Förordning (1984:14) om kärnteknisk verksamhet

SFS nr
1984:14
Departement/myndighet
Miljö- och energidepartementet
Utfärdad
1984-01-12
Ändring införd
t.o.m. SFS 2014:363

Inledande bestämmelser

1 § I denna förordning avses med

naturligt uran: uran som innehåller den i naturen förekommande
blandningen av isotoper,

anrikat uran: uran vari halten av isotopen uran 235 är högre än
i naturligt uran,

utarmat uran: uran vari halten av isotopen uran 235 är lägre än
i naturligt uran.

Frågor om anmälningsskyldighet

2 § En anmälan enligt 7 a-7 c §§ lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet ska göras till Strålsäkerhetsmyndigheten.

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om
vad en anmälan ska innehålla samt om andra frågor som rör
anmälningsskyldigheten. Strålsäkerhetsmyndigheten får också
meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten.
Förordning (2008:456).

Frågor om tillstånd

Allmänt

3 § För radioaktiva ämnen som omfattas av undantag enligt
4-11 §§ eller 15 § denna förordning fordras tillstånd enligt
strålskyddslagen (1988:220), om inte annat följer av
föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 § den lagen.

Bestämmelser om transport finns i lagen (2006:263) om transport
av farligt gods. Förordning (2006:521).

3 a § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter
om att det ska upprättas en miljökonsekvensbeskrivning i
sådana ärenden om tillstånd som avses i 5 c § andra
stycket lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.
Strålsäkerhetsmyndigheten får i det enskilda fallet
besluta att en sådan beskrivning ska ges in. I sådana
föreskrifter och beslut ska myndigheten med ledning av
bestämmelserna i 6 kap. miljöbalken ange vad som ska gälla
i fråga om förfarandet för att upprätta
miljökonsekvensbeskrivningen och kraven på denna.

Beskrivningen ska kungöras enligt 14 a §
strålskyddsförordningen (1988:293). Förordning (2010:1328).

3 b § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela närmare
föreskrifter om innehållet i och utformningen av en
ansökan om tillstånd till kärnteknisk verksamhet.
Föreskrifterna ska på lämpligt sätt anpassas till 22 kap.
1 § miljöbalken så att en ansökan om tillstånd till
kärnteknisk verksamhet kan samordnas med en ansökan om
tillstånd enligt miljöbalken. Förordning (2010:1328).

Föreskrifter om undantag

4 § Var och en får, efter en anmälan till
Strålsäkerhetsmyndigheten, förvärva, inneha, hantera, bearbeta,
transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till
Sverige föra in

1. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som
innehåller högst 15 gram av isotopen uran 235,

2. högst 15 gram av isotopen uran 233 i ren form eller ingående
i förening,

3. högst 15 gram plutonium i ren form eller ingående i
förening,

4. högst 5 kilogram naturligt eller utarmat uran i ren form
eller ingående i förening, eller

5. högst 5 kilogram torium i ren form eller ingående i
förening.

Vid samtidigt innehav enligt första stycket 1-3 får den
sammanlagda vikten av innehavet inte överstiga 15 gram.
Förordning (2008:456).

5 § Efter en anmälan till Strålsäkerhetsmyndigheten får
universitet, högskolor, forskningsanstalter och liknande
vetenskapliga institutioner för vetenskaplig användning, utöver
vad som följer av 4 §, förvärva, inneha, hantera, bearbeta,
transportera eller på annat sätt ta befattning med

1. naturligt eller utarmat uran eller förening vari naturligt
eller utarmat uran ingår,

2. kärnavfall, och

3. torium eller annat ämne än anrikat uran eller plutonium som
är ägnat att omvandlas till kärnbränsle.

En institution som avses i första stycket får även för
vetenskaplig användning efter en anmälan till
Strålsäkerhetsmyndigheten föra in sådana ämnen som anges i
första stycket 1 och 3 till Sverige.

Innehav av sådant kärnavfall som utgör högaktivt avfall från
upparbetning ska anmälas till Strålsäkerhetsmyndigheten.
Förordning (2008:456).

5 a § En statlig tillsynsmyndighet får för sin
tillsynsverksamhet förvärva, inneha, bearbeta, transportera
eller på annat sätt ta befattning med kärnämne eller
kärnavfall.

Innehav av kärnämne eller sådant kärnavfall som utgör högaktivt
avfall från upparbetning ska anmälas till
Strålsäkerhetsmyndigheten. Förordning (2008:456).

5 b § Näringsidkare som utför servicearbeten på uppdrag av
någon som har tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet får inneha, hantera, bearbeta eller på annat sätt än
att transportera ta befattning med kärnämne eller kärnavfall i
den omfattning som behövs för att fullgöra uppdraget.

Innehav av kärnämne eller sådant kärnavfall som utgör högaktivt
avfall från upparbetning ska anmälas till
Strålsäkerhetsmyndigheten. Förordning (2008:456).

6 § Var och en får förvärva, inneha, överlåta, hantera,
bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med
eller till Sverige föra in deuterium, tritium eller litium
eller förening vari något av dessa ämnen ingår för att använda
ämnet för annat ändamål än att åstadkomma självunderhållande
kärnreaktioner.

Var och en får förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta,
transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till
Sverige föra in produkter, såsom instrument, apparater eller
preparat för medicinskt eller liknande ändamål, vari deuterium,
tritium eller litium ingår. Förordning (2008:456).

7 § Har upphävts genom förordning (1992:1538).

8 § Efter en anmälan till Strålsäkerhetsmyndigheten får
naturligt eller utarmat uran eller förening vari sådant uran
ingår förvärvas, innehas, bearbetas, transporteras eller föras
in till Sverige för

1. användning som motvikter i flygplan eller barlast i fartyg
som tillverkas i Sverige,

2. framställning av strålskärmningsanordningar,

3. färgning av keramiska produkter och glas, eller

4. framställning av legering, om denna avses för annan
användning än som kärnbränsle och halten av uran inte
överstiger en viktprocent.

Sådan anmälan till Strålsäkerhetsmyndigheten som avses i första
stycket 1 behöver endast göras i samband med tillverkningen av
flygplanet eller fartyget.

Var och en får förvärva, inneha, överlåta, hantera,
transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till
Sverige föra in motvikt eller anordning som avses i första
stycket samt förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta,
transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till
Sverige föra in produkt som avses i första stycket 3 och 4.
Förordning (2008:456).

9 § Efter en anmälan till Strålsäkerhetsmyndigheten får torium
eller förening vari torium ingår förvärvas, innehas, hanteras,
bearbetas, transporteras eller föras in till Sverige för
framställning av

1. aktiveringsmassor för elektroder till gasurladdningslampor,
gasurladdningsrör eller elektronrör,

2. glödnät och glödstrumpor,

3. högeldfasta keramer som inte är kärnbränsle,

4. lysämne (lyspulver),

5. linser eller filter för elektromagnetisk strålning, eller

6. legering vari halten av torium inte överstiger fem
viktprocent.

Var och en får förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta,
transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till
Sverige föra in produkt som avses i första stycket. Förordning
(2008:456).

10 § Efter en anmälan till Strålsäkerhetsmyndigheten får uran,
plutonium eller torium eller förening vari något av dessa ämnen
ingår överlåtas till den som enligt lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet eller enligt denna förordning får
förvärva eller inneha sådant ämne eller sådan förening till den
mängd som överlåtelsen avser. Förordning (2008:456).

11 § Var och en får förvärva, inneha, överlåta, hantera,
bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med
eller till Sverige föra in ämne vars halt av naturligt eller
utarmat uran eller av torium inte överstiger 200 gram per ton.
Förordning (2008:456).

12 § Efter en anmälan till Strålsäkerhetsmyndigheten får den
som har tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet att förvärva, inneha, överlåta, bearbeta eller på
annat sätt ta befattning med kärnämne, från ett annat land i
Europeiska unionen till Sverige föra in

1. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som
innehåller högst 20 procent av isotopen 235 eller 233,

2. naturligt eller utarmat uran eller förening vari naturligt
eller utarmat uran ingår,

3. torium eller förening vari torium ingår, eller

4. använt kärnbränsle.

Första stycket får tillämpas endast om tillståndet omfattar
sådant kärnämne som avses att föras in till Sverige. Förordning
(2008:456).

13 § Har upphävts genom förordning (1993:142).

14 § Den som har tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet att förvärva, inneha, överlåta, bearbeta eller
annars ta befattning med uran, plutonium eller annat ämne som
används som kärnbränsle ska

1. genast anmäla ett förvärv av sådana ämnen i ett annat land
än Sverige till Strålsäkerhetsmyndigheten, och

2. innan sådana ämnen förs in till Sverige anmäla detta till
Strålsäkerhetsmyndigheten. Förordning (2008:456).

15 § För hantering, bearbetning eller annan befattning med ett
kärnämne som avses i 4-11 §§ får sådana anordningar och
anläggningar som behövs uppföras, innehas och drivas.
Förordning (1995:153).

15 a § Utöver det som följer av 4-15 §§, får
Strålsäkerhetsmyndigheten i fråga om kärnämne eller kärnavfall
meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet ge
dispens från lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Sådana
föreskrifter och dispenser får endast avse undantag som det
finns särskilda skäl för och som kan göras utan att syftet med
lagen åsidosätts. Förordning (2008:456).

Tillståndsfrågor som prövas av Strålsäkerhetsmyndigheten

16 § Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om tillstånd att
förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta eller på annat
sätt ta befattning med

1. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som
innehåller högst 20 procent av isotopen 235 eller 233,

2. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som
innehåller mer än 20 procent av isotopen 235 eller 233 om
isotopen 235 eller 233 utgör högst 5 kilogram,

3. högst 5 kilogram plutonium i ren form eller ingående i
förening,

4. naturligt eller utarmat uran eller förening vari naturligt
eller utarmat uran ingår,

5. torium eller förening vari torium ingår,

6. kärnavfall, eller

7. använt kärnbränsle som innehåller högst 20 kilogram uran.

Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om tillstånd att
uppföra, inneha eller driva de anläggningar som behövs för de
verksamheter som avses i första stycket, under förutsättning
att aktiviteten hos den totala mängden avfall i anläggningen
inte vid någon tidpunkt överstiger 10 terabecquerel (TBq),
varav högst 10 gigabecquerel (GBq) utgörs av alfaaktiva ämnen.
Förordning (2008:456).

16 a § Strålsäkerhetsmyndigheten prövar, i andra fall än som
avses i 14 §, frågor om tillstånd att från ett land utanför
Europeiska unionen till Sverige föra in

1. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som
innehåller högst 20 procent av isotopen 235 eller 233,

2. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som
innehåller mer än 20 procent av isotopen 235 eller 233 om
isotopen 235 eller 233 utgör högst 5 kilogram,

3. högst 5 kilogram plutonium i ren form eller ingående i
förening,

4. naturligt eller utarmat uran eller förening vari naturligt
eller utarmat uran ingår,

5. torium eller förening vari torium ingår, eller

6. använt kärnbränsle som innehåller högst 20 kilogram uran.

Strålsäkerhetsmyndigheten prövar även, i andra fall än som
avses i 14 §, frågor om tillstånd att från ett annat land i
Europeiska unionen till Sverige föra in

1. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som
innehåller mer än 20 procent av isotopen 235 eller 233 om
isotopen 235 eller 233 utgör högst 5 kilogram, eller

2. högst 5 kilogram plutonium i ren form eller ingående i
förening. Förordning (2008:456).

17 § Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om godkännande
enligt 5 § andra stycket lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet. Strålsäkerhetsmyndigheten får förena ett
godkännande med de villkor som behövs för att tillgodose syftet
med lagen om kärnteknisk verksamhet.

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela sådana föreskrifter om
undantag eller i det enskilda fallet ge sådan dispens från
kravet på godkännande som avses i 5 § fjärde stycket lagen om
kärnteknisk verksamhet. Sådana föreskrifter och dispenser får
endast avse uppdrag som utförs under tillståndshavarens ledning
och får inte innebära att syftet med lagen åsidosätts.

Strålsäkerhetsmyndigheten ska med ett eget yttrande lämna över
ett ärende om godkännande som avses i första stycket till
regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse
eller annars är av särskild vikt. Förordning (2008:456).

18 § Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om tillstånd att
transportera eller till Sverige föra in eller genom Sverige
transitera kärnämnen eller kärnavfall samt tillstånd att föra
ut kärnavfall från Sverige. Förordning (2008:456).

18 a § Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om tillstånd
enligt 5 a § första stycket 2 lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet att utomlands slutförvara kärnavfall eller
kärnämne som inte är avsett att användas på nytt.

Om Strålsäkerhetsmyndigheten finner att ett ärende som avses
i första stycket har principiell betydelse eller annars är av
särskild vikt, ska myndigheten med ett eget yttrande lämna
över ärendet till regeringens prövning. Förordning (2014:363).

19 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska ta emot och pröva sådana
ansökningar om transport av använt kärnbränsle eller
kärnavfall till eller genom Sverige som ges in av en behörig
myndighet i ett annat land inom Europeiska
atomenergigemenskapen i enlighet med rådets direktiv
2006/117/Euratom av den 20 november 2006 om övervakning och
kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt
kärnbränsle. Myndigheten ska följa de tidsfrister som anges
i artiklarna 8 och 9 i direktivet. Om myndigheten inte har
svarat inom den tid som anges i artikel 9.1, ska myndigheten
anses ha lämnat sitt medgivande till transporten.
Förordning (2009:119).

Förutsättningar för att tillåta slutförvaring utomlands

19 a § För att ett sådant avtal om slutförvaring utomlands
som avses i 5 b § tredje stycket lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet ska kunna godtas vid en
tillståndsprövning krävs det att det land där slutförvaring
ska ske

1. är medlem i Internationella atomenergiorganet och följer
dess tillämpliga säkerhetsstandarder,

2. har undertecknat, ratificerat och följer

a) konventionen om säkerheten vid hantering av använt
kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt
avfall (SÖ 1999:60),

b) konventionen om fysiskt skydd av kärnämne (SÖ 1985:24) och
dess tilllägg,

c) konventionen om kärnsäkerhet (SÖ 1995:71),

d) konventionen om bistånd i händelse av kärnteknisk olycka
eller ett nödläge med radioaktiva ämnen (SÖ 1992:81), och

e) konventionen om tidig information vid en kärnenergiolycka
(SÖ 1987:3),

3. i samband med undertecknande och ratificering av fördraget
om förhindrade av spridning av kärnvapen (SÖ 1970:12) har
inkluderat den anläggning där slutförvaring av använt
kärnbränsle ska ske, i ett avtal om kärnämneskontroll och
dess tilläggsprotokoll med Internationella atomenergiorganet,

4. har undertecknat, ratificerat och följer

a) Wienkonventionen om civilrättsligt ansvar för atomskada av
den 21 maj 1963,

b) Wienkonventionens ändringsprotokoll av den 29 september
1997,

c) konventionen om supplerande ersättning för atomskada av
den 12 september 1997, eller

d) Pariskonventionen om skadeståndsansvar på atomenergins
område av den 29 juli 1960 (SÖ 1968:17) i dess lydelse enligt
tilläggsprotokollet av den 28 januari 1964 och
ändringsprotokollet av den 16 november 1982, och

5. följer Solaskonventionen av den 1 november 1974 och dess
tillägg, Chicagokonventionen av den 7 december 1944 och dess
tillägg samt andra internationella instrument avseende
säkerhet vid transport av farligt gods. Förordning (2014:363).

19 b § Ett sådant avtal om slutförvaring utomlands som avses
i 5 b § tredje stycket lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet får godtas vid en tillståndsprövning endast om
avtalet kan anses lämpligt med hänsyn till politiska,
ekonomiska, sociala, etiska och vetenskapliga faktorer samt
allmän säkerhet. Förordning (2014:363).

19 c § Innan en fråga om tillstånd till slutförvaring i ett
land utanför Europeiska atomenergigemenskapen enligt 5 a §
första stycket 2 lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
avgörs ska Strålsäkerhetsmyndigheten vidta rimliga åtgärder
för att försäkra sig om att

1. det land där slutförvaring ska ske har ingått ett avtal
med Europeiska atomenergigemenskapen som omfattar kärnavfall,
kärnämne som inte är avsett att användas på nytt och annat
radioaktivt avfall,

2. det land där slutförvaring ska ske har ett program för
hantering och slutförvaring av radioaktivt avfall med sådana
mål om en hög säkerhetsnivå som är likvärdiga med målen i
rådets direktiv 2011/70/Euratom av den 19 juli 2011 om
inrättande av ett gemenskapsramverk för ansvarsfull och säker
hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, i den
ursprungliga lydelsen, och

3. den anläggning där slutförvaring ska ske

a) omfattas av ett tillstånd att ta emot det kärnavfall eller
kärnämne som är avsett att slutförvaras,

b) är i drift innan transporten av kärnavfallet eller
kärnämnet från Sverige är beräknad att påbörjas, och

c) sköts i enlighet med kraven i det program som avses i 2.
Förordning (2014:363).

Villkor

20 § Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om villkor
enligt 8 och 8 a §§ lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet.

Bestämmelser om de villkor och föreskrifter som avser
strålskyddet finns i strålskyddslagen (1988:220).
Förordning (2010:1328).

Andra bemyndiganden

20 a § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om

1. åtgärder enligt 4 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
för att upprätthålla säkerheten vid kärnteknisk verksamhet,

2. åtgärder som krävs för att sådana förpliktelser ska
uppfyllas som ingår i Sveriges överenskommelser i syfte att
förhindra spridning av kärnvapen och obehörig befattning med
kärnämne och sådant kärnavfall som utgörs av använt
kärnbränsle, och

3. de befogenheter som ska gälla för sådana internationella
övervakare som avses i 17 § andra stycket lagen om kärnteknisk
verksamhet.

Föreskrifter enligt första stycket 1 och 2 ska, då de rör
fysiska skyddsåtgärder vid kärntekniska anläggningar, föregås
av samråd med elberedskapsmyndigheten enligt elberedskapslagen
(1997:288). Förordning (2008:456).

20 b § Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om
helhetsbedömning av en kärnteknisk anläggnings säkerhet
och strålskydd enligt 10 a § lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet.

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om
eller i det enskilda fallet besluta om tidpunkten för och
innehållet i en sådan helhetsbedömning.

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om
undantag eller i det enskilda fallet ge dispens från
kraven på en helhetsbedömning. Sådana undantag och
dispenser får endast avse kärntekniska anläggningar där
den risk som är förenad med anläggningarna är liten.
Förordning (2010:1328).

21 § Kärntekniska anläggningar samt anordningar för innehav,
hantering, bearbetning eller transport av kärnämne eller
kärnavfall ska provas, kontrolleras eller besiktigas i den
utsträckning det behövs för kontroll av att de säkerhetskrav
uppfylls som anges i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om
sådan provning, kontroll och besiktning. Förordning (2008:456).

Tillsyn

22 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska ha tillsyn över att lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet och villkor och föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen följs samt övervakar och
kontrollerar slutförvar.

Bestämmelser om tillsyn från strålskyddssynpunkt finns i
strålskyddslagen (1988:220). Förordning (2008:456).

Underrättelse till Europeiska kommissionen

23 § Om ett tillstånd till slutförvaring utanför Europeiska
atomenergigemenskapen har getts enligt 5 a § första stycket 2
lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, ska
Strålsäkerhetsmyndigheten underrätta Europeiska kommissionen
om innehållet i det avtal som avses i 5 b § tredje stycket
samma lag. Underrättelsen ska ske innan transporten av
kärnavfallet eller kärnämnet från Sverige påbörjas.
Förordning (2014:363).

Övriga bestämmelser

24 § Ansökan om tillstånd eller godkännande enligt 5 §
eller 5 a § första stycket lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet ska göras skriftligen och ges in till
Strålsäkerhetsmyndigheten.

Om ansökan avser en fråga som regeringen ska pröva, ska
myndigheten hämta in de yttranden som behövs och med ett
eget yttrande överlämna handlingarna i ärendet till
regeringen.

Om ansökan avser en ny kärnkraftsreaktor eller ändring av
högsta tillåtna termiska effekt för en kärnkraftsreaktor,
ska myndigheten ge Affärsverket svenska kraftnät möjlighet
att yttra sig. Förordning (2010:1328).

24 a § Strålsäkerhetsmyndighetens beslut enligt denna
förordning får överklagas hos regeringen. Förordning
(2008:456).

24 b § En ansökan om införsel av använt kärnbränsle eller
kärnavfall från en kärnteknisk anläggning eller en annan
kärnteknisk verksamhet i ett annat land ska innehålla
uppgifter om hur länge materialet ska finnas i Sverige och
vart det därefter ska sändas.

Tillstånd till sådan införsel får ges endast om det är
klarlagt att materialet kommer att föras ut från Sverige
inom en viss tid eller om tillstånd till slutförvaring har
getts enligt 5 a § första stycket lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet. Förordning (2010:1328).

24 c § En ansökan om utförsel av kärnavfall ska innehålla
uppgifter om hur materialet slutligt ska tas om hand. I fråga
om material som härrör från en kärnteknisk verksamhet i Sverige
ska ansökan innehålla en försäkran från exportören att
materialet kommer att återtas om det inte kan tas om hand på
beräknat sätt. Förordning (2008:456).

24 d § En ansökan om ett sådant tillstånd till slutförvaring
utomlands som avses i 5 a § första stycket 2 lagen (1984:3)
om kärnteknisk verksamhet ska innehålla

1. uppgifter om hur kärnämnet eller avfallet slutligt ska tas
om hand, och

2. en skriftlig försäkran från det andra landet om att
förutsättningarna i 19 a § är uppfyllda och, om ansökan avser
slutförvaring utanför Europeiska atomenergigemenskapen, om
att förutsättningarna i 19 c § är uppfyllda.
Förordning (2014:363).

25 § Det program som avses i 12 § lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet ska senast under september månad vart tredje år med
början 1986 ges in till Strålsäkerhetsmyndigheten för att
granskas och utvärderas. Förordning (2008:456).

26 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska senast sex månader efter den
tidpunkt som anges i 25 § med ett eget yttrande över det
program som avses där överlämna handlingarna i ärendet till
regeringen.

Yttrandet ska innehålla en granskning och utvärdering av
programmet i fråga om

1. planerad forsknings- och utvecklingsverksamhet,

2. redovisade forskningsresultat,

3. alternativa hanterings- och förvaringsmetoder, och

4. de åtgärder som avses bli vidtagna. Förordning (2008:456).

27 § Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om dispens
enligt 14 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet i de
fall myndigheten har gett tillstånd till verksamheten med
stöd av 16 eller 18 § denna förordning. Förordning (2010:1328).

28 § En ansökan om dispens enligt 14 § andra stycket lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet ska vara skriftlig och ges
in till Strålsäkerhetsmyndigheten.

Om ansökan avser en fråga om dispens som regeringen ska pröva,
ska Strålsäkerhetsmyndigheten hämta in de yttranden som behövs
och med ett eget yttrande överlämna handlingarna i ärendet till
regeringen. Förordning (2011:315).

29 § Beslut om tillstånd enligt 16 § andra stycket får
överklagas av en sådan ideell förening eller annan juridisk
person som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken.
Förordning (2010:967).

Bilagan har upphävts genom förordning (1995:153).