Förordning (1984:545) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m.

SFS nr
1984:545
Departement/myndighet
Socialdepartementet
Utfärdad
1984-06-07
Författningen har upphävts genom
SFS 1998:1513
Upphävd
1999-01-01
Ändring införd
t.o.m. SFS 1998:1062

Inledande bestämmelse

1 § Begrepp som används i denna förordning har samma betydelse som i
lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården
m.m.

Bestämmelser för personal med svensk utbildning

Läkare

Allmäntjänstgöring för att få legitimation

2 § Allmäntjänstgöring som läkare enligt 2 § lagen (1984:542)
om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m.
skall fullgöras under minst ett år och sex månader, fördelade
enligt följande.

1) Nio månader fördelade mellan gruppen invärtesmedicinska
specialiteter och gruppen opererande specialiteter, med en
minimitid inom respektive grupp om tre månader,

2) tre månader inom psykiatri eller barn- och ungdomspsykiatri,

3) sex månader inom allmänmedicin.

Allmäntjänstgöring skall fullgöras på läkartjänst för
allmäntjänstgöring (blockförordnande) under handledning. Om det
finns synnerliga skäl får Socialstyrelsen medge undantag från
kravet på att tjänstgöringen skall fullgöras på ett
blockförordnande.

Allmäntjänstgöringen skall avslutas med ett kunskapsprov som
högskolemyndigheten ansvarar för. Kunskapsprovet skall avse
måluppfyllelsen för allmäntjänstgöringen i dess helhet.

Socialstyrelsen skall meddela ytterligare föreskrifter om
allmäntjänstgöring och högskolemyndigheten om kunskapsprov.
Förordning (1998:560).

Kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare)

2 a § En legitimerad läkare som vill uppnå kompetens som allmän-
praktiserande läkare (Europaläkare) skall gå igenom den utbildning
med huvudsakligen praktisk inriktning som Socialstyrelsen före-
skriver. Socialstyrelsen skall även meddela de ytterligare
föreskrifter som behövs om villkoren för att få kompetens
som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare).
Förordning (1993:1662).

Specialistkompetens

3 § Den legitimerade läkare som vill uppnå specialistkompetens skall
genomgå vidareutbildning under minst fem år för att förvärva de
kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som föreskrivits för den
sökta specialistkompetensen. Specialistkompetensen skall förvärvas
genom tjänstgöring som läkare under handledning och genom deltagande
i kompletterande utbildning (specialiseringstjänstgöring).

De specialiteter inom vilka specialistkompetens kan erhållas är
följande.

1. Opererande specialiteter

a) Kirurgi

b) Ortopedi

c) Urologi

d) Barn- och ungdomskirurgi

e) Handkirurgi

f) Plastikkirurgi

g) Neurokirurgi

h) Thoraxkirurgi

i) Anestesi och intensivvård

j) Obstetrik och gynekologi

k) Gynekologisk onkologi

l) Öron-, näs- och halssjukdomar

m) Röst- och talrubbningar

n) Hörselrubbningar

o) Ögonsjukdomar

2. Invärtesmedicinska specialiteter

a) Internmedicin

b) Kardiologi

c) Medicinsk gastroenterologi och hepatologi

d) Endokrinologi och diabetologi

e) Medicinska njursjukdomar

f) Lungsjukdomar

g) Hematologi

h) Allergisjukdomar

i) Reumatologi

j) Yrkes- och miljömedicin

k) Geriatrik

3. Barnmedicinska specialiteter

a) Barn- och ungdomsmedicin

b) Barn- och ungdomsallergologi

c) Barn- och ungdomsneurologi med habilitering

d) Barn- och ungdomskardiologi

e) Neonatologi

4. Allmänmedicin

5. Psykiatriska specialiteter

a) Psykiatri

b) Rättspsykiatri

c) Barn- och ungdomspsykiatri

6. Radiologiska specialiteter

a) Medicinsk radiologi

b) Neuroradiologi

c) Barn- och ungdomsradiologi

7. Kliniska laboratoriespecialiteter

a) Transfusionsmedicin

b) Koagulations- och blödningsrubbningar

c) Klinisk immunologi

d) Klinisk bakteriologi

e) Klinisk virologi

f) Klinisk fysiologi

g) Klinisk neurofysiologi

h) Klinisk kemi

i) Klinisk farmakologi

j) Klinisk genetik

k) Klinisk patologi

l) Klinisk cytologi

m) Rättsmedicin

8. Socialmedicin

9. Företagshälsovård

10. Skolhälsovård

11. Hud- och könssjukdomar

12. Neurologi

13. Infektionssjukdomar

14. Rehabiliteringsmedicin

15. Onkologi

16. Klinisk näringslära

17. Smärtlindring

18. Nukleärmedicin
Förordning (1996:970).

4 § Socialstyrelsen skall meddela föreskrifter om vilka kunskaper,
färdigheter och förhållningssätt som skall gälla för varje
specialistkompetens (målbeskrivningar). Socialstyrelsen får också
meddela ytterligare föreskrifter om vidareutbildning för
specialistkompetens. Förordning (1991:1325).

5 § Socialstyrelsen får när det finns särskilda skäl meddela bevis om
specialistkompetens till en legitimerad läkare trots att hans utbildning
inte uppfyller villkoren i 3 §. Förordning (1991:1325).

Särskilt förordnande att utöva yrke

6 § Särskilt förordnande att utöva yrke enligt 6 § lagen (1984:542) om
behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m. m. meddelas av
Socialstyrelsen eller, efter styrelsens bemyndigande, av en sådan nämnd
som avses i 10 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) eller någon annan
myndighet. Förordning (1992:1568).

7 § har upphävts genom förordning (1991:1325).

8 § har upphävts genom förordning (1991:1325).

Optiker

9 § Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om kompetenskrav för
behörighet som kontaktlinsoptiker. Förordning (1994:1287).

Psykologer

Praktisk tjänstgöring för att få legitimation

10 § Praktisk tjänstgöring som psykolog enligt 2 § lagen (1984:542) om
behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m. m. skall
fullgöras under tid som motsvarar ett års heltidstjänstgöring.
Tjänstgöringen skall fördelas på verksamhetsområden enligt föreskrifter
som socialstyrelsen meddelar. Tjänstgöringen skall fullgöras under
handledning av en legitimerad psykolog.

Den praktiska tjänstgöringen skall fullgöras inom offentlig verksamhet
eller i privat verksamhet som har godkänts för sådan tjänstgöring av
socialstyrelsen.

Tandläkare

Allmäntjänstgöring för att få legitimation

11 § har upphävts genom förordning (1994:1287).

Specialistkompetens

12 § Den legitimerade tandläkare som vill uppnå specialistkompetens
skall ha utövat allmän tandläkarpraktik under minst två år efter att ha
fått legitimation som tandläkare och skall därefter genomgå
vidareutbildning under minst tre år för att förvärva de kunskaper,
färdigheter och förhållningssätt som föreskrivits för den sökta
specialistkompetensen. Specialistkompetensen skall förvärvas genom
tjänstgöring som tandläkare under handledning vid en klinik som godkänts
av socialstyrelsen och genom deltagande i kompletterande utbildning
(specialiseringstjänstgöring).

De specialiteter inom vilka specialistkompetens kan erhållas är
följande.

1. Pedodonti

2. Ortodonti

3. Parodontologi

4. Oral kirurgi

5. Endodonti

6. Oral protetik

7. Odontologisk radiologi

8. Bettfysiologi. Förordning (1992:64).

13 § Socialstyrelsen skall meddela föreskrifter om vilka kunskaper,
färdigheter och förhållningssätt som skall gälla för varje
specialistkompetens (målbeskrivningar). Socialstyrelsen får också
meddela ytterligare föreskrifter om vidareutbildning för
specialistkompetens. Förordning (1992:64).

14 § har upphävts genom förordning (1992:64).

15 § Socialstyrelsen får, när det finns särskilda skäl, meddela bevis om
specialistkompetens till en legitimerad tandläkare trots att hans
utbildning inte uppfyller villkoren i 12 §. Förordning (1992:64).

Tandhygienister och tandsköterskor

16 § Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om kompetenskrav för icke
legitimerade tandhygienister och för tandsköterskor och om den
behörighet som sådan kompetens ger. Förordning (1991:951).

Bestämmelser om utländsk utbildning som omfattas av avtalet om
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet)

Naprapater

16 a § Utbildning för naprapater enligt 2 a § lagen (1984:542) om
behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m. m. skall
omfatta minst fyra år på heltid och ge grundläggande teoretiska och
kliniska kunskaper i medicinska ämnen med särskild inriktning på
manuell medicin. Utbildningen skall avslutas med ett
examensarbete.

Praktisk tjänstgöring enligt 2 a § lagen om behörighet att utöva yrke
inom hälso- och sjukvården m. m. skall fullgöras under tid som
motsvarar ett års heltidstjänstgöring. Tjänstgöringen skall fullgöras
under handledning vid en av Socialstyrelsen godkänd enskild läkar-,
naprapat- eller kiropraktormottagning eller vid en godkänd enhet
inom den offentliga hälso- och sjukvården. Tjänstgöringen kan
fullgöras vid flera sådana mottagningar eller enheter.

Socialstyrelsen skall meddela de ytterligare bestämmelser som
behövs om utbildning och praktisk tjänstgöring för naprapater.
Förordning (1994:1287).

Läkare

Legitimation

17 § En läkare som har sin utbildning från ett annat EES-land än
Sverige, skall på ansökan få legitimation som läkare här i landet
om läkaren har ett sådant utbildnings-, examens- eller annat behörig-
hetsbevis för läkare som anges i EES-avtalet.
Förordning (1993:1662).

Kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare)

18 § En läkare som efter föreskriven praktisk utbildning i ett
annat EES-land än Sverige har rätt att kalla sig allmänpraktiserande
läkare, skall på ansökan få kompetens som allmänpraktiserande
läkare (Europaläkare) här i landet om läkaren har svensk legitimation
för yrket. Förordning (1993:1662).

Specialistkompetens

19 § En läkare som efter föreskriven specialiseringstjänstgöring i ett
annat EES-land än Sverige har rätt att kalla sig specialistkompetent
läkare, skall på ansökan få bevis om specialistkompetens här i
landet om läkaren har svensk legitimation för yrket och ett sådant
bevis om specialistkompetens för läkare som anges i EES-avtalet.

En sökande som avses i första stycket vars bevis om specialistkompetens
inte anges i EES-avtalet skall ändå få bevis som specialist här i landet
om beviset avser en utbildning som påbörjats före ikraftträdandet av
EES-avtalet och läkaren visar upp föreskrivna intyg om tjänstgöring.

Bevis om specialistkompetens utfärdas endast för specialiteter som
är godkända i Sverige. Förordning (1993:1662).

Tandläkare

Legitimation

20 § En tandläkare som har sin utbildning från ett annat EES-land
än Sverige, skall på ansökan få legitimation som tandläkare här i
landet om tandläkaren har ett sådant utbildnings-, examens- eller
annat behörighetsbevis för tandläkare som anges i EES-avtalet.
Förordning (1993:1662).

Specialistkompetens

21 § En tandläkare som efter föreskriven specialiseringstjänstgöring
i ett annat EES-land än Sverige har rätt att kalla sig specialist-
kompetent tandläkare, skall på ansökan få bevis om specialistkompetens
här i landet om tandläkaren har svensk legitimation och ett sådant
bevis om specialistkompetens för tandläkare som anges i EES-avtalet.

En sökande som avses i första stycket vars bevis om specialistkompetens
inte anges i EES-avtalet skall ändå få bevis som specialist här i
landet om beviset avser en utbildning som påbörjats före ikraft-
trädandet av EES- avtalet och tandläkaren visar upp föreskrivna intyg
om tjänstgöring. Förordning (1993:1662).

Sjuksköterskor

22 § En sjuksköterska som har sin utbildning från ett annat EES-land
än Sverige,skall på ansökan få legitimation som sjuksköterska här i
landet om sjuksköterskan har ett sådant utbildnings-, examens- eller
annat behörighetsbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän
hälso- och sjukvård som anges i EES-avtalet. Förordning (1993:1662).

Barnmorskor

23 § En barnmorska som har sin utbildning från ett annat EES-land
än Sverige, skall på ansökan få legitimation som barnmorska här i
landet om barnmorskan har ett sådant utbildnings-, examens- eller
annat behörighetsbevis för barnmorskor och behövliga intyg om
yrkespraktik som anges i EES-avtalet. Förordning (1993:1662).

Apotekare

24 § En apotekare som har sin utbildning i farmaci från ett annat
EES-land än Sverige eller, om apotekaren är medborgare i Island
eller Luxemburg en utbildning från ett tredje land som godkänts
av behöriga myndigheter i hemlandet, skall på ansökan få bevis om
behörighet som apotekare här i landet om apotekaren har ett sådant
utbildnings-, examens- eller annat behörighetsbevis för apotekare
som anges i EES-avtalet. Förordning (1993:1662).

Övriga yrken med legitimation

25 § En sökande som har utbildning som kiropraktor, logoped,
optiker, psykolog, psykoterapeut, receptarie, sjukgymnast eller
tandhygienist från ett annat land än Sverige, skall på ansökan få
legitimation eller annan behörighet för yrket här i landet om den
sökande har ett sådant utbildnings-, examens- eller
behörighetsbevis över behörighetsgivande utbildning som följer av
EES-avtalet. Motsvarande gäller för sådan behörighet för
tandsköterskor som avses i 16 §. Förordning (1994:1287).

Gemensamma bestämmelser

26 § En sökande som avses i 17, 20 eller 22–24 §§ vars utbildnings-,
examens- eller annat behörighetsbevis för yrket inte anges i EES-avtalet
skall ändå få legitimation som läkare, tandläkare, sjuksköterska eller
barnmorska här i landet eller, om det land som den sökande kommer från
har bestämmelser som reglerar verksamheten som apotekare eller farmaceut,
behörighet som apotekare här i landet om

1. beviset är utfärdat i ett annat EES-land än Sverige antingen före
ikraftträdandet av EES-avtalet eller avser en utbildning som påbörjats
före ikraftträdandet, och

2. intyg visar att den sökande faktiskt och på föreskrivet sätt utövat
yrkesverksamhet i minst tre år i följd under de senaste fem åren.

För sjuksköterskor skall den yrkesverksamhet som anges i första
stycket ha innefattat fullt ansvar för planering, organisation och
genomförande av omvårdnaden av patienterna. Verksamheten som
sjuksköterska eller barnmorska behöver dock inte ha utövats under
en sammanhängande tidsperiod.
Förordning (1993:1662).

27 § Den läkare, tandläkare, sjuksköterska eller barnmorska som
uppfyller villkoren för legitimation eller behörighet enligt
17–23 §§ eller 26 § och som i hemlandet eller det senaste uppehålls-
landet utövar yrkesverksamheten, får tillhandahålla tjänster inom
yrket under ett tillfälligt uppehåll i Sverige utan att ha svensk
legitimation för yrket.

Yrkesutövaren skall i förväg lämna Socialstyrelsen uppgift om den
tid under vilken tjänsterna skall tillhandahållas och om tjänsternas
innehåll. Vid behov av omedelbar behandling av en patient eller i
annat brådskande fall får meddelandet lämnas så snart som möjligt
efter det att tjänsterna tillhandahållits.
Förordning (1993:1662).

28 § Ansökan om kompetensbevis eller behörighet enligt 17–26 §§
görs hos Socialstyrelsen. Styrelsen skall se till att den sökande
får de upplysningar om svenska författningar som är nödvändiga för
att utöva yrket. Om det behövs skall Socialstyrelsen även erbjuda
den sökande möjlighet att inhämta de kunskaper i svenska språket
som krävs för att utöva yrket.

Socialstyrelsen skall även i övrigt på förfrågan från en yrkesutövare
i en EES-stat som har för avsikt att etablera sig i Sverige lämna upp-
lysningar om vad som gäller i fråga om självständig yrkesverksamhet
inom hälso- och sjukvården m. m. här i landet.
Förordning (1993:1662).

29 § Ärenden om legitimation eller annan behörighet enligt
föreskrifter som avses i 17–26 §§ skall handläggas skyndsamt.
Socialstyrelsens beslut i ärendena skall fattas inom tre månader
från ansökningsdagen. Om ansökan måste kompletteras eller om
det finns andra särskilda skäl, får tidsfristen förlängas.

Socialstyrelsen skall om det behövs underrätta de behöriga hälso-
och sjukvårdsmyndigheterna i den eller de EES-stater där
yrkesutövaren tidigare varit verksam om beslut om legitimation
eller behörighet som meddelats enligt 17–26 §§.
Förordning (1994:1287).

30 § Om en yrkesutövare med svensk legitimation eller annan
behörighet som avses i 17–26 §§ även har motsvarande utbildnings-,
examens- eller annat behörighetsbevis i ett annat EES-land och
yrkesutövaren här i landet

1. döms för brott i sin yrkesutövning,

2. meddelas disciplinpåföljd med anledning av sin yrkesutövning,

3. får sin legitimation återkallad, eller

4. får sin rätt att förskriva läkemedel eller alkohol inskränkt,

skall Socialstyrelsen underrätta den behöriga hälso- och
sjukvårdsmyndigheten i det andra landet om åtgärden och om
skälen för åtgärden.

På begäran av en behörig hälso- och sjukvårdsmyndighet i ett annat
EES-land, skall Socialstyrelsen inom tre månader lämna de
upplysningar som kan behövas för prövning av behörighet i ett visst
fall. Förordning (1993:1662).

31 § Socialstyrelsen skall meddela ytterligare föreskrifter om
legitimation eller annan behörighet som avses i 17–27 §§ samt
om prövotider, lämplighetsprov och yrkesverksamhet i den
utsträckning sådana krav enligt EES-avtalet får ställas på en
sökande. Förordning (1993:1662).

Bestämmelser om annan utländsk utbildning

32 § Den som har genomgått annan utbildning utomlands än
som avses i 17–26 §§ skall på ansökan få kompetensbevis för ett
yrke inom hälso- och sjukvården, tandvården eller detaljhandeln
med läkemedel för vilket det finns bestämmelser om legitimation
eller behörighet här i landet om den sökande

1. har genomgått den kompletterande utbildning och fullgjort den
praktiska tjänstgöring som behövs för att kunskaperna och
färdigheterna skall motsvara de svenska kraven,

2. har för yrket nödvändiga kunskaper i svenska författningar,

3. har för yrket behövliga kunskaper i svenska, danska eller norska
språket. Förordning (1994:1287).

33 § Ansökan om kompetensbevis enligt 32 § görs hos Socialstyrelsen,
som i varje enskilt fall prövar om den sökande uppfyller förutsätt-
ningarna för kompetensbevis. Bifaller Socialstyrelsen ansökan, skall
styrelsen utfärda det kompetensbevis som den sökandes kompetens
berättigar till. Förordning (1993:1662).

34 § Den som har den utbildning eller det kompetensbevis som
anges i kolumn 2 i nedanstående tabell skall anses uppfylla kraven i
32 § för kompetensbevis här i landet för det yrke som anges i
kolumn 1 i tabellen.

Kolumn 1 Kolumn 2

Kompetensbevis I Danmark, Finland, Island eller Norge
genomgången utbildning eller förvärvat
kompetensbevis

1. Legitimation som läkare Obegränsad auktorisation som läkare i
Danmark, Finland, Island eller Norge

2. Specialistkompetens för en
specialitet som anges i 3 § Legitimation som läkare här i landet
och specialistkompetens för samma
specialitet i Danmark, Finland,
Island eller Norge

3. Legitimation som tandläkare Obegränsad auktorisation som tandläkare
i Danmark, Finland, Island eller Norge

4. Specialistkompetens för en
specialitet som anges i 12 § Legitimation som tandläkare här i landet
och specialistkompetens för samma
specialitet i Danmark, Finland, Island
eller Norge

5. Legitimation som
sjuksköterska Auktorisation som sjuksköterska i Danmark,
Finland, Island eller Norge

6. Legitimation som barnmorska Auktorisation som jordemoder, barnmorska
eller jordmor i Danmark, Finland, Island
eller Norge eller kompetens som special-
sjuksköterska i förlossnings- och
moderskapsvård i Finland

7. Legitimation som sjukgymnast Auktorisation som fysioterapeut i Danmark,
Finland, Island eller Norge

8. Behörighet som distrikts-
sköterska Utbildning som sundhedsplejerske i Danmark,
hälsovårdare i Finland eller helsesöster
i Norge

9. Behörighet som apotekare Farmacie kandidatexamen i Danmark,
legitimation som apotekare/provisor i
Finland eller Island eller apotekarexamen
i Norge

10. Behörighet som receptarie Legitimation som farmacevt i Finland eller
Island eller reseptarexamen i Norge

11. Legitimation som I Danmark femårig grundutbild-
optiker ning för optiker vid yrkesskola
eller före den 1 januari 1984
genomgången lärlingsutbildning
för yrket, legitimation som
optiker i Finland, Island eller
Norge

12. Legitimation som psykolog Psykologie kandidatexamen eller psykologisk
ämbetsexamen i Danmark, psykologie kandidat-
examen i Finland eller auktorisation som
psykolog i Island eller Norge

13. Behörighet som tand-
sköterska Utbildning som tandklinikassistent i
Danmark, godkännande som tandskötare i
Finland eller Island eller utbildning som
tannlegeassistent i Norge

14. Legitimation som tand-
hygienist Godkännande som tandplejer i Danmark,
legitimation som tandhygienist i Finland
eller Island eller godkännande som
tannpleier i Norge

15. Behörighet som tandtekniker Fyraårig laboratorietandteknikerutbild-
ning vid yrkesskola eller äldre lärlings-
utbildning till laboratorietandtekniker i

Danmark, legitimation som tandtekniker i
Finland eller svennebrev i tandteknikerfacket
i Norge

16. Behörighet som Legitimation som optiker här i
kontaktlinsoptiker landet och kompetens som
kontaktlinsoptiker i Finland
eller Norge eller av Arbets-
ministeriet i Danmark godkänd
kontaktlinsutbildning steg 1 och 2

17. Legitimation som kiro-
praktor Auktorisation eller motsvarande godkännande
som kiropraktor i Danmark, Island eller Norge

Förordning (1994:1287).

34 a § För att uppfylla kraven i 32 § 1 för legitimation som
kiropraktor här i landet skall den som har examen som Doctor of
Chiropractic vid utländsk högskola eller motsvarande utbildning
för kiropraktor fullgöra praktisk tjänstgöring i svensk hälso- och
sjukvård motsvarande ett års heltidstjänstgöring.
Förordning (1994:1287).

35 § Om en myndighet som prövar frågor om kompetensbevis i annan nordisk
stat begär det, skall socialstyrelsen lämna myndigheten de upplysningar
som denna kan behöva för att avgöra prövningen i ett visst fall.

Bifaller socialstyrelsen en ansökan om kompetensbevis och har den
sökande tidigare sådant bevis i annan nordisk stat, skall styrelsen
underrätta den myndighet som meddelat beviset i den staten om beslutet.
Förordning (1993:1662).

36 § Om en yrkesutövare med kompetensbevis här i landet även har sådant
bevis i annan nordisk stat och han

1. döms för brott i sin yrkesutövning,

2. åläggs disciplinpåföljd med anledning av sin yrkesutövning,

3. får sin legitimation återkallad eller

4. får sin rätt att förskriva läkemedel eller alkohol inskränkt,

skall socialstyrelsen underrätta myndigheten i den andra stat där
yrkesutövaren innehar kompetensbevis om åtgärden och om skälen för
åtgärden. Förordning (1993:1662).

37 § Socialstyrelsen skall meddela ytterligare föreskrifter om kraven
på utbildning, praktisk tjänstgöring, kunskaper i svenska författningar
och språkkunskaper för dem som genomgått sådan utländsk utbildning
som avses i 32 §. Förordning (1993:1662).

Överklagande av beslut m.m.

38 § Ett beslut av socialstyrelsen att avslå en ansökan om
kompetensbevis skall innehålla uppgift om i vilka avseenden kompetensen
ansetts otillräcklig. Förordning (1993:1662).

39 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser
om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.
Socialstyrelsens beslut att inte medge undantag från kravet att
allmäntjänstgöring skall fullgöras på blockförordnande får dock
inte överklagas.

Beslut som Socialstyrelsen eller allmän förvaltningsdomstol
meddelar enligt denna förordning skall gälla omedelbart, om
inte annat förordnas. Förordning (1998:1062).

Intyg om behörighet m.m.

39 a § Socialstyrelsen skall i den utsträckning det behövs för att
uppfylla Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet lämna de
upplysningar och utfärda de intyg om behörighet, yrkesverksamhet
och liknande förhållanden som yrkesutövare och behöriga hälso-
och sjukvårdsmyndigheter i andra EES-länder begär.
Förordning (1993:1662).

Avgifter för vissa ärenden

40 § Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt lagen (1984:542) om
behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. eller
enligt denna förordning i de fall som framgår av andra stycket.

För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9-14 §§
avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser
tillämpas:

Äendeslag Avgiftsklass
Lagen (1984:542) om behörighet att utöva
yrke inom hälso- och sjukvården m.m.

Ansökan om legitimation (2 §, 2 a § eller 5 §)
Läkare, psykolog, psykoterapeut, naprapat eller
kiropraktor 4

Barnmorska, optiker, logoped, sjukgymnast,
sjuksköterska, tandhygienist eller tandläkare 2

Meddelande av kompetens som allmänpraktiserande
läkare (Europaläkare) 2

Meddelande av specialistkompetens 4

Denna förordning
Meddelande av
kompetensbevis för den som har genomgått utbildning
utomlands (17-26 §§ eller 32 §), dock ej personal
som tidigare har meddelats motsvarande kompetensbevis
i ett EES-landLäkare, psykolog, psykoterapeut,
naprapat eller kiropraktor 4

Apotekare, barnmorska, optiker, logoped, receptarie,
sjukgymnast, sjuksköterska, tandhygienist eller
tandläkare 2
Förordning (1996:970).

Övergångsbestämmelser

1984:545.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1984.

2. Genom förordningen upphävs

kungörelsen (1937:864) om legitimation av sjukgymnaster,

kungörelsen (1963:456) om legitimation av glasögonoptiker,

kungörelsen (1963:663) med tillämpningsföreskrifter till lagen om
behörighet att utöva tandläkaryrket,

kungörelsen (1972:678) med tillämpningsföreskrifter till lagen
(1960:408) om behörighet att utöva läkaryrket,

förordningen (1978:341) om legitimation av psykolog och

förordningen (1983:751) om legitimation eller annan behörighet för
hälso- och sjukvårdspersonal med utländsk utbildning.

3. Beträffande den som efter utgången av juni 1969 avlagt medicine
licentiatexamen gäller äldre bestämmelser i fråga om allmäntjänstgöring
som läkare.

4. Läkare som före den 1 juli 1979 fått bevis om specialistkompetens får
tillkännage denna enligt äldre bestämmelser. Han får dock använda de
beteckningar på specialiteter som anges i denna kungörelse.

5. har upphävts genom förordning (1991:951).

6. Bevis om allmänläkar- eller specialistkompetens som utfärdats av
nämnden för läkares vidareutbildning gäller fortfarande.

7. En läkare som har fått legitimation före den 1 juli 1982 har rätt att
få bevis om allmänläkarkompetens enligt äldre bestämmelser.

8. Bevis om allmänläkarkompetens enligt äldre bestämmelser gäller som
bevis om specialistkompetens i allmänmedicin.

9. Ett medgivande om undantag från kravet att allmäntjänstgöring skall
fullgöras på blockförordnande som har meddelats enligt äldre
bestämmelser gäller fortfarande.

1985:243

10. har upphävts genom förordning (1989:408).

11. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om besvär över beslut
som har fattats före ikraftträdandet. Förordning (1986:130).

12. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en
föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna förordning
tillämpas i stället den nya bestämmelsen. Förordning (1986:130).

Denna förordning träder i kraft två veckor efter den dag, då
förordningen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.

Läkare som har påbörjat specialistutbildning före ikraftträdandet har
rätt att genomföra utbildningen enligt äldre bestämmelser.

1987:80

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1987. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om ärenden om undantag enligt 2 § andra
stycket, i vilka ansökan har gjorts hos socialstyrelsen före
ikraftträdandet.

1991:951

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991.

2. Läkare som påbörjat sin allmäntjänstgöring före ikraftträdandet har
rätt att till utgången av år 1995 genomföra kunskapsprov under
högskolemyndighetens ansvar enligt äldre bestämmelser.

1991:1325

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992.

2. En läkare som har fått legitimation före ikraftträdandet har rätt att
få bevis om specialistkompetens enligt äldre bestämmelser om ansökan om
detta görs senast den 31 december 1998. Detsamma gäller en läkare som
före ikraftträdandet har fått obegränsad auktorisation som läkare i
Danmark, Finland, Island eller Norge.

1992:64

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992.

2. En tandläkare som har fått legitimation före ikraftträdandet har
rätt att få bevis om specialistkompetens enligt äldre bestämmelser,
om ansökan om detta görs senast den 30 juni 1994.

1992:155

Denna förordning träder i kraft, i fråga om 19 § frånsett punkt 4 i
tabellen den 1 maj 1992, och i övrigt den 1 juli 1992.

1994:1287

1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1994.

2. Äldre föreskrifter om allmäntjänstgöring som tandläkare gäller
fortfarande i fråga om tandläkare med examen enligt äldre
bestämmelser i högskoleförordningen (1993:100).
Allmäntjänstgöringen får dock fullgöras även hos en
privatpraktiserande tandläkare som Socialstyrelsen har godkänt för
sådan tjänstgöring.

1995:275

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har
meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

1996:970

Denna förordning träder i kraft den 1 december 1996.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgiftens storlek
för den som fått tandläkarexamen enligt de bestämmelser som gällde
före den 1 juli 1994.

1998:1513

Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av
beslut som har fattats före ikraftträdandet.