SFS nr

1985:200

Departement/myndighet

Näringsdepartementet

Utfärdad

1985-04-11

1 § Denna förordning gäller i anslutning till järnvägstrafiklagen
(1985:192).

2 § Om annat inte följer av lag eller annan författning eller av vad
som föreskrivs i denna förordning, får en järnväg inte vägra att mot
fastställd avgift i mån av utrymme befordra resande med personförande
tåg som har upptagits i en offentlig tidtabell.

3 § Järnvägen får vägra att befordra den som uppträder berusad eller
stör ordningen och den som genom sitt uppträdande äventyrar eller kan
befaras äventyra säkerheten i järnvägsdriften. Detsamma gäller den som
inte rättar sig efter tillsägelse som järnvägspersonal meddelar i
tjänsten.

4 § Järnvägen skall ange de tåg med vilka inskrivet resgods befordras
och de platser från eller till vilka sådan befordran sker. I den
omfattning som järnvägen sålunda har angett är den skyldig att åta sig
befordran av inskrivet resgods. Vad som föreskrivs i 2 § om
förutsättningarna för befordringsskyldighet tillämpas dock.

5 § Järnvägen är skyldig att åta sig befordran av gods på de linjer
och under de förutsättningar i övrigt som regeringen anger i särskilda
föreskrifter om villkor för ersättning av allmänna medel för driften
av vissa järnvägslinjer.

6 § Har järnvägen tagit emot gods till befordran på flera järnvägar,
får efterföljande järnväg inte utan synnerliga skäl vägra sin
medverkan i befordringen enligt befordringsavtalet.

7 § Statens järnvägar fastställer utformningen av fraktsedlar enligt 3
kap. 3 § andra stycket andra meningen järnvägstrafiklagen (1985:192).

8 § Den som i ett järnvägsfordon eller inom en järnvägs område tar
till vara kvarglömd eller förlorad egendom är skyldig att överlämna
egendomen till järnvägen.

Föreskrifterna i 4 kap. 6 och 7 §§ järnvägstrafiklagen (1985:192) om
förfarandet med inskrivet resgods som inte har avhämtats tillämpas på
egendom som har överlämnats till järnvägen enligt första stycket.