Förordning (1984:555) om tillämpning av en konvention den 4 februari 1983 mellan Sverige och Spanien om social trygghet

SFS nr
1984:555
Departement/myndighet
Socialdepartementet
Utfärdad
1984-06-14

Den konvention mellan Sverige och Spanien om social trygghet som har
undertecknats den 4 februari 1983 jämte en samma dag undertecknad
överenskommelse om tillämpning av konventionen skall gälla här i riket
från och med den 1 juli 1984.

Konventionen och tillämpningsöverenskommelsen bifogas denna förordning
som bilagorna 1-2.

Med behörig myndighet i artikel 9 samt artikel 36 punkterna a) och b)
i konventionen avses riksförsäkringsverket.

Bilaga 1

Konvention mellan Sverige och Spanien om social trygghet

Sveriges regering och Spaniens regering, som önskar reglera de båda
staternas ömsesidiga förbindelser på den sociala trygghetens område,
har överenskommit att sluta följande konvention:

AVDELNING I. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

1. I denna konvention avses med uttrycken

1) “territorium”

med avseende på Spanien, Spaniens territorium, med avseende
på Sverige dess territorium,

2) “lagstiftning”

gällande lagar, förordningar och administrativa föreskrifter som
anges i artikel 2,

3) “behörig myndighet”

med avseende på Spanien arbets- och socialförsäkringsministeriet, med
avseende på Sverige regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer,

4) “försäkringsorgan”

med avseende på Spanien förvaltningsorganen inom den sociala
trygghetens allmänna system och inom de under artikel 2, 1. A. nämnda
särskilda systemen, med avseende på Sverige det organ eller den
myndighet som svarar för tillämpningen av den i artikel 2 angivna
lagstiftningen,

5) “behörigt försäkringsorgan”

det försäkringsorgan som i varje enskilt fall är behörigt enligt den
tillämpliga lagstiftningen,

6) “förbindelseorgan”

organ för förbindelse och information mellan de båda fördragsslutande
staternas försäkringsorgan för underlättande av konventionens
tillämpning samt för information till berörda personer beträffande
rättigheter och skyldigheter enligt konventionen,

7) “familjemedlem”

en familjemedlem enligt den tillämpliga lagstiftningen,

8) “försäkringsperioder”

avgiftsperioder, anställningsperioder eller andra perioder som i den
lagstiftning enligt vilken de fullgjorts betraktas som
försäkringsperioder eller därmed jämställda perioder, däribland
kalenderår, för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats inom den
svenska försäkringen för tilläggspension på grund av anställning eller
annan förvärvsverksamhet under det ifrågavarande året eller en del
därav,

9) “kontantförmån”, “pension” eller “ersättning”

en kontantförmån, pension eller ersättning enligt den tillämpliga
lagstiftningen, inberäknat alla däri ingående delar som utgår av
allmänna medel och alla höjningar och tillägg.

2. Andra uttryck som används i denna konvention har den betydelse som
tillkommer dem enligt den tillämpliga lagstiftningen.

Artikel 2

1. Bestämmelserna i denna konvention skall tillämpas på

A. i Spanien

1) lagstiftningen om den sociala trygghetens allmänna system
rörande

a) moderskap, vanlig sjukdom eller yrkessjukdom, tillfälligt nedsatt
arbetsförmåga och olycksfall i eller utom arbetet,

b) tillfällig eller varaktig invaliditet,

c) ålderdom,

d) dödsfall och efterlevande,

e) familjeförmåner,

f) omskolning och rehabilitering av handikappade,

g) socialbidrag och sociala tjänster,

h) arbetslöshet,

2) lagstiftningen om följande särskilda system för social trygghet i
vad avser de riskfall som åsyftas i A. 1) ovan, nämligen systemen för

a) lantbruksarbetare,

b) sjömän,

c) kolgruvearbetare,

d) järnvägsarbetare,

e) husligt anställda,

f) självständiga och självständigt förvärvsverksamma,

g) handelsresande,

h) studerande,

i) konstnärer,

j) författare,

k) tjurfäktare,

1) professionella fotbollsspelare,

B. i Sverige

lagstiftningen om

a) sjukförsäkring med föräldraförsäkring,

b) folkpension,

c) försäkring för tilläggspension,

d) allmänna barnbidrag,

e) arbetsskadeförsäkring,

f) arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd.

2. Där ej annat följer av bestämmelsen i fjärde stycket skall
konventionen jämväl tillämpas på lagstiftning som kodifierar, ändrar
eller kompletterar den lagstiftning som anges i första stycket.

3. Konventionen skall tillämpas på lagstiftning om ett nytt system
eller en ny gren av social trygghet utöver dem som angetts i första
stycket endast om de fördragsslutande staterna träffar överenskommelse
härom.

4. Konventionen skall icke tillämpas på lagstiftning som utvidgar
tillämpningsområdet för den i första stycket nämnda lagstiftningen
till nya grupper av förmånstagare, om behörig myndighet i den berörda
staten inom tre månader efter lagens offentliggörande meddelar den
andra statens behöriga myndighet, att en sådan utvidgning av
konventionen icke är avsedd.

Artikel 3

Denna konvention gäller, i den mån ej annat däri föreskrives,
för de fördragsslutande staternas medborgare, för personer som
är eller varit omfattade av lagstiftningen i någon av de
fördragsslutande staterna samt för personer som härleder sin rätt från
en sådan person.

Artikel 4

I den mån ej annat föreskrives i denna konvention likställes vid
tillämpningen av en fördragsslutande stats lagstiftning med denna
stats medborgare följande inom statens territorium bosatta personer

a) medborgare i den andra fördragsslutande staten,

b) flyktingar som avses i konventionen den 28 juli 1951 om flyktingars
rättsliga ställning och protokollet den 31 januari 1967 till nämnda
konvention,

c) statslösa personer varmed förstås personer, som ej någon stat med
tillämpning av dess lagstiftning anser såsom dess medborgare,

d) andra personer med avseende på rättigheter som de härleder från
personer som avses i punkterna ovan.

Artikel 5

1. Pensioner och andra kontantförmåner med undantag av förmåner vid
arbetslöshet får, i den mån ej annat föreskrives i denna konvention,
icke minskas, ändras, innehållas eller indragas på grund av att
förmånstagaren uppehåller sig inom den andra statens territorium.

2. Kontantförmåner som en av de fördragsslutande staterna har att utge
skall, i den mån ej annat föreskrives i denna konvention, utbetalas
till medborgare i den andra staten som är bosatta i en tredje stat på
samma villkor och i samma omfattning som till där bosatta medborgare i
den förstnämnda staten.

AVDELNING II. BESTÄMMELSER OM TILLÄMPLIG
LAGSTIFTNING

Artikel 6

I den mån ej annat föreskrives i artiklarna 7 och 8 skall de personer
som omfattas av konventionen vara underkastade

1) svensk lagstiftning om de är bosatta i Sverige eller, med avseende
på arbetsskadeförsäkring för arbetstagare, om de är sysselsatta i
Sverige,

2) spansk lagstiftning om de är bosatta i Spanien och inom landet
arbetar såsom anställda eller för egen räkning eller eljest är
försäkrade eller likställda med försäkrade.

Artikel 7

1. Arbetstagare som av sin arbetsgivare sänds till den andra statens
territorium för att utföra ett bestämt arbete av tillfällig natur,
vars varaktighet icke överstiger en tidrymd av högst två år, skall
undantas från tillämpningen av lagstiftningen i den stat, inom vars
territorium de arbetar, och skall alltjämt omfattas av lagstiftningen
i den stat varifrån de utsänts.

2. Resande personal vid land- eller lufttransportföretag med arbete i
båda fördragsslutande staterna skall omfattas av lagstiftningen i den
stat, där företaget har sitt säte. Är vederbörande bosatt i den andra
staten, skall dock lagstiftningen i den staten tillämpas.

3. Ett fartygs besättning och andra ej blott tillfälligt på ett fartyg
sysselsatta personer skall omfattas av lagstiftningen i den stat vars
flagga fartyget för. Arbetstagare som används för lastning, lossning
eller reparationsarbeten ombord eller för vakttjänst i hamn skall
omfattas av lagstiftningen i den stat där hamnen är belägen.

4. Arbetstagare, som med tillämpning av bestämmelserna i denna artikel
skall omfattas av svensk lagstiftning betraktas därvid som bosatta i
Sverige.

Artikel 8

1. För diplomatiska företrädare och karriärkonsuler samt för den
administrativa och tekniska personalen vid beskickning och vid
konsulat, som förestås av karriärkonsul, liksom även för medlemmar av
beskickningarnas respektive konsulatens tjänstepersonal och för
personer som uteslutande är anställda i privat tjänst, i hushållet hos
diplomatiska företrädare, karriärkonsuler och medlemmar av konsulat
som förestås av karriärkonsul skall, i den mån denna personkrets
omfattas av Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser respektive
Wienkonventionen om konsulära förbindelser, bestämmelserna i dessa
konventioner vara tillämpliga.

2. För andra offentligt anställda än de som avses i första stycket
äger vid utsändning till den andra statens territorium bestämmelserna
i artikel 7 första stycket tillämpning.

Artikel 9

1. På gemensam framställning av arbetstagare och arbetsgivare eller på
framställning av en självständigt förvärvsverksam person kan de
behöriga myndigheterna överenskomma om undantag från bestämmelserna i
artiklarna 6–8 för vissa personer eller persongrupper. De behöriga
myndigheterna kan också utan att sådan framställning föreligger
överenskomma om sådant undantag efter hörande av berörda personer.

2. Bestämmelserna i artikel 7 fjärde styck-et tillämpas i fall som här
avses.

AVDELNING III. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

Kapitel 1. Förmåner vid ålderdom, invaliditet och till
efterlevande

Tillämpning av svensk lagstiftning

Artikel 10

Spanska medborgare såväl som de personer som anges i artikel 4 b), c)
och d) skall, om de icke uppfyller de villkor som enligt den svenska
lagstiftningen gäller för dem i fråga om rätt till folkpension, vare
sig de är bosatta i Sverige eller annorstädes ha rätt till folkpension
enligt de regler som gäller för utomlands bosatta svenska medborgare.

Artikel 11

Handikappersättning som inte utgår som tillägg till folkpension,
vårdbidrag för handikappat barn, pensionstillskott och inkomstprövade
pensionsförmåner utbetalas till personer som anges i artikel 10,
förutsatt att de är bosatta i Sverige, varvid reglerna i nämnda
artikel gäller i tillämpliga delar.

Artikel 12

Om en medborgare i en av de fördragsslutande staterna eller
en person som anges i artikel 4 b), c) eller d) icke har fullgjort
erforderliga svenska försäkringsperioder för att uppfylla villkoren
för rätt till svensk folkpension enligt de bestämmelser som gäller för
utom Sverige bosatta svenska medborgare, skall försäkringsperioder
fullgjorda enligt den spanska lagstiftningen medräknas i den mån de
icke sammanfaller med svenska försäkringsperioder.

Artikel 13

1. Övergångsbestämmelserna i den svenska lagstiftningen om beräkning
av folkpension för personer födda 1929 eller tidigare berörs ej av
denna konvention.

2. Bestämmelserna i den svenska lagstiftningen om rätt till
folkpension för svenska medborgare som är bosatta utom Sverige berörs
ej av artikel 5 i denna konvention.

Artikel 14

För utgivande av tilläggspension enligt den svenska lagstiftningen
gäller följande:

1. Den som ej är svensk medborgare tillgodoräknas pensionspoäng endast
på grund av förvärvsverksamhet under bosättning i Sverige eller på
grund av anställning ombord på svenskt handelsfartyg.

2. Har någon fullgjort försäkringsperioder inom både den svenska
försäkringen för till-läggspension och den spanska
pensionsförsäkringen, skall dessa
för förvärv av rätt till tilläggspension i erforderlig omfattning
sammanräknas i den mån de ej sammanfaller. Härvid likställs tolv inom
den spanska pensionsförsäkringen fullgjorda försäkringsmånader med ett
kalenderår, för vilket pensionspoäng tillgodoräknats.

3. För beräkning av storleken av tilläggs-pensionen beaktas endast
försäkringsperioder enligt den svenska lagstiftningen.

4. Den svenska lagstiftningens bestämmelser om beräkning av
tilläggspension för personer som är födda före år 1924 berörs ej av
denna konvention.

Tillämpning av spansk lagstiftning

Artikel 15

Rätten till ålders-, invalid- och efterlevandepension enligt spansk
lagstiftning för personer som omfattas av pensionsförsäkringen i båda
fördragsslutande staterna, fastställs enligt bestämmelserna i
artiklarna 16–22.

Artikel 16

För fastställande av rätt till pension tillämpar de spanska
försäkringsorganen sin egen lagstiftning. Därvid betraktas perioder,
för vilka sökanden eller den person från vilken sökanden härleder sin
rätt, tillgodoräknats pensionspoäng inom den svenska
tilläggspensioneringen, såsom försäkringsperioder enligt spansk
lagstiftning i den mån perioderna icke sammanfaller. Härvid jämställs
ett år, för vilket pensionspoäng tillgodoräknats inom den svenska
tilläggspensioneringen, med tolv månader fullgjorda inom den spanska
försäkringen.

Artikel 17

1. För att fastställa beräknings- eller regleringsunderlaget för en
förmån tillämpar det behöriga spanska försäkringsorganet sin egen
lagstiftning.

2. När hela eller en del av den försäkringsperiod som den sökande
utväljer för beräkning av regleringsunderlaget för förmåner har
fullgjorts i Sverige, skall det behöriga spanska försäkringsorganet
fastställa detta regleringsunderlag på grundval av det minsta
försäkringsunderlag som under perioden eller del därav enligt dess
lagstiftning gällde för försäkrade i samma yrkeskategori som den
försäkrade senast tillhört eller tillhör i Spanien eller på grundval
av det försäkringsunderlag som den försäkrade själv utvalt.

3. Regleringsunderlaget för förmåner för arbetstagare får inte
understiga genomsnittet för den allmänna minimilönen under den utvalda
tidsperioden.

Artikel 18

1. Om den försäkrade uppfyller de villkor som den spanska
lagstiftningen uppställer för rätt till pension skall det behöriga
spanska försäkringsorganet fastställa förmånens storlek enligt de
bestämmelser som organet har att tillämpa varvid hänsyn endast tas
till de försäkringsperioder som fullgjorts enligt denna lagstiftning.

2. Om den försäkrade inte uppfyller villkoren om försäkringstid
bestäms först ett pensionsbelopp enligt den spanska lagstiftningen
efter sammanläggning av försäkringsperioder och därmed likvärdiga
perioder (“teoretisk pension”). Därefter minskas beloppet enligt den
proportion som råder mellan de försäkringsperioder som fullgjorts av
den försäkrade enligt spansk lagstiftning och summan av de perioder
som tillgodoräknats enligt båda staternas lagstiftning
(“proratapension”).

3. När den teoretiska pensionen blir lägre än den minimipension som
vid varje tidpunkt gäller enligt spansk lagstiftning, skall sistnämnda
pension ligga till grund vid beräkningen av den spanska
proratapensionens storlek.

4. De höjningar av pensionsbeloppen som vidtas enligt spansk
lagstiftning beroende på höjd allmän inkomstnivå, högre
levnadsomkostnader och andra jämförliga faktorer skall minskas med
användande av samma proportionella förfarande som anges i andra
stycket.

Artikel 19

De villkor, som den spanska lagstiftningen innehåller angående
ändring, innehållande eller upphörande av rätt till pension, gäller
utan undantag även i förhållande till omständigheter som inträffat
under förmånstagarens vistelse i Sverige.

Artikel 20

Svenska eller spanska medborgare, som är bosatta i Spanien och som
enligt svensk lagstiftning inte längre omfattas av försäkringen för
tilläggspensionering, kan frivilligt vidareförsäkra sig enligt spansk
lagstiftning på samma villkor som gäller för personer som inte längre
är obligatoriskt försäkrade i den spanska socialförsäkringen. Därvid
skall perioder för vilka pensionspoäng tillgodoräknats inom den
svenska tilläggspensioneringen, i den mån så erfordras, räknas såsom
spanska försäkringsperioder.

Artikel 21

För rätt till pension enligt spansk lagstiftning med tillämpning av
artikel 18 andra stycket, skall det krav på aktuell försäkring som
uppställs enligt spansk lagstiftning anses uppfyllt om personen i
fråga är bosatt i Sverige vid pensionsfallet eller om han vid denna
tidpunkt uppbär pension enligt svensk lagstiftning.

Artikel 22

När spansk lagstiftning för rätt till förmån eller för fastställande
av dess belopp uppställer krav om fullgörande av försäkringsperioder i
en yrkesverksamhet som omfattas av något av den sociala trygghetens
särskilda system, skall det behöriga organet endast medräkna
försäkringsperioder som fullgjorts enligt svensk lagstiftning och i
motsvarande yrke.

Kapitel 2. Sjukdom, moderskap och barns födelse

Artikel 23

Har någon fullgjort försäkringsperioder enligt båda de
fördragsslutande staternas lagstiftningar, skall dessa perioder för
förvärv av rätt till en förmån sammanräknas i den mån de icke
sammanfaller.

Artikel 24

1. Är någon bosatt i en fördragsslutande stat och enligt
lagstiftningen i denna stat berättigad till sjukvårdsförmåner,
erhåller han under tillfällig vistelse i den andra fördragsslutande
staten sjukvårdsförmåner om han på grund av sitt tillstånd är i
omedelbart behov av sådana förmåner.

2. I fråga om omfattningen och sättet för tillhandahållande av
förmåner tillämpas den för vistelseortens försäkringsorgan
gällande lagstiftningen.

3. De behöriga myndigheterna i de fördragsslutande staterna skall
fastställa de avgifter som den vårdsökande skall erlägga för vården på
grundval av gällande officiella taxor eller genomsnittskostnader.

Artikel 25

1. Familjemedlemmar till en i Sverige försäkrad svensk medborgare
erhåller sjukvårdsförmåner under bosättning på spanskt territorium på
grundval av särskilt avtal mellan den försäkrade eller en representant
för familjen och försäkringsorganet för familjemedlemmarnas
bosättningsort mot en familjeavgift som fastställs för detta ändamål
av den spanska behöriga myndigheten.

2. I fråga om omfattningen och sättet för tillhandahållande av
förmåner tillämpas spansk lagstiftning.

Artikel 26

1. En person, som uppbär pension enligt båda de fördragsslutande
staternas lagstiftning, har rätt till sjukvårdsförmåner enligt
lagstiftningen i den stat där han är bosatt. Förmånerna utgår på
bekostnad av behörigt organ i den stat där pensionstagaren är bosatt.

2. Den som är bosatt i Spanien och som erhåller pension
enbart enligt svensk lagstiftning har, liksom familjemedlemmar
som åtföljer honom, rätt till de sjukvårdsförmåner den spanska
lagstiftningen tillförsäkrar pensionärer. Denna rätt beviljas på
grundval av särskilt avtal mellan pensionären och försäkringsorganet
på bosättningsorten, mot en avgift som årligen fastställes av behörig
spansk myndighet.

Kapitel 3. Familjeförmåner

Artikel 27

Allmänt barnbidrag enligt svensk lagstiftning utgår till barn som är
spanska medborgare och bosatta i Sverige på samma villkor som till
barn som är svenska medborgare.

Artikel 28

Periodiska familjeförmåner som enligt spansk lagstiftning utgår för
barn utges till svenska medborgare under förutsättning att fadern
eller modern omfattas av spansk lagstiftning och att barnen för sin
försörjning är beroende av fadern eller modern.

Kapitel 4. Förmåner vid olycksfall i arbetet och vid
arbetssjukdomar

Artikel 29

1. Rätten till förmåner vid olycksfall i arbetet bestäms av den
lagstiftning som gällde för den försäkrade vid tidpunkten för olyckan
enligt bestämmelserna i artiklarna 6–9.

2. Ersättningen för ett nytt olycksfall i arbetet eller en ny
arbetssjukdom skall fastställas av behörigt försäkringsorgan med
beaktande av den nedsättning i arbetsförmågan som förorsakats av det
nya olycksfallet eller den nya arbetssjukdomen enligt den lagstiftning
som nämnda organ har att tillämpa.

Artikel 30

1. Förmåner vid arbetssjukdom bestäms enligt lagstiftningen i den
fördragsslutande stat, vars lagstiftning var tillämplig då den
försäkrade innehade en anställning, som medförde risk för
arbetssjukdomen, även om sjukdomen först konstaterats i den andra
staten.

2. Skulle den försäkrade ha innehaft sådan anställning i båda
staterna, tillämpas lagstiftningen i den stat där han senast haft
sådan anställning.

3. Om en arbetssjukdom föranlett beviljande av förmån enligt
en fördragsslutande stats lagstiftning, skall även ersättning för
en försämring av sjukdomen som inträffar inom den andra
fördragsslutande statens territorium utgå enligt förstnämnda
stats lagstiftning. Detta gäller dock ej om försämringen är att
hänföra till arbete inom den andra statens territorium i
verksamhet, vari fara för sådan sjukdom föreligger.

Kapitel 5. Dödsfallsersättningar

Artikel 31

Dödsfallsersättningar enligt spansk lagstiftning utges med tillämpning
endast av denna lagstiftning och på de villkor som anges i denna.

Kapitel 6. Förmåner vid arbetslöshet

Artikel 32

1. Har någon varit omfattad av båda de fördragsslutande staternas
lagstiftningar, sammanräknas för förvärv av rätt till ersättning vid
arbetslöshet försäkrings- eller sysselsättningsperioder, som skall
beaktas enligt båda lagstiftningarna, i den mån de ej sammanfaller.

2. För tillämpning av första stycket krävs att sökanden under de
senaste tolv månaderna före framställningen om ersättning utfört
förvärvsarbete sammanlagt minst fyra veckor i den fördragsslutande
stat, enligt vars lagstiftning han gör framställningen. Har en
anställning utan arbetstagarens förvållande upphört tidigare än efter
fyra veckor, skall första stycket likväl tillämpas om anställningen
var avsedd att vara längre tid.

Artikel 33

Från ersättningstid enligt lagstiftningen i en fördragsslutande stat,
vartill någon är berättigad på grund av bestämmelserna i artikel 32,
avdrages tid, för vilken ett försäkringsorgan i den andra
fördragsslutande staten inom de senaste tolv månaderna före
framställningen om ersättning utgivit ersättning till den arbetslöse.

AVDELNING IV. ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Artikel 34

Vid tillämpningen av denna konvention skall de båda staternas behöriga
myndigheter och försäkringsorgan lämna varandra tekniskt och
administrativt bistånd i samma utsträckning som vid tillämpningen av
den egna statens lagstiftning. Sådant bistånd lämnas utan vederlag
utom då konventionen uttryckligen föreskriver att ersättning skall
utgå.

Artikel 35

De båda staternas behöriga myndigheter skall träffa administrativa
överenskommelser rörande konventionens tillämpning.

Artikel 36

De båda staternas behöriga myndigheter skall

a) utse förbindelseorgan,

b) hålla varandra underrättade om de åtgärder som vidtas för
tillämpningen av denna konvention,

c) meddela varandra alla ändringar i den lagstiftning som anges
i artikel 2.

Artikel 37

1. De båda staternas behöriga myndigheter skall genom förhandlingar
bilägga sådana tolkningstvister beträffande konventionen och de
administrativa överenskommelserna till denna, som kan uppstå mellan de
båda staternas försäkringsorgan.

2. Skulle tvisten icke kunna lösas genom förhandlingar inom en tidrymd
av tre månader räknat från förhandlingarnas början skall den
hänskjutas till en skiljenämnd, vars sammansättning och procedur skall
fastställas genom överenskommelse mellan de fördragsslutande staterna
eller, om sådan överenskommelse icke uppnås inom en tidrymd av
ytterligare tre månader, av en skiljeman, som på begäran av vilken som
helst av de båda staterna utses av presidenten för den Internationella
Domstolen. Det beslut som fattas av skiljenämnden eller skiljemannen
skall betraktas som bindande och slutgiltigt.

Artikel 38

De båda staternas försäkringsorgan skall

a) verkställa de tekniska och administrativa kontroller som rör
förvärv, innehållande, återfående, ändring eller indragning av de
förmåner som omfattas av denna konvention, varvid kostnaderna för
medicinsk kontroll skall erläggas på det sätt och de villkor som anges
i den administrativa överenskommelsen,

b) samarbeta i fråga om utbetalning av förmåner för den andra statens
försäkringsorgans räkning på sätt som föreskrivs i den administrativa
överenskommelsen,

c) ta emot och till den andra statens försäkringsorgan vidarebefordra
alla meddelanden, ansökningar, förklaringar, besvär eller andra
handlingar, som rör tillämpningen av denna konvention och som inlämnas
i detta syfte samt

d) bistå varandra på alla sätt som kan främja tillämpningen av denna
konvention.

Artikel 39

1. De båda staternas behöriga myndigheter och försäkringsorgan kan
träda i direkt förbindelse med varandra och med enskilda personer. De
kan för dessa förbindelser även använda sig av
respektive stats diplomatiska representationer.

2. De båda staternas behöriga myndigheter och försäkringsorgan skall
meddela sig sinsemellan och med enskilda personer på svenska, spanska,
franska eller engelska.

Artikel 40

1. Det behöriga försäkringsorganet kan bevilja en försäkrad förskott
under den tid hans ärende är under behandling.

2. Förskott beviljas efter en prövning i varje enskilt fall, som
främst skall avse den försäkrades behov samt grunda sig på en
bedömning av rätten till den sökta förmånen och på den tid som krävs
för slutligt beslut i ärendet.

3. När försäkringsorganet i en av de fördragsslutande staterna utgivit
förskott kan detta organ eller, på begäran av detta, motsvarande
försäkringsorgan i den andra staten avräkna förskottet från de
utbetalningar som skall göras till förmånstagaren.

Artikel 41

1. Ansökningar, bevis, besvär och andra handlingar, som enligt den ena
statens lagstiftning inom en viss tid skall inges till behörig
myndighet eller behörigt organ, skall anses ha inkommit i rätt tid om
de inom fastställd tid ingivits till motsvarande myndighet eller organ
i den andra staten.

2. En ansökan om förmån, som inges enligt den ena statens
lagstiftning, skall i tillämpliga fall anses som en ansökan om
motsvarande förmån enligt den andra statens lagstiftning. I
ålderspensionsfall gäller detta dock ej om sökanden anger att ansökan
avser pension endast enligt den förstnämnda statens lagstiftning.

Artikel 42

1. Utbetalningar enligt denna konvention kan göras i den stats valuta,
vars försäkringsorgan är betalningsskyldigt.

2. Om valutarestriktioner införs i någon av de fördragsslutande
staterna, skall staterna omedelbart vidta åtgärder för att säkerställa
de rättigheter som härrör ur denna konvention.

Artikel 43

1. Befrielse från eller nedsättning av skatter, stämpel-,
sekretariats-, registrerings- eller andra liknande avgifter, som i en
av de fördragsslutande staternas lagstiftning medges för handlingar
eller bevis som utfärdas enligt denna stats lagstiftning, skall även
omfatta handlingar och bevis som utfärdas enligt den andra statens
lagstiftning eller enligt denna konvention.

2. Handlingar och bevis, som utfärdas för tillämpning av denna
konvention, behöver ej legaliseras eller bestyrkas.

Artikel 44

För fastställande av rätt till förmåner enligt denna konvention
beaktas även försäkrings- och vistelseperioder som fullgjorts före
konventionens ikraftträdande.

Artikel 45

1. Denna konvention äger tillämpning även på försäkringsfall som
inträffat före dess ikraftträdande. Konventionen grundar likväl ingen
rätt till utbetalning av förmåner för tid före dess ikraftträdande.

2. En förmån som på grund av den försäkrades nationalitet icke
beviljats eller som på grund av dennes bosättning inom den andra
statens territorium indragits skall, när konventionen träder i kraft,
på därom gjord ansökan beviljas eller åter utbetalas.

3. På därom gjord ansökan skall en förmån som beviljats före
konventionens ikraftträdande omräknas, varvid konventionens
bestämmelser skall tillämpas. Sådan förmån kan också omräknas utan
ansökan. Omräkning som nu sagts får ej medföra minskning av utgående
förmån.

4. Bestämmelser i de fördragsslutande staternas lagstiftning om
preskription och upphörande av rätt till förmåner skall icke tillämpas
på rätt enligt bestämmelserna i första–tredje styckena ovan under
förutsättning att den försäkrade inkommer med ansökan inom en tidrymd
av två år från konventionens ikraftträdande.

5. Inkommer ansökan efter utgången av nämnda tidsperiod föreligger
rätt till förmån, i den mån rätten icke preskriberats eller upphört,
från och med ansökningsdagen såvida icke förmånligare regler gäller
enligt lagstiftningen i staten i fråga.

Artikel 46

1. Denna konvention skall gälla utan tidsbegränsning. Den kan uppsägas
av var och en av de fördragsslutande staterna. Uppsägningen skall
meddelas senast tre månader före utgången av det löpande kalenderåret,
varvid konventionen upphör att gälla vid kalenderårets slut.

2. Uppsäges konventionen, skall dess bestämmelser äga fortsatt
giltighet i fråga om sådana rättigheter som förvärvats med tillämpning
av dess bestämmelser.

3. De fördragsslutande staterna skall träffa särskild överenskommelse
för att garantera intjänade rättigheter, som grundas på
försäkringsperioder vilka tillgodoräknats före uppsägningen av
konventionen.

Artikel 47

Denna konvention skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten skall
utväxlas i Madrid.

Konventionen skall träda i kraft första dagen i den andra månaden
efter den då ratifikationsinstrumenten utväxlats.

Till bekräftelse härav har de båda fördragsslutande staternas
befullmäktigade ombud undertecknat denna konvention.

Som skedde i Stockholm den fjärde februari 1983 i två exemplar på
svenska och spanska språken, vilka båda texter äger lika vitsord.

För Sveriges regering Por el Gobierno de Suecia Sten Andersson

För Spaniens regering Por el Gobierno de EspaRna Carlos Gamir

Bilaga 2

Administrativ överens-
kommelse angående tillämpning av konventionen den 4 februari 1983
mellan Sverige och Spanien om social trygghet

Med stöd av artikel 35 i konventionen den 4 februari 1983 mellan
Sverige och Spanien om social trygghet har de båda staternas behöriga
myndigheter överenskommit om följande bestämmelser angående
konventionens tillämpning:

KAPITEL I. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

1. Vid tillämpningen av denna överenskommelse avses med uttrycket
“konventionen” konventionen den 4 februari 1983 mellan Sverige och
Spanien om social trygghet.

2. De i konventionens artikel 1 definierade uttrycken har i
denna överenskommelse samma innebörd.

Artikel 2

Förbindelseorgan enligt konventionens artikel 36 är

1. i Spanien

riksförsäkringsinstitutet,

2. i Sverige

a) riksförsäkringsverket,

b) arbetsmarknadsstyrelsen beträffande arbetslöshetsförsäkring och
kontant arbetsmarknadsstöd.

3. Förbindelseorganen har de uppgifter som anges i denna
överenskommelse. De skall inom sina verksamhetsområden underlätta
tillämpningen av konventionen och denna överenskommelse genom att
informera de försäkrade om deras rättigheter och skyldigheter enligt
konventionen. Därvid skall de även beakta de behöriga myndigheternas
föreskrifter, när så erfordras. De kan träda i direkt förbindelse
såväl med varandra som med berörda personer eller dess ombud, varvid
de skall lämna varandra bistånd i allt som rör konventionens
tillämpning.

4. Den behöriga myndigheten i en fördragsslutande stat kan utse andra
förbindelseorgan. Den skall om så sker underrätta den behöriga
myndigheten i den andra staten.

KAPITEL II. BESTÄMMELSER RÖRANDE TILLÄMPLIG
LAGSTIFTNING

Artikel 3

I fall som avses i konventionens artikel 7 skall det behöriga
försäkringsorganet i den fördragsslutande stat, vars lagstiftning
skall tillämpas, på begäran utfärda intyg om att personen i fråga
omfattas av denna lagstiftning. Sådant intyg utfärdas

i Spanien av riksförsäkringsinstitutet,

i Sverige av riksförsäkringsverket eller allmän försäkringskassa.

KAPITEL III. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

Sjukdom, moderskap och barns födelse

Artikel 4

1. När ett behörigt försäkringsorgan i en av de fördragsslutande
staterna har att tillämpa bestämmelserna i konventionens artikel
23 skall den person, varom fråga är, förete intyg om de
försäkringsperioder som fullgjorts enligt den andra
fördragsslutande statens lagstiftning.

2. Sådant intyg skall på begäran av den person varom fråga
är utfärdas

i Spanien av riksförsäkringsinstitutet,

i Sverige av riksförsäkringsverket eller allmän försäkringskassa.

3. Om personen själv inte företer sådant intyg, kan det behöriga
försäkringsorganet av behörigt organ i den andra staten begära att
intyg utfärdas och översänds.

Artikel 5

1. För att göra gällande sin rätt till sjukvårdsförmåner i Spanien
enligt konventionens artikel 24 skall den försäkrade för det spanska
försäkringsorganet förete ett på särskilt formulär utfärdat intyg om
hans eller hans familjemedlemmars rätt till sådana förmåner.

2. För att utöva den rätt som bekräftats på sätt som anges i
första stycket erhåller den försäkrade när frågan är om öppen
vård, efter erläggande av en fastställd summa ett häfte med
sjukvårdskuponger från det spanska försäkringsorganet.

3. Om den försäkrade är i behov av sjukhusvård skall sådan meddelas
efter remiss och enligt de regler som gäller inom den spanska
socialförsäkringen. Remiss erfordras dock ej i brådskande fall.
Kostnaden för sjukhusvården erläggs av den försäkrade så snart denna
avslutats.

4. Vid öppen vård skall läkemedel ej utges på det sätt som annars
gäller inom socialförsäkringen. Vid sjukhusvård innefattar
sluträkningen även kostnaden för läkemedel.

5. Vid slutet av den tillfälliga vistelsen kan den försäkrade på
ansökan få ersättning från det spanska försäkringsorganet för
sjukvårdskuponger som ej utnyttjats.

Artikel 6

1. Priset för de häften med sjukvårdskuponger och villkoren för
återbetalning enligt reglerna i andra–femte styckena i föregående
artikel skall fastställas årligen.

2. Kostnaderna för sjukhusvård debiteras av den institution som
tillhandahållit vården på grundval av genomsnittskostnaderna i
landet.

3. Det spanska förbindelseorganet skall ge det svenska
förbindelseorganet all den information rörande socialförsäkringens
kostnader för sjukhusvård, som kan vara av värde för detta.

Artikel 7

1. För att erhålla sjukvårdsförmåner i Spanien enligt bestämmelserna i
konventionens artikel 25 skall den försäkrade eller någon som
företräder familjen ingå ett särskilt avtal med den provinsdelegation
eller det lokalkontor till riksförsäkringsinstitutet inom vars område
familjemedlemmarna är bosatta. Därvid skall företes intyg som styrker
att den person från vilken rätten härleds är försäkrad i Sverige.

2. Det särskilda avtal som avses i föregående stycke ger, mot
erläggande av en avgift per familj och månad, rätt till samma
sjukvårdsförmåner som den spanska socialförsäkringen erbjuder
familjemedlemmar till sina egna försäkrade.

3. Den försäkrade eller den person som representerar familjen skall
underrätta provinsdelegationen eller riksförsäkringsinstitutets
lokalkontor när försäkringsskyddet i Sverige upphör så att rätten till
förmåner jämväl kan bringas att upphöra.

Artikel 8

1. För att erhålla sjukvårdsförmåner i Spanien enligt
bestämmelserna i konventionens artikel 26 andra stycket skall
pensionären ingå ett särskilt avtal med den provinsdelegation
eller det lokalkontor till riksförsäkringsinstitutet inom vars område
han är bosatt. Därvid skall företes intyg som styrker att pensionären
åtnjuter pension enligt svensk lagstiftning.

2. Det särskilda avtal som avses i föregående stycke ger mot
erläggande av en månadsavgift rätt till samma sjukvårdsförmåner som
den spanska socialförsäkringen erbjuder sina egna pensionärer.

Ålders-, invaliditets- och efterlevandeförmåner

Artikel 9

Ansökan om ålders-, invalid- eller efterlevandepension kan
göras hos det behöriga försäkringsorganet på sökandens bosättnings-
eller vistelseort eller hos förbindelseorganet i någon av de
fördragsslutande staterna. Om det organ som mottagit ansökan inte är
behörigt skall detta vidarebefordra ansökan med alla handlingar till
behörigt organ.

Artikel 10

1. Om en ansökan berör båda de fördragsslutande staternas lagstiftning
skall förbindelseorganet i den stat där ansökan ingetts underrätta
förbindelseorganet i den andra staten om mottagandet av ansökan och
samtidigt översända två exemplar av den blankett som fastställts i
enlighet med artikel 17 i denna överenskommelse. Avser ansökan
invalidpension skall även det läkarintyg som finns i ärendet bifogas.

2. När de blanketter som avses i föregående stycke mottagits skall det
mottagande organet genom att återsända ett exemplar av blanketterna
lämna det organ som först erhöll ansökan uppgift om de
försäkringsperioder som den försäkrade fullgjort enligt dess
lagstiftning. Därvid skall även anges om den sökande har rätt till
pension och i så fall med vilket belopp och från vilket datum.

Artikel 11

1. De behöriga försäkringsorganen skall sända varandra kopior av de
beslut som fattats i de ärenden rörande förmåner som handlagts med
tillämpning av konventionens avdelning III, kapitel 1.

2. De behöriga försäkringsorganen skall vidare underrätta varandra om
alla omständigheter som kan leda till att en förmån beviljas,
innehålls, dras in eller ändras. I förekommande fall skall
handlingarna i ärendet bifogas.

3. Blanketter och handlingar avsedda för de behöriga
försäkringsorganen skall alltid översändas via förbindelseorganet i
den andra staten.

4. Översändande av blanketter ersätter översändandet av
handlingar som styrker uppgifterna i blanketterna.

Artikel 12

De behöriga försäkringsorganen skall utbetala ålders-, invalid- och
efterlevandepensioner direkt till förmånstagarna. Betalning av sådana
pensioner skall ske på de förfallodagar som gäller enligt det lands
lagstiftning som det utbetalande organet tillämpar.

Artikel 13

De spanska och svenska förbindelseorganen skall varje kalenderår under
första kvartalet informera varandra om summan av de förmånsbelopp som
de behöriga försäkringsorganen under föregående år utbetalat till
förmånstagare bosatta inom den andra fördragsslutande statens
territorium.

Förmåner vid arbetsskada

Artikel 14

1. Ansökningar om arbetsskadeförmåner kan inges till det behöriga
försäkringsorganet i den stat där arbetsolycksfallet inträffat eller
arbetssjukdomen visat sig eller till försäkringsorganet i den stat där
den arbetsskadade är bosatt eller vistas.

2. Om ansökan ingetts till försäkringsorganet i den stat där den
arbetsskadade är bosatt eller vistas skall detta organ översända
handlingarna till det behöriga försäkringsorganet med angivande av
datum för ansökan.

3. Vad avser utbetalning av förmåner vid arbetsskada skall vad som
sägs i artiklarna 12 och 13 tillämpas.

Artikel 15

När ett behörigt försäkringsorgan för tillämpning av bestämmelserna i
konventionens artikel 29 andra stycket har behov av uppgifter om en
persons arbetsoförmåga för att fastställa och utbetala en förmån, kan
detta organ vända sig till det behöriga försäkringsorganet i den andra
staten för att erhålla läkarutlåtanden och för särskilda kontroller.

Arbetslöshetsförmåner

Artikel 16

1. I fall som avses i konventionens artikel 32 första stycket skall
det behöriga försäkringsorgan som mottagit ansökan om förmån begära
att det behöriga försäkringsorganet i den andra staten där
arbetstagaren varit försäkrad utfärdar och översänder
ett intyg rörande de försäkringsperioder som denne fullgjort och
som skall sammanläggas.

2. Det i första stycket avsedda intyget skall i enlighet med
bestämmelserna i konventionens artikel 33 ange de perioder under vilka
försäkringsorganet i den andra staten utgett arbetslöshetsförmåner
under de sista tolv månaderna före datum för ansökan.

KAPITEL IV. ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Artikel 17

1. Förbindelseorganen i de båda staterna skall fastställa formulär för
de blanketter, intyg och meddelanden som erfordras för den
handläggning och de förfaranden som anges i denna överenskommelse.

2. När så erfordras skall förbindelseorganen bistå varandra med
översättning av handlingar.

Artikel 18

Det behöriga försäkringsorganet på en förmånstagares bosättningsort
skall utföra de administrativa och medicinska kontroller som den andra
statens behöriga organ begär beträffande sina förmånstagare. Därtill
skall läkarutlåtanden som inhämtats som ett led i organets egen
medicinska kontroll översändas även utan ansökan därom.

Artikel 19

1. Såvitt gäller ersättning för utgifter enligt konventionens artikel
38 a) skall det försäkringsorgan, som verkställt de kontroller som
avses i nämnda artikel, verifiera dessa utgifter och enligt de regler
som gäller för detta organ betala den som haft kostnaderna. Organet
skall var sjätte månad till det försäkringsorgan som begärt
kontrollerna översända en sammanställning av de ersättningsberättigade
utgifter som förekommit under det senaste halvåret, med precisering av
varje fall.

2. Ersättning skall inte utges för utgifter för läkarundersökningar
som verkställts på grund av bestämmelser som gäller i en
fördragsslutande stat och som därefter meddelats ett försäkringsorgan
i den andra staten.

Artikel 20

Utbetalning av förskott i fall som avses i konventionens artikel 40
skall i första hand göras av försäkringsorganet på bosättningsorten.
De behöriga försäkringsorganen i de båda fördragsslutande staterna
skall underrätta varandra om de förskott som beviljas.

Artikel 21

Denna överenskommelse träder i kraft samtidigt med konventionen och
gäller för samma tid.

Upprättat i Stockholm den fjärde februari 1983 i två exemplar på
svenska och spanska språken, vilka båda texter äger lika vitsord.

För Sveriges regering Por el Gobierno de Suecia Sten Andersson

För Spaniens regering Por el Gobierno de EspaRna Carlos Gamir