Lag (1985:193) om internationell järnvägstrafik

SFS nr
1985:193
Departement/myndighet
Justitiedepartementet L3
Utfärdad
1985-04-11
Författningen har upphävts genom
SFS 2015:338
Ändring införd
t.o.m. SFS 2014:1351

1 § Denna lag tillämpas på sådan internationell järnvägsbefordran
som avses i det i bilaga 1 intagna fördraget den 9 maj 1980 om
internationell järnvägstrafik (COTIF) ändrat enligt det protokoll den
20 december 1990 som är intaget i bilaga 6 till denna lag.
Lag (1995:369).

1 a § Särskilda bestämmelser om befordran av passagerare
finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och
skyldigheter för tågresenärer. Lag (2014:1351).

2 § I fråga om sådan internationell järnvägsbefordran av resande som
avses i bihang A till fördraget gäller som svensk lag bihanget i dess
franska lydelse

1. ändrat enligt dels det protokoll den 21 december 1989 som är
intaget i bilaga 2 till denna lag, dels det protokoll som nämns i 1 §
och

2. kompletterat med punkterna 1–4 i de tilläggsbestämmelser som är
intagna i bilaga 4 till lagen. Lag (1995:369).

2 a § Om den resande var svensk medborgare eller hade hemvist i
Sverige ska

1. vid tillämpning av artikel 31 i bihang A till fördraget i
stället för 700 beräkningsenheter gälla ett belopp motsvarande
hälften av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§
socialförsäkringsbalken för det år då den händelse som orsakade
skadan inträffade, och

2. vid tillämpning av artikel 43 § 1 i bihang A till fördraget
i stället för ränta med 5 procent gälla ränta enligt 6 §
räntelagen (1975:635). Lag (2010:1236).

3 § I fråga om sådan internationell järnvägsbefordran av gods som
avses i bihang B till fördraget gäller som svensk lag bihanget, med
undantag av bestämmelserna i bilaga I (RID), i dess franska lydelse

1. ändrat enligt dels de protokoll som nämns i 2 § 1, dels det
protokoll den 31 maj 1990 som är intaget i bilaga 3 till denna lag
och

2. kompletterat med punkterna 1–7 i de tilläggsbestämmelser som är
intagna i bilaga 5 till lagen. Lag (1995:369).

3 a § Om revisionsutskottet inom OTIF har beslutat om en för Sverige
bindande ändring i bihang A eller bihang B till fördraget, skall
ändringen gälla här i riket från och med den dag då ändringen träder i
kraft enligt fördraget. Lag (1991:1523).

4 § En utländsk dom som grundas på fördraget får verkställas i Sverige,
om domen

1. har meddelats av en domstol som är behörig enligt fördraget,

2. har vunnit laga kraft,

3. får verkställas enligt reglerna i det land där den har meddelats och

4. har förklarats verkställbar efter ansökan enligt 5 §.

En förlikning i tvist angående en befordran som omfattas av fördraget
likställs med en sådan dom som avses i första stycket, om förlikningen
har träffats inför en domstol som är behörig enligt fördraget. Detsamma
gäller en skiljedom som har meddelats enligt fördraget och som gäller
ett trafikföretag eller en trafikant.

Första och andra styckena gäller inte i fråga om ett åläggande för
käranden att, förutom rättegångskostnader, betala skadestånd på grund av
att hans talan har ogillats.

5 § En ansökan om att en utländsk dom ska förklaras
verkställbar görs till den tingsrätt som regeringen
föreskriver.

Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in

1. exekutionstiteln i original eller i kopia som har
bestyrkts av en behörig myndighet, och

2. en förklaring av en behörig myndighet i den stat där
exekutionstiteln har upprättats att den avser en tvist om
befordran som omfattas av fördraget samt att den får
verkställas i den staten och, i fråga om en domstols dom, att
den har fått laga kraft.

Tingsrätten får förelägga sökanden att ge in de ytterligare
handlingar som behövs för tingsrättens prövning av saken. Om
det finns anledning till det, får tingsrätten kräva att de
handlingar som har getts in tillsammans med ansökan ska
förses med bevis om utfärdarens behörighet. Beviset ska vara
utställt av en svensk beskickning eller konsul eller av
chefen för justitieförvaltningen i den stat där
exekutionstiteln har upprättats.

Om en handling i ärendet inte är skriven på svenska, danska
eller norska, ska även en bestyrkt översättning till svenska
av handlingen ges in. Tingsrätten får medge undantag från
kravet på översättning. Lag (2014:924).

6 § Om en dom förklaras verkställbar, verkställs domen på
samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft.

Vid handläggning i domstol av ett ärende om
verkställbarhetsförklaring tillämpas i övrigt lagen (1996:242)
om domstolsärenden.

Den sak som har avgjorts genom en dom som avses i 4 § första
stycket 1 eller genom en förlikning eller skiljedom som avses
i 4 § andra stycket får inte prövas på nytt. Lag (2014:924).

7 § Om ett sådant skiljeförfarande som avses i fördraget inleds, avbryts
preskription med den verkan som anges i 7 § preskriptionslagen
(1981:130).

8 § Om ett utländskt trafikföretag har en fordran mot ett trafikföretag
i Sverige på grund av en befordran som omfattas av fördraget, får
fordringen beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett
avgörande av en domstol i den stat till vilken det utländska företaget
hör.

9 § Om en utländsk järnväg äger rullande materiel som finns i Sverige,
får materielen beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av
ett avgörande av en domstol i den stat till vilken den utländska
järnvägen hör. Detsamma gäller i fråga om andra föremål som tillhör en
utländsk järnväg och är avsedda att användas vid befordran, såsom
containrar, lastredskap och presenningar.

En privatvagn, vars registrerade innehavare inte har hemvist i Sverige,
får beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande
av en domstol i den stat där innehavaren har sitt hemvist. Detsamma
gäller i fråga om föremål i vagnen som är avsedda att användas vid
befordran och som tillhör innehavaren.

10 § Kan parterna i fall som avses i bihang A artikel 48 § 2 eller i
bihang B artikel 52 § 2 inte enas om en viss sakkunnig, skall
tingsrätten i den ort där godset eller resgodset finns efter ansökan
förordna sakkunnig.

Övergångsbestämmelser

1985:193

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985. Genom lagen upphävs

1. lagen (1974:744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats
enligt vissa internationella järnvägsfördrag m.m.,

2. kungörelsen (1974:748) om internationell järnvägstransport.

I fråga om en dom eller fordran som grundas på något av de fördrag som
avses i de upphävda författningarna eller i övergångsföreskrifterna till
den upphävda lagen tillämpas dock äldre bestämmelser.

1991:1523

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Lagen gäller endast sådana
ändringar som revisionsutskottet har beslutat efter ikraftträdandet.

2014:924

1. Denna lag träder i kraft den 10 januari 2015.

2. Äldre föreskrifter gäller för handläggningen i Svea
hovrätt och Högsta domstolen av ärenden som har inletts i
hovrätten före ikraftträdandet.

Bilaga 4

DISPOSITIONS COMPLEMENTAIRES

INTERPRETANT LES REGLES UNIFORMES CONCERNANT LE CONTRAT DE TRANSPORT
INTERNATIONAL FERROVIAIRE DES VOYAGEURS ET DES BAGAGES (CIV),
APPENDICE A A LA COTIF, EN CAS DE SEPARATION DE LA GESTION DE
L’INFRASTRUCTURE FERROVIAIRE ET DE L’EXPLOITATION DES SERVICES DE
TRANSPORT DES ENTREPRISES FERROVIAIRES

CONSIDERANT que la Convention relative aux transports internationaux
ferroviaires (COTIF) du 9 mai 1980 repose sur le principe que les
chemins de fer sont à la fois les gestionnaires de leur
infrastructure et les exploitants des services de transport
ferroviaire, mais que certains Etats sont engagés dans un processus
de séparation de ces deux activités,

CONSIDERANT que l’unicité du droit réalisé par la COTIF constitue
aussi bien pour les usagers que pour les transporteurs un élément de
sécurité juridique important qui facilite les transports ferroviaires
internationaux directs en Europe et au-delà,

CONSIDERANT qu’il est donc souhaitable que les transports
internationaux ferroviaires continuent à être soumis á la COTIF,

CONSIDERANT que la COTIF ne présuppose pas que plus d’une entreprise
ferroviaire exécute un transport international ferroviaire en tant
que partenaire contractuel du client,

CONSCIENTS cependant qu’en pareil cas certaines dispositions de la
CIV peuvent être sans objet, dans la mesure où elles partent de
l’idée que plusieurs chemins de fer participent successivement en
tant que transporteurs á l’exécution d’un transport international
régi par un contrat unique,

CONSCIENTS qu’une révision de la COTIF est nécessaire et urgente
mais qu’elle exige d’importants travaux, les représentants des Etats
membres de l’OTIF, réunis du 22 au 26 novembre 1993 á Berne, ont
élaboré, en vertu de l’article 7 de la CIV, les dispositions
complémentaires suivantes et recommandent aux Etats membres de les
mettre en vigueur le 1er janvier 1995:

1. Lors de l’inscription des lignes ferroviaires au sens de
l’article 2, § 1, de la COTIF, il suffit que l’organisme qui gère
l’infrastructure soit inscrit sur la liste des lignes CIV.

2. Il n’y a “exploitation” au sens de l’article 2, §§ 1 et 2, de la
CIV que lorsque “le chemin de fer” en cause est á la fois le
gestionnaire de l’infrastructure et l’exploitant des services de
transport ferroviaire.

3. A l’exception de l’article 2 de la CIV, on entend par “chemin de
fer” ou par “celui qui, d’après la liste des lignes prévue aux
articles 3 et 10 de la Convention, exploite la ligne” (article 26,
§ 4 , de la CIV), l’exploitant des services de transport ferroviaire
sur des lignes CIV.

4. Tant que dans un transport international ferroviaire un seul
exploitant des services de transport ferroviaire intervient, les
autorisations accordées par la CIV d’adopter des réglementations
dérogatoires, soit dans les tarifs, soit conventionnellement, doivent
être comprises en ce sens que cet exploitant des services de
transport ferroviaire peut passer les accords contractuels
correspondants, notamment dans le cadre des articles 5, § 3, 17, § 2,
19, § 4 et 25, § 2, de la CIV.

5. Les présentes dispositions complémentaires sont mises en vigueur
et publiées selon la form prévue par les lois et règlements de chaque
Etat membre. Les dispositions complémentaires et leur mise en vigueur
sont communiquées à l’Office central qui en donne immédiatement
connaissance à tous les autres Etats membres.

(Översättning)

TILLÄGGSBESTÄMMELSER

FÖR TOLKNINGEN AV DE ENHETLIGA RÄTTSREGLERNA FÖR AVTAL OM
INTERNATIONELL JÄRNVÄGSBEFORDRAN AV RESANDE OCH RESGODS (CIV), BILAGA
A TILL COTIF, NÄR UPPDELNING HAR GJORTS MELLAN Å ENA SIDAN
FÖRVALTNINGEN AV JÄRNVÄGSINFRASTRUKTUREN OCH Å ANDRA SIDAN
JÄRNVÄGSFÖRETAGENS DRIFT AV TRANSPORTVERKSAMHETEN

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj 1980
vilar på förutsättningen att järnvägarna såväl förvaltar sin
infrastruktur som driver järnvägstransportverksamheten, medan vissa
stater har inlett arbete med att dela upp dessa båda verksamheter,

Den rättsenhet som har uppnåtts genom COTIF utgör såväl för
användarna som för transportföretagen en del av den viktiga
rättssäkerhet som underlättar de genomgående internationella
järnvägstransporterna inom och vidare från Europa,

Det är alltså önskvärt att den internationella järnvägstrafiken
också i fortsättningen regleras av COTIF,

COTIF förutsätter visserligen inte att mer än ett järnvägsföretag
utför en internationell järnvägstransport som avtalspart i
förhållande till kunden,

Men i ett sådant fall kan vissa bestämmelser i CIV vara utan
innehåll, eftersom de utgår ifrån att flera järnvägar deltar som på
varandra följande transportörer i utförandet av en internationell
transport reglerad i ett enda avtal,

En revision av COTIF är nödvändig och brådskande men kräver
omfattande arbete, och därför har företrädare för OTIF: s
medlemsstater, som sammanträdde i Bern den 22–26 november 1993, med
stöd av artikel 7 CIV utarbetat följande tilläggsbestämmelser, vilka
medlemsstaterna rekommenderas att sätta i kraft den 1 januari 1995:

1. Vid angivande av järnvägslinjer enligt artikel 2 § 1 COTIF är det
tillräckligt om det organ som förvaltar infrastrukturen anges i
listan över CIV-linjer.

2. Med “trafikering” i artikel 2 §§ 1 och 2 CIV avses endast fallet
att den aktuella “järnvägen” såväl förvaltar infrastrukturen som
driver järnvägstransportverksamheten.

3. Med undantag av i artikel 2 CIV avses med “järnväg” eller “den
järnväg som, enligt den lista över linjer som avses i artiklarna 3
och 10 i själva fördraget, trafikerar den linje . . .” (artikel 26 §
4 CIV) det företag som driver järnvägstransportverksamhet på
CIV-linjer.

4. Om endast ett företag som driver järnvägstransportverksamhet
utför en internationell järnvägstransport, skall rätten enligt CIV
att genom tariffer eller avtal åstadkomma avvikande regler förstås så
att detta företag kan träffa avtal om motsvarande avvikelser,
särskilt i de fall som avses i artikel 5 § 3, 17 § 2, 19 § 4 och 25 §
2 CIV.

5. Dessa tilläggsbestämmelser skall sättas i kraft och
offentliggöras på det sätt som föreskrivs i lagar och förordningar i
varje medlemsstat. Tilläggsbestämmelserna och deras ikraftträdande
skall meddelas Centralbyrån som genast meddelar alla övriga
medlemsstater om åtgärderna. Lag (1995:368).

Bilaga 5

DISPOSITIONS COMPLEMENTAIRES

INTERPRETANT LES REGLES UNIFORMES CONCERNANT LE CONTRAT DE TRANSPORT
INTERNATIONAL FERROVIAIRE DES MARCHANDISES (CIM), APPENDICE B A LA
COTIF, EN CAS DE SEPARATION DE LA GESTION DE L’INFRASTRUCTURE
FERROVIAIRE ET DE L’EXPLOITATION DES SERVICES DE TRANSPORT DES
ENTREPRISES FERROVIAIRES

CONSIDERANT que la Convention relative aux transports internationaux
ferroviaires (COTIF) du 9 mai 1980 repose sur le principe que les
chemins de fer sont à la fois les gestionnaires de leur
infrastructure et les exploitants des services de transport
ferroviaire, mais que certains Etats sont engagés dans un processus
de séparation de ces deux activités,

CONSIDERANT que l’unicité du droit réalisé par la COTIF constitue
aussi bien pour les usagers que pour les transporteurs un élément de
sécurité juridique important qui facilite les transports ferroviaires
internationaux directs en Europe et au-delà,

CONSIDERANT qu’il est donc souhaitable que les transports
internationaux ferroviaires continuent à être soumis à la COTIF,

CONSIDERANT que la COTIF ne présuppose pas que plus d’une entreprise
ferroviaire exécute un transport international ferroviaire en tant
que partenaire contractuel du client,

CONSCIENTS cependant qu’en pareil cas certaines dispositions de la
CIM peuvent être sans objet, dans la mesure où elles partent de
l’idée que plusieurs chemins de fer participent successivement en
tant que transporteurs à l’exécution d’un transport international
régi par un contrat unique,

CONSCIENTS qu’une révision de la COTIF est nécessaire et urgent mais
qu’elle exige d’importants travaux, les représentants des Etats
membres de l’OTIF, réunis du 22 au 26 novembre 1993 à Berne, ont
élaboré, en vertu de l’article 9 de la CIM, les dispositions
complémentaires suivantes et recommandent aux Etats membres de les
mettre en vigueur le 1er janvier 1995:

1. Lors de l’inscription des lignes ferroviaires au sens de
l’article 2, § 1, de la COTIF, il suffit que l’organisme qui gère
l’infrastructure soit inscrit sur la liste des lignes CIM.

2. Il n’y a “exploitation” au sens de l’article 2, §§ 1 et 2, de la
CIM que lorsque “le chemin de fer” en cause est à la fois le
gestionnaire de l’infrastructure et l’exploitant des services de
transport ferroviaire.

3. A l’exception des articles 2 et 4, lettre c), de la CIM, on
entend par “chemin de fer” l’exploitant des services de transport
ferroviaire sur des lignes CIM. A l’article 4, lettre c) de la CIM,
la notion de “chemins de fer à emprunter” comprend également les
gestionnaires de l’infrastructure.

4. Les articles 18, 19, § 4, 20, § 3 et 25, § 3, de la CIM règlent
la responsabilité de l’expéditeur uniquement entre les parties au
contrat de transport.

5. Tant que dans un transport international ferroviaire un seul
exploitant des services de transport ferroviaire intervient, les
autorisations accordées par la CIM d’adopter des réglementations
dérogatoires, soit dans les tarifs, soit conventionnellement, doivent
être comprises en ce sens que cet exploitant des services de
transport ferroviaire peut passer les accords contractuels
correspondants, notamment dans le cadre des articles 27, 30 et 31
de la CIM.

6. Par “chemin de fer (réseau) immatriculateur” dans le RIP, on
entend l’organisme qui a immatriculé, conformément aux dispositions
en vigueur, des wagons destinés à être utilisés en trafic
international.

7. Par “chemin de fer (réseau) qui procède à l’agrément” dans le
RICo, on entend l’organisme qui a agréé, conformément aux
dispositions en vigueur, des conteneurs destinés au trafic
international.

8. Les présents dispositions complémentaires sont mises en vigueur
et publiées selon la forme prévue par les lois et règlements de
chaque Etat membre. Les dispositions complémentaires et leur mise en
vigueur sont communiquées à l’Office central qui en donne
immédiatement connaissance à tous les autres Etats membres.

(Översättning)

TILLÄGGSBESTÄMMELSER

FÖR TOLKNINGEN AV DE ENHETLIGA RÄTTSREGLERNA FÖR AVTAL OM
INTERNATIONELL JÄRNVÄGSBEFORDRAN AV GODS (CIM), BILAGA B TILL COTIF,
NÄR UPPDELNING HAR GJORTS MELLAN Å ENA SIDAN FÖRVALTNINGEN AV
JÄRNVÄGSINFRASTRUKTUREN OCH Å ANDRA SIDAN JÄRNVÄGSFÖRETAGENS DRIFT AV
TRANSPORTVERKSAMHETEN

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj 1980
vilar på förutsättningen att järnvägarna såväl förvaltar sin
infrastruktur som driver järnvägstransportverksamheten, medan vissa
stater har inlett arbete med att dela upp dessa båda verksamheter,

Den rättsenhet som har uppnåtts genom COTIF utgör såväl för
användarna som för transportföretagen en del av den viktiga
rättssäkerhet som underlättar de genomgående internationella
järnvägstransporterna inom och vidare från Europa,

Det är alltså önskvärt att den internationella järnvägstrafiken
också i fortsättningen regleras av COTIF,

COTIF förutsätter visserligen inte att mer än ett järnvägsföretag
utför en internationell järnvägstransport som avtalspart i
förhållande till kunden,

Men i ett sådant fall kan vissa bestämmelser i CIM vara utan
innehåll, eftersom de utgår ifrån att flera järnvägar deltar som på
varandra följande transportörer i utförandet av en internationell
transport reglerad i ett enda avtal,

En revision av COTIF är nödvändig och brådskande men kräver
omfattande arbete, och därför har företrädare för OTIF: s
medlemsstater, som sammanträdde i Bern den 22–26 november 1993, med
stöd av artikel 9 CIM utarbetat följande tilläggsbestämmelser, vilka
medlemsstaterna rekommenderas att sätta i kraft den 1 januari 1995:

1. Vid angivande av järnvägslinjer enligt artikel 2 § 1 COTIF är det
tillräckligt om det organ som förvaltar infrastrukturen anges i
listan över CIM-linjer.

2. Med “trafikering” i artikel 2 §§ 1 och 2 CIM avses endast fallet
att den aktuella “järnvägen” såväl förvaltar infrastrukturen som
driver järnvägstransportverksamheten.

3. Med undantag av i artikel 2 och 4 c CIM avses med “järnväg” det
företag som driver järnvägstransportverksamhet på CIM-linjer. I
artikel 4 c CIM omfattar begreppet “järnvägar som skulle ha utfört
befordringen” också den som förvaltar infrastrukturen.

4. Artiklarna 18, 19 § 4, 20 § 3 och 25 § 3 CIM reglerar ansvaret
för avsändaren endast mellan transportavtalets parter.

5. Om endast ett företag som driver järnvägstransportverksamhet
utför en internationell järnvägstransport, skall rätten enligt CIM
att genom tariffer eller avtal åstadkomma avvikande regler förstås så
att detta företag kan träffa avtal om motsvarande avvikelser,
särskilt i de fall som avses i artikel 27, 30 och 31 CIM.

6. Med “registreringsjärnvägen enligt RIP avses det organ som
enligt gällande föreskrifter har registrerat vagnar som skall
användas i internationell trafik.

7. Med “den godkännande järnvägen” enligt RICo avses det organ som
enligt gällande föreskrifter har godkänt containrar som skall
användas i internationell trafik.

8. Dessa tilläggsbestämmelser skall sättas i kraft och
offentliggöras på det sätt som föreskrivs i lagar och förordningar i
varje medlemsstat. Tilläggsbestämmelserna och deras ikraftträdande
skall meddelas Centralbyrån som genast meddelar alla övriga
medlemsstater om åtgärderna. Förordning (1995:368).

Bilaga 6

PROTOCOLE 1990
Portant modification de la convention relative aux Transports
internationaux ferroviaires (COTIF), du 9 mai 1980

En application des articles 6 et 19, § 2 de la Convention relative aux
transports internationaux ferroviaires (COTIF), signée à Berne, le
9 mai 1980, la deuxième Assemblée générale de l’Organisation
intergouvernementale pour les transports internationaux
ferroviaires (OTIF) s’est tenue à Berne du 17 au 20 décembre
1990.

Considérant la nécessité d’amender les dispositions de la COTIF
pour les adapter aux besoins nouveaux de la communauté
internationale et des transports internationaux ferroviaires,

les Parties contractantes sont convenues de ce qui suit:

Modifications décidées par l’Assemblée générale

Article I Modifications relatives à la Convention proprement
dite

1. Article 2 COTIF

Compléter le texte du § 2 par un nouvel alinéa 2 de la teneur
suivante:

“Sont assimilés aux transports effectués sur une ligne, au sens de
l’alinéa précédent, les autres transports internes, effectués sous
la responsabilité du chemin de fer, en complément du transport
ferroviaire.”

2. Article 3 COTIF

Modifier le texte du § 2 comme suit:

“§ 2 Les lignes visées à l’article 2, § 1, et § 2, alinéa premier,
sur lesquelles…”.

Préciser l’alinéa premier du § 3 de la manière suivante:

“§ 3 Les entreprises dont relèvent les lignes visées à l’article 2,
§ 2, alinéa premier, inscrites sur…”.

3. Article 4 COTIF

Compléter le texte comme suit:

“Dans les textes ci-après, l’expression ‘Convention’ couvre la
Convention proprement dite, le Protocole visé à l’article premier,
§ 2, alinéa 2, le Mandat additionnel pour la vérification des comptes
et les Appendices A et B, y compris leurs Annexes, visés à l’article
3, §§ 1 et 4.”

4. Article 7 COTIF

Modifier le texte du § 1, alinéa premier comme suit:

“§ 1 Le Comité administratif se compose des représentants de
douze Etats membres.”

Supprimer dans la première phrase de l’alinéa 2 du § 1, les mots:

“… et assume la présidence du Comité”

Compléter le texte du § 2, lettre a) comme suit:

a) “établit son règlement intérieur et désigne à la majorité des
deux tiers l’Etat membre qui en assume la présidence pour chaque
période quinquennale;”

Compléter le texte du § 2, lettre d) par un nouvel alinéa 2 de la
teneur suivante;

“le directeur général et le vice-directeur général sont nommés pour
une période de cinq ans, renouvelable;”

5. Article 11 COTIF

Remplacer le texte du § 7 par ce qui suit:

“§ 7 La vérification des comptes est effectuée par le Gouvernement
suisse, selon les règles fixées dans de le Mandat additionnel
annexé à la Convention proprement dite et, sous réserve de toutes
directives spéciales du Comité administratif, en conformité avec les
dispositions du Règlement financier et comptable de l’Organisation.”

6. Article 19 COTIF

Compléter le texte du § 3 par une nouvelle lettre a) de la teneur
suivante:

“a) Mandat additionnel pour la vérification des comptes;”
Les lettres a) et b) deviennent respectivement les lettres b) et c).

Après le Protocole sur les privilèges et immunités de l’OTIF, est
insérée l’Annexe suivante:

“Mandat additionnel
pour la vérification des comptes

1. Le Vérificateur vérifie les comptes de l’Organisation, y compris
tous les fonds fiduciaires et comptes spéciaux, comme il le juge
nécessaire pour s’assurer:

a) que les états financiers sont conformes aux livres et écritures de
l’Organisation;

b) que les opérations financières dont les états rendent compte ont
été menées en conformité avec les règles et les règlements, les
dispositions budgétaires et les autres directives de l’Organisation;

c) que les valeurs et le numéraire déposés en banque ou en caisse
ont été soit vérifiés grâce à des certificats directement rec,us des
dépositaires de l’Organisation, soit effectivement comptés;

d) que les contrôles intérieurs, y compris la vérification intérieure
des comptes, sont adéquats;

e) que tous les éléments de l’actif et du passif ainsi que tous les
excédents et déficits ont été comptabilisés selon des procédures
qu’il juge satisfaisantes.

2. Le Vérificateur est seul compétent pour accepter en tout ou en
partie les attestations et justifications fournies par le directeur
général. S’il le juge opportun, il peut procéder à l’examen et à la
vérification détaillée de toute pièce comptable relative soit aux
opérations financières, soit aux fournitures et au matériel.

3. Le Vérificateur a librement accès, à tout moment, à tous les
livres, écritures, documents comptables et autres informations dont
il estime avoir besoin.

4. Le Vérificateur n’est pas compétent pour rejeter telle ou telle
rubrique des comptes, mais il attire immédiatement l’attention du
directeur général sur toute opération dont la régularité ou
l’opportunité lui paraît discutable, pour que ce dernier prenne les
mesures voulues.

5. Le Vérificateur présente signe une attestation sur les états
financiers dans les termes suivants: “J’ai examiné les états
financiers de l’Organisation pour l’exercice financier qui s’est
terminé le 31 décembre…..Mon examen a comporté une analyse
générale des méthodes comptables et le contrôle des pièces
comptables et d’autres justificatifs qui m’a paru nécessaire dans la
circonstance.” Cette attestation indique, selon le cas, que

a) les états financiers reflètent de fac,on satisfaisante la
situation financière à la date d’expiration de la période considérée
ainsi que les résultats des opérations menées durant la periode qui
s’est achevée à cette date;

b) les états financiers ont été établis conformément aux principes
comptables mentionnés;

c) les principes financiers ont été appliqués selon des modalités qui
concordaient avec celles adoptées pendant l’exercice financier
précedent;

d) les opérations financières ont été menées en conformité avec les
règles et les règlements, les dispositions budgétaires et les autres
directives de l’Organisation.

6. Dans son rapport sur les opérations financières, le Vérificateur
mentionne:

a) la nature et l’étendue de la vérification à laquelle il a procédé;

b) les éléments qui ont un lien avec le caractère complet ou
l’exactitude des comptes, y compris le cas échéant:

1. les informations nécessaires à l’interprétation et à l’appreciation
correctes des comptes;

2. toute somme qui aurait dû être perc,ue mais qui n’a pas été
passée en compte;

3. toute somme qui a fait l’objet d’un engagement de dépense
régulier ou conditionnel et qui n’a pas été comptabilisée ou dont il
n’a pas été tenu compte dans les états financiers;

4. les dépenses à l’appui desquelles il n’est pas produit de pièces
justificatives suffisantes;

5. le point de savoir s’il est tenu des livres de comptes en bonne et
due forme. Il y a lieu de relever les cas o`u la présentation matérielle
des états financiers s’écarte des principes comptables généralement
reconnus et constamment appliqués;

c) les autres questions sur lesquelles il y a lieu d’appeler l’attention
du Comité administratif, par example:

1. les cas de fraude ou de présomption de fraude;

2. le gaspillage ou l’utilisation irrégulière de fonds ou d’autres
avoirs de l’Organisation (quand bien même les comptes relatifs à
l’opération effectuée seraient en règle);

3. les dépenses risquant d’entrâner ultérieurement des frais
considérables pour l’Organisation;

4. tout vice, général ou particulier, du système de contrôle des
recettes et des dépenses ou des fournitures et du matériel;

5. les dépenses non conformes aux intentions du Comité
administratif, compte tenu des virements dûment autorisés à
l’interieur du budget;

6. les dépassements de crédits, compte tenu des modifications
résultant de virements dûment autorisés à l’intérieur du budget;

7. les dépenses non conformes aux autorisations qui les regissent;

d) l’exactitude ou l’inexactitude des comptes relatifs aux
fournitures et au matériel, établie d’après l’inventaire et l’examen
des livres.

En outre, le rapport peut faire état d’opérations qui ont été
comptabilisées au cours d’un exercice antérieur et au sujet
desquelles de nouvelles informations ont été obtenues ou
d’opérations qui doivent être faites au cours d’un exercice ultérieur
et au sujet desquelles il semble souhaitable d’informer le Comité
administratif par avance.

7. Le Vérificateur ne doit en aucun cas faire figurer de critiques
dans son rapport sans donner préalablement au directeur général
une possibilité adéquate de s’expliquer.

8. Le Vérificateur communique au Comité administratif et au
directeur général les constatations faites en raison de la
vérification. Il peut, en outre, présenter tout commentaire qu’il
juge approprié au sujet du rapport financier du directeur général.

9. Dans la mesure o`u le Vérificateur a procédé à une vérification
sommaire ou n’a pu obtenir de justifications suffisantes, il doit le
mentionner dans son attestation et son rapport, en précisant les
raisons de ses observations ainsi que les conséquences qui en
résultent pour la situation financière et les opérations financières
comptabilisées.”

Article II Modifications relatives aux Règles uniformes CIV

1. Article premier CIV

Modifier le texte du § 1 comme suit:

“§ 1 Sous réserve des exceptions prévues aux articles 2, 3 et 33, les
Règles uniformes s’appliquent à tous les transports de voyageurs et
de bagages y compris de véhicules automobiles, effectués avec des
titres de transport internationaux établis pour un parcours
empruntant les territoires d’au moins deux Etats et comprenant
exclusivement des lignes inscrites sur la liste prévue aux articles 3 et
10 de la Convention, ainsi que le cas échéant, aux transports
assimilés conformément á l’article 2, § 2, alinéa 2 de la
Convention.

Les Règles uniformes s’appliquent également, en ce qui concerne la
responsabilité du chemin de fer en cas de mort et de blessures de
voyageurs, aux personnes qui accompagnent un envoi dont le
transport est effectué conformément aux Règles uniformes
concernant le contrat de transport international ferroviaire des
marchandises (CIM).”

2. Article 14 CIV

Compléter le texte du § 1 par la phrase suivante:

“§ 1 ….Pour le transport des véhicules automobiles, le chemin de
fer peut prévoir que les voyageurs demeurent dans le véhicule
automobile durant le transport.”

3. Article 17 CIV

Modifier le texte actuel du § 2 et le compléter par un nouvel alinéa
2 comme suit:

Ҥ 2 Les tarifs internationaux peuvent admettre sous certaines
conditions, comme bagages, des animaux et des objets non visés au
§ 1, ainsi que des véhicules automobiles remis au transport avec ou
sans remorque.

Les conditions de transport des véhicules automobiles précisent en
particulier les conditions d’admission au transport,
d’enregistrement, de chargement et de transport, la forme et le
contenu du document de transport qui doit porter le sigle CIV, les
conditions de déchargement et de livraison, ainsi que les obligation
du conducteur en ce qui concerne son véhicule, le chargement et le
déchargement.”

4. Article 41 CIV

Modifier le titre: “Véhicules automobiles”

Modifier le texte du § 1 comme suit:

Ҥ 1 En cas de retard dans le chargement pour une cause imputable
au chemin de fer ou de retard à la livraison d’un véhicule
automobile, le chemin de fer doit payer, lorsque l’ayant droit
prouve qu’un dommage en est résulté, une indemnité dont le
montant ne peut excéder le prix de transport du véhicule.”

Modifier le texte du § 3 comme suit:

“§ 3 En cas de perte totale ou partielle du véhicule, l’indemnité à
payer á l’ayant droit pour le dommage prouvé est calculée d’après
la valeur usuelle du véhicule et ne peut excéder 8 000 unités de
compte.”

Modifier le texte du § 4 comme suit:

“§ 4 En ce qui concerne les objets placés dans le véhicule, le
chemin de fer n’est responsable que du dommage causé par sa faute.
L’indemnité totale à payer ne peut excéder 1 000 unités de
comptes.

Le chemin de fer ne répond des objets placés á l’extérieur du
véhicule qu’en cas de dol.”

Reprendre sous le § 5, la seconde phrase du § 3 actuel:

“§ 5 Une remorque avec ou sans chargement est considérée comme
un véhicule.”

Reprendre sous un § 6 nouveau, le texte du § 5 actuel, en le
modifiant légèrement:

“Les autres dispositions concernant la responsabilité pour les
bagages sont applicables au transport des véhicules automobiles.”

5. Article 42 CIV

Modifier le titre comme suit:

“Déchéance du droit d’invoquer les limites de responsabilité”

Modifier le texte de l’alinéa premier comme suit:

“Les dispositions des articles 30, 31 et 38 à 41 des Règles
uniformes ou celles prévues par le droit national, qui limitent les
indemnités à un montant déterminé ne s’appliquent pas, s’il est
prouvé que le dommage résulte d’un acte ou d’une omission que le
chemin de fer a commis, soit avec l’intention de provoquer un tel
dommage, soit témérairement et avec conscience qu’un tel dommage
en résultera probablement.”

Supprimer le texte de l’alinéa 2.

6. Article 43 CIV

Compléter le titre comme suit:

“Conversion et intérêts de l’indemnité”

Ajouter un nouveau § premier de la teneur suivante:

“§ 1 Lorsque le calcul de l’indemnité implique la conversion des
sommes exprimées en unités monétaires étrangères, celle-ci est faite
d’après le cours aux jour et lieu du paiement de l’indemnité.”

Les §§ 1, 2, 3 et 4 deviennent respectivement les §§ 2, 3, 4 et 5.

7. Article 53 CIV

Modifier le texte de l’alinéa premier du § 1 comme suit:

“§ 1 Toute action de l’ayant droit fondée sur la responsabilité du
chemin de fer en cas de mort ou de blessures de voyageurs est
éteinte s’il ne signale pas l’accident survenu au voyageur, dans
le six mois à compter de la connaissance du dommage, à l’un des
chemins de fer auxquels une réclamation peutêtre présentée selon
l’article 49, § 1.”

8. Article 55 CIV

Compléter le texte du § 2, alinéa 2 comme suit:

“Toutefois, la prescription est de deux ans s’il s’agit d’une action
fondée sur un dommage résultant d’un acte ou d’une omission
commis, soit avec l’intention de provoquer un tel dommage, soit
témérairement et avec conscience qu’un tel dommage en résultera
probablement.”

Supprimer les lettres a) et b).

Article III Modifications relatives aux Règles uniformes CIM

1. Article premier CIM

Compléter la fin du texte du § 1 comme suit:

“§ 1 Sous réserve… de la Convention, ainsi que, le cas échéant, aux
transports assimilés conformément à l’article 2, § 2, alinéa 2 de la
Convention.”

2. Article 18 CIM

Simplifier le texte de la manière suivante:

“L’expéditeur est responsable de l’exactitude des inscriptions
portées par ses soins sur la lettre de voiture. Il supporte toutes
les conséquences résultant du fait que ces inscriptions seraient
irrégulières, inexactes, incomplètes our portées ailleurs qu’à la
place réservée à chacune d’elles.”

Supprimer la dernière phrase.

3. Article 40 CIM

Au § 2, supprimer les termes suivants:

“, sous réserve de la limitation prévue à l’article 45.”

Supprimer le § 4.

4. Article 43 CIM

Modifier le texte du § 1 comme suit:

“§ 1 Si un dommage, y compris une avarie, résulte du dépassement
du délai de livraison, le chemin de fer doit payer une indemnité qui
ne peut excéder le quadruple du prix de transport.”

5. Article 44 CIM

Modifier le titre comme suit:

“Déchéance du droit d’invoquer les limites de responsabilité.”

Modifier le texte de l’alinéa premier comme suit:

“Les limites de responsabilités prévues aux articles 25, 26, 30, 32,
33, 40, 42, 43, 45 et 46 ne s’appliquent pas, s’il est prouvé que le
dommage résulte d’un acte our d’une omission que le chemin de fer
a commis, soit avec l’intention de provoquer un tel dommage, soit
témérairement et avec conscience qu’un tel dommage en résultera
probablement.”

Supprimer le texte de l’alinéa 2.

6. Article 47 CIM

Modifier le titre comme suit:

“Conversion et intérêts de l’indemnité”

Compléter l’article 47 par un nouveau § premier libellé comme suit:

“§ 1 Lorsque le calcul de l’indemnité implique la conversion des
sommes exprimées en unités monétaires étrangères, celle-ci est faite
d’après le cours aux jour et lieu du paiement de l’indemnité.”

Les §§ 1, 2 et 3 deviennent les §§ 2, 3 et 4.

7. Article 58 CIM

Compléter le texte du § 1, lettre c) comme suit:

“c) fondée sur un dommage résultant d’un acte ou d’une omission
commis, soit avec l’intention de provoquer un tel dommage, soit
témérairement et avec conscience qu’un tel dommage en résultera
probablement;”

Supprimer le texte du § 1, lettre d).

La lettre e) devient la lettre d).

Dispositions finales

Article IV Signature, ratification, acceptation, approbation

§ 1 Le présent Protocole demeure ouvert à Berne, auprès du
Gouvernement suisse, Gouvernement dépositaire, jusqu’au 30 juin
1991, à la signature des Etats qui ont été invités à la deuxième
Assemblée générale de l’Organisation intergouvernementale pour
les transports internationaux ferroviaires (OTIF).

§ 2 Conformément aux dispositions de l’article 20, § 1 de la COTIF,
le présent Protocole est soumis à ratification, acceptation ou
approbation; les instruments de ratification, d’acceptation ou
d’approbation sont déposés le plus tôt possible auprès du
Gouvernement dépositaire.

Article V Entrée en vigueur

Les décisions contenues dans le présent Protocole entrent en
vigueur le premier jour du douzième mois suivant celui au cours
duquel le Gouvernement dépositaire aura notifié aux Etats
membres le dépôt de l’instrument par lequel sont remplies les
conditions de l’article 20, § 2 de la COTIF.

Article VI Adhésion

Les Etats qui, invités à la deuxième Assemblée générale de l’OTIF,
n’ont pas signé le présent Protocole dans le délai prévu à l’article
IV, § 1, peuvent y adhérer en déposant un instrument d’adhésion
auprès du Gouvernement dépositaire.

Article VII Rapport entre la COTIF et le Protocole

Seuls les Etats parties à la COTIF peuvent devenir Parties au
présent Protocole.

Article VIII Textes du Protocole

Le présent Protocole est conclu et signé en langue franc,aise.

Au texte franc,ais sont jointes des traductions officielles en
langues allemande, anglaise, arabe, italienne et néerlandaise.

Seul le texte franc,ais fait foi.

En foi de quoi, les plénipotentiaires soussignés dûment autorisés
par leurs Gouvernements respectifs ont signé le présent Protocole.

Fait à Berne, le vingt décembre mil neuf cent quatre-vingt dix, en
un seul exemplaire original en langue franc,aise, qui reste déposé
dans les Archives de la Confédération suisse. Une copie certifiée
conforme en sera remise à chacun des Etats parties.

(Suivent les signatures)

Annexe au Protocole des décisions

Liste des etats qui ont participé à l’Assemblée générale:

Etats membres de l’OTIF

Allemagne
Autriche
Belgique
Bulgarie
Danemark
Espagne
Finlande
France
Grèce
Hongrie
Iran
Irlande
Italie
Liechtenstein
Luxembourg
Maroc
Monaco
Norvège
Pays-Bas
Pologne
Roumaine
Royaume-Uni
Suède
Suisse
Syrie
Tchécoslovaquie
Tunisie
Turquie
Yougoslavie

(Översättning)

PROTOKOLL 1990
Med ändring av fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF)
den 9 maj 1980

Med tillämpning av artiklarna 6 och 19 § 2 i Fördraget om
internationell järnvägstrafik (COTIF), undertecknat i Bern den 9
maj 1980, hölls den andra generalförsamlingen med Mellanstatliga
organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF) i Bern den
17–20 december 1990.

Med beaktande av nödvändigheten att ändra bestämmelserna i
COTIF för att anpassa dem till det internationella samfundets och
de internationella järnvägstransporternas nya behov, har de
fördragsslutande parterna kommit överens om följande.

Ändringar beslutade av generalförsamlingen

Artikel I Ändringar rörande själva fördraget

1. Artikel 2 COTIF

Texten i § 2 kompletteras med ett nytt andra stycke med följande
lydelse:

“Med befordran som utförs på en linje i den betydelse som avses i
föregående stycke likställs övrig nationell befordran, som utförs på
järnvägens ansvar som komplettering till järnvägstransport.”

2. Artikel 3 COTIF

Texten i § 2 ändras enligt följande:

“§ 2 De linjer som avses i artikel 2, § 1 och § 2 första stycket och
används…”

Första stycket i § 3 preciseras enligt följande:

“§ 3 De företag som trafikerar sådana linjer som avses i artikel 2, §
2 första stycket och som är upptagna på…”.

3. Artikel 4 COTIF

Texten kompletteras enligt följande:

“I det följande förstås med uttrycket ‘fördrag’ själva fördraget, det
protokoll som avses i artikel 1 § 2 andra stycket, tilläggsmandatet
för granskning av räkenskaperna samt de bihang A och B som anges
i artikel 3 §§ 1 och 4, inbegripet bilagorna till dessa bihang.”

4. Artikel 7 COTIF

Texten i § 1 första stycket ändras enligt följande:

“§ 1 Administrativa kommittén består av företrädare för tolv
medlemsstater.”

I första meningen i § 1 andra stycket stryks orden

“och innehar ordförandeskapet”.

Texten i § 2 a) kompletteras enligt följande:

“a) fastställer sin egen arbetsordning och utser med två tredjedels
majoritet den medlemsstat som skall inneha ordförandeskapet för
varje femårsperiod”.

Texten i § 2 d) kompletteras genom ett nytt stycke 2 med följande
lydelse:

“generaldirektören och vice generaldirektören utnämns för en
period av fem år och kan väljas om;”.

5. Artikel 11 COTIF

Texten i § 7 ersätts med följande:

“§ 7 Granskning av räkenskaperna utförs av den schweiziska
regeringen enligt reglerna i tilläggsmandatet för granskning av
räkenskaperna fogat till själva fördraget och, med förbehåll för alla
särskilda direktiv från Administrativa kommittén, i enlighet med
bestämmelserna i organisationens finans- och
bokföringsreglemente.”

6. Artikel 19 COTIF

Texten i § 3 kompletteras med en ny bokstav a) med följande
lydelse:

“a) tilläggsmandatet för granskning av räkenskaperna”

Bokstäverna a) och b) blir bokstäverna b) och c).

Efter protokollet om privilegier och immunitet i OTIF förs följande
bilaga in:

“Tilläggsmandat
angående granskning av räkenskaperna

1. Revisorn granskar organisationens räkenskaper, inbegripet
förvaltade penningmedel och särskilda konton, i den mån han
anser så vara nödvändigt för att försäkra sig om att

a) bokslutet stämmer överens med organisationens bokföring och
verifikat,

b) de transaktioner som upptas i redovisningen har ägt rum i
enlighet med organisationens regler och föreskrifter samt
budgetbestämmelser och övriga riktlinjer,

c) värdepapper och kontanta medel deponerade i bank eller i
kassan antingen har fastställts med ledning av certifikat som
erhållits direkt från organisationens bank eller har räknats,

d) de interna kontrollerna, inbegripet den interna granskningen av
bokföringen, är korrekt genomförda,

e) alla tillgångsposter och skuldposter samt alla överskott och
underskott har redovisats i enlighet med normer som han betraktar
som gängse bokföringsnormer.

2. Revisorn är ensam behörig att helt eller delvis godkänna de
attester och verifikat som lämnas av generaldirektören. Om han
anser så vara lämpligt, kan han undersöka och ingående granska
varje verifikat som avser affärstransaktioner eller leveranser och
material.

3. Revisorn har när som helst fri tillgång till all bokföring och alla
handlingar, verifikat och andra uppgifter som behövs.

4. Revisorn är inte behörig att underkänna en
bokföringstransaktion men han skall omedelbart göra
generaldirektören uppmärksam på varje transaktion vars riktighet
eller ändamålsenlighet förefaller betänklig, så att denne kan vidta
nödvändiga åtgärder.

5. Revisorn avger och undertecknar sin revisionsberättelse samt
attesterar den enligt följande: “Jag har granskat organisationens
redovisning för det räkenskapsår som löper ut den 31 december…..
Min granskning har innefattat en allmän genomgång av
bokföringsmetoderna samt den kontroll av verifikat och övriga
bevis som jag i detta fall ansett vara påkallad.” Attesten utvisar i
förekommande fall att

a) redovisningen på ett tillfredsställande sätt återger det
ekonomiska läget den dag då den ifrågavarande perioden löper ut
samt resultatet av den verksamhet som genomförts under den
period som avslutas den dagen,

b) redovisningen har upprättats i enlighet med de nämnda
bokföringsprinciperna,

c) samma ekonomiska principer har tillämpats som under det
föregående räkenskapsåret,

d) transaktionerna har skett i enlighet med organisationens regler
och föreskrifter samt budgetbestämmelser och övriga riktlinjer.

6. I sin revisionsberättelse nämner revisorn

a) arten och omfattningen av den granskning som han har företagit,

b) de faktorer som avser bokföringens fullständighet eller
noggrannhet, vari vid behov inkluderas

1. de uppgifter som behövs för en korrekt tolkning och bedömning
av bokföringen,

2. alla belopp som borde ha intäktsförts men inte tagits upp,

3. alla belopp som det åligger organisationen att betala direkt eller
under vissa villkor men som inte kostnadsförts eller beaktats i
redovisningen,

4. de utgifter som inte redovisats genom fullgoda verifikat,

5. en anmärkning om att räkenskaperna förts i god vederbörlig
ordning. Det är lämpligt att nämna de punkter där redovisningen
avviker från allmänt erkända och gängse bokföringsprinciper,

c) de övriga frågor angående vilka det är lämpligt att påkalla
Administrativa kommitténs uppmärksamhet, till exempel

1. fall av bedrägeri eller möjligt bedrägeri,

2. slöseri eller otillåten användning av organisationens
penningmedel eller andra tillgångar (även när räkenskaperna
avseende sådana transaktioner är förda på ett korrekt sätt),

3. utgifter som riskerar att senare medföra avsevärda kostnader för
organisationen,

4. varje allmän eller särskild brist i kontrollsystemet för inkomster
och utgifter eller leveranser och material,

5. utgifter som inte följer Administrativa kommitténs intentioner,
med beaktande av tillåtna överföringar inom ramen för budgeten,

6. kreditöverskridanden, med beaktande av de ändringar som följer
av tillåtna överföringar inom ramen för budgeten,

7. utgifter som inte har stöd i förefintliga bemyndiganden,

d) den noggrannhet eller brist på noggrannhet i bokföringen av
leveranser och av material som fastställts efter inventariebokföring
och granskning av redovisningen.

I revisionsberättelsen kan dessutom hänvisas till transaktioner som
har bokförts under ett tidigare räkenskapsår och för vilka nya
uppgifter har erhållits eller till transaktioner som skall ske under ett
senare räkenskapsår och om vilka det förefaller önskvärt att
Administrativa kommittén underrättas på förhand.

7. Revisorn får inte i något fall avge kritiska omdömen i sin
revisionsberättelse utan att på förhand ha givit generaldirektören
en rimlig möjlighet att ta ställning till dessa.

8. Revisorn meddelar Administrativa kommittén och
generaldirektören vad som fastställts i samband med revisionen.
Han kan dessutom göra de anmärkningar som han anser lämpliga
vad avser generaldirektörens ekonomiska rapport.

9. Om revisorn har genomfört en summarisk granskning eller inte
fått tillräckliga verifikat, skall han nämna detta i sin attest och i sin
revisionsberättelse och därvid närmare ange skälen för sina
anmärkningar samt följderna för det ekonomiska läget och de
bokförda transaktionerna.”

Artikel II Ändringar rörande de enhetliga rättsreglerna CIV

1. Artikel 1 CIV

Texten i § 1 ändras enligt följande:

“§ 1 Med förbehåll för de undantag som anges i artiklaran 2, 3 och
33 är de enhetliga rättsreglerna tillämpliga på all befordran av
resande och resgods, inbegripet motorfordon, som sker med
internationella befordringshandlingar som har utfärdats för en
sträcka som berör minst två staters områden och som uteslutande
omfattar linjer som är upptagna på den lista som avses i artiklarna
3 och 10 i fördraget samt, i förekommande fall, likställda
transporter enligt artikel 2, § 2 andra stycket i fördraget.

Såvitt gäller järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller
skadas, är de enhetliga rättsreglerna också tillämpliga på personer
som åtföljer sändningar som befordras enligt de enhetliga
rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods
(CIM).”

2. Artikel 14 CIV

Texten i § 1 kompletteras med följande mening:

“§ 1 Vid befordran av motorfordon kan järnvägen låta resandena
bli kvar i motorfordonet under transport.”

3. Artikel 17 CIV

Den nuvarande texten i § 2 ändras och kompletteras med ett nytt
andra stycket enligt följande:

“§ 2 I de internationella tarifferna kan under särskilda villkor
medges befordran som inskrivet resgods av djur och av föremål
som inte avses under § 1 samt av motorfordon med eller utan
släpvagn.

Befordringsvillkoren för motorfordon anger särskilt vilka villkor
som gäller för mottagande till befordran, inskrivning, lastning och
befordran, form och innehåll i transportdokumentet, som måste
vara försett med förkortningen CIV, lossnings- och leveransvillkor
samt förarens skyldigheter vad gäller hans fordon, lastning och
lossning.”

4. Artikel 41 CIV

Titeln ändras: “Motorfordon”

Texten i § 1 ändras enligt följande:

“§ 1 Om lastningen av ett motorfordon blir försenad till följd av en
omständighet för vilken järnvägen svarar eller om utlämningen av
fordonet blir fördröjd, och om den berättigade visar att det
inträffade har medfört skada, skall järnvägen ersätta skadan intill
det belopp som motsvarar befordringsavgiften för fordonet.”

Texten i § 3 ändras enligt följande:

“§ 3 Om fordonet går förlorat helt eller delvis, skall ersättningen till
den berättigade för bevisad skada beräknas efter fordonets
bruksvärde men får inte överstiga 8 000 beräkningsenheter.”

Texten i § 4 ändras enligt följande:

“§ 4 I fråga om föremål som befinner sig i fordonet är järnvägen
ansvarig bara för sådan skada som den har orsakat genom fel eller
försummelse. Den sammanlagda skadeersättningen skall inte
överstiga 1 000 beräkningsenheter.

Järnvägen ansvarar inte för föremål som placerats utanpå fordonet
mer än vid uppsåtlig skadegörelse.”

I § 5 läggs den andra meningen i nuvarande § 3 in:

“§ 5 En släpvagn med eller utan last betraktas som ett fordon.”

I en ny § 6 läggs texten i nuvarande § 5 in, med en liten ändring:

“§ 6 I övrigt tillämpas bestämmelserna om ansvarigheten för
inskrivet resgods på befordran av motorfordon.”

5. Artikel 42 CIV

Rubriken ändras enligt följande:

“Förlust av rätten att åberopa ansvarsbegränsning”

Texten i första stycket ändras enligt följande:

“Bestämmelserna i artiklarna 30, 31 och 38–41 i de enhetliga
rättsreglerna eller i nationell rätt, vilka begränsar ersättningen till
ett visst belopp, tillämpas inte om det visas att järnvägen orsakat
skadan genom handling eller underlåtenhet antingen i avsikt att
vålla en sådan skada eller hänsynslöst och med insikt att en sådan
skada sannolikt skulle uppkomma.”

Andra stycket utgår.

6. Artikel 43 CIV

Rubriken kompletteras enligt följande:

“Omräkning och ränta på ersättning”

En ny § 1 med följande lydelse införs:

“§ 1 När beräkning av skadestånd medför omräkning av belopp
som anges i utländska valutor, skall omräkningen ske efter den kurs
som gäller den dag och på den ort där betalning av skadeståndet
äger rum”.

§§ 1, 2, 3 och 4 blir §§ 2, 3, 4 och 5.

7. Artikel 53 CIV

Texten i § 1 första stycket ändras enligt följande:

“§ 1 Rätten till sådan talan som grundas på järnvägens ansvarighet i
fall då resande dödas eller skadas går förlorad, om inte den som har
rätt till ersättning inom sex månader från det han fick kännedom
om skadan lämnar meddelande om skadefallet till någon av de
järnvägar hos vilka ett anspråk kan framställas enligt artikel 49 §
1.”

8. Artikel 55 CIV

Texten i § 2 andra stycket kompletteras enligt följande:

“Preskriptionstiden är dock två år i fråga om en fordran som avser
skada som järnvägen orsakat genom handling eller underlåtenhet
antingen i avsikt att vålla en sådan skada eller hänsynslöst och med
insikt att en sådan skada sannolikt skulle uppkomma.”

Texten under a) och b) utgår.

Artikel III Ändringar rörande de enhetliga rättsreglerna CIM

1. Artikel 1 CIM

Slutet av texten i § 1 kompletteras enligt följande:

“§ 1 Med förbehåll… i fördraget samt, i förekommande fall, på
likställd befordran enligt artikel 2, § 2 andra stycket i fördraget.”

2. Artikel 18 CIM

Texten förenklas enligt följande:

“Avsändaren är ansvarig för att de uppgifter som genom hans
försorg har förts in i fraktsedeln är riktiga. Han är ansvarig för alla
följder av att dessa uppgifter är oriktiga, otydliga, ofullständiga
eller införda på något annat ställe än i det utrymme som är avsett
för varje uppgift.”

Sista meningen utgår.

3. Artikel 40 CIM

I § 2 utgår följande:

“, med förbehåll för den begränsning som anges i artikel 45”.

§ 4 utgår.

4. Artikel 43 CIM

Texten i § 1 ändras enligt följande:

“§ 1 Om skada, däri inbegripet skada på godset, har uppstått till
följd av att leveransfristen har överskridits, skall järnvägen betala
skadestånd, som inte får överskrida ett belopp som motsvarar fyra
gånger befordringsavgiften.”

5. Artikel 44 CIM

Rubriken ändras enligt följande:

“Förlust av rätten att åberopa ansvarsbegränsning”

Texten i första stycket ändras enligt följande:

“Den ansvarsbegränsning som avses i artiklarna 25, 26, 30, 32, 33,
40, 42, 43, 45 och 46 tillämpas inte om det visas att järnvägen
orsakat skadan genom handling eller underlåtenhet antingen i
avsikt att vålla en sådan skada eller hänsynslöst och med insikt att
en sådan skada sannolikt skulle uppkomma.”

Texten i andra stycket utgår.

6. Artikel 47 CIM

Rubriken ändras enligt följande:

“Omräkning och ränta på ersättning”

Artikel 47 kompletteras med en ny § 1 med följande lydelse:

“§ 1 När beräkning av skadestånd medför omräkning av belopp
som anges i utländska valutor, skall omräkningen ske efter den kurs
som gäller den dag och på den ort där betalningen av skadeståndet
äger rum.”

§§ 1, 2 och 3 blir §§ 2, 3 och 4.

7. Artikel 58 CIM

Texten i § 1 c) kompletteras enligt följande:

“c) avser skada som järnvägen orsakat genom handling eller
underlåtenhet antingen i avsikt att vålla en sådan skada eller
hänsynslöst och med insikt att en sådan skada sannolikt skulle
uppkomma.”

Texten i § 1 d) utgår.

Bokstaven e) blir bokstaven d).

Slutbestämmelser

Artikel IV Undertecknande, ratifikation, godtagande,
godkännande

§ 1 Fram till den 30 juni 1990 är protokollet öppet för
undertecknande i Bern hos den schweiziska regeringen, som är
depositarie, av de stater som har inbjudits till den andra
generalförsamlingen med Mellanstatliga organisationen för
internationell järnvägstrafik (OTIF).

§ 2 I enlighet med bestämmelserna i artikel 20, § 1 i COTIF skall
detta protokoll ratificeras, godtas eller godkännas. Ratifikations-,
godtagande- eller godkännandeinstrument deponeras snarast
möjligt hos depositarien.

Artikel V Ikraftträdande

Besluten i detta protokoll träder i kraft den första dagen i den tolfte
månaden efter den månad under vilken depositarien har notifierat
medlemsstaterna om deponering av det instrument genom vilket
villkoren i artikel 20, § 2 i COTIF har uppfyllts.

Artikel VI Anslutning

De stater som har inbjudits till OTIF:s andra generalförsamling
men inte har undertecknat detta protokoll inom den frist som anges
i artikel IV § 1 kan ansluta sig till detta genom att deponera ett
anslutningsinstrument hos depositarien.

Artikel VII Förhållande mellan COTIF och protokollet

Endast stater som är parter i COTIF kan bli parter i detta protokoll.

Artikel VIII Protokollstexter

Detta protokoll har upprättats och undertecknats på franska
språket.

Till den franska texten har fogats officiella översättningar till de
arabiska, engelska, italienska, nederländska och tyska språken.

Endast den franska texten är giltig.

Till bekräftelse härav har undertecknade, av sina regeringar
vederbörligen befullmäktigade ombud undertecknat detta
protokoll.

Som skedde i Bern den 20 december 1990 i ett enda originalexemplar
på franska språket, vilket exemplar skall förvaras i Schweiziska
Edsförbundets arkiv. En med detta exemplar överensstämmande, bestyrkt
kopia skall överlämnas till varje stat som är part. Lag (1993:1477).

Bilaga till beslutsprotokoll

Förteckning över de stater som varit närvarande vid
generalförsamlingens möte:

Medlemsstater i OTIF

Belgien
Bulgarien
Danmark
Finland
Frankrike
Förbundsrepubliken Tyskland
Grekland
Iran
Irland
Italien
Jugoslavien
Lichtenstein
Luxemburg
Marocko
Monaco
Norge
Nederländerna
Polen
Rumänien
Schweiz
Spanien
Storbritannien
Sverige
Syrien
Tjeckoslovakien
Tunisien
Turkiet
Ungern
Österrike
Lag (1993:1477).