

(d) the term “tax” means Japanese tax or Swedish tax, as the
context requires;

(e) the term “person” includes an individual, a company and
any other body of persons;

(f) the term “company” means any body corporate or any entity
which is treated as a body corporate for tax purposes;

(g) the terms “enterprise of a Contracting State” and
“enterprise of the other Contracting State” mean respectively
an enterprise carried on by a resident of a Contracting State
and an enterprise carried on by a resident of the other
Contracting State;

(h) the term “nationals” means all individuals possessing the
nationality of either Contracting State and all juridical
persons created or organized under the laws of either
Contracting State and all organizations without juridical
personality treated for the purposes of tax of either
Contracting State as juridical persons created or organized
under the laws of that Contracting State;

(i) the term “international traffic” means any transport by
a ship or aircraft operated by an enterprise of a Contracting
State, except when the ship or aircraft is operated solely
between places in the other Contracting State;

(j) the term “competent authority” means:

(i) in Japan, the Minister of Finance or his authorized
representative;

(ii) in Sweden, the Minister of Finance, his authorized
representative or the authority which is designated as a
competent authority for the purposes of this Convention;

(k) the term “enterprise” applies to the carrying on of any
business; and

(l) the term “business” includes the performance of
professional services and of other activities of an
independent character.

2. As regards the application of this Convention by a
Contracting State, any term not defined therein shall, unless
the context otherwise requires, have the meaning which it has
under the laws of that Contracting State concerning the taxes
to which this Convention applies.

Article 4

Resident

1. For the purposes of this Convention, the term “resident of
a Contracting State” means any person who, under the laws of
that Contracting State, is liable to tax therein by reason of
his domicile, residence, place of head or main office, place
of management or any other criterion of a similar nature, and
also includes that Contracting State and any governmental
body or agency, political subdivision or local authority
thereof and a pension fund as referred to in subparagraph (d)
of paragraph 7 of Article 21A. This term, however, does not
include any person who is liable to tax in that Contracting
State in respect only of income from sources in that
Contracting State.

2. Where by reason of the provisions of paragraph 1 an
individual is a resident of both Contracting States, then his
status shall be determined as follows:

(a) he shall be deemed to be a resident only of the
Contracting State in which he has a permanent home available
to him; if he has a permanent home available to him in both
Contracting States, he shall be deemed to be a resident only
of the Contracting State with which his personal and economic
relations are closer (centre of vital interests);

(b) if the Contracting State in which he has his centre of
vital interests cannot be determined, or if he has not a
permanent home available to him in either Contracting State,
he shall be deemed to be a resident only of the Contracting
State in which he has an habitual abode;

(c) if he has an habitual abode in both Contracting States or
in neither of them, he shall be deemed to be a resident only
of the Contracting State of which he is a national;

(d) if he is a national of both Contracting States or of
neither of them, the competent authorities of the Contracting
States shall settle the question by mutual agreement.

3. Where by reason of the provisions of paragraph 1 a person
other than an individual is a resident of both Contracting
States, then the competent authorities of the Contracting
States shall endeavour to determine by mutual agreement the
Contracting State of which that person shall be deemed to be
a resident for the purposes of this Convention. In the
absence of such agreement, such person shall not be entitled
to any reduction or exemption from tax provided by this
Convention.

Article 5

Permanent establishment

1. For the purposes of this Convention, the term “permanent
establishment” means a fixed place of business through which
the business of an enterprise is wholly or partly carried
on.

2. The term “permanent establishment” includes especially:

(a) a place of management;

(b) a branch;

(c) an office;

(d) a factory;

(e) a workshop; and

(f) a mine, an oil or gas well, a quarry or any other place
of extraction of natural resources.

3. A building site or construction or installation project
constitutes a permanent establishment only if it lasts more
than twelve months.

4. Notwithstanding the provisions of the preceding paragraphs
of this Article, the term “permanent establishment” shall be
deemed not to include:

(a) the use of facilities solely for the purpose of storage,
display or delivery of goods or merchandise belonging to the
enterprise;

(b) the maintenance of a stock of goods or merchandise
belonging to the enterprise solely for the purpose of
storage, display or deliver;

(c) the maintenance of a stock of goods or merchandise
belonging to the enterprise solely for the purpose of
processing by another enterprise;

(d) the maintenance of a fixed place of business solely for
the purpose of purchasing goods or merchandise or of
collecting information, for the enterprise;

(e) the maintenance of a fixed place of business solely for
the purpose of carrying on, for the enterprise, any other
activity of a preparatory or auxiliary character; and

(f) the maintenance of a fixed place of business solely for
any combination of activities mentioned in sub-paragraphs (a)
to (e), provided that the overall activity of the fixed place
of business resulting from this combination is of a
preparatory or auxiliary character.

5. Notwithstanding the provisions of paragraphs 1 and 2,
where a person – other than an agent of an independent status
to whom the provisions of paragraph 6 apply – is acting on
behalf of an enterprise and has, and habitually exercises, in
a Contracting State an authority to conclude contracts in the
name of the enterprise, that enterprise shall be deemed to
have a permanent establishment in that Contracting State in
respect of any activities which that person undertakes for
the enterprise, unless the activities of such person are
limited to those mentioned in paragraph 4 which, if exercised
through a fixed place of business, would not make this fixed
place of business a permanent establishment under the
provisions of that paragraph.

6. An enterprise shall not be deemed to have a permanent
establishment in a Contracting State merely because it
carries on business in that Contracting State through a
broker, general commission agent or any other agent of an
independent status, provided that such persons are acting in
the ordinary course of their business.

7. The fact that a company which is a resident of a
Contracting State controls or is controlled by a company
which is a resident of the other Contracting State, or which
carries on business in that other Contracting State (whether
through a permanent establishment or otherwise), shall not of
itself constitute either company a permanent establishment of
the other.

Article 6

Income from immovable property

1. Income derived by a resident of a Contracting State from
immovable property situated in the other Contracting State
may be taxed in that other Contracting State.

2. The term “immovable property” shall have the meaning which
it has under the laws of the Contracting State in which the
property in question is situated. The term shall in any case
include property accessory to immovable property, livestock
and equipment used in agriculture and forestry, rights to
which the provisions of general law respecting landed
property apply, buildings, usufruct of immovable property and
rights to variable or fixed payments as consideration for the
working of, or the right to work, mineral deposits, sources
and other natural resources; ships and aircraft shall not be
regarded as immovable property.

3. The provisions of paragraph 1 shall apply to the income
derived from the direct use, letting, or use in any other
form of immovable property.

4. The provisions of paragraphs 1 and 3 shall also apply to
the income from immovable property of an enterprise.

Article 7

Business profits

1. The profits of an enterprise of a Contracting State shall
be taxable only in that Contracting State unless the
enterprise carries on business in the other Contracting State
through a permanent establishment situated therein. If the
enterprise carries on business as aforesaid, the profits of
the enterprise may be taxed in that other Contracting State
but only so much of them as is attributable to that permanent
establishment.

2. Subject to the provisions of paragraph 3, where an
enterprise of a Contracting State carries on business in the
other Contracting State through a permanent establishment
situated therein, there shall in each Contracting State be
attributed to that permanent establishment the profits which
it might be expected to make if it were a distinct and
separate enterprise engaged in the same or similar activities
under the same or similar conditions and dealing wholly
independently with the enterprise of which it is a permanent
establishment.

3. In determining the profits of a permanent establishment,
there shall be allowed as deductions expenses which are
incurred for the purposes of the permanent establishment,
including executive and general administrative expenses so
incurred, whether in the Contracting State in which the
permanent establishment is situated or elsewhere.

4. No profits shall be attributed to a permanent
establishment by reason of the mere purchase by that
permanent establishment of goods or merchandise for the
enterprise.

5. For the purposes of the provisions of the preceding
paragraphs of this Article, the profits to be attributed to
the permanent establishment shall be determined by the same
method year by year unless there is good and sufficient
reason to the contrary.

6. Where profits include items of income which are dealt with
separately in other Articles of this Convention, then the
provisions of those Articles shall not be affected by the
provisions of this Article.

Article 8

Shipping and air transport

1. Profits from the operation of ships or aircraft in
international traffic carried on by an enterprise of a
Contracting State shall be taxable only in that Contracting
State.

2. In respect of the operation of ships or aircraft in
international traffic carried on by an enterprise of a
Contracting State, that enterprise, if an enterprise of
Sweden, shall be exempt from the enterprise tax in Japan, and
if an enterprise of Japan, shall be exempt from any tax
similar to the enterprise tax in Japan which may hereafter be
imposed in Sweden.

3. The provisions of the preceding paragraphs of this Article
shall also apply to profits from the participation in a pool,
a joint business or in an international operating agency.

Article 9

Associated enterprises

1. Where

(a) an enterprise of a Contracting State participates
directly or indirectly in the management, control or capital
of an enterprise of the other Contracting State, or

(b) the same persons participate directly or indirectly in
the management, control or capital of an enterprise of a
Contracting State and an enterprise of the other Contracting
State,

and in either case conditions are made or imposed between the
two enterprises in their commercial or financial relations
which differ from those which would be made between
independent enterprises, then any profits which would, but
for those conditions, have accrued to one of the enterprises,
but, by reason of those conditions, have not so accrued, may
be included in the profits of that enterprise and taxed
accordingly.

2. Where a Contracting State includes, in accordance with the
provisions of paragraph 1, in the profits of an enterprise of
that Contracting State – and taxes accordingly – profits on
which an enterprise of the other Contracting State has been
charged to tax in that other Contracting State and where the
competent authorities of the Contracting States agree, upon
consultation, that all or part of the profits so included are
profits which would have accrued to the enterprise of the
first-mentioned Contracting State if the conditions made
between the two enterprises had been those which would have
been made between independent enterprises, then that other
Contracting State shall make an appropriate adjustment to the
amount of the tax charged therein on those agreed profits. In
determining such adjustment, due regard shall be had to the
other provisions of this Convention.

Article 10

Dividends

1. Dividends paid by a company which is a resident of a
Contracting State to a resident of the other Contracting
State may be taxed in that other Contracting State.

2. However, such dividends may also be taxed in the
Contracting State of which the company paying the dividends
is a resident and according to the laws of that Contracting
State, but if the beneficial owner of the dividends is a
resident of the other Contracting State, the tax so charged
shall not exceed 10 per cent of the gross amount of the
dividends.

3. Notwithstanding the provisions of paragraph 2, dividends
shall not be taxed in the Contracting State of which the
company paying the dividends is a resident if the beneficial
owner of the dividends is a resident of the other Contracting
State and is a company (other than a partnership) that has
held, directly or indirectly, at least 10 per cent of the
voting power of the company paying the dividends for the
period of six months ending on the date on which entitlement
to the dividends is determined. For the purposes of this
paragraph, the term “partnership” does not include any entity
that is treated as a body corporate for tax purposes in a
Contracting State and is a resident of that Contracting
State.

4. The provisions of paragraphs 2 and 3 shall not affect the
taxation of the company in respect of the profits out of
which the dividends are paid.

5. The provisions of paragraph 3 shall not apply in the case
of dividends paid by a company which is entitled to a
deduction for dividends paid to its beneficiaries in
computing its taxable income in the Contracting State of
which the company paying the dividends is a resident.

6. Notwithstanding the provisions of paragraph 1, dividends
paid by a company being a resident of Japan to a company
which is a resident of Sweden shall be exempt from Swedish
tax to the extent that the dividends would have been exempt
under the laws of Sweden if both companies had been Swedish
companies. This exemption shall not apply unless the profits
out of which the dividends are paid have been subjected to
the normal corporation tax in Japan or an income tax
comparable thereto.

7. The term “dividends” as used in this Article means income
from shares or other rights, not being debt-claims,
participating in profits, as well as income from other
corporate rights which is subjected to the same taxation
treatment as income from shares by the taxation laws of the
Contracting State of which the company making the
distribution is a resident.

8. The provisions of paragraphs 1, 2, 3, 4 and 5 shall not
apply if the beneficial owner of the dividends, being a
resident of a Contracting State, carries on business in the
other Contracting State of which the company paying the
dividends is a resident through a permanent establishment
situated therein and the holding in respect of which the
dividends are paid is effectively connected with such
permanent establishment. In such case the provisions of
Article 7 shall apply.

9. Where a company which is a resident of a Contracting State
derives profits or income from the other Contracting State,
that other Contracting State may not impose any tax on the
dividends paid by the company, except insofar as such
dividends are paid to a resident of that other Contracting
State or insofar as the holding in respect of which the
dividends are paid is effectively connected with a permanent
establishment situated in that other Contracting State, nor
subject the company’s undistributed profits to a tax on the
company’s undistributed profits, even if the dividends paid
or the undistributed profits consist wholly or partly of
profits or income arising in that other Contracting State.

Article 11

Interest

1. Interest arising in a Contracting State and beneficially
owned by a resident of the other Contracting State shall be
taxable only in that other Contracting State.

2. Notwithstanding the provisions of paragraph 1, interest
arising in a Contracting State that is determined by
reference to receipts, sales, income, profits or other cash
flow of the debtor or a related person, to any change in the
value of any property of the debtor or a related person or to
any dividend, partnership distribution or similar payment
made by the debtor or a related person, or any other interest
similar to such interest arising in a Contracting State, may
be taxed in the Contracting State in which it arises, and
according to the laws of that Contracting State, but if the
beneficial owner of the interest is a resident of the other
Contracting State, the tax so charged shall not exceed 10 per
cent of the gross amount of the interest.

3. The term “interest” as used in this Article means income
from debt-claims of every kind, whether or not secured by
mortgage and whether or not carrying a right to participate
in the debtor’s profits, and in particular, income from
government securities and income from bonds or debentures,
including premiums and prizes attaching to such securities,
bonds or debentures, and all other income that is subjected
to the same taxation treatment as income from money lent by
the tax laws of the Contracting State in which the income
arises. Penalty charges for late payment shall not be
regarded as interest for the purposes of this Article. Income
dealt with in Article 10 shall not be regarded as interest
for the purposes of this Convention.

4. The provisions of paragraphs 1 and 2 shall not apply if
the beneficial owner of the interest, being a resident of a
Contracting State, carries on business in the other
Contracting State in which the interest arises through a
permanent establishment situated therein and the debt-claim
in respect of which the interest is paid is effectively
connected with such permanent establishment. In such case the
provisions of Article 7 shall apply.

5. Interest shall be deemed to arise in a Contracting State
when the payer is a resident of that Contracting State.
Where, however, the person paying the interest, whether he is
a resident of a Contracting State or not, has in a
Contracting State a permanent establishment in connection
with which the indebtedness on which the interest is paid was
incurred, and such interest is borne by such permanent
establishment, then such interest shall be deemed to arise in
the Contracting State in which the permanent establishment is
situated.

6. Where, by reason of a special relationship between the
payer and the beneficial owner or between both of them and
some other person, the amount of the interest, having regard
to the debtclaim for which it is paid, exceeds the amount
which would have been agreed upon by the payer and the
beneficial owner in the absence of such relationship, the
provisions of this Article shall apply only to the
last-mentioned amount. In such case, the excess part of the
payments shall remain taxable according to the laws of each
Contracting State, due regard being had to the other
provisions of this Convention.

Article 12

Royalties

1. Royalties arising in a Contracting State and beneficially
owned by a resident of the other Contracting State shall be
taxable only in that other Contracting State.

2. The term “royalties” as used in this Article means
payments of any kind received as a consideration for the use
of, or the right to use, any copyright of literary, artistic
or scientific work including cinematograph films and films or
tapes for radio or television broadcasting, any patent, trade
mark, design or model, plan, secret formula or process, or
for information concerning industrial, commercial or
scientific experience.

3. The provisions of paragraph 1 shall not apply if the
beneficial owner of the royalties, being a resident of a
Contracting State, carries on business in the other
Contracting State in which the royalties arise through a
permanent establishment situated therein and the right or
property in respect of which the royalties are paid is
effectively connected with such permanent establishment. In
such case the provisions of Article 7 shall apply.

4. Where, by reason of a special relationship between the
payer and the beneficial owner or between both of them and
some other person, the amount of the royalties, having regard
to the use, right or information for which they are paid,
exceeds the amount which would have been agreed upon by the
payer and the beneficial owner in the absence of such
relationship, the provisions of this Article shall apply only
to the last-mentioned amount. In such case, the excess part
of the payments shall remain taxable according to the laws of
each Contracting State, due regard being had to the other
provisions of this Convention.

Article 13

Capital gains

1. Gains derived by a resident of a Contracting State from
the alienation of immovable property referred to in Article 6
and situated in the other Contracting State may be taxed in
that other Contracting State.

2. Gains from the alienation of any property, other than
immovable property, forming part of the business property of
a permanent establishment which an enterprise of a
Contracting State has in the other Contracting State,
including such gains from the alienation of such a permanent
establishment (alone or together with the whole enterprise),
may be taxed in that other Contracting State.

3. Gains derived by a resident of a Contracting State from
the alienation of ships or aircraft operated in international
traffic and any property, other than immovable property,
pertaining to the operation of such ships or aircraft shall
be taxable only in that Contracting State.

Article 14 (Deleted)

Article 15

Dependant personal services

1. Subject to the provisions of Articles 16 and 18, salaries,
wages and other similar remuneration, other than a pension,
derived by a resident of a Contracting State in respect of an
employment shall be taxable only in that Contracting State
unless the employment is exercised in the other Contracting
State. If the employment is so exercised, such remuneration
as is derived therefrom may be taxed in that other
Contracting State.

2. Notwithstanding the provisions of paragraph 1,
remuneration derived by a resident of a Contracting State in
respect of an employment exercised in the other Contracting
State shall be taxable only in the first-mentioned
Contracting State if:

(a) the recipient is present in that other Contracting State
for a period or periods not exceeding in the aggregate 183
days in any twelve month period commencing or ending in the
taxable year concerned; and

(b) the remuneration is paid by, or on behalf of, an employer
who is not a resident of that other Contracting State; and

(c) the remuneration is not borne by a permanent
establishment which the employer has in that other
Contracting State.

3. Notwithstanding the provisions of the preceding paragraphs
of this Article, remuneration derived in respect of an
employment exercised aboard a ship or aircraft operated in
international traffic by an enterprise of a Contracting State
may be taxed in that Contracting State.

Article 16

Directors’ fees

Directors’ fees and other similar payments derived by a
resident of a Contracting State in his capacity as a member
of the board of directors of a company which is a resident of
the other Contracting State may be taxed in that other
Contracting State.

Article 17

Artistes and athletes

1. Notwithstanding the provisions of Articles 7 and 15,
income derived by a resident of a Contracting State as an
entertainer, such as a theatre, motion picture, radio or
television artiste, and a musician, or as an athlete, from
his personal activities as such exercised in the other
Contracting State, may be taxed in that other Contracting
State.

Such income shall, however, be exempt from tax of that other
Contracting State if such activities are exercised by an
individual, being a resident of the first-mentioned
Contracting State, pursuant to a special programme for
cultural exchange agreed upon between the Governments of the
two Contracting States.

2. Where income derived in respect of personal activities
exercised by an entertainer or an athlete in his capacity as
such accrues not to the entertainer or athlete himself but to
another person, that income may, notwithstanding the
provisions of Articles 7 and 15, be taxed in the Contracting
State in which the activities of the entertainer or athlete
are exercised.

Such income shall, however, be exempt from tax in that
Contracting State if such income is derived from the
activities exercised by an individual, being a resident of
the other Contracting State, pursuant to a special programme
for cultural exchange agreed upon between the Governments of
the two Contracting States and accrues to another person who
is a resident of that other Contracting State.

Article 18

Government services

1. (a) Remuneration, other than a pension, paid by a
Contracting State or a local authority thereof to an
individual in respect of services rendered to that
Contracting State or local authority thereof, in the
discharge of functions of a governmental nature, shall be
taxable only in that Contracting State.

(b) However, such remuneration shall be taxable only in the
other Contracting State if the services are rendered in that
other Contracting State and the individual is a resident of
that other Contracting State who:

(i) is a national of that other Contracting State; or

(ii) did not become a resident of that other Contracting
State solely for the purpose of performing the services.

2. (a) Any pension paid by, or out of funds to which
contributions are made by, a Contracting State or a local
authority thereof to an individual in respect of services
rendered to that Contracting State or local authority thereof
shall be taxable only in that Contracting State.

(b) However, such pension shall be taxable only in the other
Contracting State if the individual is a resident of, and a
national of, that other Contracting State.

3. The provisions of Articles 15, 16, 17 and 21 shall apply
to remuneration and pensions in respect of services rendered
in connection with a business carried on by a Contracting
State or a local authority thereof.

Article 19

Students

Payments which a student or business apprentice who is or was
immediately before visiting a Contracting State a resident of
the other Contracting State and who is present in the
first-mentioned Contracting State solely for the purpose of
his education or training receives for the purpose of his
maintenance, education or training shall be exempt from tax
in the first-mentioned Contracting State, provided that such
payments are made to him from outside that first-mentioned
Contracting State.

Article 20

Swedish undivided estates

1. Where under the provisions of this Convention a resident
of Japan is entitled to exemption from, or reduction of,
Swedish tax, similar exemption or reduction shall be applied
to the undivided state of a deceased person insofar as one or
more of the beneficiaries is a resident of Japan.

2. Swedish tax on the undivided estate of a deceased person
shall, insofar as the income accrues to a beneficiary who is
a resident of Japan, be allowed as a credit against Japanese
tax payable in respect of that income, in accordance with the
provisions of paragraph 1 of Article 22.

Article 21

Other income

1. Items of income of a resident of a Contracting State,
wherever arising, not dealt with in the foregoing Articles of
this Convention shall be taxable only in that Contracting
State.

2. The provisions of paragraph 1 shall not apply to income,
other than income from immovable property as defined in
paragraph 2 of Article 6, if the recipient of such income,
being a resident of a Contracting State, carries on business
in the other Contracting State through a permanent
establishment situated therein and the right or property in
respect of which the income is paid is effectively connected
with such permanent establishment. In such case, the
provisions of Article 7 shall apply.

3. Notwithstanding the provisions of the preceding paragraphs
of this Article, items of income of a resident of a
Contracting State not dealt with in the foregoing Articles of
this Convention and arising in the other Contracting State
may be taxed in that other Contracting State.

Article 21A

Limitation of benefits

1. Except as otherwise provided in this Article, a resident
of a Contracting State that derives income described in
paragraph 3 of Article 10 or in Article 11 or 12 from the
other Contracting State shall be entitled to the benefits
granted for a taxable year by the provisions of that
paragraph or those Articles only if such resident is a
qualified person as defined in paragraph 2 and satisfies any
other specified conditions in that paragraph or those
Articles for the obtaining of such benefits.

2. A resident of a Contracting State is a qualified person
for a taxable year only if such resident is either:

(a) an individual;

(b) the Government of that Contracting State, any statutory
body, political subdivision or local authority of that
Contracting State, or the Bank of Japan or the Central Bank
of Sweden (Sveriges Riksbank);

(c) a company, if its principal class of shares is listed or
registered on a recognized stock exchange specified in clause
(i) or (ii) of sub-paragraph (c) of paragraph 7 and is
regularly traded on one or more recognized stock exchanges;

(d) a pension fund, provided that, as of the end of the prior
taxable year, more than 50 per cent of the beneficiaries,
members or participants of that pension fund are individuals
who are residents of either Contracting State;

(e) an organisation established under the laws of that
Contracting State and operated exclusively for a religious,
charitable, educational, scientific, artistic, cultural or
public purpose, only if all or part of its income may be
exempt from tax under the domestic law of that Contracting
State; or

(f) a person other than an individual, if residents of either
Contracting State that are qualified persons by reason of
sub-paragraph (a), (b), (c), (d) or (e) of this paragraph
hold, directly or indirectly, at least 50 per cent of the
voting power or other beneficial interests of that person.

3. Notwithstanding that a company that is a resident of a
Contracting State may not be a qualified person, that company
shall be entitled to the benefits granted by the provisions
of paragraph 3 of Article 10 or of Article 11 or 12 with
respect to an item of income described in that paragraph or
those Articles derived from the other Contracting State if
that company satisfies any other specified conditions in that
paragraph or those Articles for the obtaining of such
benefits and at least 75 per cent of the voting power of that
company is held, directly or indirectly, by seven or fewer
persons who are equivalent beneficiaries.

4. Where the provisions of sub-paragraph (f) of paragraph 2
and paragraph 3 apply:

(a) in respect of taxation by withholding at source, a
resident of a Contracting State shall be considered to
satisfy the conditions described in that sub-paragraph or
paragraph for the taxable year in which payment of an item of
income is made if such resident satisfies those conditions
during the twelve month period preceding the date of the
payment (or, in the case of dividends, the date on which
entitlement to the dividends is determined);

(b) in all other cases, a resident of a Contracting State
shall be considered to satisfy the conditions described in
that sub-paragraph or paragraph for a taxable year if such
resident satisfies those conditions on at least half the days
of the taxable year.

5. (a) Notwithstanding that a resident of a Contracting State
may not be a qualified person, that resident shall be
entitled to the benefits granted by the provisions of
paragraph 3 of Article 10 or of Article 11 or 12 with respect
to an item of income described in that paragraph or those
Articles derived from the other Contracting State if:

(i) that resident is carrying on business in the
first-mentioned Contracting State (other than the business of
making or managing investments for that resident’s own
account, unless the business is banking, insurance or
securities business carried on by a bank, insurance company
or securities dealer);

(ii) the income derived from that other Contracting State is
derived in connection with, or is incidental to, that
business; and

(iii) that resident satisfies any other specified conditions
in that paragraph or those Articles for the obtaining of such
benefits.

(b) If a resident of a Contracting State derives an item of
income from a business carried on by that resident in the
other Contracting State or derives an item of income arising
in the other Contracting State from a person that has with
that resident a relationship described in sub-paragraph (a)
or (b) of paragraph 1 of Article 9, the conditions described
in sub-paragraph (a) of this paragraph shall be considered to
be satisfied with respect to such item of income only if the
business carried on in the first-mentioned Contracting State
is substantial in relation to the business carried on in that
other Contracting State. Whether such business is substantial
for the purposes of this paragraph shall be determined on the
basis of all the facts and circumstances.

(c) In determining whether a person is carrying on business
in a Contracting State under sub-paragraph (a) of this
paragraph, the business conducted by a partnership in which
that person is a partner and the business conducted by
persons connected to such person shall be deemed to be
conducted by such person. A person shall be connected to
another if one holds, directly or indirectly, at least 50 per
cent of the beneficial interests in the other (or, in the
case of a company, at least 50 per cent of the voting power
of the company) or a third person holds, directly or
indirectly, at least 50 per cent of the beneficial interests
(or, in the case of a company, at least 50 per cent of the
voting power of the company) in each person. In any case, a
person shall be considered to be connected to another if, on
the basis of all the facts and circumstances, one has control
of the other or both are under the control of the same person
or persons.

6. A resident of a Contracting State that is neither a
qualified person nor entitled under paragraph 3 or 5 to the
benefits granted by the provisions of paragraph 3 of Article
10 or of Article 11 or 12 with respect to an item of income
described in that paragraph or those Articles shall,
nevertheless, be granted such benefits if the competent
authority of the other Contracting State determines, in
accordance with its domestic law or administrative practice,
that the establishment, acquisition or maintenance of such
resident and the conduct of its operations are considered as
not having the obtaining of such benefits as one of the
principal purposes.

7. For the purposes of this Article:

(a) the term “shares” shall include depository receipts
thereof;

(b) the term “principal class of shares” means the class or
classes of shares of a company which represent a majority of
the voting power of the company;

(c) the term “recognized stock exchange” means:

(i) any stock exchange established under the terms of the
Financial Instruments and Exchange Law (Law No. 25 of 1948)
of Japan;

(ii) the OMX NASDAQ Stockholm Stock Exchange
(Stockholmsbörsen), the Nordic Growth Market, and any other
stock exchange subject to regulation by the Swedish Financial
Supervisory Authority;

(iii) the Irish Stock Exchange and the stock exchanges of
Amsterdam, Brussels, Copenhagen, Dusseldorf, Frankfurt,
Hamburg, Helsinki, Hong Kong, London, Madrid, Milan, New
York, Oslo, Paris, Reykjavik, Riga, Seoul, Shanghai,
Singapore, Sydney, Tallinn, Toronto, Vienna, Vilnius, and
Zurich, and the NASDAQ System; and

(iv) any other stock exchange which the competent authorities
of the Contracting States agree to recognize for the purposes
of this Article;

(d) the term “pension fund” means any person that:

(i) is established under the laws of a Contracting State;

(ii) is operated principally to administer or provide
pensions, retirement benefits or other similar remuneration
or to earn income for the benefit of other pension funds;
and

(iii) is exempt from tax in that Contracting State with
respect to income derived from the activities described in
clause (ii); and

(e) the term “equivalent beneficiary” means:

(i) a resident of a state that has a convention for the
avoidance of double taxation and the prevention of fiscal
evasion between that state and the Contracting State from
which the benefits of this Convention are claimed such
that:
(aa) that convention contains provisions for effective
exchange of information;

(bb) that resident is a qualified person under the limitation
on benefits provisions in that convention or, when there are
no such provisions in that convention, would be a qualified
person when that convention is read as including provisions
corresponding to paragraph 2; and

(cc) with respect to an item of income referred to in
paragraph 3 of Article 10 or in Article 11 or 12 that
resident would be entitled under that convention to a rate of
tax with respect to the particular class of income for which
the benefits are being claimed under this Convention that is
at least as low as the rate applicable under this Convention;
or

(ii) a qualified person by reason of sub-paragraph (a), (b),
(c), (d) or (e) of paragraph 2.

Article 21B

Preferential tax regimes

Notwithstanding any other provisions of this Convention,
where

(a) a company that is a resident of a Contracting State
derives its income primarily from other states

(i) from financial or shipping activities, or

(ii) from being the headquarters or co-ordination centre in
relation to, or an entity providing administrative services
or other support to, a group of companies which carry on
business primarily in other states; and

(b) such income would bear a significantly lower tax under
the laws of that Contracting State than income from financial
or shipping activities carried out within that Contracting
State or from being the headquarters or co-ordination centre
in relation to, or an entity providing administrative
services or other support to, a group of companies which
carry on business in that Contracting State, as the case may
be,

any provisions of this Convention conferring an exemption or
a reduction of tax shall not apply to the income of such
company and to the dividends paid by such company.

Article 21C

Main purpose test

No relief shall be available under this Convention if it was
the main purpose of any person concerned with the creation or
assignment of any right or property in respect of which the
income is paid or derived to take advantage of this
Convention by means of that creation or assignment.

Article 22

Elimination of double taxation

1. Subject to the provisions of the laws of Japan regarding
the allowance as a credit against Japanese tax of tax payable
in any country other than Japan, where a resident of Japan
derives income from Sweden which may be taxed in Sweden in
accordance with the provisions of this Convention, the amount
of Swedish tax payable in respect of that income shall be
allowed as a credit against the Japanese tax imposed on that
resident. The amount of credit, however, shall not exceed the
amount of the Japanese tax which is appropriate to that
income.

2. (a) Subject to the provisions of sub-paragraph (b) of this
paragraph and of paragraph 6 of Article 10, where a resident
of Sweden derives income which may be taxed in Japan in
accordance with the provisions of this Convention, Sweden
shall allow – subject to the provisions of the laws of Sweden
concerning credit for foreign tax (as they may be amended
from time to time without changing the general principle
hereof) – as a deduction from the tax on such income, an
amount equal to the Japanese tax paid in respect of such
income.

(b) Where a resident of Sweden derives income which, in
accordance with the provisions of this Convention, shall be
taxable only in Japan, Sweden may, when determining the
graduated rate of Swedish tax, take into account the income
which shall be taxable only in Japan.

Article 23

Non-discrimination

1. Nationals of a Contracting State shall not be subjected in
the other Contracting State to any taxation or any
requirement connected therewith which is other or more
burdensome than the taxation and connected requirements to
which nationals of that other Contracting State in the same
circumstances are or may be subjected. This provision shall,
notwithstanding the provisions of Article 1, also apply to
persons who are not residents of one or both of the
Contracting States.

2. The taxation on a permanent establishment which an
enterprise of a Contracting State has in the other
Contracting State shall not be less favourably levied in that
other Contracting State than the taxation levied on
enterprises of that other Contracting State carrying on the
same activities. This provision shall not be construed as
obliging a Contracting State to grant to residents of the
other Contracting State any personal allowances, reliefs and
reductions for taxation purposes on account of civil status
or family responsibilities which it grants to its own
residents.

3. Except where the provisions of paragraph 1 of Article 9,
paragraph 6 of Article 11 or paragraph 4 of Article 12 apply,
interest, royalties and other disbursements paid by an
enterprise of a Contracting State to a resident of the other
Contracting State shall, for the purpose of determining the
taxable profits of such enterprise, be deductible under the
same conditions as if they had been paid to a resident of the
first-mentioned Contracting State.

4. Enterprises of a Contracting State, the capital of which
is wholly or partly owned or controlled, directly or
indirectly, by one or more residents of the other Contracting
State, shall not be subjected in the first-mentioned
Contracting State to any taxation or any requirement
connected therewith which is other or more burdensome than
the taxation and connected requirements to which other
similar enterprises of the first-mentioned Contracting State
are or may be subjected.

5. The provisions of this Article shall, notwithstanding the
provisions of Article 2, apply to taxes of every kind and
description.

Article 24

Mutual agreement procedure

1. Where a person considers that the actions of one or both
of the Contracting States result or will result for him in
taxation not in accordance with the provisions of this
Convention, he may, irrespective of the remedies provided by
the domestic laws of those Contracting States, present his
case to the competent authority of the Contracting State of
which he is a resident or, if his case comes under paragraph
1 of Article 23, to that of the Contracting State of which he
is a national. The case must be presented within three years
from the first notification of the action resulting in
taxation not in accordance with the provisions of this
Convention.

2. The competent authority shall endeavour, if the objection
appears to it to be justified and if it is not itself able to
arrive at a satisfactory solution, to resolve that case by
mutual agreement with the competent authority of the other
Contracting State, with a view to the avoidance of taxation
not in accordance with the provisions of this Convention. Any
agreement reached shall be implemented notwithstanding any
time limits in the domestic laws of the Contracting States.

3. The competent authorities of the Contracting States shall
endeavour to resolve by mutual agreement any difficulties or
doubts arising as to the interpretation or application of
this Convention. They may also consult together for the
elimination of double taxation in cases not provided for in
this Convention.

4. The competent authorities of the Contracting States may
communicate with each other directly for the purpose of
reaching an agreement in the sense of the preceding
paragraphs of this Article.

5. Where,

(a) under paragraph 1, a person has presented a case to the
competent authority of a Contracting State on the basis that
the actions of one or both of the Contracting States have
resulted for that person in taxation not in accordance with
the provisions of this Convention, and

(b) the competent authorities are unable to reach an
agreement to resolve that case pursuant to paragraph 2 within
three years from the presentation of the case to the
competent authority of the other Contracting State,

any unresolved issues arising from the case shall be
submitted to arbitration if the person so requests. These
unresolved issues shall not, however, be submitted to
arbitration if a decision on these issues has already been
rendered by a court or administrative tribunal of either
Contracting State. Unless a person directly affected by the
case does not accept the mutual agreement that implements the
arbitration decision, that decision shall be binding on both
Contracting States and shall be implemented notwithstanding
any time limits in the domestic laws of these Contracting
States. The competent authorities of the Contracting States
shall by mutual agreement settle the mode of application of
this paragraph.

6. For the purposes of applying the provisions of paragraph
5:

(a) The competent authorities shall by mutual agreement
establish a procedure in order to ensure that an arbitration
decision will be implemented within two years from a request
for arbitration as referred to in paragraph 5 unless actions
or inaction of a person directly affected by the case
presented pursuant to that paragraph hinder the resolution of
the case or unless the competent authorities and that person
agree otherwise.

(b) An arbitration panel shall be established in accordance
with the following rules:

(i) An arbitration panel shall consist of three arbitrators
with expertise or experience in international tax matters.

(ii) Each competent authority shall appoint one arbitrator
who may be its national. The two arbitrators appointed by the
competent authorities shall appoint the third arbitrator who
serves as the chair of the arbitration panel in accordance
with the procedures agreed by the competent authorities.

(iii) All arbitrators shall not be employees of the tax
authorities of the Contracting States, nor have had dealt
with the case presented pursuant to paragraph 1 in any
capacity. Unless otherwise agreed by the competent
authorities of the Contracting States, the third arbitrator
shall not be a national of either Contracting State.

(iv) The competent authorities shall ensure that all
arbitrators and their staff agree, in statements sent to each
competent authority, prior to their acting in an arbitration
proceeding, to abide by and be subject to the same
confidentiality and non-disclosure obligations described in
paragraph 2 of Article 25 and under the applicable domestic
laws of the Contracting States.

(v) Each competent authority shall bear the costs of its
appointed arbitrator and its own expenses. The costs of the
chair of an arbitration panel and other expenses associated
with the conduct of the proceedings shall be borne by the
competent authorities in equal shares.

(c) The competent authorities shall provide the information
necessary for the arbitration decision to all arbitrators and
their staff without undue delay.

(d) An arbitration decision shall be treated as follows:

(i) An arbitration decision has no formal precedential
value.

(ii) An arbitration decision shall be final, unless that
decision is found to be unenforceable by the courts of one of
the Contracting States due to a violation of paragraph 5, of
this paragraph or of any procedural rule determined in
accordance with sub-paragraph (a) of this paragraph that may
reasonably have affected the decision. If the decision is
found to be unenforceable due to the violation, the decision
shall be considered not to have been made.

(e) Where, at any time after a request for arbitration has
been made and before the arbitration panel has delivered a
decision to the competent authorities and the person who made
the request for arbitration, the competent authorities have
solved all the unresolved issues submitted to the
arbitration, the case shall be considered as solved pursuant
to paragraph 2 and no arbitration decision shall be
provided.

7. (a) The provisions of paragraphs 5 and 6 shall not apply
to cases falling within paragraph 3 of Article 4 or to cases
concerning the attribution of capital to a permanent
establishment under Article 7.

(b) Notwithstanding the provisions of paragraph 5, a case
shall not be submitted to arbitration if the competent
authorities of both Contracting States have agreed that the
case is not suitable for resolution through arbitration.

Article 25

Exchange of information

1. The competent authorities of the Contracting States shall
exchange such information as is foreseeably relevant for
carrying out the provisions of this Convention or to the
administration or enforcement of the domestic laws concerning
taxes of every kind and description imposed on behalf of the
Contracting States, or of their political subdivisions or
local authorities, insofar as the taxation thereunder is not
contrary to this Convention. The exchange of information is
not restricted by Articles 1 and 2.

2. Any information received under paragraph 1 by a
Contracting State shall be treated as secret in the same
manner as information obtained under the domestic laws of
that Contracting State and shall be disclosed only to persons
or authorities (including courts and administrative bodies)
concerned with the assessment or collection of, the
enforcement or prosecution in respect of, the determination
of appeals in relation to the taxes referred to in paragraph
1, or the oversight of the above. Such persons or authorities
shall use the information only for such purposes. They may
disclose the information in public court proceedings or in
judicial decisions. Notwithstanding the foregoing,
information received by a Contracting State may be used for
other purposes when such information may be used for such
other purposes under the laws of both Contracting States and
the competent authority of the Contracting State supplying
the information authorizes such use.

3. In no case shall the provisions of paragraphs 1 and 2 be
construed so as to impose on a Contracting State the
obligation:

(a) to carry out administrative measures at variance with the
laws and administrative practice of that or of the other
Contracting State;

(b) to supply information which is not obtainable under the
laws or in the normal course of the administration of that or
of the other Contracting State;

(c) to supply information which would disclose any trade,
business, industrial, commercial or professional secret or
trade process, or information, the disclosure of which would
be contrary to public policy (ordre public);

(d) to obtain or provide information that would reveal
confidential communications between a client and an attorney,
solicitor or other admitted legal representative where such
communications are:

(i) produced for the purposes of seeking or providing legal
advice; or

(ii) produced for the purposes of use in existing or
contemplated legal proceedings.

4. If information is requested by a Contracting State in
accordance with this Article, the other Contracting State
shall use its information gathering measures to obtain the
requested information, even though that other Contracting
State may not need such information for its own tax purposes.
The obligation contained in the preceding sentence is subject
to the limitations of paragraph 3 but in no case shall such
limitations be construed to permit a Contracting State to
decline to supply information solely because it has no
domestic interest in such information.

5. In no case shall the provisions of paragraph 3 be
construed to permit a Contracting State to decline to supply
information solely because the information is held by a bank,
other financial institution, nominee or person acting in an
agency or a fiduciary capacity or because it relates to
ownership interests in a person.

Article 25A

Assistance in recovery

1. The Contracting States shall lend assistance to each other
in the collection of revenue claims. This assistance is not
restricted by Articles 1 and 2.

2. The term “revenue claim” as used in this Article means an
amount owed in respect of the following taxes, insofar as the
taxation thereunder is not contrary to this Convention or any
other instrument to which the Contracting States are parties,
as well as interest, administrative penalties, surcharges and
costs of collection or conservancy related to such amount:

(a) in the case of Japan:

(i) the income tax;

(ii) the corporation tax;

(iii) the special income tax for reconstruction;

(iv) the special corporation tax for reconstruction;

(v) the consumption tax;

(vi) the inheritance tax; and

(vii) the gift tax;

(b) in the case of Sweden:

(i) the national income tax;

(ii) the withholding tax on dividends;

(iii) the income tax on non-residents;

(iv) the income tax on non-resident artistes and athletes;

(v) the municipal income tax;

(vi) the value added tax;

(vii) the real estate tax;

(viii) the net wealth tax;

(ix) the inheritance tax; and

(x) the gift tax;

(c) any identical or substantially similar taxes that are
imposed after the date of signature of the Protocol signed at
Stockholm on 5 December 2013 amending this Convention as
amended by the Protocol signed at Stockholm on 19 February
1999 in addition to, or in place of, the taxes covered by
sub-paragraphs (a) and (b).

The competent authorities of the Contracting States shall
notify each other of any significant changes that have been
made in their taxation laws.

3. When a revenue claim of a Contracting State is enforceable
under the laws of that Contracting State and is owed by a
person who, at that time, cannot, under the laws of that
Contracting State, prevent its collection, that revenue claim
shall, at the request of the competent authority of that
Contracting State, be accepted for purposes of collection by
the competent authority of the other Contracting State. That
revenue claim shall be collected by that other Contracting
State in accordance with the provisions of its laws
applicable to the enforcement and collection of its own taxes
as if the revenue claim were a revenue claim of that other
Contracting State that met the conditions allowing that other
Contracting State to make a request under this paragraph.

4. When a revenue claim of a Contracting State is a claim in
respect of which that Contracting State may, under its law,
take measures of conservancy with a view to ensure its
collection, that revenue claim shall, at the request of the
competent authority of that Contracting State, be accepted
for purposes of taking measures of conservancy by the
competent authority of the other Contracting State. That
other Contracting State shall take measures of conservancy in
respect of that revenue claim in accordance with the
provisions of its laws as if the revenue claim were a revenue
claim of that other Contracting State even if, at the time
when such measures are applied, the revenue claim is not
enforceable in the first-mentioned Contracting State or is
owed by a person who has a right to prevent its collection.

5. Notwithstanding the provisions of paragraphs 3 and 4, a
revenue claim accepted by a Contracting State for purposes of
paragraph 3 or 4 shall not, in that Contracting State, be
subject to the time limits or accorded any priority
applicable to a revenue claim under the laws of that
Contracting State by reason of its nature as such. In
addition, a revenue claim accepted by a Contracting State for
the purposes of paragraph 3 or 4 shall not, in that
Contracting State, have any priority applicable to that
revenue claim under the laws of the other Contracting
State.
6. Notwithstanding the provisions of paragraph 5,
acts carried out by a Contracting State in the collection of
a revenue claim accepted by that Contracting State for
purposes of paragraph 3 or 4, which, if they were carried out
by the other Contracting State, would have the effect of
suspending, prolonging or interrupting the time limits
applicable to the revenue claim according to the laws of that
other Contracting State, shall have such effect under the
laws of that other Contracting State. The first-mentioned
Contracting State shall inform the other Contracting State
about such acts.

7. Proceedings with respect to the existence, validity or the
amount of a revenue claim of a Contracting State shall not be
brought before the courts or administrative bodies of the
other Contracting State.

8. Where, at any time after a request has been made by a
Contracting State under paragraph 3 or 4 and before the other
Contracting State has collected and remitted the relevant
revenue claim to the first-mentioned Contracting State, the
relevant revenue claim ceases to be

(a) in the case of a request under paragraph 3, a revenue
claim of the first-mentioned Contracting State that is
enforceable under the laws of that Contracting State and is
owed by a person who, at that time, cannot, under the laws of
that Contracting State, prevent its collection, or

(b) in the case of a request under paragraph 4, a revenue
claim of the first-mentioned Contracting State in respect of
which that Contracting State may, under its laws, take
measures of conservancy with a view to ensure its
collection
the competent authority of the first-mentioned
Contracting State shall promptly notify the competent
authority of the other Contracting State of that fact and, at
the option of the other Contracting State, the
first-mentioned Contracting State shall either suspend or
withdraw its request.

9. In no case shall the provisions of this Article be
construed so as to impose on a Contracting State the
obligation:

(a) to carry out administrative measures at variance with the
laws and administrative practice of that or of the other
Contracting State;

(b) to carry out measures which would be contrary to public
policy (ordre public);

(c) to provide assistance if the other Contracting State has
not pursued all reasonable measures of collection or
conservancy, as the case may be, available under its laws or
administrative practice;

(d) to provide assistance in those cases where the
administrative burden for that Contracting State is clearly
disproportionate to the benefit to be derived by the other
Contracting State.

10. Before assistance is lent under the provisions of this
Article, the competent authorities of both Contracting States
shall agree upon the mode of application of this Article,
including an agreement to ensure comparable levels of
assistance to each of the Contracting States. In particular,
the competent authorities of both Contracting States shall
agree on a limit to the number of applications for assistance
that a Contracting State may make in a particular year and a
minimum monetary threshold for a revenue claim for which
assistance is sought.

Article 26

Diplomatic agents and consular officers

Nothing in this Convention shall affect the fiscal privileges
of diplomatic agents or consular officers under the general
rules of international law or under the provisions of special
agreements.

Article 27

Entry into force

1. This Convention shall be ratified and the instruments of
ratification shall be exchanged at Tokyo as soon as
possible.

2. This Convention shall enter into force on the thirtieth
day after the date of the exchange of instruments of
ratification and shall have effect:

(a) in Japan:

as regards income for any taxable year beginning on or after
the first day of January of the calendar year next following
that in which this Convention enters into force; and

(b) in Sweden:

as regards income derived on or after the first day of
January of the calendar year next following that in which
this Convention enters into force.

3. The Convention between Japan and Sweden for the Avoidance
of Double Taxation and the Prevention of Fiscal Evasion with
respect to Taxes on Income signed at Tokyo on December 12,
1956, modified and supplemented by the Protocol signed at
Tokyo on April 15, 1964, shall terminate and cease to have
effect in respect of income to which this Convention applies
under the provisions of paragraph 2.

Article 28

Termination

This Convention shall continue in effect indefinitely but
either Contracting State may, on or before the thirtieth day
of June of any calendar year beginning after the expiration
of a period of five years from the date of its entry into
force, give to the other Contracting State, through the
diplomatic channel, written notice of termination and, in
such event, this Convention shall cease to have effect:

(a) in Japan:

as regards income for any taxable year beginning on or after
the first day of January of the calendar year next following
that in which the notice of termination is given; and

(b) in Sweden:

as regards income derived on or after the first day of
January of the calendar year next following that in which the
notice of termination is given.

IN WITNESS WHEREOF, the undersigned, duly authorized thereto
by their respective Governments, have signed this
Convention.

DONE in Duplicate at Stockholm on 21 January 1983 in the
English language.

For the Government of Sweden:

Lennart Bodström

For the Government of Japan:

Wataru Owada

(Översättning)

Avtal mellan Sverige och Japan för att undvika
dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt beträffande
skatter på inkomst

Sveriges regering och Japans regering,

som önskar ingå ett nytt avtal för att undvika
dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt beträffande
skatter på inkomst,

har kommit överens om följande:

Artikel 1

Personer på vilka avtalet tillämpas

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en
avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 2

Skatter som omfattas av avtalet

1. De skatter som omfattas av detta avtal är:

a) i Japan:

1) inkomstskatten;

2) bolagsskatten;

3) den särskilda rekonstruktionsskatten;

4) den särskilda rekonstruktionsskatten för bolag; och

5) de lokala skatterna på invånarna

(i det följande benämnda ”japansk skatt”);

b) i Sverige:

1) den statliga inkomstskatten;

2) kupongskatten;

3) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta;

4) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta
artister m.fl.; och

5) den kommunala inkomstskatten

(i det följande benämnda ”svensk skatt”).

2. Detta avtal tillämpas även på skatter av samma eller i
huvudsak likartat slag – oavsett om de är statliga eller
lokala – som efter undertecknandet av detta avtal påförs vid
sidan av eller i stället för de skatter som avses i punkt 1.
De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska
meddela varandra väsentliga ändringar som gjorts i respektive
skattelagstiftning inom rimlig tid efter sådana ändringar.

Artikel 3

Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har i detta avtal
följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) ”Japan” åsyftar, när det används i geografisk betydelse,
Japans territorium, vari inbegrips dess territorialvatten,
inom vilket de lagar som avser japansk skatt är i kraft, och
allt område utanför dess territorialvatten, däri inbegripet
havsbottnen och dennas underlag, över vilket Japan har
domsrätt i enlighet med folkrättens allmänna regler och inom
vilket de lagar som avser japansk skatt är i kraft;

b) ”Sverige” åsyftar Konungariket Sverige och inbegriper
varje utanför Sveriges territorialvatten beläget område, inom
vilket Sverige i överensstämmelse med folkrättens allmänna
regler och enligt svensk lag äger utöva sina rättigheter med
avseende på utforskandet och utnyttjandet av
naturtillgångarna i havsbottnen eller i dennas underlag;

c) ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande
staten” åsyftar Japan eller Sverige beroende på
sammanhanget;

d) ”skatt” avser japansk skatt eller svensk skatt beroende på
sammanhanget;

e) ”person” inbegriper fysisk person, bolag och annan
sammanslutning;

f) ”bolag” åsyftar juridisk person eller annan som vid
beskattningen behandlas såsom juridisk person;

g) ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den
andra avtalsslutande staten” åsyftar företag som bedrivs av
person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive
företag som bedrivs av person med hemvist i den andra
avtalsslutande staten;

h) ”medborgare” åsyftar fysisk person som har medborgarskap i
endera avtalsslutande staten och juridisk person som bildats
eller organiserats enligt lagstiftningen i endera
avtalsslutande staten samt sammanslutning – som inte är
juridisk person men som vid beskattningen i endera
avtalsslutande staten behandlas såsom juridisk person –
vilken bildats eller organiserats enligt lagstiftningen i
denna avtalsslutande stat;

i) ”internationell trafik” åsyftar transport med skepp eller
luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat
utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan
platser i den andra avtalsslutande staten;

j) ”behörig myndighet” åsyftar:

1) i Japan, finansministern eller dennes befullmäktigade
ombud;

2) i Sverige, finansministern, dennes befullmäktigade ombud
eller den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig
myndighet vid tillämpningen av detta avtal;

k) ”företag” åsyftar bedrivandet av varje form av rörelse;
och

l) ”rörelse” innefattar utövandet av fritt yrke och annan
självständig verksamhet.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal anses,
såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som
inte definierats i avtalet, ha den betydelse som uttrycket
har enligt den avtalsslutande statens lagstiftning i fråga om
sådana skatter på vilka detta avtal tilllämpas.

Artikel 4

Hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal avser uttrycket ”person
med hemvist i en avtalsslutande stat” person som enligt
lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av
domicil, bosättning, plats för huvudkontor, plats för
företagsledning eller annan liknande omständighet och
innefattar också denna stat, dess offentligrättsliga organ
eller institutioner, politiska underavdelningar eller lokala
myndigheter samt en sådan pensionsfond som avses i artikel
21A punkt 7 d). Detta uttryck inbegriper emellertid inte
person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst
från källa i denna stat.

2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har
hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist
på följande sätt:

a) han anses ha hemvist endast i den stat där han har en
bostad som stadigvarande står till hans förfogande. Om han
har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist
endast i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska
förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för
sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten
har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande,
anses han ha hemvist endast i den stat där han stadigvarande
vistas;

c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han
inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha
hemvist endast i den stat där han är medborgare;

d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är
medborgare i någon av dem, ska de behöriga myndigheterna i de
avtalsslutande staterna avgöra frågan genom ömsesidig
överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än
fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, ska
de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna genom
ömsesidig överenskommelse söka avgöra i vilken avtalsslutande
stat personen ska anses ha sitt hemvist vid tillämpningen av
detta avtal. I avsaknad av en sådan överenskommelse ska
personen i fråga inte vara berättigad till någon
skattelättnad eller något undantag från skatt enligt detta
avtal.

Artikel 5

Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”fast
driftställe” en stadigvarande plats för affärsverksamhet,
från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis
bedrivs.

2. Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning;

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad; och

f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats
för utvinning av naturtillgångar.

3. Plats för byggnads-, anläggnings- eller
installationsverksamhet utgör fast driftställe endast om
verksamheten pågår mer än tolv månader.

4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel
anses uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring,
utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager
uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager
uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat
företags försorg;

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet
uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av
upplysningar för företaget;

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet
uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av
förberedande eller biträdande art; och

f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet
uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i
punkterna a)–e), under förutsättning att hela den verksamhet
som bedrivs från den stadigvarande platsen för
affärsverksamhet på grund av denna kombination är av
förberedande eller biträdande art.

5. Om person, som inte är sådan oberoende representant på
vilken bestämmelserna i punkt 6 tillämpas, är verksam för ett
företag samt i en avtalsslutande stat har och där
regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets
namn, anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i
punkterna 1 och 2 – ha fast driftställe i denna
avtalsslutande stat i fråga om varje verksamhet som denna
person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte, om den
verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan
som anges i punkt 4 och som – om den bedrevs från en
stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra
denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast
driftställe enligt bestämmelserna i nämnda punkt.

6. Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande
stat endast på den grund att företaget bedriver
affärsverksamhet i denna avtalsslutande stat genom förmedling
av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant,
under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin
sedvanliga affärsverksamhet.

7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en
avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett
bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett
bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra
avtalsslutande stat (antingen från fast driftställe eller på
annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget
utgör fast driftställe för det andra.

Artikel 6

Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar av fast egendom belägen i den andra avtalsslutande
staten, får beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

2. Uttrycket ”fast egendom” har den betydelse som uttrycket
har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där
egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid
tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i
lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i
privaträtten om fast egendom tillämpas, byggnader,
nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga
eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att
nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång.
Skepp och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som
förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller
annan användning av fast egendom.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tilllämpas även på
inkomst av fast egendom som tillhör företag.

Artikel 7

Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat
förvärvar, beskattas endast i denna avtalsslutande stat,
såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra
avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om
företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får
företagets inkomst beskattas i den andra avtalsslutande
staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till
det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den
andra avtalsslutande staten från där beläget fast
driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3
föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det
fasta driftstället den inkomst som det kan antas att
driftstället skulle ha förvärvat om det varit ett fristående
företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag
under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat
affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges
avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället,
härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och
allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den
avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget
eller annorstädes.

4. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den
anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets
försorg för företaget.

5. Vid tillämpningen av bestämmelserna i föregående punkter i
denna artikel bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta
driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte
goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

6. Ingår i inkomst av rörelse inkomstslag som behandlas
särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs
bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i
förevarande artikel.

Artikel 8

Sjöfart och luftfart

1. Inkomst som företag i en avtalsslutande stat förvärvar
genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell
trafik beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

2. Beträffande företag i en avtalsslutande stat som bedriver
internationell trafik genom användningen av skepp eller
luftfartyg gäller, att sådant företag, om det är ett svenskt
företag, är undantaget från företagsskatten i Japan och, om
det är ett japanskt företag, är undantaget från varje svensk
skatt liknande företagsskatten i Japan som framdeles kan
komma att tas ut i Sverige.

3. Bestämmelserna i föregående punkter i denna artikel
tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en
pool, ett gemensamt företag eller en internationell
driftsorganisation.

Artikel 9

Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt
deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den
andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags
kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen
eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande
stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller
äger del i båda dessa företags kapital, iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller
finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor,
som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av
varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana
villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på
grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag,
inräknas i detta företags inkomst och beskattas i
överensstämmelse därmed.

2. I fall då en avtalsslutande stat, i enlighet med
bestämmelserna i punkt 1, i inkomsten för ett företag i denna
avtalsslutande stat inräknar – och i överensstämmelse därmed
beskattar – inkomst, för vilken ett företag i den andra
avtalsslutande staten beskattats i denna andra avtalsslutande
stat och förutsatt att de behöriga myndigheterna i de
avtalsslutande staterna, efter överläggning, är överens om
att den sålunda inräknade inkomsten eller del av den är sådan
som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda
avtalsslutande staten om de villkor som avtalats mellan
företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av
varandra oberoende företag, ska denna andra avtalsslutande
stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som
påförts för inkomsten där. Vid sådan justering iakttas övriga
bestämmelser i detta avtal.

Artikel 10

Utdelning

1. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat
till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får
beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

2. Utdelningen får emellertid beskattas även i den
avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har
hemvist, enligt lagstiftningen i denna avtalsslutande stat,
men om den som har rätt till utdelningen har hemvist i den
andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga 10
procent av utdelningens bruttobelopp.

3. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 ska utdelning inte
beskattas i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar
utdelningen har hemvist, om den som har rätt till utdelningen
har hemvist i den andra avtalsslutande staten och är ett
bolag (med undantag för handelsbolag) som under en period av
sex månader omedelbart före den dag då det bestäms vem som är
berättigad till utdelningen har innehaft, direkt eller
indirekt, minst 10 procent av det utdelande bolagets
röstetal. Uttrycket ”handelsbolag” åsyftar vid tillämpningen
av denna punkt inte en person som vid beskattningen behandlas
såsom juridisk person i en avtalsslutande stat och har
hemvist i denna avtalsslutande stat.

4. Bestämmelserna i punkterna 2 och 3 berör inte bolagets
beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas.

5. Bestämmelserna i punkt 3 tillämpas inte på utdelning som
betalas av ett bolag som är berättigat till avdrag för lämnad
utdelning vid beskattningen i den avtalsslutande stat där
bolaget som betalar utdelningen har hemvist.

6. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 är utdelning från
bolag med hemvist i Japan till bolag med hemvist i Sverige
undantagen från svensk skatt om utdelningen skulle ha varit
undantagen enligt svensk lagstiftning om båda bolagen varit
svenska bolag. Detta gäller emellertid endast om vinsten av
vilken utdelningen betalas har varit föremål för normal
bolagsskatt i Japan eller en inkomstskatt jämförlig därmed.

7. Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst
av aktier eller andra rättigheter som inte är fordringar, med
rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i
bolag, som enligt skattelagstiftningen i den avtalsslutande
stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen
behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

8. Bestämmelserna i punkterna 1, 2, 3, 4 och 5 tillämpas
inte, om den som har rätt till utdelningen har hemvist i en
avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra
avtalsslutande staten, där bolaget som betalar utdelningen
har hemvist, från där beläget fast driftställe, samt den
andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt
samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas
bestämmelserna i artikel 7.

9. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra
avtalsslutande stat inte beskatta utdelning som bolaget
betalar, utom i den mån utdelningen betalas till person med
hemvist i denna andra avtalsslutande stat eller i den mån den
andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt
samband med fast driftställe i denna andra avtalsslutande
stat, och ej heller beskatta bolagets icke utdelade vinst,
även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt
eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra
avtalsslutande stat.

Artikel 11

Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som en
person med hemvist i den andra avtalsslutande staten har rätt
till, beskattas endast i denna andra avtalsslutande stat.

2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1, får ränta som
härrör från en avtalsslutande stat även beskattas i denna
stat, enligt lagstiftningen i denna avtalsslutande stat, om
räntans storlek är beroende av intäkter, försäljning,
inkomster, vinst eller annat kassaflöde hos gäldenären eller
denne närstående person, av värdeförändring på egendom
tillhörig gäldenären eller denne närstående person eller av
aktieutdelning, utbetalning till bolagsman eller liknande
utbetalning från gäldenären eller denne närstående person,
eller av annan liknande ränta. Om den som har rätt till
räntan har hemvist i den andra avtalsslutande staten får
skatten dock inte överstiga 10 procent av räntans
bruttobelopp.

3. Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av
varje slags fordran, antingen den säkerställts genom
inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför
rätt till gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket avser
särskilt inkomst av värdepapper som utfärdats av staten och
inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripet
agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana
värdepapper, obligationer eller debentures. Uttrycket avser
även varje annan inkomst som enligt lagstiftningen i den
avtalsslutande stat varifrån inkomsten härrör vid
beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av utlånade
pengar. Straffavgift på grund av sen betalning anses inte som
ränta vid tillämpningen av denna artikel. Inkomst som avses i
artikel 10 ska inte anses som ränta vid tillämpningen av
detta avtal.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tilllämpas inte om den
som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat
och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från
vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe, samt
den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband
med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas
bestämmelserna i artikel 7.

5. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om
utbetalaren är den avtalsslutande staten själv, lokal
myndighet eller person med hemvist i denna avtalsslutande
stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen
han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en
avtalsslutande stat har fast driftställe i samband varmed den
skuld uppkommit på vilken räntan betalas, och räntan belastar
det fasta driftstället anses räntan härröra från den
avtalsslutande stat där det fasta driftstället finns.

6. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren
och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och
annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för
vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha
avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan
om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas
bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I
sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt
lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med
iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 12

Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som en
person med hemvist i den andra avtalsslutande staten har rätt
till, beskattas endast i denna andra avtalsslutande stat.

2. Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje
slags betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet
av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt,
konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripet
biograffilm och filmer eller band för radio- eller
televisionsutsändning, patent, varumärke, mönster eller
modell, ritning, hemligt recept eller hemlig
tillverkningsmetod, eller för upplysning om erfarenhetsrön av
industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte om den som har
rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och
bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från
vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe,
samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn
betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I
sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

4. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren
och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och
annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande,
den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn betalas,
överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan
utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana
förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna
artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas
överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera
avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser
i detta avtal.

Artikel 13

Realisationsvinst

1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som
avses i artikel 6 och som är belägen i den andra
avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra
avtalsslutande stat.

2. Vinst på grund av överlåtelse av egendom, annan än fast
egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast
driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har
i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna
andra avtalsslutande stat. Detsamma gäller vinst på grund av
överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller
tillsammans med hela företaget).

3. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg
som används i internationell trafik och annan egendom än fast
egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp
eller luftfartyg, beskattas endast i denna avtalsslutande
stat.

Artikel 14 (Upphävd)

Artikel 15

Enskild tjänst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16 och 18 föranleder
annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, med
undantag för pension, som person med hemvist i en
avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i
denna avtalsslutande stat, såvida inte arbetet utförs i den
andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra
avtalsslutande stat, får ersättning som uppbärs för arbetet
beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas
ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande
staten, endast i den förstnämnda avtalsslutande staten, om:

a) mottagaren vistas i den andra avtalsslutande staten under
tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger
183 dagar under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar
under beskattningsåret i fråga; och

b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist
i den andra avtalsslutande staten eller på dennes vägnar,
samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe som
arbetsgivaren har i den andra avtalsslutande staten.

3. Utan hinder av bestämmelserna i föregående punkter i denna
artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp
eller luftfartyg som används i internationell trafik av
företag i en avtalsslutande stat, beskattas i denna
avtalsslutande stat.

Artikel 16

Styrelsearvode

Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med
hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem
i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i
den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra
avtalsslutande stat.

Artikel 17

Artister och idrottsmän

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7 och 15 får
inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra
avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater-
eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller
musiker, eller av idrottsman, beskattas i denna andra
avtalsslutande stat.

Sådan inkomst undantas emellertid från beskattning i denna
andra avtalsslutande stat om fysisk person med hemvist i den
förstnämnda avtalsslutande staten utövar sådan verksamhet
enligt ett särskilt program för kulturellt utbyte som
regeringarna i de båda avtalsslutande staterna har kommit
överens om.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist
eller idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller
artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får
denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7
och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten
eller idrottsmannen utövar verksamheten.

Sådan inkomst undantas emellertid från beskattning i denna
avtalsslutande stat om inkomsten förvärvas genom verksamhet
som fysisk person med hemvist i den andra avtalsslutande
staten utövar enligt ett särskilt program för kulturellt
utbyte som regeringarna i de båda avtalsslutande staterna har
kommit överens om och inkomsten tillfaller annan person som
har hemvist i denna andra avtalsslutande stat.

Artikel 18

Offentlig tjänst

1. a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av
en avtalsslutande stat eller dess lokala myndigheter till
fysisk person på grund av offentligt uppdrag i denna
avtalsslutande stats eller dess lokala myndigheters tjänst,
beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra
avtalsslutande staten om arbetet utförs i denna andra
avtalsslutande stat och personen i fråga har hemvist i denna
andra avtalsslutande stat och:

1) är medborgare i denna andra avtalsslutande stat; eller

2) inte fick hemvist i denna andra avtalsslutande stat
uteslutande för att utföra arbetet.

2. a) Pension, som betalas av, eller från fonder till vilka
bidrag lämnas av, en avtalsslutande stat eller dess lokala
myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts
i denna avtalsslutande stats eller dess lokala myndigheters
tjänst, beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den andra
avtalsslutande staten om personen i fråga har hemvist och är
medborgare i denna andra avtalsslutande stat.

3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16, 17 och 21 tillämpas på
ersättning och pension som betalas på grund av arbete som
utförts i samband med rörelse som bedrivs av en
avtalsslutande stat eller dess lokala myndigheter.

Artikel 19

Studerande

Studerande eller affärspraktikant, som har eller omedelbart
före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den
andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda
avtalsslutande staten uteslutande för sin undervisning eller
utbildning, undantas från beskattning i den förstnämnda
avtalsslutande staten för belopp som han erhåller för sitt
uppehälle, sin undervisning eller utbildning, under
förutsättning att beloppen betalas till honom från källa
utanför denna förstnämnda avtalsslutande stat.

Artikel 20

Svenska oskiftade dödsbon

1. I fall då enligt bestämmelserna i detta avtal person med
hemvist i Japan är berättigad till befrielse från eller
nedsättning av svensk skatt, ska motsvarande befrielse eller
nedsättning medges oskiftat dödsbo i den mån en eller flera
av dödsbodelägare har hemvist i Japan.

2. Svensk skatt på oskiftat dödsbo ska, i den mån inkomsten
tillkommer dödsbodelägare med hemvist i Japan, avräknas mot
japansk skatt som utgår på denna inkomst i enlighet med
bestämmelserna i artikel 22 punkt 1.

Artikel 21

Annan inkomst

1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar i
detta avtal beskattas endast i denna avtalsslutande stat,
oavsett varifrån inkomsten härrör.

2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på inkomst, med
undantag av inkomst av fast egendom som avses i artikel 6
punkt 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en
avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra
avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, samt
den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten
betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I
sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

3. Inkomst vilken inte behandlas i föregående artiklar i
detta avtal, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar och som härrör från den andra avtalsslutande
staten, får, utan hinder av bestämmelserna i föregående
punkter i denna artikel, beskattas i denna andra
avtalsslutande stat.

Artikel 21A

Begränsning av förmåner

1. Om inte annat anges i denna artikel så ska en person med
hemvist i en avtalsslutande stat, som uppbär sådan inkomst
som anges i artikel 10 punkt 3 eller i artiklarna 11 eller 12
som härrör från den andra avtalsslutande staten, vara
berättigad till förmåner enligt nämnda bestämmelser ett visst
beskattningsår endast om personen är en kvalificerad person
enligt punkt 2 samt uppfyller de särskilda villkor som anges
för sådana förmåner i nämnda bestämmelser.

2. En person med hemvist i en avtalsslutande stat är en
kvalificerad person med avseende på ett visst beskattningsår
endast om personen är:

a) en fysisk person;

b) en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga organ,
politiska underavdelningar eller lokala myndigheter, eller
Japans Riksbank eller Sveriges Riksbank;

c) ett bolag, om dess viktigaste aktieslag är noterade på en
erkänd aktiebörs som nämns i punkt 7 c) 1) eller 2) och
regelmässigt omsätts på en eller flera erkända aktiebörser;

d) en pensionsfond, om vid utgången av närmast föregående
beskattningsår mer än 50 procent av pensionsfondens
förmånstagare, medlemmar eller deltagare var fysiska personer
med hemvist i endera avtalsslutande staten;

e) en organisation som har bildats enligt lagstiftningen i en
avtalsslutande stat och som drivs uteslutande i religiöst,
välgörande, utbildningsfrämjande, vetenskapligt, artistiskt,
kulturellt eller allmännyttigt syfte, men endast om hela
eller delar av dess inkomst kan vara undantagen från
beskattning enligt den avtalsslutande statens lagstiftning;
eller

f) en person, som inte är en fysisk person, om minst 50
procent av röstetalet eller andra ägarandelar i personen
innehas direkt eller indirekt av personer med hemvist i
endera avtalsslutande staten som är kvalificerade personer
enligt a), b), c), d) eller e) i denna punkt.

3. Ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat ska – även
om det inte är en kvalificerad person – vara berättigat till
avtalsförmåner för sådana inkomster som anges i artikel 10
punkt 3 eller artiklarna 11 eller 12, och som härrör från den
andra avtalsslutande staten, om bolaget uppfyller de
särskilda villkor som anges för sådana förmåner i nämnda
bestämmelser samt minst 75 procent av bolagets röstetal
innehas, direkt eller indirekt, av sju eller färre personer
som uppfyller villkoren för att vara jämförliga
förmånstagare.

4. I de fall punkt 2 f) och punkt 3 tillämpas:

a) beträffande källskatter, ska en person med hemvist i en
avtalsslutande stat anses uppfylla villkoren i dessa
bestämmelser det beskattningsår som inkomsten utbetalas om
personen uppfyller villkoren under den period av tolv månader
som föregår utbetalningen (eller, beträffande utdelning, den
dag då det bestäms vem som är berättigad till utdelningen),

b) beträffande andra skatter, ska en person med hemvist i en
avtalsslutande stat anses uppfylla villkoren i dessa
bestämmelser avseende ett beskattningsår om personen
uppfyller villkoren under åtminstone hälften av
beskattningsårets dagar.

5. a) En person som har hemvist i en avtalsslutande stat ska
– även om personen inte är en kvalificerad person – vara
berättigad till förmåner för inkomster enligt artikel 10
punkt 3 eller artiklarna 11 och 12 som härrör från den andra
avtalsslutande staten, om:

1) personen bedriver rörelse i den förstnämnda avtalsslutande
staten (med undantag för rörelse som består i att göra
kapitalplaceringar eller att förvalta investeringar för
personens egen räkning, såvida denna rörelse inte utgör
bank-, försäkrings- eller värdepappersrörelse som bedrivs av
en bank, ett försäkringsbolag eller en
värdepappershandlare),

2) inkomsten som härrör från den andra avtalsslutande staten
förvärvas i samband med, eller är underordnad, rörelsen,
och
3) personen uppfyller de särskilda villkor för att
erhålla sådana förmåner som anges i nämnda punkt eller
artiklar.

b) Om en person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär
inkomst från rörelse som personen bedriver i den andra
avtalsslutande staten eller uppbär inkomst som härrör från
den andra avtalsslutande staten och som betalas av en person
med vilken den förstnämnda personen är i intressegemenskap,
på sätt som anges i artikel 9 punkt 1 a) eller b), ska, i
förhållande till sådan inkomst, villkoren i a) i denna punkt
anses uppfyllda endast om rörelsen som bedrivs i den
förstnämnda staten är väsentlig i förhållande till den
rörelse som bedrivs i den andra avtalsslutande staten. Vid
tillämpningen av denna punkt ska frågan om en rörelse är
väsentlig eller inte, avgöras med hänsyn tagen till samtliga
fakta och omständigheter.

c) Vid bestämmandet av om en person bedriver rörelse i en
avtalsslutande stat vid tillämpningen av a) i denna punkt,
ska en rörelse bedriven av ett handelsbolag i vilket personen
är bolagsman eller en rörelse bedriven av personer med vilka
personen är närstående anses vara en rörelse bedriven av den
personen. En person ska anses närstående till en annan person
om en av personerna är den rättmätiga innehavaren, direkt
eller indirekt, av minst 50 procent i den andra personen
(eller, i fråga om ett bolag, minst 50 procent av röstetalet
i bolaget), eller, om en tredje person är den rättmätiga
ägaren, direkt eller indirekt, till minst 50 procent av var
och en av personerna (eller i fråga om bolag, minst 50
procent av röstetalet i bolaget). En person ska dock alltid
anses närstående till en annan om den ena personen, med
hänsyn tagen till samtliga fakta och omständigheter,
kontrollerar den andra eller om båda personerna kontrolleras
av samma person eller personer.

6. En person med hemvist i en avtalsslutande stat som inte är
en kvalificerad person och som enligt punkterna 3 eller 5
inte heller är berättigad till förmåner för inkomster som
anges i artikel 10 punkt 3 eller artiklarna 11 och 12, ska
ändå åtnjuta sådana förmåner om den behöriga myndigheten i
den andra avtalsslutande staten finner, i enlighet med dess
lagstiftning och administrativa praxis, att etableringen,
förvärvet eller innehavet av en sådan person och bedrivandet
av dess verksamhet inte har som ett av sina huvudsakliga
syften att komma i åtnjutande av sådana förmåner.

7. Vid tillämpningen av denna artikel:

a) åsyftar uttrycket ”aktier” även depåbevis;

b) åsyftar uttrycket ”viktigaste aktieslag” det eller de
aktieslag som representerar majoriteten av röstetalet i
bolaget;

c) åsyftar uttrycket ”erkänd aktiebörs”:

1) varje aktiebörs som etablerats i enlighet med den japanska
Värdepappers- och börslagen (”Financial Instruments and
Exchange Law”) (lag nr 25 från år 1948),

2) Stockholmsbörsen, Nordic Growth Market (NGM) och varje
annan aktiebörs som står under tillsyn av
Finansinspektionen,

3) den irländska aktiebörsen samt aktiebörserna i Amsterdam,
Bryssel, Köpenhamn, Düsseldorf, Frankfurt, Hamburg,
Helsingfors, Hong Kong, London, Madrid, Milano, New York,
Oslo, Paris, Reykjavik, Riga, Seoul, Shanghai, Singapore,
Sydney, Tallinn, Toronto, Wien, Vilnius och Zürich, samt
“NASDAQ”-systemet, och

4) varje annan aktiebörs som de behöriga myndigheterna i de
avtalsslutande staterna för tillämpningen av denna artikel
kommer överens om,

d) åsyftar uttrycket ”pensionsfond” varje person som:

1) är etablerad i enlighet med lagstiftningen i en
avtalsslutande stat,

2) huvudsakligen är verksam för att administrera eller
tillhandahålla pensioner, pensionsförmåner eller annan
liknande ersättning, eller för att erhålla inkomster till
förmån för andra pensionsfonder, och

3) är undantagen från skatt i den avtalsslutande staten på
inkomst från sådan verksamhet som anges ovan under 2), samt

e) åsyftar uttrycket ”jämförlig förmånstagare”:

1) en person med hemvist i en stat som har ett avtal för att
undvika dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt med den
avtalsslutande stat från vilken avtalsförmåner enligt detta
avtal begärs och

aa) det avtalet innehåller bestämmelser om
informationsutbyte,

bb) personen är en kvalificerad person enligt bestämmelserna
om begränsning av förmåner i det avtalet, eller om sådana
bestämmelser inte finns, skulle ha varit en kvalificerad
person om avtalet hade haft bestämmelser motsvarande de i
punkt 2, och

cc) personen i enlighet med det avtalet skulle vara
berättigad, med avseende på inkomst som avses i artikel 10
punkt 3 eller i artiklarna 11 eller 12, en skattesats för en
sådan inkomst som är minst lika låg som den skattesats som
tillämpas enligt detta avtal, eller

2) en kvalificerad person i enlighet med punkt 2 a), b), c),
d) eller e).

Artikel 21B

Förmånliga skatteregimer

Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal, om

a) ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat
huvudsakligen förvärvar sina inkomster från andra stater

1) från finans- eller sjöfartsverksamhet, eller

2) genom att vara huvudkontor, coordination centre eller en
enhet som tillhandahåller administrativa eller andra tjänster
till en grupp av bolag som bedriver rörelse huvudsakligen i
andra stater, och

b) sådan inkomst beskattas väsentligt lägre enligt
lagstiftningen i denna avtalsslutande stat än inkomster från
finans- eller sjöfartsverksamhet som bedrivs inom denna stat
eller genom att vara huvudkontor, coordination centre eller
en enhet som tillhandahåller administrativa eller andra
tjänster till en grupp av bolag som bedriver rörelse i denna
avtalsslutande stat,

ska de bestämmelser i detta avtal som medger undantag från
eller nedsättning av skatt inte tillämpas på inkomst som
sådant bolag förvärvar och inte heller på utdelning som
betalas av sådant bolag.

Artikel 21C

Prövning av syftet

Lättnader enligt detta avtal ska inte erhållas om det
huvudsakliga syftet, hos någon person som har inflytande över
tillskapandet eller placeringen av andelar eller egendom på
grund av vilken inkomsten är betalad eller från vilken den
härrör, är att uppnå förmån av detta avtal genom sådant
tillskapande eller sådan placering.

Artikel 22

Undvikande av dubbelbeskattning

1. Med beaktande av lagstiftningen i Japan beträffande
möjligheten till avräkning mot japansk skatt, av skatt som
betalas i annat land än Japan gäller följande. Om en person
med hemvist i Japan uppbär inkomst från Sverige som enligt
bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Sverige, ska den
svenska skatt som betalas på denna inkomst avräknas mot den
japanska skatt som påförs denna person. Avräkningsbeloppet
får emellertid inte överstiga summan av den japanska skatten
som är hänförlig till denna inkomst.

2. a) Med beaktande av b) i denna punkt och artikel 10 punkt
6, om en person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som
enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Japan ska
Sverige – med beaktande av bestämmelserna i svensk
lagstiftning beträffande avräkning av utländsk skatt (även i
den lydelse de framdeles kan få genom att ändras utan att den
allmänna princip som anges här ändras) – från den svenska
skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den
japanska skatt som erlagts på inkomsten.

b) Om en person med hemvist i Sverige erhåller inkomst som i
enlighet med detta avtal beskattas endast i Japan, får
Sverige, vid fastställande av skattesatsen för svensk
progressiv skatt beakta den inkomst som ska beskattas endast
i Japan.

Artikel 23

Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat ska inte i den andra
avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller
därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer
tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav
som medborgare i denna andra avtalsslutande stat under samma
förhållanden är eller kan bli underkastad. Utan hinder av
bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även
på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller
i båda avtalsslutande staterna.

2. Beskattningen av ett fast driftställe, som företag i en
avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten,
ska i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än
beskattningen av ett företag i denna andra stat, som bedriver
verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte
medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge
personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådana
personliga avdrag vid beskattningen och sådan skattebefrielse
eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller
försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i
den egna staten.

3. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1,
artikel 11 punkt 6 eller artikel 12 punkt 4 tillämpas, är
ränta, royalty och annan betalning från företag i en
avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra
avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den
beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma
villkor som betalning till person med hemvist i den
förstnämnda avtalsslutande staten.

4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller
delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en
eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande
staten, ska inte i den förstnämnda avtalsslutande staten bli
föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som
är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och
därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den
förstnämnda avtalsslutande staten är eller kan bli
underkastat.

5. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas
bestämmelserna i förevarande artikel på skatter av varje slag
och beskaffenhet.

Artikel 24

Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1. Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda
avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom
medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot
bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta
påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns
i dessa avtalsslutande staters interna rättsordning,
framlägga saken för den behöriga myndigheten i den
avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om
tillämpning av artikel 23 punkt 1, i den avtalsslutande stat
där han är medborgare. Saken ska framläggas inom tre år från
den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd
som givit upphov till beskattning som strider mot
bestämmelserna i detta avtal.

2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad
men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande
lösning, ska myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig
överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra
avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som
strider mot bestämmelserna i detta avtal. Överenskommelse som
träffats ska genomföras utan hinder av tidsgränser i de
avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska
genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller
tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller
tillämpningen av detta avtal. De kan även överlägga i syfte
att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av
detta avtal.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan
träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa
överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter i
denna artikel.

5. I fall då,

a) en person, i enlighet med punkt 1, har gjort en
framställan till den behöriga myndigheten i en avtalsslutande
stat med anledning av att åtgärder i den ena eller båda
avtalsslutande staterna för honom har medfört beskattning i
strid med bestämmelserna i detta avtal, och

b) de behöriga myndigheterna inte, inom tre år från anmälan
till den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande
staten, kan nå en överenskommelse för att lösa frågan enligt
punkt 2,

ska, om personen begär det, kvarstående olösta frågor i
ärendet hänskjutas till skiljeförfarande. Sådana olösta
frågor ska dock inte hänskjutas till skiljeförfarande om en
domstol i någon av de avtalsslutande staterna har meddelat
ett beslut avseende dessa frågor. Skiljedomen är bindande för
båda avtalsslutande staterna och ska genomföras utan hinder
av tidsbegränsningar i dessa staters interna lagstiftning,
såvida inte en person som direkt berörs av ärendet inte
accepterar den ömsesidiga överenskommelsen som genomför
skiljedomen. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande
staterna ska träffa överenskommelse om sättet att tillämpa
denna punkt.

6. Vid tillämpningen av bestämmelserna i punkt 5:

a) De behöriga myndigheterna ska genom ömsesidig
överenskommelse inrätta ett förfarande som säkerställer att
en skiljedom blir genomförd inom två år från en begäran om
skiljeförfarande enligt punkt 5, om inte åtgärder eller
passivitet från en person som direkt berörs av ärendet enligt
nämnda punkt hindrar att ärendet löses eller om inte de
behöriga myndigheterna och personen kommer överens om
annat.

b) En skiljenämnd ska upprättas enligt följande regler:

1) En skiljenämnd ska bestå av tre skiljemän som har
sakkunskap och erfarenhet i frågor om internationell skatt.

2) De behöriga myndigheterna ska utse var sin skiljeman.
Sådan skiljeman får vara medborgare i avtalsslutande stat. De
två skiljemännen utsedda av de behöriga myndigheterna ska
utse den tredje skiljemannen som ska vara skiljenämndens
ordförande i enlighet med det förfarande som de behöriga
myndigheterna kommit överens om.

3) Skiljemännen får inte vara anställda av de avtalsslutande
staternas skattemyndigheter och får inte heller, i någon
form, ha befattat sig med det ärende som har framlagts i
enlighet med punkt 1. Den tredje skiljemannen får inte vara
medborgare i någon av de avtalsslutande staterna om inte de
behöriga myndigheterna kommit överens om annat.

4) De behöriga myndigheterna ska tillse att samtliga
skiljemän och deras personal, innan deras uppdrag påbörjas,
till de behöriga myndigheterna skriftligen inger en försäkran
om att omfattas av och att efterkomma de skyldigheter
avseende sekretess och tystnadsplikt som beskrivs i artikel
25 punkt 2 och som gäller enligt de avtalsslutande staternas
interna lagstiftning.

5) De behöriga myndigheterna ska var för sig bära kostnaden
för sin utsedda skiljeman och sina egna utgifter. Kostnaden
för skiljenämndens ordförande och andra utgifter för
skiljeförfarandet ska bäras av de behöriga myndigheterna i
lika delar.

c) De behöriga myndigheterna ska utan oskäligt dröjsmål lämna
den information som är nödvändig för skiljedomen till
skiljemännen och deras personal.

d) En skiljedom ska behandlas enligt följande:

1) En skiljedom har inget prejudicerande värde.

2) En skiljedom är bindande, om inte en domstol i en
avtalsslutande stat bedömer att domen inte är verkställbar
eftersom den strider mot punkt 5, mot denna punkt eller, om
det rimligtvis kan ha påverkat utgången, mot överenskommelse
om förfarandet enligt a) i denna punkt. Om skiljedomen bedöms
inte kunna verkställas ska den anses som inte meddelad.

e) Om, vid någon tidpunkt efter det att en begäran om
skiljeförfarande har framställts och innan skiljenämnden har
meddelat en skiljedom till de behöriga myndigheterna och den
person som har begärt skiljeförfarandet, de behöriga
myndigheterna har löst alla olösta frågor som hänskjutits
till skiljeförfarande, ska ärendet anses löst i enlighet med
punkten 2 och en skiljedom ska inte meddelas.

7. a) Bestämmelserna i punkterna 5 och 6 ska inte tillämpas
på ärenden som rör artikel 4 punkt 3 och inte heller på
ärenden som rör hänförande av kapital till ett fast
driftställe enligt artikel 7.

b) Utan hinder av bestämmelserna i punkt 5, ska ett ärende
inte hänskjutas till skiljeförfarande om de behöriga
myndigheterna i de avtalsslutande staterna har överenskommit
att ärendet inte är lämpligt att avgöras genom
skiljeförfarande.

Artikel 25

Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska
utbyta sådana upplysningar som kan antas vara relevanta vid
tillämpningen av bestämmelserna i detta avtal eller för
administration eller verkställighet av intern lagstiftning i
fråga om skatter av varje slag och beskaffenhet som tas ut
för de avtalsslutande staterna eller för deras politiska
underavdelningar eller lokala myndigheter, om beskattningen
enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet
av upplysningar begränsas inte av artiklarna 1 och 2.

2. Upplysningar som en avtalsslutande stat tagit emot enligt
punkt 1 ska behandlas som hemliga på samma sätt som
upplysningar som erhållits enligt den interna lagstiftningen
i denna stat och får yppas endast för personer eller
myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan)
som fastställer, uppbär eller driver in de skatter som
åsyftas i punkt 1 eller handlägger åtal eller överklagande i
fråga om dessa skatter eller som utövar tillsyn över nämnda
verksamheter. Dessa personer eller myndigheter får använda
upplysningar bara för sådana ändamål. De får yppa
upplysningarna vid offentlig rättegång eller i
domstolsavgöranden. Utan hinder av ovanstående får
upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit användas för
andra ändamål när sådana upplysningar får användas för sådana
andra ändamål enligt lagstiftningen i båda avtalsslutande
staterna och den behöriga myndigheten i den avtalsslutande
stat som har lämnat upplysningarna har tillåtit sådant
användande.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 medför inte skyldighet
för en avtalsslutande stat att:

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning
och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i
den andra avtalsslutande staten;

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt
lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna
avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande
staten;
c) lämna upplysningar som skulle röja affärs-,
industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i
näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar,
vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre
public);

d) att inhämta eller tillhandahålla information som skulle
avslöja konfidentiell kommunikation mellan en klient och
dennes advokat eller annat juridiskt ombud, när sådan
kommunikation:

1) sker i syfte att erhålla eller lämna juridisk rådgivning;
eller

2) sker i syfte att användas i pågående eller planerade
rättsliga förfaranden.

4. Då en avtalsslutande stat begär upplysningar enligt denna
artikel ska den andra avtalsslutande staten använda de medel
som denna stat förfogar över för att inhämta de begärda
upplysningarna, även om denna andra stat inte har behov av
upplysningarna för sina egna beskattningsändamål.
Förpliktelsen i föregående mening begränsas av bestämmelserna
i punkt 3, men detta medför inte en rätt för en
avtalsslutande stat att vägra lämna upplysningar uteslutande
därför att denna stat inte har något eget intresse av sådana
upplysningar.

5. Bestämmelserna i punkt 3 medför inte rätt för en
avtalsslutande stat att vägra att lämna upplysningar
uteslutande därför att upplysningarna innehas av en bank,
annan finansiell institution, ombud, representant eller
förvaltare eller därför att upplysningarna gäller äganderätt
i en person.

Artikel 25A

Bistånd med indrivning

1. De avtalsslutande staterna ska lämna varandra handräckning
vid indrivning av skattefordringar. Handräckningen begränsas
inte av artiklarna 1 och 2.

2. Uttrycket ”skattefordran” åsyftar vid tilllämpningen av
denna artikel en skuld avseende följande skatter, i den mån
beskattningen inte strider mot detta avtal eller något annat
avtal som de avtalsslutande staterna har ingått, samt ränta,
administrativa straffavgifter, tilläggsavgifter och kostnader
för indrivning eller säkringsåtgärder med anledning av en
sådan skuld:

a) i Japan:

1) inkomstskatten;

2) bolagsskatten;

3) den särskilda rekonstruktionsskatten;

4) den särskilda rekonstruktionsskatten för bolag;

5) konsumtionsskatten;

6) arvsskatten; och

7) gåvoskatten;

b) i Sverige:

1) den statliga inkomstskatten;

2) kupongskatten;

3) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta;

4) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta
artister m.fl.;

5) den kommunala inkomstskatten;

6) mervärdesskatten;

7) fastighetsskatten;

8) förmögenhetsskatten;

9) arvsskatten; och

10) gåvoskatten.

c) skatter av samma eller i huvudsak likartat slag som efter
undertecknandet av det protokoll som undertecknades i
Stockholm den 5 december 2013 och som ändrade detta avtal,
såsom ändrat genom protokoll som undertecknades i Stockholm
den 19 februari 1999, påförs vid sidan av eller i stället för
de skatter som anges i a) och b).

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska
meddela varandra väsentliga ändringar som har gjorts i deras
skattelagstiftning.

3. När en skattefordran i en avtalsslutande stat är möjlig
att verkställa enligt den avtalsslutande statens lagstiftning
och fordran ska betalas av en person som vid den tidpunkten
enligt den avtalsslutande statens lagstiftning inte kan
motsätta sig dess indrivning, ska denna skattefordran, efter
framställan av den behöriga myndigheten i den avtalsslutande
staten, erkännas för indrivning av den behöriga myndigheten i
den andra avtalsslutande staten. Denna skattefordran ska
drivas in av den andra avtalsslutande staten i enlighet med
bestämmelserna i denna stats lagstiftning om verkställighet
och indrivning av dess egna skatter, som om fordran vore en
skattefordran i denna andra avtalsslutande stat som uppfyllde
kraven för att denna andra avtalsslutande stat skulle kunna
göra en framställan enligt denna punkt.

4. När en skattefordran i en avtalsslutande stat är en
fordran för vilken den avtalsslutande staten enligt sin
lagstiftning får vidta säkringsåtgärder för att säkerställa
indrivning, ska denna skattefordran, efter framställan av den
behöriga myndigheten i den avtalsslutande staten, erkännas
för vidtagande av säkringsåtgärder av den behöriga
myndigheten i den andra avtalsslutande staten. Den andra
avtalsslutande staten ska för denna skattefordran vidta
säkringsåtgärder i enlighet med bestämmelserna i denna stats
lagstiftning som om fordran vore en skattefordran i denna
andra avtalsslutande stat, även om, vid tidpunkten då sådana
åtgärder vidtas, skattefordran inte är verkställbar i den
förstnämnda avtalsslutande staten eller ska betalas av en
person som kan motsätta sig dess indrivning.

5. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 3 och 4, ska en
skattefordran, som har erkänts av en avtalsslutande stat i
enlighet med punkt 3 eller 4, i den avtalsslutande staten
inte omfattas av tidsfrister eller ges förmånsrätt som gäller
för skattefordringar enligt lagstiftningen i den
avtalsslutande staten. Inte heller ska en skattefordran som
har erkänts av en avtalsslutande stat i enlighet med punkt 3
eller 4 i den avtalsslutande staten ges en förmånsrätt såsom
skattefordran enligt lagstiftningen i den andra
avtalsslutande staten.

6. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 5, ska åtgärder
vidtagna av en avtalsslutande stat vid verkställandet av en
skattefordran som har erkänts av den avtalsslutande staten i
enlighet med punkt 3 eller 4, som, om de hade vidtagits av
den andra avtalsslutande staten och då inneburit att
tidsfristen för skattefordran enligt den andra avtalsslutande
statens lagstiftning hade skjutits upp, förlängts eller
avbrutits, ha sådan verkan enligt den andra avtalsslutande
statens lagstiftning. Den förstnämnda avtalsslutande staten
ska underrätta den andra avtalsslutande staten om sådana
handlingar.

7. Förfaranden som gäller förekomsten, giltigheten eller
omfattningen av en skattefordran i en avtalsslutande stat ska
inte anhängiggöras i domstol eller administrativa myndigheter
i den andra avtalsslutande staten.

8. Om, efter det att en framställan har gjorts av en
avtalsslutande stat enligt punkt 3 eller 4 men innan den
andra avtalsslutande staten har drivit in och överfört
skattefordran till den förstnämnda avtalsslutande staten, den
skattefordran det gäller upphör att vara

a) i händelse av en framställan enligt punkt 3, en
skattefordran i den förstnämnda avtalsslutande staten som är
möjlig att verkställa enligt den avtalsslutande statens
lagstiftning och ska betalas av en person som vid den
tidpunkten inte kan motsätta sig dess indrivning enligt
lagstiftningen i den avtalsslutande staten, eller

b) i händelse av en framställan enligt punkt 4, en
skattefordran i den förstnämnda staten för vilken den
avtalsslutande staten enligt sin lagstiftning får vidta
säkringsåtgärder för att säkerställa indrivning

ska den behöriga myndigheten i den förstnämnda avtalsslutande
staten utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i
den andra avtalsslutande staten detta och den förstnämnda
avtalsslutande staten ska, i enlighet med den andra
avtalsslutande statens önskemål, antingen vilandeförklara
eller återta sin framställan.

9. Bestämmelserna i denna artikel medför inte skyldighet för
en avtalsslutande stat att:

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning
och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i
den andra avtalsslutande staten;

b) vidta åtgärder som skulle strida mot allmänna hänsyn
(ordre public);

c) lämna handräckning om den andra avtalsslutande staten inte
har vidtagit alla rimliga åtgärder för indrivning eller
säkringsåtgärder som står till dess förfogande enligt dess
lagstiftning eller administrativa praxis;

d) lämna handräckning i de fall där den administrativa bördan
för denna avtalsslutande stat uppenbart inte står i
proportion till den nytta som står att vinna för den andra
avtalsslutande staten.

10. Innan handräckning lämnas enligt bestämmelserna i denna
artikel, ska de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande
staterna träffa överenskommelse om sättet att tillämpa denna
artikel, som säkerställer en jämförbar omfattning av
handräckning till var och en av de avtalsslutande staterna. I
synnerhet ska de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande
staterna träffa överenskommelse om en gräns för det antal
framställningar om handräckning som en avtalsslutande stat
kan göra under ett visst år samt en lägsta beloppsgräns för
en skattefordran för vilken handräckning begärs.

Artikel 26

Diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän

Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid
beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller
bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer
diplomatiska företrädare eller konsulära tjänstemän.

Artikel 27

Ikraftträdande

1. Detta avtal ska ratificeras och ratifikationshandlingarna
ska utväxlas i Tokyo snarast möjligt.

2. Detta avtal träder i kraft trettionde dagen efter den då
utväxlingen av ratifikationshandlingarna skedde och ska
tillämpas:

a) i Japan:

beträffande inkomst hänförlig till beskattningsår som börjar
den 1 januari kalenderåret närmast efter det då avtalet
träder i kraft eller senare; och

b) i Sverige:

beträffande inkomst som förvärvas den 1 januari kalenderåret
närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

3. Avtalet mellan Japan och Sverige för undvikande av
dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande
inkomstskatter, som undertecknades i Tokyo den 12 december
1956 och som ändrades och kompletterades genom protokoll
undertecknat i Tokyo den 15 april 1964, ska upphöra att gälla
och inte längre tillämpas beträffande inkomster på vilka
detta avtal blir tillämpligt enligt bestämmelserna i punkt
2.

Artikel 28

Upphörande

Detta avtal förblir i kraft utan tidsbegränsning men envar av
de avtalsslutande staterna äger att – senast den 30 juni
under ett kalenderår, som börjar efter utgången av en tidrymd
av fem år räknat från dagen för avtalets ikraftträdande – på
diplomatisk väg skriftligen uppsäga avtalet hos den andra
avtalsslutande staten. I händelse av sådan uppsägning upphör
detta avtal att gälla:

a) i Japan:

beträffande inkomst hänförlig till beskattningsår som börjar
den 1 januari kalenderåret närmast efter det då uppsägning
sker eller senare; och

b) i Sverige:

beträffande inkomst som förvärvas den 1 januari kalenderåret
närmast efter det då uppsägning sker eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill
vederbörligen bemyndigade av sina respektive regeringar,
undertecknat detta avtal.

Som skedde i Stockholm den 21 januari 1983 i två exemplar på
engelska språket.

För Sveriges regering:

Lennart Bodström

För Japans regering:

Wataru Owada
Lag (2014:374).