SFS nr

1984:292

Departement/myndighet

Justitiedepartementet L2

Utfärdad

1984-05-17

Ändring införd

t.o.m. SFS 2013:57

1 § Om ett villkor, som en näringsidkare ställer upp när han
ingår eller avser att ingå avtal med en annan näringsidkare, är
att anse som oskäligt mot denne, kan Marknadsdomstolen förbjuda
näringsidkaren att i fortsättningen ställa upp samma eller
väsentligen samma villkor i liknande fall. Ett sådant förbud
kan också riktas mot någon som är anställd hos näringsidkaren
eller mot någon annan som handlar på dennes vägnar.

Första stycket gäller även villkor som en myndighet eller ett
annat offentligt organ ställer upp för ett avtal med en
näringsidkare enligt vilket denne skall tillhandahålla varor
eller tjänster mot betalning. Lag (2002:354).

2 § Vid bedömningen av om ett avtalsvillkor är att anse som oskäligt
skall särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som intar en
underlägsen ställning i avtalsförhållandet.

Förbud skall meddelas endast om det är påkallat från allmän synpunkt.

3 § Frågor om förbud tas upp efter ansökan. En sådan ansökan
får göras endast av en sammanslutning av näringsidkare, av en
annan sammanslutning som har ett befogat intresse av att
företräda näringsidkare eller av en enskild näringsidkare mot
vilken det aktuella avtalsvillkoret har ställts upp.
Lag (2002:354).

4 § Beslut i fråga om förbud hindrar inte att samma fråga prövas på
nytt, om ändrade förhållanden eller något annat särskilt skäl föranleder
det.

5 § Förbud skall förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är
obehövligt.

Talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av den som ansökt
om förbudet. Lag (1985:220).

6 § Lagen tillämpas inte i fråga om en tjänst som
tillhandahålls av en näringsidkare som är etablerad i en
annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES). Lag (2009:1088).

7 § Vid handel med varor eller tjänster gäller det som sägs i
denna lag om avtalsvillkor också för praxis som utbildats
mellan parterna, handelsbruk och annan sedvänja avseende
betalningstid, dröjsmålsränta eller ersättning för
indrivningskostnader. Lag (2013:57).

Övergångsbestämmelser

1999:607

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2. Äldre bestämmelser skall tillämpas på avtal som ingåtts före
ikraftträdandet. Detsamma gäller för försäkringsavtal som
ingåtts före ikraftträdandet och därefter förnyats.