Förordning (1984:985) om handläggningen av ärenden rörande sjöfynd

SFS nr
1984:985
Departement/myndighet
Justitiedepartementet L3
Utfärdad
1984-12-13
Ändring införd
t.o.m. SFS 2014:1136

1 § Om Polismyndigheten har underrättats om ett sjöfynd
enligt 1 § lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd
eller om sjöfyndet har lämnats till myndigheten enligt 2 §
första stycket samma lag, ska den om möjligt ta hand om
fyndet. Förordning (2014:1136).

2 § I samband med besiktning av ett sjöfynd enligt 3 § första stycket
lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd skall
besiktningsmännen värdera fyndet och, med tillämpning av de grunder
som föreskrivs i sjölagen (1994:1009), föreslå skälig bärgarlön. I
besiktningsinstrumentet skall anteckning göras om märken och andra
kännetecken, genom vilka ägaren kan känna igen godset. Om fyndet vid
besiktningen anses vara av sådan beskaffenhet att det inte kan vårdas
utan fara för försämring, skall skälen till detta uppges i
besiktningsinstrumentet. Förordning (1995:169).

3 § Om ett sjöfynd som inte kan vårdas utan fara för
försämring ska säljas på offentlig auktion enligt 3 § andra
stycket lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd,
ska auktionen kungöras på lämpligt sätt.

En sådan auktion som avses i första stycket (sjöfyndsauktion)
ska förrättas genom Polismyndighetens försorg. Om godset ska
säljas på något annat sätt, ska myndigheten svara för
försäljningen. Staten har rätt att ta ut ersättning för
godsets vård och försäljning ur köpeskillingen.
Förordning (2014:1136).

4 § Om det finns anledning att anta att ett sjöfynd utgör
oförtullad vara, ska Polismyndigheten underrätta Tullverket
om detta. Förordning (2014:1136).